VR-grafik i TV-produktion en fallstudie på TV4 F R E D R I K T H U R É N

Transkript

1 VR-grafik i TV-produktion en fallstudie på TV4 F R E D R I K T H U R É N Examensarbete Stockholm, Sverige 2007

2 VR-grafik i TV-produktion en fallstudie på TV4 F R E D R I K T H U R É N Examensarbete i medieteknik om 30 högskolepoäng vid Programmet för medieteknik Kungliga Tekniska Högskolan år 2007 Handledare på CSC var Stefan Carlsson Examinator var Nils Enlund TRITA-CSC-E 2007:130 ISRN-KTH/CSC/E--07/130--SE ISSN Kungliga tekniska högskolan Skolan för datavetenskap och kommunikation KTH CSC Stockholm URL:

3 VR-grafik i TV-produktion En fallstudie på TV4 Sammanfattning VR, Virtual Studio och Virtual Set är engelska ord som ofta används då Virtual Reality används för TV. Virtual Reality är en teknik som kan användas och som används för att ersätta scenografin i en TV-studio. Det här examensarbetet har till syfte att utreda och ge förslag på hur TV4 kan införa VR i produktionen av aktualitetsprogram. Med hjälp av en litteraturstudie och genom att intervjua olika aktörer inom TV-industrin har en beskrivning av teknologin, dess egenskaper och användning tagits fram. Vidare tar detta examensarbete upp produktions- och arbetsprocesser samt kostnader involverade då VR används. Kortare exempel på hur VR kan användas i olika program på TV4 ges också. Slutsatserna pekar på att VR kan användas antingen till att göra så att en liten studio ser stor och mer påkostad ut eller för att skapa fantasifulla scenografier vilka inte är möjliga att göra med konventionella metoder. Den stora skillnaden i produktions- och arbetsprocesser är att ingen verklig scenografi behövs byggas, riggas, underhållas och lagras. Istället behövs en 3D-designer för att designa en virtuell scenografi. En VR-studio kan på TV4 byggas antingen i gamla nyhetsstudion eller som en hörna i stora studion och den måste kunna styras och användas från två olika kontrollrum. Kostnaden för att införa VR beror på om ett enklare eller ett mer sofistikerat system behövs. Priset sträcker sig från ungefär 1,3 3,2 miljoner kr och det är för mycket för att lägga på ett enskilt programs budget. Därför måste VR användas i ett flertal program gärna i dagligt bruk.

4 VR graphics in TV production A case study at TV4 Abstract VR, Virtual Studio and Virtual Set are words often used when talking about Virtual Reality technology for TV. Virtual Reality is a technology that can and are being used in Television to replace the scenery in a studio. This master of science thesis has the purpose to investigate and give proposals of how the Swedish TV channel TV4 can use virtual reality technology in their production of TV programmes dealing with current events. By studying literature and interviewing different actors within the broadcasting industry a description of the virtual reality technology, it s virtue and use are made. Further this thesis describes the production and working process, the costs involved in using VR. This thesis also gives brief examples of how VR can be used in different TV programmes at TV4. The conclusion that can be drawn points out that VR can be used either to make a small studio appear bigger and more expensive in order to make a grander impression, or to create a imaginative scenery that are not possible to create with conventional methods. The main difference regarding production and working processes is that no real scenery has to be build, rigged, maintained, and stored. Instead a 3D-artist designs a virtual scenery. A Virtual Set can be placed in the old news studio or in a corner of the big studio and it has to be controllable and used from two different control rooms. The cost for implementing VR depends on whether an entry level system or a high end system is needed with prices ranging from Million Swedish Crowns. For TV4 this cost is too high for the budget of a single TV programme. Therefore VR has to be used by a number of programmes preferably on a daily basis.

5 Innehållsförteckning 1 Introduktion Bakgrund Syfte Problemformulering Målgrupp Avgränsningar Metod Angreppssätt Kvalitativa och kvantitativa metoder Intervjuer Litteraturstudie Reliabilitet och validitet Resultat Virtual Reality Virtual Reality för TV Virtual Studio och Virtual Set Komponenter i ett Virtual Set Spårningssystem Mjukvara och hårdvara Egenskaper hos virtuella Studios Program lämpade för VR Kalla Fakta Nyheterna Special Lokala Nyheter Produktion och arbetsprocesser Kostnader för att införa VR Slutsatser Diskussion Litteraturlista Bilaga 1 - Förstudiedirektiv Bilaga 2 - Intervjuer... 28

6

7 Introduktion 1 Introduktion Det här kapitlet ger examensarbetets bakgrund och dess syfte. Kapitlet beskriver även problemformulering, målgrupp och avgränsningar för examensarbetet. 1.1 Bakgrund TV-program produceras traditionellt sett i en studio där dekor och kulisser skapas av scenografer. Tillsammans med lämplig ljussättning är scenografins funktion att skapa en känsla av tid, plats och atmosfär. Olika material som trä, kartong, plast och tyg målas och sys för att ge scenografin rätt känsla. Vid inspelning av flera program i samma studio byts scenografin ut mellan inspelningarna. Sedan televisionens början har olika sätt att skapa konstgjorda miljöer för TV-program undersökts och använts. Detta för att ge nya dimensioner till TV-tittandet och för att ge mer liv åt scenografin. Den vanligaste metoden var luminance key 1 och senare chromakey 2 när färg-tv kom. Väderprogram är en typisk situation där chroma-key används för att ersätta studiobakgrunden med en virtuell väderkarta. Metoderna är enkla och ger bra resultat i de fall då stillbilder tas och kameran inte behöver flyttas. Svårare blir det om kameran rör på sig eftersom den virtuella bakgrunden måste flyttas med i samma takt. Gör den inte det skapas en irriterande och onaturlig effekt. Idag finns spårningssystem för att mäta kamerans rörelser och virtuell grafik i 3D kan användas för att ersätta hela eller delar av scenografin i en studio på ett mer trovärdigt sätt. Mindre studios kan göras så de ser större ut och scenografi som tidigare inte var möjlig att bygga på plats kan göras virtuellt med hjälp av 3D-program. Idag är det bara fantasin och talangen hos 3D-artisten som sätter gränsen för hur scenografin ska se ut. VR-tekniken används ett flertal TV-kanaler runt om i världen och TV4 har planer på att producera aktualitetsprogram med denna teknik. 1.2 Syfte Detta examensarbete görs på uppdrag av TV4 och har till uppgift att kartlägga och ge förslag på hur TV4 kan införa VR i produktionen av aktualitetsprogram. Ett eller flera projekt kan komma att startas beroende på vilka examensarbetets slutsatser blir. 1.3 Problemformulering Den huvudsakliga frågeställningen för examensarbetet är hur TV4 kan införa VR i sin produktion av aktualitetsprogram. För att kunna ge svar på det måste ett antal mindre frågeställningar redas ut. Dessa är: 1 En teknik där luminanssignalen används för att ersätta de ljusaste eller de mörkaste delarna i bilden med önskad bild. 2 En teknik där de delar i bilden av en bestämd färg ersätts med önskad bild. 1

8 Introduktion Vad är VR och hur fungerar det tekniskt. Hur ska produktionen byggas upp och hur skiljer sig arbetsprocessen från idag. Vad är kostnaden för att införa VR 1.4 Målgrupp Examensarbetet riktar sig främst till dess uppdragsgivare TV4. Det är även av intresse för andra TV-kanaler vilka använder sig av eller har planer på att införa VR. Vidare kan examensarbetet vara intressant för Leverantörer av VR och andra intressenter inom TVbranschen samt studerande med inriktning mot TV-teknik eller datorgrafik 1.5 Avgränsningar Examensarbetet är av utredande karaktär och ingen utveckling eller förändring kommer göras under arbetets gång. Det viktiga är förståelsen för hur VR fungerar och hur det kan införas och därför beskrivs inte tekniska lösningar i detalj. Förslag på hur VR kan införas kommer inte ges för varje enskilt program utan exempel tas fram. TV4 förbereder sig för att producera program med HD-kvalitet. I mån av tid görs en utredning av hur detta påverkar produktionen av program innehållande VR. 2

9 Metod 2 Metod I detta kapitel redogör jag för de vetenskapliga metoder som utgör grunden för examensarbetets empiriska del. Jag tar kort upp metodernas egenskaper och varför jag valt dem. Examensarbetets reliabilitet och validitet diskuteras också. 2.1 Angreppssätt Examensarbetet är av undersökande karaktär då det handlar om att utforska en redan befintlig teknik. Med ett neutralt förhållningssätt har jag kartlagt interna och externa faktorer vilka påverkar hur VR-tekniken kan införas. Genom intervjuer och genomgång av litteratur på området har jag sökt svar på problemformuleringen. 2.2 Kvalitativa och kvantitativa metoder Inom metodteori skiljer man ofta mellan kvantitativa metoder och kvalitativa metoder. Gemensamt för kvalitativa metoder är att de strävar efter att ge utökad förståelse för det problem som studeras och att ge en helhetsbild av det undersökta. Metoderna kännetecknas av närhet till det som ska undersökas. Kvantitativa metoder bygger på att forskaren på ett systematiskt sätt samlar in empiriska och kvantifierbara data. I statistisk form bearbetas det insamlade data och utfallet analyseras med utgångspunkt i testbara hypoteser. Kvantitativa metoder är ofta formaliserade och välstrukturerade. Forskaren har i större grad kontroll på varje steg och av objektivitetsskäl är det bra om forskaren studerar det som ska undersökas på avstånd. 3 Detta examensarbete är mer kvalitativt än kvantitativt då det syftar till att ge en utökad förståelse för hur VR kan införas och inte syftar till att beräkna några statistiska samband. Närheten till det som ska undersökas är väldigt viktig för att kunna sätta sig in i och ge svar på problemformuleringen. 2.3 Intervjuer Intervjuer har genomförts på TV4, hos leverantörer av VR och tanken va att även intervjua personer på andra TV-kanaler utomlands vilka idag redan använder sig av VR. På grund av bristande resurser kunde tyvärr inte någon resa göras. 3 Beskrivningen av kvalitativa och kvantitativa metoder är hämtad från nationalencyklopedin på 3

10 Metod På TV4 intervjuades två bildproducenter, en programchef och en teknisk koordinator. Kortare e-post- och telefonkonversationer för att ta reda på enstaka fakta har genoförts med en redaktionssekreterare, en grafiker och en systemtekniker. Detta för att ta reda på interna förutsättningar på TV4. Tre intervjuer gjordes med representanter för tre olika leverantörer av VR för att få reda på mer om tekniken och för att få leverantörernas syn på hur VR kan införas på TV4. Totalt gjordes sju intervjuer. Jag har använt mig av olika typer av intervjuer beroende på i vilket skede av arbetet jag varit. Inledningsvis gjordes ett par ostrukturerade intervjuer utifrån ämnet VR. Ostrukturerade intervjuer används när man vill ta reda på vilka områden och teman som är viktiga och för att eventuellt kunna utesluta sådant som är av mindre intresse 4. Efter dessa intervjuer fick jag en klarare bild av vad jag behövde gå vidare med och jag fick även tips på ytterligare personer att intervjua. Därför kunde resterande intervjuer göras med en mer fokuserad karaktär. Fokuserade intervjuer har en viss struktur då en rad teman valts ut som ska gås igenom under intervjuns gång Litteraturstudie Mycket finns skrivet om VR, men ganska lite om VR för TV. Den litteratur jag gått igenom består av rapporter, en bok samt tekniska specifikationer och produktblad från leverantörer. Sökningar efter litteraturen har gjorts på KTH:s bibliotek i deras katalog och via Samsök samt på Internet via sökmotorn Google. Sökorden har varit Virtual Reality for tv, Virtual Set, och Virtual Studio. Då jag hittat en bra rapport kollar jag även källorna som det refererats till för att hitta ytterligare litteratur. Litteraturen har lästs selektivt med utgångspunkt ur problemformuleringen för att ge mig en överblick av tekniken och hur den kan implementeras vilket är nödvändigt för att kunna genomföra intervjuer på ett bra sätt. Litteraturen har även använts för att stämma av att de uppgifter jag fått vid intervjuer är korrekta. 2.5 Reliabilitet och validitet Reliabilitet eller tillförlitlighet är ett mått på i vilken utsträckning ett instrument eller tillvägagångssätt ger samma resultat vid olika tillfällen under i övrigt lika omständigheter 6. Reliabiliteten i mina metoder är förhållandevis låg då jag använt mig av ostrukturerade och fokuserade intervjuer. Skulle samma personer intervjuas vid ett senare tillfälle skulle svaren förmodligen vara annorlunda beroende på tid och plats. Vissa frågor kan ha hunnit bli förlegade och nya frågor kan ha uppstått. Dessutom utvecklas VR-tekniken ständigt och kunskapen hos den som intervjuas ökar troligtvis med tiden. Att reliabiliteten är låg behöver inte förkasta hela undersökningen då 4 Bell, Bell, Bell,

11 Metod avsikten inte varit att ta fram ett test där samma svar önskas vid varje testtillfälle. Det viktiga har istället varit att ta reda på hur VR-tekniken kan införas vid ett visst tillfälle. Validitet eller giltighet är ett begrepp som mäter om en fråga ger svar på det den ska mäta. I kortare projekt likt detta där inget ska testas eller mätas på ett strikt sätt är det inte nödvändigt att fördjupa sig för mycket i de tekniska aspekterna kring validitet. Det är dock bra om exempelvis frågorna inför en intervju gås igenom med en insatt kollega eller handledare. 7 För att ge undersökningen giltighet har frågorna inför varje intervjutillfälle anpassats utefter personens yrkesroll eller arbetsuppgifter. Till underlag för mina intervjuer har jag använt ett förstudiedirektiv (se bilaga 1) jag fått av min handledare TV4, Charlotte Larsson. Vissa frågor har varit enkla att förstå andra har vi diskuterat mer och jag har även diskuterat dem med min handledare på KTH, Stefan Carlsson. Under mina första ostrukturerade intervjuer har jag även tagit till mig kritik jag fått från respondenten när det gäller frågor som för lekmannen är befogade, men som för experten inte verkar vara initierade. Jag har även varit noga med att, på samma sätt varje gång innan intervjun, presentera mig och förklara mitt syfte med intervjun och vad det är jag velat få svar på. Detta för att de jag intervjuat ska veta förutsättningarna och inte missta intervjun för ett vänskapligt samtal eller liknande. Mycket av validiteten i rapporten ligger i att relevanta personer intervjuats. Charlott Larsson försedde mig med en lista på lämpliga personer och i många fall har de jag intervjuat kunnat tipsa om ytterligare personer med mer kunskap inom vissa områden. Jag har även följt upp svaren från intervjuerna med relevant litteratur på området. Mer ingående information om intervjuerna har jag samlat i bilaga 2 längst bak i examensarbetet. 7 Bell,

12 Resultat 3 Resultat I detta kapitel presenterar jag de resultat jag fått fram ur litteraturstudien och intervjuerna. En förklaring till vad VR är för något ges och hur det kan användas för TV. Jag tar upp hur tekniken fungerar, dess egenskaper samt hur arbetsprocesser och produktion ser ut. Kapitlet avslutas med exempel på hur VR kan införas i olika program samt kostnaden för att införa VR. 3.1 Virtual Reality Virtual Reality eller virtuell verklighet på svenska är en datorgenererad skenvärld i vilken användaren upplever sig vara och agera. Tekniken har sin bakgrund i flygsimulatorer vilka utvecklades för att ge billigare och säkrare träning till jaktplanspiloter. En vanlig metod är att använda en hjälm eller ett par glasögon försedda med två små bildskärmar. En bildskärm för varje öga för att ge djupseende. En datorgenererad värld ritas upp med hjälp av en dator och visas på de två små bildskärmarna. På hjälmen eller glasögonen finns någon form av spårningssystem som känner av hjälmens position i den datorgenererade världen. Detta för att datorn ska veta hur den virtuella verkligheten ska ritas upp när man rör sig eller vrider på huvudet. Rör man sig framåt zoomas bilderna som ritas upp in och rör man sig åt höger visas bilder av hur den virtuella verkligheten ser ut till höger och så vidare. 8 VR-tekniken har en rad användningsområden varav TV är ett. 3.2 Virtual Reality för TV För TV och i uppgiften för detta examensarbete är betydelsen av VR den att bakgrunden eller en del av bakgrunden i studion ersätts med en datorgenererad bakgrund. VR för TV kan även vara grafik eller 3D-objekt som ser ut att vara en naturlig del av den verkliga miljön. Se figur 1. Figur 1: T.v. IT :s valvaka från 2005 där i princip allt i bild är VR. T.h., ett exempel från en fotbollsmatch där virtuell grafik (blå cirkel för att visa murens avstånd vid frispark) läggs in som en naturlig del av bilden. Källa 8 Beskrivningen av virtual reality är hämtad från nationalencyklopedin på 6

13 Resultat Grafik har länge använts i TV-program med hjälp av chroma-key-teknik. Den tidigare nämnda virtuella väderkartan som placeras bakom väderpresentatören är ett klassiskt exempel på där en enfärgad bakgrund ersätts med virtuell grafik. Beroende på om kameran eller kamerorna ska kunna röras fritt eller om effekter som: zoom, panorering, fokus och tilt, ska kunna användas, kan man dela in VR i olika grader av VR. Enklaste formen av VR är en stillbildsinspelning mot en enfärgad bakgrund likt den i väderprogram. Om kameran ska zooma in väderpresentatören måste ju den virtuella väderkartan i bakgrunden också zoomas in i samma grad. Annars ser det onaturligt ut och för att det ska vara möjligt krävs någon form registrering av kamerans rörelse. Det samma gäller för de andra effekterna. Den virtuella bakgrunden måste ritas om i samma takt som effekten ändrar hur vi ser på det verkliga i bilden. Om skärpan ändras och presentatören är ur fokus måste även väderkartan göras suddig och så vidare. Bakgrunden behöver dock inte vara blå eller enfärgad utan det kan räcka med att ha en tydlig kant eller linje i bild att beskära mot för att kunna ersätta delar av bilden med en virtuell bild. Detta kan användas exempelvis för att göra så att en liten studio ser större ut. Vid valvakan 2006 anlitade TV4 Hego 9 för att få till en sådan lösning. Ena halvan av TV-bilden va virtuell och den andra halvan där programledarna stod var verklig. Se figur 2. Detta var en tillfällig lösning TV4 hyrt in för just valvakan och är inte något system TV4 redan äger eller använder i dagligt bruk. Figur 2: Livebilder från partiernas valvakor projicerades t.h. på verkliga dukar i studion och t.v. virtuellt. Källa: Bilden är en stillbild tagen från ett arkivband på vilket sändningen från valvakan spelats in. Strecket i mitten och texten VR har lagts till för att tydliggöra vad i bilden som är tillagt virtuellt. 9 Hego. Ett svenskt företag som bl.a. förser sport- och TV- industrin med grafik- och informationslösningar. 7

14 Resultat Hego har även gjort andra liknande lösningar, till exempel åt TV3 under sändningar från Hockey WM där studiokommentatorerna fick ganska lite plats till förfogande. Övre delen av TV-bilden och högra sidan såg skräpig ut och ersattes virtuellt av ett tak med spottar samt en fin vägg för att skapa en proffsigare studio för tv-tittarna. Man lade bland annat även in reklam virtuellt som såg ut att ligga infrusen under isen i tekningscirklarna. 10 Begränsningen med den här typen av lösning, utöver de tidigare nämnda vid stillbildsinspelning framför enfärgad duk, är att programledaren inte kan röra sig i den del av bilden som lagts till virtuellt. För att kunna panorera, tilta, zooma och fokusera med kameran behövs mekaniska sensorer vilka fästes på kameran. Innan inspelning behövs en kalibrering av kameran och systemet. Denna kalibrering måste göras om på nytt varje gång kameran flyttas och är unik för varje kamera då kameralinserna görs för hand och därmed får de olika egenskaper Virtual Studio och Virtual Set. Det var först under 90-talet grafikhårdvaran blev kraftfull nog att rendera högkvalitativ grafik med videons frame rate 12. Detta medförde att kameran kunde röras och inte behövde vara fast fixerad. 3D-objekt eller bakgrunder kunde nu renderas om för varje frame (50 eller 60 Hz) för att matcha kamerans vy. I och med friheten att kunna röra kameran började virtuella objekt och bakgrunder användas i fler typer av program och termen Virtual Studio eller Virtual Set började användas för att skilja dessa nya system från den vanliga chroma key-tekniken. 13 En virtuell studio kräver någon form av riktig studio att vara i och därför är benämningen Virtual Set troligtvis mest korrekt 14. Den första realtids studion visades i mars 1994 på the National Association of Broadcasting (NAB) conference i Las Vegas. Den hade formen av en teknisk presentation av amerikanska Ultimatte Corporation och IMP GmbH fån Hamburg i Tyskland Komponenter i ett virtuellt set I ett system för en virtuell studio finns en rad olika komponenter. Se figur 3. Datorgenererade bilder används som bakgrund. Förgrundsbilderna som tas av kameran i studion matas tillsammans med bakgrundsbilderna till en chroma-keyer vilken kombinerar de två bilderna. Kamerans rörelser registreras och skickas till en 10 Intervju med Sören Kjellin, chef för affärsutveckling, Hego, den 7 juni Intervju med Richard L Olsson, teknisk koordinator, TV4, den 27 juni Mäter frekvensen i Hz på hur ofta en ny frame (bildruta) ritas upp. 13 Thomas, nd. 14 Moshkovitz, Hughes,

15 Resultat renderingsdator som bearbetar informationen och ritar upp bakgrundsbilderna därefter. På så vis kan en visuellt koordinerad kombination av virtuell bakgrund och kamerans bild kombineras med ett bra resultat. 16 Figur 3: Exempel på hur ett flödesschema kan se ut för en virtuell studio. Här en lösning från Vizrt hämtad från Spårningssystem För att kunna placera ett virtuellt objekt i en bild från en TV-kamera, måste som tidigare nämnts objektets position visas korrekt även när kameran flyttas. För detta krävs att kamerans position, orientering och vy mäts i samma takt som videosignalen (50 eller 60 Hz) och datorn behöver få information om kamerans tilt, pan, zoom och fokus. Till en början var enda alternativet att mäta kamerarörelser genom att fästa mekaniska sensorer på kameran. Dessa kunde mäta kamerans pan, tilt, zoom och fokus och för att mäta kamerans rörelse användes mekaniska sensorer längs en räls. Idag finns en rad system vilka inte kräver mekaniska sensorer och som stödjer användande av kranar och handkameror utan räls. De flesta systemen bygger på någon form av optisk spårning och kan delas in i så kallade outside in- eller inside out system. Ett outside in system använder någon form av markörer på kameran vilka ses av ett antal positioneringskameror placerade i taket på studion. Walkfinder 17 är ett exempel på ett sådant system. Se figur Moshkovitz, Utförlig information om Walkfinder finns på 9

16 Resultat Den andra typen av system: inside out använder istället kamerans egen bild eller en extra kamera monterad på kameran. Kameran identifierar genom mönsterigenkänningsteknik markörer eller mönster i bilden vars 3-D-koordinater är kända och genom att analysera bilden kan kamerans position räknas ut. Free-d 18 är ett inside out system framtaget av BBC som använder cirkelformade streckkoder med reflekterande yta. En liten monokrom kamera placeras ovanpå TV-kameran och runt den monokroma kameran sitter en ring med lysdioder. Lysdiodernas ljus reflekteras i de i taket placerade cirkelformade streckkoderna och fångas upp av kameran för att kunna återge kamerans position. Se figur 4. Israeliska Orad 19 tillhandahåller olika lösningar för virtuella studios och i deras produktblad för spårningssystem har de på ett överskådligt sätt listat de olika systemens egenskaper. Se figur 5. Eftersom det tar lite tid för datorn att bearbeta informationen från spårningssystemet och rendera bilderna korrekt måste videosignalen fördröjas ett par frames (vanligtvis 2-3 frames). Annars skulle bilderna från studiokameran och bakgrundsbilderna hamna i otakt. Eftersom kamerans bild fördröjs måste även ljudet fördröjas lika mycket för att bibehålla läppsynk. Karaktäristiskt för Orads mönsterigenkänning är deras rutnät varav 10 % måste vara synligt för kameran. Se figur 6. Figur 4. Till vänster en bild på en kamera med Walkfinder s bordtennisbollsliknande markörer. Uppe till höger. Free-d s cirkelformade streckkoder i taket och under syns den monokroma kameran med lysdioder monterad ovanpå TV-kameran. Källa Thomas n.d. 18 Utförlig information om Free-D finns på 19 Orad är en leverantör av VR-system. Se 10

17 Resultat Figur 5: Tabell som visar skillnader och likheter hos Orads olika spårningssystem. Källa: Figur 6: T.v. Orads rutmönster i blå studio och t.h. den färdiga bilden som TV-tittarna ser. Källa: Mjukvara och hårdvara Leverantörer av VR-system erbjuder olika grafikprogram för designen av själva grafiken. Orad kallar sin programvara för 3Designer, Vizrt kallar sin för Viz Artist och Hegos version heter AKI Graphics för att nämna några. Till dessa finns en rad 11

18 Resultat tilläggsprogram eller olika versioner för olika ändamål. Ofta görs en uppdelning av programmen beroende på vilket användningsområde de har. Vanligtvis erbjuds olika programvara för sport, väder och nyheter, valprogram, virtuell reklam och virtuella studios. Designen av 3D-studion kan göras helt i programvaran från leverantören, men oftast görs själva modelleringen i ett vanligt 3D-program för att sedan importeras in i programvaran för grafiken. Exempel på 3D-program för modellering är Maya, 3D Studio Max och Soft Image. Datorn som renderar bilderna bör vara kraftfull. Beroende på vilket grafikprogram som används väljs sedan en dator och en plattform som stödjer programvaran. Beslutsordningen bör därför vara att välja programvara först och sedan dator och plattform 20. Orads renderingsdator heter HDVG och den har bland annat en inbyggd chroma-keyer. I andra system kan en separat chroma-keyer behövas. Amerikanska Ultimatte Corporation är marknadsledande inom chroma-keyers och förser marknaden med en rad olika modeller beroende på användningsområde. I ett system där man vill kunna göra en dissolve 21 mellan två kameror måste en chromakeyer och en renderingsdator med grafikprogram för varje kamera finnas. Detta eftersom båda bilderna delvis syns samtidigt. För tittar 22 kan en enklare chroma-keyer användas. 23 Chroma-keyerns uppgift är att separera den enfärgade bakgrunden från förgrunden i bilden. För att det skall bli bra krävs en så jämn bakgrundsfärg som möjligt. Bakgrunden måste belysas jämnt och helst utan reflektioner. Detta ställer krav på ljussättaren och även på 3D-artisten då ljussättningen i den virtuella studion måste stämma med ljussättningen av aktörerna i studion. Enfärgade bakgrunder i blått har länge använts och grönt likaså. Ju större studion är desto svårare är det att få till en jämn belysning. Viktigt att tänka på att programledaren eller annat i förgrunden inte får ha samma färg då det av chroma-keyern riskerar att uppfattas som en del av bakgrunden. Olika lösningar för att få en så jämn belysning som möjligt har tagits fram. Brittiska ITV s nyheter (ITN) använder sig av grönfärgat plexiglas som belyses bakifrån 24. På så vis behöver inte ljussättaren bekymra sig över att belysa bakgrunden. En annan lösning framtagen av BBC Research bygger på en gråfärgad duk vilken reflekterar ljus rakt tillbaka till den riktning det kom ifrån. Se figur 7. Dukens yta består av små reflekterande kristaller, liknande de som används i vägskyltar. Kamerorna förses med en ring av lysdioder vilka avger ett enfärgat ljus som reflekteras av duken och uppfattas av kameran. Duken ser för kameran ut att vara exempelvis blå om blåa lysdioder använts och mot den färgen kan chroma-keyern sedan ersätta bakgrunden. 20 Intervju med Richard L Olsson, teknisk koordinator, TV4, den 27 juni Effekt där bilden från en kamera ruta för ruta övergår till en annan bild eller till svart. 22 En monitor där bilden visas till hjälp för exempelvis bildingenjören. 23 Moshkovitz, Intervju med Richard L Olsson, teknisk koordinator, TV4, den 27 juni

19 Resultat Fördelen med denna lösning är att den fungerar även i mörka miljöer och att inget spilljus träffar aktörerna i studion. En annan fördel är att vanliga kameror utan VR också kan användas då en grå bakgrund uppfattas som mer naturlig än en starkt blåfärgad. 25 Figur 7: T.v. Den reflektiva duken vid användande i en virtuell studio. T.h. En ring med blå lysdioder runt kamerans lins. Källa: BBC ResearchProject: Truematte. En ytterligare aspekt att tänka på i studiomiljön är att programledare och gäster kanske inte är vana vid att agera i en enfärgad miljö och det måste finnas någon form av visualisering av virtuella objekt i de fall dessa ska interageras med. Monitorer dolda för kameran kan användas eller svaga projektioner mot den enfärgade bakgrunden. Ett annat problem i virtuella miljöer uppstår när ett virtuellt objekt ska befinna sig bakom ett verkligt objekt, men framför ett annat. Det kan vara en pelare som programledaren ska kunna gå både framför och bakom. Beroende på vilket spårningssystem som används finns olika lösningar. Markörer kan fästas diskret i kragen programledaren och på så vis kan spårningssystemet hålla kolla på var i studion han eller hon befinner sig. Andra lösningar bygger på att räkna ut programledarens position genom att räkna på vinklar från flera kameror Egenskaper hos Virtuella Studios Några av fördelarna med virtuella studios har med lokaler och utrustning att göra och andra är rent artistiska. Sett till lokaler så kan en liten studio göras så at den ser större och proffsigare ut virtuellt. Det behövs mindre lagringslokaler för att förvara scenografin mellan inspelningar. Dessutom går det åt mindre tid och det behövs mindre personal till att rigga scenografin eftersom den finns lagrad i datorn och laddas in med en knapptryckning. På så vis kan fler olika program spelas in under kortare tid i samma studio. Kostnader för projektorer kan sparas in och projektioner kan läggas in virtuellt. Detsamma gäller för bildskärmar vilka ofta används för visa bilder på det som presentatören pratar om. Se figur 8. När det gäller det artistiska kan 3D-artisten ta ut 25 Uppgifter från BBC Research Project: Truematte. För mer information se: 26 Thomas, n.d. 13

20 Resultat svängarna ordentligt och skapa en studio som inte skulle vara möjlig att bygga i verkligheten. Dels beroende på storlek, men även på grund av kostnad för material och den tid det skulle ta att snickra ihop. Scenografin kan även göras dynamisk, rivas och byggas upp eller byta färg och form mitt under sändning. 27 Figur 8: Det nyhetsuppläsaren pratar om illustreras på bildskärm och projiceras även i bakgrunden. Här ekonominyheterna på TV4. Bildskärmen och projektionen skulle kunna ersättas med virtuell projektion och en virtuell bildskärm. Viktigt är dock att inte göra allt för spektakulära scenografier. Detta kan leda till att tittarna tittar mer på kulisserna än på till exempel presentatören. Arild Jägerskogh pratar om Rikedoms-kannibalisering då formen är så tjusig, rolig, smart förargelseväckande, etc. att den äter upp budskapet 28. Dessutom är det väldigt svårt att designa något som ser ut att vara verkligt. Så innan ett försök görs måste man vara medveten om att vi människor är experter på att känna igen och identifiera när något inte är på riktigt. Små skillnader i textur eller färg i material och miljöer som vi ser dagligen upptäcks väldigt lätt. Det är således svårare att designa ett kök än ett rymdskepp. Köket stöter vi på dagligen, men inte många vet hur materialen i ett rymdskepp ser ut. Skuggor är en annan sak ögat lätt identifierar om de inte faller rätt eller om skuggorna skapade in 3Dmiljön är olika starka jämfört med de verkliga skuggorna från aktörerna i studion. Ljussättaren och 3D-artisten måste alltså tillsammans justera sina inställningar. Fokus är ytterligare något som lätt förstör realismen i en virtuell studio. Om aktörerna i studion är i fokus kan inte den virtuella bakgrunden som är tre meter bakom aktörerna också vara i fokus. Ett bättre VR-system har funktioner för att hantera problematiken med skuggor och fokus Moshkovitz, Jägerskogh, Moshkovitz,

21 Resultat Realismen och känslan att få de virtuella och verkliga delarna att se ut som en och samma miljö är trots sofistikerade system och duktiga 3D-artister svår att få till. Eller som en av respondenterna sa under en intervju: Inget som har gjorts med fullskalig VR ser bra ut. När programledaren går omkring i en virtuell studio kommer tittaren alltså att märka att studion inte är verklig. Tydligast märks det vid helbilder där programledarens hela kropp syns i bild och mindre vid närbilder eller halvbilder då programledaren sitter eller står bakom ett verkligt bord och bara överkroppen syns. Detta eftersom att skuggor och perspektiv har större inverkan på resultatet vid helbilder Program lämpade för VR Barnprogram och lek- och spelprogram fungerar bättre med VR än exempelvis ett seriöst debattprogram där scenografin helst ska understryka seriositeten i programmet. I ett barnprogram kan svängarna tas ut för hur scenografin ska se ut och det är här snarare en fördel att kunna göra fantasifulla och lekfulla scenografier. I ett seriösare debattprogram bör VR användas mer försiktigt eftersom trovärdigheten är viktig. Låt oss säga att en intervju görs och meningen är att göra så att det ser ut som att intervjuaren och intervjuobjektet sitter i riksdagshuset, men att de i själva verket sitter i en blåmålad studio och riksdagshuset är inlagt virtuellt. Om tittaren då märker att miljön är konstgjord och den designats i hopp om att se verklig ut kommer han eller hon att känna sig lurad. Tittaren ställer sig då frågande till om det som sägs i intervjun också är fejk eftersom han eller hon uppenbarligen ska luras till att tro att intervjun äger rum i riksdagshuset. 30 VR bör alltså inte i seriösare program användas till att försöka lura tittaren utan kan användas till att visa resultat och siffror på ett intressantare och mer visuellt sätt. Det viktiga i det här fallet är att tittaren ser att det virtuella är inlagt just virtuellt. Jag har tidigare nämnt att mindre studios kan göras så de ser större och mer påkostade ut samt mer visuellt tilltalande med hjälp av VR. Program med kortare studiotid där större delen av programmet utgörs av inslag passar bra för VR 31. Generellt sett är program med få aktörer utan publik inspelade i en mindre studio bäst lämpade för VR. Detta eftersom kostnaderna för spårningssystemet ökar i takt med studions storlek och ju färre aktörer det är i studion desto mindre yta krävs. Det är även enklare att ljussätta och se till att aktörerna inte kolliderar med virtuella objekt om en mindre yta används med färre aktörer. En studio för VR är vanligtvis inte större än och oftast mycket mindre än 3000 kvadratfot (ca 280 kvadratmeter). 32 Leverantörer av VR-system som Orad och Vizrt har på sina hemsidor lagt upp små videoklipp med exempel hur VR används av deras kunder. Genom att titta på videoklippen kan en uppfattning fås om hur VR ser ut och hur det kan användas. Nyheter är ett typiskt användningsområde för VR. TV Norges Nyheter är ett exempel där man med hjälp av Vizrt lyckats få en liten studio på bara några kvadratmeter och 30 Intervju med Magnus Evertsson, bildproducent, TV4, den 7 juni Intervju med Magnus Evertsson, bildproducent, TV4, den 7 juni Moshkovitz,

22 Resultat med lågt tak att se stor och dyr ut 33. Även ITV s nyheter ITN har en VR-studio. Tyska RTL sänder sina nyheter från en vanlig studio och har en virtuell studio bredvid för vädret. I Madison Square Garden finns en VR-studio där olika kanaler kan hyra in sig och sända live från sport-event. Varje kanal har sin egen virtuella design som laddas in och på så vis kan flera sändningar göras för olika kanaler varje dag. The Florida s News Channel (FNC) är ett annat exempel på hur VR kan användas. FNC levererar färdiga nyheter till en rad olika kanaler flera gånger per dag. Allt detta görs i en och samma studio och varje kanal får nyheter levererat med sin egen logga tack vare VR-tekniken. Ljussättningen i en sån här lösning behöver inte ändras nämnvärt under dagens gång eftersom bara små ändringar görs i designen. Detta gör att studiotiden kan användas än mer effektivt. 34 Under mina intervjuer har en rad program på TV4 nämnts som lämpliga för VR. Bildproducenten Pelle Blomberg har även hjälpt till att förklara hur VR kan användas och vad för system som krävs för varje program enligt nedan: Kalla Fakta Här behövs en VR-anläggning som klarar tre kameror varav en krankamera, en programledare och 2-3 gäster. Delar av scenografin ska gå att bytas ut till aktuellt programinnehåll. Idag används bilder från reportagen vilka trycks upp och fästes på ramar Nyheterna Special Samma krav som för Kalla Fakta. En allmän scenografi kan göras och för varje program görs den ämnes/tids-aktuell. Detta genom exempelvis en virtuell bildskärm eller videovägg vilken kan fyllas med aktuella bilder. Tanken här är att snabbt kunna börja sända vid ett nyhetsläge till exempel orkanen Katrina eller terroristattacker likt 11 september Lokala Nyheter Här skulle en allmän scenografi kunna göras med möjlighet att för varje region modifiera namn och aktuellt innehåll. På så vis skulle en och samma nyhetsuppläsare kunna läsa upp nyheter för en region först för att tio minuter senare läsa upp nyheterna för en annan region. Alla lokala nyheter skulle alltså kunna spelas in i en och samma studio. 33 Annorlunda nyheter, artikel i tidningen Monitor 2007:7. 34 Moshkovitz,

23 Resultat Andra exempel är: Lattjo Lajban, Nyheterna och väder, valprogram, nyhetspåor, sporten, årskrönikor (för studioinstick), filmkrönikeprogram, Vinnare, TV Stockholm Produktion och arbetsprocesser Att producera program med VR skiljer sig till viss del från andra produktioner. Redan i planeringen av ett nytt program bör man fundera på om och hur man ska använda sig av VR på samma sätt som man diskuterar ljud eller ljus 35. Eftersom det inte behövs någon fast scenografi tjänas tid och pengar på att bygga och underhålla densamma. Istället behövs tid och pengar till en 3D-artist för att designa studion. En enklare studiobakgrund tar 2-3 arbetsdagar att designa och en mer avancerad studio med effekter och texturer tar ungefär arbetsdagar att designa 36. Idag använder sig scenografer på TV4 av ritningsprogrammet Auto Cad när en ny skiss av en verklig scenografi skall göras. I fallet då en VR-scenografi ska designas gör troligtvis scenografen en skiss och 3D-artisten förfinar och lägger på texturer 37. Ljussättaren och 3D-artisten bör synkronisera sitt arbete så att ljussättningen av den virtuella bakgrunden och de virtuella objekten stämmer överens med ljussättningen av aktörerna i den fasta studion. Innan inspelning behövs mindre tid och personal för att rigga scenografin då den ju laddas in via datorn. Dock kan det behövas mer repetitioner för aktörerna i studion. Programledaren måste till exempel veta vart det är säkert att gå eller stå så att inte kollisioner uppstår med virtuella objekt. Om en blåmålad studio används bör aktörerna alltid hålla ett avstånd på 1.8 meter från väggarna 38. Detta eftersom skuggor uppstår mot väggen vilket försvårar för ljussättaren som måste ha en jämn belysning av väggen. Att markera med tejp på golvet var det är säkert att gå och stå kan vara en lösning. Att blanda virtuella objekt med exempelvis en fast fåtölj och ett bord är ett enkelt sätt att förenkla orientering i studion för aktörerna. Dessutom ger det ett mer realistiskt intryck. Under sändning behövs en person som kör systemet. Det kan till exempel vara en animation, byte av bakgrund eller grafik vilket styrs från programvaran. Tanken är att detta och mindre modifikationer av den virtuella studion ska skötas av befintlig personal efter utbildning från leverantören 39. Bildingenjören kan också behöva mer utbildning för att kunna kalibrera chroma-keyern. Bildproducenten är annars den vars jobb påverkas mest då han eller hon väljer vilka bilder som ska visas På TV4 kan en VR-studio placeras i gamla nyhetsstudion eller som en VR-hörna i den stora studion 40. En VR-studio tar inte särskilt stor plats vilket talar för att den bör placeras i den gamla nyhetsstudion eftersom det kan tyckas onödigt att boka upp tid i 35 Intervju med Sören Kjellin, chef för affärsutveckling, Hego, den 7 juni Moshkovitz, Intervju med Richard L Olsson, teknisk koordinator, TV4, den 27 juni Moshkovitz, Uppgifter från Fredrik Gunnestad, verksamhetschef, Vizrt, Bergen, Norge. 40 Intervju med Pelle Blomberg, bildproducent, TV4, 23 augusti

24 Resultat stora studion när bara en liten del av den används 41. VR-system kan integreras med de flesta sändningssystemen och dess utrustning. Däremot finns ingen möjlighet till integration med konkurrerande grafiklösningar för programgrafik 42. TV4 använder idag en grafiklösning från Hego för programgrafik i Nyhetssändningarna och om en annan leverantör väljs för VR så innebär det att detta system kommer få hanteras separat. Andreas Hundertmark, systemtekniker på TV4 har hjälpt mig förklara hur grafiken fungerar på TV4. Hegos system är integrerat med Omnibus Columbus automations system 43 och ENPS (Electronic News Production System) 44. Grafiken planeras i ENPS (i detta system skapas själva körschemat för en nyhetssändning), som en del av manuset. När sändningen ska genomföras, skickas körschemat till Columbus automationssystem, som styr uppspelningen av klippen. I detta körschema är grafiken med som sekundära händelser, och Columbus sätter igång uppspelningen. Varje studio har två grafikdatorer, en för namnskyltar, och en för fullbildsgrafik. Grafiken läggs till på programvideosignalen från studion via bildmixern. Grafiken som lagts på hittills kallas för programgrafik och om ett VR-system köps från en konkurrent till Hego så kan alltså programgrafiken gjord i Hegos grafiksystem inte användas tillsammans med VR-systemet. Detta eftersom konkurrerande företag inte gärna gör ett interface mot konkurrerande system då de hellre ser att deras eget grafiksystem används tillsammans med VR-systemet. Efter det att programgrafiken lagts på går signalen genom en sändningskedja. Där har TV4 en Deko Cast 45 för varje kanal, som lägger till kanalspecifik grafik vilken ej påverkas av vilket system som valts för VR-grafik. Kanalspecifik grafik kan vara, line up:s 46, tablå, coming next m.m. Kanalgrafiken styrs av ett Radixsystem 47, vilket är integrerad med planeringssystemet för hela TV4 (Louise från PCI) och med sändningsautomationen för uppspelning av samtliga TV4 kanaler (Pebble Beach automation). 41 Synpunkt från Anders Böhmfeld, Shair Broadcast Technology (Orads distributör i Sverige), den 15 oktober Uppgifter från Fredrik Gunnestad, verksamhetschef, Vizrt, Bergen, Norge. 43 Omnibus Columbus är ett system varifrån uppspelning av klipp styrs utifrån ett körschema. 44 ENPS är ett program där nyhetssändningar kan produceras, redigeras samt organiseras. 45 Deco Cast är i princip en bra PC med ett bra grafikkort. Först utvecklad av Pinnacle, men nu ägs rättigheterna av Avid. 46 En line up är fullbildsgrafik, vilken visar de program som snart ska sändas i en liten lista. 47 Radix är ett produktnamn på grafiksystem utvecklat av Kanal75. 18

25 Resultat Önskemål finns om att kunna använda VR-systemet på flera platser i huset och att kunna flytta kameror och använda dem i olika studios vid olika tillfällen. Det medför att VR-systemet ska kunna styras från bägge kontrollrummen. För att kunna ha full flexibilitet i tre studios med två kontrollrum behövs någon form av mekanisk patch för att klara av omkopplingar. Detta är något som går att bygga, men man får ta upp det med leverantören vid en upphandling. Det är bra om allt byggs och installeras på en gång om full flexibilitet mellan studios, kameror och kontrollrum önskas. Att börja med en kamera för VR och sedan bygga ut är alltså ingen bra idé. Eftersom TV4 köper in HD-kameror bör ett VR-system med stöd för HD köpas Kostnader för att införa VR. Att ge ett exakt svar på vad det kostar att införa VR är svårt då det beror på väldigt många olika faktorer. Exempel på faktorer gällande systemet är om det: ska fungera live, ska ha stöd för virtuella skuggor, vilket spårningssystem ska användas, antal kameror och om de måste kunna flyttas obehindrat eller ej. Aktualitetsprogrammen spelas oftast in med fasta kameror vilket talar för att det kan räcka med en enklare VR-lösning. För att få fram ett exakt pris bör man sätta sig ner tillsammans med de olika leverantörerna och diskutera exakt vad för utrustning och utbildning som behövs. För att få ett hum om vad det kan kosta att införa VR har jag tagit reda priser från tre olika leverantörer. Ett kostnadsförslag för att använda VR i Kalla Fakta har fåtts från Hego och det skulle kosta ca kr exklusive moms. Det rörde sig då om ett system med stöd för två fasta kameror och en kamera med stöd för panorering, tilt och zoom. Dessutom ingick implementeringen av den första scenografin. Hyra för samma system för en säsong skulle kosta kronor exklusive moms. Priserna har inte förhandlats kring utan det var ett prisförslag från Hegos sida, men det ansågs vara på tok för dyrt för Kalla Faktas budget. 49 Det är alltså inte ekonomiskt försvarbart att bara använda VR i ett program utan en VRstudio måste köpas in centralt och bör användas dagligen gärna i flera olika program i olika kanaler 50. Från Vizrt har jag fått tag i ungefärliga kostnader för programvaran Viz Artist samt hårdvara för att köra programvaran. Detta skulle kosta mellan Euro Intervju med Richard L Olsson, teknisk koordinator, TV4, den 27 juni Uppgifter från Susanne Isberg, redaktionssekreterare, Kalla Fakta, den 30 augusti Intervju med Pelle Blomberg, bildproducent, TV4, 23 augusti Uppgifter från Fredrik Gunnestad, verksamhetschef, Vizrt, Bergen, Norge. 19

26 Resultat vilket med dagens växlingskurs 52 motsvarar ungefär 2,2 2,5 miljoner Sek. Här ingår alltså inget spårningssystem eller någon chroma-keyer. Orad erbjuder enklare och mer sofistikerade system. SmartSet heter den enklare lösningen som i princip lämpar sig för enklare studiobakgrunder då kameran hela tiden måste riktas mot Orads patenterade rutnät och inte kan flyttas i direktsändning. ProSet är deras mest avancerade system och här kan kameran röras fritt och klipp kan göras live mellan kamerorna då hårdvara för rendering och chroma-key ingår för varje kamera (i detta fall 3 stycken kameror). Ungefärliga priser sträcker sig från Euro 53 vilket motsvarar ungefär 1,3 3,2 miljoner Sek. När det gäller design av virtuella studios i 3D-program så säger alla jag pratat med att detta bör göras av en professionell 3D-artist. På TV4 finns idag ingen med de rätta kunskaperna för detta 54. Det finns en mängd kurser och utbildningsprogram inom 3D på högskolor och på andra mindre lärosäten. En 3D-artist har troligen en längre utbildning i botten, men kan även vara självlärd. Hur 3D-artisten utbildat sig spelar mindre roll utan det är viktigare att kunna visa upp goda arbetsprover 55. Vid upphandling av ett VR-system kan dock kostnader för design av en studio bakas in i offerten. Detsamma gäller kurser i det fall då man vill utbilda befintlig personal. Om designen ska göras internt behövs programvara för 3D-modellering. Innan sådan köps måste man kolla upp så att programvaran är kompatibel med programvaran för VRstudion. Kostnad för 3D-modelleringsprogram kan även den bakas in i offerten för hela systemet för att få bättre pris. Pris i handeln för 3D Studio Max är kr beroende på version och licenstyp. Motsvarande pris för Maya är kr och för Cinema 4D kr 56. Ett annat alternativ är att lägga ut designen på en extern partner. Kostnaden för detta är svårt att uppskatta då det beroende på hur avancerad designen skall vara samt hur etablerad 3D-artisten är. Om Vizrt skulle anlitas för design skulle det troligtvis kosta runt Euro per dag och Euro per dag om ett lokalt lite mindre företag skulle anlitas 57. När kostnader för att införa VR diskuteras måste man även beräkna eventuella minskade utgifter i form av mindre lagringslokaler, kostnader för byggnadsmaterial och arbetskraft samt mindre underhåll av scenografi. Dessutom går det åt mindre tid och personal till att rigga scenografi mellan olika inspelningar vilket gör att studiotid frigörs. Detta gör att studion kan hyras ut i större utsträckning och ge intäkter. 52 Växlingskursen på 9,157 Sek togs från den 10 oktober Uppgifter från Anders Böhmfeld, Shair Broadcast Technology (Orads distributör i Sverige), den 15 oktober Uppgifter från Anders Moberg, Grafikavdelning TV4, 11 oktober Uppgifter från Robert Gustafson, 3D Medialab 56 Uppgifter från Creative Tools (företag som säljer produkter inom digital video, animation och 3D) 7 oktober Uppgifter från Fredrik Gunnestad, verksamhetschef, Vizrt, Bergen, Norge. 20

27 Slutsatser 4 Slutsatser I detta kapitel presenteras slutsatserna utifrån examensarbetets problemformulering. Den huvudsakliga frågeställningen för examensarbetet var hur TV4 kan införa VR i sin produktion av Aktualitetsprogram. För att kunna ge svar på det delades frågeställningen in i ett antal mindre frågor vars svar ges nedan. Vad är VR och hur fungerar det tekniskt. För TV och i uppgiften för detta examensarbete är betydelsen av VR den att bakgrunden eller en del av bakgrunden i studion ersätts med en datorgenererad bakgrund. VR för TV kan även vara grafik eller 3D-objekt som ser ut att vara en naturlig del av den verkliga miljön. VR kan användas för att göra så att en liten studio ser större och mer påkostad ut samt för att göra fantasifulla scenografier vilka inte skulle kunna byggas på vanligt vis. Chroma-key utgör grunden för VR-tekniken och gör det möjligt att ersätta en enfärgad bakgrund med önskad bakgrund. För att kunna röra på kameran behövs ett spårningssystem. Datorgenererade bilder kan användas som bakgrund. Förgrundsbilderna som tas av kameran i studion matas tillsammans med bakgrundsbilderna till en chroma-keyer vilken kombinerar de två bilderna. Kamerans rörelser registreras och skickas till en renderingsdator som bearbetar informationen och ritar upp bakgrundsbilderna därefter. På så vis kan en visuellt koordinerad kombination av virtuell bakgrund och kamerans bild kombineras med ett bra resultat. Hur ska produktionen byggas upp och hur ser skiljer sig arbetsprocessen från idag. Redan i planeringen av ett nytt program bör man fundera på om och hur man ska använda sig av VR. För att slippa designa en ny studio inför varje program görs en allmän studio vilken sedan uppdateras med programaktuellt innehåll. Scenografen gör troligtvis en designskiss och istället för att scenografin byggs på vanligt vis, gör en 3Dartist förfiningar av designen samt lägger på texturer. En enklare studiobakgrund tar 2-3 arbetsdagar att designa och en mer avancerad studio med effekter och texturer tar ungefär arbetsdagar att designa för en 3D-artist. Ljussättaren och 3D-artisten bör synkronisera sitt arbete i större utsträckning så att ljussättningen av den virtuella bakgrunden och de virtuella objekten stämmer överens med ljussättningen av aktörerna i den fasta studion. Innan inspelning behövs mindre tid och personal för att rigga scenografin då den ju laddas in via datorn. Dock kan det behövas mer repetitioner för aktörerna i studion. När det är dags för sändning behövs en person som kör systemet. Animationer, byte av bakgrund eller grafik är exempel på saker som denna person styr från programvaran. Tanken är att befintlig personal efter utbildning från leverantören skall kunna styra animationer och liknande samt kunna göra mindre modifikationer i designen av den virtuella studion. Bildingenjören måste kunna kalibrera chroma-keyern och kan därför 21