Långsiktigt program för älgstammens utveckling i Gävleborgs län

Långsiktigt program för älgstammens utveckling i Gävleborgs län Ett samarbete mellan Länsstyrelsen, Skogsvårdsstyrelsen, storskogsbruket och Jägareförbundet

Långsiktigt program för älgstammens utveckling i Gävleborgs län Ett samarbete mellan Länsstyrelsen, Skogsstyrelsen, storskogsbruket och Jägareförbundet. Ett långsiktigt program för älgstammens utveckling har 2005-12-15, antagits av länsstyrelsens styrelse.

Innehållsförteckning 1. Mål 3 1.1 Medel 3 2. GÄLLANDE LAGSTIFTNING 4 3. BAKGRUND 4 3.1 Historik 4 3.2 Skogliga aspekter 4 4. SKOGENS OCH ÄLGJAKTENS VÄRDEN 5 5. BETESTILLGÅNG 6 6. FÖRVALTNINGSOMRÅDEN 7 7. OMRÅDESTYPER FÖR ÄLGJAKT 8 7.1 Registrerade områden 8 7.1.1 Älgskötselområden 8 7.1.2 A-licensområde 8 7.1.3 B-licensområde 8 7.1.4 E-licensområde 8 7.2 Oregistrerad mark 8 7.2.1 Kalvjakt 8 7.3 Antal registrerade områden i Gävleborgs län, 2005-10-22 8 8. JAKTSTARTGRÄNS 9 8.1 Jakttider för älgjakten 2005/05 9 8.1.1 Norra delen 9 8.1.2 Södra delen 9 9. ORGANISATIONSROLLER 10 9.1 Samverkan 10 9.2 Jägarförbundets roll 10 9.3 Skogsvårdsorganisationens roll 10 2

1. Mål BALANS MELLAN EN VÄL SAMMANSATT, PRODUKTIV ÄLGSTAM OCH BETESTILLGÅNGEN ÖVER TIDEN. Samsyn Målet för den lokala älgförvaltningen skall baseras på en dialog mellan jägarna, de areella näringarna och övriga intressenter. Älgstammens storlek och sammansättning skall anpassas så att den inte orsakar oacceptabla skador för jord- och skogsbruk eller stora problem i trafiken. Älgstammen bör tillåtas variera i täthet utifrån de lokala förutsättningarna samtidigt som den skall erbjuda en meningsfull jaktutövning. Väl sammansatt älgstam Länsstyrelsen skall verka för en skötsel av älgstammen som inriktas mot en väl sammansatt stam, såväl köns- som åldersmässigt, vilket ger hög avkastning. Vinterstammen skall bestå av en stor andel vuxna, produktiva djur. Etik Älgjakten skall genomföras på ett ansvarsfullt sätt. 1.1 Medel Biologiska förvaltningsområden som hyser en egen älgstam. (Minst 80 % egna älgar) Fungerande samråd mellan jägare och markägare där lokala mål, förvaltningsplaner och avskjutningsmål för all mark inom förvaltningsområdet fastställs och baseras på: Avskjutningsstatistik Älgobs Flyginventeringar/5år. Förvaltningsområden inkl. inventeringsplan Gävleborgs län, bilaga 1. Spillningsinventeringar Ålderssammansättning Reproduktion Slaktvikter Betes- och skogsskadeinventeringar Prognoser för tillgänglig tallungskog Rovdjurstäthet Viltolyckor Väl informerade och utbildade jägare och markägare 3

2. Gällande lagstiftning Jaktlagen 4 Viltet skall vårdas i syfte att bevara de viltarter som tillhör landets viltbestånd och de fågelarter som tillfälligt förekommer naturligt i landet, och främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammarna. I viltvården ingår att genom särskilda åtgärder sörja för att viltet får skydd och stöd att anpassa jakten efter tillgången på vilt. För att åtgärderna utförs och anpassningen sker svarar markägaren och jakträttsinnehavaren. 33 Jakt efter älg får ske endast efter licens av länsstyrelsen och inom ett område som länsstyrelsen har registrerat (licensområde). Detta gäller inte, om jakten endast avser älgkalv. Ett licensområde skall vara av sådan storlek och beskaffenhet i övrigt att det är lämpat för älgjakt. Länsstyrelsen får vägra att registrera ett område som licensområde eller besluta om avregistrering, om området inte medger en avskjutning av minst ett vuxet djur om året. 3. Bakgrund 3.1 Historik Landskapen Gästrikland och Hälsingland bildar - Gävleborgs län. Gävleborgs län är Sveriges mest skogstäta län med 79 % skog av länets areal. Att älgen har stor betydelse för länsinnevånare och andra, kan vi se redan i Gävleborgs länsvapen där älgen ingår. 3.2 Skogliga aspekter Den svenska älgstammen har under det senaste seklet genomgått en mirakulös förändring. Detta har varit möjligt p.g.a. ett förändrat skogsbruk, som skapat stora mängder älgbete, samt en älgförvaltning som varit starkt inriktad på att öka älgstammen. Under första halvan av 1900- talet var älgtätheten med dagens mått mycket låg. Mer älgtäta områden fanns i Bergslagen och landskapen runt Mälaren. Längre norrut var älgtätheten extremt låg, men efter fleråriga jaktförbud ökade stammen och nådde vid ingången av 1950-talet en rekordnivå. Läget beskrevs av Notoni (1951) på följande sätt: Vem kunde sålunda vid början av detta sekel ana att vi vid dess mitt skulle inom landets gränser hysa världens utan konkurrens starkaste älgstam, som årligen avkastar det enorma antalet av mer än 16 000 djur. Några år senare kom också den första omgången av mer omfattande älgskador på skog i området från Mälarlandskapen och norrut till i höjd med Västernorrland och Jämtland. Skadorna drabbade de ungskogar som anlagts i ökande omfattning med början under 1940-talet och som gav ett attraktivt vinterbete för älgen. Genom snabbt ökad avskjutning minskade skadeproblemen. Samtidigt ökade hygges- och ungskogsarealerna och tillgången på älgbete förbättrades i förhållande till älgstammens storlek. Nya strömningar inom älgvården gjorde sig sedan gällande med start under 60-talet. Genom ökat kalvskytte och sparande av kor ökade älgstammens reproduktion markant. I kombination 4

med god och ständigt ökande tillgång på bete gav detta förutsättningar för den s.k. älgexplosionen under 1970-talet, som kulminerade med en avskjutning på drygt 180 000 älgar under toppåret 1983. Skadesituationen på skogen var i början av 1980-talet katastrofala inom stora områden, men en lindring nåddes tack vare starkt ökad avskjutning. Som en följd av de svåra skogsskadorna ändrades också inriktningen av älgförvaltningen till en mer decentraliserad och lokalt förankrad verksamhet. Skadesituationen förbättrades sedan gradvis fram till början av 90-talet och därefter har skogsskadorna regionalt återigen ökat markant, vilket lett till att älgförvaltningsfrågorna ställs på sin spets. De snabbt ökande skadorna framstod från början som oförklarliga, men efterhand har det visat sig att älgstammen på många håll har vuxit till i täthet som var dubbelt så höga som tidigare fastställda riktvärden i de lokalt förankrade förvaltningsdiskussionerna. Dessa riktvärden sattes dessutom med utgångspunkt från betessituationen på 80-talet. Därefter har betestillgången på många håll minskat genom minskade hyggesarealer, mer utvecklad naturvårdshänsyn i samband med avverkning, ökande granplantering på tallens bekostnad o s v. 4. Skogens och älgjaktens värden Skogsnäringen är en av hörnpelarna i svensk ekonomi. Den svenska avverkningens bruttovärde var 21 miljarder kronor 2001. Nettovärdet på virket när det är utdrivet till väg är ca 14 miljarder kronor/år (Skogsstatistisk årsbok 2003). Då har samtidigt 14 000 personår skogsarbete givit skogsarbetare 4 miljarder i lön och 2 miljarder har betalats till landets välfärdssystem. Virket ger 80 000 andra människor möjlighet att tjäna sitt uppehälle. De erhåller 20 miljarder kronor i lön och ytterligare 10 miljarder går till välfärdssystemen. Virket är grunden för en skogsindustri där trä, massa, papper mm har ett samlat produktionsvärde på ca 180 miljarder kronor per år. En stor del av produktionen exporteras till andra länder, vilket ger AB Sverige 110 miljarder i exportintäkter årligen. Sverige är världens näst största exportör av sågade barrträvaror och världens fjärde största exportör av papper och pappersmassa. Älgstammen är en unik tillgång för hela nationen och representerar ett stort socialt och ekonomiskt värde. Detta återspeglas bl.a. i det regelverk som samhället omgärdat just älgjakten med. Älgen är också jägarkårens i särklass viktigaste bytesdjur. Jakten har en stark ställning i samhället och älgjakten en särställning. Själva älgjakten omfattar ca 6 000 personår och jägarna ägnar ungefär lika mycket tid åt förberedelser och organisation inför jakten (Eriksson 1999). Tyvärr saknas aktuella, relevanta beräkningar beträffande älgjaktens netto- och samhällsvärde. Älgjakten gav 2003 ca 11 miljoner kg kött, vilket vid ett kilopris om 40: -/kg motsvarar närmare 0,5 miljarder kronor per år. Undersökningar (Mattson 1987) pekar mot att för den enskilde jägaren är rekreationsvärdet av jakten ungefär lika stort som köttvärdet. Värdeförluster genom skogsskador har av Skogforsk (Bergström och Glöde 2005) skattats till ca 1,3 miljarder kronor/år enbart i tallungskog vid en skadenivå på 5 7 % och till 0,5 miljarder vid en årlig skadenivå på 2 3 % vid en 10-årig skadeexponering. Till detta ska sedan läggas förluster i den fortsatta förädlingskedjan av virket. Älgstammen förorsakar samhället och den enskilde kostnader genom betesskador på skog och gröda, samt i samband med olyckor i trafiken. Älgen tillför också samhället och den enskilde direkta och indirekta intäkter bl. a som symbol inom turistindustrin, som underlag för fackhandel och inte minst i form av friskvård och god livskvalitet för ca 300 000 jägare. 5

Skogsägaren är ensam ekonomiskt ansvarig för de skador som älgen förorsakar skogen. Med det ansvaret måste skogsägarens ord väga tungt i fråga om acceptabla skadenivåer på skog. En ekonomisk avvägning mellan älg och skog kan göras på fler nivåer. På den lokala markägarnivån bör älgjaktens sammanlagda värde för markägaren ställas mot kostnaderna i form av skador på i första hand tallungskog, samt åtgärder för att förebygga dessa. Älgens och älgjaktens samhällsvärde ska vägas mot skogsnäringens samhällsvärde. Förutom skogliga aspekter beaktas även älgens symbolvärde, samt kostnader för trafikolyckor och åtgärder för att förebygga dessa. Skogsbruket har under den senaste tioårsperioden genomgått en radikal förändring i fråga om naturvårdshänsyn i samband med brukandet av skogen. Vid avverkning sparas och nyskapas kantzoner mot andra ägoslag som myrar, våtmarker, bergkanter mm med syfte att bidra till en ökad biologisk mångfald. Trädgrupper sparas i avverkningar för att skapa en kontinuitet av gamla trädindivider i skogslandskapet och för att mildra effekterna av hyggesbruket. Aktiva åtgärder som skapande av högstubbar är andra exempel på åtgärder som gynnar bl. a insekter och fåglar. I samband med röjning tas på motsvarande sätt hänsyn till naturvårdsintressen med en strävan att gynna en inblandning av lövträd i föryngringarna. Trädslag som rönn, sälg och asp har under en lång tid varit utsatta för så hårt betestryck från älg, att vuxna träd av dessa arter inte kunnat utvecklas. Vid målsättningar kring älgförvaltningen ska även aspekter som ökad biologisk mångfald vägas in. 5. Betestillgång Tillgången på foder är av grundläggande betydelse för viltstammarnas vitalitet och avkastning. Brist på foder medför lägre reproduktion och lägre slaktvikter inom älgstammen. En för stor älgstam i förhållande till fodermängden ger skador på ungskogen med sämre virkeskvalitet och tillväxt som följd. Den utom jämförelse viktigaste foderskapande åtgärden är trakthyggesbruket. Ständigt skapas frodig hyggesvegetation och näringsrikt sommarbete och i plant- och ungskogsfasen attraktivt vinterbete. Markberedning ger ökad lövetablering och därmed ökade foderresurser för viltet. Markberedning sker idag till ca 40 % i länet. I Skogsvårdsstyrelsens sektorsmål är ambitionen att nå upp till 90 % år 2006. Markberedning är på de flesta marker en förutsättning för framgångsrik föryngring av skogen. Markberedning är alltså en åtgärd som är gynnsam såväl för återbeskogning som för ökat utbud av foder. Skogsbrukets och jägarnas åtgärder utanför skogsbrukets ram är foderproduktion i kraftledningsgator, viltåkrar kan skapa extra foderresurser. Vinterfällning av lövträd är en annan åtgärd som kan bidra till foderutbudet, en åtgärd som kräver markägarens medgivande. Det krävs dock stora insatser för att märkbart påverka markernas älgbärande kapacitet. Förutsättningarna är också i hög grad skiftande över landet. De potentiellt viktigaste åtgärderna inom biotopvården är anpassade röjningar, tillgängliggörande av slutavverkningsavfall och kvävegödsling av områden där hård betning kan accepteras. Det senare förutsätter i många fall att avsättning av skogsmark för viltproduktion accepteras inom skogsvårdslagens ram. Högröjning kan vara ett sätt att påverka älgens bete, men frågan är ännu inte tillräckligt studerad (Bergström och Glöde 2005). 6

Som tidigare påpekats är kunskap om fodertillgången av avgörande betydelse för att kunna balansera älgstammen på en nivå som kan accepteras skademässigt. Den till volymen viktigaste produktionen av vinterfoder för älg finns i tallungskog och därför är det i stora delar av landet nödvändigt att kunna förutsäga utvecklingen av tillgängliga arealer tallungskog under i varje fall den närmaste 5 10 årsperioden. Därutöver behövs prognoser för övriga fodertillgångar och älgstammens påverkan på dessa. 6. Förvaltningsområden För en långsiktigt stabil förvaltning krävs geografiskt klokt avgränsade områden. Avgränsning av områden bör styras av naturliga viltbarriärer (stängsel, större vattendrag, vattendelare mm). Huvuddelen av förekommande älgvandringar bör så långt möjligt rymmas inom området. Inom varje förvaltningsområde måste finnas en struktur för lokal förankring, delaktighet och kommunikation med befintliga jaktenheter. 7

7. Områdestyper för älgjakt 7.1 Registrerade områden 7.1.1 Älgskötselområden Områdena skall ha sådan storlek och arrondering att det medger vård av en i huvudsak egen älgstam. Viltskadeutredningen har för norra Sverige föreslagit en minimistorlek av 5 000-8 000 ha. Länsstyrelsen kommer att aktivt verka för fler och större älgskötselområden men ha den högre gränsen i viltskadeutredningens förslag som utgångspunkt vid ställningstagande till ansökningar. Viltvårdsnämnden och slutligen länsstyrelsen prövar inkomna ansökningar om registrering skall beviljas. Inom områdena skall jakträttsinnehavarna, tillsammans med markägarna, själva besluta om en avskjutning som stämmer med en god älgvård och är anpassad till vad som krävs med hänsyn till de areella näringarnas krav och trafiksäkerheten. För älgskötselområde skall det finnas en skötselplan. 7.1.2 A-licensområde Ett s.k. A-område skall vara av sådan storlek att det medger en avskjutning av minst ett vuxet djur per år, minsta areal varierar därmed i länet. Kravet på minsta areal bör däremot inte sättas så lågt att det blir fördelaktigt att dela upp A-områdena i mindre områden. A-område bör om möjligt vara sammanhängande. Arealen avgör tilldelning av vuxna djur. 7.1.3 B-licensområde Ett s.k. B-område får registreras om särskilda skäl föreligger, arealen bör dock inte vara mindre än 5 ha. De särskilda skälen kan vara att sökanden vägras ansluta marken till angränsande licensområde eller att det är flera jägare inom ett mindre område som inte alla kan beredas plats i en ny jaktgemenskap. Inom B-område får ett valfritt djur fällas. 7.1.4 E-licensområde En sammanhängande areal om minst 20 ha krävs för att registrera ett s.k. E-område. Inom E-område får endast en årskalv fällas. 7.2 Oregistrerad mark 7.2.1 Kalvjakt På oregistrerad mark och om säkerheten för allmänheten är betryggande, får jakt efter fritt antal årskalvar bedrivas. 7.3 Antal registrerade områden i Gävleborgs län, 2005-10-22 A-omr B-omr E-omr Ä-omr Storlicens 118 450 151 17 17 I storlicenserna ingår 282 enskilda licens-områden. 8

Ljusdal Ovanåker Bollnäs Hofors Ockelbo Hudiksvall Sandviken Nordanstig Söderhamn Gävle 8. Jaktstartgräns Gävleborgs län är delat vad avser jaktstart, septemberjakt i den norra delen, enligt markerad gräns och oktoberjakt söder därom. 8.1 Jakttider för älgjakten 2005/06 8.1.1 Norra delen Älgskötselområde (Ä-område) samt 5-23 september 2005 och Egentligt licensområde (A-område) 10 oktober 2005 31 januari 2006 Alla djur. Oreglerad tilldelning av årskalv. (133 dagar) Särskilt licensområde ( B-område) Ett valfritt djur. 5-9 september 2005 (5 dagar) Enkalvsområde 5-23 september 2005 och ( E-område) 10 oktober 2005 31 januari 2006 En årskalv. (133 dagar) Oregistrerad mark Fritt antal årskalvar. 5-9 september 2005 (5 dagar) 8.1.2 Södra delen Älgskötselområde (Ä-område) samt 10 oktober 2005 31 januari 2006 Egentligt licensområde (A-område) (114 dagar) Alla djur. Oreglerad tilldelning av årskalv. Särskilt licensområde ( B-område) Ett valfritt djur. 10-14 oktober 2005 (5 dagar) Enkalvsområde 10 oktober 2005 31 januari 2006 ( E-område) (113 dagar) En årskalv. Oregistrerad mark Fritt antal årskalvar. 10-14 oktober 2005 (5 dagar) 9

9. Organisationsroller 9.1 Samverkan För att nå målet, en älgstam i balans med betestillgången som inte orsakar oacceptabla skador för jord- och skogsbruk, krävs ett nära och respektfullt samarbete mellan inblandade parter. Markägarna har ansvar för att ange toleransnivå för skador på främst tallungskog. Denna nivå skall vara styrande för förvaltningen, tillsammans med älgstammens övriga påverkan (trafik, biologisk mångfald mm). Jägarna har ansvar för att jakten bedrivs på ett sådant sätt att gemensamma mål uppnås. Frågans komplexitet kräver en gemensam kunskapsuppbyggnad, objektiva mätningar, ekonomiska resurser och lokal delaktighet. 9.2 Jägarförbundets roll Jägareförbundet skall bistå jägarna i den lokala älgskötseln genom att verka för att bästa möjliga underlag tas fram och uppmuntra de lokala jägarorganisationerna att samla in uppgifter som underlättar beslutsfattandet i den egna älgförvaltningen. Jägareförbundet skall utbilda jägare/jaktledare för en effektiv älgskötsel samt en etiskt genomförd jakt. Jägareförbundet skall ansvara för att det lokala samrådet årligen kommer tillstånd inom varje viltförvaltningsområde. 9.3 Skogsvårdsorganisationens roll Skogsvårdsorganisationen har utifrån sin heltäckande fältorganisation en unik möjlighet att svara för utveckling och genomförande av skade- och betesinventeringar, samt att prognostisera betestillgång på förvaltningsområden inom ramen för myndighetsutövningen, något som förutsätter politiska beslut därom, så att resurser finns tillgängliga för denna verksamhet. Uppföljning Planen kommer att ses över vart tredje år om inte förhållandena kräver annat. 10

Bilaga 1- Avskjutningsstatistik för Gävleborgs län 1990-2004 10000 9000 8000 7000 6000 5000 4000 Antal skjutna älgar 3000 2000 1000 0 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 Diagram 1, Älgavskjutning, Gävleborgs län, år 1990 2004 Distrikt Namn Tilldel vx Avskjut vx Avskj kalv 01 LOS-HAMRA 265 234 119 02 FÄRILA-KÅRBÖLE 173 153 133 03 LJUSDAL-RAMSJÖ 238 212 225 04 JÄRVSÖ-ARBRÅ-UNDERSVIK 276 179 212 05 BJURÅKER-NORRBO 72 15 10 06 NORDANSTIGS 940 667 466 07 HUDIKSVALLS 48 46 50 08 DELSBO-FORSA-HÖG 225 162 144 09 ENÅNGERS 123 118 144 10 OVANÅKERS 314 174 156 11 BOLLNÄSBYGDENS 210 144 156 12 SÖDERHAMNS 164 211 182 13 OCKELBO 322 304 281 14 GÄVLE NORRA 190 111 115 15 GÄVLE SÖDRA 223 146 127 16 SANDVIKENS 131 83 68 17 ÅRSUNDA-ÖSTE 128 113 105 18 HOFORS-TORSÅ 112 75 67 Länet totalt 3889 3147 2760 Älgavskjutningen 2004 per distrikt, länsstyrelsen tillämpar fri kalvavskjutning, därför finns ingen tilldelning på kalv. 11

Bilaga 2- Älgolyckor i trafiken Polisrapporterade Älgolyckor på väg Statistik över älgolyckor i Gävleborgs län, mellan åren 1990 1997. 250 200 150 100 50 0 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 Fördelning av älgolyckorna över Gästrikland 40 35 30 25 20 15 10 5 0 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 Gävle kommun Sandvikens kommun Ockelbo kommun Hofors kommun Älgolyckor på järnväg 2004-01-01 2004-10-26 8 7 6 5 4 3 2 1 0 Gävle Hudiksvall Ljusdal Nordanstig Ockelbo Söderhamn 12

Besöksadress: Borgmästarplan, 801 70 Gävle Telefon: 026-17 10 00 Besöksadress: Borgmästarplan, 801 70 Gävle. Telefon: 026-17 10 00 Webbadress: www.x.lst.se Webbsida: www.x.lst.se