Välfärdsteknologi för vård och omsorg. En samhällsekonomisk studie och förslag till åtgärder

Transkript

1 Välfärdsteknologi för vård och omsorg En samhällsekonomisk studie och förslag till åtgärder 1

2 2

3 Förord Regeringen har visat engagemang för att förbättra vård och omsorg, inte minst mot bakgrund av de ekonomiska konsekvenserna av allt fler äldre. Ett bra exempel är Nationell ehälsa från 2010, som handlar om hur framtidens vård och omsorg som helhet ska fungera och förbättras med hjälp av e-tjänster. Fokus handlar om behovet av en välfungerande informationsförsörjning mellan individer på olika nivåer och aktörer, och kan sägas ligga på första ledet i ordet informationsteknologi. Emellertid finns stora möjligheter till vardagsrationalisering genom ökad teknikanvändning, dvs med tonvikt på det andra ledet. En samlad strategi för detta saknas. IT&Telekomföretagen vill därför med denna rapport peka på den samhällsekonomiska potentialen i välfärdsteknologin, och föreslå sex åtgärder för att öka fokus på att den kommer till användning. Avsnitt B, en studie av samhällsekonomiska effekter, är fil.dr. Åke Dahlberg författare till, på uppdrag av IT&Telekomföretagen. Rapporten i övrigt står vi själva för. Med detta hoppar vi lämna ett bidrag till att fortsatt utveckla, effektivisera och förbättra välfärden. Stockholm juni 2013 Anne-Marie Fransson Förbundsdirektör IT&Telekomföretagen inom Almega 3

4 Innehåll A. Inledning 5 B. En studie av samhällsekonomiska konsekvenser av välfärdsteknologisatsningar inom vård och omsorg 6 Syfte och uppläggning 6 Vad är välfärdsteknologi? 6 Empiriska samhällsekonomiska studier inom välfärdsteknologin i Sverige 7 Hinder för införande av välfärdsteknologi 13 Sammanfattande slutsatser 14 C. Sex förslag på åtgärder 16 D. Avslutning 19 Appendix 20 Referenser 21 Om oss 22 4

5 Inledning A Till 2050 ökar kostnaderna för äldreomsorg med 70 procent, hälso- och sjukvård med 30 procent (med ökad ambition och teknologinivå med 80 procent) [dock:] med en produktivitets ökning på 0,6-0,7 procent per år inom vård och omsorg kan behovet mötas utan att öka sektorns andel av BNP. 1 Ingen torde vara omedveten om de ökande anspråken på vården och omsorgen under de närmaste 30 åren. För samhället, för patienter och omsorgstagare, för personalen är det således helt nödvändigt att tillvarata tekniska möjligheter för att underlätta arbetet, för att ge en bättre vård och omsorg, och för att kunna få ner kostnaderna. Samtidigt måste detta ske på ett sätt som inte avhumaniserar vården och omsorgen. Men, måhända paradoxalt, är det just det som kommer att ske om vi inte tillvaratar tekniken. Personalen kommer då att vara upptagna av att göra saker som skulle ha kunnat eliminerats eller underlättats av tekniken. En vänlig hand på en kind, tiden för en empatisk fråga eller en extra insats som ger ett värdigare liv kommer det inte att finnas utrymme för (och kanske är vi då i en ond cirkel, där allt färre vill arbeta i denna sektor, där anhöriga blir alltmer kritiska). Det finns många goda exempel på teknik i vård och omsorg, välfärdsteknologi. I allmänhet är det inte stora, komplicerade system, utan snarare ganska enkla hjälpmedel för hälsovård, för kroniker, för personal och för anhöriga. En mycket vanlig synpunkt från innovatörer och leverantörer är dock att det finns ett motstånd, att det är svårt att få spridning på dessa hjälpmedel, att vård- och omsorgsgivare är skeptiska. Man ser det som en kostnad, inte en investering till gagn för personal, anhöriga och vårdtagare. Man kan ha uppfattningen att det skulle avhumanisera omsorgen. Man kanske tror att det är mer komplicerade hjälpmedel än det de facto är. Kanske bottnar det i kompetensbrist eller så har vi inte gjort förut. Men vården och omsorgen kommer att möta kunder med högre förväntningar, större krav än idag. Inte alla, men många kommer att ha råd att betala för tjänster. Många kommer att genom olika nättjänster ha en ordentlig kunskap om sina problem, och vilka möjligheter till vård och omsorg som står till buds. Men detta innebär sannolikt också att man är beredd, eller kanske snarare villig, att tillvarata tekniska möjligheter i sin egen vård och omsorg. Därför är det sorgligt att kunna konstatera att efterfrågan och behovet finns, tjänsterna finns eller skulle kunna finnas, men de kommer inte till användning (eller konstrueras inte). Syftet med denna rapport är att belysa samhällsekonomiska effekter av välfärdsteknologi, och med detta som grund lyfta upp sex förslag på åtgärder till politiker, vårdgivare och andra med inflytande på framtida vård och omsorg. Avsikten är att dessa ska vara ett underlag för beslut som kan göra att morgondagens vård och omsorg kan bedrivas till samma eller lägre kostnad, med högre kvalitet, vara underlättande för personal och anhöriga, och ges till fler. 1 LEV II Empati och hightech, Anders Ekholm (Socialdepartementet, Regeringskansliet) 5

6 B En studie av samhällsekonomiska konsekvenser av välfärdsteknologisatsningar inom vård och omsorg 2) omsorg 2 Syfte och uppläggning Denna studie har utarbetats på uppdrag av IT&Telekomföretagen inom Almega Bakgrunden till studien är att det växande antalet äldre personer och personer med funktionsnedsättning i kombination med den tekniska utvecklingen, inte minst inom IT-området, medfört att ett flertal välfärdsteknologiska lösningar utvecklats och till en del börjat komma till användning för dessa målgrupper. Införandet i kommunerna av dessa nya produkter och metoder går dock långsamt enligt många bedömare. Det beror bl.a. på osäkerhet om kostnaderna motsvarar nyttan av den nya teknologin. Det är därför viktigt att belysa vad vi vet om denna relation. Vad är välfärdsteknologi? Välfärdsteknologi kan sägas vara den teknologi som används för att förbättra och effektivisera välfärdssamhällets tjänster till medborgarna inom olika områden bl.a. vård och omsorg, hjälpmedel samt rehabilitering och sjukgymnastik. Målgrupper för välfärdsteknologin är ofta äldre och personer med funktionsnedsättning, men teknologin är även av nytta för alla med vårdbehov (såsom kroniker), anhöriga och vårdpersonal. I många fall kan den också vara till nytta för alla medborgare. Gränsdragningen mellan välfärdsteknologi och den teknologi som används inom hälso- och sjukvården är inte helt lätt att definiera. Men något förenklat kan sägas att teknologiska lösningar som tillämpas av lokala myndigheter och medborgarna själva i deras hem eller särskilda boenden betraktas som välfärdsteknologi. Exempel på välfärdsteknologiska lösningar är fasta och mobila trygghetslarm, IT-baserade hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning, tjänster som i hemmet underlättar för personer med kroniska sjukdomar, smarta lägenheter med automatisk övervakning och digitala nycklar. Men även mera traditionella hjälpmedel ingår i begreppet som eldriven rullstol, 2 Fil.dr. Åke Dahlberg har kartlagt material och skrivit detta avsnitt. hörapparat och synhjälpmedel. Gemensamt är ITs roll för hjälpmedlen. Det finns olika sätt att klassificera de huvudområden som ingår i begreppet välfärdsteknologi. Ett sätt är att utgå från vilka problem som teknologin ska lösa. Avhjälpa eller kompensera för funktionsnedsättning och göra medborgaren mera självständig Underlätta för äldre och för personer med kronisk sjukdom att kunna bo kvar hemma Underlätta och kvalitetssäkra vård och omsorg Öka säkerheten och tryggheten för medborgare, anhöriga och personal Förenkla processer som kräver mycket manuellt arbete. Ett annat sätt för klassificering utgår från hur välfärdsteknologi kan möta olika brukarbehov och fungera som stöd för mottagare, anhöriga och personal: Trygghets- och säkerhetsteknologi Kompensations- och välbefinnandeteknologi Teknologi för social kontakt Teknologi för behandling och vård. Ytterligare ett sätt att göra en indelning är att utgå från olika målgrupper: Äldre personer i behov av vård eller omsorg Personer med funktionsnedsättning Personer med kronisk sjukdom Personer i behov av rehabilitering och sjukgymnastik Anhöriga Vård- och omsorgspersonal. I denna studie väljs den första klassificeringen som är inriktad på de problem som teknologin ska lösa. Under vart och ett av de fem områdena redovisas relevanta samhällsekonomiska studier från Sverige. En viss internationell utblick görs dock i några fall, där svenska studier saknas och där de internationella studierna i stort bedöms vara tillämpbara för svenska förhållanden. Många av de välfärdsteknologiska produkterna berör flera av de problem som här specifice- 6

7 rats, men tas upp under det problemområde som är mest relevant. Det finns dock få forskningsstudier avseende samhällsekonomiska effekter av välfärdsteknologi, särskilt nyare teknologi. Däremot finns ett antal empiriska studier som ofta bygger på antaganden om värdet på olika effekter och de kan därför te sig spektakulära. Men de baseras ofta på omfattande försöksverksamheter och intervjuer med olika aktörer som har god kännedom om hur olika välfärdsteknologiska lösningar fungerar. Dessutom har vanligen försiktiga antaganden gjorts om de positiva effekterna och många är inte kvantifierade, bl.a. ökad livskvalitet. De resultat som redovisas i de olika undersökningarna är i regel entydiga. Mot den bakgrunden kan kunskapsunderlaget beträffande de samhällsekonomiska effekterna ändå sägas vara relativt gott. Det är dock viktigt att ytterligare forskningsinriktade studier görs och att man bl.a. tar ett större grepp på de samhällsekonomiska effekterna av välfärdsteknologi. Men denna typ av studier tar lång tid och avsaknaden av sådana studier får inte av kommuner och andra myndigheter användas som argument för att avstå från att ytterligare satsa på välfärdsteknologi. SAMHÄLLSEKONOMISKA ANALYSER Ekonomiska utvärderingar av välfärdsteknologiska insatser är ofta utformade som nyttokostnads bedömningar. Detta är en form av samhällsekonomisk kostnadsintäktsanalys som bygger på etablerad ekonomisk teori. I en sådan analys ingår såväl strikta ekonomiska poster som mera svårmätbara effekter som inverkan på hälsa, välbefinnande och trygghet. (För en mer utförlig metodbeskrivning hänvisas till appendix.) Empiriska samhällsekonomiska studier inom välfärdsteknologin Insatser för att avhjälpa eller kompensera för funktionsnedsättning Varken rollatorer eller eldrivna rullstolar hör till den typ av välfärdsteknologi, ofta IT-baserad, som utvecklats under senare år. Men de har funnits länge och bl.a. därför hunnit bli föremål för samhällsekonomiska utvärderingar. Många av de modernare välfärdsteknologiska insatserna har effekter av samma karaktär som de traditionella hjälpmedlen, bl.a. minskade fallskador, ökad rörlighet för brukaren, bättre livskvalitet och minskade kostnader för särskilt boende. De har därför ett intresse som exempel. En studie avser kostnader och effekter vid förskrivning av rollatorer (Persson m.fl. 2007). I studien har betydelsen av förstagångsförskrivning av rollatorer undersökts, med avseende på nytta för brukarna och resursåtgång i kronor. Brukarnyttan undersöktes dels i mått som representerar aktivitet och delaktighet, dels i hälsorelaterad livskvalitet. Rollatorförskrivningen hade inte särskilt stor betydelse för livsföringen inomhus, men påverkade i hög grad möjligheterna att förflytta sig utomhus. Det medförde bl.a. att utnyttjandet av färdtjänst ökade. Inköpskostnaden för de rollatorer som förskrivits i studien var i genomsnitt kronor. Kostnaden för utprovning, under i genomsnitt cirka en timme, var cirka 300 kronor. Kostnaden per kvalitetsjusterat levnadsår var cirka kronor, vilket betraktas som en mycket låg kostnad. Rollatorförskrivning bör därför enligt författarna rankas högt i prioriteringslistor. I en nyligen publicerad studie från Hjälpmedelsinstitutet avseende värdet av en eldriven rullstol för äldre personer med funktionsnedsättning bedömer forskare från Örebro universitet att detta är ett kostnadseffektivt hjälpmedel för målgruppen (Hagberg m. fl. 7

8 2013). Kostnaden för en eldriven rullstol var cirka kronor första året och därefter cirka kronor per år. Resekostnaden minskade med kronor per år och närståendes tidsbesparing var cirka 160 timmar per år. Dessutom förbättrades livskvaliteten. Hörapparater är också mer traditionella hjälp medel, som dock har alltmer avancerade komponenter som bygger på IT. I en forskningsinriktad studie av kostnader och effekter vid förskrivning av hörapparat från Linköpings universitet konstateras att förskrivning av hörapparat för förstagångsanvändare har hög kostnadseffektivitet, men att det inte går att belägga att en avancerad apparat skapar större nytta (Persson m.fl. 2008). Studier som är av intresse har också gjorts av mindre kända hjälpmedel för personer med psykisk funktionsnedsättning. Inom ramen för Hjälpmedelsinstitutets treåriga regeringsuppdrag, Hjälpmedel i fokus för personer med psykisk funktionsnedsättning, har en kostnadsnyttobedömning gjorts av denna typ av hjälpmedel (Dahlberg 2010). Bedömningen av hjälpmedlens nytta och kostnader baseras på uppgifter från befintliga studier och från intervjuer med personer som har stor erfarenhet av hur hjälpmedlen fungerar. Genomgående har de antaganden som gjorts om hjälpmedlens positiva effekter präglats av en försiktighetsprincip. Studien bygger på två typer av hjälpmedel, Handi (handdator), samt bolltäcke3 i kombination med minnes hjälpmedel. De mest påtagliga effekterna vid en samhällsekonomisk bedömning av nyttan är det successivt minskade behovet av stödinsatser från kommun och landsting, men även från anhöriga och övriga närstående. Även hjälpmedlens effekter på brukarnas arbetsmarknadssituation är av väsentlig betydelse. Till denna typ av effekter ska fogas alla de mera svårkvantifierbara verkningar som hjälpmedel har för brukarnas livssituation i övrigt. För hela samhällsekonomin uppnås kostnadstäckning redan efter knappt ett år och varje satsad krona ger fem kronor tillbaka efter fem år. Även för kommun och landsting är lönsamheten mycket hög. Kostnadstäckning uppstår efter ett och ett halvt år för båda 3 Bolltäcket är ett hjälpmedel för avslappning och sinnesstimulering. Rörelserna och trycket från bollarna stimulerar känselsinnet och muskel- och ledsinnet. parter och varje satsad krona ger tre kronor tillbaka efter fem år. En rad effekter har inte beaktats i studien bl.a. minskad belastning på sjukvården i form av minskat vårdbehov, färre besök på psykakuter och minskat behov av mediciner. Minneshjälpmedlen gör det också lättare att passa besökstider hos myndigheter, läkare, tandläkare osv. En annan sannolik effekt är att brukarna i större utsträckning kan bo kvar i eget boende i stället för i särskilt boende, med kostnadsminskningar som följd. Hjälpmedlen kan vidare göra att brukarna kan påbörja eller fortsätta en utbildning, som på sikt kanske leder till jobb. Av mycket stor betydelse är också de väl belagda verkningar hjälpmedlen får för brukarnas livssituation i form av ökad självkänsla, trygghet och livskvalitet. Insatser för att underlätta för äldre och för personer med kronisk sjukdom att kunna bo kvar hemma Även inom detta område är variationen stor mellan olika insatser som gör det lättare för målgruppen att bo kvar hemma. Det handlar om allt från anpassning av bostaden, särskilt badrum, till e-hemtjänst och andra typer av kontaktskapande insatser, såsom ippi, men även mera traditionella internettjänster. Särskilt för personer med kronisk sjukdom kan internettjänster och andra IT-tjänster göra det möjligt att bo kvar hemma och förkorta sjukhusvistelser. Ekonomiska analyser inom området är inte så frekventa, men det finns ett antal som indikerar mycket hög lönsamhet av denna typ av insatser. I Göteborg har ett projekt bedrivits som avser att främja kvarboende i ordinära bostäder (Gôrbra för äldre). En samhällsekonomisk analys har genomförts av PwC avseende tillgänglighetsåtgärder som inte krävt stora ombyggnader (Karlsson m.fl. 2012). De positiva effekter som ingår i beräkningarna är minskad efterfrågan på särskilda boenden, minskat behov av hemtjänst, minskade kostnader för fallskador och färdtjänst samt minskade kostnader i samband med omflyttningar. Enligt analysen är den samhällsekonomiska besparingen fem respektive två gånger så hög som kostnaderna för tillgänglighetsåtgärder i de två fastigheter som undersökts. Den samhällsekonomiska be- 8

9 sparingen tillåter investeringar upp till cirka kronor per lägenhet, där brytpunkten ligger. Största delen av besparingen beror på uteblivna flyttningar till särskilt boende. Om denna effekt helt skulle utebli blir brytpunkten cirka kronor per lägenhet. Västerås stad har under ett antal år använt sig av informations- och kommunikationsteknik för att förbättra vård och omsorg. Från och med 2013 införs e-hemtjänst som stöd för personer i ordinärt boende som beviljats hemtjänst eller boendestöd. De tjänster som berörs är bildtelefoni, informations- och meddelandehantering, samt nattillsyn med kamera (Att införa e-hemtjänst - erfarenheter från Västerås stad, 2012). Kostnadsbesparingar som uppstår avser bl.a. minskade transporter och resor för tillsynsbesök, kortare insatstider med högre kvalitet genom IKT-lösningar t.ex. videosamtal och minskat behov av kontakter med hemtjänsten och närstående. Varje investerad krona i e-hemtjänsten beräknas ge fem kronor tillbaka. En form av kommunikationsstöd som kan ingå i e-hemtjänst är ippi, som inte kräver att man har dator eller bredband. Ippi är ett kommunikationsstöd som underlättar för äldre och personer med funktionsnedsättning att hålla kontakt med släkt, vänner, vård- och omsorgsgivare m.fl. via den vanliga TV:n. Tekniskt är det en dosa som kopplas till TV:n. Genom att ippi har ett mobilnummer och en e-postadress kan den ta emot och skicka sms, mms och e-post (bild, ljud och text) till alla datorer och mobiltelefoner. Enklaste sättet att svara på ett meddelande är att prata in ett röstmeddelande, men man kan också skriva ett svar med bild och text. Ippi används inom bl.a. vårdoch omsorgsboenden, gruppboenden, hemtjänst och daglig verksamhet bl.a. för sociala kontakter, information om olika aktiviteter, rehab och sjukgymnastik, frågor, gåtor och spel. En samhällsekonomisk bedömning har gjorts av ippi dels avseende särskilda boenden, dels avseende hemtjänsten (Dahlberg 2012). De samhällsekonomiska intäkterna avseende särskilda boenden handlar om minskade vårdkostnader till följd av att de äldre blir mera aktiverade, tidsbesparing genom att det blir färre frågor till personalen om bl.a. vilka som arbetar olika tider och vilken mat som serveras, tidsbesparing genom att skicka ut information via ippi om gemensamma aktiviteter, läkartider etc. i stället för att gå runt och knacka på dörrarna till de äldres rum samt positiva effekter för anhöriga och vänner som dess utom kanske kan glesa ut de personliga besöken något. Den viktigaste effekten är dock höjd livskvalitet för de boende. Tidsbesparingarna har kvantifierats, men inte de övriga effekterna. Slutsatsen i rapporten är att nyttan av ippi med stor marginal överstiger kostnaderna rörande särskilda boenden. När det gäller ippis användning inom hemtjänsten är effekterna ganska likartade med användningen inom särskilda boenden. Men på en punkt finns en betydande skillnad. Om ippi fördröjer övergången från eget boende med hemtjänst till särskilt boende kan betydande ekonomiska effekter uppstå. Med de antaganden som gjorts kommer varje satsad krona att ge två kronor tillbaka inom en treårsperiod. Till denna renodlade ekonomiska effekt ska läggas alla effekter som inte kvantifierats bl.a. höjd livskvalitet. Slutsatsen är att ippi är klart lönsam för samhällsekonomin vid användning inom hemtjänsten. Eftersom de poster som ingår i kalkylerna är kommunal ekonomiska, så blir ippi klart lönsam även för en kommun. Insatser för att underlätta och kvalitetssäkra vård och omsorg, exempelvis med distansöverbryggande teknik (telemedicin) Inom hälso- och sjukvårdsområdet finns stor potential när det gäller välfärdsteknologi och på många håll i landet pågår mer eller mindre avancerade tillämpningar av denna teknologi, med bl.a. olika former av hemsjukvård. Vid hand- och plastikkirurgiska klinikens rehabenhet på Norrlands universitetssjukhus i Umeå har telemedicin använts i några år för patienter med handskador. Det har bl.a. gjort det möjligt för patienten att i sitt hem kunna få ett speciellt träningsprogram installerat i sin dator samt webbkamera. Kliniken har då kunnat följa upp att patienten gjort rätt och även gett nya instruktioner för fortsatt rehabilitering. En annan variant är en surfplatta med inbyggd webbkamera som lånas ut till patienten. Behandlande sjukgymnast eller arbetsterapeut på kliniken har också en surfplatta och kan följa patientens rörelser och ge goda råd om träningen ( 9

10 Ett annat exempel är BodyKom, som gör det möjligt för patienter med hjärtproblem att hela tiden stå i förbindelse med sin vårdgivare. Patienten utrustas med EKG-elektroder och en liten bärbar kontroll enhet. Data från elektroderna matas in i kontrollenheten och överförs trådlöst till en smart mobiltelefon och därifrån till vårdgivaren för analys ( Det finns dock få forskningsinitierade samhällsekonomiska utvärderingar inom området, särskilt i Sverige. Sådana studier är tids- och resurskrävande och fordrar bl.a. att man har relevanta kontrollgrupper att jämföra med som man måste följa ett antal år. Däremot finns ett antal internationella studier av utvärderingskaraktär som indikerar hög lönsamhet av välfärdsteknologiska lösningar inom detta fält. Några av dem kommer att belysas, eftersom det är sannolikt att motsvarande resultat skulle uppnås även i vårt land. En svensk forskningsstudie har dock gjorts av sjukvårdsrådgivning per telefon (Rahmqvist och Husberg 2009). Beräkningarna avser Östergötlands län, där sjukvårdsrådgivningen tog emot cirka samtal 2008 till en kostnad av cirka 20 miljoner kronor. Rådgivningen per telefon hade en styrande effekt på 42 procent av fallen. I cirka 20 procent av fallen ledde rådgivningen till en mindre akut vårdnivå än vad patienten förväntade sig och i 13 procent av fallen till en högre nivå. Resursbesparingen uppskattas till 97 miljoner kronor per år och avkastningen per investerad krona i rådgivningsverksamheten betecknas i rapporten som god. I Danmark pågår ett försök vid Odense universitetssjukhus med behandling av KOL-patienter med telemedicinska lösningar. Tidigare har patienter med en allvarlig försämring av lungfunktionen tillbringat 5-7 dagar på sjukhus innan de fått komma hem. Men i dag sänds dessa patienter hem efter 1-2 dagar med en patientväska, som gör det möjligt att kommunicera med personalen på sjukhuset. Via video får patienten hjälp att själv mäta puls, syresättning och lungfunktion. (Nordens välfärdscenter 2013). Personalen på sjukhuset kan då se om t.ex. medicineringen behöver korrigeras. Ett liknande projekt pågår i Sverige. Det leds av SICS (Swedish Institute of Computer Science) med bidrag från Vinnova och avser vård på distans av patienter med olika diagnoser. En annan typ av studier har gjorts avseende effekterna av en ökad digital delaktighet för personer som är helt eller delvis digitalt exkluderade. Hälsoområdet pekas ut som särskilt viktigt i dessa studier. I en ambitiös rapport från Storbritannien har en analys genomförts av vad ökad digital delaktighet innebär inom ett antal områden (PricewaterhouseCoopers 2009). Ökad tillgång till internet kan förbättra hälsa och välbefinnande på i huvudsak tre sätt: Genom bättre tillgång till en rad informationskällor om hälsa och välbefinnande uppstår kostnadsbesparingar. De potentiella intäkterna för den nationella hälso- och sjukvårdsmyndigheten (NHS) i form av minskade kostnader för konsultationer hos allmänläkare beräknas till 630 miljoner kronor per år för personer som saknar internet. Bättre information om riskerna med fetma och om en sundare livsstil bedöms reducera kostnaderna för hälso- och sjukvård med 230 miljoner kronor per år. Genom ökad tillgänglighet till information om hälsotjänster bl.a. via den nationella hälsovårdsmyndighetens direktsajt kan användarna göra bättre val när det gäller olika hälso- och sjukvårdstjänster. Studier visar att nära en fjärdedel av de britter som söker hälsoinformation på nätet beslutar att bota sig själva med egenvård i stället för att uppsöka läkare. Genom att göra det möjligt att leverera specifika hälsotjänster över nätet kan kostnadsbesparingar göras. Införandet av datoriserad kognitiv beteende terapi beräknas t.ex. leda till en kostnadsreduktion på nära 160 miljoner kronor per år. Ett särskilt program (The Expert Patient Program) har utvecklats för att ge användare, som lider av långvariga problem, information och råd om ett stort antal hälsorelaterade ämnen bl.a. hälsosam mat, hantering av smärta och trötthet, tekniker för avslappning och hantering av depressionskänslor. Även i USA har en liknande studie utförts (Litan 2005). Den avser åtgärder för att öka användningen av internet hos äldre och personer med funktionsnedsättning. De samhällsekonomiska intäkterna avser tre poster: lägre hälso- och sjukvårdkostnader, lägre kostnader för att institutionellt boende (äldre- och gruppboende m.m.) kan fördröjas eller undvikas samt ökad produk- 10

11 tion till följd av ökat arbetskraftsdeltagande. Inom hälso- och sjukvårdsområdet pekar man på en betydande utvecklingspotential. Genom att t.ex. använda bredbandsbaserad, fjärrstyrd övervakningsteknik för kroniskt sjuka och videokommunikation mellan patient och läkare kan betydande belopp sparas. Insatser för att öka säkerheten och tryggheten för medborgare, anhöriga och personal Flera av de insatser som tagits upp under de två första rubrikerna bidrar även till att skapa ökad trygghet för brukare, anhöriga och personal. Det gäller såväl rullatorer som elektriska rullstolar och kognitiva produkter, men också ombyggnad av bostäder samt olika kommunikationsstöd. Men det finns några specifika insatser som är mera renodlat trygghetsinriktade, t.ex. mobila larm. Ett par svenska studier finns, liksom en likartad dansk studie. På initiativ av Hjälpmedelsinstitutet har en nyttokostnadsanalys gjorts av det mobila larmet Posifon, men analysen belyser mera generellt nytta och kostnader förknippade med mobila larm (Dahlberg 2013). Studien bygger på ett empiriskt material som insamlats av Högskolan i Borås, som genomfört en undersökning om andra än renodlat ekonomiska nyttoeffekter. Dessutom har intervjuer gjorts med kommunala företrädare, anhöriga till brukare, polisen m.fl. Posifon kan sägas vara en enkel form av mobil telefon med GPS-funktion och fungerar till skillnad från fasta larm även utomhus. En användare som gått vilse kan lätt larma genom en enkel knapptryckning och prata med anhöriga eller vårdpersonal, som då kan få reda på aktuell position för den saknade på en karta. Anhöriga och vårdgivare kan också ringa till enheten och få kontakt direkt utan att brukaren behöver trycka på någon knapp. Posifon kan också larma automatiskt om användaren går utanför en på förhand fastställd trygghetszon. När det gäller direkta samhällsekonomiska intäkter är det två poster som dominerar, minskade sökkostnader för försvunna personer samt minskade kostnader för särskilt boende för dementa personer, eftersom Posifon kan fördröja flyttningen till sådant boende. Kostnaden för att leta efter försvunna personer kan uppgå till höga belopp om sökinsatsen klassas som räddnings tjänst då ett 50-tal personer deltar i genomsnitt under en dag, ofta med helikopterhjälp. I genomsnitt kostar en sådan insats nära en halv miljon kronor. Till intäktssidan ska också fogas minskat behov av att ledsaga användaren för anhöriga och hemtjänsten samt minskade kostnader för fasta larm. Alla dessa fyra poster har kvantifierats. Men den kanske viktigaste positiva effekten, ökat välbefinnande hos användaren och ökad trygghet hos både användare och anhöriga, har inte kvantifierats. Samhällsekonomiska kostnader utgörs av direkta kostnader för larmet inklusive abonnemang, kostnader för behovsbedömning, förskrivning, utbildning av personal och anhöriga, bevakning av larm m.m. Den samhällsekonomiska kalkylen visar att Posifon uppnår lönsamhet redan efter cirka fyra månaders användning. För varje satsad krona får man inom samhällsekonomin tillbaka tre kronor inom en treårsperiod. Kalkylen på kommunal nivå är ännu något positivare och även för staten är det mobila larmet mycket lönsamt. Trots att Posifon är klart lönsam är det svårt att få genomslag för denna typ av teknik hos kommuner, landsting och övriga vårdgivare. Flera hinder har identifierats i denna och andra studier, bl.a. tveksamhet hos politiker, delar av personalen och vissa chefer, bristfälliga kunskaper om att mobila larm av detta slag finns och om deras ekonomiska effekter, svårigheter att identifiera personer med demens på ett tidigt stadium, tidsbrist, svårigheter att organisera mottagning och bevakning av larm hos kommunerna samt tekniska problem av varierande art. En annan svensk studie av mobila larm har gjorts i Östersund (Malmquist och Hannerz 2012). Den avser dock endast elva fall och är närmast av explorativ karaktär. Lönsamheten, särskilt för kommunen, är klart positiv och även för samhällsekonomin är resultatet positivt. I rapporten betonas vikten av att de administrativa problemen kring förskrivning, hantering och uppföljning av larmet fungerar. En person bör ha ett övergripande ansvar. Även en dansk studie ger stöd för de resultat som framkommit beträffande Posifon (ABT 2011). Den 11

12 har inriktats på att beräkna vilka personalresurser som kan inbesparas vid användning av mobilt larm i fem kommuner. Besparingspotentialen är betydande och uppgår till nio årsarbetskrafter, vilket är fyra gånger så mycket som insatsen kräver i årsarbetskrafter. Även för polisen uppkommer en betydande arbetskraftsbesparande effekt. Insatser för att förenkla processer som kräver mycket manuellt arbete Tre exempel på välfärdsteknologi tas upp här: digitala lås, tillsyn på natten med hjälp av webbkamera samt en dansk studie om sensorlakan för att förebygga liggsår. De svenska studierna har utvärderats på initiativ av Hjälpmedelsinstitutet och den danska på initiativ av Fonden för Välfärdsteknologi. För personal inom vård- och omsorgsområdet, som behöver få tillträde till bostäder hos äldre och personer med funktionsnedsättning, har problemen med traditionella lås uppmärksammats länge. Personalen har ofta ett stort antal nycklar att hålla reda på, risk finns att man tappar bort någon nyckel, glömmer ta med nyckeln vid hembesöket, tar med fel nyckel etc. Inom KTH har ett projekt bedrivits där digitala lås testats (Lundberg 2010). En ekonomisk bedömning har också gjorts av intäkter och kostnader för kommunen. Om alla personer med hemtjänst har digitala lås skulle det kosta cirka 18 miljoner kronor per månad i hyra. Den tidsbesparing man räknar med motsvarar cirka 27,5 miljoner kronor per månad, något som pekar på god lönsamhet. Inom projektet Nattfrid har äldre personer med eget boende i tre kommuner erbjudits tillsyn på natten med hjälp av webbkamera som ett alternativ eller komplement till personligt besök (Abrahamson Löfström och Larsson 2012). De äldre upplevde det positivt att inte bli störda på natten av personlig tillsyn. Även majoriteten av anhöriga var positivt inställda till tillsyn med webbkamera. En kommunalekonomisk kalkyl på ett begränsat antal kameror visar att frigjord transporttid och frigjord tillsynstid uppgår till cirka kronor per användare och år. De löpande driftskostnaderna per användare är endast cirka kronor per år. Även om vissa kostnader för utbildning, samordning m.m. inte medtagits får lönsamheten betecknas som mycket hög. 12

13 Hinder för införande av välfärdsteknologi Den danska studien har utförts vid Århus universitetssjukhus, där man med hjälp av mikroelektronik insydd i lakanet kunnat mäta tryckfördelningen på olika ställen på patientens kropp. Data från mätningen i kombination med en ny screeningmetod ger upphov till ett larm när patienten behöver ändra ställning. För patienter som orkar vända sig själva är det hjälp till självhjälp och för personalen underlättar också den nya tekniken vården. Enligt internationella studier reduceras förekomsten av trycksår med över 50 procent. Den hälsoekonomiska studie som gjorts av det danska försöket visar att intäkterna är fem gånger så höga som kostnaderna (Nygaard och Vogelsand 2013). Den genomgång som gjorts här visar att det skett en snabb utveckling av utbudet av välfärdsteknologiska produkter i Sverige för äldre, personer med funktionsnedsättning m.fl. grupper. Ekonomiska utvärderingar pekar också på att lönsamheten i allmänhet är hög eller mycket hög för dessa insatser både för kommuner, landsting, staten och hela ekonomin och att de dessutom ofta leder till ökad livskvalitet för användarna. Trots detta är det svårt att få genomslag i kommunerna för den nya tekniken. De vanligaste teknikstöden är trygghetslarm (främst fasta) och spisvakt som finns i nästan alla kommuner enligt en kartläggning i Sveriges alla kommuner (Modig 2012). Däremot är det mycket ovanligt med teknikstöd för kommunikation, såsom anpassad telefoni och datorer med internet. I stora kommuner (över invånare) är teknikstöd vanligare än i små kommuner, både traditionella stöd som trygghetslarm och mera avancerade som kameratillsyn och bildportstelefon. Även om få av de produkter som finns på marknaden hittills kommit till användning, visar kartläggningen att många kommuner tror att en förändring är på gång och att användningen av flera produkter kommer att öka. I de studier som gjorts finns många olika hinder nämnda. Det handlar bl.a. om: Ekonomin. I den ovan refererade kartläggningen anger sex av tio kommuner att kostnaderna för inköp av system och produkter har svårt att rymmas inom budgeten. Men även brukarnas ekonomi kan vara en restriktion i de fall kommun eller landsting inte bekostar teknikstödet. Många bland både äldre och personer med funktionsnedsättning har små ekonomiska marginaler. Bristande kompetens. Det saknas personal med relevant utbildning och många förstår inte vilka möjligheter som IT och annat teknikstöd kan erbjuda. Bristande kunskaper om utbudet av välfärdsteknologiska lösningar. Utvecklingen inom teknikområdet har varit snabb och gjort det svårt för personal att hinna sätta sig in i olika produkter, inte minst som en följd av att kompetensutvecklingen för stora personalgrupper inom vård- och omsorgsområdet är begränsad. Organisatoriska problem. Ny teknik fordrar ofta att man måste revidera sin organisation och bygga upp nya funktioner för t.ex. support, larmcentraler m.m. Förändringsmotstånd bland medarbetarna. Det kan sammanhänga med en viss teknikrädsla, oro att bli av med jobben, tidsbrist ( ytterligare en teknisk pryl att sätta sig in i och hålla reda på ) m.m. Bristfällig behovsanalys. Vissa välfärdsteknologiska produkter har anvisats till personer som inte har tillräckliga förutsättningar att använda dem, t.ex. mobila larm eller minneshjälpmedel. Det är viktigt att det görs en ingående behovsanalys så att rätt teknologi anvisas till användarna och att stöd ges för utprovning och användning under den första tiden. Tekniska problem. I flera studier har påtalats att det uppstått driftavbrott eller att tekniken inte fungerat i andra avseenden. För att dessa produkter ska få genomslag på användarsidan är det angeläget att tillverkarna har testat tekniken och förvissat sig om att den fungerar innan man släpper ut produkterna på marknaden. Många av dessa hinder kan också förklara varför det är lättare att få genomslag för relativt enkla välfärdsteknologiska produkter som fasta trygghetslarm, spisvakt och automatiska dörröppnare, medan det är betydligt svårare att få acceptans för mera innovativa lösningar som mobila larm, ippi och IT-baserade hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning. Den senare typen av lösningar är ofta lite dyrare initialt, ställer vissa krav på personalens kompetens, fordrar ibland en viss omorganisation och en mera ingående behovsanalys m.m. 13

14 Sammanfattande slutsatser Studien syftar till att belysa de samhällsekonomiska aspekterna på välfärdsteknologi. Målgrupper för välfärdsteknologin är ofta äldre och personer med funktionsnedsättning, men teknologin är även av nytta för alla med vårdbehov (såsom kroniker), anhöriga och vårdpersonal. De ekonomiska utvärderingar som finns pekar tämligen entydigt på att välfärdsteknologiska insatser är klart lönsamma både för kommuner och för samhällsekonomin i stort. Antalet personer över 75 år ökar i Sverige med över 60 procent fram till 2030 och kommunernas ekonomi är redan i dagsläget mycket ansträngd. Trots detta är genomslaget för välfärdsteknologi ganska svagt ute i kommunerna. Exempel på välfärdsteknologiska lösningar är fasta och mobila trygghetslarm, IT-baserade hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning, tjänster som i hemmet underlättar för personer med kroniska sjukdomar, smarta lägenheter med automatisk övervakning och digitala nycklar. Men även mera traditionella hjälpmedel ingår i begreppet som eldriven rullstol, hörapparat och synhjälpmedel. Det finns dock få forskningsstudier inom området. Däremot finns ett antal empiriska studier som ofta bygger på antaganden om värdet på olika effekter och de kan därför te sig spektakulära. Men de baseras ofta på omfattande försöksverksamheter och intervjuer med olika aktörer som har god kännedom om hur olika välfärdsteknologiska lösningar fungerar. Dessutom har vanligen försiktiga antaganden gjorts om de positiva effekterna och många är inte kvantifierade, bl.a. ökad livskvalitet. De resultat som redovisas i de olika undersökningarna är i regel entydiga. Mot den bakgrunden kan kunskapsunderlaget beträffande de samhällsekonomiska effekterna ändå sägas vara relativt gott. Ekonomiska utvärderingar av välfärdsteknologiska insatser är ofta utformade som nyttokostnadsbedömningar. Detta är en form av samhällsekonomisk kostnadsintäktsanalys som bygger på etablerad ekonomisk teori. I en sådan analys ingår såväl strikta ekonomiska poster som mera svårmätbara effekter som inverkan på hälsa, välbefinnande och trygghet. De samhällsekonomiska intäkter som uppkommer vid satsningar på välfärdsteknologi kan röra sig om: Minskade stödinsatser från kommun, landsting, stat, anhöriga m.fl. Minskad belastning på sjukvården Minskade kostnader för särskilt boende genom att man kan bo kvar hemma Ökade möjligheter till sysselsättning och studier Ökad livskvalitet Minskad oro hos brukare och anhöriga. De samhällsekonomiska kostnaderna handlar vanligen om: Direkta utgifter för inköp och underhåll av utrustning Utprovning och stöd till användare av utrustningen Utbildning och omorganisationer som krävs för den nya utrustningen. Eftersom flera av intäktsposterna kan handla om mycket stora belopp och välfärdsteknologin ofta är förknippad med ganska blygsamma kostnader finns en stor samhällsekonomisk potential i sådana satsningar. För varje dag som man t.ex. med en välfärdsteknologisk lösning kan uppskjuta övergången till särskilt boende för en äldre person med hemtjänst blir den samhällsekonomiska besparingen mer än kronor per dag i genomsnitt. Genomgången av olika ekonomiska studier har gjorts under fem huvudrubriker. Den första avser insatser för att avhjälpa eller kompensera för funktionsnedsättning. Inom detta område finns studier av mera traditionella hjälpmedel som hörapparater, rollatorer och eldrivna rullstolar som visar att den typen av hjälpmedel är kostnadseffektiva. Men det finns också studier av mindre kända hjälpmedel till personer med psykisk funktionsnedsättning bl.a. minneshjälpmedel (Handi och Handifon) och bolltäcken som pekar på mycket hög lönsamhet. Redan efter ett till två år uppnås lönsamhet för samhällsekonomin och kommun och landsting. Den andra kategorin av satsningar gäller insatser för att underlätta för äldre och för personer med kronisk sjukdom att kunna bo kvar hemma. Det handlar om allt från anpassning av bostaden till e-hemtjänst och andra typer av kontaktskapande insatser, t.ex. ippi, men även mera traditionella internettjänster. Särskilt för personer med kronisk sjukdom kan 14

15 internettjänster och andra IT-tjänster göra det möjligt att bo kvar hemma och förkorta sjukhusvistelser. Enligt studien i Göteborg av bostadsanpassning är den samhällsekonomiska besparingen fem respektive två gånger så hög som kostnaderna för tillgänglighetsåtgärder i de två fastigheter som undersökts. Studien från Västerås pekar på att varje investerad krona i e-hemtjänsten beräknas ge fem kronor tillbaka. När ippi används av personer med hemtjänst blir intäkterna dubbelt så stora som kostnaderna inom en treårsperiod. Den tredje åtgärdstypen gäller insatser för att underlätta och kvalitetssäkra vård och omsorg, t.ex. med distansöverbryggande teknik (telemedicin) Inom hälso- och sjukvårdsområdet finns stor potential när det gäller välfärdsteknologi och på många men långt ifrån alla håll i landet pågår mer eller mindre avancerade tillämpningar av denna teknologi, med bl.a. olika former av hemsjukvård. Inom vårdområdet har en svensk forskningsstudie gjorts avseende sjukvårdsrådgivning per telefon. Resursbesparingen är fyra-fem gånger så hög som kostnaden. I Danmark har man visat att behandling av KOL-patienter med telemedicinska lösningar i hemmet kan förkorta sjukhusvistelsen från 5-7 dagar till 1-2 dagar. Ytterligare en kategori av åtgärder avser insatser för att öka säkerheten och tryggheten för medborgare, anhöriga och personal. Flera av de insatser som tagits upp ovan bidrar även till att skapa ökad trygghet för brukare, anhöriga och personal. Men det finns några specifika insatser som är mera renodlat trygghetsinriktade, t.ex. mobila larm. En sådan typ av larm är Posifon uppnår lönsamhet redan efter cirka fyra månaders användning. För varje satsad krona får man inom samhällsekonomin tillbaka tre kronor inom en treårsperiod. Kalkylen på kommunal nivå är ännu något positivare och även för staten är det mobila larmet mycket lönsamt. Ytterligare en svenska samt en dansk studie pekar i samma riktning. Den femte kategorin avser insatser för att förenkla processer som kräver mycket manuellt arbete. Ett exempel på sådana insatser är digitala lås, med en kostnad på cirka 18 miljoner kronor per månad. Den tidsbesparing man räknar med motsvarar cirka 27,5 miljoner kronor per månad, något som pekar på god lönsamhet. personligt besök. Enligt en studie upplevde de äldre det positivt att inte bli störda på natten av personlig tillsyn och även majoriteten av anhöriga var positivt inställda. En kommunalekonomisk kalkyl på ett begränsat antal kameror visar att frigjord transporttid och frigjord tillsynstid uppgick till cirka kronor per användare och år. De löpande driftskostnaderna per användare var endast cirka kronor per år. Vid Århus universitetssjukhus har man beräknat att förebyggande insatser mot liggsår med mikroelektronik ger fem gånger så höga intäkter som kostnader. Den genomgång som gjorts här visar att det skett en snabb utveckling av utbudet av välfärdsteknologiska produkter i Sverige för äldre, personer med funktionsnedsättning m.fl. grupper. Ekonomiska utvärderingar pekar också på att lönsamheten i allmänhet är hög eller mycket hög för dessa insatser både för kommuner, landsting, stat och hela ekonomin. Det sammanhänger med att insatserna vanligen är relativt billiga, men har en stor ekonomisk potential om de t.ex. leder till att övergången till särskilt boende fördröjs, till tidsbesparingar för personal och närstående eller till att flera personer kan komma ut på arbetsmarknaden. Dessutom tillkommer en rad positiva effekter som vanligen inte kvantifierats i de utvärderingar som gjorts. Det rör sig om ökad trygghet och livskvalitet både för användare och närstående, minskat manuellt och mera stimulerande arbete för personalen m.m. Trots detta är det svårt att få genomslag i kommunerna för den nya tekniken. De hinder som nämnts i olika studier handlar om ekonomin hos kommuner och landsting men även hos användarna, bristande kompetens hos personalen, bristande kunskaper om vilka välfärdsteknologiska lösningar som finns, organisatoriska problem, förändringsmotstånd bland medarbetarna, bristfällig behovsanalys och olika tekniska problem Ansvaret för att lösa flertalet av dessa problem faller i första hand på kommuner och landsting. Men även staten har en viktig roll när det gäller att underlätta och driva på utvecklingen. Tillverkarna har också ett ansvar för att de produkter man släpper ut är driftssäkra och lätta att använda. Ett annat exempel är tillsyn på natten med hjälp av webbkamera som ett alternativ eller komplement till 15

16 C Sex förslag på åtgärder 1. eomsorg en egen strategi 2. Effekter på ekonomi, personal och arbetsmiljö Utarbeta en nationell strategi för eomsorg, med speciell fokus på utveckling, införande, användning och spridande av välfärdsteknologi för personal, anhöriga och vård- och omsorgsbehövande. Regeringen fastställde 2010 en revision av den då gällande nationella IT-strategin för vård och omsorg och bytte samtidigt namn till Nationell ehälsa strategin för tillgänglig och säker information inom vård och omsorg 4. Säkert var detta positivt, sett ur ett informationsförsörjnings-perspektiv. Men strategin behandlar bara just information, inte hur teknik i sig kan underlätta och effektivisera i vård och omsorg. Samtidigt är det också dessa hjälpmedel som signifikant kan minska belastningen i det dagliga livet för vårdtagare, anhöriga och personal. En eomsorgsstrategi bör ta upp, exempelvis Sektorer inom vård och omsorg som kan dra nytta av välfärdsteknologi. Tjänster för olika kategorier: kroniker, rehabilitering, funktionshindrade, äldre m fl. Frågor kring innovation, införande och infrastruktur. Spridning och införande av goda exempel. Problem kring stuprörstänkande (t ex att en part betalar, en annan får ta del av vinsterna). Utred hur samhällsekonomi, personalmotivation och arbetsmiljö påverkas av välfärdsteknologi. Det finns ett antal olika studier av olika hjälpmedelsekonomiska konsekvenser. Ett färre antal belyser hur personal och arbetsmiljö påverkas. Studier i Västerås 5 visar att det är signifikant lönsamt, samtidigt som en enkät bland alla kommuner 6 visar att det finns en tveksamhet hos beslutsfattare. Man ser det bland annat som en kostnad, inte en investering. Det är slöseri med skattemedel, det är missutnyttjade av personal och det är att inte ge vårdbehövande den bästa vården om man inte tillvaratar de möjligheter som välfärdsteknologin erbjuder. Dessvärre har inte någon nationell studie gjorts av området i sin helhet. Det är inte alldeles lätt, men en sådan utredning skulle skapa en tydlighet om potentialen för att effektivisera vård och omsorg Avsaknaden av en sådan strategi medför att detta viktiga område hamnar i skuggan av andra (också viktiga) delar av vården

17 3. Analysera incitamenten 4. Öka användningen av beprövad teknik Analysera incitamenten inom vårdoch omsorgssektorn för olika former av vård och omsorg, och hur det påverkar användningen av rationaliserande och förenklande teknik. Analysera hur beprövad, effektiviserande teknik används i olika delar av landet och hur ökad spridning kan uppmuntras. För att få effektiv teknik i användning krävs ofta förändrade arbetssätt. Det kan exempelvis handla om att möta patienten på distans, om att använda vissa system eller om att överlåta viss vård och omsorg till individen själv. Det finns i dagens vårdsystem många exempel på hur incitamenten, ofta av ekonomisk art, för dessa förändringar motarbetar användningen av effektiviserande teknik 7. Det kan vara att läkaren inte får betalt för konsultationer per telefon eller video; det kan vara att vårdgivaren får inkomster baserat på vissa åtgärder som patienten själv skulle kunna utföra. Det är anmärkningsvärt att det inte görs en systematisk genomgång av detta för att säkerställa att verksamhet och personal stimuleras att använda effektiva hjälpmedel. 7 Se t.ex. eller (danskt exempel som också gäller i Sverige) I vissa sammanhang används viss teknik till följd av nödtvång. Ett bra exempel är telemedicin (vård, omsorg och expertstöd med videostöd), som på grund av stora avstånd och svårigheter att rekrytera specialister används i många sammanhang i Norr botten och Väster botten. Men uppfattningen är att det i stort stannar där. I södra halvan av Sverige finns ingen mer systematisk användning (med vissa undantag, exempelvis samarbete mellan KS och Gotland, eller Gertrud projektet för hjärtoperationer av barn). Samtidigt kan man fråga sig om det inte är just i de tättbefolkade delarna som det skulle kunna ge störst effekter. Transporter av mängder av människor till och från specialistenheterna kostar kanske inte var och en så mycket, men genom de stora talens lag så blir det mycket tid, stora kostnader, och avsevärda miljöförstörande avgaser. Andra exempel är användningen av elektroniska nycklar, av hjälpmedel för äldre och funktionshindrade att kommunicera med omvärlden, eller användningen av handdatorer i omsorgen. Det borde vara självklart, men är det inte. Det är orimligt att bevisat fungerande och effektiviserande teknik inte kommer till nytta i hela landet. Detta är en resurs vi helt enkelt inte har råd att ignorera. 17

18 5. Välfärdsteknologi som system 6. Uppmuntra innovationer och användningen av dessa Tillämpa ett systemtänkande för utveckling av teknik för kroniker. Välfärdsteknologi ses vanligen som ett hjälpmedel för en individ, alltså inte för ett kollektiv eller en krets av aktörer kring individen. Det är inte konstigt, då ett mer utvecklat systemtänkande är mer komplicerat att realisera. Samtidigt kan det, kanske speciellt för vissa kronikergrupper, ge stora effekter på livskvalitet och på ekonomi. Som exempel kan situationen för en typ 1-diabetiker underlättas avsevärt, samtidigt som mängder av involverade parter (vård, försäkringsbolag, trafikverket, apotek, sjukhus m fl) får förutsättningar för effektiviseringar 8. Med tanke på antalet typ 1- diabetiker, cirka i Sverige, så blir det sammantaget stora effekter. På samma sätt finns andra kronikergrupper, som får lägga avsevärd tid på att säkerställa sin egen hälsa, med de uppenbara risker för misstag eller glömska som föreligger. I framtiden kan man också räkna med att antalet kroniker ökar. Med tanke på antalet diabetiker, reumatiker, epileptiker etc. så kan det vara lönsamt att driva sådana projekt. Problemet ligger delvis i en ovana vid att se patienten i fokus, delvis i att så olika typer av organisationer som företag, myndighet, apotek m.fl. ska samverka. Men det kanske största problemet ligger i att se vem som ska vara ansvarig för denna form av teknik för välfärd. Ett systematiskt arbete för att identifiera sätt att förenkla processer inom vård och omsorg bör genomföras, och i anslutning till detta medverka till innovationsupphandlingar och systematiskt arbete med införande och verksamhetsutveckling. Som nämnts inledningsvis krävs en produktivitetsutveckling på mer än en halv procent årligen inom vård och omsorg, om vi vill hålla kostnaden under kontroll. Det kräver förändringar men för att förändra krävs innovation, medverkan av personal och insikt om vad verksamhetsutvecklingsprojekt innebär. Vården och omsorgen har på ett plan förändrats drastiskt, genom ny teknik i själva vårdarbetet. Men i det mer triviala, i det rutinmässiga arbetet, har förändringarna varit mer sparsamma. Vinnova har samtidigt konstaterat att det är en ödesfråga för vården att snabba upp införandeprocesser och bli bättre på att inventera verksamhetens innovationsbehov. Det finns ett behov av att vässa förmågan till processeffektivisering och förändring, men det behövs också insatser för att bli bättre på att definiera infrastruktur, standarder och testmetodik