BUDGETUNDERLAG 2014
Kriminalvårdens budgetunderlag 2014 Kriminalvårdens budgetunderlag 2014 Layout och original Omslag: Informationsenheten Foto: Linus Prutz, Håkan Kvam, Niclas Sandberg Personerna på bilderna är figuranter. Tryck: Kriminalvårdens Digitaltryck, 2013 Ytterligare exemplar går att beställa från Kriminalvårdens digitaltryck samt via vår webplats www.kriminalvarden.se Beställningsnummer: 4569 Kriminalvården 601 80 Norrköping Tel: 077-22 80 800 E-post: hk@kriminalvarden.se Hemsida: www.kriminalvarden.se
1 (50) Innehåll 1. Hemställan...3 2. Förord...5 3. Omvärldsfaktorer och utvecklingen av klienter...7 3.1 Klientutveckling under 2013...7 3.2 Omvärld och klientprognos 2014 2016...8 3.2.1 Politiska beslut och ändrad praxis...8 3.2.2 Polisen...8 3.2.3 Åklagarmyndigheten...8 3.2.4 Sveriges domstolar...9 3.2.5 Statliga offentliga utredningar...9 3.2.6 Klientutveckling 2014 2016...10 3.3 Klientsammansättning...12 3.3.1 Utmaningar...12 3.3.2 Brottstyp...13 3.3.3 Strafftid...13 3.3.4 Unga dömda...14 3.3.5 Missbruk...14 3.3.6 Neuropsykiatri...15 3.3.7 Restriktioner...15 3.3.8 Självmordsprevention...16 3.3.9 Återfallsrisk...16 3.3.10 Kunskap om klienterna...16 4. Flexibelt platsutnyttjande...17 4.1 Inledning...17 4.2 Pågående och kommande renoveringsprojekt...17 4.3 Nya häkten och anstalter...18 4.4 Flexibilitet genom indelning i säkerhetsklasser...18 4.5 Beräknat platsbehov 2013 2016...19 5. Den klientnära verksamheten...21 5.1 Dynamisk säkerhet...21 5.1.1 Helhetssyn på säkerhet...21 5.1.2 Långsiktig investeringsplan för säkerhetsteknik...21 5.1.3 Säkerhet i frivården...21 5.1.4 Utbildning i säkerhet...22 5.2 Häkte...22 5.3 Verkställighet...23 5.3.1 Verkställighetsplanering...23 5.3.2 Arbetslinjen...23 5.3.3 Klientutbildning...24 5.3.4 Frigivningsförberedelser och utslussning...24 5.3.5 Intagna med missbruk/beroende och annan psykisk ohälsa...25 5.3.6 Elektronisk övervakning IÖV...26 5.3.7 Frivård...26 5.4 Extern samverkan...27 5.4.1 Syftet med samverkan...27 5.4.2 Samverkan med Arbetsförmedlingen...27
5.4.3 Samverkan inom ramen för vårdkedjor...28 5.4.4 Samverkan med näringslivet...29 5.4.5 Samverkan med ideella organisationer...29 5.5 Behandlingsprogram...29 5.5.1 Sammanfattning av åtgärdsförslag...29 5.5.2 RBM-principen...30 5.5.3 Internetbaserad behandling och stöd via automatiserad telefoni...31 5.5.4 Läkemedelsassisterad behandling...31 5.5.5 Program i frivården...31 5.5.6 Program för adhd-behandling...32 5.6 Särskilda satsningar...32 5.7 Transporttjänsten...34 5.7.1 Inrikestransporter...34 5.7.2 Utrikestransporter...34 5.8 Utlandsverksamheten...35 6. Personalen...36 6.1 Nuläge...36 6.1.1 Strategisk kompetensförsörjning...36 6.1.2 Medarbetarundersökning och ledarskapsinsatser...36 6.2 Strategisk kompetensförsörjning 2014 2016...36 7. Systemstöd och IT...38 7.1 Behovsstyrt IT-stöd...38 7.2 Vidareutvecklat systemstöd...38 8. Forskning och utveckling...40 9. Åtgärder för en budget i balans...41 9.1 Effektiviseringsarbete...41 9.2 Ledning, styrning och administration...41 9.3 Strategiskt inköpsarbete...42 Bilaga 1...43 Bilaga 2...44 Bilaga 3...45 Bilaga 4...46 Bilaga 5 a...47 Bilaga 5 b...48 Förteckning över Kriminalvårdens författningar i författningssamlingen (KVFS) den 31 december 2012...49 2 (50)
3 (50) 1. Hemställan Kriminalvården hemställer, med stöd av vad som anförs i budgetunderlaget, att regeringen: godkänner den redovisade inriktningen av verksamheten, godkänner den föreslagna finansieringen av verksamheten för åren 2014 2016, föreslår riksdagen att anvisa ett ramanslag på 7 800 miljoner kronor för 2014 avseende anslaget 1:6 Kriminalvården, anslagspost 1, inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet samt beräkna ett ramanslag på 7 952 miljoner kronor för 2015 och på 8 019 miljoner kronor för 2016 (samtliga belopp i 2013 års prisnivå), föreslår riksdagen att anvisa ett ramanslag på 25,5 miljoner kronor för 2014 avseende anslaget 1:1 Biståndsverksamhet, anslagspost 20, inom utgiftsområde 7 Internationellt bistånd samt beräkna ett ramanslag på 25,9 miljoner kronor för 2015 och på 25,4 miljoner kronor för 2016 (samtliga belopp i 2013 års prisnivå), föreslår riksdagen att anvisa ett ramanslag på 231 miljoner kronor för 2014 avseende anslaget 1:7 Utresor för avvisade och utvisade, anslagspost 2, inom utgiftsområde 8 Migration för Transporttjänstens utlandstransporter inom Migrationsverkets ansvarsområde samt beräkna ett ramanslag på 238,5 miljoner kronor för 2015 och på 245 miljoner kronor för 2016 (samtliga belopp i 2013 års prisnivå), fastställer anslagskrediten till 3 procent per år av föreslagna anslag för åren 2014 2016 avseende anslaget 1:6 Kriminalvården, anslagspost 1, inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet, under förutsättning att Kriminalvården erhåller föreslagen anslagsram för dessa år. fastställer ramen för lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar till 1 500 miljoner kronor per år för åren 2014 2016 (storleken på investeringsbehovet samt beräknade kostnader för räntor och amorteringar framgår av bilaga 2), fastställer räntekontokrediten hos Riksgäldskontoret till 10 procent av föreslagen anslagsram per år för åren 2014 2016, under förutsättning att Kriminalvården erhåller föreslagen anslagsram för dessa år, och godkänner att högst 15 miljoner kronor av anslaget 1:6 Kriminalvården, anslagspost 1, inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet får användas för bidrag till organisationer som avses i 1 förordningen (2002:954) om statsbidrag till vissa organisationer inom Kriminalvårdens område.
5 (50) 2. Förord I förra årets budgetunderlag redovisade Kriminalvården en budget i obalans. Vi presenterade förutsättningarna för att bedriva vår verksamhet på oförändrad ambitionsnivå och konstaterade att våra insatser för att driva verksamheten mer kostnadseffektivt behövde intensifieras. Vi bedömde att det inte var möjligt att hämta in hela det dåvarande underskottet genom enbart kortsiktiga besparingar och effektiviseringar, utan att det skulle krävas stora strukturella ingrepp och ett längre och bredare utvecklingsperspektiv på hela myndighetens verksamhet. Ett starkt behov av att utveckla Kriminalvårdens kärn- och stödverksamheter lyftes också fram. Vi har nu, ett år senare, en förbättrad ekonomisk situation. De tillskott som myndigheten har fått genom anslagstilldelningen för 2013, liksom de planeringsförutsättningar som angivits i budgetpropositionen för 2013 är en viktig bidragande orsak till vårt förbättrade ekonomiska läge. De många insatser som vidtagits för att varaktigt minska våra kostnader och öka verksamhetens effektivitet har också gett effekt. Verksamhetsplanen som lagts för innevarande år ställer höga krav på organisationen att under 2013 och framåt bedriva verksamheten inom tilldelade ekonomiska ramar. Nämnas ska också det minskande klientunderlaget som även det gör att våra löpande driftskostnader sjunker. Vi har fortfarande stora utmaningar framför oss. Återinvesteringsbehovet i anstaltsbeståndet är ännu inte åtgärdat. Vi behöver öka vår förmåga att planera verksamheten inom tilldelade anslag och hålla kostnadsutvecklingen under strikt kontroll och med mycket hög träffsäkerhet kunna följa upp att vår verksamhet fortlöpande bedrivs med en budget i balans. Det finns också utrymme att ytterligare förbättra vår förmåga att använda de resurser som vi disponerar effektivt för att kärnverksamheten ska kunna nå sina mål. Många av de utvecklingsområden som identifierades i förra årets budgetunderlag är också fortfarande lika aktuella. En grundförutsättning för att våra övergripande mål, konkreta uppgifter, dagliga verksamhet och finansiella resurser ska kunna bilda en fungerande helhet är att den nationella ledningen och styrningen av Kriminalvården håller hög kvalitet. Vi har därför påbörjat ett omfattande moderniseringsarbete med fokus på lednings- och styrningsfrågor och den samlade administrationen. I detta arbete ingår också att se över våra uppföljningssystem och vår interna kontroll. När det gäller såväl kärn- som stödverksamheter finns fortfarande stora utvecklingsbehov. Kraven är höga på att Kriminalvården ska bidra till att minska återfallen i brott. För att kunna svara upp mot dessa krav behöver vi både intensifiera våra redan väl fungerande insatser och utveckla nya metoder och arbetssätt. Vi behöver också säkerställa att vi har en strategisk kompetensförsörjning som motsvarar komplexiteten i vårt uppdrag. Det dynamiska säkerhetsarbetet är och förblir en grundpelare i hela vår myndighet. Att vi lyckas förebygga och förhindra rymningar och kan erbjuda en lugn och trygg miljö för såväl vår personal som intagna och klienter är en grundförutsättning för att vi ska kunna lösa de flesta av våra uppgifter på ett betryggande sätt. Prognoserna över klientutvecklingen de närmaste åren är förenade med stor osäkerhet. Även om det ser ut som att klienttillströmningen kommer att fortsätta minska under de närmaste två tre åren måste det finnas en hög beredskap för förändringar som
7 (50) 3. Omvärldsfaktorer och utvecklingen av klienter 3.1 Klientutveckling under 2013 Kriminalvården påverkas bl.a. av effektiviteten och inriktningen i rättsväsendets olika myndigheter. Under 2012 levererade Polisen färre förundersökningar, Åklagarmyndigheten färre åtalsbeslut och Sveriges Domstolar något färre brottmålsavgöranden än under 2011. Även i Kriminalvården minskade antalet klienter under 2012. Trenden med minskat antal klienter beräknas fortsätta under 2013, vilket framgår av nedanstående tabell. Totalt beräknas medelantalet klienter minska med tre procent. Uppdelat på de olika klientgrupperna beräknas medelantalet häktade i stort sett vara oförändrat, medelantalet fängelsedömda minska med cirka 200 klienter och medelantalet klienter i frivård minska med cirka 325 klienter. Det är framförallt påföljderna ren skyddstillsyn och skyddstillsyn med kontraktsvård som beräknas minska. Tabell 1. Medelantalet klienter, faktiska värden för 2010 2012 och prognos för 2013 2010 2011 2012 2013 Häktade 1 514 1 568 1 571 1 550 Årlig förändring 52 54 3-21 Utveckling i procent mot föregående år 4 % 4 % 0 % -1 % Övriga i häkte 82 69 80 80 Fängelsedömda 4 832 4 718 4 528 4 320 Årlig förändring -94-114 -190-208 Utveckling i procent mot föregående år -2 % -2 % -4 % -5 % Frivårdsklienter 14 216 14 043 13 903 13 580 Årlig förändring -55-173 -140-323 Utveckling i procent mot föregående år 0 % -1 % -1 % -2 % Totalt 20 644 20 398 20 082 19 530 Årlig förändring -144-246 -316-552 Utveckling i procent mot föregående år -1 % -1 % -2 % -3 %
8 (50) 3.2 Omvärld och klientprognos 2014 2016 3.2.1 Politiska beslut och ändrad praxis Förutom att Kriminalvården påverkas av effektiviteten och inriktningen i rättsväsendets olika myndigheter, påverkas klientvolymerna även i stor utsträckning av kriminalpolitiska beslut. Besluten påverkar även fördelningen mellan olika typer av påföljder. Ett antal utredningar som berör Kriminalvården har under senare år genomförts. Under prognosperioden kan reformer och nya initiativ innebära förändrad lagstiftning på områden av betydelse för Kriminalvårdens verksamhet. Förändringar i domstolarnas rättspraxis och domstolarnas prioritering när det gäller olika brottmålstyper kan vidare påverka volymerna, liksom förändringar mellan olika typer av påföljder. För det stora flertalet av dessa faktorer är det svårt att i dagsläget bedöma deras specifika framtida effekter. 3.2.2 Polisen Polisen förutser en total ökning av inkomna ärenden med en procent. Sexualbrott, bedrägerier och narkotikabrott förväntas öka något, medan tillgreppsbrott och trafikbrott förväntas minska något. Övriga brottstyper förväntas vara i stort sett oförändrade. Antalet ärenden som redovisas till åklagare beräknas under perioden vara på en stabil nivå (cirka 200 000). Utöver pågående trender finns ett antal faktorer som kan påverka Polisens in- och utflöde, men där omfattningen är ytterst svår att bedöma. Ett exempel är att polisorganisationen ska slås samman till en myndighet den 1 januari 2015. Mot bakgrund av erfarenheter från liknande förändringar inom såväl Polisen som andra organisationer är det troligt att en förändring av det slag som nu är aktuell kan ha en viss dämpande effekt på de ärenden som polisen redovisar till åklagare. Ett annat exempel är de senaste årens resursökning till 20 000 poliser, som även i fortsättningen bedöms påverka inflödet och på sikt även utflödet inom olika kategorier. 3.2.3 Åklagarmyndigheten Åklagarmyndigheten beräknar att antalet inkomna brottsmisstankar under perioden 2014 2016 kommer att vara på en oförändrad nivå (495 000), vilket är något lägre än under perioden 2009 2011. Antalet brottsmisstankar med åtalsbeslut beräknas vara konstant (200 600), vilket i stort sett är i nivå med tidigare år. Ekobrottsmyndigheten ges fr.o.m. den 1 juli 2013 det nationella ansvaret för ekobrotten. Den nya organisationen ska vara etablerad och fullt bemannad senast den 1 juli 2014. Förändringen kommer att påverka både in- och utflödet hos Åklagarmyndigheten, men saknar betydelse för kommande led i rättskedjan. Däremot visar erfarenheter från t.ex. Danmark att en omorganisation av polisen initialt kan innebära en viss eftersläpning i hanteringen av brottsmisstankar, vilket kan komma att påverka både in- och utflödet hos Åklagarmyndigheten.
9 (50) 3.2.4 Sveriges Domstolar Sveriges Domstolar beräknar att såväl antalet inkomna som avgjorda brottmål kommer att vara 90 000 per år under 2014 2016, vilket är betydligt lägre än föregående års prognoser. Sveriges Domstolar har under senare år haft allt svårare att rekrytera kvalificerade domare till domstolarna, bl.a. till tingsrätterna. Problemet gäller för stora delar av landet, med några undantag. Domstolsverket bedömer att det finns en ytterligare effektiviseringspotential och att reformen En Modernare Rättegång (EMR) kommer att få ett allt större genomslag under de närmaste åren och därmed påverka brottmålshanteringen vid domstolarna i positiv riktning. 3.2.5 Statliga offentliga utredningar Under de senaste åren har flera offentliga utredningar publicerats som berör Kriminalvårdens verksamhet, bl.a. följande: Missbruksutredningens betänkande (SOU 2011:6 och SOU 2011:35), i vilket presenteras en översyn av den samlade svenska missbruks- och beroendevården. Det saknas exakta uppgifter om hur stor andel av Kriminalvårdens klienter som är missbrukare, men det rör sig uppskattningsvis om cirka två tredjedelar. Förbättringar inom missbruks- och beroendevården skulle underlätta för Kriminalvårdens klienter. Om utredningens förslag genomförs innebär det en förstärkning och professionalisering inom hela behandlingspanoramat. En tydligare ansvarsfördelning mellan kommun och landsting skulle gynna Kriminalvårdens klienter. Förvarsutredningens slutbetänkande (SOU 2011:17). Utredningen föreslår bl.a. att en större andel av de förvarstagna utlänningar som i dag placeras inom Kriminalvården ska stanna kvar i Migrationsverkets förvar, men att möjligheten till placering inom Kriminalvården ska finnas kvar för dem som har utvisats på grund av brott eller som av säkerhetsskäl inte kan vistas i förvar. Utredningen föreslår också att placering inom Kriminalvården bara ska få ske på anstalter och att Kriminalvården ska ges i uppdrag att inrätta speciella avdelningar som är avsedda enbart för förvarstagna utlänningar. Psykiatrilagsutredningens betänkande (SOU 2012:17), i vilket presenteras en översyn av lagen om psykiatrisk tvångsvård och lagen om rättspsykiatrisk vård samt lämnas förslag till ny lagstiftning. Utredningens förslag kommer att leda till att en stor del av den grupp som i dag döms till rättspsykiatrisk vård, vilket hittills har varit cirka 200 personer per år, i stället döms till fängelse. Konsekvensen blir att antalet personer som behöver psykiatrisk tvångsvård under verkställigheten av ett fängelsestraff kommer att öka. Påföljdsutredningens betänkande (SOU 2012:34), i vilket görs en genomgripande översyn av påföljdssystemet för vuxna och unga lagöverträdare samt lämnas förslag till omfattande förändringar. Utredningen redovisar inte några detaljerade konsekvenser av ett eventuellt genomförande av förslagen, utan förväntar sig att antalet fängelsedömda i anstalt allt annat lika kommer att minska samtidigt
10 (50) som frivårdens ansvar ökar. Om förslagen genomförs kommer de att träda i kraft tidigast under slutet av prognosperioden. Betänkande av utredningen om transporter av frihetsberövade personer (SOU 2011:7), i vilket bl.a. föreslås att Kriminalvården även i framtiden ska utföra transporter av frihetsberövade personer åt andra myndigheter och att Kriminalvårdens ansvar ska tydliggöras. Finansiering av Kriminalvårdens transporttjänst föreslås även i fortsättningen ske genom anslag. Kriminalvården har valt att inte göra några bedömningsjusteringar av prognoserna för åren 2014 2016 utifrån ovanstående utredningar eftersom konsekvenser av utredningarna är alldeles för osäkra. 3.2.6 Klientutveckling 2014 2016 Rättskedjans större myndigheter har för femte året i rad gjort en gemensam prognosrapport om verksamhetsvolymerna. 1 Rapporten, som omfattar åren 2013 2016, överlämnades till regeringen i slutet av februari 2013. Nedan sammanfattas en del av resultaten. Under 2014 2016 beräknas antalet fängelsedömda minska med i medeltal cirka 200 klienter, antalet häktade öka med i medeltal cirka 60 klienter och antalet frivårdsklienter i stort sett vara oförändrat. Tabell 2. Medelantalet klienter, faktiska värden för 2008 2012 och prognos för 2013 2016 Medelantal klienter Klientkategori 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 Fängelsedömda 4 914 4 926 4 832 4 718 4 528 4 320 4 210 4 110 4 010 Häktade 1 452 1 462 1 514 1 568 1 571 1 550 1 570 1 600 1 630 Övriga i häkte 87 99 82 69 80 80 80 80 80 Frivårdsklienter 13 755 14 271 14 217 14 043 13 903 13 580 13 530 13 510 13 500 Totalt 20 213 20 758 20 644 20 398 20 082 19 530 19 390 19 300 19 220 Förändring 279 545-144 -246-316 -552-140 -90-80 1 Den framtida verksamhetsvolymen i rättskedjan Centrala Prognoser för perioden 2013 2016 en rapport från Brottsförebyggande rådet, Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndigheten, Domstolsverket och Kriminalvården.
11 (50) Utvecklingen inom de olika frivårdspåföljderna förutspås vara relativt stabil under 2014 2016 (se nedanstående tabell). Tabell 3. Medelantalet klienter i olika frivårdspåföljder, faktiska värden för 2008 2012 och prognos för 2013 2016 (avrundat till närmaste tiotal) Påföljdskategori Ren skyddstillsyn Skyddstillsyn med kontraktsvård Skyddstillsyn med samhällstjänst Villkorlig frigivning Villkorlig dom med samhällstjänst Medelantal klienter i frivård 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 4 784 5 090 5 324 5 369 5 335 5 160 5 160 5 160 5 160 1 440 1 522 1 500 1 402 1 229 1 110 1 050 1 010 970 1 341 1 541 1 697 1 721 1 721 1 770 1 800 1 830 1 850 4 740 4 666 4 438 4 252 4 211 4 220 4 190 4 170 4 150 850 852 693 814 919 860 880 890 910 IÖV 459 400 376 301 300 300 300 300 300 IÖV-utsluss/ Utökad frigång 124 168 156 152 150 150 150 150 150 Halvvägshus 17 32 33 32 40 40 40 40 40 Totalt 13 755 14 271 14 217 14 043 13 903 13 580 13 530 13 510 13 500 Trenden med allt färre nyintagna i anstalt, som i stort sett pågått sedan 2004, antas fortsätta under 2014 2016. Av nedanstående diagram, som visar en prognos över nyintagna klienter i anstalt utifrån strafftid, framgår att utvecklingen under 2003 2012 har varit ganska stabil i strafftidsklasserna 0 2 månader resp. 1 år och längre. Den stora förändringen är strafftidklassen 2 månader 1 år, där antalet nyintagna har minskat med mer än 1 600 under 2004 2012.
12 (50) Diagram 1. Antal nyintagna klienter i anstalt utifrån strafftid, faktiska värden för 2003 2012 och prognos för 2013 2016 Antalet nyintagna klienter som tidigare har varit frihetsberövade minskar, medan antalet som inte tidigare haft någon kriminalvårdspåföljd eller som haft en frivårdspåföljd är förhållandevis stabilt. Preliminära återfallsstudier visar att andelen klienter som efter frigivning från anstalt återtas i anstalt inom ett till tre år har minskat markant under 2000- talet, från 45 till 36 procent. 3.3 Klientsammansättning 3.3.1 Utmaningar Till följd av att samhället, kriminalpolitiken och rättspraxis förändras över tid förändras även klientsammansättningen i Kriminalvården. Erfarenhetsmässigt vet vi att de flesta fluktuationer som sker under en treårsperiod är av det mindre slaget. Kriminalvårdens främsta utmaningar i dag är att fortsätta hantera och utveckla det återfallsförebyggande arbetet för de stora riskgrupper som är identifierade. Därutöver tillkommer naturligtvis att fortsätta upprätthålla en god säkerhet i verksamheten. Vi har en god bild av klienters situation och de behov av insatser som varje individ har. Däremot har vi inte någon nationell klientundersökning som visar hur situationen för Kriminalvårdens klienter ser ut totalt sett. Vi har därför på regeringens uppdrag påbörjat ett omfattande arbete som ska vara avslutat vid årsskiftet 2013/2014. När vi fått denna samlade bild av klienternas situation kan den framtida och mer långsiktiga inriktningen av verksamhetsinnehållet läggas fast. Denna samlade bild kommer också att ge en kunskap om hur våra resurser bäst ska kunna användas i verksamheten.
13 (50) 3.3.2 Brottstyp Den största andelen av klienterna har dömts för våldsbrott (inklusive rån) som huvudbrott. Därefter följer narkotikabrott, rattfylleri och tillgreppsbrott. Fördelningen är densamma bland dem som har dömts till fängelse resp. frivårdspåföljd. (Se nedanstående tabell.) Om även våldsbrott som inte utgör huvudbrott räknas in är andelen klienter som har dömts för våldsbrott ännu större. Bland dem som under de senaste fem åren har lämnat en anstalt eller avslutat en frivårdspåföljd är andelen knappt 50 procent resp. knappt 40 procent. Tabell 4. Fördelning på huvudbrott för klienter som under 2011 lämnat landets anstalter eller avslutat en frivårdspåföljd Huvudbrott Anstalt antal Anstalt % Frivård antal Frivård % Våldsbrott inklusive rån 3 498 29 4 000 26 Sexualbrott 522 4 407 3 Narkotikabrott 2 696 22 3 314 21 Tillgreppsbrott 1 277 11 2 196 14 Rattfylleri och övriga trafikbrott 1 449 12 2 531 16 Bedrägeri, förskingring och borgenärsbrott 664 6 796 5 Brott mot allmänheten och staten 701 6 1 371 9 Övriga brott 1 191 10 824 5 Det finns inga större skillnader mellan män och kvinnor, med undantag för att män i högre grad är dömda för våldsbrott och kvinnor i högre grad är dömda för tillgreppsbrott. 3.3.3 Strafftid Om man utgår ifrån det årliga klientflödet av nyintagna i anstalt har knappt hälften av de intagna (fler än 4 000 per år) en strafftid på tre månader eller kortare. Kriminalvården har begränsade möjligheter att utreda och bedriva påverkansarbete under en så kort tid. Om man i stället utgår ifrån ett tvärsnitt en given dag, då Kriminalvården hanterar cirka 5 000 intagna i anstalt, har den stora majoriteten en strafftid på mellan sex månader och tio år. Grupper med längre strafftider skapar andra utmaningar än de med korta strafftider, där tidsbrist är nyckelfaktorn. Längre strafftider ställer stora krav på t.ex. insatsplanering och adekvat sysselsättning, men ger samtidigt större möjligheter för utredning och motivations- och behandlingsinsatser. I frivård är strafftiden normalt ett år för skyddstillsyn och kontraktsvård. Den tiden är ofta tillräcklig för att genomföra både utredning och insatser.
14 (50) 3.3.4 Unga dömda Den 1 oktober 2012 fanns 300 unga i åldern 18 21 år i anstalt. Av dessa avtjänade 34 procent strafftider på 1 år eller kortare, 56 procent på mellan 1 år och 4 år samt nio procent på 4 år eller längre. Strafftiden för de unga anstaltsklienterna var i genomsnitt cirka 2 år, medan den totala anstaltspopulationen hade en genomsnittlig strafftid på 4 år och 6 månader. De korta strafftiderna får konsekvenser för dels vilka insatser som kan göras för de unga, dels inriktningen på arbetet. Den 1 oktober 2012 var de unga anstaltsklienterna främst dömda för våldsbrott (26 procent), narkotikabrott (18 procent), tillgreppsbrott (16 procent) och rån (15 procent). De unga är i större utsträckning än hela anstaltspopulationen dömda för rån, men i lägre utsträckning dömda för narkotikabrott. Unga dömda har den högsta andelen återfall i brott. Det är särskilt en mindre grupp av de unga som svarar för merparten av ungdomsbrotten. Denna grupp har visat sig ha en hög förekomst av riskfaktorer, s.k. multiproblematik. Tillstånd som är överrepresenterade bland unga klienter är bl.a. neuropsykiatriska funktionshinder, depression och ångest. Unga dömda har även den högsta andelen missbruksproblem av Kriminalvårdens klienter, cirka 70 procent. Diagram 2. Fördelning på missbruksproblematik utifrån ålder hos klienter inskrivna i anstalt den 1 oktober 2012 100% 80% 60% 40% 20% 23% 26% 25% 22% 32% 44% 35% 36% 11% 6% 11% 8% 28% 28% 31% 35% 17% 16% 13% 18% 26% 24% 20% 12% 17% 45% 43% 50% 0% 18-20 år 21-24 år 25-29 år 30-34 år 35-44 år 45-54 år Över 54 år Inga problem Alkoholmissbruk Narkotikamissbruk Blandmissbruk Den 1 oktober 2012 verkställde cirka 1 700 unga klienter en skyddstillsynspåföljd. Dessa klienter var främst dömda för våldsbrott (25 procent), narkotikabrott (20 procent), tillgreppsbrott (18 procent) och rån (10 procent). Vid denna tidpunkt verkställde även 170 unga villkorlig dom med samhällstjänst och tolv unga hade en pågående intensivövervakning. 3.3.5 Missbruk Narkotikasituationen bland klienterna är fortsatt kostnadsdrivande. Arbetet med både drogfria anstalter och missbruksbehandling bör fortsätta att bedrivas i minst samma omfattning som hittills.
15 (50) Narkotikabrott är det vanligaste huvudbrottet bland de klienter som påbörjar utslussformen vårdvistelse, följt av våldsbrott (inklusive rån) och sexualbrott. Diagram 3. Fördelning på missbruksproblematik hos klienter på anstalt utifrån huvudbrott 100% 80% 60% 20% 6% 7% 13% 12% 10% 8% 3% 3% 16% 17% 21% 8% 9% 1% 5% 18% Övriga Rån o Gr.rån Tillgreppsbrott Sexualbrott 40% 20% 0% 23% 47% 40% 45% 30% 7% 20% 1% 8% 2% 2% Inga problem Alkoholmissbruk Narkotikamissbruk Blandmissbruk Våldsbrott Narkotikabrott o varusmuggl. Rattfylleri/grovt rf samt övriga trafikbrott Förekomsten av missbruk, särskilt alkoholmissbruk, har ett starkt samband med förekomsten av våldsbrott. Missbruksutredningen förutspår ett ökat antal bland- och narkotikamissbrukare, liksom experimentella droganvändare. Tillgången till narkotika beräknas stiga med sjunkande priser och ökade beslag som följd. Det är dock oklart vilken effekt en ökning skulle få för Kriminalvårdens verksamhet, liksom när en sådan effekt skulle få genomslag. 3.3.6 Neuropsykiatri Nyligen avslutade studier inom Kriminalvården visar att särskilt förekomsten av adhd är hög bland klienterna, exempelvis 29 procent bland kvinnor i anstalt och 43 procent bland unga våldsdömda män i anstalt. En annan studie kopplad till det s.k. Norrtäljeprojektet visar på en förekomst av adhd på 40 procent hos långtidsdömda män. Alltmer pekar på att adhd är en nyckelfaktor för kriminalitetsutveckling. En given månad under 2012 pågick medicinsk behandling av adhd för cirka fyra procent av de intagna. Kriminalvården bör därför ytterligare öka ansträngningarna för att få in dessa klienter i utredning och behandling. 3.3.7 Restriktioner Under 2012 hade i genomsnitt knappt 50 procent av alla häktade restriktioner. En rapport från Åklagarmyndigheten visar att under 2010 hade 81 procent av de häktade ungdomarna under 21 år restriktioner och 87 procent av de häktade ungdomarna under 18 år. En studie från Kriminalvården visar att häktning med restriktioner utgör en risk för den psykiska hälsan i den meningen att den stabilisering av den psykiska hälsan som kan
16 (50) observeras hos klienter som inte har restriktioner ser ut att bromsas för dem som har restriktioner. (Se vidare under avsnitt 5.2, Häkte.) 3.3.8 Självmordsprevention Under 2012 var antalet fullbordade självmord två i anstalt och fem i häkte. För att fortsättningsvis hålla nere antalet självskadande handlingar av olika grad och arbeta mot en nollvision krävs ett aktivt arbete med samtliga intagna med återkommande riskbedömningar som bygger på självmordsscreening och annan tillgänglig information. Vidare krävs en utvecklad riskhantering i form av förstärkt tillsyn och stöd av vårdarpersonal, anpassade vård- och omvårdnadsinsatser samt fler isoleringsbrytande åtgärder. En viktig del i detta arbete är uppsökarna som finns på samtliga häkten och som har i uppdrag att identifiera och motivera missbrukare, liksom frivårdens kontakter under personutredningen och när frivårdsklienter häktas. 3.3.9 Återfallsrisk En nyligen genomförd undersökning på drygt 1 000 klienter som har haft övervakning i form av villkorlig frigivning eller skyddstillsyn eller som lämnat anstalt, där man utgått från de fyra mest utslagsgivande statiska faktorerna för återfall i brott, visar att 80 procent har en medelstor till hög risk för återfall i brott. Andelen är lika hög i frivård som i anstalt. Bedömningarna i klienternas verkställighetsplaner, där även dynamiska faktorer vägs in, visar på likvärdiga resultat. Ett annat sätt att uppskatta risk är att beakta kombinationer av problemområden som är förknippade med återfall i brott, där samtidig förekomst av vissa problem ger en högre återfallsrisk. Många av Kriminalvårdens klienter har en sådan multiproblematik. Mätningar hos frivårdens klienter visar att 50 procent är öppet arbetslösa, i missbruksvård eller i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, att knappt 25 procent har arbete på den öppna arbetsmarknaden samt att 25 procent saknar egen eller annan stadigvarande bostad. Mätningar av bostadssituationen för intagna i anstalt visar att knappt 30 procent saknar bostad vid avgång från anstalten. 3.3.10 Kunskap om klienterna Kriminalvården har i dag en övergripande uppfattning om klientunderlaget i form av statiska faktorer som brottstyp, strafftid, tidigare belastning m.m. Kunskapen om klienterna behöver dock förbättras, både på individ- och gruppnivå, för att bättre kunna möta behoven i det återfallsförebyggande arbetet. Kriminalvården har därför påbörjat ett arbete med att ta fram en basutredning, inklusive fördjupade riskbedömningar, för specifika grupper. Kriminalvården kommer under de kommande åren att behöva satsa resurser på ett utvecklat systemstöd för att säkerställa träffsäkra utredningar på individnivå samtidigt som aggregerad data av god kvalitet garanteras. Detta arbete utgör två delar av samma mynt och måste ses i ett sammanhang.
17 (50) 4. Flexibelt platsutnyttjande 4.1 Inledning Den prognostiserade klientutvecklingen har betydelse för det beräknade platsbehovet de kommande åren. Prognoserna över klientutvecklingen är emellertid förenade med stor osäkerhet. Detta gäller särskilt sådana externa faktorer som har betydelse för klienttillströmningen, t.ex. kriminalpolitiska beslut, Polisens verksamhet och förändringar i domstolarnas praxis. Även om det ser ut som att klienttillströmningen kommer att fortsätta minska de närmaste två tre åren behöver det finnas en hög beredskap för förändringar som kommer av satsningar på brottsbekämpning och förändringar i lagstiftningen. Det bör också understrykas att det också finns starka säkerhetsmässiga skäl som talar för en hög flexibilitet i systemet. Genom att bibehålla en god marginal upp till maximal beläggningskapacitet kan myndigheten snabbt hantera riskfyllda situationer genom att förflytta klienter från en anstaltsplats till en annan. Den möjligheten har också utnyttjats flitigt under 2012 och är en viktig delförklaring till myndighetens goda resultat på säkerhetsområdet. Mot bakgrund av såväl säkerhetsfrågorna som osäkerheten i bedömningen av klienttillströmningen och den därmed sammanhängande osäkerheten i platsbehovet på anstalt och häkte, bedömer Kriminalvården att det finns ett behov av en fortsatt hög kapacitet när det gäller antalet platser. Den goda platssituationen bör nu utnyttjas för att åtgärda det omfattande och sedan lång tid eftersatta behovet av renovering och underhåll av gamla och slitna lokaler. Kriminalvården kommer därför att tidigarelägga redan planerade renoveringar och underhåll i syfte att skapa beredskap för en ökning av klienttillströmningen. Det finns också anstalter och häkten som på grund av sin utformning, trots omfattande renoveringsåtgärder, inte skulle kunna motsvara de behov som verksamheten har av lokalerna. Dessa anstalter och häkten kommer att stängas under perioden 2013 2016. Den personal som berörs kommer i möjligaste mån att kunna erbjudas arbete på andra enheter. Kriminalvården kommer också under perioden att utreda möjligheten att lägga enheter i malpåse eller att i samförstånd med fastighetsägarna upplåta lokalerna till annan brukare om det skulle visa sig att det inte finns behov av platserna på kort sikt. 4.2 Pågående och kommande renoveringsprojekt Under 2013 kommer ett antal renoveringsprojekt att pågå. De största projekten är renovering och säkerhetshöjande åtgärder på häktet Kronoberg och häktet Malmö. Andra aktuella projekt är nytt klientfilter på häktet Göteborg, renovering av paviljonger på Norrtälje, säkerhetshöjande åtgärder på häktet Huddinge och nytt kök, administrativa lokaler och centralvakt på Asptuna. Utöver de projekt som har påbörjats finns ett stort behov av renoverings- och anpassningsåtgärder i fastighetsbeståndet, bl.a. på anstalten Kirseberg och anstalten Norrtälje. Verksamhetsanpassningar kommer att behöva ske i dessa lokaler. Byggnaderna
18 (50) är i vissa fall så gamla att en strukturell förbättring av de fastighetstekniska systemen behövs, vilket även utan verksamhetsanpassningar medför ökad hyra för Kriminalvården. Totalt beräknar Kriminalvården att drygt 1 000 platser behöver renoveras fram till 2018. Genomförs inte dessa renoveringar finns det risk för att myndigheten behöver göra akuta stängningar av platser. Kostnaderna för renoveringarna kommer framförallt att påverka hyreskostnader och avskrivningskostnader för säkerhetsinstallationer. 4.3 Nya häkten och anstalter Kriminalvården befinner sig i ett tidigt utredningsskede av några utvecklingsprojekt som avser tillfälliga häktesplatser i Halmstad, ett permanent häkte i Östersund och en helt ny kvinnoanstalt i Sätila. Hallands län har cirka 200 häktade varje år från Halmstads och Varbergs tingsrätter vilket, enligt Kriminalvårdens beräkningar, motsvarar ett behov av cirka 25 häktesplatser. På kort sikt finns det, enligt Kriminalvårdens utredning, förutsättningar för att bedriva begränsad häktesverksamhet i de lokaler som Polisen disponerar, efter vissa anpassningar. Denna lösning medför vissa kostnadsökningar för Kriminalvården. Kriminalvården driver för närvarande Polisens arrestenhet i Östersund och använder nio celler som provisoriskt häkte. Denna lösning är inte långsiktigt hållbar. Kriminalvården utreder därför möjligheterna till ett permanent häkte i Östersund. En analysrapport med utgångspunkten att 20 25 platser ska inrättas håller på att utarbetas. Rapporten kommer att vara ett underlag inför beslutet huruvida Kriminalvården ska gå vidare med frågan. Kriminalvården hyr men utnyttjar inte den tidigare nedlagda anstalten Smälteryd. Under året har ett projekt arbetat med möjligheten att inrätta en kvinnoanstalt i denna anstalt under namnet anstalten Sätila. Projektarbetet utgår ifrån att anstalten ska utformas så att verksamhet, lokaler och säkerhetslösningar är anpassade efter kvinnliga klienter. Anstalten ska ha fokus på arbete och inriktningen ska vara att öka de kvinnliga klienternas möjlighet att få och behålla arbete. Projektet har i dessa delar samarbetat med Arbetsförmedlingen. Tanken är att klientutbildning och arbetsdrift ska understödja Arbetsförmedlingens insatser. Om beslut fattas om att inrätta en ny kvinnoanstalt i Sätila kommer verksamheten för kvinnor i den närliggande anstalten Sagsjön att läggas ned. 4.4 Flexibilitet genom indelning i säkerhetsklasser Kriminalvården har sedan 2012 en ny indelning av säkerhetsklasser på anstalterna, med tre klasser mot tidigare fem. Åtgärden vidtogs på grund av att det rådde en stor obalans mellan utbud och efterfrågan på anstaltsplatser utifrån säkerhetsklass. Förändringen har inneburit att varje säkerhetsklass nu har ett bredare spektra av anstalter, vilket ökar flexibiliteten och möjliggör ett mer effektivt platsutnyttjande. Det finns möjligheter till ytterligare ökning av flexibiliteten. Kriminalvården kan under 2013 behöva pröva möjligheten att vid behov ställa om anstaltsplatser från klass 1 till klass 2, där de största behoven av platser finns. Kriminalvården ska även pröva möjligheten att inrymma olika säkerhetsklasser inom ett anstaltsområde.
19 (50) 4.5 Beräknat platsbehov 2013 2016 Vid ingången av 2013 fanns det totalt 2 166 tillgängliga häktesplatser och 4 861 tillgängliga anstaltsplatser. Under 2013 beräknas det totala antalet klienter i medeltal uppgå till cirka 1 830 i häkte (inklusive 200 verkställighetsfall, dvs. dömda klienter som avvaktar placering på anstalt) och 4 120 i anstalt (exklusive de 200 verkställighetsfallen), vilket innebär en genomsnittlig beläggning på drygt 84 procent på såväl häkte som anstalt. Under 2013 beräknas antalet häktesplatser minska med cirka 100 till följd av permanent stängning av platser eller stängning på grund av renovering. Under 2014 kommer platser åter att öppnas på häktet i Huddinge och häktet i Malmö, vilket medför att antalet platser kommer att vara cirka 2 147 vid utgången av 2014. Antalet platser beräknas täcka det nationella behovet av häktesplatser (se diagram 4). Svängningar i platstillgången kan vara större på lokal och regional nivå. Diagram 4. Platskapacitet på häkten, dvs. antalet platser kopplat till bedömd beläggningsgrad, prognos för 2013 2016 Under 2013 kommer antalet anstaltsplatser att minska med cirka 100 till följd av renovering eller stängning. Under 2014 kommer ytterligare 150 platser att stängas. Totalt kommer det att finnas 4 600 anstaltsplatser vid utgången av 2016. Behoven av anstaltsplatser kommer ändå väl att täckas med den prognostiserade utvecklingen för 2013 2016.
Diagram 5. Platskapacitet på anstalt, dvs. antalet platser kopplat till bedömd beläggningsgrad, prognos för 2013 2016 20 (50)
21 (50) 5. Den klientnära verksamheten 5.1 Dynamisk säkerhet 5.1.1 Helhetssyn på säkerhet Kriminalvården arbetar med dynamisk säkerhet som en grund för verksamheten. Begreppet står för en helhetssyn på säkerheten, där följande delar samverkar för att skapa förutsättningar för att bedriva en säker och trygg verksamhet: en god fysisk säkerhetsmiljö, dvs. den säkerhet som finns inbyggd i byggnaderna, t.ex. galler och larm, goda säkerhetsskapande rutiner, goda instruktioner och en personal som känner till dessa och följer dem, en personal som är så nära de intagna som möjligt, har goda interpersonella kunskaper och ett förhållningssätt som skapar sunda relationer till de intagna, och en personal som så långt det är möjligt befinner sig där de intagna är. Dessa olika delar ska sammantaget, på ett dynamiskt sätt, användas och anpassas efter säkerhetsnivån och utifrån de behov som för tillfället finns på varje enhet, häkte, anstalt eller frivårdsdistrikt. 5.1.2 Långsiktig investeringsplan för säkerhetsteknik Säkerhetsarbetet är en viktig del av kärnverksamheten. Kriminalvården har under de senaste åren genomfört stora och kostnadskrävande investeringar avseende byggnadsmässig och teknisk säkerhet. Bedömningen är att den nuvarande nivån på byggnadsmässig och teknisk säkerhet är tillräcklig, framförallt vid större anstalter och ny- eller ombyggda häkten. Det finns emellertid ett antal äldre anstalter och häkten som har brister i den säkerhetsmässiga utrustningen. Kriminalvården har därför tagit fram en flerårig investeringsplan för säkerhetsteknik som bygger på en riskinventering och en bedömning av vad som kan rymmas inom den befintliga investeringsramen. Prioriteringarna har gjorts efter en riskbedömning på nationell nivå. Återinvesteringar kommer framförallt att göras när det gäller den mest kritiska infrastrukturen såsom brandlarm, bärbart överfallslarm, samtalsanläggningar m.m. För den kommande perioden kommer återinvesteringar (exkl. bygg) att göras på cirka 100 miljoner kronor per år, vilket ryms inom beviljad låneram på 1 500 miljoner kronor. 5.1.3 Säkerhet i frivården Kriminalvården har fått i uppdrag av regeringen att kartlägga och beskriva de problem avseende säkerhet som kan finnas vid frivårdens kontor och vid frivårdens arbete utom kontoren (Ju2012/8154/L5). Utifrån kartläggningen ska Kriminalvården analysera om det finns behov av att vidta särskilda åtgärder. Kriminalvården ska vidare lämna förslag till åtgärder, presentera en konsekvensanalys och göra en beräkning av kostnaderna för de
22 (50) förslag som lämnas. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet senast den 31 maj 2013. Kriminalvården är nu i kartläggningsfasen av uppdraget. Uppdraget kommer att generera ett antal åtgärdsförslag som Kriminalvården ska arbeta med, varav en del sannolikt kommer att vara kostnadsdrivande men i blygsam omfattning. Kriminalvården kan dock beräkna kostnaderna först när kartläggning, analys och åtgärdsförslag är klara. I första hand handlar det om att uppnå en normerad nivå för den teknik som behövs för larm, vissa skalskyddsförstärkningar och säker inpassering i lokaler. 5.1.4 Utbildning i säkerhet Kriminalvården bedriver utbildning i säkerhet på alla nivåer i organisationen, från den grundläggande utbildningen för vårdare till olika former av fortbildning och utbildning för speciella grupper eller syften. Det dynamiska säkerhetstänkandet ligger som grund för all utbildningsverksamhet. Utbildningsområdet är brett. Det kan t.ex. handla om särskild utbildning för vakthavande befäl och larmchefer och om särskild utbildning i bevissäkring, förhandling i gisslansituationer och tekniker för rena fysiska insatser. Utbildningarna är dels regelbundna, dels behovsstyrda. Omfattningen har varit tämligen konstant under senare år. I vissa delar av landet har det varit fråga om punktinsatser för att återvinna kompetens som förlorats till följd av personalomsättning. Det är viktigt att upprätthålla nuvarande utbildningsnivå. Utbildningarna är en nyckelfaktor i strävan efter att inte förlora kompetens och att konsolidera vunnen terräng på säkerhetsområdet. Kriminalvården planerar också för ett ökat utbildningsfokus för frivårdspersonal. 5.2 Häkte Häktesverksamheten är ett område som återkommande lyfts fram som ett förbättringsområde för Kriminalvården. Då verksamheten är starkt kopplad till samverkan med andra aktörer som polis, åklagare, domstolar och advokater, får dessa aktörers ageranden stor påverkan på våra möjligheter att bedriva en effektiv häktesverksamhet. Det finns en stark efterfrågan på att klienterna ska få ökad tillgång till sina advokater och försvarare också under kvällar och helger då bemanningen är lägre än under dagtid. Om denna efterfrågan på ökad tillgänglighet ska kunna tillgodoses kommer det att krävas stora resurstillskott till häktena. Kriminalvårdens ambition är att häktena ska kunna nå de interna målsättningarna för tid i gemensamhet och isoleringsbrytande åtgärder och samtidigt öka sysselsättningen. Klienterna bör även i högre grad erbjudas omvårdnad, stöd och motivationsinsatser utifrån deras individuella behov. En särskild utmaning för Kriminalvården är de restriktioner som åklagarna beslutar om för de häktade. Restriktionerna utgör en risk för klienternas psykiska hälsa (se även avsnitt 3.3.7, Restriktioner) samtidigt som kostnaderna är stora för att administrera restriktionerna och hålla den höga bemanning som restriktionerna för med sig, t.ex. vid
23 (50) promenader och andra isoleringsbrytande åtgärder samt transporter inom respektive till och från häktena. För att möta dessa utvecklingsbehov och utmaningar behöver häktesverksamheten ses över när det gäller bemanning och anpassning av lokaler, vilket kräver ökade resurser för verksamheten. 5.3 Verkställighet 5.3.1 Verkställighetsplanering Varje klient inom Kriminalvården ska ha en individuell plan för verkställigheten. Syftet med planen är att fylla verkställigheten med ett innehåll som ska minska risken för återfall i brott. Frivården är redan från början med i planeringen av verkställigheten i anstalt och i förberedelserna för utslussningen för den som verkställer ett fängelsestraff. När det gäller frivårdsklienterna ansvarar frivården för verkställighetsplaneringen. Det pågående arbetet med att utveckla och förbättra verkställighetsplaneringen måste fortsätta. Utvecklingsarbetet ska inriktas på att skapa verktyg för att utreda klientens behov, göra en riskbedömning och planera framtida åtgärder. Den s.k. RBM-principen (Risk-Behov-Mottaglighet), som innebär att Kriminalvårdens åtgärder ska anpassas till den enskilde klientens risk för återfall, behov och mottaglighet, ska utgöra grunden för de återfallsförebyggande åtgärder som vidtas för klienterna. Kriminalvården ska utveckla ett bättre och mer användarvänligt systemstöd, som kommer att underlätta det dagliga arbetet med dokumentation och uppföljning av åtgärderna. Ett lättanvänt och systematiserat basskattningsinstrument ska införas och ett mer strukturerat risk- och behovsbedömningsförfarande ska lanseras. Det är även angeläget att fortsätta utveckla ett väl avvägt barnperspektiv och brottsofferperspektiv. Det handlar t.ex. om att utveckla arbetet med att bedöma om ett barn är i behov av skydd och om en orosanmälan ska göras enligt 14 kap. 1 socialtjänstlagen. Det handlar också om att se till barnets behov vid beslut om besök, telefontillstånd, utevistelser och utslussning och om att utveckla former för att väga in brottsoffrens intressen och behov vid dessa beslut. Samverkan med andra berörda aktörer ska utökas. En del av detta arbete handlar om att (efter klientens medgivande) i största möjliga utsträckning få del av information som kan ha betydelse för verkställigheten. Kriminalvården bedriver en fördjupningsutbildning i verkställighetsplanering för de medarbetare som har funktionsansvar för arbetet med verkställighetsplanering. En större andel av myndighetens personal bör ta del av denna utbildning. En fördjupning av utbildningen för kriminalvårdsinspektörer kommer också att utvecklas. 5.3.2 Arbetslinjen Kriminalvården har en arbetslinje som för de intagnas del innebär att de ska ha strukturerad sysselsättning (dvs. arbete, grundläggande utbildning, yrkesutbildning, behandlingsprogram eller annan strukturerad verksamhet) under huvuddelen av sin
24 (50) tillgängliga tid. Sysselsättningen ska utformas enligt den intagnes behov och syfta till att den intagne ska få utbildning och förberedelser för att själv kunna försörja sig. Arbetslinjen gäller även inom frivården, där fokus ligger på att klienterna ska ha ordnad sysselsättning och kunna försörja sig. Den strukturerade sysselsättningen omfattar programmet arbete, arbetsmarknadsutbildning via Arbetsförmedlingen och yrkesinriktad utbildning i Kriminalvårdens egen regi. Genom samarbetet med Arbetsförmedlingen ges också stöd och åtgärder för klienterna att komma ut på arbetsmarknaden. Krami-verksamheten, där Kriminalvården, Arbetsförmedlingen och olika kommuner samverkar, är en viktig del av utslussningen in på arbetsmarknaden. Klientens lärande, anställningsbarhet och frigivningsförberedelser ska stå i fokus för programmet arbete. Kriminalvården ska erbjuda ett varierat utbud från enklare montering, service och tjänster till mer avancerade arbeten som kräver modern teknik och yrkeskompetens. Inriktningen på olika yrkesområden, såväl inom programmet arbete som inom de yrkesinriktade utbildningarna, ska breddas och följa utvecklingen på arbetsmarknaden och möta branschernas krav. Integrering av lärande i arbete ska fortsätta. Strukturer för validering av reell kompetens ska utvecklas. Kontakt med branscherna är av särskild vikt för att kvalitetssäkra våra utbildningar, validera de intagnas kunskaper och ge legitimitet åt vår förmåga att rusta våra klienter för en plats i arbetslivet. 5.3.3 Klientutbildning För att de intagna ska kunna hävda sig i arbetslivet och klara ett vardagsliv som samhällsmedborgare behöver de kunskap och formell kompetens. Klientutbildningen ska vara tillgänglig för så många intagna som möjligt, med ett brett, varierat utbud och med förmåga att anpassa undervisningen efter klienternas individuella förutsättningar och behov. Studie- och yrkesvägledning har en nyckelroll för intagnas möjlighet till medvetna och väl genomtänkta val inför framtiden. Verksamheten inom lärcentrumorganisationen ska fortsätta att utvecklas i enlighet med de utvecklingsområden som definierats genom Skolinspektionens granskning 2012. Det kommer bl.a. att innebära kompetensutveckling för lärare. Fokus ligger framför allt på systematiskt kvalitetsarbete, motivationsarbete både inför och under studier, stöd till studerande med särskilda behov, stöd till distansstuderande och ökad anpassning av undervisningen till individuella behov. 5.3.4 Frigivningsförberedelser och utslussning Ambitionen är att all verkställighet ska ske på ett optimalt sätt, vilket bl.a. innebär att en till fängelse dömd klient ska avtjäna sitt straff på en anstalt som inte har högre säkerhetsnivå än nödvändigt. Kriminalvården ska stärka arbetet med placering under så öppna former som möjligt, särskilda utslussningsåtgärder och andra frigivningsförberedelser. Viktigt att betona är att om vårdkedjeprincipen ska fungera, och klienterna ska ges ett gott stöd i att undvika fortsatt missbruk och kriminalitet, måste det finnas ett fungerande utslussarbete. I detta ligger att det krävs någon form av plan för tiden efter fullgjord verkställighet, när klienten inte längre är ett ansvar för Kriminalvården. En förutsättning
25 (50) för detta är att det finns ett väl fungerande, och utvecklat, samarbete med t.ex. respektive kommuns socialtjänst och/eller olika vårdgivare som t.ex. beroendekliniker. Krami-verksamheten, där Kriminalvården, Arbetsförmedlingen och olika kommuner samverkar, är en viktig del av utslussningen. Kriminalvården kan påskynda förflyttning från slutna till öppna förhållanden. Kriminalvården kommer att utveckla behandlingsprogram och annat innehåll i verkställigheten för dömda som vill lämna kriminella gäng samt öka samarbetet med socialtjänsten. Kriminalvården berörs dessutom av regeringens handlingsplan mot våldsbejakande extremism, varför arbetet med olika utträdesformer och utträdesprogram måste fortsätta. Detta är också en grund för att öka samarbetet med frivilligorganisationer. Kriminalvården kommer att öka ansträngningarna för att utveckla vårdkedjor internt inom Kriminalvården och genom samverkan med externa aktörer som vårdgivare och socialtjänst för att bidra till en effektiv utslussning. 5.3.5 Intagna med missbruk/beroende och annan psykisk ohälsa Kriminalvården fortsätter efter den särskilda narkotikasatsningen arbetet med nationella årliga handlingsplaner, numera avseende hela området alkohol, narkotika, dopning och tobak. Det mest tillämpliga målet för Kriminalvården är dock att personer med missbruk eller beroende ska ha ökad tillgänglighet till vård och stöd av god kvalitet. Att klienter missköter sig så att utslussning och övrigt frigivningsarbete försvåras kan ha ett samband med psykisk ohälsa och funktionshinder. Det framgår av olika vetenskapliga rapporter att personer som behandlas för adhd-problematik begår betydligt färre brott under den tid de är under behandling. Detta talar för att satsningen på att identifiera, utreda och att inleda behandling av dessa tillstånd inom Kriminalvården är motiverad och behöver fortsätta och spridas till fler enheter. De anstalter där sjukvården utbildats i att utreda adhd har blivit fler och utvecklingen talar för att varje enhet kommer att göra fler utredningar, samt att fler enheter kommer att börja utreda. Koncept för hur mest särskilt resurskrävande intagna (SRI) ska kunna fullgöra sin verkställighet utifrån sina förutsättningar. SRI-avdelningarna har en högre personaltäthet, tillgång till viss kompetens (exempelvis psykolog) och ska utveckla ett programutbud som är anpassat till de intagnas funktionsnivå. Beroende på hur Psykiatrilagsutredningens förslag genomförs kommer Kriminalvården att behöva skapa anpassade resurser för i genomsnitt ytterligare 200 intagna senast 2015. Dessutom behövs platser på det utredningen benämner sluten stödenhet som ska vara utformade enligt principerna för LSS med inriktning på intagna med utvecklingsstörning och eventuellt svår demens. Det innebär tröskelinsatser i form av byggnationer och personalutbildning. Det finns ett stort antal opiatberoende missbrukare bland intagna. Kriminalvården bör därför öka dagens 16 platser för dem som ges underhållsbehandling (med subutex m.fl. preparat) under en kortare tid före villkorlig frigivning. Kriminalvården behöver också skapa avdelningar med platser för dem som behöver längre underhållsbehandling på upp till ett år. På dessa avdelningar bör det finnas tillgång till behandlingsprogram, utbildning och annan sysselsättning. Likvärdiga möjligheter och förutsättningar bör finnas för båda könen, varför även särskilda platser för kvinnor bör inrättas. Se vidare avsnitt 5.5.6, Program för adhd-behandling.