Minskad risk för stickskador bland vårdpersonal Bakgrundsfakta om Zoladex skyddad nål Ett pressmaterial från AstraZeneca Sverige AB, april 2004 Mer information samt bilderna i detta material i högupplöst format på finns i pressrummet på www.astrazeneca.se Information om cancer finns också på www.cancer.nu Kontaktperson: Ann-Christine Berg, PR-ansvarig onkologi, AstraZeneca Sverige, tel 08-553 231 29, mob 0733-35 14 30, ann-christine.berg@astrazeneca.com
Om Zoladex Zoladex används huvudsakligen vid hormonell behandling av avancerad prostatacancer. Den aktiva substansen goserelin bromsar cancerns tillväxt samt reducerar tumörens storlek, vilket innebär att patientens besvär reduceras avsevärt och livskvaliteten förbättras. Den nya sprutan med skyddad nål Zoladex finns i två styrkor 3,6 mg och 10,8 mg och levereras bruksfärdig i en steril förpackning. Nålens spets är betydligt vassare än vanliga injektionsnålar då en ny förbättrad kirurgisk slipning har använts. Nålen är dessutom silikonbehandlad och tränger därför ännu lättare genom huden. Orsaker till varför stick/skärskador ej rapporteras: Har inte tillräcklig tid att rapportera Uppfattar inte skadan som en risk Känner inte till hur man rapporterar stickskador Känner frustration inför rapporteringen Känner ilska inför rapporteringen Känner sig generad över att behöva rapportera skadan Oro inför tystnadsplikten i samband med HIV-test Oro inför att diskrimineras om man är HIV-positiv Vill inte veta resultatet av HIV testet För rädd för AIDS för att rapportera det inträffade Behandling av stick/skärskada: Låt såret blöda en kort stund Tvätta av med rikligt med tvål och varmt vatten Tvätta med 70 % sprit Täck såret med ett vattentätt förband Rapportera om incidenten till närmaste chef eller arbetsskadehandläggare enligt lokala föreskrifter Skriv en komplett skaderapport Du bör också lämna ett blodprov ett sk nollprov som jämförs med ett uppföljande prov inom 3 månader eller om symptom uppstår. Om patienten är känt HIV-smittad vänd dig till närmaste infektionsklinik Om möjligt identifiera varifrån nålen kommer och på vem nålen har använts Kort om prostatacancer Prostatacancer är den vanligaste maligna sjukdomen i Sverige och den vanligaste orsaken till cancerdöd hos svenska män. Varje dag får 20 svenska män diagnosen. Omkring 7 600 män drabbas varje år av sjukdomen. Både incidens och antalet dödsfall varierar kraftigt mellan olika länder. En ny undersökning från Socialstyrelsen visade att antalet diagnosticerade tumörer ökade under senare delen av 1990-talet. Överlevnaden i prostatacancer var på 1960-talet 45 %. På 1990-talet var femårsöverlevnaden drygt 70 %. Diagnostiken för prostatacancer har förbättrats samtidigt som dödligheten i prostatacancer har börjat sjunka lite. De senaste 10 åren har ökningstakten för prostatacancer varit i genomsnitt 2,7 procent per år. Prostatacancer drabbar framförallt män i åldrarna från 70 år och uppåt. Prostata
blåshalskörteln är en valnötstor körtel som omsluter urinrörets övre del. Den växer under puberteten och har fullstorlek vid 20-45 årsåldern. Den producerar en vätska, som gör sädescellerna dugliga för fortplantning. Bland de flesta äldre män förstoras prostatakörteln. Denna förstoring är oftast godartad, men ibland utgörs den av en cancertumör. När prostatakörteln blir förstorad trycker den på urinröret och man får då problem med vattenkastningen. Prostatans tillväxt och funktion är beroende av det manliga könshormonet testosteron, som i första hand bildas i testiklarna. Både cancer och godartad förstoring av prostata har initialt likartade symptom. Diagnostik Diagnosen prostatacancer fastställs alltid med hjälp av mikroskopisk undersökning av vävnadsprov. Eftersom prostatakörteln ligger nära ändtarmen kan den undersökas genom att ett finger förs in i ändtarmen. Man kan då känna på prostatas baksida. En normal prostata är jämn och fast och något elastisk. Även små tumörer kan upptäckas på detta sätt. Vid misstanke om cancer tas ett prov med hjälp av en tunn nål införd via ändtarmen. Vid misstanke om prostatacancer undersöks ibland prostata med ultraljud. En sond som innehåller en ultraljudssändare förs in några cm i ändtarmen. Den ger en bild av prostata som kan studeras på en bildskärm. Ett blodprov (PSA) återspeglar prostatas storlek och prostatacancerns aktivitet. Vid prostatacancer ses i regel ett ökat läckage av prostataspecifikt antigen (PSA) ett äggviteämne till blodbanan och PSA-halten bestäms med ett enkelt blodprov. Vid förhöjda värden ökar misstanken om en tumör och kraftigt förhöjda värden är tecken på att tumören är stor eller att den har spridit sig. Sjunkande värden efter insatt behandling talar för att tumören minskar. Skelettscintigrafi är en undersökning med vars hjälp man kan se om prostatacancern har spritt sig till skelettet. En liten mängd av ett radioaktivt ämne sprutas in i en blodåder och eventuella spridningshärdar i skelettet tar då upp mer av detta ämne än övriga skelettet, vilket lätt kan studeras på en bild. Lokaliserad prostatacancer innebär att tumören är lokaliserad inne i prostata men är så stor att den kan kännas vid en undersökning via ändtarmen. Patienten har sällan symtom. Möjliga behandlingsmetoder är kirurgi eller strålbehandling, ibland enbart regelbundna kontroller hos läkaren. Ibland väljer man tidig hormonell behandling. Lokalt avancerad prostatacancer innebär att tumören har vuxit utanför prostata och ibland även in i intilliggande områden. Oftast har man då problem med vatten kastningen. Möjliga behandlingsmetoder är kirurgi, hormonbehandling eller strålbehandling eller en kombination av dessa metoder. Spridd prostatacancer innebär att tumören har spridit sig till andra ställen i kroppen, oftast till skelettet. Problem med vattenkastning, skelettsmärtor, viktnedgång och trötthet är vanligt. Möjliga behandlingsmetoder är oftast hormonbehandling. En del patienter kan även få lokal strålbehandling mot smärtande delar av skelettet. Vissa blir opererade för att underlätta vattenkastning. Behandling med Zoladex skyddad nål
1. Lokalisera injektionsstället på patientens buk. Lämpligt område är vid sidan av, eller under naveln. Undvik ärrvävnad. 2. Desinficera injektionsstället. Om patienten är mager underlättar det om han eller hon sitter upp vid behandlingen. 3. Ta fram den bruksfärdiga, sterila injektionssprutan och kontrollera att implantatet syns genom sprutans plasthölje. Implantatet är en ljust krämfärgad fast beredning. 4. Ta bort klämman och kanylskyddet. 5. Kläm ihop huden på magen och för in kanylen i bukväggen med nålsögat riktat uppåt. Implantatet skall ges subkutant och sprutan skall föras in med en vinkel av 30 till 45 grader tills dess att skyddshylsan nuddar huden. Aspirera ej.
6. Ge implantatet genom att föra in kolven helt. Detta aktiverar även skyddshylsan som automatiskt glider fram över nålen. Observera hur handen håller om sprutan för att inte hindra skyddshylsan. 7. När sprutan dras ut är nålen skyddad. Sprutan kan därefter kasseras enligt gängse rutiner. 8. Skydda för säkerhets skull injektionsstället med ett plåster eller annat förband.