Vindenergi och Rennäring i samverkan Driftskedet Det här kapitlet innehåller riktlinjer för bygget och nedmonteringen av vindkraftanläggningar i renskötselområdet. Projektstart Samråd Överenskommelse MKB Bygge Drift Vindkraft Rennäring Påverkan Förändring Jobb Konsult: Enetjärn Natur AB, Illustration & Layout Enetjärn Natur AB KAPITEL 5 Version 2010-12-21
Om detta kapitel Foto o2 Vindkompaniet KAPITEL 5 2
Innehåll Riktlinjer 4 Återvegetering 6 Risker under drifttiden? 11 Instängsling? 15 Referenser 16 Om du vill veta mer? 17 Detta är det femte av fem kapitel med riktlinjer som ges ut inom projekt VindRen. December 2010 3
Riktlinjer J. Generella riktlinjer för drifttiden J1. Samebyn och anläggningsägaren bör utse varsin kontaktperson som ska ha ansvar för alla kontakter mellan parterna under drifttiden. J2. Parterna bör överväga hur stort behovet av samordning är under drifttiden. Behovet får styra hur ofta möten bör hållas, om de ska ske med regelbundenhet och om mötena ska ske per telefon eller som fysiska möten. Parterna bör också komma överens om samordningsmötena ska protokollföras. J3. Parterna ansvarar gemensamt för att upprätta rutiner för hur de ska kommunicera med varandra i för renskötseln relevanta frågor som rör anläggningens drift, såsom planerade större underhållsåtgärder, plogning av vägar, vägbommar mm. J4. Även samebyns årliga planer för nyttjande av området bör ingå i rutinerna för parternas kommunikation. J5. Parterna ansvarar gemensamt för att upprätta rutiner för hur de ska kommunicera och vidta åtgärder för att snabbt hantera eventuella uppkomna störningar som kan uppstå för renskötseln (kan handla om trafik, risker för iskast etc.). Förhandling om civilrättsligt avtal, se VindRens kap 2 Projektstart Samråd Överenskommelse MKB Bygge Drift Samråd enl kap 6 Miljöbalken, se VindRens kap 1 och 3 Samordningsmöten Det är viktigt parterna har en väl fungerande kommunikation under hela processen, d.v.s. från att de första kontakterna tas till det att vindkraftanläggningen har monterats ned. KAPITEL 5 4
K. Att tänka på för anläggningsägaren K1. Utifrån vad som utlovats och skrivits fast under arbetet med MKB samt som villkor för tillståndet ska anläggningsägaren genomföra åtaganden för driftskedet. K2. Den egna driftpersonalen bör informeras om renskötseln i området, vilka åtgärder som anläggningsägaren åtagit sig att genomföra under drifttiden och hur den i övrigt avser ta hänsyn till rennäringen. K3. Anläggningsägaren bör formulera och kommunicera ett tydligt budskap vad gäller anläggningens säkerhetsaspekter. Då samebyn befinner sig inom området ska anläggningsägaren hålla samebyn underrättad om riskerna för iskast. Om samebyn behöver komma nära vindkraftverk för något av renskötselns arbetsmoment då risken för iskast bedöms som hög kan det efter samråd mellan samebyn och anläggningsägaren vara aktuellt att stoppa vindkraftverk. K4. Genom varningsskyltar och varningsband kan utomstående uppmärksammas på att det finns risk för iskast inom området. Möjligheten att också använda sirener eller blinkande ljus, som larmar när det finns påtaglig risk för iskast, kan övervägas. K5. På känsliga platser för renskötseln bör årlig service i första hand genomföras under tidpunkter som inte sammanfaller med renskötselns mest störningskänsliga perioder (det förutsätter dock att en förskjutning i serviceintervall inte påverkar vindkraftverkens säkerhet eller eventuella garantier, se textruta sid 8). Renar i vindkraftsområdet Det kan uppstå situationer då samebyn måste in i vindkraftsområdet för att samla och hämta renar trots att de är risk för isbildning på vindkraftverken. Det kan exempelvis vara i samband med förflytttning av renar i närheten av vindkraftanläggningen eller om samebyn behöver hämta skadade eller rovdjursdödade renar. 5
Återvegetering För att minska betesbortfallet vid etablering av vindkraft kan påverkade ytor återställas (exempelvis tillfälligt hårdgjorda ytor, vägkanter eller andra påverkade ytor). Det pågår förnärvande forskning inom ämnet, dels återvegetering med sådd, dels återvegetering genom att det naturliga jordtäcket som skrapats av under bygget läggs tillbaka och dels återvegetering av lav. Nedan görs en kort resumé av aktuell forskning. Vid återvegetering är det viktigt att anpassa metod och arbete efter rådande förhållanden. Exempelvis i fjällen, där det blåser mycket, bör rätt typ av jord användas så att den inte blåser bort. Återvegetering med kärlväxter Det traditionella sättet att återvegetera exploaterade ytor är att så med standardiserade fröblandningar. Dessa är dock dåligt anpassade för torrt, arktiskt klimat och många arter är mindre lämpliga för renbete. Därför har det tagits fram en fröblandning som renen föredrar och som har visat sig etableras väl i arktiskt klimat. 1 Den innehåller ängsgröe (Poa pratensis ssp. alpigana), tuvtåtel (Deschampsia caespitosa) fårsvingel (Festuca ovina) och dvärgbjörk (Betula nana). Artsammansättning och frömaterial har testats i fält i en studie som ingår i det norska forskningprojektet Vind-Rein (se VindRens kapitel 8 Hur påverkas rennäringen? ). En brist med återvegetering genom sådd är att det ger få arter, något som både ger sämre renbete och ser onaturligt ut. Därför har möjligheten att återvegetera genom att flytta tuvor som tagits lokalt och som innehåller många arter undersökts. 2 Forskningsresultaten visar att det är en lyckad metod; på bara 2 år kan växternas täckningsgrad på tuvorna vara 90 procent. Dessutom smälter de återvegeterade ytorna in bättre i omgivningen om de innehåller fler lokalt förekommande arter. Etableringsframgången avgörs dock av fyra faktorer: en kombination av tuvornas storlek och deras artsammansättning, jordart samt när på året flytten av tuvorna utförs. KAPITEL 5 6
Återvegetering av lav Studier av återvegetering av renlav har utförts med utgångspunkt från att markberedning inom skogsbruket orsakar stora skador på lavbetet. 3 Studien visar att återvegetering kan lyckas bättre om ett lager mossa som kan utgöra växtsubstrat för laven läggs ut innan laven sprids över området. I en annan studie har återvegetering genom spridning av fragment av renlav jämförts med återvegetering genom flyttning av hela lavmattor. 4 Resultaten visar att det är mest kostnadseffektivt att sprida små lavfragment. Samma forskargrupp har även tagit fram en alternativ metod för markberedning där laven fragmenteras och blandas med både mineraljord och humus. 5 Denna metod har jämförts med traditionell markberedning där främst mineraljord blottas. Renlavens etableringshastighet och artrikedom av marklav har mätts efter att de två alternativa metoderna använts. Resultaten visar att med den nya metoden kan laven återetableras snabbare. Beräkningar indikerar att det tar ett decennium. Även artrikedomen av marklavar ökar om mineraljorden blandas med humus och fragmenterad lav. Foto Enetjärn Natur AB 7
Vilka aktörer är inblandade? Vem som sköter driften av en vindkraftspark när parken väl är byggd hänger ofta ihop med vilken typ av vindkraftverk projektören har valt att sätta upp. Vissa turbintillverkare har som policy att drift och underhåll av vindkraftverken ska utföras av deras egen servicepersonal. I andra fall står det vindkraftsföretaget fritt att själv välja företag för sin drift och underhåll. Vissa större företag gör det även i egen regi. Underhåll Servicen kan delas in i planerat och icke planerat underhåll. Det planerade underhållet går ut på att genom regelbunden tillsyn och smörjning förebygga fel och skador som kan uppkomma på vindkraftverket. Vanligtvis är det ett eller flera serviceteam (antal personer varierar) som åker ut två gånger om året för att serva vindkraftverken. Servicen tar åtminstone en dag per vindkraftverk men det kan variera beroende på vilken typ av vindkraftverk det är. Vid dessa tillfällen stoppar man vindkraftverken och går igenom en rutinlista med saker som ska göras. Exempel på sådana saker är oljeprov, byte av filter, smörjning av lager och vid behov byten av slitna delar. Det ena tillfället brukar vara lite mer omfattande än det andra och tar lite längre tid. Vindkraftsparkens planerade underhåll är inte årstidsbunden, utan utgår ifrån tidpunkten då parken togs i drift. Tidpunkten för underhållet går till viss del att tidigarelägga eller förskjuta men det får inte äventyra eventuella garantier och vindkraftverkets säkerhet. Leverantören av vindkraftverken måste godkänna en eventuell förskjutning på serviceintervallet. Vindkraftparken övervakas dygnet runt från någon övervakningsstation som inte nödvändigtvis behöver ligga i samma by eller ens samma län. Däremot är det viktigt att det finns vindkrafttekniker i det närliggande området som snabbt kan rycka ut så fort något larm uppstår på skärmen. Felen brukar normalt kunna åtgärdas inom 24 timmar ifall det inte handlar om något större haveri. Vid större vindkraftanläggningar finns det ofta dagliga serviceteam på plats eftersom det ofta är något som behöver åtgärdas på något av verken. För en vindkraftpark med 40 vindkraftverk kan det handla om cirka 5 personer som kommer i 2-3 bilar eller på snöskoter när något behöver åtgärdas. I regel är det ägaren till vindkraftverket som bestämmer huruvida ett vindkraftverk ska stannas eller inte. I de fall företaget som har hand om driften är ett annat än ägaren till vindkraftverken behövs en avstämning med ägaren göras vid tillfällen då det kan bli aktuellt att stanna vindkraftverket. KAPITEL 5 8
L. Att tänka på för samebyn L1. Samebyn bör vid samordningsmötena redogöra för anläggningsägaren om och i så fall hur och när man sedan sist använt de närliggande markerna för renbete, flyttning eller annat. På så sätt kommer anläggningsägaren småningom få en god bild av samebyns verksamhet i omgivningarna. L2, Det är viktigt att samebyn tar upp eventuella problem som uppstår i området för renskötseln. Som ett stöd vid samordningsmötena kan samebyn föra dagboksanteckningar om hur renarna nyttjat området vid vindkraftsanläggningen samt hur väder och betesförhållandena sett ut vid den aktuella tidpunkten, rovdjursförekomst i eller i närheten av vindkraftsparken, om det skett skogsavverkningar i närheten eller annan exploatering. Dokumentationen kan vara ett användbart underlag för den löpande utvärderingen av vindkraftsparken L3. Om samebyn i någon situation känner sig osäker på risken för isbildning och samtidigt måste in i anläggningen för att arbeta med renarna bör samebyn ta kontakt med av anläggningsägaren utsedd kontaktperson. Erfarenheter från samebyar och vindkraftprojektörer Citat från en renskötare: Riskerna för renskötarna att vistas inom en vindkraftanläggning p.g.a. isras eller iskast måste utredas vidare. Renskötarna måste ha möjlighet att ta sig in i området för att exempelvis samla ihop renarna inför flytt eller hämta skadade eller rovdjursdödade renar. Det måste vara helt riskfritt att beträda vindkraftsområdet. Detta gäller för alla områden även för de områden som normalt sett inte används under vinterperioder. Konsekvenser? VindRens sammanställning av vindkraftens konsekvenser på rennäringen under difttiden beskrivs i VindRens kapitel 8 Hur påverkas rennäringen? Arbetstillfällen? I VindRens kapitel 10 Arbete med vindkraft beskrivs möjligheterna för medlemmar inom samebyn att få arbete i samband med vindkraftsutbyggnaden. Citat från en vindkraftsprojektör: Vi har regelbunden kontakt med samebyn nu under byggtiden. När sedan anläggningen tas i drift kommer vi fortsätta ha kontakt. Även när det är risk för is kommer vi ta kontakt med samebyn. Om något verk skulle stanna på grund av is så kommer vi aldrig att starta verket om samebyn befinner sig i området. 9
M: Att tänka på för anläggningsägaren vid nedmonteringen av vindkraftverk M1. Inför nedmotering av vindkraftverk bör anläggningsägaren samråda med samebyn om arbetet och planerad tidplan (se VindRens kapitel 4 Bygget ). Det är viktigt att parterna har en väl fungerande kommunikation även under denna fas. M2. VindRen rekommenderar att marken återställs så långt det är möjligt och ekonomiskt försvarbart till naturmark. M3. I de fall där nya vindkraftverk ersätter gamla verk, rekommenderar VindRen att samebyn och anläggningsägaren förhåller sig till varandra utifrån aktuella riktlinjer och rekommendationer. Vindkraftens livslängd Ett vindkraftverks tekniska livslängd förväntas vara cirka 25 år, även om det inte finns något nytt vindkraftverk som har stått så länge. Erfarenheter har visat att det i första hand är växellådan som är en av de stora komponenterna som går sönder först. Dess förväntade livslängd uppskattas till mellan 6 och 8 år. Med andra ord kan växellådan komma att repareras eller bytas ett par gånger under vindkraftverkets livstid om man har otur. Även om ett vindkraftverk förväntas ha en viss teknisk livslängd är det i praktiken den ekonomiska livslängden som är mer avgörande för hur länge vindkraftverket kommer att stå på plats. Eftersom utvecklingen hela tiden går mot större och effektivare vindkraftverk kan det i ett senare skede visa sig vara mer lönsamt att montera ned de befintliga verken och sätta upp nya, s.k. repowering, även fast de gamla vindkraftverken fortfarande fungerar som de ska. Detta fenomen är väldigt vanligt förekommande i Danmark, där man var väldigt tidigt ut med att bygga vindkraft och där man i vissa projekt nu byter ut fler mindre vindkraftverk mot färre större. Ifall det skulle bli aktuellt med repowering, innebär det en ny tillståndsprövning enligt Miljöbalken och i många fall att avtal med rättighetsinnhavare måste förnyas eller förlängas. 6 För mer information om nedmontering se VindRens kapitel 6 Detta är vindkraft. KAPITEL 5 10
Risker under drifttiden? Arbetsplats för båda parter En vindkraftanläggning är i många fall en arbetsplats för både renskötare och anläggningsägare. Det är därför viktigt att hitta former för att båda parter ska kunna nyttja området och för att detta ska kunna ske på ett säkert sätt. För att samebyn ska kunna behålla sin sedvanerätt till markerna är det viktigt att den även fortsättningsvis får möjlighet att nyttja området. Det är därför inte möjligt att ge generella rekommendationer till samebyn att inte vistas inom anläggningen under någon del av året. Iskast Den mest påtagliga säkerhetsrisken under drifttiden bedöms vara nedisning och risk för isras och iskast. När is och snö ansamlats på vindkraftverken finns Enligt Elforsks rapport 7 föreslås ett riskavstånd på 1,5 gånger summan av diametern plus navhöjd. För ett vindkraftverk som har ett torn på 100 m och rotordiameter på 100 m så blir riskavståndet d= 1,5*(100+100) = 300 m. 11
risk att det lossnar och faller ned. Is är inte alltid lätt att upptäcka från marken. Det kan t.ex. finnas s.k. klaris på bladen som per definition är genomskinlig och mycket svår att upptäcka, så även dimfrost med hög densitet. Isen kan även sitta på andra ytor än bladen, bl.a. maskintak och spinner och därifrån plötsligt lossna och falla ned. Nedisning förekommer främst i kallt klimat och ofta på högre höjder. Förutsättningar för nedisning uppstår när det är fuktigt och kallt, d.v.s. när det är underkylt regn, underkyld dimma eller vid snabba temperaturstegringar på natten. Den tid då is kan bildas på vingarna är under senhöst och under milda vinterdagar, d.v.s. dagar då det är både blött och kallt. Vissa källor anger att antalet isbildningsdagar i större delen av Sverige är så få som 2 7 per år 8 medan svenska projektörer menar att antalet kan vara större än så. Sannolikheten för att en person i närheten av ett vindkraftverk ska bli träffad av is från vindkraftverket är således mycket liten. Hittills har ingen människa I figuren till vänster ser man ett vindkraftverk uppifrån där vinden kommer från väster. Ringarna illustrerar möjliga nedslag för olika givna vindhastigheter. Av figuren framgår att isnedslag endast inträffar nedströms (läsidan) av ett vindkraftverk och att isen kan slungas iväg längre vid högre hastigheter. Figuren till höger visar observerade isnedslag från ett vindkraftverk i de schweiziska alperna under två vintrar där den huvudsakliga vindriktningen är från norr och söder men där isbildning främst uppstår genom nordliga vindar. Detta verkar stämma rätt så bra överens med teorin eftersom det är flest registrerade nedslag på den södra delen av vindkraftverket och ju närmre vindkraftverket man kommer. 9 KAPITEL 5 12
kommit till skada till följd av isras eller iskast under vindkraftverk men det har förekommit att bilar och trappor vid ingången till vindkraftverken har skadats. Rapporter finns även om att byggnader (tak) och vägar skall ha skadats. 10 Isdetektering Det åligger tillverkaren av vindkraftverket att bygga bort de risker som med rimliga insatser går att eliminera samt varna för de som kvarstår. Vindkraftverk som är certifierade för drift i kallt klimat ska vara utrustade med isdetektorer och stannas vid risk för nedisning. I Sverige är detta inget myndighetskrav. Istället har myndigheterna valt att ur riskhänseende betrakta vindkraftverk som en normal hög byggnad (mast, torn, hus). 11 Ofta behövs fler än en givare/sensor för att mäta om nedisning pågår. Eftersom dagens isdetektorer inte är helt tillförlitliga och dessutom placerade på maskinhuset pågår en utveckling inom isdetektionsområdet. Bland annat håller SKF (Svenska kullagerfabriken) just nu på att utveckla metoder för att detektera nedisning på blad. I praktiken upptäckts isbildning i de flesta fall genom att man jämför vindhastigheten med den förväntade produktionen och uppmärksammar de tillfällen då produktionen sänks signifikant i förhållande till den förväntade. 11 Avisningstekniker När isen väl har upptäckts finns det olika tekniska hjälpmedel för att bli av med isen på bladen. Långt ifrån alla vindkraftverk är idag försedda med sådana. En avisningsteknik innebär att man med hjälp av fläktar blåser varmluft genom kanaler i bladen. En annan teknik är att leda ström genom folie i bladens framkant. Detta värmer upp isen på bladen när isdetektorerna slår larm. För att minska effektbehovet kan uppvärmning ske innan nedisning inträffar, även om uppvärmningen gör luftströmningen mer turbulent. Om den tillgängliga effekten och /eller effektfördelningen över bladet inte räcker till för att avisa under drift måste även vindkraftverk med avisningsfolie stannas. En metod som går ut på att undvika att is överhuvudtaget uppstår i första taget är att använda så kallade hydrofobiska ytor. Is bildas ofta genom att ytan träffas av mycket små vattendroppar på bladen och fryser till. Om man istället kan belägga bladen med ett material som stöter bort vattendropparna innan de hinner frysa kan man undvika att isbildning uppstår. En begränsning för denna teknik har hittills varit att den färg som används vid ytbehandling lätt eroderar. Ett annat problem är att hydrofobiska ytor minskar den kraft som behövs för att få isen att lossna från bladet ifall nedisning ändå inträffar. Om verket inte är 13
i drift eller om en tillräckligt stor yta väl är nedisad, så saknas den tvärkraft som kan få isen att lossna. Ovanstående tekniker kan även kombineras. Till exempel kan hydrofobiska ytor sänka effektbehovet vid termisk avisning. Likaså kan en rent hydrofobisk yta med fördel kompletteras med en s.k. parting strip, som är en uppvärmd bred linje inom det område där bladet träffar luften. På så sätt delas isen upp i en över- och en undersida som lättare kan lossna från bladytan. 10 Ovanstående tekniker testas för närvarande vid Uljabouda, Storrun, Bliekevare, Dragaliden, Gabrielsberget och Brahehus. Åtgärder för anläggningsägaren Lämpliga åtgärder för anläggningsägaren redovisas som riktlinjer tidigare i detta kapitel. Nedan kommenteras några av dessa riktlinjer. När det gäller möjligheterna att tillfälligt stänga av vindkraftverk under tider för iskast kan upplysas om att det redan idag förekommer att man vid besvärliga situationer stänger av vindkraftverk av hänsyn till driftpersonalens arbetsmiljö. Samtliga projektörer som VindRen har talat med sätter upp skyltar inom riskområdet kring en vindkraftanläggning. I Österrike finns exempel på sirener och blinkande ljus som larmar när det finns påtaglig risk för iskast, något som även skulle kunna vara lämpliga åtgärder i Sverige. 10 Foto Enetjärn Natur AB KAPITEL 5 14
Om anläggningsägaren är ständigt uppdaterad kring aktuella väderförhållanden som kan innebära risk för nedisning så kan samebyn få information om det aktuella läget vid tillfällen då den planerar att arbeta i närheten av anläggningen. Detta skulle t.ex. kunna ske genom automatiska SMS som skickas ut till samebyns kontaktperson eller att vindkraftparken som ovan nämnts förses med en varningslampa intill infarten som blinkar när risk föreligger eller genom larmande sirener. Genom det senare skulle även andra personer som kan tänka sig vistas i området för vindkraftparken (exempelvis skogsbrukare eller jägare) bli uppmärksammade på risken för iskast. Vidare bör anläggningsägaren vid något tillfälle i samband med möte med samebyn informera dem om vid vilka meterologiska förhållanden nedisning uppstår. Åtgärder för samebyn Lämpliga åtgärder för samebyn redovisas som riktlinjer tidigare i detta kapitel. Nedan kommenteras några av dessa riktlinjer. Samebyn bör som enskilt viktigaste åtgärd för att undvika risker se till att man upprättar en god och kontinuerlig dialog med anläggningsägaren (se riktlinjerna sidan 9). Ansvarsfrågan Anläggningsägaren bär det yttersta ansvaret för de hälso- och säkerhetsproblem som kan uppstå vid anläggningen. Vid försäljning av ett vindkraftverk övergår samtliga avtal till den nya ägaren, så även ansvaret för att risker med t.ex. iskast minimeras. Vilka minimikrav som ställs på verksamhetsutövaren när det gäller behov av säkerhetsavstånd, skyltning eller behov av riskanalys, beslutas av den tillståndsgivande myndigheten. Instängsling? Många samebyar är idag bekymrade över om vindkraftsanläggningarna kommer behöva stängslas in på grund av exempelvis risker för iskast. Enligt nuvarande lagstiftning finns det dock inget krav på att anläggningarna ska behöva stängslas in och enligt flera vindkraftsföretag VindRen har pratat med finns det inga sådana ambitioner eller önskemål. 11 I en miljödom i Vara kommun överklagades miljötillståndet för en vindkraftpark med hänvisning till att vindkraftverken borde vara instängslade på grund av fara för nedfallande föremål och iskast. Miljödomstolen konstaterade dock att risken för sådana händelser var för liten för att kunna motivera en sådan åtgärd. 15
Referenser 1 Rapp et al. 2009. Revegetation in reindeer pastures after road and wind power plant construction in alpine, sub-arctic environments. The 15th Nordic Conference on Reindeer and Reindeer Husbandry Research, Luleå, Sweden, 26-29 Jan 2009. 2 Kåre, Røthe & Colman 2009: Use of local, native vegetation turfs for revegetation damaged arctic and alpine pastures. 3 Roturier et al 2007. Influence of ground substrate on establishment of reindeer lichen after artificial dispersal. Silva Fennica 41(2): 269 280. 4. Roturier & Bergstén 2009. Establishment of Cladonia stellaris after artificial dispersal in an unfenced forest in northern Sweden. Rangifer, 29 (1): 39 49. 5. Routier, Sundén and Bergstén 2010. Re-establishment rate of reindeer lichen species following conventional disc trenching and HuMinMix soil preparation in Pinus-lichen clear-cut stands: A survey study in northern Sweden Scandinavian Journal of Forest Research: 1-9. In press. 6. Carlsson F., et al. 2010. Damage preventing measures for wind turbines Phase 1 Reliability data, Elforks report 10:68 7. Elforsk 2004. Svenska erfarenheter av vindkraft i kalla klimat- nedisning, iskast och avisning. Elforsk rapport nr 04:13. 8. Finnish Meteorological Institute. http://en.ilmatieteenlaitos.fi/en/ 9. Lasskso, T., et al 2010. State-of-the-art of wind energy in cold climates, Meteotest, Alpine Test Site Gütsch. 10. IEA Wind R, D&D Task 19. 11. Energimyndigheten 2010. Om säkerhet och Vindkraft. KAPITEL 5 16
Om du vill veta mer? - Tips på hemsidor Danmarks vindmölleforening www.dkvind.dk/fakta Nätverket för vindbruk www.natverketforvindbruk.se Statens Energimyndighet www.energimyndigheten.se Svensk Vindenergi www.svenskvindenergi.org Vindforsk www.vindenergi.org Vindlov www.vindlov.se Vindstat www.vindstat.se Om du vill veta mer? - Tips på rapporter Elforsk 2004. Svenska erfarenheter av vindkraft i kalla klimat- nedisning, iskast och avisning. Elforsk rapport nr 04:13. Elforsk 2009. Is på vindkraftverk- Detektering, utbredning, personskaderiskminimering och produkttionsbortfall. Elforsk rapport 09:06 Elforsk rapport 2010. Nytt och trendigt inom vindkraften. Elforsk rapport 10:49. RenewableUK 2010. Guidelines for onshore and offshore wind farms- Health & Safety in the Wind Energy Industry Sector Svensk Vindenergi 2009. Vindkraftverk kartläggning av aktiviteter och kostnader vid nedmontering, återställande av plats och återvinning 17