Korsvirkeshus i flera våningar. Årsmöte på Per Hans. Nytt besök i Grönby

Transkript

1 Föreningens ordf. Styrelsens ordf. Vice ordförande Sekreterare Kassör Redaktion Föreningen Eric Lilius Tommy Carlstein Christer Fahlström Tore Persson Claes-Göran Kind Marianne Rosén Skånska Gårdar St Tibbaröd Flygelvägen 89 Lunnarp 3 Ljungvägen 21 A Ljungvägen 21 A Lönngatan 56 F Box Röstånga Lund Dalby Höllviken Höllviken Malmö Malmö Postgiro marianner@telia.com Informationsblad för Skånska Gårdar nr 1/2003 Korsvirkeshus i flera våningar På landet byggde man ju mestadels sina hus i ett plan, men i städerna där marken var dyr fick husen gärna en våning till. Läs på sidorna 4-8 Årsmöte på Per Hans Den5 juli kl 14 har vi årsmöte på vår gård Per Hans i Östra Tvet. Vi ska också diskutera vad vi ska göra med gården i framtiden. sidan 3 Skånes hembygdsförbund fyller 75 år och firar med med många aktiviteter för hela familjen på Fredriksdal i Helsingborg. sidan 11 Nytt besök i Grönby Bygget i Grönby framskrider och vi gör ett nytt besök för att studera det. sidorna Också korsvirke. Nexö kyrka, Bornholm. Teckning från broschyr om Bornholms kyrkor 2002 av Knud Henning Hansen. Hörröds kyrka och Bossagården Kyrkan i Hörröd är ganska nyrenoverad och till skillnad från de flesta stenkyrkor är den inte vitkalkad, utan färgsatt i brunt, grått och gult. Vi besöker även Bossagården i byn. sidorna 14-15

2 Föreningen Skånska Gårdar, bildad den 3 juni 1974, har till uppgift att utbreda och vidmakthålla intresset för den skånska landsbygdens byggtraditioner. Kära Skånska gårdare! Så är det dags för ett nytt nummer igen. Den här gången har vi valt att satsa på ett ganska intensivt (nåja) sommarprogram. Vi ska besöka Bossagården i Hörröd och även titta på byn och kyrkan. Dessutom blir det återbesök i Grönby och vi får se hur bygget framskrider där. Skånes Hembygdsförbund firar sitt 75-årsjubileum på Fredriksdal och har en massa aktiviteter för hela familjen den 15 juni. För dem som inte vet: Skånska Gårdar är en av hembygdsförbundets 108 medlemsföreningar. Vi har haft problem att få ihop program och material till tidningen, därav den sena utgivningen. Därför vill jag uppmana samtliga medlemmar: Kom med bidrag till tidningen och verksamheten! Det behöver inte vara något "märkvärdigt", tvärtom. Vanliga problem, vanliga frågor och vanliga hus angår betydligt fler människor. Kanske kan vi besöka din gård/ditt hus och se hur du har gjort, kanske har du frågor som du kan ställa i Bladet, som någon annan medlem kan svara på. Kanske har du en idé om något utflyktsmål som vi kan besöka. Kontakta någon i redaktionskommittén: Tommy Carlstein, Christer Fahlström, Tore Persson, Claes Kind eller mig. Marianne Rosén Kalender 15 juni Skånes Hembygdsförbunds 75-årsjubileum 5 juli Årsmöte på Per Hans 13 juli Besök på Bossagården i Hörröd. 3 augusti Återbesök i Grönby Besök Skånska Gårdars webbsida: Med vad späder man ut trätjära? Trätjära är som alla vet inte så lite segt och slemmigt. Försöker man stryka på det när det är kallt ute ligger det bara som en slemmig hinna ovanpå träet. Det måste vara riktigt varmt ute om trätjäran någorlunda effektivt skall suga in i träet. Så vad gör man om man inte kan beställa in sol och värme? Låtsas inte att huset är en båt och använd blåslampa! Då kan hela stället ta eld och brinna ner och vi har haft nog av sådana fall. Hur skall man då göra?. Det finns lite olika bud på detta. (Har ni egna erfarenheter kan ni gärna rapportera till bladet.) En del har föreslagit linolja eller terpentin, andra lacknafta. Men mina egna erfarenheter av det senare var föga lyckade. Sedan fick jag tipset av någon att tjära löser sig fint i alkohol, t.ex. T-sprit. Så jag tog en gammal plan kockums elspis med två plattor och satte den utomhus. Tjäran hälldes sedan i en kastrull, värmdes lite grand och späddes med T-spriten. Och se, tjäran löste sig fint, och fick samma konsistens som den gamla Cuprinolen. Och vill man ha rödtjära blandar man bara i Falu rödfärgspulver. Det är viktigt att man är utomhus, och man måste passa på hela tiden så att det inte tar eld. Dessutom måste man vara mycket försiktig. Om det hela blivit runt 60 grader varmt eller mer så bränner man sig rejält om man häller det på sig. Men brygden behöver inte och skall inte koka. (Akta också så det inte rinner över, så ha en rejäl kastrull med ett bra handtag, så man kan ta tjäran av spisen om den blir för varm.) Vare sig man har i rödfärgspulver eller pigment för att få mörkare tjära så blir blandningen mera lättflytande, och då suger tjäran bättre in i träet, och man kan måla på den även när det inte är sommarvärme ute. Den behöver inte vara varm när man målar på den, utan man värmer bara lite grand så att det hela löser sig fortare. Nackdelen är förstås att en mer rinnande tjära blir lite svårare att måla med, om man t.ex. har ett korsvirkeshus som skall målas, för då droppar man lätt på de vita kalkade facken. (Frestas inte att värma tjära i köket för då kommer huset att stinka tjära i månader framöver, och det är en kväljande lukt inomhus.) Jag tar upp detta eftersom en föreningsmedlem från Billinge frågade hur han skulle måla tjära på sina stalldörrar. Kanske det finns bättre metoder men det hela har fungerat bra för mig. Har någon bättre idéer kring ämnet så hör av er till Bladet. T.C. 2

3 Årsmöte på Per Hans Gård Lördagen den 5 juli kl 14 har vi årsmöte på Per Hans Gård ute på Revingefältet. För nytillkomna medlemmar tillägger vi att gården ligger lite av vägen mellan Harlösa och Veberöd runt ett par km norr om stora vägen mellan Lund och Sjöbo där den passerar Veberöd. Se karta! Vi skall dels avhandla själva årsmötet och ha lite diskussion kring föreningens verksamheter, men sedan skall vi gå igenom Per Hans Gård och diskutera dess framtida öde vad vårt utnyttjande av gården anbelangar. För dem som inte var med i föreningen i början av 1990-talet kan vi bara rekapitulera att Per Hans Gård hörde till de gårdar som exproprierades av kronan för militära ändamål på 1960-talet. Ett stort antal gårdar blev då uppköpta av staten för att pansarregementet P7 skulle få ett ordentligt övningsfält runt hela Krankesjön. Många av dessa arrenderades sedermera ut i avstyckat skick, en hel del var så dåliga att de revs och denna process med rivningar skedde så sent som tills för två år sedan när en handfull ställen revs. Flera gårdar var starkt förfallna och dit hörde Per Hans som var på vippen att rivas när föreningen tog sig an gården. Vår framlidne styrelsemedlem Lage Zetterberg som bodde i Blentarpstrakten tog på sig ett stort arbete med att samordna de arbetsinsatser som gjordes, dels genom arbetsmarknadsåtgärder, dels genom insatser från föreningsmedlemmar och deltagare i de kurser som anordnades på Per Hans. Efter några års fina insatser hade två av längorna fått nytt tak; ett i strå och ett i eternit. Flera väggar hade lagats och gården blev ordentligt upprensad. Så det är ingen överdrift att påstå att Föreningen med dess speciella stiftelse för Per Hans gård räddat denna gård till eftervärlden. Arkitekten och styrelsemedlemmen Per Stöckel gjorde vidare en renoveringsoch bevarandeplan för hela gården. Så en hel del tid och energi lades ned i projektet. Sedan har vi haft ett antal vår- och höstmarknader på gården med hantverkare, trädgårdsmänniskor och antikhandlare med flera liksom en kortare del specialkurser. De senaste 5 åren har emellertid gårdens status inte genomgått någon förbättring, om man undantar de fina insatser för trädgården som vi har Birgit och K.G. Olsson från Lund att tacka för. Vi har som mest haft något årligt arrangemang där. Så kom stormen i december 1999 och blåste ned skorstenen till illaren i boningslängan och gjorde lite andra skador. Och idag verkar underhållet eftersatt, för vi i styrelsen och föreningen som helhet har inte hunnit med. De senaste månaderna har Fortifikationsverket som vi arrenderar gården av påpekat våra brister, så frågan är hur vi skall angripa problematiken. Egentligen skulle man behöva investera minst en halv miljon i byggnaderna för att få dem hyggligt iordning, och kapital i denna storleksordning förfogar inte föreningen över. Man kan hypotetiskt tänka sig att man kunde låna upp det hela, men då måste man ju vara ägare till fastigheten, vilket vi inte är. Alternativt kunde kanske någon stiftelse ge ett större bidrag om vi gjorde det till kursgård för kurser i hantverk och byggnadsvård, men en sådan satsning kräver också en hel del personalinsatser, t.ex. från föreningens styrelse eller andra, men det är inte lätt att få ihop dessa personella resurser heller. Att driva en ideell förening som Skånska Gårdar kräver faktiskt många timmars frivilligt arbete per år, och som styrelseordförande kan jag själv intyga att det frestar på. En möjlighet vore att rusta upp några rum i gården så att folk periodvis kunde bo där och sedan hyra ut dessa rum till byggvårdare eller eventuellt fågelskådare som kommer ner för att kika på fåglar i trakten, t.ex. storkar, gäss och rovfåglar som trakten är känd för. Men allt detta kräver en insats så pass stor att den måste betalas eller alternativt måste kursdeltagare betala så mycket för eventuella kurser att det blir pengar över till själva gårdens renovering, och om det skulle vara fallet fick man nog ha kurser där året runt. Som jag ser det, men kanske andra har ytterligare idéer, så får man endera bara hjälpligt reparera vad som stormar och väder skadat, och hålla gården flytande. Alternativt får man hoppas på någon större donation från en Sparbanksstiftelse eller liknande. Eller så får föreningen lämna tillbaka gården till staten och låta dem rusta upp denna gård och hyra ut den som de skall göra med en del andra av de bättre gårdarna på fältet. På årsmötet kan vi dock se oss omkring och grubbla lite och hoppas att snilleblixten skall slå ned och rädda situationen. Om du säkert vill ha kaffe och bröd efter årsmötet så anmäl dig till någon i styrelsen. Vi skall också ha lite byggnadstekniska diskussioner på plats som kan vara till nytta för dem som är i farten med att renovera sina gårdar. Tommy Carlstein 3

4 Korsvirkeshus i två våningar Att bygga korsvirkeshus i mer än ett plan är en gammal teknik i europeiska städer. Korsvirkestekniken som fogningsteknik är än äldre, eftersom likartad fogningsteknik för trä gäller för både möbler, jordbruksredskap, hus, broar och annat. Den mer renodlade korsvirkestekniken har funnits spridd över stora delar av Europa norr om Alperna, t.ex. Tyskland, Danmark, Skåneland, Nederländerna, Frankrike, Belgien, och England. I Tyskland kallas korsvirkeshus Fachwerkshäuser, i Danmark Bindingsværkshus och i England Half-timbered houses (halvtimrade hus). I det senare landet associeras hustypen med Shakespeares tid och ätten Tudor på Englands tron. Därför kallas de även Tudor houses. Shakespeares gamla teater i London rekonstruerades ju för några år sedan i ek enligt korsvirkesteknik. Samma teknik återfinns i andra världsdelar som t.ex. Nepal och den följde med invandrarna till USA. I Skåne återfinner vi korsvirkestekniken för hus i ett plan ganska allmänt i provinsen, medan korsvirkeshus i två eller flera våningar återfanns nästan enbart i städerna och i undantagsfall på några av godsen. Ett praktexempel på det senare är det gamla magasinet vid Brodda gods, som ligger öster om Svaneholm mot Janstorp. Ett annat exempel på ett korsvirkeshus i två våningar finner vi intill Christinehovs slott på Österlen. Det går i nästan engelsk stil eller liknar en villa i sekelskiftesstil men är utförd i korsvirke med tegel. Det ligger där lite avsides och nästan lite övergivet men är nästan exotiskt. Tyvärr Bengtemölla, Brösarp. Foto Tommy Carlstein har jag inte hunnit forska något i dess historia. Andra typer av korsvirkeshus i två våningar utanför städerna har varit vissa kvarnar eller vattenmöllor. Bland de kända återfinns Krutmöllan norr om Lund och Sträntemölla längs Rörums å på Österlen. Den senare restaurerades med AMS-medel 1978 och fick då ett 5,5 m högt vattenhjul, som dock senare kördes sönder. Intill ligger en fin tvåvåningsbyggnad i huggen natursten. Exempel på vattenmöllor i korsvirke och/eller båle men bara i en våning med korsvirke är t.ex. Blåherremölla lite söder om Maglehem och Hallamölla i Verkeåns dalgång mellan Andrarum och Brösarp. Sedan har vi vissa enstaka undantag där vi finner korsvirkeshus med två våningar på landet. Ett lysande exempel är Bengtemölla strax norr om Brösarp nere i Verkeåns dalgång (se bild nedan). Uthusen är inte i två våningar men bostadshuset är. Ibland hittar man korsvirkes- eller bålehus som är byggda på en så hög stengrund att de i praktiken blir i två våningar, men bara övervåningen är i korsvirke/ båle. Några sådana hus har jag fotograferat i t.ex. Göingebygden runt Hässleholm (t.ex. i Ignaberga). Själv har jag alltid tyckt det skulle vara ett fint projekt att i rätt miljö bygga på en våning i korsvirke på någon gammal övergiven och förfallen länga i huggen råsten på någon vacker plats med utsikt eller som ligger inbäddad i en dalgång vid en bäck De senmedeltida städerna Även om korsvirkestekniken levt väl långt in på 1800-talet så associerar vi nästan alltid medeltidens nordeuropeiska städer med korsvirkesteknik, och i Skåne har vi ju flera fina exempel kvar på köpmansgårdar, högreståndshus och gatuhus i städerna. I Malmö har ju knappast någon undgått husen kring Lilla Torg. Där finns ett fåtal sådana gamla hus kvar, mer eller mindre hårt renoverade eller underminerade av tiden och åldrandet. Flera har korsvirket dolt sedan de putsats över för att likna riktiga stenhus; kanske ibland för att dölja korsvirke som inte längre är så vackert. Städerna uppåt i Sverige med en del undantag som t.ex. Skara, var ofta byggda helt i trä med undantag för kyrkor, försvarsbyggnader, och en del andra specialbyggnader. Problemet var att trästäderna kunde drabbas av stora bränder som då svepte med sig hela centrala områden. Sveriges historia är full av dessa katastrofer. 4

5 Ofta passade man på att efter en brand räta ut städernas gatunät med bredare raka gator i rutnätsformat, som ibland fick status av esplanader och boulevarder. Dessa bredare nya gator kom likaså att tjäna som brandgator som isolerade de olika kvarteren från varandra. Härigenom minskades riskerna i framtida bränder och vid brand blev det något hus eller kvarter som föröddes snarare än en halv stad. I Skåne dominerades städerna i stället av stenhus (natursten, bränt tegel och lera). Här byttes ett gammalt hus som gjort sitt ut mot ett nytt hus på samma tomt, så husen ersattes ett efter ett men sällan många hus samtidigt som vid storbränderna norr ut i landet. Därför bevarades också det gamla gatunätet, som t.ex. i Lund. Gatunätet och kyrkorna blev de äldsta byggnadsverken och Lunds gamla stadskärna har i stort bevarat sitt gatunät sedan medeltiden, likt många andra gamla europeiska städer. Man kan ju jämföra Londons gyttriga gamla gatunät med New Yorks nyplanerade och mer samtidigt anlagda gatunät som är strikt rätvinkligt. London växte fram organiskt och lite huller om buller över lång tid; New York planerades med hjälp av kartor, lantmäteri och linjaler (liksom de flesta av USA:s gränsdragningar på alla nivåer). När bilismen kom och ersatte hästtransporterna sprängdes de gamla europeiska städerna av all trafik:bilar, lastbilar och bussar i allt större format och antal. Lund idag är hårt trafikerat trots regleringar. I London behöll man i det längsta en liten bottenyta på bussarna genom att bygga dem i två våningar, men lastbilar i två, tre eller fyra våningar är knappast en lösning i en värld av motorvägar, viadukter och flerplanskorsningar. Men det finns naturligtvis ett samband mellan transporterna och husen. Byggdelarna måste kunna fraktas till byggplatsen i staden med de fordon och den teknik som stod till buds i en given historisk epok. Fram till bilen och järnvägarna var det hästkärrans epok, och kärrans längd begränsade bjälkarnas längd. Ville man ha breda hus fick bjälkarna skarvas över någon hjärtvägg i huset, för bjälkar mycket längre än runt 8-10 meter klarade man knappast av. De flesta hus på landet har ju en bredd på runt 6 meter. Så man kan säga att husens storlek delvis var en anpassning till hästen snarare än till människorna! Kända korsvirkeshus i minst två våningar Det finns åtskilliga kända korsvirkeshus i två eller fler våningar i städerna om vi skulle göra en inventering och en del är ju starkt exponerade genom att ligga centralt som Lilla Torg och kvarteret St. Gertrud i Malmö. En del av de gamla korsvirkeshusen finns fint beskrivna i skrifterna från Malmö museum, t.ex. Claus Mortensens hus. (Se bilder. Jag har råkat tappa bort källhänvisningen men återkommer med detta i nästa nummer.) E. Bager stod ju för flera renoveringar av gamla dylika hus i Malmö. I Malmö Fornminnesförenings 44:e årskrift beskriver Lars Andersson det Hedmanska gårdskomplexet vid Lilla torg och Hjulhamnsgatan, där även de olika termerna för bitar i timran finns med. I Lund har vi t.ex. Kjederkvistska gården på Bredgatan som totalrenoverades mycket fint på 1980-talet, även om den syns mindre utåt, till skillnad från Wickmanska gården som nyligen delvis brann men som kommer att återställas under senare delen av Ett intressant och vackert korsvirkeshus i två våningar var gamla apoteket Svanen i Lund, där verksamheten startade, men det huset finns inte längre. Apoteket Svanen var för övrigt Lunds äldsta kvarvarande företag startat redan Ett framträdande korsvirkeshus i två plan är Ekska huset framför Lunds stadsbibliotek. Ekska genomgick en total renovering på 1970-talet, då det befanns vara i dåligt skick. På Kulturen i Lund har samlats flera vackra hus i korsvirke och två eller fler plan, där rött tegel som fyllts i dekorativa mönster i facken och blyfönstren likaså är utsmyckningar av hög klass. I Ystad byggdes ett flertal magnifika tvåplans korsvirkeshus mellan och 1800-talen, t.ex. Änglahuset. Den kanske mest imponerande korsvirkesbyggnaden är Per Hälsas gård, där det övre planet skjuter ut över trottoaren på det sätt som man förknippar med medeltida byggnader över hela norra Europa. En hel del av dessa hus finns representerade i 5

6 Kjederqvistska gården i Lund renoverades 1975 och några år framåt. Bilden från Jonsson, Pettersson, Westerberg och Lindqvist bok om gården. Evald Gustavsson och Ingemar Thunanders bok Kulturminnen i Skåne (Liber 1981). I Helsingborg finns Henkelska gården i samma stil och i Kristianstad ligger ett på Döbelnsgatan-Västra Vallgatan, som restaurerats av Folkes bygg. (Vi besökte ju Folke Carlsson för några år sedan.) Så det finns verkligen en hel del vackra exempel på denna byggnadsstil och tidsepok, och det största av alla sådana hus är den gamla handskfabriken (om jag minns rätt) som uppförts på Fredriksdals friluftsmuseum i Helsingborg. Tar man sig sedan västerut till Danmark finns där ytterligare mycket att hämta. Gamla Århus är bara ett exempel. Konstruktionen Jag skall inte uppehålla mig så mycket kring husens historia som deras konstruktion i trä. Man kan notera att facken i dessa korsvirkeshus sällan var i kline, för att underhålla detta i flera plan är inte så lätt och det blir heller inte lika starkt och stabilt. När det fanns lersten eller klineliknande väggar var de mindre av skrytfasader, så de hamnade i regel på gårdssidan. Utåt gatan ville man visa upp ordentligt bränt tegel, och facken är oftast fyllda just med rött bränt handslaget tegel; ett material som varar många generationer liksom eken. Likaså kom man att undvika stråtak bland tätbebyggelsen inne i städerna där bränder kunde bli förödande, så man föredrog någon variant av enkupigt tegel. Egentligen var konstruktionen av ett korsvirkeshus i två våningar i stan bara lite mer komplicerad än den som fanns i en våning på landet. Hantverksmässigt var man givetvis mer avancerade i städerna och på godsen än ute bland allmogen. Vad man gjorde var i princip att hammarbandet (lejden eller överträet), som förband stolparna upptill, också bildade fotträ (syll) till nästa våning. Ibland hade man ett överträ till den nedersta raden av stolpar, på vilket sedan nedervåningens takbjälkar la- 6

7 Claus Mortensens 1500-talshus, Malmö. Gårdsfasaden under 1700-talet. Timran och andra våningens magasinslucka har rekonstruerats med hjälp av uppmätning av fasaden medan varuhiss, fönster och portar rekonstruerats med hjälp av bouppteckningar. des. Sedan lade man ett nytt fotträ ovanpå dessa bjälkar, vars ändar man ser som fyrkanter i fasaden. Längst upp under nästa bjälkrad hade man sedan en profilerad loftlist (se figur till vänster) som var en av flera dekorationer som man försåg dessa ganska statustyngda hus med. Precis som allmogen hade sina statussymboler hade de mäktiga borgarna i städerna sina, och adeln sina. Andra dekorativa inslag utvändigt var fönstren och murningstekniken, men dessa hade ingen större konstruktionsmässig betydelse. Bjälkändarna kom också att ges dekorativa inslag, som t.ex. när husen fick en s. k. utkragning, så att den andra våningen stack ut en bit utanför nedre planets fasad. Man kunde då utnyttja lite av rummet ovanför gatan, vilket inte är helt konstigt när man betänker att de gamla städerna var trånga och marken var dyr, så varje tillskott i utrymme var en fördel. Utkragningen vilade på bjälkarna som låg som tak till första våningen (det vi kallar mellanbjälklag i modernt byggande). Nästa vånings fotträ låg sedan i yttre änden på dessa bjälkhuvuden som stack ut, en ganska enkel och finurlig konstruktion. Under bjälkhuvudet kunde man sedan också sätta in en knekt, som var en profilerad stötta till bjälkhuvudet och gjorde huset än mera imponerande. De gamla stadshusen i korsvirke var ofta betydligt bredare än längorna på landet, kanske runt 9 meter snarare än 5,5 till 6 meter. Därför hade stadshusen invändiga hjärtväggar som stöttade upp de takbjälkar som trots allt skulle bära ett och ett halvt plan till. Längst upp fanns det lite mer komplicerade takstolskonstruktioner för att stötta upp gavlarna, som blev ganska höga i och med husets bredd och takens ofta ganska branta lutning. I vissa nordeuropeiska länder hade man som praxis att lägga denna gavelsida ut åt gatan, eftersom man då 7

8 Wickmanska gården, Lund, den del som inte skadades i branden Foto Tommy Carlstein fick ytterligare en inredningsbar våning, men i det mindre tätbefolkade Skåneland (vi har tvåvånings korsvirkeshus även i Halmstad) lade man sällan gavlarna ut mot gatan annat än i kvartershörnena där detta blev oundvikligt, om man inte valde att slutta taken på gavlarna eller att valma dem. Wickmanska gården i Lund Jag skrev lite om den Wickmanska gården i tidigare blad med anledning av att den eldhärjats på sommaren Jag har nu haft tillfälle att mera i detalj granska både konsekvenserna av branden och av tidigare renoveringar. De renoveringar som genomförts under senare delen av 1900-talet har inte alltid varit av hantverksmässigt lysande kvalitet, utan ibland minst sagt slarviga. Dessutom har man bytt ut gammalt dåligt korsvirke mot ny fur (!) snarare än ek, vilket är minst sagt oförlåtligt. Andra ingrepp har varit att man satt in skyltfönster varvid man huggit sig igenom timran och att man på ovanplan och på andra ställen satt in större fönster. Då har man till mindre del huggit sig in i de bärande stolparna, som tur är, men man har bryskt tagit bort löshulten under fönstren för att få plats med nyare fönster av 120 cm höjd ungefär. Man kan säga att hela inredningen i det hus som går mot Bredgatan har varit ganska förstörd sedan länge p.g.a. lokalanvändningen. Här fanns ju i många år Bengtssons Färghandel, som man fått plats med genom att riva innerväggar och sätta in järnbalkar och järnpelare. (Man kunde lika bra ha haft pelare i ek som järn, om man velat.) Inåt gården har man i omgångar satt in ett och annat konstigt fönster i annan stil. Men efter branden blev hela innanmätet av huset mot Bredgatan nära nog totalförstört, så här finns knappast något att bevara, utan detta skall byggas om från början, så att innerstommen även kan stötta upp ytterstommen i korsvirke. När man nu ändå måste totalrenovera huset kan man också passa på att byta ut en del sämre korsvirkesbitar i den del av timran som inte brandskadats men som fallit offer för tidens tand. Men utvändigt kommer huset att bli sig helt likt, eftersom det skall byggas upp i gammal återanvänd ek, och det bör gå att få tag i så pass mycket gammalt enkupigt taktegel att även detta löser sig. Men den invändiga konstruktionen kommer att bli modern, eftersom detta krävs av byggnormerna. Här kommer den moderna byråkratin in, för de gammeldags beprövade konstruktioner som bevisligen klarar 200 till 300 år är inte goda nog, om de ger lite svikt i bjälklagen t.ex. Nyare material av typ limträbalkar har däremot byggbyråkratin fullt förtroende för, trots att de testats under betydligt kortare tid. Men så är det nu. Däremot är det bra att huset får en komplett ny innerstomme som också blir bärande, för i framtiden, kanske om 50 till 100 år kan huset igen behöva viss renovering av korsvirkesstommen, och detta blir en lättare uppgift om man samtidigt inte behöver göra om innerstommen. Tommy Carlstein Småbilderna i texten är detaljer från Berlingska huset på Kulturen i Lund. Foto Marianne Rosén. 8

9 Den danske journalisten Henrik Sten Møller har nyligen publicerat sin bok Forelsket i København. Henrik Sten Møller som arbetar på tidningen Politiken skriver om konst, arkitektur, debattartiklar och författar. Kulturministeriet har bl.a. beställt ett flertal böcker och publikationer. Henrik är väl känd i Skåne med många vänner inom konst, byggvård, arkitektur och musik. Nästan medlem i Skånska Gårdar. Kanske vi kan övertala honom till en gemensam släntretur i Köpenhamn till hösten. Forelsket i København, är en högst personlig kärleksförklaring till Köpenhamn. Fotografen Jens Lindhes speciella fotografier speglar Henriks tankar på ett både positivt och överraskande sätt. Boken innehåller tjugo kapitel från, I Vanens rumlighed. Byens daglige forandringer till XX Vend blikket ud. Lad verdens bedste arkitekter bygge. Boken kostar DK 299,- och kan bl.a. köpas i Politikens Bokhandel vid Rådhusplatsen. TP Forelsket i København Ett boktips! Bilderna här på sidan är från boken. 9

10 Vad sten kan berätta! Och vad kan inte de berätta, som känner till den sten som överallt smyckar vårt landskap, de som med text och bilder medverkar i Skånes Hembygdsförbunds årsbok med Kerstin Arcadius som redaktör. Titeln Skånsk sten skönhet och möda täcker vad man får uppleva. Bakom skymtar människorna bakom verken, deras tunga stengärdsgårdar, nu kulturminnen, och massiva dösen som med tungt slit rensats ur åkrarna för att ge plats för odling, för brödfödan. Aldrig heller blir det något slut på sten, vinterns tjäle kränger fram fler för vart år. Men det är en annan historia, slitet med dem är förbi. Man kan börja med att se sig om hemmavid, överallt finns sten som berättar om människor och tider som varit. Fara på utflykt med boken som guide. Eller fördjupa sig i den hemma i soffan. Var man än är, så är man på upptäcktsfärd. För allt vad människor haft för sig med sten. I Osby, i Kälsved levde Per Olsson I våra dar kanske han blivit en framgångsrik tidningsmakare, nu fick han nöja sig med att förmedla nyheter ristade i sten. Han som föddes innan skolan infördes har troligen lärt sig läsa på egen hand, att rista i sten lärde han av en stenmästare från Kristianstad. På ett stort antal stenar har Per Olsson ristat vad viktigt som hänt i bygden, Om att man prövar en ny gröda potatisen när männen börjat använda långbyxor och hög hatt, etc, etc. Det handlar i mycket om vardagskulturens historia. Och uråldrig historia på annat håll: i Viken. Slipstenen, en sandstenshäll med djupa vågformade skåror man tror att redan stenåldersfolket slipade sina stenverktyg mot hällen att stålverktyg slipas är känt i den dag som är. Kanske klokt att ta med lite verktyg att vässa när man ändå är ute och turistar. Den sortens slip/-sandstenar finns också kring Gantofta. Spåren av en kungafjäskande kyrkoherde syns i prästgårdsparken i V Sallerup. I de för skåningar svåra åren under Carl XI lät kyrkoherden Jöns Henriksson under sina år fram till 1689 lägga ut stenar som bildade en slags lojalitetsförklaring: CAROLUS XI, MONARCH SVECIA. Kyrkoherden lät också uppföra ett gravmonument över sig själv, resterna av det finns på baksidan av kyrkan. Så åker man Skåne runt med boken, beser borgar och slott, kyrkor och ladugårdar, får man veta vad för slags teknik som använts, när status och högfärd varit drivfjäder, etc. Det är mycket roligt och lärorikt. De väldiga stenblock (alla har namn), som helt omotiverat ligger ute på släta åkrar har enligt sägnerna kastats i raseri av troll och jättar när de fann att folk började bygga kyrkor och bekänna sig till Vite Krist. Hur det verkligen förhåller sig får man förstås inte veta. I Dalby finns stenmästaren Mats Johansson, fjärde generationen på samma plats. Han har mycket att berätta om yrket. Mer om det praktiska får man i kapitlet om skötseln av sten, trots allt ett ömtåligt material. Om hur man bevarar stengolvens skönhet, håller efter mossa och skyddar mot vittring. För vi lever ihop med sten som människor gjort ända sen stenåldern. Och stenboken är en bok man älskar. Anna Greta Persson Magasinet från 1788 på Ingelstads gård i Ö Ingelstad. Foto Kerstin Arcadius, Skånes Hembygdsförbund 10

11 Välkomna till 75-årsjubileet! Skånes hembygdsförbund fyller 75 år och jubileet firas på friluftsmuseet Fredriksdal i Helsingborg. Firandet sker i samband med förbundsstämman då ett antal kulturpriser delas ut, Lengertz Konstpris och Litteraturpris samt Petripriset. Fredriksdal med sina gårdsmiljöer och trädgårdar är en inspirerande plats för jubileet och där kommer skånsk hembygdsrörelse att visa upp sin mångsidiga verksamhet och mellan kl 13 och 18 erbjuds aktiviteter för alla åldrar. Pröva repslagning, delta i gissa-prylen-tävling, mal på handkvarn, se hur man sadlar och skor en häst, hur en träpump tillverkas, hur man flätar en hasselkorg eller se smeder och skomakare i arbete. Barn och vuxna bjuds in att byka och mangla på gammalt vis, leka gammeldags lekar, baka gorån, bereda lin och lyssna till sagor och sägner på höskullen. Även bygdemål och färgstarka berättelser på dialekt utlovas! Flinka fingrar visar skånsk knyppling och i marknadsstånd presenterar föreningarna årsböcker och serverar stenugnsbakat bröd, hyllebärsdricka, spettkaka och gorån. Åk till den 200-åriga möllan med häst och vagn eller följ med på en åktur i en brandbil från Dåtid möter nutid! I en utställning visar barn kuddar som de broderat med inspiration från traditionellt skånskt yllebroderi. I prästgården visas äldre dokumentära filmer, t ex om mjölkhämtning på 1950-talet och tobaksodling i Åhus. På utescenen bjuds durspel, gillesdanser, musik med Frosta spelmän och bygdespelet Hvar dag, en annan dag baserat på historiska källor. Dagen till ära tillämpar Fredriksdal 1928 års entréavgifter och folkdräktklädda går utan kostnad. Välkomna till en innehållsrik dag på Fredriksdal! Information: Pia Sander, Skånes hembygdsförbund, tel , e-post: pia.sander@regionmuseet.m.se Säljes Spegeldörrar mm Spegeldörrar med och utan karm, från och framåt. Klädhängare från tidigt 1900-tal, spisar, äldre möbler, passande för gamla längor och mycket annat. Bengt Anderberg, tel eller AGA-spis från 1940-talet med renoveringsbehov. Emalj i fint skick. Tel: 046/ eller 0708/

12 Välkommen till återbesök i Grönby Söndagen den 3 augusti kl 14:00 gör vi ett återbesök i Norra Grönby. Förra året besökte vi den korsvirkesgård som Claes Schlyter och Cecilia Hagert satsat på i Grönby. Sist vi besökte gården så fanns där bara en grund och lite murade innerväggar i lecablock liksom den vägg i råsten (skalmur lyder den tekniska termen) som var det enda som kunde bevaras från den ena uthuslängan. Det lecagrå intrycket var kanske inte så imponerande, även om man kunde se att det hela låg fint i landskapet. Så här framåt sommaren 2003 har det naturligtvis hänt massor. Strax efter nyår hade vi tak på båda längorna, vilket kändes mycket skönt. Lyckligtvis var november och december inte särskilt blöta månader. När man bygger nytt vill man snabbast möjligt komma i det läget att man får taket på och blir mindre väderberoende. Med taket följde också att gavelspetsarna blev gjorda och jag hann montera korsvirket på husets gavelsidor i samma veva. Innan taket kom upp lades bjälkarna (6 tum breda och 7 tum höga, dvs. 15 x 17,5 cm) på lecaväggen. De hakades i och vilade samtidigt på en korsvirkesvägg i gammal ek som utgjorde skiljeväggen mellan de vinkelbyggda längorna. På dessa lades sedan ett brett brädgolv i 32 mm tjock gran som gör att innertaket i rummen blir snyggt och traditionellt. Frigolit isolerar Sedan för att huset skall bli välisolerat och värmeeffektivt, dvs. miljövänligt, så fästes ett lager på 12 cm falsad frigolit utanpå den inre väggen i 15cm bärande leca. Det gjorde att huset från att ha sett ut som ett grått fängelseliknande murverk nu kom att se ut som ett vitt frigolithus med gula prickar som utgjordes av fästbrickorna till frigoliten! Mycket skall man genomlida. Men nu har korsvirkesväggarna kommit på plats och facken har blivit fyllda igen med leca och putsade. Så det hela börjar likna en korsvirkesgård. Väggkonstruktionen är både stark och värmeekonomisk och jag vill därför passa på att förtydliga denna. Börjar vi utifrån kommer alltså 13 cm ekekorsvirke med facken fyllda med 12 cm lecablock som putsas. Innanför kommer en 3 cm bred luftspalt, som följs av 12 cm frigolit. Den senare är fäst på en murad innervägg i 15 cm leca, som räknas som en bärande vägg (liksom ytterstommen i korsvirke). Denna lecavägg putsas och nätas invändigt, vilket ger en total väggtjocklek på minst 44 cm, vilket är en ganska tjock vägg. Taket har fått lite utkragning med vackra profilerade taktassar (samma profil som min kofot med vars hjälp jag gjorde prototypen), och Cecilia och Claes hade turen att via en rivningsfirma i Tyringe få fatt på ett återanvändbart enkupigt rött taktegel (typ Herkules) som räckte till gårdens alla tre längor; boningslängor såväl som stall. Den tredje längan som var stall kunde bevaras vad gällde de vackra råstensväggarna med gjutjärnsfönster, men bakom detta stall hade man byggt till en stor bred loga och lagt dess gavel i ful grön plåt inåt gårdsplanen. Stallets bjälkar var i ett erbarmligt skick och fick ersättas med nya liksom takstolen. Dessa byttes ut av Claes och han murade också nya inre stallväggar i leca, som nu putsats av en duktig murare (Stefan Jensen från Österlen). Han har byggt flera korsvirkeshus tillsammans med mig sedan Stefan gjorde också de snygga invändiga putsvalven kring järnfönstren i stallet. Mycket av det andra arbetet med stommen gjordes av familjen Eklund, en byggfirma i Sjöbo, och deras duktiga hantverkare. Slutprodukten blir en u-formad gård i en blandning av korsvirke, råsten och tegel, som ligger i den öppna dalen nedanför kullarna mellan Grönalund och Norra Grönby. Lite om den inre planlösningen Huset som jag ritat och formgivit i dess huvuddrag består av en länga med bredsidan mot söder och en sammankopplad i vinkel på dess norra sida. Den förstnämnda längan är 6,4 m bred och 23 m lång och den andra är 6,4 gånger 15 m. Köket ligger i den mindre längan som har råstensvägg mot väster och till köket hör en dörr i spröjsat glas som ger en fantastisk utsikt mot fälten i väster. Detta är husets enda egentliga avvikelse från traditionen, men 12

13 det får man ta för att vinna en enorm trivseleffekt. (Den som är 100% renlärig kan ju med lätthet i framtiden sätta in en smalare traditionell dörr och sitta innanför och avnjuta mörkret.) Intill köket finns ett ordentligt skafferi. Ett skafferi har en enorm fördel. Det ersätter dyr modern köksinredning i form av över och underskåp och det är billigt att inreda ett skafferi med hyllor där allt finns tillgängligt på optimal höjd. Det man använder ofta finns på mellannivå; det som är tungt och som nyttjas sällan står längre ner (den största gjutjärnsgrytan t.ex.), och det som är lätt och används sällan ställs längst upp. Huset har också en bastu och en tvättstuga som innehåller värmepumpen till jordvärmesystemet. (Det senare är också mycket miljövänligt.) Båda toaletterna på nedre botten följer handikappnormerna. Vardagsrummet ligger i södra längans västra ände vilket ger massor med eftermiddagsljus och huset har ljuskorridorer genom att dörrarna invändigt ligger i fil med gavelsidornas fönster. Huset kan värmas med vedkraft Köket förses med vedspis, vardagsrummet med braskamin, rummet bakom husets frontespis har en kamin och det östra rummet får en kamin som kommer från Cecilias föräldrahem. All förbränningsluft tas direkt utifrån genom ett friskluftsintag ingjutet i grunden som leder in till kaminerna. Blir det sålunda ett längre elavbrott kan huset lätt hållas varmt med hederligt bränne och jordvärmesystemet kan kompletteras under vintern om man så vill. Även maten kan lagas utan elström. Inte minst kan man elda för trivselns skull. Annars värms huset med ett utvändigt jordvärmesystem, en värmepump och vattenburen golvvärme. En hel del återstår Byggprocessen har inte stressats fram även om bygget fortskrider såväl målmedvetet som med eftertanke. Planlösningen på vindsplanet är inte helt klar men nästan liksom takkupornas placering. Dock kommer inga takkupor att vara så stora att någon takstol måste växlas av utan de får gott plats mellan takstolarna som ligger på standardavståndet 120 cm c/c. Takkupor måste väljas med omsorg. Det blir två takkupor in mot gårdsplanen. Båda blir halvrunda och hamnar ovanför dörrarna. På den södra boningslängan blir det likaså två halvrunda takkupor mot söder på ömse sidor om frontespisen. Cecilia och Claes hoppas att de kan flytta in i delar av huset framåt augusti 2003, även om huset inte blir nyckelfärdigt till dess. Det blir en hel del kvar att göra och inreda mera gradvis. Claes är stark, energisk och tekniskt duktig och Cecilia är duktig på planering, administration, ekonomi och annat, så inom familjen klarar man det mesta. Rent ekonomiskt finns det mycket pengar att tjäna på ett aktivt eget arbete även om man har hantverkare som kanske gör de flesta timmarna. Men egna materialinköp där man kollar priser på olika håll, en hel del eget transportarbete, framflyttning av material dit det skall användas, vissa egna arbeten som murning i leca och läggning av vissa golv, städning och röjning, målning och underarbeten och mycket annat som man själv gör ger stora budgetbesparingar om alternativet är att leja folk och betala deras löner och moms m.m. Att Cecilia och Claes har gjort en imponerande egen arbetsinsats kan jag intyga. När vi får tillfälle att besöka Dalhem så kommer mycket av bygget att vara genomfört och då kan vi se omvandlingen av hela fastigheten från ett nedgånget rivnings- och renoveringsobjekt till en kulturgård som man kan vara stolt över, en gård som kommer att klara sig i mer än ett par hundra år framåt i tiden, även om ingen av oss kommer att finnas kvar för att kunna läsa om hur Föreningen Skånska Gårdar år 2203 gör ett studiebesök med en helt ny krets medlemmar för att se hur skånegårdarna som byggdes 200 år innan ser ut då. Så bygget tuffar vidare och det kalla vintervädrets dysterhet har vikit för vårens inspiration. Så ni som känner för att kolla hur det hela fortskrider är välkomna. Har ni också goda idéer, ta då upp dem till diskussion, för det är idéutbytet som är kärnan i Skånska Gårdars verksamhet. Tommy Carlstein Vägbeskrivning: Grönby ligger runt 6 km söder om den stora vägen mellan Malmö och Ystad. Kommer man från Malmöhållet kör man förbi Svedala och omedelbart efter vägen som går norr ut till Sturup kommer den väg söderut som man skall ta och som går ner förbi Börringeklosters gods till byn Börringe. Här korsar man järnvägen och kör vidare söder runt en bokskog som kallas Grönalund. I södra delen av denna när man börjar se det öppna landskapet kommer man till en skymd kurva som samtidigt är en korsning. Kör in till vänster på den lilla vägen som går nedtill längs åsen. (Vi sätter upp lite Skånska Gårdar skyltar till er hjälp.) Kör någon kilometer längs åskanten (fälten ligger i söder) och följ skyltarna så kommer ni fram dit ni ska. (Se även bifogad karta.) 13

14 Bossagården. Hörröds socken. Målning av S Sandgren år 1923 Bossagården och kyrkan i Hörröd Vi besöker Bossagården i Hörröd samt Hörröds kyrka (och om tiden medger även Degeberga Hembygdspark) Söndagen den 13 juli kl. 14 besöker vi kyrkbyn Hörröd som ligger på Linderödsåsen i sydöstra hörnet av Kristianstads kommun. Hörröd är en vacker liten by i sköna omgivningar, där man nyligen restaurerat den gamla kyrkan på ett mycket speciellt sätt. Vidare finns där en mycket intressant fyrlängad gård som heter Bossagården som är under renovering. Om vi börjar med kyrkan så restaurerades den för ett par år sedan. Till skillnad från de flesta stenkyrkor i Skåne som är helt vitkalkade hade denna kyrkan haft en annan och mera intressant färgsättning i brunt, grått och gult. Detta gjordes för ett par år sedan och blev mycket vackert. Vi skall besöka denna kyrka och få lite redovisning av detta arbete. I skrivande stund har jag inte lyckats få tag i arkitekten som ledde arbetet, men jag har hört att prästen i Maglehem är väl informerad, så endera kommer han eller någon annan inblandad. Vi samlas vid kyrkans parkeringsplats kl. 14 och utgår från denna. Sedan skall vi besöka paret Lil Stålheim och Peder Wolfbrandt som sedan 1995 är ägare till Bossagården, en känd och ståtlig gård i Hörröd. Det finns en vacker gåramålning på gården anno 1923 (se bild), där den har ett halmtak. Den är gjord av Sten Erik Josia Sture Sandgren ( ). Han började som fotograf men övergick sedan till att måla både olja och akvarell. Han färdades i egen bil i Halland och Skåne och gjorde skisser som sedan fullbordades i hans Malmöateljé, allt enligt 1987 års utgåva av Gärds Härads Hembygdsförenings Årsbok. Bossagården har en lite sorglig historia. På slutet av 1960-talet eller så inköptes den av en konstnär och tekniker, som skulle ha den som kursgård för folk som skulle lära sig hur man restaurerar tavlor. Han påbörjade sedan en lite hårdhänt renovering av gården och östra längan i korsvirke blev lite överdriven. Boningslängan var putsad och låg i söder, och stallängorna hade korsvirke inåt gården men huggen råsten utåt. Bossagården våren Foto Tommy Carlstein 14

15 Detta var ganska vanligt i trakten (södra Färs härad och norra Albo). Emellertid gick konstnärens projekt ganska snett tack vare en tragisk skilsmässa, han tappade livslusten, och lämnade gården halvfärdig med mängder av kvarvarande inventarier och inte så lite rent skräp. Gården lämnades mer eller mindre öppen och sedan ägaren försvunnit såg många skumma typer till att det som var av värde skingrades. Till slut stod den där bara, öppen, nedskräpad, och förnedrad med delvis läckande tak. Tur att den klarade sig undan brand under alla dessa år. Eftersom mina föräldrar hade sommartorp i byn bredvid (Huaröd) kom jag många gånger förbi och såg eländet, men konstnären som flyttat till annan ort ville varken sälja eller rädda situationen, deprimerad som han blivit. Till slut omkring 1995 nådde Kristianstad kommun honom med sitt rivningsföreläggande, och först då kom han sig för att sälja det gravt nedgångna stället. Det var då gården hamnade hos två kunniga och viljestarka entusiaster, nämligen Lil och Peder, som hade vuxna barn och därför kunde ägna tid åt en stor förfallen gård. De blev med gård, som Lil uttryckte saken. Lil är konsthantverkare med kristallampor som specialitet, och Peder är musei- och utställningstekniker med nästan hela världen som arbetsplats, men när han är hemma är han en skicklig hantverkare, precis den slags ägare som Bossagården behövde. Lil för sin del hade behov av en gård för sitt hantverk och galleri, och Bossagården saknade inte utrymmen, sedan man väl röjt och renoverat och kunde ta dem i besittning. Stycke för stycke har man nu renoverat stora delar av gården och återställt den till ett ganska ursprungligt skick. Och sedan man för ett par år sedan putsat fasaden till boningslängan liknar den åter den gamla gåramålningen från 1923 till hela byns stora lycka. Eftersom granngårdarna är fint i skick, så var Bossagården länge ett bygdens sorgebarn. Ännu finns det en hel del kvar att göra på gården som är lite av ett livsprojekt, men det är precis så som vi i föreningen vill ha det. För oss i Skånska Gårdar är det perfekt att få komma in själva processen och få se och diskutera projektet medan det är på gång. Så söndagen den 13 juli kl. 14 börjar vi vid kyrkan och promenerar ner till Bossagården och ser oss lite omkring i den del av Hörröd som ligger runt den gamla kyrkan. Skulle vi få tid över kan vi ta en liten sväng ned till Degeberga hembygdspark och titta lite på husen där, men vi lämnar detta öppet. Ta dock gärna med en kaffekorg så kan vi ta oss en gemensam fika på Bossagården. Tommy Carlstein Vägbeskrivning: Från Tomelillahållet: Kör till Brösarp och sväng av efter Brösarp och följ skylt mot Hörröd. Från Hörbyhållet: Kör söder ut c:a 5 km mot Sjöbo till Korsholm, Följ sedan skylt mot Kivik. Kör igenom Önneköp och fortsätt mot sydväst. Tre km efter Önneköp, kör rakt igenom korsningen där en väg går till Degeberga och den andra mot Fränninge. Fortsätt mot Kivik runt 3 km och där står en skylt mot Hörröd. I nästa korsning kör inte mot Agusa utan till vänster mot Hörröd. Vid nästa korsning igen kör höger och man kommer till kyrkan (Jag tror det står Lillehem på denna skylt.) Från Kristianstad: Kör till Degeberga, sväng upp på åsen förbi Forsakar en 4 km och i Gaddaröd sväng vänster mot Hörröd. Fortsätt genom första delen av Hörröds by mot Brösarp och i nästa korsning där vägen åt vänster går till Lillehem, sväng höger upp mot kyrkan. Visningar av Pålssonhuset i Käglinge 1820-talsgården Pålssonhuset i Käglinge visas i sommar för allmänheten varje söndag från 18 maj t.o.m. 14 september mellan kl med hembygdskunniga guider. Visningarna, som sker i Käglinge Egnahemsförenings regi, är gratis. Den traditionella midsommargudstjänsten på det gamla gårdstunet hålls söndagen den 22 juni kl 18 i samarbete mellan Oxie Församling, Oxie Härads Hembygdsförening och Käglinge Egnahemsförening. Buss 16, 17 och 144 går nära Käglinge rekreationsområde. Mer information: Käglinge Egnahemsförening Arbetsgruppen för Pålssonhuset gm Per Ragnarson, E-post: ragnarson.oxie@telia.com 15

16 Soppa med tilltugg Birgitta Lilius ville kanske fortsätta att laga soppa, och sua soppa som det så härligt heter i bygderna. Fastän än hon var ganska medtagen efter ett par slitsamma men nog också härliga dagar på Kulturen då Skånska gårdadamer i all oändlighet lagade till och serverade soppa till besökare. Nästa gång kan du väl skriva om soppa i Gårdabladet, tyckte hon. Jovisst kan jag. Både nästa och nästa gång igen om jag lever och bor kvar. Min fina Jordärtskockspuré Viktigt att blanda jordärtskockor med andra grönsaker. Enbart skockor, ja, det är risk att magen blir spänd som ett trumskinn. Det känns inte bra! Annars är de härliga, innehåller bl a en kolhydrat som heter inulin som gör att diabetiker väl tål skockor. Icke att förväxla med ins-ulin. Jag lagade soppan med två medelstora gula lökar, två potatisar, tre kvarts kilo jordärtskockor, en bunt persilja och lite grädde. Man kan variera ingredienserna som man vill, t ex mer lök eller potatis, mindre mängd skockor eller så. Skockor ger alltid en mild, distinkt ton där de är med. Häll upp lite vatten i en kastrull och koka upp. Skär av stjälkarna på persiljan, de ska med i soppkoket. Det krusiga hackas och läggs i en nätsil. Ge det ett minutsnabbt dopp i det kokande vattnet. Spola sen genast av persiljan i kallt vatten. Den metoden gör att den får behålla både smak och färg på högsta höjd. Slå nu en liter vatten och en tesked salt i kastrullen. Låt koka upp så sakta. Skala och hacka två gula lökar och gör samma sak med två potatisar. Skrapa eller skrubba skockorna. Skär i bitar om de är stora. Knyt ihop persiljestjälkarna, de ska i koket. Hetta upp en matsked smör eller matolja i en kastrull. Fräs lökhack och potatis två minuter. Häll över det kokande vattnet från den andra kastrullen. Lägg i persiljestjälkarna och skockorna. Låt koka mjukt tio-femton minuter. Fiska upp persiljan. Stick ner mixerstaven en kort minut i kastrullen. Eller lyft över lite av innehållet med spad i matberedaren och kör några sekunder.. Tillbaka i soppkastrullen. Rör ner en à två matskedar tjock grädde. Tag ett enda tag, grädden bildar ett vitt stråk i soppan. Lägg i den hackade persiljan. Det blir en skön soppa som skulle få obehaglig bismak, (glutamat) om man vill piffa till med buljongtärning. Låt den slippa! Krutong Lite åldrat osötat bröd får sin upphöjelse som mättande tillbehör. Skiva brödet. Gnugga med en ituskuren vitlöksklyfta eller bred på lite mosad/krossad vitlök. Fukta med olivolja och ställ på fat i ugnen, I75 grader I0-12 minuter tills de är spröda. Mycket gott till soppan. Colette, den franska författarinnan älskade dessa stekta olivvitlöksmackor utan vidare spisning, och man kan förstå. Faktiskt en Söderns motsvarighet till vad som på våra breddgrader under försommaren i gamla dar kunde vara svenska barns härligaste smörgås. En skiva hembakat vedugnsgräddat bröd brett med nykärnat smör täckt med finskuren gräslök Sådant handlar om gastronomi. För Colettes svenske kollega Vilhelm Moberg var småländsk gräslökssmörgås vad den med vitlök var för henne. Vi som blivit så internationella, mångkulturella ska det kanske heta, kan gilla bådaderas. Fast nykärnat smör, det existerar inte längre. Svenskt smör är i dag enhetssmör likadant från Ystad till Haparanda! Japansk miso Apropå buljong, i trettio år har jag använt miso, mjölksyrad pasta av bl a sojabönor, som japaner tillverkat i århundraden. Att helt enkelt lösa upp i vatten. Man får denna misobuljong i japanska restauranger, en klar ljus buljong. Ibland med några bitar purjo eller tofu, sojabönsost, en hackad räka eller vad som helst. En underbar buljong. Misopasta har alltid funnits i hälsokosthandel, nu också i invandrarbutiker med asiatiska produkter. Anna Greta Persson