På spaning efter en alkoholpolitik som flytt?

meddelanden På spaning efter en alkoholpolitik som flytt? Nordiskt rusmedelsforskarmöte i Hangö Det var kanske symptomatiskt att Nordiska nämnden för alkohol- och drogforskning (NAD) förlade sitt senaste rusmedelsforskarmöte till Hangö, på Finlands yttersta sydspets, den 27-30 augusti 1998. Det vilar nämligen en omisskännlig air av förgången storhetstid över den idylliska småstaden. En melankoli som sammanhänger med att staden inte längre är vad den en gång varit: en blomstrande badort, dit noblessen från S:t Petersburg sökte sig för att bada på de långa sandstränderna, dansa på Casino och göra annat som hör kurortslivet till. Melankolin blev inte mindre av att sommarsäsongen redan var förbi, stränderna tomma och vattnet kallt (fast endel deltagare enligt uppgift lär ha kastat sig i det). Men vari låg det symptomatiska? Jo, i att det också över konferensen låg något av förgången storhetstid, som följd av att alkoholpolitiken i Norden inte längre är vad den en gång varit. Temat för mötet var "Rusmedelskonsumtion och -kontroll i ett föränderligt Norden". Antalet papers var stort, vilket oundvikligen gjorde att de mindre parallellsessionerna (som här inte refereras) tematiskt blev splittrade. Som en röd tråd under plenarsessionerna gick däremot frågan om hur föränd ring arna i samhället påverkar förutsättningarna för en samhällelig alkohol- och drogkontroll. Och, som sagt: en tydligt förnimbar känsla av osäkerhet och förvirring över att det fält man tidigare trodde sig behärska nu plötsligt ter sig främmande. Den nya skötsamheten Den första eftermiddagens plenumsession hade rubriken "Modernitet och berusning". Tommi Hoikkala (Finland) presenterade begreppet "livspolitik". Det är ett "suddigt" begrepp som handlar om en medveten och reflekterande inställning i centrala frågor som gäller en själv och ens eget liv i en fragmentariserad och individualiserad värld. Det är alltså inte fråga om konkreta beslut som var och en fattar dagligen (då handlar det om livskon troll) utan om större svar på t.ex. frågan "Hurdant är det goda livet?". Detta är en typ av frågor som vi måste ta ställning till varje gång nya möjligheter yppar sig, vilket kan ske flera gånger i livet. Som exempel på livspolitik nämnde Hoikkala "köttfrågan", som han sade sig diskutera dagligen i köket med sin dotter. Den står för en problematik, där individuella beslut ("jag äter inte kött") kan ha global betydelse (minskad köttproduktion). Philip Lalanders (Sverige) föredrag handlade om alkoholens betydelse i ungdomskulturer, som han uttolkade enligt tre s.k. manus: den moderna skötsamheten, den revolterande hedonismen och den nya skötsamheten, där det tredje manuset kan sägas tillhöra den postmoderna eran. Ungdomar som följer den moderna skötsamhetens manus lever ett skötsamt och kontrollerat liv, där endast midsommarafton och andra liknande högtider ger kulturell legitimitet åt försöken att kasta loss 252

och avvika från manus. De som följer den revolterande hedonismens manus vägrar att låta inordna sig i den moderna skötsamheten, och deras manus blir därmed ett motmanus till detta. Till den kategorin hör grupper som punkarna. Den nya skötsamheten tillhör enligt Lalander det medialiserade samhället, där medierna kablar ut modeller för identiteten. Ungdomarna är ständigt sysselsatta med att analysera och granska sig själva. Det viktiga är att vara individuell och att inte bli kategoriserad i någon fålla, eller att bli återkopplad till något gammalt. "För att skydda sig mot kritik om att inte vara individuella utvecklar ungdomarna en skådespelandets konst", sade han, och fortsatte: "De agerar med distans, granskar hela tiden sitt eget beteende och är sin egen publik". I förhållande till alkohol är de återhållsamma och övergår oftast efter ett par drinkar till att dricka vatten, men också här handlar det om ett sätt att understryka sin individualitet. Dessutom kan man inte vara alltför full om man skall klara av skådespelet. Katariina Warpenius (Finland) fokuserade sambandet mellan förändringar i alkoholpolitiken och förändringar i människors livsstil. Hon skisserade upp hur tyngdpunkten har förskjutits från ett tänkande där samhället bär ansvaret till ett annat där invididen själv gör det. Inom alkoholpolitiken har man t.ex. gått från övervakning av köparen (med motbok o.dyl.) till övervakning av tillverkning och försäljning. Där man tidigare ville uppnå normalitet genom att tala för nykterhet och goda seder, främjar man nu ett hälsotänkande. Detta folkhälsotänkande började ta överhanden redan i decennieskiftet 1960-70. På motsvarande sätt har det skett förändringar i den logik och de värderingar som styr människors livsstil. De individuella frihetsgraderna har ökat, samtidigt som inblandningen ut ifrån har blivit alltmer indirekt och expertbetonad. Dags att begrava alkoholfrågan? Om den första dagen hade bestått av tämligen abstrakta och hövliga diskussioner kring temat modernitet och berusning brände det till under den andra förmiddagens plenardiskussion. Redan rubriken för Jürgen Rehms (Tyskland, Canada) föredrag angav tonen, "Draining the ocean to prevent shark attacks", och han lyckades mycket riktigt skapa oro i leden genom att helt frankt ifrågasätta totalkonsumtionsmodellen som argument för alkoholpolitiken, "sådan den har kanoniserats av Bruun och Edwards". Enligt Rehm finns det tre argument som undergrävt det hittills förhärskande paradigmet: 1) att sambandet mellan alkoholkonsumtion och skador inte är linjärt utan J-format, dvs. att det är hälsosammare att dricka små mängder än att inte dricka alls. Trots den kritik som riktats mot J-kurvan är den, hävdade Rehm, "basically accepted"; 2) att den "järnhårda lagen" om sambandet mellan tillgänglighet, konsumtion och skador inte gäller, eftersom den senaste tidens utveckling påvisat motsatsen: en dramatiskt ökad tillgänglighet har skett samtidigt med en minskad konsumtion; 3) att den sociala förändring en har minskat acceptansen för strävandena att reglera totalkonsumtionen. Vad lära vi härav, och vilka är alternativen?, frågade han sig. Och svarade med att man i fortsättningen kommer att fokusera på specifika skador och problem, typ rattfylleri, som inte kombineras med ett addiktivt beteende. Han nämnde amerikanska MADD som prototypen för morgondagens kampanjer (Mothers Against Drunken Driving) enligt honom det första exemplet på en kampanj som verkligen har fungerat. Under eftermiddagens plenumsession fortsatte diskussionen om de utmaningar alkoholpolitiken står inför, utgående från plenarföredrag av Pekka Sulkunen samt Christoffer Tigerstedt och Caroline Sutton, samtliga verksamma inom det samnordiska SNAPS-projektet (Sammenligninger mellom nordiske alkoholpolitiske systemer, eller Study of Nordic Alcohol Policy System). Pekka Sulkunen (Finland), som leder projektet, redogjorde för dess centrala tankegång- 253

ar. SNAPS är ett ambitiöst försök att analysera på vilket sätt alkoholpolitiken i de nordiska länderna varit en integrerad del av välfärdsstaten och dess utveckling, samt de utmaning ar den i dag står inför. Vilka framtidsutsikterna är framgår kanske bäst av den retoriska fråga han avslutningsvis ställde, dvs. har det blivit dags att "begrava alkoholfrågan"? Därefter fortsatte Christoffer Tigerstedt (Finland) och Caroline Sutton (Sverige) med att beskriva alkoholpolitikens modifikationer i Sverige och Finland under efterkrigstiden. De inledde med en diskussion kring det problematiska begreppet "alkoholpolitik", fr.a. mot bakgrunden av att det ute i världen har delvis andra konnotationer än i Norden. Den här skillnaden har nu blivit explicit, i takt med att de nordiska länderna konfronterats med praxis inom EU. Men inte bara EU, för med hänvisning till den kanadensiska kriminologen Mariana Valverde konstaterade CT & CS att alkoholfrågorna i vanliga fall helt har uteslutits från policyarenan och i stället (till skillnad från praxis i Norden) skötts på en mycket låg nivå inom förvaltningen, av personer utan speciell utbildning för ändamålet. Tigerstedt och Sutton underströk att 1970-talet var en viktig brytningspunkt: det var nu man övergick från kontroll av enskilda alkoholister och avvikare till kon troll av risker på aggregerad nivå, med andra ord till totalkonsumtionsmodellens epok. Hur kombinerades då egentligen de två i grunden rätt olika uppfattningarna, dvs. å ena sidan den liberalt inriktade politik som kom till uttryck t.ex. i rapporten Alcohol Control Policies in Public Perspective (Kettil Bruun et al. 1975) och å andra sidan den restriktiva alkoholuppfattning som varit tradition i Norden? CT & CS svarade själva med att detta är exakt den fråga de försöker finna ett svar på. Motstridigheten mellan de två synsätten exemplifierade de genom att hänvisa till Kettil Bruuns egen person: å ena sidan en vän av en restriktiv politik, å andra sidan en sann liberal, genom att motsätta sig individuellt inriktade kontroll åtgärder pga. deras stigmatiserande karaktär. Därtill kom att man i Finland, vis av erfarenheterna efter 1969 års ölreform (som ledde till en dramatisk ökning av alkoholkonsumtionen), insåg att alkoholvanorna är kulturellt djupt rotade. Det här fick t.ex. Bruun att förhålla sig skeptisk till möjligheterna att genom alkoholpolitiska åtgärder påverka dryckesvanorna. Det här bidrog enligt Tigerstedt och Sutton också till att totalkonsumtionsmodellen i Finland aldrig fick samma genomslagskraft som i Sverige. Det var kanske också, tillade de, denna finländska pragmatism som gjorde att Finland i EES- och EU-förhandlingarna intog en attityd som så klart avvek från den i Sverige och Norge. Dricker vi trots allt traditionellt? Den tredje dagen inleddes med plenarföredrag kring temat traditionellt och modernt drickande. Pia Mäkelä (Finland) inledde med att referera preliminära resultat från en analys av de jämförande studier som gjorts om dryckesvanorna i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Det framkom på ett intressant sätt hur svåra mätproblemen är, och hur olika man t.o.m. i de olika nordiska länderna förhåller sig till sådant som berusning. Det visade sig t.ex., föga överraskande, att man i Finland och Danmark tycks ha rätt olika uppfattning om vad det innebär att vara full; medan Finland är i topp på frågan "hur ofta har du varit full?" är Danmark i topp när frågan lyder "hur ofta har du druckit mer än 6 glas eller mer?". Denna olikhet avspeglar rimligtvis det skimmer som i Finland ännu vilar över berus ning en; danskar är uppenbarligen oftare berusade, medan finnarna oftare känner sig fulla. En annan intressant fråga som ventilerades i den efterföljande diskussionen var hur man skall tolka utvecklingen i opinionerna angående vin i matbutikerna. Andelen som vill köpa sitt vin också i kvartersbutiken har ju ökat påfallande, och intressant nog främst i Finland trots att finländarna inte dricker vin, framför allt inte männen! Paradoxen får antagligen sin förklaring i att vinet blivit en så 254

stark symbol för europeiseringen, inte minst i det finländska debattklimatet. Därefter redogjorde Jussi Simpura (Finland) för de förändringar man kan iaktta i de finska dryckesvanorna eller kanske snarare: bristen på förändringar. Dryckesvanorna har nämligen visat sig vara oerhört tröga. I själva verket har ungdomarna de mest traditionella dryckesvanorna, medan "europeiseringen" (mindre mängder, men oftare) främst kan iakttas bland de äldre åldersgrupperna. Det här mönst ret är såpass tydligt att Simpura själv föreföll osäker på om motsatsparet traditionellt/modernt överhuvudtaget är fruktbart i analyser av drickandet. Kanske det snarast återspeglar den självbild man i Finland haft inte bara i alkoholfrågor utan också mer allmänt, i relation till det övriga Europa? Dessa frågor blev på ett intressant sätt belysta av Sturla Nordlund (Norge), i hans kommentar till Simpuras föredrag. "Har vin någonsin varit modernt?", frågade han, med tydlig ironi; "vinet är ju den kanske mest traditionella formen av alkohol vi känner". Hela den betydelse begreppen modernitet och modernisering fått i Finland föreföll enligt honom att vara ett typiskt finskt fenomen: "Klaus Mäkelä har frågat sig hur ett land som har moderniserats så snabbt som Finland har så arkaiska dryckesvanor? Svaret är att det fortfarande bor mest finnar i landet. Det mest dramatiska resultatet är ju att finnar dricker så mycket mjölk till maten (c. 50 %)! Och eftersom kvinnorna alltid dricker mindre än män blir de alltså per definition mera moderna." Problematiskt är också, avslutade Nordlund, att sätta ett likhetstecken mellan modernisering och civilisering: "som om världen nödvändigtvis skulle gå framåt men ingenting tyder ju på det!". Är könet inte längre en förklarande variabel? Genus och drickande var temat för Karin Helmerson Bergmarks (Sverige) föredrag. Hon konstaterade, utgående från ett svenskt datamaterial, att det skett en klar förändring såtillvida att könet, eller genus, inte längre är någon tydlig förklarande variabel; dagens unga kvinnor dricker som män, men mindre (ungefär hälften). Ett undantag är tonårsflickorna, som dricker mer än pojkarna. Däremot finns det en skillnad i sättet att dricka: kvinnor dricker nämligen fortfarande mera relationsinriktat. Utgående från sitt material delade hon in kvinnorna i olika extremgrupper: de oroliga, de bråkiga, de som får baksmälla, de positiva och de nyktra. Av dessa fäste hon sig speciellt vid den sistnämnda. Den är heterogen, och består av både äldre och yngre kvinnor. Det här skiljer sig från det vi hittills vant oss vid, eftersom kategorin nyktra kvinnor främst funnits bland äldre kvinnor på landsbygden. Det finns nu en växande grupp unga kvinnor i städerna som är medvetet nyktra, även om det ännu i absoluta tal rör sig om rätt få personer. Men som tendens är det onekligen intressant. Mot en ökad kontroll på lokalplanet? Konferensen avslutades med att Hildigunnur Ólafsdottir (Island), Robin Room (Canada), Pekka Sulkunen och Trygve Ugland (Norge) under ledning av Christoffer Tigerstedt förde en rundabordsdiskussion kring den framtida alkohol- och narkotikapolitikens förutsättningar och möjligheter, både nationellt och internationellt. Trygve Ugland frågade sig bl.a. varför EU varit så aktiv inom narkotikapolitiken, men passiv i alkoholfrågan. Han konstaterade också att de olika EU-länderna i alkoholfrågor skiljer sig mycket från varandra, både ifråga om administrativa attityder och rutiner, medan skillnaderna i narkotikapolitiken är avsevärt mindre. Robin Room tyckte sig se tecken på att en ny form av kontroll är under uppsegling på alkoholfronten, men nu på lokal nivå. Han nämnde som exempel ett färskt fall från Chicago, där en pub blev tvun g en att stänga pga ett lokalt medborgarinitiativ. Det här kan antagligen, sade han, tolkas som ett tecken på att liberaliseringsepoken gett upphov till en mottendens. Pekka Sulkunen var inne på 255

samma linje, genom att påpeka att cirkeln sluter sig ifråga om sättet att reglera människors livsstil: efter välfärdsstaten med dess modernitetsideologi återgår man i det postmoderna samhället i viss mån till förmoderna uppfattningar, ifråga om både mål och metoder. Värden som det lokala, det partikularistiska, det emotionella och det rituella får igen ökad betydelse, på bekostnad av det nationella, det universalistiska, det rationella och det organiserade. Ifråga om relationen mellan alkohol och droger fruktade Sulkunen att alkoholfrågan helt kommer att absorberas av narkotikafrågan, ifall man på policynivån börjar jämställa dem. Dags alltså (som han konstaterade i sitt plenarföredrag) att begrava alkoholfrågan? * Begrava eller inte, den frågan blev aldrig besvarad. Däremot är, som sagt, badortstraditionen i Hangö begravd sedan länge. Eller kanske inte: i Staffan Bruuns bok Rubelcasinot, som utkom 1996, återuppstår Hangö som badort, men i en något förändrad skepnad. Också denna gång är det rika ryssar som invaderar staden, men nu i form av en rysk maffia som förvandlat staden till ett skatteparadis med knark och casinospel som centrala ingredienser. Ett lästips, alltså, för den som vill återuppliva stämningar från Hangö. Att författaren är son till Kettil Bruun är i och för sig fullständigt irrelevant i sammanhanget men kanske ändå av intresse. Thomas Rosenberg Bidrag i detta nummer av Cameron, Douglas, Senior lecturer in substance misuse, Dept. of psychiatry, University of Leicester, P.O. Box 65, Leicester LEZ 7LX, UK Heinonen, Jarmo, pol.mag., överinspektör, Social- och hälsovårdens produkttillsynscentral, PB 210, FIN-00531 Helsingfors, e-post: jarmo.heinonen@sttv.fi Kajalo, Sami, ekon.lic., assistent i ekonomisk sociologi, Finska Handelshögskolan, PB 1210, FIN-00101 Helsingfors Kurube, Noriko, fil.dr, forskare, Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet, S-10691 Stockholm, e-post: noriko@socarb.su.se Kurzer, Paulette, Associate Professor, Dept. of Political Science, The University of Arizona, Social Sciences, 315 Tuscon, Arizona 85721, USA, e-mail: kurzer@arizona.edu Leppänen, Kalervo, pol.mag., specialforskare, Enheten för alkoholpolitisk forskning, Stakes, Box 220, FIN-00531 Helsingfors Niilola, Kari, ekon.mag., forskare, Företagsekonomiska forskningsinstitutet, Sanduddsgatan 2, FIN-00100 Helsingfors Nordlund, Sturla, instituttsjef, SIFA, Dannevigsveien 10, N-0463 Oslo, e-post: sturla.nordlund@sifa.no Rauhanen, Timo, pol.mag., specialforskare, Statens ekonomiska forskningscentral, Tavastvägen 3, FIN-00530 Helsingfors Salomaa, Jukka, pol.mag., forskare, Socialpolitiska institutionen, Helsingfors universitet, PB 54, FIN-00014 Helsingfors Stenius, Kerstin, doktorand, Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet, S-10691 Stockholm Voipio, Iikko B., pol.lic., forskningsdirektör, Statens ekonomiska forskningscentral, Tavastvägen 3, FIN-00530 Helsingfors Österberg, Esa, pol.mag., specialforskare, Enheten för alkoholpolitisk forskning, Stakes, Box 220, FIN-00531 Helsingfors, e-post: esa. osterberg@stakes.fi 256