Översyn av nitratkänsliga områden Remissversion

Översyn av nitratkänsliga områden Remissversion 2014-03-04 Här ska du sammanfatta rapporten i max tre slutsatser/punkter. Punkterna ska inte vara alltför långa. Helst en och max två meningar per slutsats. Använd knappen Lägg till/ändra slutsatser i verktygsfältet när du arbetar med punkterna. Rapport :

Jordbruksverket har fått i uppdrag av regeringen att göra en översyn av känsliga områden i enlighet med artikel 3.4 i rådets direktiv 91/676/EEG om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (nitratdirektivet). I samband med översynen ska förslag lämnas på vilka områden som bör anges som känsliga områden i enlighet med artikel 3.2 i direktivet. Författare Emmelie Johansson Magnus Bång

Sammanfattning Jordbruksverket föreslår en mindre utökning av Sveriges nitratkänsliga områden. Områden som tillkommit har pekats ut på grund av eutrofieringskriteriet, som innebär att jordbruk i området väsentligt bidrar till eutrofiering av sjöar, vattendrag, kustvatten eller hav. Översynen av nitrathalter i yt- och grundvatten föranleder inte någon ytterligare utökning. Nitratdirektivet (Rådets direktiv 91/676/EEG om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket) syftar till att minska jordbrukets påverkan av nitrater på yt- och grundvatten. Enligt direktivet ska varje medlemsland peka ut så kallade nitratkänsliga områden. Vart fjärde år ska landet göra en översyn av de känsliga områdena som angetts och göra nödvändiga ändringar och tillägg. Nitratdirektivet anger tre olika kriterier för att identifiera förorenade vatten. Det är sedan de landområden med avrinning till dessa vatten, och som bidrar till förorening, som ska anges som känsliga områden. Kriterierna för yt- och grundvatten innebär att nitrathalten inte får överstiga eller riskera att överstiga 50 mg/l. Kriteriet för eutrofiering omfattar sjöar, vattendrag, kustvatten och hav som är eutrofierade eller kan bli det om inte åtgärder som anges i direktivet vidtas. Som underlagsmaterial för översynen har vi använt miljöövervakningsdata från mätningar av nitrathalter i yt- och grundvatten samt vattenmyndigheternas statusklassning av vattenförekomster med övergödningsproblem. För att bedöma i vilka områden jordbruket har väsentlig påverkan har vi använt modellberäkningar av jordbrukets belastning av kväve och fosfor till havet.

Summary This is a placeholder for an English summary. It should have the same contents as the Swedish summary. It should also contain an English version of the description (beskrivning) of the report..

Innehåll 1 Inledning... 1 2 Känsliga områden enligt nitratdirektivet... 1 2.1 Hur ska känsliga områden avgränsas... 1 2.2 Känsliga områden i Sverige... 2 3 Nitrat i ytvatten... 5 3.1 Underlag för bedömningen... 5 3.2 Resultat... 7 3.3 Slutsats... 13 4 Nitrat i grundvatten... 13 4.1 Underlag för bedömningen... 13 4.2 Resultat... 15 4.3 Slutsats... 26 5 Eutrofiering... 26 5.1 Översiktlig beskrivning av metoden... 26 5.2 Vatten med övergödningsproblem... 26 5.3 Områden med jordbrukspåverkan på övergödda vatten... 28 5.4 Administrativ avgränsning... 33 5.5 Slutsats... 35 6 Förslag till ny avgränsning... 36 7 Administrativ avgränsning baserad på avrinningsområden... 38 7.1 Koppling av nitratkänsliga områden till blockdatabasen... 38 7.2 Planerad förstudie... 39 8 Referenser... 39 Bilaga

1 Inledning Medlemsstaterna i EU ska enligt nitratdirektivet (rådets direktiv 91/676/EEG) peka ut så kallade känsliga områden. Vid behov och minst vart fjärde år ska medlemstaterna göra en översyn av dessa. Resultatet av nuvarande översyn ska rapporteras till EUkommissionen i juni 2014. Jordbruksverket ska enligt förordningen (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket ta fram ett underlag till regeringen inför rapporteringen. Underlaget ska redovisas senast 30 april 2014. 2 Känsliga områden enligt nitratdirektivet 2.1 Hur ska känsliga områden avgränsas Medlemsstaterna ska enligt artikel 3.1 i och i enlighet med kriterierna i bilaga 1 i nitratdirektivet identifiera de vatten som är förorenade eller kan komma att bli förorenade om inte åtgärder genomförs. Följande kriterier ska användas för att identifiera förorenade vatten: Ytvatten, som används som eller ska användas till dricksvatten, har eller riskerar att få en högre än högre nitrathalt än 50 mg/l om inte åtgärder genomförs (A1). Grundvatten har eller riskerar att få en högre än högre nitrathalt än 50 mg/l om inte åtgärder genomförs (A2). Sjöar, vattendrag, kust- och havsvatten är eutrofierade eller riskerar att bli det om inte åtgärder genomförs (A3). Vid tillämpningen av kriterierna ska medlemstaterna också beakta vattnets och markens fysikaliska och miljöegenskaper (B1), aktuell kunskap om kväveföreningars uppträdande i miljön (vatten och mark) (B2) samt aktuell kunskap om effekten av åtgärder (B3). Känsliga områden är de områden från vilka avrinning sker till förorenade vatten och som bidrar till förorening (artikel 3.2). En medlemstat behöver således avgränsa de områden från vilka avrinning sker till förorenade vatten och göra en bedömning om avrinningen från dessa områden bidrar till förorening. Med förorening menas, enligt direktivet, direkta eller indirekta utsläpp av kväveföreningar från jordbruket till vattenmiljön. Medlemsstaterna ska ta fram och genomföra åtgärdsprogram som avser de känsliga områdena. En medlemstat kan välja att ta fram och genomföra åtgärdsprogram i hela landet och behöver då inte peka ut känsliga områden. 1

2.2 Känsliga områden i Sverige Sverige har inte identifierat några vatten enligt kriterierna om nitrathalter ytvatten (A1) eller grundvatten (A2). Däremot har Sverige identifierat vatten enlig kriteriet för eutrofiering (A3) I figur 1 visas identifierade kustvatten och sjöar. Figur 1. Kustområden och sjöar i Södra Sverige som identifierats som förorenade enligt artikel 3.1 i nitratdirektivet. Sverige pekade i december 1995 för första gången ut känsliga områden. Efter det har områdena justerats vid tre tillfällen. Utökningar skedde i augusti 2002 och i juni 2003. Den senaste översynen 2010 ledde till nya utpekade områden. Samtidigt upphörde några områden att vara känsliga områden. De förändringarna som skett framgår i tabell 1. I figur 2 visas de känsliga områdenas geografiska utbredning. Områdenas omfattning anges i 5 förordningen (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket. De områden som omfattas är; 1. Gotlands län, kustområdena i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar och Västra Götalands län samt delar av Blekinge, Skåne och Hallands län, och 2. övriga delar av Stockholms och Södermanlands län samt delar av Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Västra Götalands, Värmlands, Örebro, Västmanlands och Dalarnas län.

I 2 och bilagorna 1-3 i Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2004:62) om miljöhänsyn i jordbruket vad avser växtnäring, finns en detaljerad beskrivning av vilka delar av Sverige som tillhör de känsliga områdena. Vissa gränser för känsliga områden följer gränser för församlingar. Eftersom församlingsindelningen har ändrats mycket under senare år, har det fastslagits att gränserna för känsliga områden ska följa 2004 års församlingsindelning. Tabell 1. Känsliga områden enligt artikel 3.2 samt årtal för utpekande Område År Kuststräckan från den norska gränsen till och med Stockholms 1995 skärgård inklusive hela Blekinge, Skåne, Hallands och Gotlands län samt Öland Jordbruksdominerade områden i Göta älvs 2002 huvudavrinningsområde söder och sydväst om Vänern med avrinning till Kattegatt och Skagerrak Delar av Motala ströms och Söderköpingsåns 2002 huvudavrinningsområde Jordbruksdominerade områden med tillrinning till Mälaren i 2002 Norrströms huvudavrinningsområde Jordbruksdominerade områden väster om Hjälmaren 2002 Ytterligare områden i Västra Götalands, Östergötlands och 2003 Södermanlands län Delar av Jönköpings, Värmlands och Dalarnas län 2011 3

Figur 2. Karta som visar det känsliga område som förtecknades 1995, de områden som lades till år 2002 och 2003, samt det känsliga områdets utbredning från 1 januari 2013.

3 Nitrat i ytvatten Enligt nitratdirektivet ska medlemsländerna identifiera vattenområden där sött ytvatten som används eller kan komma att användas som dricksvatten har en nitrathalt som är högre än 50 mg/l 1. Landområden med avrinning till dessa ytvatten ska sedan pekas ut som känsliga områden. Samma sak gäller för ytvatten som kan ha nitrathalter över 50 mg/l om de åtgärder som anges i nitratdirektivet inte vidtas. I nitratdirektivet anges inte hur man ska bedöma om ett vatten kan ha nitrathalter över gränsvärdet. Det har föreslagits 2 att klassen 40-50 mg/l används för att indikera om det finns en risk att nitrathalten vid en mätstation överstiger 50 mg/l. Genom beslut i EG-domstolen 3 har det framkommit att det inte bara är dricksvattenförekomster, utan alla förekomster av ytvatten, som ska omfattas av nitratdirektivet. I översynen har vi därför använt mätvärden från övervakning av sjöar och vattendrag, oavsett om de används som dricksvatten eller inte. 3.1 Underlag för bedömningen Den svenska vattenkvaliteten följs till största delen genom det nationella miljöövervakningsprogrammet som samordnas av Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket. Havs- och vattenmyndigheten har sedan den 1 juli 2011 ansvaret för all miljöövervakning i vattenmiljön utom den som rör miljögifter, vilken Naturvårdsverket ansvarar för. Data lagras hos olika så kallade datavärdar och är tillgänglig för allmänheten. I första hand lagras nationella data, men även uppgifter framtagna på regional nivå av t.ex. olika länsstyrelser kan lagras hos respektive datavärd. Efterhand har vissa mätprogram omarbetats för att bättre uppfylla de nya behov som t.ex. olika EU-direktiv har medfört. I översynen har data använts från miljöövervakningsprogrammet Sötvatten samt från Vattentäktsarkivet, för att undersöka tillståndet i ytvatten. Inom miljöövervakningen i programmet Sötvatten undersöks förutom nitrathalten i vattendrag och sjöar. Nitratdirektivet anger inga begränsningar av storleken på ytvattenförekomster vid utpekandet av nitratkänsliga områden. Därför har data från både små och stora vattendrag och sjöar använts för genomgången. Rådata till översynen från miljöövervakning av sötvatten har levererats av Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Sjöar och vattendrag i miljöövervakningen har inte klassats med avseende på om de används för uttag av dricksvatten eller inte. För att specifikt undersöka nitrathalter i dricksvatten har även mätningar i råvatten 4 från ytvattentäkter använts som underlag. Dessa data lagras i Vattentäktsarkivet och har tillhandahållits av Sveriges geologiska undersökning, SGU. 1 Hänvisningar i ramdirektivet för vatten bestämmer gränsvärdet för nitrat. Artikel 7 i ramdirektivet för vatten hänvisar till direktiv 98/83/EG (dricksvattendirektivet) där kvalitetsnormen för nitrat anges till 50 mg/l. 2 I kommissionens riktlinjer för rapportering enligt artikel 10. 3 Ärende nr C-396/01 och C-69/99. 4 Råvatten är vatten (ytvatten eller grundvatten) som efter beredning kan användas som dricksvatten. 5

3.1.1 Miljöövervakning SLU är nationell datavärd för de delar av övervakningen inom sötvattenprogrammet som omfattar sjöar och vattendrag, och ansvarar därmed för att lagra, kvalitetssäkra och tillgängliggöra dessa data. De är även utförare av vattenprovtagning och analyser av vattenprover. Havs- och vattenmyndigheten finansierar den nationella miljöververvakningen och äger de data som samlas in. De delar som avser sjöar och vattendrag, och som nu ingår i programmet, är trendvattendrag, flodmynningar, trendsjöar och omdrevssjöar. Dessa delprogram kompletteras av bl.a. regional miljöövervakning samt övervakning i de stora sjöarna Vänern, Vättern och Mälaren. Till översynen av nitratkänsliga områden har data använts från trendvattendrag, flodmynningar, trendsjöar och viss data från regional övervakning. Resultat från omdrevssjöarna har inte använts. Trendprogrammen för vattendrag och sjöar genererar olika tidsserier och har främst som syfte att kunna ge svar på frågor om hur miljön förändras, både i påverkade och opåverkade områden. Detta program har ersatt de tidigare referensvattendragen och sjöarna vilket innebär att de flesta stationerna har undersökts under lång tid. För trendvattendragen omfattar undersökningarna månadsvis provtagning och analys av vattenkemi i 67 vattendrag jämt fördelade över hela Sverige. Vattendragens avrinningsområden varierar i storlek från ca 1 km 2 till över 10 000 km 2. Inom delprogrammet trendsjöar undersöks 106 sjöar. Ytvattnet provtas 4 gånger per år för vattenkemisk analys, vilket motsvarar ett prov per säsong. Utöver detta undersöks 10 sjöar med månadsvis provtagning av vattenkemin under den isfria delen av året. Sjöarnas medelarea är 2 km 2, med en variation i area mellan 0,02 och 52,6 km 2. I delprogrammet flodmynningar ingår större vattendrag, 47 stycken, som tillsammans svarar för 85 % av den årliga avrinningen till havet från Sverige. Mätningarna skapar framförallt ett viktigt underlag för att beräkna belastningen på havet och består av vattenkemiska analyser. Avrinningsområdena varierar i storlek från ca 100 till 48 000 km 2. Omdrevssjöar provtas enbart vart sjätte år, och delprogrammet startade år 2007. Eftersom det hittills finns så få mättillfällen för varje sjö har resultatet från delprogrammet inte tagits med i översynen av nitratkänsliga områden. 3.1.2 Ytvattentäkter I vattentäktsarkivet hos SGU finns samlat egenskaper om och analysresultat från enskilda och allmänna vattentäkter. Både grund- och ytvattentäkter ingår i arkivet vilket beskrivs närmare i avsnittet om grundvatten. För närvarande finns 193 ytvattentäkter registrerade i arkivet. Underlagsmaterial om ytvattentäkter har sammanställts av SGU.

3.2 Resultat 3.2.1 Miljöövervakning 3.2.1.1 Vattendrag Medelvärden av nitrathalter har beräknats för perioden 2010 till 2012 för totalt 376 olika vattendrag, relativt jämt fördelade över Sverige (tabell 2). Endast stationer med minst 3 mätningar under perioden har tagits med. Resultatet visar att de flesta vattendrag har låga medelvärden av nitrat. Majoriteten av stationerna har medelvärden som är lägre än 2 mg/l. Endast ett vattendrag hamnar i klassen 20-40 mg/l och övriga har lägre medelvärden än 20 mg/l för perioden 2010-2012. Stationen med högst medelvärde har en nitrathalt på 20,68 mg/l. Utöver medelvärden har maxhalter av nitrat klassats för de 376 vattendragen för perioden 2010-2012. Majoriteten av stationerna har ett maxvärde som är lägre än 2 mg/l. Tre vattendrag har maxvärden i klassen 40-50 mg/l. Stationen med högst maxvärde har en nitrathalt på 48,56 mg/l. De tre vattendragen med maxvärden i klassen 40-50 mg/l befinner sig redan inom dagens nitratkänsliga område, och deras medelvärden varierar från 13,17 till 20,68 mg/l. Inga nya områden behöver därför utpekas som nitratkänsliga på grund av nitrathalter i vattendrag. I figur 3 visas vattendragens placering i landet samt nitratklassningen av medelhalter med olika färger. Tabell 2. Klassning av nitrathalter (mg/l) för vattendrag, medelvärden för 2010-2012 samt maxhalter under perioden 2010-2012. Klass nitrathalt (mg/l) Antal stationer Medel 2010-2012 Max 2010-2012 < 2 293 207 2 5 52 88 5 20 30 70 20 40 1 8 40 50-3 > 50 - - Summa stationer 376 376 7

Figur 3. Vattendrag (376 stycken) undersökta inom miljöövervakningen. Klassning av medelvärden av nitrathalter för perioden 2010-2012.

3.2.1.2 Sjöar För totalt 336 mätstationer i sjöar har medelvärden av nitrat (mg/l) beräknats för perioden 2010-2012. Eftersom vissa sjöar, t.ex. Mälaren, Vänern och Vättern har fler än en mätpunkt innebär det att färre sjöar än 336 har provtagits men mätpunkterna har i dessa fall inte slagits ihop. Medelvärdena utgörs av minst tre mättillfällen under perioden. Majoriteten av mätstationer hade låga medelvärden, mindre än 2 mg/l. Stationen med högst medelvärde har en nitrathalt på 5,58 mg/l. Även maxhalter för perioden var låga (tabell 3). Stationen med högst maxvärde har en nitrathalt på 15,7 mg/l. I figur 4 visas var sjöarna är belägna i landet samt nitratklasser för medelvärden. Tabell 3. Klassning av nitrathalter (mg/l) för sjöar, medelvärden för 2010-2012 samt maxhalter under perioden 2010-2012. Klass nitrathalt (mg/l) Antal stationer Medel 2010-2012 Max 2010-2012 < 2 331 307 2 5 4 20 5 20 1 9 20 40 - - 40 50 - - > 50 - - Summa stationer 336 336 9

Figur 4. Mätstationer i sjöar (336 stycken) undersökta inom miljöövervakningen. Klassning av medelvärden av nitrathalter för perioden 2010-2012.

3.2.2 Ytvattentäkter Resultat av analyser av råvatten från ytvattentäkter har sammanställts för perioden 2010 till 2012. I tabell 4 visas medelvärden av nitrathalter i vattentäkterna. Resultatet för de 93 täkterna visar på mycket låga halter, med ett högsta medelvärde på 4,56 mg/l. Det högsta maxvärdet för treårsperioden är 8,7 mg/l. Resultatet visas även i en karta i figur 5 där mätstationernas placering är angiven. Tabell 4. Klassning av nitrathalter (mg/l) för ytvattentäkter, medelvärden för 2010-2012. Klass nitrathalt (mg/l) Antal stationer Medel 2010-2012 < 2 82 2 5 11 5 20-20 40-40 50 - > 50 - Summa stationer 93 11

Figur 5. Halter av nitrat (mg/l) i ytvattentäkter beräknade som medel för perioden 2010-2012.

3.3 Slutsats Underlagsmaterialet visar inte på att några känsliga områden behöver pekas ut med utgångspunkt i kriteriet om ytvatten som dricksvatten. Eftersom Sverige inte har baserat tidigare utpekanden på detta kriterium innebär det ingen förändring. Halterna av nitrat i sjöar och vattendrag som undersöks inom ramen för miljöövervakningen är generellt låga och överstiger inte gränsen 50 mg/l. Även halterna i råvatten från ytvattentäkter är mycket låga och det bedöms inte som att det föreligger en risk att halterna ska överstiga 50 mg/l, varken för täkter eller för stationer inom miljöövervakningen. 4 Nitrat i grundvatten I nitratdirektivet anges att grundvatten ska förtecknas om nitrathalten överstiger 50 mg/l eller kan komma att göra det om åtgärder enligt direktivet inte vidtas. Detta innebär att tillrinningsområden till grundvatten där en risk finns att halten ska överstiga 50 mg/l eller där den överstigs, bör pekas ut som känsligt område. Innebörden av formuleringen kan komma att göra det (d.v.s. överstiga 50 mg nitrat/l) är inte definierad i direktivet. Däremot har det i riktlinjer för rapportering enligt artikel 10 från kommissionen föreslagits att vid klassningen av nitrathalter bör även klassen mellan 40-50 mg/l användas. Detta för att kunna spegla utvecklingen för en mätstation i ett område med risk för short-term overstepping of the standard. 4.1 Underlag för bedömningen Underlagsmaterial för grundvatten har tagits fram av SGU som är nationell datavärd för grundvattendata framtagen inom miljöövervakningen. Nitratdirektivet anger inga begränsningar för vilka grundvatten som omfattas av direktivet. Det framgår av domslut från EG-domstolen att alla förekomster av yt- och grundvatten som kan överstiga eller som överstiger 50 mg nitrat/l ska pekas ut. 5 För översynen används därför uppgifter som tagits fram inom ramen för miljöövervakning i grundvatten, utan åtskillnad för grundvattenförekomsternas storlek. Utöver det används resultat från analyser gjorda i allmänna och enskilda vattentäkter, vilket tillhandahålls genom vattentäktsarkivet. Data har sammanställts för perioden 2010-2012. 4.1.1 Miljöövervakning Grundvattnets kemiska sammansättning har övervakats av SGU sedan 1960-talet, inom det så kallade Grundvattennätet. Övervakningens syfte har varit att få kunskap om grundvattnets variationer i förhållande till geologi, klimat och topografi. Sedan slutet på 1970-talet genomför man även nationell övervakning avseende grundvatten inom programmet Referensstationer grundvatten. Syftet med övervakningen har varit att 5 Ärende nr C-396/01 och C-69/99. 13

skapa långa tidsserier för att kunna följa upp effekterna av t.ex. försurning och övergödning. De flesta mätstationerna ligger i områden som inte påverkas av lokala föroreningskällor. De kan därför betraktas som referensstationer som kan användas för att följa upp effekterna av åtgärder för att minska luftburen miljöpåverkan. Som komplement till den nationella övervakningen utförs även regionala mätningar. Syftet med dessa mätningar är inte alltid att skapa tidsserier utan kan handla om enstaka undersökningar. I SGUs grundvattennät ingår för närvarande 30 stationer varav 27 är små magasin i företrädesvis morän och svallsand. Övriga 3 stationer övervakar stora magasin, varav 2 i slutna akviferer 6. Provtagningen görs två gånger per år. I Referensstationer grundvatten provtas både stora och små akviferer. Stationerna utgörs av provtagningsrör, brunnar och källor i allmänna grundvattentäkter. Från och med år 2007 finns ett reviderat mätprogram för Referensstationer grundvatten. Detta är anpassat för de nya krav som ställs genom ramdirektivet för vatten och det svenska miljömålsarbetet och ska generera underlag för referensvärden och bakgrundshalter i av människan opåverkade miljöer. I mätprogrammet ingår 80 stationer som provtas flera gånger per år (trendstationer) och 468 stationer som provtas inom ett omdrevsprogram som löper över sex år. Resultat från omdrevsprogrammet har inte tagits med i dessa analyser eftersom det endast rör sig om ett mättillfälle vart sjätte år för varje station. 4.1.2 Vattentäktsarkivet I vattentäktsarkivet finns information om de allmänna och enskilda vattentäkter där uttaget är större än 10 m 3 vatten per dygn, eller som försörjer fler än 50 personer under minst en vecka per år. En allmän vattentäkt är en vattentäkt som en kommun har ett rättsligt bestämmande över och som har ordnats och används för att uppfylla kommunens skyldigheter enligt Vattentjänstlagen (2006:412). Kommunala VA-bolag tillhandahåller informationen som omfattar både fysiska och geografiska egenskaper för vattentäkterna. I arkivet finns dessutom resultat från kemiska analyser av råvatten vilket tillhandahålls direkt av analyslaboratorierna. Det finns för närvarande 1 976 allmänna grundvattentäkter registrerade i vattentäktsarkivet. Av dessa är 1783 grundvattentäkter och 193 ytvattentäkter. 7 Många vattentäkter saknar vattenkemiska råvattenanalyser och materialet i arkivet är heterogent. Databasen innehåller även information om större, enskilda vattentäkter. Det är vattentäkter som inte ingår i en allmän VA-anläggning utan drivs av en enskild fysisk eller juridisk person och inte av en kommun. En enskild vattentäkt används för annan vattenförsörjning än för kommunens. För närvarande finns information som omfattar fysiska och geografiska egenskaper för 696 större enskilda vattentäkter i vattentäktsarkivet. 8 6 En akvifer är en geologisk bildning som lagrar grundvatten. 7 Siffror från 2011. 8 Siffror från 2011.

4.2 Resultat 4.2.1 Miljöövervakning 4.2.1.1 Medelvärden Totalt har 543 stationer som ingår i den nationella och regionala miljöövervakningen av grundvatten klassats med avseende på nitrathalter (tabell 5). Klassningen har gjorts av medelvärden beräknade för perioden 2010-2012. Stationerna har även ritats ut i en karta där de olika klasserna symboliseras med olika färger (figur 6). Resultatet visar att merparten av stationerna har mycket låga medelvärden, mindre än 2 mg/l. Åtta stationer har ett medelvärde som överstiger 50 mg nitrat per liter. Sex stationer har medelvärden som befinner sig i klassen 40-50 mg/l, vilket skulle kunna innebära att de befinner sig i riskzonen för att halten ska överstiga 50 mg/l. De åtta stationer vars medelvärden överstiger 50 mg nitrat per liter befinner sig alla inom nuvarande nitratkänsliga områden (figur 7). Av de sex stationer vars medelvärden befinner sig i klassen 40-50 mg/l befinner sig två stationer utanför nuvarande nitratkänsliga områden. Nitrathalten för de aktuella stationerna är 40,3 respektive 43 mg per liter, och dessa värden baseras på enbart ett analystillfälle per station. Det är för få mätvärden för att göra en trend och en bedömning av om nitrathalten riskerar att överstiga 50 mg/l. Tabell 5. Klassning av nitrathalter (mg/l) för grundvattenövervakning, medelvärden för 2010-2012. Klass nitrathalt (mg/l) Antal stationer Medel 2010-2012 < 2 351 2 5 78 5 20 82 20 40 18 40 50 6 > 50 8 Summa stationer 543 15

Figur 6. Nitrathalter (mg/l) I grundvatten beräknade som medelvärde för perioden 2010 till 2012. Stationerna, totalt 543 stycken, är undersökta inom den nationella och regionala miljöövervakningen av grundvatten. Ljusgrå markering anger nuvarande nitratkänsliga områden.

Figur 7. Nitrathalter (mg/l) I grundvatten beräknade som medelvärde för perioden 2010 till 2012 för stationer i klasserna 40-50 mg/l samt >50 mg/l. 17

4.2.1.2 Trender En beräkning av trender har gjorts för totalt 324 stationer som undersöks inom ramen för miljöövervakning i grundvatten. Trenderna beräknades för nitrathalter för en 10- årsperiod, 2003 till 2012. Stationerna har delats upp i två kartor, där trender för stationer med medelvärde lägre än 20 mg/l visas i figur 8, och trender för stationer med medelvärden högre än 20 mg/l visas i figur 9. Av stationerna med beräknade trender har 301 stycken medelvärden under 20 mg/l. Fördelningen av stationer som visar minskande, ökande eller ej signifikanta trender visas i tabell 6. Tabell 6. Antal stationer fördelat efter nitratklass (medelvärde) och typ av trend. Nitratklass medelvärde (mg/l) Trend: Ej signifikant Antal stationer Trend: Minskande (signifikant) Trend: Ökande (signifikant) <2 123 39 28 2 5 24 15 12 5 20 44 8 8 Resultatet visar att för en majoritet av stationerna finns ingen signifikant trend. Trenden är signifikant minskande för totalt 62 stationer med medelvärde lägre än 20 mg nitrat per liter. För 48 stationer är trenden signifikant ökande. Eftersom halterna ursprungligen är mycket låga innebär dock de uppåtgående trenderna endast små ökningar i halter och kan framförallt i norra Sverige troligen kopplas till en ökning i deposition.

Av stationerna med beräknade trender har 23 stycken medelvärden över 20 mg/l. Fördelningen av stationer som visar minskande, ökande eller ej signifikanta trender visas i tabell 7. Tabell 7. Antal stationer fördelat efter nitratklass (medelvärde) och typ av trend. Nitratklass medelvärde (mg/l) Trend: Ej signifikant Antal stationer Trend: Minskande (signifikant) Trend: Ökande (signifikant) 20 40 15 2 1 40 50 1-1 >50 2-1 Resultatet visar att för en majoritet av stationerna finns ingen signifikant trend. Trenden är signifikant minskande för två stationer med medelvärde högre än 20 mg nitrat per liter. För tre stationer är trenden signifikant ökande. Stationerna med signifikant ökande trender ligger alla inom nuvarande känsligt område enligt nitratdirektivet (se figur 9). 19

Figur 8. Trender beräknade för grundvattenstationer inom miljöövervakningen för perioden 2003 till 2012. Här visas trender för stationer som har ett medelvärde lägre än 20 mg nitrat per liter, uppdelat i nitratklasserna <2, 2-5 samt 5-20 mg/l.

Figur 9. Trender beräknade för grundvattenstationer inom miljöövervakningen för perioden 2003 till 2012. Här visas trender för stationer som har ett medelvärde högre än 20 mg nitrat per liter, uppdelat i nitratklasserna 20-40, 40-50 samt >50 mg/l. 21

4.2.2 Grundvattentäkter I tabell 8 visas en fördelning av nitrathalter i olika klasser i totalt 748 grundvattentäkter enligt vattentäktsarkivet. Resultatet visar att en övervägande del täkter har låga halter av nitrat. Grundvattentäkternas läge visas i figur 10 där varje täkt markeras med en färg för nitratklass. Två vattentäkter har medelhalter i klassen över 50 mg nitrat per liter, det högsta medelvärdet är 59,6 mg/l. För vattentäkten med högst maxvärde under perioden är halten 66 mg/l. Fem vattentäkter har medelhalter i klassen 40 till 50 mg nitrat per liter. De två vattentäkter vars medelvärden överstiger 50 mg nitrat per liter befinner sig båda inom nuvarande nitratkänsliga områden (figur 11). Av de fem stationer vars medelvärden befinner sig i klassen 40-50 mg/l befinner sig tre stationer utanför nuvarande nitratkänsliga områden (figur 11). De två stationerna i Småland har för få mätvärden för att göra bedömningen att nitrathalten riskerar att överstiga 50 mg/l. Belastningen av både kväve och fosfor från jordbruksmark i området är dessutom väldigt låg. Området uppfyller därför inte kriterierna för att pekas ut som nitratkänsligt område. Stationen i norra Skåne har en medelnitrathalt på 41,7 mg/l, baserat på sex mättillfällen. Maxvärdet är 44 mg/l. Risken för att stationen ska överskrida gränsen på 50 mg/l bedöms inte vara så stor att det motiverar att peka ut området som nitratkänsligt i den här översynen. Däremot bör stationen följas upp i nästa översyn för att se om nitrathalten ökar över tiden. Tabell 8. Klassning av nitrathalter (mg/l) för grundvattentäkter, medelvärden för 2010-2012. Klass nitrathalt (mg/l) Antal stationer Medel 2010-2012 < 2 443 2 5 127 5 20 151 20 40 20 40 50 5 > 50 2 Summa stationer 748 Skyddsområden för grundvattentäkter kan innebära att bland annat jordbruksverksamhet har mindre påverkan på grundvattnet i området jämfört med i andra områden. Kommunala vattentäkter kan också stängas och uttagspunkten flyttas om det finns risk

för att halten av nitrat ska överstiga 50 mg/l eftersom vattnet då anses otjänligt 9. Detta gör att resultaten eventuellt får en övervikt av stationer med låga halter jämfört med vad som egentligen är representativt för grundvattenkvaliteten i landet. 9 Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 2001:30) om dricksvatten, omtryck (LIVSFS 2011:13) vilket i sin tur baseras på EU-direktivet 98/83/EG om kvaliteten på dricksvatten. 23

Figur 10. Halter av nitrat (mg/l) i grundvattentäkter beräknade som medel för perioden 2010-2012.

Figur 11. Nitrathalter (mg/l) I grundvattentäkter beräknade som medelvärde för perioden 2010 till 2012 för stationer i klasserna 40-50 mg/l samt >50 mg/l. 25

4.3 Slutsats Resultatet från översynen föranleder inte att Sverige pekar ut ytterligare känsliga områden enligt kriteriet om grundvatten i nitratdirektivet. Majoriteten av stationerna inom miljöövervakningen och i grundvattentäkter har låga nitrathalter. Ett fåtal stationer har medelvärden som överstiger 50 mg nitrat per liter, men de befinner sig alla inom nuvarande nitratkänsliga områden. Totalt fem stationer med nitrathalter i klassen 40-50 mg/l befinner sig utanför nuvarande nitratkänsliga områden, men bedöms inte utgöra grund för utpekande av ytterligare områden. Eftersom Sverige inte pekat ut några känsliga områden med anledning av kriteriet för grundvatten är det inte heller aktuellt att ta bort några delar av det nuvarande känsliga området. 5 Eutrofiering 5.1 Översiktlig beskrivning av metoden Det finns inte någon generell metod för att bedöma hur känsliga områden ska pekas ut utifrån kriteriet för eutrofiering som gäller för hela EU. Varje medlemsland använder de metoder som arbetats fram utifrån nationella förutsättningar. Den metod som Sverige tillämpar innebär att i ett första steg inventeras vilka vatten som är övergödda. Nästa steg innebär att identifiera vilka områden som bidrar med tillförsel av övergödande ämnen och att bedöma om jordbruket väsentligt bidrar till tillförseln av dessa ämnen. Tillförsel av kväve och fosfor från jordbruket tas fram med modellberäkningar. För att välja ut avrinningsområden enligt eutrofieringskriteriet har GIS-verktyget ArcMap använts för att kombinera och analysera data. Metoden förklaras vidare nedan, och beskrivs schematiskt i figur 13, som finns på sidan 34. 5.2 Vatten med övergödningsproblem Med eutrofiering avses enligt definitionen i direktivet berikning av vatten genom tillförsel av kväveföreningar, vilket medför ökad tillväxt av alger och ökad växtlighet, så att balansen mellan organismerna i vattnet störs på ett oönskat sätt och vattenkvaliteten påverkas negativt. Det framgår genom beslut i EG-domstolen mot Frankrike år 2002 (C-258/00) att även eutrofiering genom fosfor avses i detta sammanhang. Det innebär att även fosfor behöver beaktas när känsliga områden ska utses. 5.2.1 Övergödda inlandsvatten Vid bedömning av om sjöar och vattendrag har övergödningsproblem har vi liksom vid den förra översynen av känsliga områden utnyttjat resultatet från vattenmyndigheternas statusklassning. Vissa av de kvalitetsfaktorer och parametrar för vilka det sker en

statusklassning är relaterade till övergödning, se tabell 9. Vattenmyndigheterna har också gjort en bedömning av vilka vattenförekomster som har miljöproblemet övergödning. En vattenförekomst anses ha problem med övergödning om dess status är sämre än god samt att någon av de övergödningsrelaterade kvalitetsfaktorerna/ parametrarna visar måttlig eller sämre status eller om status har sänkts från hög till god. Statusklassningen och bedömningen av miljöproblem har slutförts under hösten 2013. Bedömningarna är än så länge preliminära i den bemärkelsen att de ännu inte är beslutade. Vattenförekomster (sjöar och vattendrag) som i vattenförvaltningen bedöms ha miljöproblem övergödning har också identifierats som övergödda vatten enligt nitratdirektivet. Vilka vattenförekomster som enligt vattenmyndigheternas bedömning har problem med övergödning framgår översiktligt av figur 15 och 16 (bilaga). Tabell 9. Sammanfattning av de kvalitetsfaktorer som är relevanta för miljöproblemet övergödning Vattenkategori Kvalitetsfaktor Parameter Sjöar Växtplankton Totalbiomassa TPI Andel cyanobakterier Klorofyll Bottenfauna Fisk Näringsämnen Ljusförhållanden BQI EQR8* Tot-P Siktdjup Vattendrag Bottenfauna DJ-index Fisk Näringsämnen VIX* Tot-P * Då index för fisk både i sjöar (EQR8) och vattendrag (VIX) är beroende av flera olika miljöproblem bör man gå djupare för att klara ut om det är troligt att övergödningsproblem är orsaken till sämre än God status. 5.2.2 Övergödda kustvatten och hav Havsbassängerna Kattegatt, Öresund och Östersjön och deras kustområden samt kustområdena i Skagerrak har problem med övergödning. De har också tidigare identifierats som övergödda vatten enligt nitratdirektivet, se figur 1. 27

5.3 Områden med jordbrukspåverkan på övergödda vatten Områden från vilka avrinning sker till identifierade vatten och som bidrar till förorening ska pekas ut. Med förorening avses enligt direktivet direkta eller indirekta utsläpp av kväveföreningar från jordbruket till vattenmiljön. Som nämnts ovan behöver även fosforns betydelse för övergödning beaktas. Utsläpp av övergödande ämnen kommer även från andra källor än jordbruket. Det framgår inte direkt av direktivet hur stor andel av utsläppen som ska härröra från jordbruket för att ett område ska pekas ut som känsligt område. Frågan har behandlats i ett antal domar från EG-domstolen. Av dessa framgår att områden där jordbruket har väsentlig påverkan (significant contribution) på vattenkvaliteten ska tas med. 5.3.1 Modellberäkningar av kväve- och fosforutsläpp För att kunna bedöma jordbrukets påverkan utnyttjas resultatet från modellberäkningar. Nationella beräkningar av utsläpp av kväve och fosfor från jordbruksmark och andra källor genomförs som ett underlag för rapportering till HELCOM:s Pollution Load Compilation (PLC). Länderna runt Östersjön ska redovisa hur stor belastningen till Östersjön är. Vid den senaste översyn användes resultatet av nationella beräkningar som gjorts inför PLC5 (Naturvårdsverket, 2008). Till den här översynen har Jordbruksverket låtit Sveriges lantbruksuniversitet ta fram nya beräkningar som avser belastning av kväve och fosfor från jordbruksmark 2011 (Ej publicerad ännu). Beräkningarna har gjorts med samma metodik som användes vid PLC5-beräkningarna men med senast tillgängliga indata. Inför nästa Pollution Load Compilation (PLC6) kommer nya beräkningar att göras. Beräkningsmetodiken kommer då att ändras på flera punkter. Anledningen till att använda resultat från modellberäkningar vid översynen av känsliga områden är att det är många faktorer som påverkar hur stora kväve- och fosforutsläppen blir. Det finns en variation i naturgivna förhållanden som avrinning, temperatur, jordart, lutning etc. Modellen beaktar även hur jordbruket bedrivs, till exempel vilka grödor som odlas, gödslingsstrategi (mängd, tidpunkt för spridning) och jordbearbetningsstrategi. Dessa faktorer kan samvariera på många sätt och modellberäkningar behövs för att kunna uppskatta storleken på utsläppen och skillnader mellan områden. Den datamodell som används har utvecklats genom åren sedan slutet av 1980-talet och har beskrivits i vetenskapliga artiklar och rapporter. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) har avgränsat delavrinningsområden i Sverige. Inför rapporteringen till HELCOM har dessa aggregerats till ca 1 100 rapporteringsområden (PLC5-områden). Vid översynen av de känsliga områdena har den beräknade kväve- och fosforbelastning från jordbrukmark per PLC5-område använts i analyserna. Resultatet av modellberäkningarna redovisas som naturligt och mänskligt orsakad belastning. Redovisning görs också för bruttobelastning och belastning efter så kallad retention. Följande begrepp brukar användas: Bruttobelastning är total belastning av näringsämnen (kväve och fosfor) på vattendrag inom ett område från punktutsläpp (reningsverk, industrier, enskilda avlopp) markläckage, dagvatten, tätorter och deposition på sjöar.

Antropogen eller mänskligt orsakad belastning omfattar punktkällor och vissa andra källor t.ex. dagvatten från tätort. Belastningen från jordbruksmark och avverkad skogsmark (hygge) består av både en antropogen del och en naturlig del. Bakgrundsbelastning eller naturlig belastning avser den belastning som skulle ha uppstått även utan mänsklig påverkan. Markläckage som fjäll, myr, skog och övrig öppen mark betraktas i modellen som naturlig belastning Retention är ett samlat begrepp för flera naturliga processer, t.ex. denitrifikation och sedimentation, som sker i vattendrag och sjöar och som leder till avskiljning av näringsämnen (kväve och fosfor). Retentionen medför att summan av alla utsläpp i ett område normalt är större än vad som rinner ut ur området. Nettobelastning är lika med bruttobelastning med avdrag för retention. I det här fallet är det nettobelastningen till kust/hav som är aktuell. Belastningsnivåer för kväve och fosfor per PLC5-områden enligt de senaste beräkningarna för 2011 illustreras i figur 17-20 (bilaga). 5.3.2 Val av områden med påverkan på övergödda inlandsvatten För att bedöma var gränsen går för att jordbruket ska anses ha väsentlig påverkan på övergödda sjöar och vattendrag används en lägsta nivå för antropogen fosforbelastning från jordbruket per total landarea. Detta mått avspeglar bland annat hur jordbruket bedrivs och andelen jordbruksmark i ett område. Fosfor valdes för att det har en god koppling till biologiska tillståndet i sjöar och vattendrag. Den nivå som användes var 5 kg antropogen bruttobelastning av fosfor från jordbruksmark per km 2 landyta (totalyta med avdrag för sjöarea). Alla PLC5-områden med högre belastning än denna nivå valdes ut. I nästa steg kombinerades genom en GIS-analys PLC5-områden som valts utifrån belastningsnivå med PLC5-områden som har övergödda vattenförekomster. Urvalet skedde så att de PLC5-områden som både uppfyllde kriteriet på belastning (>=5 kg brutto P/km 2 ) och på att det fanns övergödda vattenförekomster valdes ut. Därigenom gjordes också bedömningen att jordbruket bidrog till övergödningen av dessa vattenförekomster. Den valda nivån för antropogen bruttobelastning från jordbruksmark kan jämföras med vad som uppmätts i områden med liten påverkan. Enligt en undersökning av drygt 30 små avrinningsområden i södra och mellersta Sverige som dominerades av brukad eller obrukad skog, uppgick den årliga förlusten av total-fosfor till 4,7 kg per km 2 och år (Uggla & Westling 2003). Variationen mellan områden var relativt liten och huvuddelen av områdena hade en arealförlust mellan 3 och 6 kg per km 2 år. Studier från Finland och Norge bekräftar att fosforförlusterna från skogsmark är ca 5 kg P/km 2 och år. (Kortelainen et al. 2006; Vandsemb 2006). De arealspecifika förlusterna som redovisas för Sverige, Norge och Finland baseras på mätningar i vattendrag och de är inte helt jämförbara med modellberäknade ytspecifika 29

antropogena bruttobelastningen som använts som tröskelvärde för jordbrukspåverkan på sjöar och vattendrag. Det beräknade tröskelvärdet på 5 kg P per km 2 omfattar enbart antropogen belastning från jordbruksmark. Om bakgrundsbelastning från jordbruk och belastning från annan mark beaktas blir den beräknade belastningen högre. En parallell kan dock dras mellan metodiken för att bedöma vad som är ett väsentligt bidrag från jordbruk enligt nitratdirektivet och statusklassningar för näringsämnen sjöar och vattendrag inom vattenförvaltningen. Statusklassningarna baseras på ett referensvärde samt en acceptabel avvikelse från referensvärdet för varje vattenförekomst. Den fosforhalt som motsvarar gränsen mellan måttlig och god fosforstatus i en vattenförekomst ligger 2 gånger högre än referensvärdet 10. För parametern total-fosfor, som är mest relevant för inlandsvatten, motsvarar referensvärdet den fosforhalt en sjö eller ett vattendrag har när fosfortillförseln till vatten endast utgörs av bakgrundsbelastning. 5.3.3 Val av områden med påverkan på övergödda kustvatten och hav Förfarandet för att välja ut områden med påverkan på övergödda kustvatten och hav skiljer sig något från det för att välja ut områden med påverkan på övergödda inlandsvatten. De områden som har högst antropogen nettobelastning från jordbruket per landyta och med utflöde i övergödda kustvatten och hav väljs ut. Först avgränsades därför alla PLC5-omåden inom huvudavrinningsområden som har sitt utflöde i Skagerrak, Kattegatt, Öresund och egentliga Östersjön. För att bedöma jordbrukets påverkan på kust och hav användes antropogen nettobelastning per km 2 landyta. Även detta mått avspeglar betydelsen av hur jordbruket bedrivs och andelen jordbruksmark i området. Vid ett utsläpp av kväve eller fosfor i inlandet kommer en del av kväve- och fosforföreningarna att avskiljas genom bland annat denitrifikation och sedimentation innan de når kustvattnet. Ett utsläpp i inlandet får därmed inte lika stor påverkan som ett utsläpp nära kusten. Genom att använda måttet antropogen nettobelastning per km 2 landarea beaktas den retention som sker innan utsläppet når kustvattnet. PLC5-området med högst belastning per landyta, följt av PLC5-området med näst högst belastning per landyta osv, väljs ut. På detta sätt fortsätter summeringen av PLC5- områden med successivt lägre belastning per landyta, tills en viss andel av den totala antropogena nettobelastningen från jordbruket uppnås. På så vis tas de områden som har relativt högst belastning med, oavsett vilken totalnivå som uppnås. I det här fallet summeras PLC5-områden tills 80 % av den totala antropogena nettobelastningen från jordbruksmark till övergödda kust- och havsområden har uppnåtts. Proceduren görs en gång för kväve och en gång för fosfor separat, så att de områden som väljs ut på grund av kväveläckage bidrar med 80 % av den totala kvävebelastningen, och de områden som väljs ut på grund av fosforläckage bidrar med 80 % av den totala fosforbelastningen. När sedan områdena slås ihop kommer de gemensamt att bidra med en något större andel av belastningen vilket framgår nedan. 10 Uttryckt som EK =0,5; EK = ekologisk kvot = beräknat referensvärde/observerad P-tot

För att uppnå 80 % av den totala belastningen av kväve respektive fosfor väljs alla PLC5-områden med en antropogen nettobelastning från jordbruksmark som är högre än 199 kg kväve och/eller 3,54 kg fosfor per km 2 landarea. Därefter läggs de utvalda PLC5-områden ihop till ett GIS-skikt. När PLC5-områdena som valts ut på grund av kvävebelastning läggs ihop med PLC5- områden som valts ut på grund av fosforbelastning bidrar det resulterande området med 87,6 % av den totala antropogena nettobelastning av kväve och 82,2 % av den beräknade totala antropogena nettobelastning av fosfor från jordbruksmark till eutrofierade kuster och hav. 5.3.4 Sammanslagning av områden I nästa steg slogs de områden som valts ut på grund av påverkan på övergödda sjöar och vattendrag respektive påverkan på övergödda kustvatten och hav ihop i ett gemensamt GIS-skikt. Alla PLC5-områden som valts ut i tidigare steg togs med oavsett om orsaken var enbart påverkan på inlandsvatten eller påverkan på kust och hav eller både och. PLC5-områden som valts ut genom den ovan beskrivna metoden illustreras i figur 12. 31

Figur 12. Kartan visar vilka PLC5-områden som väljs ut på grund av kriterier för hav, inlandsvatten eller både och.

5.4 Administrativ avgränsning 5.4.1 Överföring från avrinningsområden till församlingar De PLC5-områden som valts ut överfördes i detta steg till församlingar. Först valdes alla församlingar som överhuvudtaget berördes av något av de valda PLC5-områdena. Därefter analyserades hur stor del av de berörda församlingarnas areal som utgjordes av valda PLC5-områden. En stor andel av församlingarna ingick med hela ytan i PLC5- områden med hög belastning. Så är nästan alltid fallet i slättbygder som har hög växtnäringsbelastning och små församlingar. Församlingar där valda PLC5-områden utgjorde 30 % av ytan eller mer och som valdes ut framgår av figur 14 (sidan 37). 5.4.2 Utförligare undersökning av församlingar som inte tidigare pekats ut Vid överföring till församlingar gjordes även en utförligare undersökning av områden som pekats ut genom metoden men som inte tidigare varit nitratkänsliga områden. Vi har tittat närmare på bedömningsgrunderna för berörda vattenförekomster med övergödningsproblem och undersökt jordbrukets påverkan närmare. Vi har också tittat på om aktuella församlingar verkligen bidrar med avrinning till en övergödd vattenförekomst. 33

Figur 13. Schematisk beskrivning av arbetsflödet för urval av känsliga områden enligt eutrofieringskriteriet.

5.5 Slutsats Utifrån analysen kan vissa justeringar av de känsliga områdena i Sverige behöva göras. Församlingar utanför nuvarande känsliga område och som kan behöva läggas till är flera församlingar runt Vänern. Även två församlingar i Skåne och en i Kalmar kan behöva läggas till. Området runt Vättern som utgörs av ett enda stort PLC5-område, faller ut i metoden på grund av ett fåtal vattenförekomster med övergödningsproblem i kanten av PLC5- området. Den största delen av PLC5-området runt Vättern har inte avrinning till dessa vattenförekomster. Efter en granskning på delavrinningsområdesnivå har därför församlingar runt Vättern som uppenbart inte bidrar med avrinning till övergödda vattenförekomster tagits bort. Vid denna liksom vid föregående översyn av känsliga områdena var det några församlingar som inte föll ut enligt analysen men som helt eller delvis omgavs av församlingar som föll ut i analysen. Sverige valde att ta med enstaka sådana öar i de känsliga områden av aministrativa skäl och med hänvisning till kanteffekter. Sverige valde också med hänvisning till försiktighetsskäl att inte ta bort vissa församlingar på östkusten från de känsliga områdena även om de inte föll ut i analysen. Även vid denna översyn uppstår det några sådana öar och kustområden inom nuvarande känsliga område som inte faller ut i analysen. Vilka områden som berörs framgår av figur 14 (sidan 37). 35

6 Förslag till ny avgränsning Remissversion 2014-03-04 Förslag till ny avgränsning av det känsliga området framgår av figur 14. Vilka församlingar som läggs till framgår av tabell 10. Tabell 10. Förslag på församlingar som läggs till de nitratkänsliga områden Län Kommun Församling Kalmar Nybro Kristvalla Skåne Perstorp Perstorp Klippan Vedby Västra Götaland Åmål Åmål Mo Tösse med Tydje Ånimskog Fröskog Edsleskog Gullspång Amnehärad Södra Råda Värmland Karlstad Östra Fågelvik Väse Kristinehamn Kristinehamn Visnums-Kil Visnum Ölme Vi har inte tagit bort några områden som nu ingår i de känsliga områdena men som inte faller ut i analysen. Vilka områden som rör sig om framgår av figur 14.

Figur 14. Förslag till nitratkänsliga områden. Församlingar som pekats ut i metoden visas i grått. För att förtydliga vilka församlingar som pekats ut i metoden men som inte ingår i nuvarande nitratkänsligt område har dessa markerats med gult. Församlingar som nu ingår ingår känsliga områden men som i pekats ut i metoden visas i ljusgrönt. De illustrerade kustförsamlingar utgörs till viss del av vattenområden. 37

7 Administrativ avgränsning baserad på avrinningsområden 7.1 Koppling av nitratkänsliga områden till blockdatabasen Den administrativa indelningen av nitratkänsliga områden utgår idag från läns-, kommun-, och församlingsnivå. En nackdel med församlingsindelningen är att den ofta ändras. Nu används 2004 års församlingsindelning för att avgränsa de nitratkänsliga områdena i föreskriften. Det innebär att både lantbrukare och tillsynsmyndighet måste känna till hur församlingsindelningen såg ut år 2004. Församlingar är relativt stora, heterogena områden, och att peka ut en hel församling som nitratkänsligt område behöver inte vara det mest optimala för åtgärdsarbete. Utifrån hur vatten rör sig i naturen är avrinningsområden bättre kopplade till var problemen finns. En avgränsning av nitratkänsliga områden utifrån avrinningsområden skulle öka förutsättningarna för att åtgärder sätts in på rätt ställe. Att använda avrinningsområdesgränser för indelning av nitratkänsliga områden medför vissa svårigheter. Gränserna för avrinningsområden är inte allmänt kända, och områdena är svåra att presentera i en föreskrift på samma sätt som idag görs med församlingar. Därför behöver man på ett enkelt sätt synliggöra för lantbrukare och andra berörda om marken ligger inom nitratkänsligt område eller inte. Ett förslag är att använda Jordbruksverkets blockdatabas för detta syfte. Blockdatabasen används som ett instrument för att hantera geografisk indelning av jordbruksmark och är ett verktyg för kommunikation med enskilda lantbrukare. Nedan presenteras identifierade fördelar och nackdelar med att koppla information utifrån nitratkänsliga områden till blockdatabasen. 7.1.1 Fördelar I blockdatabasen ingår all stödberättigad mark. Det innebär att en stor del av Sveriges lantbrukare enkelt skulle kunna se om deras mark tillhör nitratkänsligt område genom att information byggs in på Mina sidor i SAM Internet. Kommuninspektörer som gör tillsyn på lantbruk har tillgång till blockdatabasen, genom Geodataprotalen, och kan där enkelt se vilka block som ingår in nitratkänsligt område. De tekniska förutsättningarna för att koppla information om nitratkänsliga områden till blocken i blockdatabasen finns. Genom att ha information om nitratkänsliga områden kopplade till block i blockdatabasen ges även möjlighet att koppla miljöersättningar till nitratkänsliga områden. Det innebär en ökad precision i riktade vattenåtgärder i jordbruket.

7.1.2 Nackdelar Lantbrukare som inte söker stöd använder inte blockdatabasen. Det gör att inte alla lantbrukare på detta sätt kan få information om deras marker tillhör nitratkänsligt område eller inte. Även lantbrukare som inte söker stöd men som har mark inom avrinningsområden som pekats ut som nitratkänsliga omfattas av det åtgärdsprogram som ska gälla för dessa områden, bland annat regler kring lagring och spridning av gödsel. Information om vilka områden som är nitratkänsliga måste därför vara tillgänglig även på annat sätt. En del block kommer skäras av avrinningsområdesgränser. En konsekvent metod för att avgöra om dessa block ska ingå i nitratkänsligt område måste användas. En möjlighet är att hela blocket blir nitratkänsligt om det skärs av avrinningsområdesgränser, oavsett hur stor del av blocket som ligger inom ett nitratkänsligt avrinningsområde. 7.2 Planerad förstudie Jordbruksverket planerar att under 2014 genomföra en förstudie för att belysa möjligheterna att koppla nitratkänsliga områden till blockdatabasen och kunna använda avrinningsområdesgränser för utpekandet av nitratkänsliga områden. 8 Referenser Kortelainen P., m.fl. (2006) Controls on the export of C, N, P and Fe from undisturbed boreal catchments, Finland. Aquatic Science 68 (2006) 453 468. Naturvårdsverket (2008), Näringsbelastningen på Östersjön och Västerhavet 2006, Rapport 5815. Uggla E. & Westling O. (2003) Utlakning av fosfor från brukad skogsmark. IVL rapport B 1549 Vandsemb, S. M. (2006), Kvantifisering av tap av nitrogen, fosfor og erosjon fra ikkejordbruksarealer i JOVA-programmet (Jord og vannovervåkning i landbruket). Bioforsl rapport Vol. 1 Nr 56 2006. 39

Bilaga Figur 15. Vattendrag med bedömningen miljöproblem övergödning.

Figur 16. Sjöar med bedömningen miljöproblem övergödning. 41

Figur 17. Belastning per PLC5-område. Antropogen bruttobelastning av kväve från jordbruksmark, i kg/km 2 landareal.