GRUNDERNA FÖR MOLEKYLÄR SPEKTROMETRI



Relevanta dokument
Motivet finns att beställa i följande storlekar

Nmr-spektrometri. Matti Hotokka Fysikalisk kemi

Vibrationspektrometri. Matti Hotokka Fysikalisk kemi

STRUKTUR. Kemistutbildningen. KANDIDATEXAMEN I NATURVETENSKAPER 180 sp HUVUDÄMNE. 93 sp. Grundstudier

Grundbegrepp I-1. - M. W. Hanna, Quantum Mechanics in Chemistry, Benjamin, Menlo Park, CA, 1969.

SPEKTROSKOPI (1) Elektromagnetisk strålning. Synligt ljus. Kemisk mätteknik CSL Analytisk kemi, KTH. Ljus - en vågrörelse

Användningen av nätet i undervisningen Bilaga 1 Institution: "Bioblocket": biologi (BL), biokemi (BK), biovetenskap (BV), farmaci (F)

INSTITUTIONEN FÖR KEMI OCH MOLEKYLÄRBIOLOGI

Kemi för lärare, åk 7-9, 45hp (1-45hp). Ingår i Lärarlyftet II. 45hp

A12. Laserinducerad Fluorescens från Jodmolekyler

Kursplanen är fastställd av Naturvetenskapliga fakultetens utbildningsnämnd att gälla från och med , höstterminen 2019.

ÅRSKURS 1 Period 1 v

INSTITUTIONEN FÖR KEMI OCH MOLEKYLÄRBIOLOGI

Introduktion till kursen. Fysik 3. Dag Hanstorp

Elektromagnetiska spektrumet SPEKTROSKOPI (2) UV-vis. Kromoforer. Hur analysera ofärgade ämnen? Procedur. Kemisk mätteknik CSL Analytisk kemi, KTH

Introduktion till kursen. Fysik 3. Dag Hanstorp

INSTITUTIONEN FÖR KEMI OCH MOLEKYLÄRBIOLOGI

Innehåll. Kvantfysik. Kvantfysik. Optisk spektroskopi Absorption. Optisk spektroskopi Spridning. Spektroskopi & Kvantfysik Uppgifter

Vågrörelselära och optik

KEGL12 Kemi II med didaktisk inriktning Chemistry and Chemistry Education II

II. ELEKTRONISKA SPEKTRA

Föreläsning 21. Sammanfattning F21. 1) Introduktion 2) Upprening 3) Karaktärisering. 4) Beräkningskemi 5) Mer organisk kemi 6) Forskning

Experimentell fysik 2: Kvantfysiklaboration

Utbildningsplan för kandidatprogram i fysik, 180

Elmotorn som demonstration eller laboration -Den pedagogiska aspekten

Snabba atomer och lysande stjärnor. Hur spektrallinjer berättar om exciterade atomers livstider och den kemiska sammansättningen hos stjärnor.

LKE210, Kemi för lärare 2, 30 högskolepoäng

Inledning i ramanspektrometri. Matti Hotokka Fysikalisk kemi

Spektroskopi. Atomer. Breddning. Molekyler

GÖTEBORGS UNIVERSITET Utbildnings- och forskningsnämnden för lärarutbildning

Kemi 2. Planering VT2016

"Med vårt västra grannland som förebild"

Undervisningsämne Studiefordringar för ämne I, 90 hp Studiefordringar för ämne II och III, 45 hp Bild

Ämnen, studiefordringar och urval för antagning till KPU HT 13

Fysik. Laboration 3. Ljusets vågnatur

KPU - studiefordringar för antagningsämnen i grundskolans årskurs 7 9 Ht 15

Kandidatarbete (8 sp) Gemensamma studier (60-64 sp)

Optik 2018 Laborationsinstruktioner Våglära och optik FAFF30+40

KVANTFYSIK för F Inlämningsuppgifter I5

INSTITUTIONEN FÖR KEMI OCH MOLEKYLÄRBIOLOGI

utvecklar förståelse av sambandet mellan struktur, egenskaper och funktion hos kemiska ämnen samt varför kemiska reaktioner sker,

Geometrisk optik. Syfte och mål. Innehåll. Utrustning. Institutionen för Fysik

PRÖVNINGSANVISNINGAR

ALLMÄN STUDIEPLAN FÖR UTBILDNING PÅ FORSKARNIVÅ I FYSIKALISK KEMI. TFN-ordförande

3. Ljus. 3.1 Det elektromagnetiska spektret

Masterprogram i kemi 2015/2016

Kursen är en valbar kurs på grundnivå för en naturvetenskaplig kandidatexamen i fysik.

TILLÄMPAD ATOMFYSIK Övningstenta 2

Atom- och kärnfysik med tillämpningar FAFF10, 15 hp

I detta arbetsområde ska eleven utveckla sin förmåga att:

Mikroskopering. Matti Hotokka Fysikalisk kemi

STOCHOLMS UNIVERSITET FYSIKUM. Utvärdering av kursen Vågrörelselära och Optik, 7p, VT Lämnas eller skickas till studentexpeditionen.

FMS032: MATEMATISK STATISTIK AK FÖR V OCH L KURSPROGRAM HT 2015

ÅRSKURS 1 Period 1 v

STUDIEORIENTERING Institutionen för NaturVetenskaper KEMI GULISINFO

Kemi 1, 100 poäng, som bygger på grundskolans kunskaper eller motsvarande. Kemi 2, 100 poäng, som bygger på kursen kemi 1.

Vågrörelselära och optik

Sekvensplan. Handledare Berndt Södergård Maria zevenhoven

Experimentell maskinteknik

Copyright 2001 Ulf Rääf och DataRäven Elektroteknik, All rights reserved.

LED lamper for UV-lys. Labino AB Magnus Karlsson Teknisk Chef Maj 2011

KURSPLAN I FYSIK, KEMI OCH BIOLOGI för år 7-9 vid Vifolkaskolan, Mantorp

Polarisation Laboration 2 för 2010v

Är det möjligt att validera gymnasieämnen?

TENTAMEN I FYSIKALISK KEMI KURS: KEM040 Institutionen för kemi Göteborgs Universitet Datum: LÄS DETTA FÖRST!

Utbildningsplan. Civilingenjör och lärare Master of Science in Engineering and of Education 300,0 högskolepoäng. Utbildningens mål

Pauli gymnasium Komvux Malmö Pauli

Uppsala Universitet Institutionen för fotokemi och molekylärvetenskap EG FH Konjugerade molekyler

Diffraktion och interferens

Att mäta hastighet - kursplan för funktionärsutbildning

Tekniskt basår, 60 högskolepoäng Qualifying Course, Technical Profile, One Year, 60 Credits

Vågrörelselära och Optik VT14 Lab 3 - Polarisation

Elektromagnetiska vågor (Ljus)

Tekniskt basår (Helsingborg) Pre-University Course in Technical Sciences

KPU - studiefordringar för antagningsämnen i grundskolans årskurs 7 9 HT 14

FYSIK. Läroplanens centrala innehåll

KEMI. Ämnets syfte. Kurser i ämnet

Utbildningsplan Civilingenjör Teknisk fysik och elektroteknik för läsåret 2015/2016

3: Muntlig redovisning Vid tveksamhet om betygsnivå, kommer du att få ett kompletterande muntligt förhör.

Foto och Bild - Lab B

Kostnadsdelning mellan medregistranter med olika datakrav. maj 2017

INSTITUTIONEN FÖR KEMI OCH MOLEKYLÄRBIOLOGI

Brandingenjör Antagna Höst 2015

Respektive skriftlig tentamen ges vid tre tillfällen, när kursmomentet slutar, cirka en månad därefter samt i nästföljande augusti.

Repetition av matematik inför kurs i statistik 1-10 p.

TATA42: Föreläsning 6 Potensserier

Ett undersökande arbetssätt

EFTERANMÄLNINGAR BEAKTAS INTE! Hösten Allmän kemi x x Analytisk kemi I x x Analytisk kemi II x Anläggnings- och apparatteknik x Apparatteknik I

Kursplanen är fastställd av Naturvetenskapliga fakultetens utbildningsnämnd att gälla från och med , vårterminen 2012.

Vågrörelselära och optik

Allmän kemi. Programkurs 6.0 hp General Chemistry 8BKG13 Gäller från: 2018 HT. Fastställd av. Fastställandedatum

Personer: Psykiatern Oskar Melatonin, ca 45 år. Snygg karl, en aning feminin.

Ekenässkolans Må-bra tema Ht- 17 Vt - 18

PASS 4. POLYNOM, MINNESREGLERNA. 4.1 Kvadreringsreglerna. Kvadraten på en summa

Lokal examensbeskrivning

SÄTT DIG NER, 1. KOLLA PLANERINGEN 2. TITTA I DITT SKRIVHÄFTE.

GEOLOGI läsår

Version Linjär algebra kapiltet från ett ODE-kompendium. Mikael Forsberg

0. Inledning, motivation

Undervisningsämne Studiefordringar för ämne I, 90 hp Studiefordringar för ämne II och III, 45 hp Bild

Transkript:

GRUNDERNA FÖR MOLEKYLÄR SPEKTROMETRI Rapport B??? Institutionen för fysikalisk kemi Åbo Akademi 2001

i FÖRORD Detta kompendium utgör en grundkurs i molekylär spektrometri för kemister. De teoretiska grunderna för de olika spektroskopigrenarna tas upp. Antalet variationer på temat spektrometriska mätmetoder är oändligt. En genomgång av samtliga metoderna och tillämpningsmöjligheterna är fullkomligt omöjlig. De bakomliggande fysikaliska processerna är dock tämligen enkla. En förståelse av de grundläggande fysikaliska principerna ger spektroskopisten färdigheten att förstå alla de olika mätmetoderna. I föreläsningskursen Grunderna för spektrometri ingår ett antal laborationer och demonstrationer, som skall inviga eleverna i de mera praktiska aspekterna av spektrometrin. Materialet i detta kompendium är stundom något avancerat och förutsätter att eleverna är förtrogna med de grundläggande metoderna i kvantkemin. Dylika färdigheter ges i kursen Grunderna för molekylmodellering. Trots detta hoppas jag att även studerandena i experimentell spektrometri skulle kunna dra nytta av det aktuella kompendiet en spektrokopist måste ju ändå vara bevandrad i de teoretiska aspekterna. Förslag och rättelser beträffande såväl det i kompendiet befintliga materialet som eventuella kompletteringar tas emot med tacksamhet. Åbo, september 2001 Matti Hotokka

ii INNEHÅLLSFÖRTECKNING I. Grundbegrepp I-1. I.1. Vad är spektrometri? I.2. Kvantkemins grunder I.3. Elektronisk excitation. Jonisering I.4. Impulsmoment I.5. Potentialenergikurva I.6. Energienheter i spektrometrin I.7. Elektromagnetisk strålning II. Elektroniska spektra II.1. Spektrets ursprung II.2. Vilka metoder? II.3. Beer-Lamberts lag II.4. Karakteristiska övergångar i UV-vis II.5. Kromoforer II.6. Övergångsmetallernas spektra II.7. Franck-Condon principen II.8. Spektrallinjernas form II.9. UV-vis spektrometer II.10. Laboratorietekniker II.11. Relaxation II.12. Fluorescens och fosforescens II.13. Fotoelektronspektroskopi II.14. XPS (ESCA) II.15. Auger spektrometri III. Vibrationspektroskopi III.1. Separering av rotationerna och vibrationerna III.2. Harmonisk oscillator III.3. Anharmonisk oscillator III.4. Populationerna III.5. Frihetsgraderna III.6. Normalkoordinater III.7. Gruppvibrationer III.8. Vad observeras III.9. Mättekniker III.10. Dispersiv IR III.11. FT-IR III.12. Near Infrared (NIR) I-2. I-4. I-9. I-11. I-14. I-16. I-19. II-1. II-2. II-6. II-7. II-9. II-12. II-13. II-16. II-18. II-21. II-23. II-28. II-30. II-33. II-36. II-39. III-1. III-2. III-8. III-11. III-14. III-16. III-17. III-21. III-26. III-29. III-30. III-32. III-36.

III.13. Raman-effekt III.14. Experimentella metoder IV. Rotationspektroskopi IV.1. Rotationsrörelse IV.2. Rena rotationspektra IV.3. Klassificering av molekyler IV.4. Populationerna IV.5. Rotations-vibrationsspektroskopi iii III-37. III-42. IV-1. IV-2. IV-4. IV-6. IV-7. IV-8. V. Inledning i optik V-1. V. INLEDNING I OPTIK V-1. V.1. Ljus V-2. V.2. Polarisering V-5. V.3. Brytningsindex V-6. V.4. Geometrisk optik V-12. VI. NMR VI.1. Impulsmoment VI.2. Spinnimpulsmoment VI.3. Magnetiskt moment. Zeemann-effekt VI.4. Spektroskopiska övergångar VI.5. Kemisk förskjutning VI.6. Kopplingskonstanter VI.7. Kopplingsmönster VI.8. Ekvivalenta kärnor VI.9. Kemiska tillämpningar av kopplingen VI.10. Klassificering av spektra VI.11. AX och AB spektra VI.12. AX 2 system VI.13. AB 2 system VI.14. AMX system VI.15. ABX system VI.16. Relaxation VI.17. Relaxationsmekanismer VI.18. FT-NMR VI.19. 2-D NMR VI.20. Dubbelresonanstekniker VI.21. Kvadrupolväxelverkan VI.22. Elektronspinnresonansspektrometri (ESR) VI-1. VI-2. VI-4. VI-5. VI-8. VI-10. VI-15. VI-17. VI-20. VI-21. VI-22. VI-24. VI-25. VI-26. VI-27. VI-28. VI-29. VI-32. VI-33. VI-36. VI-40. VI-41. VI-42.

VII. Masspektrometri VII.1. Grundprincip VII.2. Masspektrometerns funktion VII.3. Molekyljonen VII.4. Fragment VII.5. Fragmenteringsmekanismer VII.6. Spektralanalys VII.7. Typiska fragmenteringsreaktioner VII.8. Jonisering VII.9. Reaktionsmekanismer VIII. Övriga metoder VIII.1. Ljus VIII.2. Optisk rotation VIII.3. Cirkulär dikroism spektrometri VIII.4. Ellipsometri VIII.5. Diffraktion iv VII-1. VII-2. VII-4. VII-8. VII-9. VII-10. VII-12. VII-16. VII-18. VII-20. VIII-1. VIII-2. VIII-5. VIII-7. VIII-9. VIII-10.

v