tildes resa Jag såg fram emot att få rösta kom till sverige som flykting

Transkript

1 SvJ svenska journaen, äkarmissionens Medems och organisationstidning nr 6 december 2015 Årgång 91 En räddare i summen Yero Moctar är savbarnens hjäte Oroiga för vintern Kyan närmar sig Libanons tätäger Det handade om tid och tåamod Leif Zetterund om det okända kidnappningsdramat i Somaia Festiga desserter Amandas och Hannas bästa festrecept tides resa tv-profien tide de paua eby Jag såg fram emot att få rösta kom ti sverige som fykting krönika: Biderna på tv och min väninnas berättese får mig att se på mitt eget iv med nya ögon. annika hagström

2 innehå Säj! Och satsa på nyproduktion i Moçambique. När vi såt din bostad skänker vi pengar i ditt namn ti Läkarmissionens barncenter i Chimoio, Moçambique. Hittis har vi samat in över kr ti deras arbete. Läs mer om arbetet på makarringen.se/itebattre Tide de Paua Eby Jag kände att jag behövde få berätta min historia, som EN av många fyktinghistorier. Jag vie vara ärig och ge fyktingen ett ansikte. 4 foto: Anna-Lena Ahström december Längtar hem Den syriska famijen Aewi har varit på fykt i fera år. De drömmer om fred och en framtid för sin son. 14 En annorunda ärare Han kunde vat en ättare väg, Yero Moctar som i hea sitt iv känt att han vi göra skinad. 20 Vi ge hopp I över 20 år har Forin Ianovici arbetat med att hjäpa de utsatta i Bukarest. 24 Okänt gissandrama I nära två år kämpade Leif Zetterund för att frita sina anstäda som var kidnappade i Somaia Lätt att trampa fe band tiggande människor Jag besökte Fiadefiakyrkan i Stockhom i våras när den var öppen för EU-migranter som behövde duscha. Där fanns även en frisör som kippte hår. Det var mycket fok, framför at romer från Rumänien. Forin Ianovici som eder Läkarmissionens samarbetspartner Life&Light (Liv&Ljus) i Rumänien var där och pratade om deras verksamhet i Bukarest. Även om jag inte förstod det som sades var vissa saker tydigt. Nästan aa räckte upp handen för att få skriva på ett papper om att de var intresserade av att få åka hem och att få vara med i programmet. I samtaen efteråt bev det ännu tydigare. Vi är trötta och sjuka och giar inte att tigga, Vi fryser, Jag saknar mina barn, men vi behöver pengar. Nu kan man ju inte ta aa EU-migranter och skicka dem ti Liv&Ljus, men det ger ett annat perspektiv att höra Forin prata om och med EU-migranterna. Detta att människor tigger i Sverige är känsigt på fera pan och det är ätt att trampa fe. Det finns saker att tycka på ett strukturet pan, vem är fattig och rik, vika grupper är marginaiserade och inte. Men sen bir det personigt också. Forin är bestämd med att man kan ge käder, mat och mediciner ti dem som tigger, men inte pengar då han inte ser en framtid i tiggeriet. Någon annan tycker att dea med sig hör ti att vara människa. En tredje är upprörd och vi få bort aa tiggare. Det finns poitiska perspektiv, principfasthet och vankemod, och mitt i Eva Nordenstam von Dewig Informationsansvarig på Läkarmissionen 14 atihop finns enskida människoöden utanför nästan varenda matvaruaffär i Sverige. Forins arbete i Rumänien kan du äsa om här i tidningen, och eftersom det är december vi jag påminna om jukapparna i Läkarmissionens gåvoshop. Just ti Rumänien går det inte att handa något, men det finns fut av andra bra saker. foto: IAS, Bengt Sigvardsson, Jörgen Uvsgärd MR0014_Lakarmissionen_164x240.indd :11

3 Hon är känd som mutiprogramedare. Tide de Paua Eby håer ihop såvä TV4:s Nyhetsmorgon, Hea Sverige bakar, canceroch poarprisgaor samt en stor famij samtidigt. Men hennes iv började inte ika gamouröst. Tide kom som fyktingbarn ti Sverige, något hon berättar om i sin nya bok. text: Caroine Engva foto: Anna-Lena Ahström Det är nu vi behöver hjäpa andra Tv-profien Tide de Paua Eby har sjäv evt som fykting i Sverige 4 Svenska Journaen Svenska Journaen 5

4 Foto: Pernia Theaus, TV4 Foto: Bingo Rimér, TV4 q Tide de Paua Eby Åder: 43 år. Bor: Stockhom. Yrke: Journaist. Famij: Maken Thomas de Paua Eby, 34 år och musiker, band annat i banden Hoffmaestro och Cae Rea. Barnen Eian, 15, Zion, 14, Naemi, 10 och Iyah, 4. Johan Sörberg, Birgitta Rasmussen och Tide de Paua Eby i det popuära programmet Hea Sverige bakar. Tide de Paua och Peter Jihde är programedare ihop i Nyhetsmorgon i TV4. Hennes iv hade sannerigen kunnat se annorunda ut och det vet Tide de Paua Eby. Insikten gör henne ödmjuk ti ivet och det sammanhang hon nu befinner sig i. Hemma i ägenheten på Sankt Erikspan i Stockhom snurrar ivet på i centrifugfart kring barn och karriär, samtidigt som hon tydigt ser hur fattigdomen kryper nära på gatan nedanför. Att ha ett pågående samta med sina barn om människor som är i nöd är sjävkart för Tide. Jag har atid uppmuntrat barnen att behanda aa med respekt, att möta människor för det de är, människor. Man häsar, möter bickar, yssnar och hjäper när man kan. Året var 1973 när Tide och hennes famij fydde miitärkuppen i Chie och andade på en fyktingföräggning i Avesta. Det tog många år innan hon bev svensk medborgare. Det var en stor och viktig dag för henne. Det kändes pampigt och handade om min identitet, men också om att jag kände att jag äntigen hade samma rättigheter och skydigheter som aa andra. Jag vet att jag såg fram emot att få rösta. Och det är i de minnena som säktbiografin Tiden äker inga sår börjar. Den som säpptes i höstas efter att ha egat i en mapp på datorn och väntat i många år. Först skrev Tide Tide de Paua Eby Har man inget att ge kan man i aa fa ge mänskig respekt. Det kostar ingenting att säga hej och möta en medmänniskas bick. den som en roman, för att den inte skue bi för personig. Ändå vågade hon inte ge ut den. Men 2014 kände hon hur stämningen i det offentiga samtaet började förändras. Det pratades om fyktingar som en kump ansiktsösa individer, som ett probem. Jag kände att jag behövde berätta min historia, som EN av många fyktinghistorier. Jag vie vara ärig och ge fyktingen ett ansikte. Att skriva sjäva boken var inte så svårt, berättar Tide, det svåraste var att våga ge ut den. Det var jobbigt att vara så personig, men jag minns att min vän Urika gav mig mod genom att säga att det går inte att berätta Sveriges historia utan att berätta invandrarnas. Det är en och samma historia. Precis som det inte går att berätta Sveriges historia utan att berätta utvandrarnas. Det gav mig mod. Och det är samma mod, och driv som gör att hon gärna hjäper människor i hennes närområde. Iband samar hon ihop käder ti dem som behöver, andra gånger väjer hon att ge pengar eer köpa med sig extra mackor och kaffe för att ge ti fok de möter på gatan. Iband handar vi extra mat i affären när vi handat åt oss sjäva. Och iband har vi mat över som vi packar i engångsådor och ger ti dem som verkar behöva det. Men det är inget hon vi skryta med. As. Det är naturigt. Man försöker vä hjäpa den som ber om hjäp? Och det är viktigt för mig att visa barnen vad som är rätt och de har berättat att de mår bättre av att kunna ge något än att bara gå förbi. Har man inget att ge kan man i aa fa ge mänskig respekt. Det kostar ingenting att säga hej och möta en medmänniskas bick. Att stå på de svagas sida är inget nytt för Tide som atid haft en hög växe mot goda må. Redan som ung stod hon på barrikaderna och skrek ut utropstecken. En avgörande punkt i Tides engagemang kom när hon som trettonåring började förstå frågor som jämikhet, rättvisa och demokrati. Hon pratade ofta och gärna om fred och rasism, om apartheid och svät för aa som vie yssna. Jag var vansinnig på hur orättvist det var att några evde i obeskrivigt 6 Svenska Journaen Svenska Journaen 7

5 biden foto: Hans-Jörgen Ramstedt 1990 hittar fotografen Esa Wadstein en brun väska på vinden ti Svenska ambassaden i Santiago innehåande Tides famijs historia i band annat fotografier och papper. Senare ser hon Tide de Paua på Svenska Dagbadets tv-magasin och yckas på så sätt hitta väskans rättmätiga ägare. Tide de Paua, hennes mamma Lourdes de Paua och Esa Wadstein. foto: Tomas Oneborg, tt överföd medan barn svat i värden. När jag var 13 bodde jag ett år i Brasiien och fick se en atinamerikansk vakampanj på nära hå. Det var då Tide bestämde sig för att bi journaist. Hon vie berätta om orättvisorna, vie ge röst åt dem som ingen yssnade på och samtidigt avsöja korrupta poitiker. Jag brann! Jag skue rädda värden, berättar hon och skrattar. Tide hö föredrag om de kärnvapenbestyckade tridentubåtarna, om situationen för gatubarnen i Brasiien och hon sjöng sånger på tunnebanan för Neson Mandeas frigivning. I dag ser mitt engagemang annorunda ut, men jag brinner fortfarande för människans jämikhet och för aas rätt att eva i fred, frihet och med mat på bordet, tak över huvudet och utbidning. När Tide ser hur fyktingströmmarna kämpar sig fram genom Europa, och möts av murar och hat, så känner hon sorg, frustration, iska. Jag frågar mig dagigen vad jag kan göra för att hjäpa och om jag kan göra mer. Vi måste komma ihåg Tide de Paua Eby Vi måste komma ihåg att en föräder som sätter sina barn i en osäker båt på Medehavet gör det för att aternativet att stanna är ännu farigare. att en föräder som sätter sina barn i en osäker båt på Medehavet gör det för att aternativet att stanna är ännu farigare. Just nu behöver vi, här hemma i Sverige, hjäpa andra. Jag vet ju att i andra ägen kommer vi behöva hjäp. Hennes instäning är att man adrig vänder bort bicken eer förnekar en människa i nöd. Sjäv bidrar hon med pengar och förhoppningsvis med något sags humanitet, genom att vara månadsgivare och givare ti fera organisationer. Dessutom har hon engagerat sig i ett barnhem för barn med oika handikapp och utveckingsförseningar. De ungarna har ärt mig så mycket. Om ivet, om tacksamhet, om ödmjukhet och om kärek. Det ätta är att äska dem. Det svåraste har varit att ämna barnen när jag åker hem därifrån. Men när kom då dagen när Tide bev svensk? Hon var 21 år gamma när hon ringde sin mamma med gädjebeskedet. Vi firade med bakese på Ofvandahs hovkonditori på Syssomansgatan, adees i närheten av Fyrisån i Uppsaa. Här hade min ara mest äskade svenska diktare Gustav Fröding druckit kaffe, så jag tänkte att det kunde vara en pats värdig firandet av min identitet. Det var också det svenskaste firande jag kunde komma på. Det är ite så när man inte har några rötter eer traditioner. Man hittar på egna. skriver Tide i sin bok. Hon vet hur det känns att pötsigt få höra ti, något hon önskar att de fyktingar som nu andat i Sverige också ska få känna. Särskit nu runt juhegerna när så mycket kretsar kring famijen. Jag hoppas att de känner sig väkomna. Jag hoppas att de känner hopp och titro. Jag hoppas också att de förstår att de är en de, en stot de, av Sveriges kommande historia. s Modaviska Irina fick en jukapp från ett barn i Sverige s Att få jukappar är en sjävkarhet för de festa svenska barn, men så är det inte för Irina. Hon är sju år och bor med sin mormor i byn Poganesti i Modavien, nära den rumänska gränsen. Förra året kom Läkarmissionens Aktion Jukappen ti Irinas by med jukappar skänkta från Sverige. Efter jukappsutdeningen kom Irinas mormor fram, med tårar i ögonen, och tackade för att vi hade kommit dit. Min pension är så iten att jag inte kan köpa några jukappar, men nu får Irina känna att det bir en fin ju även för henne, sa hon. 8 Svenska Journaen therese peterson

6 ibanon I Libanon är Läkarmissionens partner Medair i fu färd med att rusta upp täten i de informea syriska fyktingägren inför ännu en vinter. Text och foto: Bengt Sigvardsson De får hjäp att kara vintern Hårda vindar får presenningarna att vibrera på de cirka 40 täten i ett informet fyktingäger utanför staden Zahe i Bekaadaen i Libanon. I ett av täten sitter Aaa Ahmed och Abdaah Aewi med deras snart tvåårige son Lawrence. Jag är rädd för vintern, regnet, snön, kyan och för att stormarna ska rasera vårt tät. Mest oroar jag mig för att vår son ska bi sjuk, säger Aaa. Famijen är några av 1,2 1,8 mijoner syriska fyktingar i Libanon där formea äger är förbjudna. De festa bor därför utspridda i cirka informea bosättningar. Sedan år 2012 har Läkarmissionen, via sin partner Medair, bidragit ti att förbättra förhåandena i ägren, band annat genom att bistå med vattentäta presenningar, pywood och bräder ti täten. Utan detta materia hade vi inte haft något tät överhuvudtaget, konstaterar Abdaah. Oron inför vintern är stor. Förra året förstördes fera tät av snöstormar. Då båste det så kraftigt att vi inte vågade bo kvar här. Vi tibringade vintern hos min bror i en annan bosättning, säger Abdaah. Medair är i fu färd med att

7 ibanon krönika Livet i tätägren medför stora sanitetsprobem. Tidigare rann smutsvattnet rakt ut ti ett hå i marken, men nya rensbrunnar har tagit bort både den tidigare stanken samt insekterna som brukade krya runt hået. Medair hjäper även ti genom att ägga ut sten på marken för att undvika att den förvandas ti gyttjeträsk när det regnar. everera materia och verktyg för att förstärka täten. Man förbättrar även mijön överag i ägren. Marken beströs med sten för att den inte ska förvandas ti gyttjeträsk under regnen. Diken grävs för att förhindra översvämningar. Utanför varje tät har rensbrunnar instaerats för smutsvatten från tätköken. Tidigare rann smutsvattnet rakt ut genom ett rör ti ett hå i marken som ockade ti sig insekter. Stanken var hemsk, men nu har den het försvunnit, säger Aaa. Aaa och Abdaah har varit på fykt i Libanon i fyra respektive tre år. I somras skar FN ned sitt matbistånd från 33 doar per person och månad ti 13 doar. Pengarna tar sut på fem dagar. Samtidigt har fera andra organisationer sutat komma hit. Det är nästan bara Medair som besöker oss, säger Abdaah. Ett trettiota barn eker utanför. Liksom mer än häften av de cirka syriska barnen i Libanon går de inte i skoan. Jag tänker ofta på min uppväxt i Syrien före kriget. Jag bodde med min famij i ett hus, gick i skoan och Hiba Fares är kommunikationschef på Medair i Zahe, Libanon. Aaa Ahmed och Abdaah Aewi och deras son Lawrence bor i fyktingägret. var adrig rädd. Min högsta önskan är att det bir fred i Syrien så att vi kan återvända hem. Då skue Lawrence få en bra framtid. Vad får han för framtid om han växer upp här? frågar sig Aaa. Famijen hoppas kunna ta sig ti Europa, men inte med hjäp av fyktingsmuggare. Även om jag hade haft pengar skue jag adrig utsätta min fru och son för de riskerna, säger Abdaah. I början av 2015 infördes hårda visumreger som i princip har stoppat fyktingströmmen ti Libanon. Trots detta bir bosättningarna fer. Tidigare hade en de syrier råd att hyra bostäder, men nu är de festas besparingar sut och de tvingas fytta ti bosättningar. Samtidigt som biståndet minskar växer behoven. Värdsamhäena har varit mycket generösa. På en de patser finns det dubbet så många fyktingar som okainvånare, berättar Hiba Fares, kommunikationschef på Medair i Zahe. I Libanon, som har 4,5 mijoner invånare, är i dag var fjärde person syrisk fykting. Det har ökat konkurrensen om jobb och överbeastat infrastrukturen. På vissa stäen har det ett ti spänningar. Aa Medairs projekt, band annat inom häsovård och sanitet, gagnar även okabefokningen. Friviigorganisationer har fyt många gap, men fortsätter biståndet att minska kan många nya probem uppstå, säger Hiba. s I år ska jutomten få örngott och akan I god tid före juafton hände det. En rödkädd gestat med uva och iten säck på ryggen dök upp i skogsbrynet. Han stannade upp vid samma pats varje år, fiskade upp önskeistorna som agts ut på den mossiga träsoffan och försvann sedan ur sikte. Samma procedur år från år. Inte förrän på juafton dök han upp igen, då med svängande jusykta och betydigt större säck på ryggen. Med näsorna tryckta mot fönsterrutan väntade barn och vuxna på knackningarna mot dörren. Jag kan känna spänningen i uften när jag berättar detta. Atsedan jag var barn har den väbekante tomten varit en huvudperson i jufirandet hos oss. Inte aa de tingetangetomtar som finns i varuhus och affärer utan den tomte som kom hem ti oss och visste at om oss. Han som med ite hes röst pratade om oss som snäa barn och sa att vi gjort oss förtjänta av jukappar. Traditioner är inte att eka med. Att min barndoms tomte skue dyka upp också hos mig som vuxen och att han skue ha samma magiska inverkan på de barn som tryckte näsorna mot fönstret för att se honom komma har jag tagit för givet. När jag berättar om mina tomtetraditioner för en väninna tittar hon på mig med skeptisk bick. En vuxen människa som tror på tomten? Hennes juar har haft ett het annat innehå. Mera som Kar-Berti Jonssons juar. Det viktiga har varit att dea med sig ti dem som annars inte får några jukappar, berättar hon, och taar om jubön i kyrkan och juotta på judagens morgon och däremean jukappsutdening i utkanten av staden. Jukappar ti barn som kanske varit snäa kanske inte. Medan hon måar upp biden av en annan ju passar hon på att fråga mig om jag möjigen har några jackor eer skor i herrstorek att undvara. Hon vet några som behöver. Eer har du akan och täcken som du kan undvara? Fitar går också bra. Min väninna arbetar som voontär får jag veta. Hon finns vid tågen när fyktingarna kommer, hon serverar varmt te och mackor och hjäper ti att sussa människor vidare ti sovpatser i skoor och samingsokaer där det bäddats med rena akan och varma täcken. Just den kväen vi ses får jag veta att sovpatser gjorts i ordning i huset där hon bor. Du anar inte vika intressanta samta vi har haft om kväarna med våra nya vänner medan vi ordnat duschschema ti ångt in på småtimmarna, säger hon. I farstun står kassar med käder och mjukisdjur. Stora säckar, inte oika dem tomten brukar bära på, fyda med gåvor. När jag kommer hem den kväen och sår på tv:n ser jag bider på fyktingar som föjer mig ända in i drömmarna. Mammor och pappor i regn och era med sina små i famnen, vandrande i oändiga strömmar. En fokvandring jag adrig tidigare sett maken ti. Biderna på TV:n och min väninnas berättese får mig att se på mitt eget iv med nya ögon. Pötsigt hör jag Evert Taube sjunga för mitt inre öra: Vem har sagt att just du kom ti värden, för att få sosken och ycka på färden Ja, vem har sagt att just du ska ha hörse och syn, höra böjornas brus och kunna sjunga. Och vem har sagt att just du ska ha bästa menyn och som fågen på vågorna gunga. Jag bestämmer mig. I år är det jutomten som ska få jukappar. Han ska få akan och örngott, mjukisdjur och fitar. Han ska få skor och tröjor och jackor och hasdukar. Och jag tror han kommer att gia att få ite nya uppdrag på gama dar. För jag känner honom vä. Jag ska skriva ett viktigt meddeande på önskeistan han snart kommer och samar in. Annika Hagström Journaist, programedare och författare. Hon har varit gästprofessor vid Institutionen för journaistik och masskommunikation, JMG, i Göteborg. 12 Svenska Journaen Svenska Journaen 13

8 mauretanien Han startade en skoa i summen Läraren Yero Moctar vade att undervisa savarnas barn i stäet för att göra karriär Yero Moctar är en edsjä i ordets djupaste bemärkese. Han är en röst för de mest utsatta, savarnas barn och deras förädrar. Skoan han driver i summen i utkanten av Nouakchott är deras enda hopp om en väg ur fattigdomen. Text och Foto: Jörgen Uvsgärd Saveriets tid är förbi tror nog de festa. Och även saveriet i Mauretanien upphävdes i början av 1980-taet, men att savar, haratines som de kaas, än i dag arbetar hos den väbestäda moriska deen av befokningen är något de festa inte sticker under sto med. Ingen vi dock kännas vid det, inte minst de som innehar de poitiska och ekonomiska maktpositionerna. Många av dessa savar eer före detta savar ever i summen i huvudstaden Nouakchott under mycket fattiga och utsatta förhåanden. Mauretanien är en isamisk repubik med en kompex och specifik kutur. Den moriska och den afrikanska befokningen ever sida vid sida, men bebandar sig med varandra så ite som möjigt. I detta feodaa samhäe q räknas det som Mauretanien finast att tihöra de vita morerna, som har ett arabiskt förfutet, men som ika gärna Nouakchott kan vara svarta. När vi sent på eftermiddagen kör genom Nouakchotts centrum konstaterar jag att det måste vara en av värdens fuaste huvudstäder, betongkossar utsängda på måfå som egobitar i en adrig färdigstäd byggnad. När asfaten tar sut och vi försvinner ut i ett mon av röd sand inser jag att vi börjar närma oss stadsdeen D E Mina dar Beda. Vi kryssar mean åsnekärror där djurens ryggar är skinnfådda av at piskande. Vi har stämt möte med äraren och rektorn Yero Moctar Ba, som tar emot oss i sitt enka rektorsrum där skrivbord och bokhyor är täckta av finkornig ökensand. Det är hett, obeskrivigt hett. Soen bränner som en svetsåga och air condition är inget 14 Svenska Journaen Svenska Journaen 15

9 mauretanien På dagen undervisar Yero och hans koegor barnen. På kväarna uppåter han skoan gratis ti de förädrar som vi ära sig äsa och skriva. som existerar här. Hans himmesbå ångskjorta, boubou, faddrar i vinden och båser upp sand i ögonen. Hea hans ansikte stråar, hans skratt är smittande. Barnen springer ut och in i hans rum. En de kastar sig upp i hans famn, aa får en kram. Varje dag fys jag av gädje och kärek när jag möter dessa barn och ser vad skoan betyder för dem. Det är värt mer än aa pengar i värden, säger Yero Moctar och gnuggar bort sanden i ögonen. Redan som barn kände jag att jag vie bi en annorunda ärare, en som gör skinad band de som ingenting har och ingenting är värda. Jag kunde vat en bekvämare väg, men jag kände så starkt att jag inte vie vara ytterigare en av aa dem som sviker dessa savarnas barn, de fattigaste av de fattiga. Yero Moctar Barnen kommer hit även när de är ediga. Jag ser ti att de atid har vatten och ite enke mat. Som sagt, Yero Moctar hade aa möjigheter ti ett väbetat jobb på någon av stadens finare skoor, men vade i stäet att starta en privatskoa i summen i stadsdeen D E Mina dar Beda. I en naken, enke och rå betongbyggnad i utkanten av Nouakchott undervisar han och hans ärare sedan sju år tibaka ett hundrata barn upp ti grundskoenivå. På kväarna uppåter han skoan gratis ti de förädrar som vi ära sig äsa och skriva. Yero berättar om en förädraös kie som tidigare drog omkring och småsnattade för att ha något att göra, men som nu är en av skoans ivrigaste och mest kunskapstörstande eever. Skoan är enda stäet där han mött kärek och någon som ser honom för den han är och som vi honom vä. Kunskap får han på köpet. Det är detta som är min drivkraft. Jag förväntar mig ingen beöning, För barnen här i sumkvarteren är skoan inte bara ett stäe där de ska ära sig äsa, skriva och studera upp ti grundskoenivå. Det är den enda fasta punkten i tivaron för många förädraösa barn, barn födda utom äktenskapet och barn ti savar eer före detta savar. De står ägst på statusskaan i Mauretanien. Det säger at i ett av värdens fattigaste änder. De kommer hit även när de är ediga. Jag ser ti att de atid har vatten och ite enke mat, säger Yero Moctar medan han häer upp vatten från gua pastdunkar ti en hop av törstande skobarn. Lite senare på eftermiddagen träffar vi mammorna ti dessa barn som under de senaste tre åren fått vuxenundervisning för att ära sig äsa och skriva. De festa är före detta savar. Fera av dem har gått från att vara anafabeter ti att nå grundskoenivå. Faama Jao är en av dem som nyigen fått dipom för sina studier. Om någon för några år sedan skue sagt ti mig att jag skue kunna äsa och skriva hade jag adrig trott dem. För mig är det ett mirake. Jag är enormt stot och tacksam och Yero Moctar För mig är utbidning den viktigaste vägen ur fattigdomen. vågar nu ha försiktiga drömmar för framtiden. Sammba Soodii är en annan vuxeneev som inte gått ika änge, bara ett år, men som i dag både kan äsa, räkna och skriva, viket hon visar på skosaens svarta tava. Nu kan jag ti och med hjäpa min dotter, som just börjat skoan, med äxan, säger hon och kramar om sin dotter som just börjat första kass. Det har gett mig stort sjävförtroende och en het annan mening i tivaron. Jag har börjat se möjigheter. Rektorn Yero Moctar ser bara positiva saker med afabetiseringskurserna om kväarna för skobarnens förädrar. Han skue gärna ta emot fer grupper, viket Läkarmissionen just nu panerar. Det var inte ätt att få hit dem i början, men i samma stund som de ärde sig skriva sitt eget namn vie de bara fortsätta. Det är fantastiskt att se viken makt orden har och på viket sätt de kan förändra iv. För mig är utbidning den viktigaste vägen ur fattigdomen, säger han. Det har börjat skymma när vi ämnar skoan. Det sista jag ser är en stor hop av eever på skoans tak som vinkar farvä medan Yero Moctar i sin bå boubou vänder sig mot Mecka och böjer huvudet mot marken. s 16 Svenska Journaen Svenska Journaen 17

10 mijö katastrof fotbo djur skoa mikroån häsa mijö katastrof fotbo I Läkarmissionens gåvoshop på nätet går det att köpa saker som räddar iv. mijö katastrof fotbo djur skoa mikroån häsa gåvoshop Låt dina jukappar få bidra ti att fer får en bättre framtid Läkarmissionen har sedan 1958 arbetat ångsiktigt med att hjäpa människor att ta sig från att vara beroende av andra ti att bi oberoende och sjävförsörjande. Och här kan din jugåva få vara med och göra skinad. Text: Therese peterson Många av de svårigheter vi ser i fattiga änder bottnar Moçambique ofta i bristen på skogång och utbidning. Därför är stöd ti utbidning den bästa hjäp ti sjävhjäp du kan ge för att de som är fattiga ska få en chans att yckas med att ta sig ur sin situation. Som i Burundi ti exempe, där det det trots oroigheter arbetas för att hitta vägar ti sjävförsörjning. Där kan du med din jugåva vara med och stödja ett sjävförsörjningsprojekt som hjäper över Burundi Ge bort en jukapp från Läkarmissionens gåvoshop. personer, mestades kvinnor, att i egen kraft dra igång egna små verksamheter som genererar ett överskott som de och deras famijer kan eva av. Ett annat sätt att nu i juetid och även resten av året, få vara med och bidra ti mer sjävförsörjning, som på köpet ger en förbättrad mijö, är att vara med och pantera nya träd i Moçambique eer Sydsudan. Mycket av Sydsudans virke används i dag för att eda och aga mat, och genom att pantera fer träd bidrar vi med virke och ved men även med frukt som både kan säjas vidare och användas i matagningen. Du kan även vara med och se ti att fer får färskt vatten varje dag, något som är sjävkart för oss i Sverige som bara kan gå ti en kran och fya ett gas med vatten när vi är törstiga. Så ser det inte ut i Uganda. 50 kr 70 kr 75 kr 250 kr Foto: Sam Stadener Uganda Det kostar cirka kronor att borra en brunn på Ugandas andsbygd, men genom att köpa en ande i en brunnsborrning för 250 kronor kan du med din jugåva bidra des ti att nya brunnar grävs, men även ti att byborna får utbidning kring vatten och sanitet. Så åt dina jukappar få vara med och göra skinad för många i år. Med din hjäp kan vi fortsätta ge hopp och bygga upp hea samhäen. s Så handar du i vår gåvoshop s Det är inte ätt att köpa jukappar ti den som redan har at, eer som inte giar pryar. Då är det perfekt att använda Läkarmissionens goda jukappsbutik. Där kan du skänka något konkret ti någon som verkigen behöver det, 1 Om du brukar handa på nätet: Gå direkt ti vår gåvoshop på akarmissionen.se. Där finns massor av konkreta saker du kan ge som jukappar eer väja som din egen jugåva. Dessutom finns det något för varje pånbok, från 25 kronor upp ti samtidigt som du gör din säkting eer vän gad för din omtanke, genom ett personigt Gåvobevis. Låter det krångigt? Inte as. Det finns en enke ösning, oavsett hur datorvan du är. Du behöver bara väja aternativ 1, 2 eer 3! 3 Om du inte har tigång ti en dator, men ändå vi köpa en jukapp från vår gåvoshop ti någon du bryr dig om, ring vår Givarservice på De skriver ner aa uppgifter de behöver, gör i ordning ett Gåvobevis och skickar det dit du vi. Du får sedan ett inbetaningskort hem ti dig, så att du kan betaa in det överenskomna beoppet i ugn och ro. Trädpantering Moçambique s Vi arbetar ångsiktigt för att förändra framtiden för utsatta människor. Trädpantering är bra på många oika sätt. Förutom att mijön och kimatet bir bättre, får man även virke, ved eer frukt som famijer sjäva kan använda eer säja. I Moçambique panterar vi ti exempe träd på skoträdgårdar. Det ger barnen hopp! Eeverna får bättre kost och skoan kan säja överskottet för att köpa skomateria och annat. Sjävförsörjning s Burundi i östra Afrika är ett fattigt and med en medeivsängd på 43 år, där häften av aa vuxna är anafabeter. Att på egen hand försörja sig och sin famij kan kännas som en omöjighet. Många som varit med i sjävförsörjningsprojektet har startat någon typ av försäjning eer tiverkning som genererar ett överskott. Det har varit poitiskt oroigt i Burundi och ett tag i somras var spargrupperna stängda, men nu är de igång igen. Det stora utbidningspaketet s Amän skogång och utbidning är en viktig förkaring ti vårt västånd och ses därför som en sjävkarhet i Sverige. För fattiga människor i fattiga änder är just bristen på skogång och utbidning en anedning ti varför de är fattiga och en orsak ti att de inte yckas ta sig ur sin fattigdom. Därför är stöd ti utbidning den bästa hjäp ti sjävhjäp som du kan ge. Borrhå för vattenbrunn s Vatten är avgörande om människor ska kunna bygga upp en fungerande tivaro. Förutom sjäva borrhået och pumpen ingår också att mobiisera och träna befokningen i frågor som rör vatten och sanitet. De ska sjäva ta hand om brunnarna och kunna sköta enkare underhå. Kostnaden för att borra en färskvattenbrunn på andsbygden är beräknad ti kronor. Din guide ti gåvoshopen Om du har en dator, men inte är så van vid att handa över nätet. Börja med att gå in på akarmissionen.se och kicka på rubriken Gåvoshop och äs vidare om vad som finns och hur det fungerar. Om du behöver hjäp och stöd i vaet av gåva, eer önskar hjäp med att skriva ut ett Gåvobevis ti den som ska få din jukapp, ring vår Givarservice, De otsar dig steg för steg tis du får det som du önskar. Tveka inte. De hjäper dig gärna! Fråga Mats s Har du frågor om vår gåvoshop, stä dem ti Mats Danson, Svenska Journaen Svenska Journaen 19

11 rumänien I tjugo års tid har Forin Ianovici och hans koegor arbetat i Bukarests ruffigaste dear. De jobbar för de ara mest utsatta: gatubarnen, de före detta barnhemsbarnen och uteiggarna. Ett jobb med många förändrade iv, men också många baksag och missyckanden. Text: Eva Nordenstam von Dewig Foto: Erika stenund När Forin började jobba med utsatta barn och med Läkarmissionen, såg Bukarest annorunda ut. Det var några år efter murens fa och änderna i Östeuropa började öppna sig mot väst. De så kaade koakbarnen var många. Barn som bodde under marken i Bukarests rörsystem och försörjde sig genom att stjäa eer tigga. Herreösa hundar sprang överat på gatorna. Det var en norsk missionär som tisammans med rumänska vänner såg behovet och började agera. De använde en minibuss där de packade ner käder och bredde smörgåsar och sen körde ti bestämda patser och stannade bussen. Barn i oika ådrar kom springande och fick något att äta samt skor och käder. Det var en tid med stora behov när mycket hände. Läkarmissionen var med från början och gav stöd ti projektet och så småningom växte organisationen Life&Light (Liv&Ljus) fram och Forin började eda verksamheten. Det gör han än i dag, 20 år senare och många erfarenheter kokare. I början var vi vädigt entusiastiska. Men när det inte finns någon struktur eer uttänkta metoder är det mycket energi som går åt ti ingen nytta. I dag har vi strukturer och jag hanterar min entusiasm ite annorunda, säger Forin. Mågruppen har atid varit de mest utsatta. I dag är gatubarnen och de herreösa hundarna i princip borta från gatorna, i stäet är det fattiga famijer som Forin och Life&Light jobbar med. Även om många är romer vi inte Forin peka ut dem för mycket. Vi bryr oss inte om ifa de är romer eer inte. Om en människa bor på gatan är det ingen skinad om den är rom eer något annat. De behöver samma saker. Däremot kan vägen från gatan se annorunda ut om du är rom. Det är en annorunda kutur som man behöver känna ti för att kunna hjäpa på rätt sätt. En de av arbetet riktar sig ti famijer som antingen riskerar att hamna på gatan eer redan är där. Akoho och droger finns ofta med i biden. Det finns atid anedningar ti varför människor hamnar på gatan. Stora och små saker som har samspeat. Vädigt ofta finns en dysfunktione Forin Ianovici Om en människa bor på gatan är det ingen skinad om den är rom eer något annat. De behöver samma saker. famij och bristande utbidning med i biden. Man har fe människor omkring sig, säger Forin. En viktig de av strukturen i arbetet är kontrakten. Life&Light skriver kontrakt med varje famij. Om de ska få hjäp förbinder de sig ti vissa saker. Barnens skogång hör ti det viktigaste. Men det finns också individuea paner för de vuxna. Det är kart att jag kan bi besviken när människor bryter kontraktet. Om det är en iten förseese får man en chans ti. Men vi markerar starkt, även om kontraktsbrottet varit itet. Iband måste man bi vädigt skarp och bestämd, det kan vara en hjäp för Forin arbetar för de mest utsatta 20 Svenska Journaen Svenska Journaen 21

12 rumänien q Kaendern Läkarmissionens event och konserter. Konsert med Vocasis och Nisse Bergman kortom... Örebro, 5 dec, Pingstkyrkan, Finspång, 6 dec, Missionskyrkan, Meerud, 31 jan, Smyrna, Jukonsert med Soistkvartetten och Nisse Bergman Bra strukturer är viktigt för att arbetet ska fungera. Life&Light (Liv&Ljus) skriver kontrakt med varje individ som vi vara med i programmet där man förbinder sig ti vissa saker, som att barnen ska gå i skoan. Kryssösning oktober 2015 Här är det rätta svaret på korsordet i oktobernumret. Vinnarna hittar du på sidan 28 i detta nummer. den människan i det ånga oppet. Och kontrakten är även bra för dem som jobbar. Strukturen gör att det finns gränser och det gör att anstäda och voontärer har något att förhåa sig ti. För det är en svår mågrupp de jobbar mot, där man inte atid ser de resutat som man önskar. Visst kan jag bi trött när jag möter samma person i samma situation gång på gång år efter år. Det sker ingen förändring. Men jag tänker att de behöver äta i dag också. Och de behöver någonstans att sova. Man får vara ödmjuk inför att aa inte förmår att förändra ivet. Forin Ianovici har jobbat med många anstäda och voontärer genom åren. När det gäer voontärer vet han att det är tufft och man måste vara specie för att kara av det. Många orkar inte mer än några månader. Vissa kommer med ett stort hjärta och är vädigt entusiastiska. Sen bir de urade en gång och så kan de het svänga om och nästan bi fientiga. Det är en baans att inte ge för mycket Forin Ianovici I början yssnade och reagerade jag känsomässigt. Nu är min medkänsa mycket mer organiserad. Jag söker rötterna ti probemen, säger Forin. Forin har arbetat i 20 års tid för att hjäpa de mest utsatta. och inte heer för ite. Att inte bi urad av dem man försöker hjäpa är viktigt. Och det är kart att med 20 års erfarenhet är det inte så ofta det händer. Men även trogna medarbetare kan tappa motivationen iband. Visst händer det att medarbetare kommer och säger att de inte orkar ängre. Men jag brukar peka på hur mycket de har investerat i arbetet. De kan inte ge upp at de har jobbat för. Då är det bättre att inse att man har en dåig dag, ta ite edigt och komma igen senare. Det brukar fungera. Att håa hjärtat varmt är en förutsättning för att orka jobba. Att inte bi bitter och cynisk. Sjäv har jag adrig haft probem med att håa mitt hjärta varmt. När jag möter människor som är fattiga känner jag respekt och medkänsa. Då har jag svårare för människor som har möjighet att hjäpa men som inte gör det. Som stänger sina hjärtan och ägnar sig åt saker som saknar betydese, säger Forin Ianovici. s Arvika, 12 dec, Missionskyrkan, Kristinehamn, 13 dec, Visnums kyrka, Karskoga, 13 dec, Rävåskyrkan, Se akarmissionen.se för uppdaterad kaender. Kicka på Vårt arbete och Just nu så hittar du rätt. Läkarmissionens partner fick ära sig katastrofberedskap s Läkarmissionen har haft ett seminarium i Kampaa med tema katastrofberedskap. Syftet med seminariet var att utbida och förbereda partner ti att kunna agera riktigt snabbt i okaa småskaiga katastrofer. En viktig de i seminariet var också utbyte av erfarenheter. Detagare var Läkarmissionens partner i några afrikanska änder där många har erfarenhet av krissituationer. Iband är det krig och terror och iband naturkatastrofer som ångvarig torka, översvämningar eer utbrott av sjukdomar som maaria. David Ndwiga från ADRA, Kenya, var en av detagarna; Vi har ärt känna varandra på detta seminarium och förstått hur vi arbetar. Vi vet nu att tisammans med Läkarmissionen har vi ett starkt partnerskap och tisammans kan vi bekämpa katastrofer. 1 mijon tack! Lika många kronor har vi samat in ti Läkarmissionens viktiga arbete i Moçambique. Vi stöder Läkarmissionens arbete i Moçambique där utsatta barn får möjighet att rehabiitera sig i en trygg mijö. När vi såt din bostad skänker vi pengar i ditt namn ti detta projekt. Du hjäper andra när vi hjäper dig. God ju & Gott nytt år! makarringen.se/itebattre 22 Svenska Journaen Svenska Journaen 23

13 somaia Ett nästan het okänt svenskt kidnappningsdrama pågick i närmare två år utan att det väckte någon större uppmärksamhet. Leif Zetterund och hans team från Läkarmissionens samarbetspartner IAS förde en tidvis tröstös kamp för sina koegor mot skrupeösa kidnappare. Men det fanns inte i mitt huvud att vi inte skue få ut dem evande. Det handade om tid och tåamod. Leif Zetterund. foto: toreif svensson Text: Berthi Åkerund 695 dagar En kidnappning i det tysta q Somaia Kidnappningen inträffade i meersta deen av Somaia, nära gränsen ti Etiopien. De IAS-anstäda Abdinoor Dabaso Boru, Martin Mutisya Kioko och Janet Muthoni Kanga togs som gissan den 11 jui foto: IAS Mogadishu Leif Zetterund är chef för Internationa Aid Services, som arbetar i svårt utsatta områden i Afrika. Han är van vid stora utmaningar, men inget kan mäta sig med det han uppevde under åren då han i stort sett bara hade en sak i huvudet de tre anstäda, två män och en kvinna, som hös som gissan i Somaia. Aa mångåriga medarbetare som Leif kände vä. Probemet var att de kidnappade var kenyaner, säger han. Hade de varit västeränningar är jag säker på att dramat inte skue ha tagit så ång tid. Men nu var det som om ingen brydde sig, vi fick arbeta het sjäva för frigivningen. De fördes bort den 11 jui Leif fick veta det på kväen samma dag, när en koega från Kenya ringde. Jag anade genast att något hade hänt. Att han skue ringa bara för att småprata var knappast troigt. Kidnappningen skedde i meersta deen av Somaia. De tre medarbetarna var på väg ti ett fygfät när bien stoppades av beväpnade män. Männen öppnade ed och en somaisk medarbetare träffades av fera kuor i magen. Han ämnades svårt bödande, när de övriga fördes iväg, men hans iv gick att rädda. Jag har arbetat med det här så änge att jag inte borde ha bivit överraskad av det som hände, säger Leif Zetterund. Riskerna i Somaia är vä kända. Ändå bev jag tagen på sängen eftersom vi hade sett området där vi arbetade som reativt säkert. Det åg en bra bit från kusten och fera stora hjäporganisationer var på pats, viket brukar definiera ett hyggigt säkerhetsäge. De hö på att färdigstäa ett vatten- Leif Zetterund Jag har arbetat med det här så änge att jag inte borde ha bivit överraskad av det som hände. projekt i området och de tre medarbetarna hade rest dit från kontoret i Kenya för en sista avstämning. Det var när de var på väg hem igen som bien attackerades. Direkt efter teefonsamtaet satte Leif, via e-post och Skype, ihop ett team som skue hantera at som hade med bortförandet att göra. Några dagar senare var han på pats i Nairobi. Det dröjde inte änge förrän de fick kontakt med gissantagarna, som visade sig vara somaiska sjöpirater som utökat verksamheten ti and. De hade kunnat härja fritt med att borda fartyg och ta gissan under fera år, och hade fått ut enorma pengar i ösen, innan det internationea samfundet satte hårt mot hårt. Numera bevakas farederna utanför Somaia av krigsfartyg och piraterna är satta ur spe. Många har dragit sig tibaka, men en de har fortsatt att ta gissan ängs vägarna och precis som tidigare kräver de svindande summor i ösen. Piraternas första krav åg på sex mijoner doar. Det var antagigen vad han fått tidigare och nu försökte han med oss. Men hur skue vi kunna betaa det? Det går att försäkra sig mot gissansituationer men det kostar vädigt mycket och är inget vi skue kara. 24 Svenska Journaen Svenska Journaen 25

14 somaia q Leif Zetterund/IAS Leif Zetterund startade Internationa Aid Services (IAS) med tre svenska koegor Organisationen finns i tov afrikanska änder. IAS borrar brunnar och utför andra vattenreaterade projekt, men arbetar även med utbidning och etabering av skoor. IAS har under många år varit en nära samarbetspartner ti Läkarmissionen. Tisammans görs insatser i sex änder. Organisationen har drygt 350 anstäda, de festa med oka eer regiona förankring. De tre kidnappade i Somaia var administratörer på IAS-kontoret i Kenya och heter Janet Muthoni Kanga, Abdinoor Dabaso Boru och Martin Mutisya Kioko. Leif Zetterund uppskattar att IAS har hjäpt tre-fyra mijoner människor, band annat med rent vatten, sedan starten i början av 1990-taet. foto: håkan fank Gissan utväxades den 6 juni 2014 då hade de håits fångna i nästan två år. foto: IAS Det fanns tidigt tecken på att kidnappningen kunde få en snabb uppösning. Men inget hände och at hamnade i dödäge. Vi sökte hjäp på många hå, satt i möten med regeringen i Kenya, det var ju deras medborgare som hös fångna, och vi var i kontakt med okat styrande i Somaia. Men inget edde framåt. Vi förde samta med Sveriges och USA:s ambassader i Nairobi, de yssnade men förkarade att de inte kunde göra så mycket när gissan var av annan nationaitet. I maj 2013 anitade IAS en skickig gissanförhandare för att sköta samtaen med piratedaren, viket gav resutat. Sakta men säkert mjuknade han och gick med på en uppgörese. Han var redo att säppa gissan för i stort sett ingenting, devis för att hans resurser hö på att sina. Att håa gissan kostar pengar och det är många på öneistan. I början vaktades de av 26 tungt beväpnade män, som försvann en efter en och ti sut var det bara ett fåta kvar. Piratedaren kunde inte avöna fer. Leif Zetterund Jag ed fruktansvärt med gissan. De var inte bara mina anstäda utan även mina vänner. Leif och hans team gjorde at kart för att hämta hem medarbetarna. Fygpan stod startkara, även sjukvårdspersona och traumahanterare som skue möta vid hemkomsten. Det enda som fattades var den sutgitiga signaen på att de kunde åka. Men så kom det fruktansvärda beskedet. Just när piratedaren skue ringa det förösande samtaet attackerades han av en säkting som dödade honom och sjäv tog över gissan. Han förkastade hea uppgöresen, och vi fick i princip börja om från början. Leif och koegerna visste på ett ungefär var i Somaia gissan hös, och hade en hyfsad uppfattning om deras tistånd eftersom förhandaren hade kontakt med dem på teefon. Inget tydde på att de utsattes för fysiskt våd men den psykiska pressen var oerhörd. De visste ju inte om de skue komma evande därifrån. Det gick knappt en minut av Leif Zetterunds vakna tid utan att han tänkte på dem. Jag ed fruktansvärt med gissan. De var inte bara mina anstäda utan även mina vänner. En av dem har häsat på hos oss hemma i Leksand. Och jag pågades av att situationen var så åst, att inget hände. Leif visste att hur han än gjorde så kunde det bi fe. Jag skue ha kunnat sagt att vi inte betaar, att det är mot vår poicy att köpså med människoiv. Det är vad aa säger i sådana här ägen i aa fa officiet. Men det är annorunda i verkigheten. Jag vet få kidnappningar i Somaia, om ens någon, som har sutat vä utan att pengar varit inbandade och det gäer på de festa hå i värden där kidnappningar är vaniga. Om gissan säpps är det för att någon har köpt ut dem. Jag tycker att det rent principiet är fe att betaa, för det eder bara ti nya kidnappningar. Men frågan är vad som är aternativet när människors iv står på spe. När tiden för kidnappningen närmade sig två år kom en ny öppning. Även den här piratedaren började ida av resursbrist och vie ha ett avsut. I tre veckor pågick intensiva förhandingar om vika vikor som skue gäa vid en utväxing. Det mynnade ut i en överenskommese om att två av våra somaiska medarbetare skue vara med vid frisäppandet. När det gäer pengar betraktar jag den summa vi kom överens om som mycket modest mer som omkostnader för att frisäppandet skue genomföras än som en regerätt ösensumma. Att arrangera en frigivning kostar nämigen en de med aa transporter och beväpnade vakter som behövs. Det faststädes ett datum när det skue ske, och dagarna som föjde var mycket nervösa. Skue det gå vägen, eer skue det bi ännu ett baksag? En avgörande fråga var från viken fygpats de frigivna skue föras ut. På den fygpats IAS vie använda arbetade en säkting ti den första Leif Zetterund Jag vet få kidnappningar i Somaia, om ens någon, som har sutat vä utan att pengar varit inbandade. piratedaren så situationen kändes osäker. Gissan utväxades fredagen den 6 juni 2014 och fördes ti ett hote i staden Gakayo på gränsen mean Somaia och den sjävstyrande regionen Gamadug. Ungefär samtidigt fritogs eva pakistanska sjömän som håits som gissan i en annan de av Somaia. De skue fygas ut av FN som meddeade att de kunde ta med även de frisäppta IAS-anstäda i panet. Det betydde att vi inte ängre behövde oroa oss för säkerheten. Vi förstod att det skue yckas, säger Leif. När FN-panet andade på Wison Airport i Nairobi den 7 juni fanns de kidnappades famijer på pats. Mottagandet bev mycket känsofut. De karade sig vä med tanke på omständigheterna. De fick äkarvård och psykoogisk hjäp, och kunde ganska snart återgå ti ett normat iv viket inte är het vanigt för dem som håits i fångenskap under ång tid. Men det skue antagigen ha varit annorunda om de hade torterats eer utsatts för annat våd. Leif har inte sett någon anedning att ompröva IAS sätt att arbeta på grund av det utdragna dramat. De har atid jobbat i fariga områden och har genom åren kunnat hjäpa tre-fyra mijoner människor. Man måste vara beredd att ta risker, annars går det inte att förändra det är en sanning vi måste eva med. Sedan får man atid stäa riskerna mot nödvändigheten av att människor får hjäp. Man får inte gömma att de som ever i ett tork- eer vådsdrabbat område är de mest utsatta inte vi som är där för att hjäpa. Men en förutsättning måste atid vara att arbetet går att utföra och ger resutat. För oss går gränsen när riskerna är så uppenbara att våra medarbetare kan mista ivet då måste vi avstå insatsen, eer avbryta om vi är på pats. s 26 Svenska Journaen Svenska Journaen 27

15 kryss din sida Här kan du stäa frågor eer kommentera det som du har äst i Jour- Väkommen! naen eer annat som rör Läkarmissionens arbete. Skriv ti: eva.nordenstam@akarmissionen.se eer ti Svenska Journaen/Läkarmissionen, Eva Nordenstam, Väingby. Skatterabatt även i år Grattis Torbjörg Hagström, Farsta, Siv Brengesjö, Musjö och Sargit Adofsson i Knivsta som får boken 438 dagar av Johan Persson och Martin Schibbye. Decemberkrysset. Du behöver inte skicka in hea krysset! Fy bara i tävingskupongen här bredvid eer skriv svaren på ett vykort. Skicka ti Journaenkrysset december 2015, Swedmedia, Stockhom. Senast den 20 december vi vi ha ditt svar. Vinn en bok! s De tre först öppnade rätta ösningarna vinner Jennifer Worths bok Barnmorskan i East End Namn: Adress: Postadress:! Kipp ut tävingskupongen! s Även om regeringen, från och med 2016, tänker avskaffa den särskida skattereduktion på gåvor som infördes för några år sedan, så gäer de gama regerna i år. Som privatperson kan du atså få din inkomstskatt minskad med mean 500 ti kronor, om du under 2015 har skänkt minst s Responsen för att hjäpa fyktingar från Syrien har varit enorm. Tack vare Läkarmissionens givare kommer fyktingar i Libanon att få hjäp under vintern, men även fyktingar som kommit ti Europa. Ti exempe har ett sjukhus på Rhodos fått SvJ ges ut av Läkarmissionen och är en organisations- och medemstidning Direktor: Johan Lija ansvarig utgivare: Conny Sjöberg Information: Eva Nordenstam von Dewig Många vi hjäpa Syriens fyktingar sjukhusutrustning och både ti Ungern och Serbien har det gått hjäpsändningar med fitar, vinterkäder med mera. Det är ett samarbete mean Läkarmissionen, Erikshjäpen och Human Bridge. Tack aa ni som har varit med! Biståndsprojekt: Ove Gustafsson Medems- och givarservice: info@akarmissionen.se Postadress: Läkarmissionen, Väingby teefon: växe hemsida: Produktion: Swedmedia kronor ti Läkarmissionen (och andra godkända organisationer). Skattereduktionen utgör 25 procent av det totaa beopp (upp ti maxgränsen kronor) du har skänkt under året. OBS! En viktig rege är att varje gåva måste vara på 200 kronor eer mer. Gåvor under 200 kronor får tyvärr inte räknas in, viket vi har protesterat emot. I början nästa år skickar Läkarmissionen kontrouppgifter ti Skatteverket för aa givares räkning. Ditt eventuea avdrag kommer att vara förtryckt och medräknat på din sjävdekaration, så du behöver inte sjäv skicka in något ti Skatteverket. 70 år s Nästa nummer kommer i februari. Då firar vi att Väniga Veckan fyer 70 år. Redaktör: Therese Peterson redigering: Peter Wickberg Omsagsfoto: Anna-Lena Ahström Postadress: Swedmedia/Svenska Journaen, Stockhom e-postadress: svenskajournaen@swedmedia.se Annonser: Dicran Sarafian tryckeri: V-TAB, Vimmerby Ny hemsida s Ni har vä sett att Läkarmissionen har ny hemsida! Det är kanske inte så ofta man går in på en hemsida och bara tittar, ofta har man ju ett ärende, men har ni inte sett vår nya hemsida, är ju det ett mycket bra ärende! Det är atid mycket bök och stök när man byter system och skue ni upptäcka något som inte stämmer, meja det ti mig, så ska vi åtgärda det så fort vi kan. akarmissionen.se Se Garde på Goben! Den 17 december spear Jonas Garde Mitt enda iv på Goben i Stockhom och hea överskottet går ti Läkarmissionen, Chidhood och Regnbågsfonden. Tack! Annonsbokning: dicran.sarafian@akarmissionen.se teefon: gåvor ti Läkarmissionen på Pusgiro Svenska Journaen Svenska Journaen 29

16 recept Vi har förstått att fok har aa möjiga sags hobbies. Vissa spear gof, andra tränar eer drejar. Vi har bara ett intresse och det är att panera, äta eer tänka på middagar. Så ineder systrarna Amanda Schuman och Hanna Wide sin bok Middagsparty där de samat en rad roiga temamiddagar med anekdoter från sina iv. Foto: Ameia Wide festdesserterna är hämtade ur boken middagsparty, tukan bokförag. Gassbomb 2 portioner Det här behöver du: 100 g mörk chokad 1 iter gass: rosa, vit och grön (tresmak) Vacker skå eer form Pastfoie Peach Meba 6 portioner Det här behöver du: 12 persikohavor (2 burkar konserverade) eer 6 färska persikor som du kokar i sockerag. 2 d vispgrädde 6 kickar vanijgass av bästa sort 500 gram frysta tinade haon eer jordgubbar 125 g strösocker Haon- eer jordgubbssås: (Om du väjer haon, sia bort kärnorna i en tätmaskig si. Använd baksidan på en soppsev när du pressar haonsåsen, det bir så mycket enkare då.) Så här gör du: s Mixa bären och ägg dem i en tjockbottnad kastru tisammans med sockret. Koka upp och se ti att sockerkristaerna är smäta. Låt svana. s Vispa grädden ätt. Lägg persikohavorna i gasen och varva med gass, sås och vispad grädde. Att fotboskiarna överevde är ett mirake I ett ögonbick förändras at. Skrik.Skräck.Panik. Bidäcken tjuter. Barn träffas hårt av den framrusande bien. Bien far okontroerat upp på trottoaren, fortsätter nerför en brant sänt och smäer in i en cementmur. Det som började som en vanig promenad ti fotbospanen, sutade i katastrof. 28 pojkar i Kampaa som tisammans med sin tränare från Tigers Cub är på väg att spea fotbo får se en berusad biförare komma i fu fart och het tappa kontroen över bien. Skadorna på några av barnen är svåra, samtiga måste uppsöka sjukhus. Ett av barnen får amputera sitt ben. Det känns så orättvist att de redan så svårt drabbade pojkarna nu också måste uppeva detta. För en av dem bir det nog adrig en ny fotbosmatch, just det som var kanske ivets enda riktigt stora gädjeämne. Läkarmissionen är stot över arbetet tisammans med Retrak i Uganda. Att genom en väuttänkt metodik se ti att barn fyttas ifrån gatans brutaa värd ti en framtid med kärek och omtanke. Trots det ofattbart hemska så har vi samtidigt bevittnat ett mirake. Mot aa odds så överevde aa pojkarna, ingen miste ivet. Det känns fantastiskt. Att tåmodigt förändra framtiden för utsatta människor kantas iband av motgångar och utmaningar, men det får oss adrig att ge upp, utan motiverar oss i stäet att kämpa vidare. Tack för att du vi vara en de av ett framgångsrikt biståndsarbete. Fransk chokadmousse 6 portioner Det här behöver du: 100 g mörk chokad 3 äggvitor 3 ägguor Några droppar pressad citron 3 msk strösocker Så här gör du: s Grovhacka chokaden och ägg den i en tjockbottnad kastru på svagaste värmen. Rör om med en trägaffe tis den är het smät och åt svana ite grann. Vispa äggvitorna ti ett hårt skum så att du kan vända upp och ner på bunken. s Vispa ägguorna, citronsaften och sockret ti en uftig smet och vänd ner den smäta chokaden. s Vänd sedan försiktigt ner häften av äggvitan med en sickepott tis du får en sät mousse. Vänd sist i resten av äggvitorna detta för att få en så fuffig mousse som möjigt. s Fördea moussen i små gas eer portionsformar och stä i kyen en stund. Servera med vispad grädde. Oika fyningsförsag, variera efter tycke och smak: Oreo cookies Bär Syt Koasås Chokadsås Så här gör du: s Kä insidan av en iten skå, cirka 1 iter, med pastfoie, foien ska hänga ut en bit över kanten. Smät chokaden och pensa formen. Tryck ut gassen i ager på ager och ägg oika skikt med oika smaker. Här kan du väja fritt om du också vi ha fyningar. s Stä gassbomben i frysen i cirka 2 timmar. Stjäp upp gassbomben på ett fat. Johan Lija Direktor på Läkarmissionen Sedan 1958 har Läkarmissionen arbetat för att förändra framtiden för utsatta människor. Vi förmedar cirka hundra mijoner kronor ti hjäpinsatser i fyra värdsdear med tyngdpunkt på Afrika. Vi samarbetar med okaa partner inom tre områden: socia omsorg, utbidning och sjävförsörjning. Vår vision är att genom effektiva metoder stödja utsatta människors vija och förmåga att förändra sina ivsvikor. Vårt uppdrag är att utifrån ett rättighetsperspektiv bekämpa fattigdom och bidra ti håbar utvecking inom våra huvudområden. Vi vi med information engagera fer för Läkarmissionens vision. 30 Svenska Journaen Svenska Journaen 31

17 B-posttidning Läkarmissionen har 90 konto och kontroeras av Svensk Insamingskontro beroende Hjäp människor från beroende ti oberoende. Köp utbidning i jugåva på Läkarmissionen.se Vi arbetar ångsiktigt för att förändra framtiden för utsatta människor. Att t.ex. ge stöd ti utbidning är ett av de bästa sätten att verkigen förändra framtiden. Kunskap ger hopp. Köp utbidning som jugåva i vår gåvoshop på Läkarmissionen.se eer ge vafritt beopp via pusgiro: Utbidningspaket 75:-