Nya Karolinska Solna- mål och verksamhetsinriktning

Transkript

1 1 (1) Nya Karolinska Solna-förvaltningen Nya Karolinska Solna- mål och verksamhetsinriktning Rapport mars 2011 LS

2 Nya Karolinska Solna mål och verksamhetsinriktning 1

3 Rapporten Nya Karolinska Solna mål och verksamhetsinriktning mars 2011 är en sammanfattning av var arbetet med verksamhetens innehåll vid det nya universitetssjukhuset befinner sig i dagsläget. Den är framtagen för att stödja arbetet med, och besluten om, länets framtida sjukvård och dess infrastruktur och vilar på tidigare fattade beslut. Rapporten är inte avsedd att utgöra underlag för att nu fatta detaljerade beslut avseende NKS verksamhetsinnehåll på klinik- eller specialitetsnivå. Sådana ställningstaganden bedöms ligga flera år fram i tiden. Rapporten är framtagen vid NKS-förvaltningen under ledning av förvaltningschef Lennart Persson, chefläkare Annelie Liljegren, chefläkare Erland Löfberg och medicinsk chef Claes-Roland Martling, i nära samarbete med prorektor professor Jan Andersson, dekanus professor Martin Ingvar, professor Jörgen Nordenström och direktör Rune Fransson, vid Karolinska Institutet. NKS-förvaltningens medicinska rådgivare har varit överläkare docent Hans Hägglund, överläkare med. dr Sofia Ernestam, överläkare docent Per Tornvall, överläkare docent Magnus Andersson, biträdande överläkare med. dr Alexander Ahlberg samt specialistläkare Charlotte Bieneck Haglind. Till deras hjälp har ett 70-tal läkare och annan personal från Karolinska universitetssjukhuset och andra akutsjukhus i Stockholm bidragit. Fackliga företrädare nominerade av den centrala samverkansgruppen (CSG) har kontinuerligt informerats under utredningsarbetets gång.

4 Nya Karolinska Solna mål och verksamhetsinriktning Rapport från NKS-förvaltningen mars 2011

5 1. Sammanfattning 5 2. Inledning 7 3. Historik och tidigare fattade beslut 10 3:1. Fastighetsutvecklingsplanen 10 3:2. SNUS-utredningen 10 3:3. 3S-utredningen 11 3:4. Formgivningstävling 11 3:5. Beslut att bygga NKS 11 3:6. Beslut om verksamhetsinnehåll Högspecialiserad vård 12 4:1. Definition av högspecialiserad vård 12 4:2. Koncentration av högspecialiserad vård till Nya Karolinska Solna NKS kapacitet och utformning 15 5:1. NKS kapacitet 15 5:2. NKS akutmottagning 17 5:3. Vuxenintensivvård 18 5:4. Operationsverksamhet 18 5:5. Dagkirurgi 19 5:6. Förlossningsvård 19 5:7. Öppenvård 20 5:8. Kliniska prövningar 21 5:9. Universitetslaboratoriet 21 5:10. Forsknings- och innovationssatsningar kring NKS 22 5:11. Utbildning 23 5:12. IT-strukturen vid NKS Verksamhetens innehåll 25 6:1. Tema Barn 27 6:2. Tema Cancer 28 6:3. Tema Hjärta-kärl 29 6:4. Tema Inflammation 29 6:5. Tema Neuro 30 6:6. Tema Reparativ medicin Avslutande reflektioner ORDLISTA 32 4

6 1. Sammanfattning Nya Karolinska Solna Universitetssjukhus (NKS) är en av de största framtidssatsningarna som någonsin har gjorts i svensk sjukvård. Visionen är att NKS ska bli ett universitetssjukhus av världsklass i centrum av ett av världens främsta områden för life science, dvs forskning, utveckling och innovation inom läkemedelsområdet, biomedicin, bioteknik och medicinteknik. Stockholms läns landsting har i och med NKS en helt unik möjlighet att ytterligare förbättra vården för svårt sjuka patienter i hela Stockholmsregionen och att förbättra samverkan och korsbefruktning mellan vård, forskning och utbildning. Anläggningen som sådan, med sin generella utformning, enkelrum för alla inneliggande patienter, korta avstånd, bra logistik och omedelbara närhet till Karolinska Institutet, skapar mycket goda förutsättningar för ett universitetssjukhus av världsklass. Landstinget har direkt eller indirekt i olika beslut de senaste tio åren berört NKS uppdrag och verksamhetsinnehåll och dessa beslut har legat till grund för storlek och fysisk utformning av sjukhuset. Av dessa beslut framgår att NKS ska ha fokus på högspecialiserad och specialiserad vård och bedriva en mindre andel bassjukvård än vad som är fallet på Karolinska Solna idag. De analyser som nu är gjorda bekräftar att länets högspecialiserade vård kan inrymmas på NKS. En koncentration av sällan förekommande och komplicerade sjukdomstillstånd har mycket goda förutsättningar att leda till bättre behandlingsresultat och bättre överlevnad för dessa patientkategorier. NKS får i och med koncentrationen av den högspecialiserade vården också den uttalade rollen att vara länets sista instans (eng. last resort care) för patienter som lider av komplicerade och oklara tillstånd där multidisciplinär klinisk och akademisk expertis är av avgörande betydelse. NKS fysiska kapacitet är cirka 600 slutenvårdsplatser, cirka 100 dagvårdsplatser, 100 platser på ett patienthotell och 35 operationssalar. Produktionskapaciteten avseende slutenvård bedöms bli lägre än på Karolinska Solna idag emedan antalet operationer och öppenvårdsbesök bedöms kunna vara i samma storleksordning som idag. Denna rapport föreslår i korthet följande verksamhetsinriktning för NKS: En ökad koncentration av högspecialiserad vård i länet till NKS, alltmedan universitets sjukvården som helhet är spridd på flera sjukhus och enheter. Ett specialiserat akut mottagande som inriktar sig på de svårast sjuka och skadade patienterna från hela länet, men även vissa volymer bassjukvård kan komma att omhändertas på akutmottagningen. En tematiskt organiserad patientvård, baserad på patientens behov, perspektiv och medverkan. Vården av patienterna på NKS föreslås i linje med landstingets tidigare beslut och inspirerat av utländska förebilder som Cleveland Clinic, Cleveland (USA) och Imperial College, London (Storbritannien) utgå ifrån ett antal teman (sex stycken) som är styrda av patienternas behov och sjukdomstillstånd. 5

7 Dessa teman har varit utgångspunkten i arbetet med den fysiska planeringen av sjukhuset och legat till grund för placeringen av olika verksamheter (t ex operation och intensivvård) inom anläggningen. Indelningen i teman rimmar också väl med Karolinska Institutets framtidsplaner. Dessa sex teman är: 1. Barn. Barn är ett självklart tema på ett högspecialiserat universitetssjukhus eftersom det finns många sällan förekommande och svåra sjukdomar hos barn. På NKS bör finnas ett komplett barnsjukhus med ett mindre bassjukvårdsuppdrag än vad Astrid Lindgrens barnsjukhus (ALB) har idag. Cirka 20 % av slutenvårdsresurserna på NKS bedöms att tas i anspråk av barnsjukvården. 2. Cancer. Cancer är en mycket komplex och livshotande sjukdom som ställer särskilda krav på ett multiprofessionellt angreppssätt. Ambitionen är att det på NKS ska finnas ett heltäckande cancercentrum (eng. Comprehensive Cancer Center) som bedöms ta upp emot 30 % av sjukhusets vårdplatskapacitet i anspråk. 3. Hjärta-Kärl. Temat domineras av akut diagnostik och behandling av svåra hjärtkärlsjukdomar med stort behov av bl a intensivvård och bedöms behöva cirka 15 % av sjukhusets vårdplatskapacitet. 4. Inflammation. Detta tema tar utgångspunkt i en gemensam mekanism inflammation som leder till sjukdom i olika delar av kroppen, t ex hud, leder, njurar och lungor. Behandlingen av olika sjukdomar är likartad och multidisciplinärt samarbete är därför av största vikt för patientens bot och för kunskapsöverföring inom temat. Tema inflammation kommer huvudsakligen att bedrivas i öppenvård, och slutenvården bedöms stå för ca 5 %. 5. Neuro. Neurofysiologi, neurokirurgi, neurologi och neuroradiologi utgör viktiga delar av detta tema. Bland annat kommer den allt mer tidskritiska och avancerade behandlingen av stroke att återfinnas här. Temat bedöms motsvara cirka 10 % av sjukhusets vårdplatskapacitet. 6. Reparativ medicin. Detta tema innehåller vård som syftar till att reparera eller ersätta skadade organ och vävnader. I detta tema ingår att NKS ska vara ett referenscenter för riktigt allvarliga olycksfall, s k stort trauma, i hela Mälardalen. Temat bedöms ta i anspråk cirka 20 % av NKS vårdplatskapacitet. Huvudskälet till att NKS byggs intill Karolinska Institutets campus i Solna, är att underlätta samverkan mellan forskning, utveckling, utbildning (FoUU) och sjukvård. I sammanhanget bör noteras att cirka 45 % av Sveriges akademiska medicinska forskning utförs i Stockholmsregionen och vidare att mer än 60 % av Sveriges läkemedels- och sjukvårdsindustri (life science) också finns i denna region. Karolinska Institutet är tillsammans med Stockholms läns landsting dessutom Sveriges största utbildningsenhet inom vård och hälsa. NKS och Karolinska Institutet kommer att bli motorerna i utvecklingen av hela life science-satsningen 6

8 i Hagastaden (tidigare Karolinska-Norra Stationsområdet). Life science är en av de stora globala framtidsbranscherna och i förlängningen handlar NKS också om att skapa förutsättningar för nya och långsiktiga arbetstillfällen i regionen. De totala investeringarna som görs i området av landstinget, Stockholms Stad, Solna Stad, Karolinska Institutet med flera, uppgår till cirka 50 miljarder kronor. Över tid kommer sannolikt också Uppsalaregionen att bli en del av den satsning som görs. Upphandlingen av den nya sjukhusanläggningen var ett viktigt steg på vägen att realisera visionen för det nya universitetssjukhuset, men mycket arbete återstår. Det kommer att krävas en uttalad ambition för att nå världsklass. Dessutom krävs ett nära samarbete med Karolinska Institutet, stor beslutsamhet och avsevärda kraftansträngningar under de närmaste tio åren, om visionen ska kunna förverkligas. Det bör beaktas att konkurrensen om spetskompetens, forskningsresurser och investeringar hårdnar när nya länder i Asien och Sydamerika snabbt och målmedvetet flyttar fram positionerna inom sjukvård, forskning, medicinsk teknik, läkemedel etc. 2. Inledning Stockholms läns landsting har genom beslutet att bygga ett helt nytt universitetssjukhus i Solna precis intill Karolinska Institutets campusområde tagit ett avgörande steg för att långsiktigt stärka och bibehålla Stockholms ledande roll inom sjukvård, medicinsk forskning och undervisning. Detta förutsätter en fortsatt god samverkan med Karolinska Institutet avseende utformningen av anläggningen såväl löpande som långsiktig planering av NKS verksamhet. Föreliggande rapport har tagits fram av NKS-förvaltningen i nära samarbete med Karolinska Institutet. Samstämmighet råder om de slutsatser som här redovisas. Förberedande arbete till rapporten har skett i sex temagrupper där ett 70-tal läkare och annan personal från Karolinska universitetssjukhuset deltagit. NKS-förvaltningens ledning och Karolinska universitetssjukhusets ledning har vidare en gemensam styrgrupp för arbetet med verksamhetsinnehållet. Landstingsfullmäktige fattade både 2008 och 2010 beslut om det övergripande verksamhetsinnehållet på det nya universitetssjukhuset i Solna. År 2010 beslutade fullmäktige också att patientvården på NKS skall bedrivas i teman. Dessa beslut har varit styrande för utformningen av sjukhusanläggningen inklusive den detaljutformning av lokalerna som nu sker tillsammans med Swedish Hospital Partners AB (SHP). NKS-förvaltningen har i linje med tidigare fattade beslut, i det fortsatta arbetet gjort ett antal beräkningar och analyser som visar att det är fullt möjligt att koncentrera den högspecialiserade vården inom Stockholms läns landsting till det nya universitetssjukhuset i Solna. För att uppnå den bästa effektiviteten i ett patientperspektiv bör verksamheten i det nya universitetssjukhuset organiseras tematiskt. De analyser som har gjorts visar att Stockholms högspecialiserade vård skulle ta omkring hälften av NKS slutenvårdsresurser och mindre än hälften av öppenvården i anspråk. Denna slutsats vilar på ett omfattande analysarbete där olika högspecialiserade verksamheters omfattning, resursåtgång och anknytning till forskning och utbildning undersökts. Vidare har olika högspecialiserade och specialiserade verksamheters inbördes beroende av varandra och beroende av olika stödjande funktioner studerats. Analysarbetet är utfört med stöd av McKinsey & Co och Arthur D Little AB, som gjort kvantitativa 7

9 och kvalitativa analyser samt simuleringar för att få en uppfattning om den högspecialiserade vårdens omfattning mm. Vidare analyser visar att om också den avancerade specialistvården inkluderas i beräkningarna så utnyttjas ungefär % av NKS kapacitet. Sjukhusets återstående kapacitet kan omfatta sådan specialistvård och basvård som av forsknings- och utbildningsskäl bör förläggas på universitetssjukhuset, liksom sådan vård som kräver tunga investeringar för att till fullo utnyttja sjukhusets kapacitet. Vidare är det viktigt att i samråd med Karolinska Institutet koncentrera sådan hälso- och sjukvård som är forskningsintensiv till NKS. Det höga teknikinnehållet och de molekylärbiologiska plattformarna i NKS kommer därmed att kunna utnyttjas mer effektivt. I detta sammanhang bör noteras att NKS har en mycket väl tilltagen kapacitet för öppenvård och dagvård. Detta är viktiga resurser eftersom en allt större del av den högspecialiserade vården sker i öppna vårdformer. Denna utveckling förväntas fortsätta och får en allt större betydelse också för den kliniska och patientnära forskningen. Även dagens verksamhet vid Karolinska Solna har analyserats för att identifiera sådan bassjukvård som inte kan anses behöva det högspecialiserade universitetssjukhusets kompetens och resurser. Bassjukvårdspatienter bör i princip istället vårdas inom andra vårdenheter som är bättre rustade för sådan vård och som är mer inriktade mot omvårdnad och rehabilitering. Det är allmänt vedertaget att sjukvård ska ske på lägsta effektiva omhändertagandenivå (LEON). Detta gäller både ur patientens perspektiv och för god hushållning med sjukvårdens resurser. Den s k LEON-principen är särskilt viktig att tillämpa när det gäller högspecialiserad universitetssjukvård med sin speciella och resurskrävande profil. Verksamhetsinnehållet vid det nya universitetssjukhuset i Solna kan inte ses isolerat utan måste ses som en del av hela landstingets universitetssjukvård och övriga sjukvård. Således har planeringen utgått från dagens sjukvårdsstruktur, vilket innebär att universitetssjukvård kommer att bedrivas vid flera sjukvårdsinrättningar i landstinget, inklusive Karolinska Huddinge. Det är viktigt att notera att begreppet universitetssjukvård avser sjukvård, oavsett vårdnivå, inom vilken det bedrivs forskning och undervisning. När det gäller NKS föreslås att sjukvårdsuppdraget fokuseras på högspecialiserad/ avancerad vård och därmed på ett mindre bassjukvårdsuppdrag än idag. Denna differentiering av uppdragen är en naturlig följd av beslutet att uppföra NKS. Det är dock för tidigt att redan fem-sex år före NKS färdigställande fastställa enskilda klinikers eller specialiteters lokalisering eller dimensionering. Det finns flera skäl för detta, inte minst att den medicinska och tekniska utvecklingen är så snabb att det som idag är högspecialiserad vård redan kan vara vanlig specialistvård. Vidare kommer förändringar i sjukvårdsstrukturen inom Stockholms län och landet i övrigt att kunna påverka NKS verksamhet. Därutöver torde idag okända vetenskapliga landvinningar påtagligt ändra planeringsförutsättningarna. Det är också viktigt att notera att Karolinska universitetssjukhuset idag är ett sammanhållet sjukhus med högspecialiserad verksamhet både i Huddinge och i Solna. Ett profileringsarbete mellan dessa två enheter har pågått en längre tid och en fortsatt detaljerad planering avseende lokalisering av olika specialiteter och aktiviteter är av betydelse för NKS. 8

10 Å andra sidan är det viktigt för landstingets övergripande planering avseende framtida vårdstruktur och investeringar i infrastruktur att ändå översiktligt beskriva de verksamheter som idag är att betrakta som högspecialiserad vård, vilka bör beredas plats på det nya universitetssjukhuset, liksom att översiktligt få en uppfattning om vilken kapacitet och vilka volymer av olika typer av vård som NKS kan ta hand om. Det bör i sammanhanget påpekas att det är viktigt att Karolinska Huddinge även fortsättningsvis bedriver universitetssjukvård och då med en tydligare inriktning av sjukvårdsuppdraget mot specialist- och bassjukvård. Därmed ges goda möjligheter för Karolinska Institutet att bedriva grundutbildning på alla nivåer samt att bedriva klinisk forskning på folksjukdomarna. NKS-förvaltningen vill också framhålla betydelsen av att landstingets fortsatta planering av verksamhetsinnehåll, organisation, informationssystem mm på NKS skall ske i samverkan med Karolinska Institutet för att öka den organisatoriska symmetrin mellan sjukvården och universitetet. Verksamheten i NKS kliniska FoUU-byggnad (forskning, utveckling och utbildning) bör tydligt kopplas till NKS sjukvårdsuppdrag för att möjliggöra för kliniskt verksamma forskare och lärare att kombinera sin kliniska verksamhet med forskning och undervisning. Den planerade renoveringen av Thoraxbyggnaden och dess koppling till det befintliga laboratoriekvarteret utgör tillsammans med Karolinska Institutets planerade forskningslaboratorium, Biomedicum, på sin sida av Solnavägen, viktiga delar av ett världsledande universitetssjukhus. FoUU-byggnaden inom NKS samt Biomedicum kommer att samplaneras för att optimera infrastruktur, teknisk utrustning, forskningskompetens och innovationskraft. För att möjliggöra upprätthållandet av NKS profil som högspecialiserat universitetssjukhus med ett stort regionsjukvårdsuppdrag bör även mottagningen av akut sjuka patienter fokusera på sådana patienter som är i behov av NKS samlade resurser. Därför vore det värdefullt att vidare utreda de praktiska möjligheterna av att omhändertagandet av akut sjuka patienter i huvudsak omfattar de som kommer med ambulans, särskild remiss eller hänvisas via sjukvårdsupplysningen. Kapaciteten på NKS akutmottagning är beräknad upp till besök per år, vilket innebär att akutmottagningen kan omhänderta fler patienter än de som kommer som s k blåljusfall. En specialisering innebär också att NKS kan ta emot särskilt svåra akuta fall från hela länet. Detta möjliggörs genom att utnyttja den väl utbyggda prehospitala ambulanssjukvården som kan diagnostisera patienterna under transport för att direkt nå rätt vårdnivå. I sammanhanget kan noteras att Karolinska Institutet ställer sig positivt till en minskning av antalet patienter för akut omhändertagande på NKS jämfört med Karolinska Solna idag, då detta är i linje med ett högspecialiserat universitetssjukhus. Karolinska Institutet betonar nödvändigheten av tillgång till akutflödet av patienter på NKS såväl som på andra enheter för undervisnings- och forskningsändamål. Både flödet av kvalificerade akutfall (på NKS) och akutflödet av oselekterade patienter (andra enheter) är av avgörande vikt för undervisningen. Karolinska Institutet framhåller avslutningsvis betydelsen av att NKS organisation och ledningsfunktion skall utformas i samverkan med Karolinska Institutet för att det tredelade uppdraget, sjukvård, forskning och undervisning, skall lyckas. 9

11 3. Historik och tidigare fattade beslut Planering och byggnation av ett nytt universitetssjukhus med ett nytt uppdrag är en omfattande process som pågår under mycket lång tid. Nedan redovisas kortfattat tidigare faser i utredningsarbetet och de beslut landstingsstyrelsen och landstingsfullmäktige fattat avseende det nya sjukhusets uppdrag och verksamhetsinriktning. Idén om ett nytt universitetssjukhus lanseras i landstingsstyrelsen 3S-utredningen Formgivningstävling Avgjord White vinnare Start förberedande arbeten Inriktningsbeslut om NKS verksamhetsinnehåll Start medicinteknisk och ICT upphandling Byggstart Teknikbyggnad klar Sjukhuset helt färdigbyggt SNUS-utredningen Beslut om nytt universitetssjukhus Formgivningstävling Projektprogram Beslut att bygga NKS (april) Beslut om OPS-upphandling (juni) Start OPS-upphandling (oktober) Tilldelningsbeslut OPS Beslut om koncept för verksamhetsinnehåll Parkeringshus klart Sjukhusbyggnad, hotell, forskningsbyggnad klara 3:1. Fastighetsutvecklingsplanen År 2001 tillsatte landstingsstyrelsen en utredning som påvisade att dåvarande Karolinska sjukhuset (KS) var i ett fastighetsmässigt dåligt skick och att renovering av sjukhuset skulle vara mycket kostsam och medföra omfattande störningar av sjukvårdsverksamheten under en lång renoveringsperiod. Landstingsstyrelsen beslöt därför samma år att tillsätta en utredning med syfte att undersöka möjligheterna att bygga ett nytt universitetssjukhus (LS ). Redan då poängterades vikten av att Stockholmsområdets världsledande högspecialiserade vård och forskning måste säkerställas långsiktigt genom en attraktiv, modern och funktionell sjukhusmiljö. Vid sidan av sjukvårdsuppdraget, betonades nödvändigheten av en samverkan med Karolinska Institutet men också med andra universitet och högskolor i Stockholmsregionen, så att en väl fungerande integration mellan utbildning, forskning och vård skulle ges möjligheter att ytterligare utvecklas. 3:2. SNUS-utredningen 2001 tillsattes en utredning, den s k SNUS-utredningen (Stockholms Nya Universitetssjukhus), som överlämnade sin rapport till landstingsstyrelsen i november I rapportens sammanfattning sägs att det nya sjukhuset måste vara väl anpassat till de förutsättningar och krav som den medicinska och medicintekniska utvecklingen ställer och att universitetssjukhusets verksamhetsmässiga uppdrag och ramar är av stor vikt för regionen och för landstingets hela sjukvårdsstruktur. Ett framgångsrikt universitetssjukhus har stor betydelse när det gäller att stärka och utveckla Sveriges konkurrens- och attraktionskraft inom främst de biomedicinska och biotekniska områdena. Utredningen poängterade att en unik uppgift för ett universitetssjukhus är att bedriva omfattande forskning och utbildning av yppersta kvalitet och att forskningen och utbildningen omsorgsfullt måste balanseras mot sjukhusets 10

12 vårduppdrag. I utredningen föreslogs att länets högspecialiserade vård skulle koncentreras till det nya universitetssjukhuset, dels för att den har ett nära samband med forskning och utbildning, dels för att den måste samlas till ett fåtal enheter av kompetens- och effektivitetsskäl. Det föreslogs att det nya universitetssjukhuset inte ska innehålla stora volymer bassjukvård eftersom omfattande investeringar i avancerad dyr utrustning och personal med särskild kompetens och nödvändig subspecialisering är svårt att kombinera med kostnadseffektiva vårdprocesser inom bassjukvården. 3:3. 3S-utredningen Landstingsstyrelsen beslutade i mars 2003 (LS ) i enlighet med SNUS-utredningens förslag att fortsätta utredningsarbetet avseende ett nytt universitetssjukhus. Den nya utredningen som kom att kallas 3S-utredningen (utredningen om Stockholms sjukvårdsstruktur) lade i september 2004 fram en rapport (LS ) med förslag till ny hälso- och sjukvårdsstruktur för Stockholms läns landsting samt uppförande av ett nytt universitetssjukhus. Landstingsfullmäktige (LS ) godkände i maj 2005 de av 3S-utredningen föreslagna principerna för utveckling av landstingets sjukvårdsstruktur. Man beslutade samtidigt att planeringen för ett nytt universitetssjukhus skulle fortsätta. Landstingsfullmäktige fattade inga beslut rörande detaljer i verksamhetsinnehålleth, förutom att den högspecialiserade och specialiserade vården vid Astrid Lindgrens barnsjukhus ska förläggas till det nya sjukhuset. Ett tidigt beslut angående detta var särskilt viktigt eftersom barnperspektivet måste få en framträdande plats i planeringen av det nya sjukhuset. Samtidigt som särskilda omvårdnadsaspekter inom barnsjukvården måste tillgodoses, var det viktigt att i planeringen också skapa förutsättningar för en integration med övriga funktioner inom sjukhuset. Vidare beslutades att den handkirurgiska verksamheten vid Södersjukhuset samt delar av ögonsjukvården från S:t Eriks ögonsjukhus borde flyttas till det nya sjukhuset. 3:4. Formgivningstävlingen Landstinget beslutade 2005 att initiera en formgivningstävling avseende det nya universitetssjukhuset och landstingsstyrelsen fastställde ett tävlingsprogram där sjukhusets storlek, uppdrag, omfattning och inriktning beskrevs. Av detta framgick att sjukhuset skulle byggas med fokus på högspecialiserad och specialiserad vård och med en mindre andel bassjukvård. Vinnaren, som utsågs 2006, blev White arkitekter med sitt förslag Forum Karolinska och detta förslag låg till grund för det projektprogram som beslutades 2008 och den upphandling av sjukhuset som sedan följde. 3:5. Beslut att bygga NKS Landstingsfullmäktige beslutade den 8 april 2008 (LS ) att genomföra byggandet av NKS och den 10 juni samma år beslutades att NKS skulle upphandlas genom offentlig privat samverkan, OPS (LS ). Landstingsfullmäktige beslutade den 8 juni 2010 att tilldela anbudsgivaren Skanska Infrastructure Development AB/Innisfree Limited, som bildade företaget Swedish Hospital 11

13 Partners AB, kontrakt för OPS-uppdraget att konstruera, bygga, driva, underhålla och finansiera den nya sjukhusanläggningen i Solna, Nya Karolinska Solna Universitetssjukhus (LS ). 3:6. Beslut om verksamhetsinnehåll Landstingets beslut avseende universitetssjukhusets uppdrag och verksamhetsinnehåll som definierats i tidigare beslut enligt beskrivningen ovan, bekräftades av fullmäktige våren 2010 (LS ). Sammanfattningsvis beslutades då också att NKS verksamhetsinnehåll planeras så att Karolinska universitetssjukhusets roll i ett regionalt och akademiskt sjukvårdssystem stärks och att verksamheten blir internationellt konkurrenskraftig, med patientperspektiv och patientsäkerhet som utgångspunkter för all verksamhet. Vidare skall NKS i samverkan med i första hand Karolinska Institutet, men också med övriga universitet och högskolor i Stockholmsregionen, bidra till att utveckla en stark integration och samverkan mellan sjukvård, utbildning, klinisk forskning och grundforskning. Landstingsfullmäktige beslutade vidare enligt förslaget till koncept för en tematisk organisation av patientvården som utgångspunkt för det vidare planeringsarbetet. Dessa teman var: Barn, Cancer, Hjärta/kärl, Inflammation, Neuro och Reparativ medicin. Vidare föreslogs ett antal områden med verksamhet inom samtliga teman, däribland anestesi, intensivvård, operationsverksamhet, bild- och funktionsmedicin, samt laboratoriespecialiteterna, inklusive genomik och proteomik. 4. Högspecialiserad vård I NKS-projektet är begreppet högspecialiserad vård av stor betydelse, eftersom landstingets beslut sedan 2001 och framåt har beskrivit att det nya universitetssjukhuset företrädesvis ska bedriva högspecialiserad och specialiserad vård. 4:1. Definition av högspecialiserad vård Det finns ingen entydig definition av begreppet högspecialiserad vård. I allmänna ordalag brukar man med begreppet mena en allmän benämning på sjukvård som är forskningsnära, nyskapande, modern, investeringstung eller på annat sätt intar en framskjutande position och vanligtvis med ett behov av resurskoncentration (SoS Ds., 2003:56). Man kan således konstatera att högspecialiserad vård är sådan vård som är särskilt avancerad, forskningsnära- och investeringstung. För det tidigare mer beskrivande utrednings- och beredningsarbetet avseende NKS har den ovan beskrivna definitionen fungerat väl. Emellertid har förvaltningen i den nu redovisande fasen av beredningsarbetet sett det som nödvändigt att beskriva den högspecialiserade vården på ett sådant sätt att det går att få en ungefärlig uppfattning om dess omfattning och sammansättning, för att kunna jämföras med beräkningar av NKS kapacitet. Detta har varit svårt då data om den högspecialiserade vården inte kan hämtas direkt ur landstingets databaser. Indirekta metoder har därför använts. Landstingets databaser kan utnyttjas för att beskriva den mest avancerade vården, som då också inkluderar den högspecialiserade vården. Med detta beräkningssätt fann utredningen att cirka 17 % av landstingets totala antal vårdtillfällen omfattar denna typ av vård. 12

14 Det bör dock noteras att den högspecialicerade/avancerade vården omfattar mer vård än den som ryms inom definitionen på högspecialiserad vård enligt SoS Ds 2003:56. NKS-förvaltningen har, liksom Socialdepartementets definition (SoS Ds 2003:56), också beskrivit högspecialiserad vård som sådan vård som samordnas till en enhet med en sjukvårdsregion (regionsjukvård) eller riket (rikssjukvård) som upptagningsområde, så att hög vårdkvalitet och en ekonomiskt effektiv verksamhet kan säkerställas. Med en sådan definition uppgår den högspecialiserade vården till ungefär 10 % av vårdkostnaderna i ett landsting. I sammanhanget bör nämnas att förvaltningen också använt Stockholms medicinska råds (SMR) resonemang att högspecialiserad vård utgörs av sådan vård som bör centraliseras till en vårdgivare i länet. Det kan också vara värt att omnämna den statliga utredningen Regionsjukvården, riksplan för samarbete inom specialiserad sjukhusvård (SOU 1958:26). Det var i denna utredning som kopplingen mellan ett regionsjukhus och en medicinsk fakultet gjordes och stora upptagningsområden, regioner, skapades för att ge ett tillräckligt patientunderlag för vård, medicinsk forskning och undervisning av främst läkare. Vid denna tidpunkt benämndes hela specialiteter regionvårdsspecialiteter (t ex kardiologi, neurokirurgi, radioterapi, thoraxkirurgi) medan andra specialiteter benämndes länsspecialiteter. Utredningen beskrev även mellanformer. Det stod emellertid snart klart att det inte gick att kategorisera hela specialiteter på detta sätt, utan regionvården kom också att omfatta ett antal aktiviteter inom de flesta specialiteter. Tidigt användes olika begrepp såsom högkvalificerad vård och högklassig vård innan så småningom begreppet högspecialiserad vård föddes för att beteckna vård inom både de direkta regionspecialiteterna liksom de aktiviteter inom alla specialiteter som kan anses högspecialiserade och därför borde centraliseras till regionsjukhusen. 4:2. Koncentration av högspecialiserad vård till Nya Karolinska Solna Sammanfattningsvis kan konstateras att genomförda analyser påvisar att landstingets högspecialiserade och avancerade sjukvård kan beredas plats på NKS oavsett vilken definition som används. Vidare ryms också den riks- och regionvård som Karolinska universitetssjukhuset idag bedriver för utomläns- och utlandspatienter. Det är också viktigt att konstatera att högspecialiserad vård idag bedrivs vid alla stora sjukhus i landstinget och därmed är NKS en angelägenhet för hela landstinget. Dessutom kommer slutenvårdskapacitet att finnas på NKS för vanlig specialistvård/bassjukvård som lämpligen bereds plats på det nya universitetssjukhuset av forsknings- och/eller undervisningsskäl, liksom för att utnyttja sjukhusets samlade kapacitet så bra som möjligt. Omfattningen av denna vård avgörs dock beroende av landstingets kapacitet att omhänderta färdigbehandlade patienter för eftervård och rehabilitering vid andra vårdenheter i länet. De huvudsakliga argumenten för en koncentration av den högspecialiserade vården finns väl beskrivna i landstingets tidigare beslut, men det är på sin plats att redovisa dem ännu en gång. Med det nya universitetssjukhuset i Solna skapas en kreativ miljö i Mälardalen för den högspecialiserade vården som underlättar utvecklingsarbete och sjukhusets möjlighet att hävda sig i en ökande nationell och internationell konkurrens. Detta bereder väg för att återvinna den kliniska spetskompetens som under senare år flyttats till andra delar av landet och för att Karolinska universitetssjukhuset i nära samverkan med Karolinska Institutet ska återta en internationellt ledande position inom den högspecialiserade vården. 13

15 Det finns otvetydiga bevis på att en koncentration av sällan förekommande, komplicerade sjukdomstillstånd leder till bättre resultat och överlevnad för de drabbade patienterna. Allvarliga sjukdomstillstånd och skador kräver i allt större omfattning multidisciplinär och multiprofessionell kompetens och specifika resurser och det är väl känt att koncentration av sådana resurser leder till ökad kvalitet och patientsäkerhet. Omvänt gäller att det knappast är ekonomiskt försvarbart att bedriva stora volymer bassjukvård på ett sjukhus som är anpassat för högspecialiserad och avancerad specialistvård. Det finns starka ekonomiska skäl att koncentrera den kostsamma högspecialiserade vården. Genom koncentration kan avancerad medicinskteknisk utrustning, annan avancerad teknik och stödfunktioner utnyttjas bättre utifrån uppenbara skalfördelar. Klinisk forskningsutrustning med nära koppling till patientvården blir också allt dyrare och det blir därmed allt viktigare av kostnadsskäl att koncentrera även den investeringstunga forskningen. Det är också viktigt att det i länet finns en sista instans (eng. last resort care) för patienter med särskilt komplicerade och oklara tillstånd, där diagnos och terapi inte är givna och där det är viktigt att den samlade kliniska och akademiska expertisen ges möjlighet att tillsammans försöka finna bot och lindring. Slutenvårdstillfällen i Stockholms län fördelade mellan teman i NKS samt mellan högspecialiserad/avancerad vård och specialiserad/basvård Tema Barn Tema Cancer Tema Hjärta-kärl Tema Inflammation Tema Neuro Tema Reparativ medicin Högspecialiserad/avancerad vård Specialiserad/basvård Antal slutenvårdstillfällen i Stockholms län 2009 sorterade under respektive tema i NKS samt fördelade i två grupper: högspecialiserad vård/avancerad vård respektive specialiserad/basvård. Källa VAL-databasen 2009, Stockholms läns landsting. 14

16 5. NKS kapacitet och utformning Det är komplicerat att idag kvantifiera NKS vårdkapacitet, dels för att begreppet kapacitet i sig är svårt att definiera, men också för att den snabba utvecklingen inom sjukvården innebär att diagnostik och behandling kan bli både enklare eller mer komplex i framtiden. Traditionellt beskrivs vårdkapacitet främst i termer av vårdtillfällen, vårddagar, öppenvårdsbesök eller liknande mått. Specifika aktiviteter som t ex antal operationer brukar också användas. Dessa begrepp är användbara vid statiska jämförelser, men blir lätt missvisande när man ska bedöma framtiden, eftersom arbetssätt kontinuerligt utvecklas och vård av en viss sjukdom eller en viss medicinsk aktivitet eller åtgärd kan utföras på många olika sätt, dvs konsumera olika antal vårdtillfällen eller vårddagar. Det kan i sammanhanget vara värt att nämna att det just nu pågår ett intressant utvecklingsarbete på många håll i världen, inte minst i USA, för att kunna värdera och mäta patientnyttan av olika hälso- och sjukvårdsinterventioner (eng. value-based health care), så att man kan sätta värdet för patienten i relation till resursåtgång, arbetsmetodik mm. I sådana värdebaserade system relateras uppnått hälsoresultat till kostnaderna för hela behandlingscykeln (vårdkedjan), inte bara för enstaka vårdepisoder. Mycket talar för att när NKS tas i bruk har nya arbetssätt utvecklats och nya metoder tagits fram för att mäta vårdresultat och vårdproduktion. Antal slutenvårdtillfällen inom SLL 2009 fördelade mellan de olika akutsjukhusen i Stockholm Antal vårdtillfällen Antal vårddagar Karolinska Solna Karolinska Huddinge Södersjukhuset Danderyds sjukhus Capio S:t Görans sjukhus Södertälje sjukhus Norrtälje sjukhus S:t Eriks ögonsjukhus Övriga vårdgivare Totalt :1. NKS kapacitet De olika analyser som gjorts rörande kapaciteten på NKS kan sammanfattas som nedan. Dessa siffror är generellt sett något högre än de som redovisats av Hälso- och sjukvårdsnämndens förvaltning vilken gjort en mer försiktigt bedömning. I föreliggande rapport har även hänsyn tagits till att vården på NKS kan bedrivas i effektivare lokaler som är bättre anpassade till moderna arbetssätt och vårdlogistik mm. 15

17 Ca vårdtillfällen (+/- 10 %), vilket är färre än Karolinska Solna idag (61 000). Denna siffra är särskilt svår att bedöma då den är starkt avhängig antaganden om vårdtider, patientmix, samverkan mellan vårdgivare, samt hur öppenvård, dagverksamhet och sluten vård används för vård av en enskild patient etc. Ca operationer dvs något fler än Karolinska Solna idag (30 000). Ca öppenvårdsbesök dvs ungefär samma antal som Karolinska Solna idag (cirka ). Nedan redovisas några av de faktorer som förvaltningen bedömer är särskilt viktiga vid en jämförelse av kapaciteten vid NKS och Karolinska Solna idag. I Sverige, och inte minst på Karolinska Solna, där lokaler för dagkirurgi i stort sett saknas, bedrivs mer slutenvård jämfört med andra sjukhus som har dagvårdsanpassade lokaler. Avsaknad av lokaler och organisation för dagverksamhet och patienthotell, leder till högre konsumtion av vårdtillfällen och vårddagar än om man har dessa resurser i en dagvårdsanpassad miljö. Detta påverkar bl a balansen mellan antal vårdplatser och antal operationssalar. Utvecklingen går mot kortare vårdtider även för högspecialiserad kirurgi. Därför bedöms antalet operationer på NKS kunna öka något, medan antalet slutenvårdstillfällen kan minska jämfört med dagens Karolinska Solna. I USA bedrivs allt mer avancerad sjukvård som dagverksamhet och man talar till och med om att dagkirurgi ska vara normen för hur kirurgi ska organiseras och be drivas och att målet är att % av all kirurgi ska ske i öppna vårdformer, eventuellt med en efter följande natt på patienthotell. NKS kommer att ha en väl utbyggd dagverksamhet och kommer dessutom att relativt enkelt kunna ställa om slutenvården till dagverksamhet i takt med att sådan vård utvecklas. Förhållandet att NKS bara har enkelrum torde enligt internationella erfarenheter leda till att en högre beläggningsgrad kan uppnås. En försiktig bedömning av denna effekt är att beläggningen kan öka med cirka fem procentenheter. Hur långt man kan nå avseende beläggningsoptimering beror på många faktorer, inte minst hur akutmottagningsuppdraget utformas (ju fler akutfall desto lägre beläggning pga behov av vårdplatsberedskap). Ett annat exempel på hur olika arbetssätt påverkar konsumtionen av vårdtillfällen och vårddagar och därmed resursutnyttjandet i stort är så kallad 5-dagarsvård (vård måndag till fredag dvs fyra nätter på sjukhus) som är ett relativt vanligt förekommande arbetssätt vid utredningar inom barn- och vuxenmedicinsk vård. Tillgång till dagvård och eventuellt hotell bedöms kunna ersätta viss 5-dagarsvård. Ett annat problem med 5-dagarsvård är att vårdplatserna ofta är tomma tre av veckans sju dagar, vilket leder till en låg medelbeläggning av slutenvården sett över längre tidsperioder. Med hjälp av McKinsey har analyser gjorts som visar att cirka 15 % av patienterna på dagens Karolinska Solna vårdades mer än en vecka och att dessa stod för cirka 50 % av vårddagarna, med andra ord upptas hälften av Karolinska Solnas slutenvårdskapacitet idag av patienter som vårdas mer än en vecka. I en annan analys visades att de patienter som vårdades mer än 12 dagar upptog 30 % av slutenvårdskapaciteten på Karolinska Solna. Tillgänglig vårdstatistik tillåter inte någon närmare analys av vad som var orsaken till de långa vårdtiderna men en orsak kan vara väntan på en vårdplats inom geriatrik, rehabilitering, palliativ vård eller kommunal vård. Vidare att en del patienter väntar på 16

18 att support i hemmet med hemtjänst ska organiseras eller på ASIH ( avancerad sjukvård i hemmet ). Vårdrelaterade infektioner är en välkänd anledning till långa vårdtider. Antalet patienter med vårdrelaterade infektioner på Karolinska Solna ligger idag på omkring 14 %. I flera internationella vetenskapliga artiklar som publicerats under de senaste åren rapporteras att antalet vårdrelaterade infektioner hos intensivvårdsbehandlade patienter minskat med cirka 50 % om vården skett i enkelrum. NKSförvaltningen har antagit att de vårdrelaterade infektionerna kan minska på motsvarande sätt eftersom NKS bara har enkelrum, vilket skulle kunna minska vårdtiderna så att cirka vårdplatser skulle frigöras för andra patienter. NKS uppdrag kan på sikt likna det som andra svenska universitetssjukhus (regionsjukhus) har och som innebär att patienter som inte längre är i behov av det högspecialiserade universitetssjukhusets resurser, i enlighet med LEON-principen remitteras till en lägre vårdnivå. Detta möjliggör ett totalt sett bättre utnyttjande av ett kostsamt högspecialiserat universitetssjukhus. Samtidigt kan därigenom fler patienter få del av sjukhusets kompetens och resurser, vilket skulle möjliggöra att NKS blir en resurs för t ex hela Mälardalen. I praktiken skulle NKS tillämpa samma principer för länets egna invånare som Karolinska Solna idag gör avseende patienter från andra landsting eller regioner. Idag vårdas en stor grupp patienter under lång tid på Karolinska Solna, patienter som i andra regioner skulle omhändertas på läns- eller länsdelssjukhus. Ibland används i Stockholm termen delad vårdkedja för att beskriva en vårdtid som delas mellan två eller flera sjukhus på så sätt som föreslås ovan. Argumentet att sådan vård skulle vara mindre patientsäker än om hela vårdepisoden sker på ett sjukhus har framförts. Det synes inte finnas några empiriska studier som stödjer sådana samband. Mot detta synsätt står de goda erfarenheterna av hur regionvården tillämpas i resten av Sverige som just innebär att patienter återremitteras till hemsjukhuset efter vård vid regionsjukhuset i enlighet med LEON-principen. Detta arbetssätt innebär att en gemensam vårdkedja organiseras för hela behandlingscykeln så att patienten på ett förberett och säkert sätt kan överföras till en bättre anpassad vårdnivå så fort hon inte längre är i behov av det högspecialiserade universitetssjukhusets resurser. Denna princip tillämpas redan idag för de utomläns- och utlandspatienter som vårdas vid Karolinska universitetssjukhuset och som tidigt återförs till hemortslandstinget eller motsvarande, samt för de patienter som återförs till Stockholm efter vård inom ramen för rikssjukvård vid universitetssjukhusen i Uppsala, Lund eller Göteborg. Beslut avseende den fysiska kapaciteten fattades efter noggrann analys i 3 S-utredningen och ligger till grund för den sjukhusanläggning som nu uppförs. Den funktionella kapaciteten kan beskrivas som utnyttjande av dessa fysiska resurser och detta är i hög grad beroende på vilket uppdrag sjukhuset får. Av vikt är naturligtvis också att slutenvårdsplatserna har en hög beläggningsgrad och att mottagningsresurserna har ett högt utnyttjande för att optimera sjukhusets funktionella kapacitet. 5:2. NKS akutmottagning NKS akutmottagning är utformad för akuta flöden av svårt sjuka eller skadade patienter och har en beräknad kapacitet att ta emot akutbesök per år (barn och vuxna). Akutmottagningarna på Karolinska Solna tar för närvarande emot cirka vuxna och cirka barn per år, men av dessa läggs bara cirka 20 % av de vuxna respektive cirka 17 % av barnen in 17

19 på sjukhuset. Många patienter som söker till akutmottagningen har således tillstånd som utgörs av s k bassjukvård och torde väl kunna tas om hand inom närakuter eller annan primärvård. Med en ökad utbyggnad av sådana resurser inom länet finns förutsättningar för NKS, med sin speciella karaktär med inriktning på högspecialiserad vård, att begränsa antalet akutfall till dem som är i akut behov av de avancerade resurser och specifika kompetens som finns på NKS. Därför föreslås att den vidare planeringen av verksamheten vid NKS akutmottagning bör ske med inriktning mot ett begränsat uppdrag för hela länets svårast sjuka patienter, dvs de som behöver omedelbar och avancerad högspecialiserad vård. Det är självklart viktigt att NKS har ett högt kapacitetsutnyttjande varför även vissa volymer bassjukvård kan komma att omhändertas på akutmottagningen. I direkt anslutning till akutmottagningen finns lokaler ändamålsenligt utrustade för ett multidisciplinärt omhändertagande av svåra olycksfall (ett s k traumacenter), akut slaganfall och hjärtinfarkt eller annan allvarlig kärlsjukdom. Akutmottagningen är utrustad med resurser för telemedicinsk kommunikation med andra vårdenheter i andra delar av landet till stöd för dessa. Sammantaget planeras akutmottagningen som en naturlig del i ett högspecialiserat vårduppdrag. 5:3. Vuxenintensivvård Vuxenintensivvården på NKS får upp till totalt 54 platser (25 kvm) fördelade på fyra mindre enheter som kommer att koordineras men ha något olika profilering. Detta är en viss ökning jämfört med Karolinska Solna idag. Nio särskilt stora rum för speciellt utrymmeskrävande intensivvård finns också (35 kvm). I dessa större rum kan bl a ECMO-behandling bedrivas som därmed får ökad kapacitet. ECMO-verksamheten vid Karolinska Solna är redan idag ett internationellt erkänt centrum dit patienter remitteras från hela Europa. Hälften av ECMO-verksamheten gäller barn inklusive nyfödda. Platser för speciellt utrymmeskrävande intensivvård kommer också att användas för ordinär intensivvård. På detta sätt kommer NKS att innebära en förstärkning av Stockholms intensivvårdsresurser i enlighet med de slutsatser som drogs i Hälso- och sjukvårdsnämndens fokusrapport från Svåra olycksfall (s k trauma) kräver vanligtvis intensivvård under lång tid. Denna patientgrupp är ofta i behov av upprepade röntgenundersökningar och flera operationer. Därför har en särskild intensivvårdsenhet i direkt anslutning till traumaenheten skapats för denna patientgrupp. Närhet till avancerad röntgenutrustning och en intilliggande operationsresurs har i den planeringen varit viktiga inslag. 5:4. Operationsverksamhet Operationsverksamheten kommer att kunna bedrivas på 35 operationssalar. En av dessa är placerad på förlossningsavdelningen för urakuta kejsarsnitt och instrumentell förlossning under kejsarsnittberedskap. Fyra salar är separat placerade intill traumaenheten, en av dessa är en operationssal kombinerat med ett radiologiskt laboratorium, en s k hybridsal. Ytterligare två hybridsalar finns vilka är placerade intill övriga operations- och radiologilokaler och ger därmed fysisk möjlighet att skapa ett mycket slagkraftigt interventionscentrum i Mellansverige. Hybridsalarna kommer sannolikt att 18

20 användas mer för radiologisk intervention, men är således också utformade och utrustade för avancerad kirurgi och traumavård. Övriga 28 salar är placerade på sex mindre funktionsenheter och de är avsedda för planerad kirurgi i vilka hög beläggning kan planeras. För att garantera maximal flexibilitet och tvärtematiskt samarbete är salarna likartat utformade och alla är placerade inom samma renhetszon. Antalet postoperativa platser följer den internationella normen som föreskriver cirka två postoperativa platser per operationssal. Fyra postoperativa platser är större och anpassade för postoperativ intensivvård (OIR eng. overnight intensive recovery). De postoperativa enheterna för vuxna och barn är separerade. I landstingets Operationsutredning 2006 fastslogs att det totala antalet operationer och behovet av operationstid har ökat under den senaste 10-årsperioden ( ). En fortsatt ökning bedöms som sannolik dels pga befolkningsökningen och dels för att den medicinska och tekniska utvecklingen möjliggör att fler operationer görs på allt yngre och äldre patienter. I utredningen belystes också att även om behovet av operationstid ökar över tid så behöver antalet operationssalar inte vara fler. Idag har Karolinska Solna cirka operationssalar, men den reduktion som NKS innebär torde inte minska operationskapaciteten eftersom salarna på NKS bör kunna utnyttjas effektivare pga bättre fysisk planering av operationsresurser och logistik mm. 5:5. Dagkirurgi Den medicinska utvecklingen visar att operationspanoramat förändrats över tiden. Minimalinvasiv kirurgi och interventionell radiologi ökar, liksom andelen dagkirurgisk verksamhet. Så kallad korttidskirurgi där patienten bereds övernattningsmöjlighet efter operation ökar också. För närvarande är andelen öppenvårdskirurgi relativt låg vid universitetssjukhusen men denna verksamhet beräknas öka betydligt. Som exempel kan nämnas att andelen gallblåseoperationer som görs som dagkirurgi i Sverige är 11 % jämfört med USA där andelen är 50 %. Motsvarande siffror för antirefluxkirurgi (operation mot sura uppstötningar) är 3 % i Sverige mot 31 % i USA. Även antalet avancerade kompetenskrävande och resursintensiva kirurgiska ingrepp i öppenvård eller korttidsvård ökar. Inom kärlkirurgin och thoraxkirurgin sker en betydande ökning av endovaskulär kirurgi (kirurgi genom blodkärl). 5:6. Förlossningsvård Förlossningsvården dimensioneras för förlossningar per år och länets riskförlossningar (risk för mor och/eller barn) föreslås att koncentreras till NKS. Detta för att kunna bedriva en bärkraftig förlossningsverksamhet som är rationell både ur ett personal- och kompetensperspektiv, men också ur ett FoUU-perspektiv. En högspecialiserad och nationellt framstående intensivvårdsavdelning för förtidigt födda och för nyfödda med avancerade missbildningar kommer att finnas på NKS. Vidare kommer enheter för fostermedicin och fertilitetsmedicin att inrättas. Idag bedöms ca graviditeter/förlossningar innebära sådana risker för barn och/eller mor att de naturligt ryms inom begreppet högspecialiserad och avancerad förlossningsvård och bör därför omhändertas på NKS. I anläggningen finns en förlossningsenhet med 24 universalrum. Inriktningen mot riskförlossning betyder att det i dessa rum kommer att bedrivas antenatal vård med beläggning under kortare 19

21 eller längre tid (dagar månader) före förlossningen. Cirka hälften av rummen beräknas att användas till antenatal vård medan de övriga 12 rummen utnyttjas till största delen för normalförlossning med efterföljande BB-vistelse på patienthotellet. Ett operationsrum finns på förlossningen för omedelbara kejsarsnitt och instrumentell förlossning under kejsarsnittberedskap. 5:7. Öppenvård Öppenvården på NKS kommer att utgöra en viktig del av den högspecialiserade vården och är en nödvändig komponent i den patientnära forskningen. NKS får i jämförelse med dagens Karolinska Solna en förstärkning av öppenvårdskapaciteten i form av ett ökat antal mottagningsrum och 100 dagvårdsplatser. NKS-anläggningens fysiska kapacitet medger upp emot öppenvårdsbesök och dagvårdsbehandlingar per år, under förutsättning att mottagnings- och dagvårdsverksamhet utnyttjas under ca 12 timmar per vardag under hela året. Det är viktigt att i detta sammanhang notera den utveckling som ses både internationellt och nationellt att allt mer av även den högspecialiserade vården och den kliniska forskningen sker i öppna vårdformer. Exempel på specialistmottagningar som föreslås skall finnas representerade vid NKS och som är starka forskningsområden vid Karolinska Institutet är mottagningar som berör kardiovaskulär forskning, fetma, diabetes, neurovetenskap, pediatrik, reumatologi, infektion och cancer. Den kvalificerade, kunskapsintensiva och forskningsanknutna vården bedrivs i allt större utsträckning innan patienten kommit till det stadium där hon eller han behöver tillgång till sluten vård. Att denna vård kan bedrivas effektivt är en av de viktigaste byggstenarna i den vårdkedja som ska ge effektiv och kostnadskrävande vård för svåra sjukdomar. Detta bör ske i ett tidigt stadium så att patienterna kan bibehålla och i bästa fall förbättra sin hälsa utan att behöva bli föremål för slutenvård. En konsekvens av denna strävan som är gemensam för all kvalificerad sjukvård, forskning och utveckling i världen, är att ökade krav ställs på diagnostik, behandling och logistik i den öppna vården. Att bedriva öppenvård av detta kunskapsintensiva slag är därmed en huvuduppgift för ett modernt högspecialiserat och forskningsintensivt sjukhus som NKS. Centrala delar av verksamheten i en högspecialiserad och forskningsintensiv öppenvård är: Diagnostik som utnyttjar den moderna biologins möjligheter att ställa diagnoser som relaterar till sjukdomsmekanismer, inte bara till kliniska symtom. För detta behövs nära tillgång till mycket kvalificerade laboratorier, avbildningsutrustningar (MR, PET mm) och framför allt en mycket hög kompetens hos medarbetare som skall tolka data från dessa källor på nya sätt, där diagnosen direkt skall leda till nya typer av individualiserade behandlingar eller till deltagande i kliniska prövningar. Behandlingar blir alltmer skräddarsydda, dvs varje patients diagnos kartläggs på molekylärnivå vilken utgör grunden för val av behandling. Att använda dessa nya individualiserade terapimetoder gör det möjligt att snabbt, säkert och kostnadseffektivt utnyttja de många nya och dyra läkemedel som kan förväntas att introduceras under de kommande åren. 20