Äldres hälsa Kunskapsunderlag för Folkhälsopolitisk rapport 2010
Äldres hälsa Kunskapsunderlag för Folkhälsopolitisk rapport 2010
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT, ÖSTERSUND 2011, R 2011:12 ISSN 1651-8624 ISBN 978-91-7257-823-4 (pdf) ISBN 978-91-7257-824-1 (print) OMSLAGSFOTO: Matton.se Foto inlaga: s 15 Photos.com, övriga bilder Matton.se GRAFISK PRODUKTION: ab typoform TRYCK: Strömberg, Stockholm, 2011
Innehåll 5 Förord 6 Sammanfattning 8 Summary 11 DEL 1. INLEDNING 15 DEL 2. DEMOGRAFISKA TRENDER Förhållandevis fler äldre i framtiden 16 Stora regionala skillnader 17 Fler äldre med utländsk bakgrund 18 19 DEL 3. HÄLSOUTVECKLINGEN BLAND ÄLDRE Sämst hälsa bland de äldsta 21 Målområde 1. Delaktighet och inflytande i samhället 23 Äldre uppger lägre socialt deltagande 23 Målområde 2. Ekonomiska och sociala förutsättningar 25 Äldre ensamstående kvinnor mest ekonomiskt utsatta 25 De flesta äldre bor i eget boende 26 Målområde 4. Hälsa i arbetslivet 27 Fler äldre jobbar längre 27 Målområde 5. Miljöer och produkter 28 Vanligt att äldre kvinnor upplever otrygghet 28 Fallolyckor är vanligaste skadetypen bland äldre 30 Målområde 9. Fysisk aktivitet 31 Äldre kvinnor har en stillasittande fritid 31 Äldres rörelseförmåga har förbättrats över tid 33 Målområde 10. Matvanor och livsmedel 34 Äldre äter mindre av frukt och grönt än yngre åldersgrupper 34 Övervikt vanligare bland äldre än bland yngre 36 Målområde 11. Tobak, alkohol, narkotika, dopning och spel 37 65 74-åringar röker i samma grad som resten av befolkningen 37 Ökad alkoholkonsumtion bland äldre kvinnor 38 Hälsoutvecklingen bland äldre en samlad överblick 40
41 DEL 4. GENOMFÖRDA ÅTGÄRDER OCH RESULTAT Goda livsvillkor 43 Möjlighet till utevistelse och fler boendealternativ 44 Hälsofrämjande livsmiljöer och levnadsvanor 46 Öka vilja och möjlighet att förvärvsarbeta 48 Säkerhetsfrämjande arbete för äldre personer 48 Förebyggande hembesök och insatser för fallprevention 49 Telefonrådgivning av sjuksköterskor 50 Mötesplatser för främjande av fysisk aktivitet med mera 51 Utveckla metoder med fokus på matvanor och fysisk aktivitet 52 Alkohol och tobak 53 Åtgärder för att förebygga beroende 53 55 DEL 5. FRAMTIDA BEHOV Metodutveckling och vägledning för uppsökande och förebyggande hembesök 57 Fortsatt satsning på åtgärder som främjar hälsosamma levnadsvanor 57 Avslutande kommentarer 58 60 Referenser 63 Bilagor Bilaga 1. Andelen 65 w år av totalbefolkningen 2008 2030 i alla län 63 Bilaga 2. Föreslagna åtgärder och utvecklingsbehov 2005 64
Förord Sveriges riksdag antog den nationella folkhälsopolitiken år 2003 i propositionen Mål för folkhälsan (2002/03:35). År 2008 presenterades sedan propositionen En förnyad folkhälsopolitik (2007/08:110). Det övergripande målet för folkhälsan är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Statens folkhälsoinstitut har regeringens uppdrag att analysera och följa upp den nationella folkhälsopolitiken. Den första rapporten gavs ut år 2005 och den andra i november 2010. Det finns två huvudsyften med den folkhälsopolitiska rapporteringen. Det första är att ge regeringen en överblick över hur folkhälsan har utvecklats och resultatet av de genomförda åtgärderna. Det andra är att rekommendera framtida satsningar på ett sådant sätt att regeringen lättare kan göra strategiska val och prioritera bland de föreslagna åtgärderna. Underlaget för Folkhälsopolitisk rapport 2010 är omfattande och presenteras i flera olika underlagsrapporter. Dessa rapporter ger bland annat en fördjupad bild av varje enskilt målområde för folkhälsa samt för ämnesspecifika områden. Den här rapporten innehåller en fördjupning av äldres hälsa. Rapporten har arbetats fram av Elisabet Olofsson, avdelningen för barns och äldres hälsa, och Anna-Karin Johansson, avdelningen för analys och uppföljning. Rapporten har granskats av Folkhälsoinstitutets interna sekretariat för Folkhälsopolitisk rapport 2010. Vetenskaplig granskare har varit Laura Fratiglioni, medicine doktor, professor, medlem i Statens folkhälsoinstituts vetenskapliga råd samt direktör vid Aging Research Center på Karolinska Institutet i Stockholm. Östersund, juni 2011 Sarah Wamala Generaldirektör Ä L D R E S H Ä L S A 5
Sammanfattning Denna rapport är ett kunskapsunderlag för Folkhälsopolitisk rapport 2010 Framtidens folkhälsa allas ansvar. Här ges en fördjupad bild av äldres hälsa. Syftet med denna rapport är att ge en överblick över hälsosituationen bland äldre människor i Sverige, följa upp vad som har gjorts för äldres hälsa sedan Folkhälsopolitisk rapport 2005, framför allt på nationell nivå, samt lyfta fram de faktorer som är viktigast att uppmärksamma för att främja äldres hälsa. Gruppen äldre blir en allt större andel av befolkningen, och hälsofrämjande insatser under hela livet blir då allt viktigare för att ha en god hälsa och kunna leva självständigt med en god livskvalitet så länge som möjligt. Samhället kan också stödja och uppmuntra val som innebär ett hälsosamt sätt att leva, och genom olika åtgärder kan samhället göra det möjligt för äldre att leva längre utan funktionsnedsättningar och beroende. På så sätt kan de både behålla och öka sin livskvalitet. Bland äldre människor finns det stora skillnader, både när det gäller förutsättningarna för ett gott åldrande och hur åldrandet faktiskt ser ut. Många människor över 65 år fortsätter att arbeta och de flesta är oberoende och klarar sig bra upp i 80-årsåldern. Resultaten från den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor visar bland annat att gruppen äldre, uppger sig ha ett betydligt lägre socialt deltagande än befolkningen som helhet. Under de senaste fem åren kan vi dock ana en liten positiv utveckling. Det finns också klara samband mellan socialt deltagande och socioekonomisk tillhörighet. Både äldre kvinnor och män som har haft ett arbetaryrke uppger ett betydligt lägre socialt deltagande än tjänstemän på mellannivå eller högre nivå. Enkätresultaten visar också att andelen som tycker sig ha en god hälsa sjunker med åldern. De senaste åren har dock kvinnor som precis går in i pensionsåldern uppgett lite mer positiva svar än tidigare. Den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor visar vidare att en betydligt mindre andel äldre kvinnor och män har riskabla alkoholvanor jämfört med befolkningen som helhet. Samtidigt finns det mycket som tyder på att de senaste årens nedgång i alkoholkonsumtionen främst gäller dem under 50 år. Bland människor över 50 år ser vi inte samma gynnsamma utveckling, och bland kvinnor över 50 år finns till och med tecken på att konsumtionen ökar. Inga större förändringar har skett sedan Folkhälsopolitisk rapport 2005. Andelen äldre män som är fysiskt aktiva minst 30 minuter varje dag har dock minskat sedan år 2004 och det finns tecken på att alkoholkonsumtionen ökar bland kvinnor över 50 år. En positiv utveckling är dock att kvinnor 65 74 år har ett något större socialt deltagande. De socioekonomiska skillnaderna bland äldre är fortfarande tydliga på så sätt att arbetare, både kvinnor och män, i betydligt lägre grad än andra 6 Ä L D R E S H Ä L S A
uppger att de har en god hälsa. Enkätresultaten visar inga tecken på att de socioekonomiska skillnaderna i hälsa har vare sig ökat eller minskat sedan Folkhälsopolitisk rapport 2005. Folkhälsopolitisk rapport 2005 innehöll många förslag på åtgärder. Vi har gått igenom dem och bedömer att en hel del har hänt på äldreområdet sedan dess men att det behövs fortsatta satsningar. Andelen äldre ökar i befolkningen och de geografiska åldersvariationerna kommer att bli stora, och därför behövs en nationell vägledning för ett aktivt och hälsosamt åldrande som landsting och regioner, kommuner och andra aktörer kan använda. Detta arbete påbörjades också under 2010. Vidare behövs åtgärder för att motverka olyckor och skador bland äldre, och 2010 inleddes processen med att ta fram en nationell handlings- och åtgärdsplan för ett säkerhetsfrämjande arbete bland personer som är över 65 år. Folkhälsoinstitutet föreslår att vi tillsammans med andra berörda aktörer ska utveckla en nationell vägledning för hur kommuner kan genomföra uppsökande och förebyggande hembesök hos äldre. Det är viktigt att säkerställa kvaliteten i besöken samt se vad som bidrar till att främja hälsan hos äldre. Vägledningen bör baseras på erfarenheter från utvärderingar av de åtgärder som redan har gjorts och på forskningen inom området. Området alkohol och äldre har uppmärksammats mer under de senaste åren och våra uppgifter tyder på att alkoholkonsumtionen ökar, framför allt bland äldre kvinnor. Dessutom ökar andelen äldre som dör på grund av alkohol. Därför är det angeläget att öka kunskapsuppbyggnaden om äldre och alkohol. Den ökande andelen äldre kommer att ställa stora krav på samhället, inte minst ekonomiska. Därför är det angeläget att satsa på hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder som kan göra att behovet av vård och omsorg skjuts upp och att funktionsnedsättningarna kommer senare. Det är viktigt med åtgärder som ska främja, bevara och stärka det friska, och de behövs även utanför vården och omsorgen. Satsningarna behöver göras i god tid och de bör omfatta alla äldre. I ett tidigare uppdrag (Statens folkhälsoinstitut, 2009a) lyfte Folkhälsoinstitutet fram fyra argument för att satsa på äldres hälsa, och de är ännu minst lika relevanta: Andelen äldre ökar, vilket förmodligen kommer att ge ökade kostnader inom omsorgen och hälso- och sjukvården. Det är lönsamt att investera i äldres hälsa. Det finns bland annat beräkningar som visar att de ekonomiska besparingar som kan göras i sjukvården är större per person för äldre än för yngre eftersom sjukdomar är vanligare bland äldre. Ett gott åldrande förbättrar och förlänger livet. Fyra områden lyfts fram som extra viktiga för ett gott åldrande: social gemenskap och socialt stöd, meningsfullhet, fysisk aktivitet och goda matvanor. Hälsan är ojämnt fördelad i befolkningen. Skillnaderna jämnas inte ut med ökad ålder utan skillnader som uppstod tidigare i livet tenderar att bli bestående. Ä L D R E S H Ä L S A 7
Summary Health of the elderly Knowledge base for the Public Health Policy Report 2010 This report is one of 21 sub-reports related to the Public Health Policy Report 2010. The summary report Public Health Policy Report 2010: Public health of the future everyone s responsibility was published in November 2010. The purpose of this report is to provide an overview of the health situation of older people in Sweden, to provide a follow-up of what has been done for the health of the elderly since Public Health Policy Report 2005, and to highlight the most important factors that we should pay attention to in future to encourage a healthy ageing. Elderly people are an increasing proportion of the population, and health promotion throughout life becomes crucial to having good health and the ability to live independently with a good quality of life as long as possible. There is a wide range of differences among older people, both in terms of prerequisites to age well and what the ageing process is actually like. Many people over 65 continue to work and a majority of people are also healthy and independent in their 80s. Through various measures, society has the possibility of supporting and encouraging people to make choices for healthy ageing, allow the elderly to postpone disability and dependence. Accordingly, quality of life can be preserved and enhanced. Results from the national public health survey Health on equal terms shows that older people have significantly less social participation, compared with the population as a whole. However, in the past five years, we can discern a small positive trend. There are clear links between low social participation and socioeconomic class. Both older men and women who have had a blue-collar profession indicate a much lower level of social participation than those who were mid or upper-level salaried employees. Poll results also show that the proportion comprising those who believe they have good health declines with age. In recent years, however, women who are just entering retirement age responded slightly more positive than before. The survey also shows that a significantly smaller proportion of older women and men have risky drinking habits compared with the population as a whole. At the same time, there are strong indications that the recent decline in alcohol consumption has occurred mainly among those under the age of 50. Among those over the age of 50, we have not noted the same favourable development. Among women over the age of 50, there are even signs that alcohol consumption is increasing. 8 Ä L D R E S H Ä L S A
The changes since the Public Health Policy Report 2005 are not very clear. The changes can be discerned are that the proportion of older men who are physically active at least 30 minutes each day has declined since 2004 and that there is evidence that alcohol consumption among women over 50 has increased. A positive trend can be seen in women 65-74 years of age in which their social participation increased slightly. The socioeconomic context is clear where blue-collar workers, both men and women, say that they are in good health significantly less often. Poll results show no signs of socioeconomic differences in health either increasing or decreasing since the Public Health Policy Report 2005. The Public Health Policy Report 2005 proposed several measures. Our assessment is that a great deal has been done within the field since then, but there is, of course, more to be done. Given the fact that the proportion of old people is increasing, and that there will be great geographical variations, national guidance for active and healthy ageing is needed. Such guidance would be useful for county councils and regions, municipalities and other stakeholders. This work already began in 2010. Further measures are needed to combat accidents and injuries among the elderly. In 2010, the process began of developing a national action plan for safety promotion activities among persons over 65 years of age. The area of alcohol and the elderly has been highlighted more in recent years, and data from the national public health survey suggests that alcohol consumption is increasing, particularly among older women. In addition, the proportion of elderly people who die due to alcohol is increasing. Consequently, it is urgent to find more knowledge about the elderly and alcohol. Since the elderly are overrepresented in terms of injuries, the Swedish National Institute of Public Health also finds it urgent to analyse the possible role of alcohol in accidental falls and other injuries. The Swedish National Institute of Public Health proposes the development of a national guide for how municipalities can implement outreach and preventive home visits to elderly people. This development should take place together with other stakeholders. In general, we are now very much aware of the growing number and proportion of elderly people in the future. This awareness places demands on society. Therefore it is very important to invest in health promotion and disease prevention. Efforts are needed in a timely manner and should include all older people and not only those who are already clients of the elderly care. We give four arguments to invest in the health of the elderly: The increase in older persons affects the cost to society. Savings can be obtained by strengthening health and preventing illness. Ä L D R E S H Ä L S A 9
A healthy ageing improves and prolongs life. Health promotion and disease prevention should take place primarily in four areas; social interaction and support, meaningfulness, physical activity and good eating habits. Health is unevenly distributed in the population. 10 Ä L D R E S H Ä L S A
1 INLEDNING Ä L D R E S H Ä L S A 11
Denna rapport är ett underlag till Folkhälsopolitisk rapport 2010: Framtidens folkhälsa allas ansvar, som beskriver vikten av tidiga och förebyggande åtgärder för att skapa goda livsvillkor, livsmiljöer och levnadsvanor. Det övergripande nationella folkhälsomålet är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Detta mål med de tillhörande elva målområdena (faktaruta 1) fungerar som en kompassriktning för att nå social hållbarhet (proposition 2002/03:55 och 2007/08:110). Vi ser därför uppdraget som en del av arbetet med att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling. MÅL FÖR FOLKHÄLSAN Det övergripande nationella folkhälsomålet är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Målområden: 1. Delaktighet och inflytande i samhället 2. Ekonomiska och sociala förutsättningar 3. Barns och ungas uppväxtvillkor 4. Hälsa i arbetslivet 5. Miljöer och produkter 6. Hälsofrämjande hälso- och sjukvård 7. Skydd mot smittspridning 8. Sexualitet och reproduktiv hälsa 9. Fysisk aktivitet 10. Matvanor och livsmedel 11. Alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel 12 Ä L D R E S H Ä L S A
Bland äldre människor finns det stora skillnader både när det gäller förutsättningarna för ett gott åldrande och hur åldrandet faktiskt ser ut. Alla över 65 år kan inte placeras i en enda kategori. Många människor över 65 år fortsätter att arbeta och de flesta är till åtminstone 80-årsåldern fortfarande oberoende och klarar sig bra på egen hand (von Strauss E, 2003). Förutom just åldern beror skillnaderna också på huruvida man har en funktionsnedsättning eller inte. Drygt en tredjedel av 65 74-åringarna och ungefär hälften av 75 84-åringarna har en nedsatt funktion 1 inom ett eller flera områden, enligt den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor. Vidare påverkas hälsostatusen av personens ekonomiska förutsättningar, utbildningsnivå, eventuella tidigare hälsoproblem, sociala nätverk, födelseland, sexuella läggning och kön. Genom olika insatser kan samhället dels göra det möjligt för äldre att slippa funktionsnedsättningar och beroende under en längre tid, dels stödja och uppmuntra val som innebär ett hälsosamt sätt att leva. Därigenom kan dessa människor både behålla sin livskvalitet och öka den. Folkhälsoinstitutet brukar föra fram fyra saker som är grundläggande för ett gott åldrande (Agahi, Lagergren, Thorslund, & Wånell, 2005): social gemenskap och socialt stöd meningsfullhet fysisk aktivitet bra matvanor. Både individen och samhället gynnas av satsningar på hälsofrämjande insatser för att skjuta upp äldres funktionsnedsättningar och fördröja behovet av hemtjänst och sjukvård. Denna rapport har tre syften: 1. ge en bild av hälsosituationen bland äldre människor i Sverige 2. följa upp vad som har gjorts för äldres hälsa sedan Folkhälsopolitisk rapport 2005, framför allt på nationell nivå 3. lyfta fram de faktorer som är viktigast att uppmärksamma för att främja äldres hälsa. 1. Rörelsehinder, nedsatt hörsel, nedsatt syn samt svår ängslan, oro eller ångest. Ä L D R E S H Ä L S A 13
Rapportens disposition följer i huvudsak de tre syftena ovan; först gör vi en översikt över de demografiska trenderna för att sedan fortsätta med en genomgång av äldres hälsa och hur den har utvecklats på både kort och lite längre sikt. Därefter beskriver vi ett urval av de åtgärder på äldreområdet som lades fram i Folkhälsopolitisk rapport 2005. Avslutningsvis ligger fokus på de saker som, baserat på resultaten från rapportens andra delar, särskilt bör uppmärksammas i arbetet med att främja äldres hälsa. 14 Ä L D R E S H Ä L S A
2 DEMOGRAFISKA TRENDER Ä L D R E S H Ä L S A 15
Förhållandevis fler äldre i framtiden Enligt Statistiska centralbyråns (SCB:s) befolkningsprognos ökar medellivslängden i landet och förväntas öka ytterligare i framtiden. Fram till år 2060 tror man att medellivslängden kommer att öka med 6 år för män, till 85 år, och med 4 år för kvinnor, till 87 år. I dag är cirka 18 procent av Sveriges befolkning 65 år eller äldre; år 2030 beräknas denna andel ha stigit till närmare 23 procent och år 2060 kan andelen ha ökat till 25 procent beroende på olika antaganden kring migration och dödlighet. I antal betyder detta att 2,7 miljoner personer år 2060 kommer att vara 65 år eller äldre jämfört med dagens 1,7 miljoner. Under samma period sjunker andelarna för barn och unga och för personer i arbetsför ålder även om antalen beräknas vara ungefär desamma som i dag. Kvinnoöverskottet bland äldre består men minskar eftersom männens dödlighet minskar snabbare än kvinnornas (Statistiska centralbyrån, 2009c). Figur 1. Antal invånare i Sverige 2009 och 2060 fördelat på ålder och kön. Källa: SCB. Procent Män 2009 2060 95+ år 85 94 år 75 84 år 65 74 år 55 64 år 45 54 år 35 44 år 25 34 år 15 24 år 5 14 år 0 4 år Kvinnor 2009 2060 800 000 600 000 400 000 200 000 0 200 000 400 000 600 000 800 000 SCB konstaterar i sin befolkningsprognos att många är friska upp i hög ålder, vilket innebär att antalet personer i de äldsta åldrarna ökar. Fram till år 2020 är det framför allt den yngre pensionärsgruppen som beräknas öka till följd av 1940-talets höga födelsetal. Därefter ökar antalet i den äldsta gruppen, de över 80 år. År 2010 var 494 000 personer 80 år och äldre. Detta antal håller sig ganska konstant till år 2020 då det snabbt börjar öka eftersom den relativt stora gruppen 40-talisterna uppnår den åldern. År 2030 beräknas antalet vara nära 800 000 och år 2060 beräknas gruppen uppgå till närmare en miljon (Statistiska centralbyrån, 2010d). Ökningen beror på en prognostiserad snabb nedgång i dödlighet. Fler lever längre i dag och färre insjuknar i hjärt- och kärlsjukdomar, och SCB konstaterar vidare att det är färre som dör av sådana sjukdomar (Statistiska centralbyrån, 2009c). 16 Ä L D R E S H Ä L S A
Stora regionala skillnader I Sverige finns stora regionala skillnader när det gäller andelen äldre i befolkningen (här 65 år och äldre). Kartan nedan visar hur andelen äldre år 2009 varierade mellan kommunerna, från Knivstas 11 procent till Pajalas 30 procent. Stora delar av norra Sverige och de sydostliga delarna av landet har höga andelar äldre medan andelarna är förhållandevis låga i storstadsregionerna och vissa andra större städer, som regionala centrum. Figur 2. Andelen äldre 65 w år i befolkningen år 2009 per kommun (antalet kommuner inom parentesen). Källa: SCB. Bearbetning av Statens folkhälsoinstitut. Andel äldre 2009 23,0 30,5 % (74) 21,2 23,0 % (68) 18,5 21,2 % (69) 11,3 18,5 % (79) Ä L D R E S H Ä L S A 17
SCB:s befolkningsprognos på länsnivå (figur 3 nedan) visar att andelen äldre kommer att öka snabbast på Gotland, men ökningen blir kraftig även i Norrbottens län, Stockholms län och Uppsala län. De två senare kommer dock ändå att bara ha drygt 20 procent äldre invånare. Gotland kommer att ligga högst med över 27 procent enligt dessa beräkningar. Figur 3. Andelen 65 w år av totalbefolkningen 2008 2030 i ett urval av län, procent. Källa: SCB. Bearbetning av Statens folkhälsoinstitut. 30 28 26 24 22 20 18 16 14 12 10 2008 2010 2012 2014 2016 2018 2020 2022 2024 2026 2028 2030 Gotland Uppsala Västra Götaland Skåne Stockholm Norrbotten Totalt Fler äldre med utländsk bakgrund Invandring påverkar den demografiska strukturen och i jämförelse med andra europeiska länder och USA har Sverige en något högre andel utrikes födda. 1 År 2008 var andelen utlandsfödda omkring 14 procent men år 2060 antas den ha ökat till drygt 18 procent av hela befolkningen. Bland dem som är 65 år och äldre utgör de utlandsfödda i dag lite mer än 11 procent. År 2060 uppskattas motsvarande siffra bli 23 procent (Statistiska centralbyrån, 2009c). I dag är drygt hälften av de utlandsfödda äldre födda inom Norden och ungefär 10 procent är födda i ett utomeuropeiskt land. Bland de utlandsfödda äldre finns människor från omkring 145 olika länder. Storstadsregionerna och några mindre kommuner som gränsar till Norge respektive Finland har störst andel utlandsfödda äldre som är 65 år och äldre (Sveriges kommuner och landsting, 2008). 1. Österrike 14,9 procent (2007), USA 11,8 procent (2004), Storbritannien 11,8 procent (2007), Nederländerna 10,6 procent (2007), Tyskland 8,8 procent (2007), Danmark 8,4 procent (2008), Norge 8,1 procent (2008), Finland 1,7 procent (2008) (Statistiska centralbyrån, 2009c). 18 Ä L D R E S H Ä L S A
3 HÄLSOUTVECKLINGEN BLAND ÄLDRE
Det finns flera studier som betonar vikten av att få vara självständig så länge som möjligt (Gabriel & Bowling, 2004). För äldre innebär självständighet att vara rörlig och oberoende, vilket ger frihet att ta sig ut på egen hand och engagera sig i olika aktiviteter samt att träffa vänner och bekanta. Det är särskilt betydelsefullt att ha kontroll över sin livssituation och förlusten av oberoendet leder till sänkt livskvalitet som i sin tur sänker motståndskraften som ökar mottagligheten för t.ex. sjukdomar (Gabriel & Bowling, 2004). Att vara självständig och oberoende inkluderar viktiga delar såsom att ha en fungerande privatekonomi, att vara del i något socialt nätverk där det går att få emotionellt och praktiskt stöd, att ha en bostad som är tillgänglig trots en eventuell funktionsnedsättning, att känna trygghet i närmiljön och inte minst att känna sig behövd och ha en plats i tillvaron. Hälsoutvecklingen är även beroende av faktorer som fysisk aktivitet, matvanor, rökvanor och alkoholkonsumtion. Dessa delar ingår alla i genomgången nedan om hur hälsan för äldre har utvecklats över tid. Ambitionen är att ge svar på hur äldre personer i Sverige upplever sin hälsa, om de mår bättre eller sämre än befolkningen som helhet samt inom vilka områden äldre eventuellt skiljer sig gentemot resten av befolkningen. Om inget annat anges kommer uppgifterna från den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor. Sedan år 2004 skickas enkäten varje år till 20 000 personer i Sverige i åldern 16 84 år som själva får skatta sin hälsa. 2 Med benämningen äldre avses i detta sammanhang personer som är 65 84 år. Redovisningen bygger på åldersgrupperna 65 74 år och 75 84 år, och vi använder jämförelsesiffror för rikets befolkning 16 84 år. Förutom åldersgrupperna redovisas även kön och socioekonomisk tillhörighet utifrån grupperna arbetare, lägre tjänstemän respektive tjänstemän på mellannivå och högre nivå. För att få ett tillräckligt stort underlag när det gäller de socioekonomiska grupperna används fyraårsmedelvärden för åren 2004 2007, 2005 2008 och 2006 2009. Förutom den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor finns det få datakällor på nationell nivå som beskriver den äldre delen av befolkningen, och därför är det svårt att på ett helt tillförlitligt sätt summera hälsoläget för denna grupp. Dessutom har vi generellt ännu sämre kunskap om hälsan bland dem som är äldre än 84 år. 2. Svarsfrekvensen var genom åren omkring 52 61 procent. 20 Ä L D R E S H Ä L S A
Sämst hälsa bland de äldsta Ju högre ålder, desto färre är det som tycker att de har en god hälsa. 3 Bland både kvinnor och män som är 75 84 år upplever färre än hälften att de har en god hälsa, vilket är klart lägre än för befolkningen som helhet. Det finns också könsskillnader på så sätt att en något större andel av de äldre männen säger sig ha en god hälsa. Figur 4. Andelen kvinnor och män, 65 74 år och 75 84 år, med självupplevd god hälsa (år 2004 2009), procent. Källa: Nationella folkhälsoenkäten 2004 2009, Statens folkhälsoinstitut. Procent 80 70 60 50 40 30 20 10 0 2004 2005 2006 2007 2008 2009 Kvinnor 65 74 år Kvinnor 75 84 år Kvinnor 16 84 år Män 65 74 år Män 75 84 år Män 16 84 år Om man ser till ett längre tidsperspektiv, åren 1980 2005, har det blivit vanligare att skatta sitt allmänna hälsotillstånd som gott, förutom bland kvinnor som är över 75 år. För dem är nivån oförändrad (Socialstyrelsen, 2009). I hela äldregruppen (kvinnor och män 65 84 år) påverkar den socioekonomiska grupptillhörigheten hur man upplever sin hälsa. Av dem som tidigare hade ett arbetaryrke är det färre som uppger sig har en god hälsa i jämförelse med tjänstemän på mellannivå eller högre nivå. Detta mönster har varit i stort oförändrat sedan 2004 2007. 3. Begreppet god hälsa är inte definierat i den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor, utan det tolkas subjektivt av den som svarar på enkäten. Ä L D R E S H Ä L S A 21
Figur 5. Andelen kvinnor och män, 65 74 år och 75 84 år, med självskattad god hälsa (medelvärde för åren 2006 2009), procent. Källa: Nationella folkhälsoenkäten 2006 2009, Statens folkhälsoinstitut. 80 70 Kvinnor 80 70 Män 60 60 50 50 40 40 30 30 20 20 10 10 0 65 74 år 75 84 år 0 65 74 år 75 84 år Arbetare Tjänsteman låg Tjänsteman mellan eller hög När det gäller det psykiska välbefinnandet verkar äldre generellt må bättre än yngre personer. Det har inte skett någon större förändring de senaste åren. Bland de äldre är skillnaderna mellan könen inte heller lika påtagliga som i yngre åldersgrupper. Det finns inga statistiskt säkerställda skillnader mellan olika socioekonomiska grupper när det gäller psykiskt välbefinnande, men det finns skillnader om man ser till äldre med svåra sömnbesvär. En större andel kvinnliga arbetare, 75 84 år, uppger att de har svåra sömnbesvär jämfört med dem som hade ett tjänstemannayrke på mellannivå eller högre nivå. Mönstret är ungefär detsamma som år 2004 2007. Däremot finns bara mycket små skillnader mellan de socioekonomiska grupperna avseende svår ångest, ängslan och oro. Enligt Socialstyrelsens Folkhälsorapport 2009 finns det sedan 1980-talet ingen tydlig trend i utvecklingen av oro, ängslan, ångest eller sömnproblem hos befolkningen i stort. Äldregrupperna skiljer sig dock från de yngre som har haft en betydligt mer negativ utveckling sedan 1990-talet. Oro, ängslan, ångest eller sömnproblem var förut betydligt vanligare bland äldre, men i dag är dessa besvär ungefär lika vanliga bland äldre och yngre. Förändringen beror på att besvären har ökat bland de yngre medan äldre har en stabil nivå. Psykisk ohälsa är dock vanligare bland äldre personer som är ensamstående eller har ett dåligt socialt nätverk (Socialstyrelsen, 2009). En fjärdedel av alla självmord begås av personer som är över 65 år, och de flesta är män trots att kvinnorna uppger sig må sämre. Bland män är självmord vanligare hos dem som har fyllt 75 år än i gruppen 65 74 år men för kvinnor finns ingen tydlig skillnad mellan åldersgrupperna. Under de senaste 30 åren har självmorden minskat bland män. Bland kvinnor syns dock inte samma trend (Socialstyrelsen, 2009). 22 Ä L D R E S H Ä L S A
Målområde 1. Delaktighet och inflytande i samhället Äldre uppger lägre socialt deltagande Äldre uppger en betydligt lägre grad av socialt deltagande 4 jämfört med hela befolkningen. Mer än en tredjedel anger att de har ett lågt socialt deltagande och detta gäller i högre grad den äldsta åldersgruppen (75 84 år) än den yngre (65 74 år). Sedan år 2004 har dock resultaten blivit något bättre bland kvinnorna, och även bland äldre män kan man ana en positiv utveckling. Figur 6. Andelen kvinnor och män, 65 74 år och 75 84 år, med lågt socialt deltagande (år 2004 2009), procent. Källa: Nationella folkhälsoenkäten 2004 2009, Statens folkhälsoinstitut. Procent 60 50 40 30 20 10 0 2004 2005 2006 2007 2008 2009 Kvinnor 65 74 år Kvinnor 75 84 år Kvinnor 16 84 år Män 65 74 år Män 75 84 år Män 16 84 år Det finns klara samband mellan socialt deltagande och socioekonomisk tillhörighet. Både kvinnor och män som har haft ett arbetaryrke uppgav ett betydligt lägre socialt deltagande i jämförelse med tjänstemän på mellannivå eller högre nivå. Detta mönster är oförändrat sedan jämförelseåren 2004 2007. 4. Socialt deltagande beräknas genom att summera antalet aktiviteter som respondenterna har deltagit i de senaste 12 månaderna. Brytpunkten för ett lågt deltagande läggs vanligtvis vid en (1) aktivitet. Svarsalternativen var följande: Studiecirkel/kurs på din arbetsplats, studiecirkel/ kurs på din fritid, fackföreningsmöte, i annat föreningsmöte, teater/bio, konstutställning, kyrkan, sporttillställning, skrivit insändare i tidning/tidskrift, demonstration av något slag, offentlig tillställning (t.ex. nattklubb, danstillställning eller liknande), större släktsammankomst, privat fest hos någon, inget av ovanstående. Ä L D R E S H Ä L S A 23
Figur 7. Andelen kvinnor och män, 65 84 år, med lågt socialt deltagande (medelvärde för åren 2006 2009), procent. Källa: Nationella folkhälsoenkäten 2006 2009, Statens folkhälsoinstitut. 60 60 50 50 40 40 30 30 20 20 10 10 0 65 74 år 75 84 år 0 65 74 år 75 84 år Arbetare Tjänsteman låg Tjänsteman mellan eller hög Att ägna sig åt aktiviteter på internet kan både gynna den allmänna aktivitetsnivån och öka möjligheten att vara socialt aktiv. Det finns dock ännu ingen forskning som fastställer något samband mellan aktivitet, delaktighet och internetbaserade aktiviteter (Hjälpmedelsinstitutet, 2009). Sedan år 2003 följer SCB internetanvändningen bland olika grupper. Uppföljningen visar att andelen som aldrig använder internet minskade med 14 procent mellan år 2003 och år 2009 i befolkningen 16 74 år, och med 26 procent i gruppen 55 74 år. Kvinnor ökade sin användning kraftigt under perioden och använde under år 2009 internet nästan lika ofta som män. Detta innebär att 46 procent av kvinnorna och 50 procent av männen använder internet i stort sett varje dag, främst för e-post, informationssökning om varor och tjänster samt internetbank. Ungefär 60 procent använder internet hemma och det verkar vara en stabil siffra (Statistiska centralbyrån, 2010a). Tillgången till internet varierar dock och är betydligt större i gruppen 65 74 år jämfört med gruppen 75 84 år. Även utbildningsbakgrunden har stor betydelse för tillgången till internet i hemmet. Precis som i yngre åldersgrupper är det en betydligt större andel män och kvinnor med eftergymnasial utbildning som har tillgång till internet hemma, jämfört med dem som endast har en förgymnasial utbildning (Statistiska centralbyrån, 2010b). Internet har fått ett stort genomslag och den alltmer sofistikerade tekniken innebär nya möjligheter för äldre och personer med funktionsnedsättning. Samtidigt kan tekniken utestänga människor och tjänsterna behöver utformas så att alla kan använda dem (Bergius, 2008). 24 Ä L D R E S H Ä L S A
Målområde 2. Ekonomiska och sociala förutsättningar Äldre ensamstående kvinnor mest ekonomiskt utsatta En god ekonomi är en viktig faktor för äldre eftersom de slipper oro för oförutsedda utgifter. Ekonomin måste också vara i balans för att de ska kunna delta i sociala aktiviteter i samhället, vilket i sin tur har betydelse för livskvaliteten (Borglin, Edberg, & Rahm Hallberg, 2005; Gabriel & Bowling, 2004). Under 2000-talet har svenska hushåll generellt fått en högre ekonomisk standard. Alla har dock inte fått lika stor del av detta och skillnaderna mellan vissa grupper har blivit större. Äldre är en grupp som inte har fått del i standardökningarna i lika hög grad som yngre åldersgrupper. År 2008 var medianvärdet av den ekonomiska standarden i befolkningen 32 procent högre än år 1999, men för dem som är 75 år och äldre var motsvarande siffra 19 procent (Statistiska centralbyrån, 2010c). Den genomsnittliga pensionsnivån har höjts sedan 1990-talet och yngre pensionärer har i allmänhet högre pension än äldre pensionärer. Generellt sett har män också högre ålderspension än kvinnor, men med tiden har skillnaden minskat till följd av att fler kvinnor förvärvsarbetar och på så sätt får en allt högre inkomstgrundad pension. Andelen pensionärer helt utan tilläggspension (det vill säga inkomstgrundande pension) har samtidigt minskat. År 2008 fick cirka 625 000 kvinnor och cirka 153 000 män garantipension som är en utfyllnad till den inkomstgrundade pensionen (Pensionsmyndigheten, 2009). Dagens äldre har haft mer gynnsamma uppväxtvillkor, högre utbildning, bättre ekonomi och högre materiell standard jämfört med tidigare generationers pensionärer. Större andel av dagens pensionärer har också förvärvsarbetat, vilket innebär att det är färre som enbart får garantipension. Detta är sannolikt en viktig anledning till att äldres hälsa har blivit bättre i det långa perspektivet. Inom gruppen äldre finns det dock en del variationer, och de könsskillnader och socioekonomiska skillnader i levnadsvillkor som finns inom befolkningen som helhet kvarstår även efter pensionsåldern (Socialstyrelsen, 2009). En ökande andel pensionärer har vidare inkomst från kapitalplaceringar, vilket framgår av Försäkringskassans underlagstext inför Folkhälsopolitisk rapport 2010. Samtidigt har andelen pensionärer med en låg ekonomisk standard (mindre än 60 procent av medianinkomsten för befolkningen) ökat de senaste åren, från drygt 8 procent år 2003 till 14 procent år 2008. Ensamstående äldre kvinnor är särskilt ekonomiskt utsatta och nästan 30 procent hade en låg relativ ekonomisk standard år 2008 (Försäkringskassan, 2010). Ä L D R E S H Ä L S A 25
De flesta äldre bor i eget boende Bostaden och dess närområden påverkar graden av oberoende och självständighet. Ett boende som uppfyller behoven av tillgänglighet och trygghet kan stärka den äldres sociala nätverk och möjligheterna att leva ett aktivt liv (Statens folkhälsoinstitut, 2008a). Många som bor i ett hus utan hiss blir isolerade, vilket kan försämra den psykiska och fysiska hälsan. Boverket visar i Bostadsmarknadsenkäten 2009 att äldre i många kommuner har svårt att hitta boenden som motsvarar deras önskemål, och ofta handlar det om äldre som vill ha en mindre bostad. I hälften av landets kommuner är också behovet av särskilda boenden för äldre större än tillgången. Bristen är mest utbredd i Stockholms- respektive Göteborgsregionen (Boverket, 2010). De flesta äldre bor i sitt eget boende, även i höga åldrar, och andelen har ökat kraftigt de senaste åren. Det är bara de allra sjukaste som bor på någon institution, ett så kallat särskilt boende. Under 1960- och 70-talen ökade antalet platser i särskilda boenden stort. Ökningen avstannade under 1980-talet och under de senaste åren har platserna dessutom minskat med över 20 procent. Det betyder inte att behovet av vård och omsorg är mindre än tidigare, utan minskningen förklaras som en kombination av att det tidigare fanns för många platser, att ekonomin har försämrats och av en förändrad syn på hur äldre behövande bäst får vård och omsorg. Omkring 6 procent av kvinnorna och 5 procent av männen i åldersgruppen 75 84 år bodde år 2007 i särskilt boende. Motsvarande siffror för gruppen 85 år och äldre var 12 procent av kvinnorna och 17 procent av männen. Många som tidigare skulle ha fått en plats inom ett särskilt boende får i dag i stället hjälp genom hemtjänsten. Jämfört med tidigare har hemtjänsten fler vårdtagare med stora behov. Den sammantagna hjälpen från hemtjänsten har dock minskat över tid även om antalet personer 80 år eller äldre har ökat markant (Socialstyrelsen, 2009). I gruppen 75 84 år är andelen ensamboende kvinnor betydligt större (60 procent) än andelen ensamboende män (30 procent). Motsvarande siffror för åldersgruppen 65 74 år är 36 procent för kvinnor och 21 procent för män. Inga större förändringar har skett de senaste 30 åren (Statistiska centralbyrån, 2010e). Många äldre vill bo kvar hemma så länge de kan, men särskilt ensamstående känner oro och ångest eftersom de inte upplever att de klarar sig själva och hellre skulle vilja flytta till ett annat boende. Ensamhet, och kanske nedstämdhet och otrygghet, är dock vanligtvis inte giltiga kriterier för att beviljas en plats inom den kommunala äldreomsorgen. I första hand bedöms ansökningarna utifrån personens fysiska funktionsförmåga (Socialstyrelsen, 2009). Antalet seniorbostäder har i stället ökat stort för att till viss del täcka behovet hos dem som inte uppfyller kriterierna för kommunens särskilda boende men som ändå vill ha ett tryggare boende som är mer anpassat till högre åldrar. Dessa seniorbostäder utformas på olika sätt men riktas främst till personer över en viss ålder. De har också god tillgänglighet och bjuder in till gemenskap bland de boende. God tillgänglighet kan exempelvis innebära att bostaden är anpassad för rullstol och att det finns närhet till samhällsservice av olika slag. I övrigt är det vanliga bostäder i det ordinära bostadsbeståndet. Vid behov går det att få hemtjänst precis som i ett annat boende (Sveriges kommuner och landsting, 2008). 26 Ä L D R E S H Ä L S A
Målområde 4. Hälsa i arbetslivet Fler äldre jobbar längre Den faktiska pensionsåldern, det vill säga när vi i praktiken lämnar yrkeslivet, var 64 år i Sverige 2007. Detta är högre än medelåldern i EU-länderna som är 61 år för kvinnor och 62 år för män (Statistiska centralbyrån, 2009a). Andelen yrkesverksamma 65 74-åringar ökade från 9 procent år 2004 till 12 procent år 2008, och i den gruppen fördubblades nästan antalet sysselsatta under dessa fyra år. Männen utgör 60 procent av de sysselsatta och kvinnorna 40 procent. År 2001 kom en lagändring (i lagen om anställningsskydd, SFS 1982:80) som gjorde att arbetstagare har rätt att jobba kvar upp till 67 års ålder, och den har sannolikt bidragit till att det i dag är fler äldre som är yrkesverksamma (Statistiska centralbyrån, 2009b). Andra bidragande orsaker kan vara det nya pensionssystemet som har gjort det mer gynnsamt att jobba längre, liksom ett förbättrat allmänt hälsotillstånd och en högre utbildningsnivå för de ålderskohorter som är nära pensionsåldern (SOU 2009:93). Arbetsmiljöns utformning har stor betydelse för att vi ska orka med ett yrkesliv vid högre ålder. Resultat i Arbetsmiljöverkets rapport Arbetsmiljön 2009 visar att det redan i åldern 50 64 år finns människor som har svårt att klara sina arbetsuppgifter på grund av åldern, 5 procent för kvinnor och 6 procent för män, och svårast är det för dem som är 60 år och äldre. Dessa procenttal har inte förändrats sedan år 2005. Av andelen 50 64-åringar som är sysselsatta bedömer 11 procent bland kvinnorna och 9 procent bland männen att de inte kommer att kunna arbeta fram till ordinarie pensionsålder, men det är klart färre än år 2001 då motsvarande siffror var 24 respektive 15 procent. Huruvida man bedömer sig orka arbeta fram till pensionsåldern varierar mellan olika yrkesgrupper. Kvinnor som arbetar med människor på olika sätt (inom exempelvis vården och skolan) och män i yrken med kroppsarbete (till exempel byggnadsarbetare och maskinförare) är de grupper som i högst grad bedömer att de inte kommer att kunna arbeta till pensionsåldern (Arbetsmiljöverket, 2010). Ä L D R E S H Ä L S A 27
Målområde 5. Miljöer och produkter Vanligt att äldre kvinnor upplever otrygghet Ungefär var tionde person i åldern 65 84 år upplever sig sakna ett emotionellt stöd, det vill säga någon att dela sina innersta känslor med och anförtro sig åt. Andelen är relativt oförändrad över tid. Det är generellt lite vanligare att män säger sig sakna ett emotionellt stöd, men det finns ingen större könsskillnad bland de kvinnor och män som är 65 84 år. Figur 8. Andelen kvinnor och män, 65 74 år och 75 84 år, som saknar emotionellt stöd (2004 2009), procent. Källa: Nationella folkhälsoenkäten 2009, Statens folkhälsoinstitut. 16 14 12 10 8 6 4 2 0 2004 2005 2006 2007 2008 2009 Kvinnor 65 74 år Kvinnor 75 84 år Kvinnor 16 84 år Män 65 74 år Män 75 84 år Män 16 84 år De socioekonomiska skillnaderna är små när det gäller hur stora andelar som saknar såväl ett emotionellt stöd som stöd vid praktiska problem eller vid sjukdom, särskilt bland kvinnorna. Bland män utmärker sig arbetare med att i något högre grad sakna någon att få stöd av i praktiska frågor jämfört med gruppen tjänstemän på mellannivå och högre nivå. 28 Ä L D R E S H Ä L S A
Det är betydligt vanligare att äldre kvinnor än män avstår från att gå ut ensamma av rädsla för att bli överfallna, rånade eller ofredade på något annat sätt, trots att äldre bevisligen är mindre utsatta för fysiskt våld än andra grupper. Upplevelsen av otrygghet har inte förändrats märkbart under den senaste femårsperioden och de socioekonomiska skillnaderna är små. Figur 9. Andelen kvinnor och män, 65 74 år och 75 84 år, som känner sig otrygga (2004 2009), procent. Källa: Nationella folkhälsoenkäten 2009, Statens folkhälsoinstitut. 60 50 40 30 20 10 0 2005 2006 2007 2008 2009 Kvinnor 65 74 år Kvinnor 75 84 år Kvinnor 16 84 år Män 65 74 år Män 75 84 år Män 16 84 år I en tidigare studie av Folkhälsoinstitutet framgår att ensamboende oftare upplever en brist på praktiskt och känslomässigt stöd i vardagen än vad samboende gör. Samma studie visar att utlandsfödda äldre känner sig mer otrygga än svenskfödda äldre och uppger i högre grad att de saknar ett emotionellt och praktiskt stöd (Statens folkhälsoinstitut, 2008a). Ä L D R E S H Ä L S A 29
Fallolyckor är vanligaste skadetypen bland äldre Personer 65 år och äldre är överrepresenterade i olycks- och skadestatistiken och de senaste tjugo åren har dödsolyckorna bland dem över 80 år närmare fördubblats. Förklaringen är att antalet personer över 80 år har ökat och att förebyggande insatser inte har högsta prioritet inom vården och omsorgen (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, 2010). Sverige har också haft en sämre utveckling än andra europeiska länder när det gäller att få ned antalet dödsolyckor för gruppen 65 år och äldre, förutom i frågan om vägtrafikolyckor. På områdena bränder, förgiftningar och drunkningar är Sverige ett av de länder som har lyckats sämst och de senaste tio åren har antalet dödsfall med äldre personer till och med ökat inom dessa tre områden, samt inom fallolyckor (Schyllander & Rosenberg, 2009). Fallolyckor bland äldre är ett stort folkhälsoproblem eftersom olyckan ofta leder till nedsatt fysisk rörlighet och ett ökat beroende av andra. Statens folkhälsoinstitut har uppskattat att kostnaden i dag uppgår till ungefär 14 miljarder kronor per år 5 (Gyllensvärd, 2009). Fallolyckorna står för drygt 70 procent av skadorna i gruppen 65 79 år, och bland dem som är 80 år och äldre ligger fallolyckorna bakom 90 procent av alla skador (Schyllander & Rosenberg, 2009). Mer fördjupning på området finns i Ekonomiska beräkningar och bedömningar som är ett kunskapsunderlag till Folkhälsopolitisk rapport 2010 (Statens folkhälsoinstitut, 2011a). Det finns flera orsaker till de många fallolyckorna. Yrsel är ganska vanligt bland äldre människor och kan i kombination med dålig balans orsaka fall. Både yrsel och dålig balans kan vara en del i det naturliga åldrandet med avtagande muskelstyrka men det kan också bero på akuta eller kroniska sjukdomstillstånd. Det finns även läkemedelsbehandlingar med biverkningar som bidrar till yrsel. En del av dem som drabbas av fall och skador är troligen också alkoholpåverkade (Socialstyrelsen, 2009). Ett fysiskt aktivt liv, jämfört med ett stillasittande liv, är mycket viktigt för många som vill vara oberoende upp i hög ålder, men många skador uppstår samtidigt till följd av fysisk aktivitet. Det finns mycket som talar för att äldre och yngre personer är mer utsatta för skador än människor i yrkesverksam ålder och att socialt och ekonomiskt svaga personer i allmänhet är mer utsatta än andra. Kvinnor över 65 år skadar sig främst vid fysiska aktiviteter såsom promenader, cykling och trädgårdsarbete. Även män skadar sig oftast vid promenader men också i samband med gördet-själv-aktiviteter såsom reparationer och underhåll i hemmet (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap & Statens folkhälsoinstitut, 2010). 5 2006 års prisnivå. 30 Ä L D R E S H Ä L S A
Målområde 9. Fysisk aktivitet Äldre kvinnor har en stillasittande fritid Att ha en stillasittande fritid 6 är ungefär lika vanligt bland 65 74-åriga kvinnor och män som bland resten av befolkningen. Däremot uppger fler kvinnor 75 84 år att de har en stillasittande fritid jämfört med yngre åldersgrupper. Mönstret är ungefär likadant över tid. Figur 10. Andelen kvinnor och män, 65 74 år och 75 84 år, som har en stillasittande fritid, procent. Källa: Nationella folkhälsoenkäten 2009, Statens folkhälsoinstitut. 35 30 25 20 15 10 5 0 2004 2005 2006 2007 2008 2009 Kvinnor 65 74 år Kvinnor 75 84 år Kvinnor 16 84 år Män 65 74 år Män 75 84 år Män 16 84 år En stillasittande fritid är vanligare bland äldre kvinnor, särskilt de som är 75 84 år, och män som har haft arbetaryrken jämfört med dem som har varit tjänstemän på mellannivå och högre nivå. 6. Med stillasittande fritid avses att fritiden mest ägnas åt läsning, tv, bio eller någon annan stillasittande sysselsättning på fritiden. Mindre än två timmar i veckan ägnas åt promenader, cykling eller någon annan aktivitet. Ä L D R E S H Ä L S A 31
Kvinnor och män som är 65 74 år anger i ungefär samma grad som befolkningen att de är fysiskt aktiva minst 30 minuter per dag. 7 Andelen fysiskt aktiva kvinnor och män är dock lägre i åldersgruppen 75 84 år. Andelen män 65 84 år som är fysiskt aktiva minst 30 minuter per dag har dessutom minskat sedan undersökningarna startade år 2004. Figur 11. Andelen kvinnor och män, 65 74 år och 75 84 år, som är fysiskt aktiva minst 30 minuter per dag (2004 2009), procent. Källa: Nationella folkhälsoenkäten 2004 2009, Statens folkhälsoinstitut. 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 2004 2005 2006 2007 2008 2009 Kvinnor 65 74 år Kvinnor 75 84 år Kvinnor 16 84 år Män 65 74 år Män 75 84 år Män 16 84 år Socialstyrelsens folkhälsorapport visar dock att i ett längre tidsperspektiv motionerar äldre alltmer sedan 1980-talet och andelen som är helt inaktiva har minskat. En förklaring till detta kan vara att den fysiska rörelseförmågan generellt har blivit bättre samtidigt som fysisk aktivitet i sig gör att man kan upprätthålla en god funktionsförmåga (Socialstyrelsen, 2009). Det finns bara små socioekonomiska skillnader bland äldre personer (65 84 år) när det gäller hur många som är fysiskt aktiva. 7. Den svenska rekommendationen för fysisk aktivitet är att alla individer bör, helst varje dag, vara fysiskt aktiva i sammanlagt minst 30 minuter. Intensiteten bör vara åtminstone måttlig, till exempel rask promenad. Ytterligare hälsoeffekt kan erhållas om man utöver detta ökar den dagliga mängden eller intensiteten (Svenska Läkaresällskapet, 2001). 32 Ä L D R E S H Ä L S A