FPA:S STANDARD FÖR REHABILITERING I ÖPPEN OCH SLUTEN VÅRD

Transkript

1 FOLKPENSIONSANSTALTEN Hälsoavdelningen Rehabiliteringsgruppen FPA:S STANDARD FÖR REHABILITERING I ÖPPEN OCH SLUTEN VÅRD AVH-KURSER MED BETONING PÅ AVLASTAD GÅNGREHABILITERING Servicelinjen för rehabiliteringskurser för vuxna som haft stroke, delvis i form av familjekurser Gäller från

2 INNEHÅLL AVH-kurser med betoning på avlastad gångrehabilitering Allmänt Kursens allmänna mål Rehabiliteringsklienten och vuxna anhöriga/närstående Rehabiliteringsklienten Anhörig eller närstående Utformning Innehåll Principer för rehabiliteringen Gångrehabilitering Teman Arbetsmetoder och -redskap Utvärdering Genomförande av kursen Förberedelser inför rehabiliteringen Assistans och fritidsprogram dagen före rehabiliteringen Inledningsperioden Den avslutande perioden Personal Team Specialiserad personal Övrig rehabiliteringspersonal Assisterande personal Antal timmar för personalen Rehabiliteringslokaler BILAGA 1 Minimiantal timmar för personalen BILAGA 2 Procentuell fördelning av minimiantalet timmar... 24

3 1 AVH-kurser med betoning på avlastad gångrehabilitering Servicelinjen för rehabiliteringskurser för vuxna som haft stroke, delvis i form av familjekurser 1 Allmänt Standarderna för rehabilitering i öppen och sluten vård 1 består av två delar: en allmän del som gäller alla servicelinjer och servicelinjespecifika delar. Delarna kompletterar varandra och kan inte tillämpas var för sig när FPA-rehabilitering genomförs. Den här standarden gäller AVHrehabiliteringskurser med betoning på avlastad gångrehabilitering (nedan gångrehabilitering och kurs med betoning på gångrehabilitering) för vuxna som haft stroke (nedan AVH). I den servicelinjespecifika standarden beskrivs målet för kurserna, utformningen, innehållet och genomförandet samt den personal som deltar i planeringen och genomförandet av kurserna. I den servicelinjespecifika standarden har man byggt in en möjlighet att beakta den enskilda klientens behov och prioriteringar och att genomföra dem i rehabiliteringsprocessen. Behoven och prioriteringarna ska dokumenteras enligt anvisningarna i standardens allmänna del. (Se standardens allmänna del, avsnitt 1.2. Standardens användningsändamål och syften.) Rehabiliteringskursen ska stödja klientens fysiska, psykiska, kognitiva och sociala arbets-, studie- eller funktionsförmåga samt aktivitet och delaktighet i sitt eget liv i olika vardagsmiljöer och i de dagliga nätverken. Under rehabiliteringskursen är det viktigt att klienten lär sig förstå den förändrade livssituation som sjukdomen/insjuknandet för med sig. Livssituationen påverkas dessutom av personliga faktorer och omgivningsfaktorer. Rehabiliteringsprocessen fördjupas under rehabiliteringskursen och fortsätter därefter i klientens vardag. Under rehabiliteringskursen lär klienten sig och börjar tillämpa sådana aktiva metoder som förutsätter eget initiativ och med vars hjälp klienten klarar av sina dagliga aktiviteter och själv kan påverka hur sjukdomen inverkar på hans eller hennes liv. Deltagarna förenas av samma eller en liknande sjukdom, vilket gör att de kan utbyta erfarenheter med varandra. Kurserna genomförs i form av rehabilitering i grupp. Rehabiliteringen i grupp och de individuella delarna bildar en ändamålsenlig och målinriktad helhet. I gruppsituationerna främjar kamratstödet och möjligheterna att dela gemensamma erfarenheter de individuella rehabiliteringsprocesserna. Rehabiliteringskurserna genomförs i form av rehabilitering enligt prövning och/eller krävande medicinsk rehabilitering (FRPL 9, 10 och 12 ). Första urval För dessa kurser tillämpas inte något första urval. 1 Med standard avses en sådan teknisk specifikation som avses i 5 19 punkten i den upphandlingslag som trädde i kraft

4 2 2 Kursens allmänna mål AVH-rehabiliteringskurserna, som bekostas av FPA, stöder uppfyllelsen av de konkreta och individuella mål enligt ICF-referensramen (International Classification of Functioning, Disability and Health) som inom hälso- och sjukvården formulerats i samråd med klienten. Rehabiliteringen syftar till att trygga eller förbättra klientens arbets- och funktionsförmåga och till att öka klientens delaktighet och aktivitet i de dagliga aktiviteter som är av betydelse för klienten. Rehabiliteringen genomförs multidisciplinärt. I rehabiliteringen utnyttjar man serviceproducentens specialkompetens i gångrehabilitering för personer som haft stroke, serviceproducentens specialkompetens i slutenvårdsrehabilitering i gruppform, i arbete med AVH-klienter eller rehabilitering i anknytning till stroke. Utöver att säkerställa och förbättra arbets-, studie- och funktionsförmågan har kursen bland annat följande allmänna målsättningar: förbättring av klientens gångförmåga med hjälp av intensiv träning identifiering av klientens egna resurser och starka sidor samt stöd för självständig aktivitet att handleda de anhöriga/närstående i att stödja klienten att uppnå målen att stärka klientens förmåga att hantera sitt liv att få klienten motiverad för egenvård att få klienten att förstå betydelsen av rehabilitering och sunda levnadsvanor att finna sätt att klara sig i arbetet eller i vardagen att skapa ett fungerande stödnätverk på klientens hemort att utnyttja kamratstöd. Utöver de allmänna målsättningarna för kursen fastställs i början av kursen målsättningarna för klientgruppen och klientens individuella mål som inverkar på genomförandet av rehabiliteringen. De individuella målsättningarna och gruppens målsättningar anges närmare i avsnitt 5.1 och Rehabiliteringsklienten och vuxna anhöriga/närstående 3.1 Rehabiliteringsklienten Målgruppen är vuxna personer som har haft stroke och som studerar, är med i arbetslivet, ska återgå i arbete, har rehabiliteringsstöd eller står utanför arbetslivet. Sjukdomen ger upphov till ett behov av multidisciplinär rehabilitering i kursform. En förutsättning är att arbets- och funktionsförmågan kan tryggas eller förbättras genom den planerade rehabiliteringen. Dessutom förutsätts att klientens återstående självständiga funktionsförmåga är tillräcklig för att han eller hon ska kunna röra sig i serviceproducentens lokaler, förflytta sig och klara av dagliga rutiner utan ständig assistans och delta i grupprehabilitering Rehabiliteringsbehovet ska ha konstaterats inom den privata hälso- och sjukvården eller inom företagshälsovården eller inom den offentliga hälso- och sjukvården. Till AVH-kurserna med betoning på gångrehabilitering antas klienter

5 3 vars gångförmåga har försämrats till följd av stroke och förmågan att klara sig hemma försvårats. Personen kan använda hjälpmedel. som insjuknat för 6 månader ungefär 3 år sedan och skickats hem för minst 1 månad sedan (hem eller till servicehus). vars svårigheter att gå självständigt och problem med balansen är de mest betydande faktorerna som orsakar funktionsnedsättning. som har möjligheter att med hjälp av rehabilitering kunna gå självständigt med eller utan hjälpmedel. som har en funktionsförmåga i FAC-klasserna 1 4. FAC-klassificeringen fördelar sig på klasserna 0 5. I klass 0 kan personen inte gå eller personen behöver hjälp av minst två personer. I klass 1 behöver personen fortgående manuell handledning av en assistent som hjälper till att flytta vikten och att hålla balansen. I klass 2 behöver personen fortgående eller tidvis stöd av en assistent som hjälper till med balansen och koordinationen. I klass 3 behöver personen verbal handledning utan fysisk kontakt för att kunna gå. I klass 4 går personen självständigt på jämnt underlag, men behöver hjälp i trappor och på sluttande eller ojämna ytor. I klass 5 kan personen gå självständigt överallt. som har motivation och förutsättningar för mycket intensiv målinriktad träning och förmåga att fungera interaktivt på eget initiativ. Till AVH-kurserna med betoning på gångrehabilitering väljs inte personer som har smärtor som väsentligt hämmar gången. har en akut eller svår sjukdom (t.ex. hjärtsjukdom med symtom) som kan utgöra ett hinder för målinriktat genomförande av rehabiliteringen. har en medelsvår eller svår minnesstörning som försvårar rehabilitering. har någon annan sjukdom som inverkar försämrande på de kognitiva funktionerna eller interaktionen, såsom förvirringstillstånd, svårbehandlad epilepsi, svår unilateral neglect eller svårighet att förstå tal som kan utgöra hinder för att rehabiliteringen ska framskrida på ett fullgott sätt. I en kurs deltar 6 klienter. 3.2 Anhörig eller närstående I en kurs deltar 6 vuxna anhöriga eller närstående. Klientens make/maka eller någon annan vuxen anhörig eller närstående (nedan anhörig/närstående) deltar i rehabiliteringen för att få en uppfattning om sin närståendes helhetssituation och behov av hjälp och för att kunna främja klientens rehabilitering. Den anhöriga eller närstående får stöd och handledning för att klientens vardag ska innehålla aktiviteter som främjar rehabiliteringen. Han eller hon deltar i rehabiliteringen på det sätt som förutsätts i rehabiliteringsplanen, i FPA:s rehabiliteringsbeslut och i rehabiliteringsprogrammet.

6 4 4 Utformning Kurser i öppen och sluten vård Kursen genomförs som öppen och sluten vård enligt klientens individuella behov och som hembesök. En kurs varar sammanlagt 25 dygn. Kursen genomförs som 1 hembesök av en sakkunnig + 20 dygn + 5 dygn. Rehabiliteringskursen i öppen och sluten vård är uppbyggd på följande sätt: - hembesök före inledningsperioden - inledningsperiod på 20 dygn - en anhörig/närstående deltar i inledningsperioden under 3 dygn i slutet av perioden - avslutande period på 5 dygn - en anhörig/närstående deltar i den avslutande perioden under 2 dygn i slutet av perioden Den här helheten genomförs under 9 månader. Hembesöket genomförs ungefär en månad före inledningsperioden. Den avslutande perioden genomförs omkring 4-6 månader efter inledningsperioden. Klientens anhöriga/närstående deltar i rehabiliteringen en del av tiden under totalt 5 dygn: 3 dygn i slutet av inledningsperioden och 2 dygn i slutet av den avslutande perioden. Rehabiliteringsdagens längd Vid kurser i öppen och sluten vård omfattar en rehabiliteringsdag högst 8 timmar för klienten. Här ingår förflyttningar mellan lokaler, programenliga pauser samt lunch- och mellanmålspauser. I rehabiliteringsandelen ingår nödvändiga vilopauser för klienterna. Både inom öppen- och slutenvården ska i medeltal 5 timmar per dag vara rehabilitering som genomförs av teamet och/eller den specialiserade personalen. De totala timantalen för de olika personalgrupperna som fastställts för kursen ska dock uppfyllas. Dessa timantal anges i kapitel 7 Personal. I rehabiliteringsdagens program för vuxna anhöriga eller närstående ingår också i medeltal 5 timmar rehabilitering under ledning av teamet och/eller den specialiserade personalen. De totala timantalen för de olika personalgrupperna som fastställts för kursen ska dock uppfyllas. Av programmet är i genomsnitt 2 timmar ett separat grupprogram för anhöriga/närstående och resten kan genomföras så att den anhöriga/närstående deltar i klientens program. Genomförandet av det gemensamma programmet för anhöriga dokumenteras i rehabiliteringsprogrammet. Längden på intervjuer, sammankomster och samtal De individuella intervjuerna, sammankomsterna och de avslutande samtalen tar i genomsnitt 60 minuter, som kan delas upp i mindre helheter enligt klientens behov. De inledande och avslutande diskussionerna i grupp tar i genomsnitt ca 2 timmar, som kan delas upp i mindre helheter enligt klientens behov.

7 5 Tidtabell för rehabiliteringen I inledningsperioden vid rehabilitering i öppen och sluten vård kan endast 2 söndagar ingå. Den avslutande perioden ordnas mellan måndag och fredag. Lördagens rehabiliteringsprogram motsvarar till innehåll och längd det program som ordnas under andra vardagar. Söndagen är en vilodag och då ordnas inget handlett rehabiliteringsprogram. 5 Innehåll 5.1 Principer för rehabiliteringen Rehabiliteringsprocessen är en individuell upplevelse som ser olika ut för varje rehabiliteringsklient. En identifiering av den individuella rehabiliteringsprocessen hjälper personalen att aktivt stödja klienterna i enlighet med deras mål. Vid rehabiliteringen kan man då använda lämpliga handlednings- och träningsalternativ. När klienten får en realistisk uppfattning om sina egna möjligheter till rehabilitering som främjar arbets-, studie- och funktionsförmågan stärks klientens motivation, aktivitet och delaktighet. God rehabiliteringspraxis är kund- och familjetillvänd verksamhet som utgår från behoven i klientens vardag och stöder dessa. Utgångspunkten är att förstå klientens egna behov och målsättningar som utgår från klientens funktionsförmåga och funktionella behov och att koppla samman dem med de sakkunnigas synpunkter. Handledning av klientens närmaste krets ska ingå i rehabiliteringen på ett sätt som motsvarar varje klients behov och som möjliggör klientens rehabilitering. (Se standardens allmänna del, avsnitt 1.3 God rehabiliteringspraxis) Vid rehabiliteringen beaktas de riktlinjer i rekommendationerna för God medicinsk praxis som gäller personer som haft stroke ( Den servicelinjespecifika standarden är dock primär i förhållande till dessa riktlinjer. Serviceproducenten beaktar ICF-klassifikationen som referensram vid tillämpningen av god rehabiliteringspraxis (se standardens allmänna del, avsnitt 1.4 ICF i rehabilitering som ordnas av FPA). Under rehabiliteringen utnyttjar serviceproducenten och klienten ICF-klassifikationen och bildar sig med hjälp av den en övergripande uppfattning om klientens funktionsförmåga, förändringarna i den och samverkningarna mellan de faktorer som inverkar på förändringarna. Med klassifikationens hjälp går det att bedöma med vilka rehabiliteringsåtgärder man kan inverka på de här faktorerna. Avsikten är att klienten får använda sina resurser och att rehabiliteringen gör det möjligt för klienten att på ett så optimalt sätt som möjligt klara av arbete, studier eller andra aktiviteter. Serviceproducenten samarbetar vid behov med de aktörer som står nära klienten. De element vid rehabiliteringen som gäller kunskaper och färdigheter ska ha en fast anknytning till klientens liv på ett kundtillvänt sätt. Rehabiliteringsprocesserna ska framskrida lugnt och flexibelt i enlighet med klienternas individuella inlärnings- och internaliseringsprocesser. Rehabiliteringsrytmen och -tempot planeras och genomförs med hänsyn till klienternas kunskaper och färdigheter. Personalen beaktar klientens och den anhörigas/närståendes sakkunskap i fråga om livssituation, funktionsförmåga, hälsotillstånd, personliga faktorer och omgivningsfaktorer samt resurser och behov. Även om sjukdomen är likartad är dess inverkan på klientens livssituation och på

8 6 målsättningarna och behoven individuella. Detta beaktas vid planeringen av kursens individuella del. Serviceproducenten genomför kursen i en miljö som stöder klienternas aktiva övningar och verksamhet. Övningarna ska stödja de övningar som klienterna gör hemma självständigt eller tillsammans med en anhörig/närstående, och de ska kunna fortsättas i hemmiljön. Rehabiliteringens innehåll ska stödja klienternas mål som bearbetas under hela processen. Gruppverksamhet Största delen av verksamheten sker i grupp, vilket möjliggör kamratstöd och ett aktivt deltagande. Man försöker uppnå rehabiliteringsmålen genom praktiska övningar och interaktionsfrämjande diskussioner och aktiviteter samt med metoder som stöder gruppbildningen. Med gruppens stöd uppmuntras klienterna till självständigt arbete samt till att förstärka förändringsprocessen och känslan av livskontroll. Man stöder framstegen i grupprocessen med metoder som är lämpliga för de olika faserna i gruppverksamheten. Man fäster särskild uppmärksamhet vid gruppbildningen när gruppen inleder sin verksamhet och i ett senare skede vid att stärka gruppens sammanhållning. I slutet av rehabiliteringen behandlar man med gruppens stöd avslutandet av grupprocessen och den fortsatta rehabiliteringen i vardagen. Rehabiliteringsprogrammets innehåll anpassas till gruppens behov och färdigheter så att rehabiliteringen är meningsfull för hela gruppen. I början av grupprogrammet bekantar klienterna sig med varandra och med rehabiliteringen. Tid måste reserveras för gruppbildningen för att arbetet ska vara effektivt. Den första gången kommer personalen överens med gruppen om de regler som ska styra gruppverksamheten och planerar gruppverksamheten tillsammans med klienterna. Gruppens mål I klientgruppen arbetar man för att nå de gemensamma målen och klienternas individuella mål. Gruppens målsättningar utformas utifrån klienternas behov. Innehållet i gruppverksamheten fastställs för varje kurs med hjälp av de teman som anges nedan i detta kapitel. Klientens individuella mål Tyngdpunkterna i innehållet och genomförandet bestäms utifrån både gruppens och individens målsättningar. Rehabiliteringen genomförs i huvudsak i grupp. Klientens individuella mål för kursperioden bygger på ett läkarutlåtande B eller motsvarande medicinsk utredning från den behandlande instansen eller på klientens rehabiliteringsplan (blankett KU 207r). När de individuella rehabiliteringsmålen för klienten formuleras, gör man en omfattande granskning av funktionsförmågan med ICF-klassifikationen som referensram. Hur målen formuleras tillsammans med klienten beskrivs närmare i avsnitt Gångrehabilitering Personalen beaktar klientens säkerhet och belastningstålighet vid genomförandet av den individuella gångrehabiliteringen.

9 7 Gångrehabilitering genomförs med gångsele (takskena), gångband eller gångsimulator där kroppstyngden avlastas med en stödsele. Vid behov ska det på gångbandet eller gångsimulatorn framför klienten finnas en horisontal stödstång som ger klienten ytterligare stöd. Efter de inledande undersökningarna ingår gångrehabilitering från och med inledningsperiodens tredje dag, dagligen 1 timme individuellt under ledning av fysioterapeuten eller ergoterapeuten. På avresedagen ordnas inte gångrehabilitering under någondera perioden. Vid behov kan gångrehabiliteringen i inledningsfasen av hälsoskäl vara kortare. Under inledningsfasen avlastas vikten enligt klientens individuella behov. Fysioterapeuten bestämmer mängden avlastning i samråd med specialistläkaren. Avlastningen minskas i takt med att gången förbättras. Av säkerhetsskäl och för att kunna fastställa den optimala belastningen följer fysioterapeuten med klientens puls före träningen, under träningen och efter träningen. Specialistläkaren och fysioterapeuten fastställer ett lämpligt och tryggt träningspulsområde för klienten. Målet är förbättrad förmåga att gå självständigt med eller utan hjälpmedel. Utöver det som beskrivits ovan har klienten 1 timme gångträning 1 gång per dag med egen vikt och med stöd av fysioterapeuten. Enligt klientens individuella behov kan man hjälpa klienten att röra sig tryggt till exempel med en sele (takskena). Träningen kompletteras med balansträning, träning i att behärska kroppen och muskelträning. Under resten av tiden sker träningen under handledning i samband med de dagliga rutinerna, t.ex. när klienten klär på sig, tvättar sig eller äter och vid fritidsaktiviteter. Klienten handleds då av assisterande personal. Handledningen planeras i samråd mellan klienten, assistenten och fysio- eller ergoterapeuten i terapisituationen. Träningen under resten av tiden räknas inte med i andelen rehabilitering som genomförs av teamet och/eller den specialiserade personalen under rehabiliteringsdagen, som pågår i genomsnitt 5 timmar. 5.3 Teman De teman som tas upp vid rehabiliteringen är valfria. Personalen och klienterna väljer tyngdpunkterna för temana så att de på bästa möjliga sätt passar klienternas målsättningar och behov. Vid rehabiliteringen hjälper personalen genom temana klienten att finna sina egna starka sidor och resurser. Personalen genomför de valda temana med olika metoder så att rehabiliteringen framskrider på ett målinriktat sätt och främjar klienternas aktiva deltagande. Som handledare vid genomförandet av de olika temana fungerar teammedlemmar och/eller medlemmar av den specialiserade personalen och/eller övrig rehabiliteringspersonal. I klienternas och de anhörigas eller närståendes program behandlar personalen temana delvis gemensamt och delvis separat. Den här rehabiliteringen omfattar följande valfria teman: Aktiviteter i vardagen I samråd med klienten och den anhöriga/närstående försöker man finna stödformer och handlingssätt för vardagen. Till helheten hör till exempel övning av klientens färdigheter så att denne klarar sig bättre i vardagen förändring av aktiviteterna i vardagen/omvärlden så att de passar klientens behov

10 8 anhörigas och den närmaste kretsens betydelse vid främjandet av klientens funktionsförmåga stöd för klienten och anhöriga/närstående i att identifiera de olika faserna i en långsiktig rehabilitering kartläggning av stödåtgärder i klientens vardag, bl.a. assistent- och transporttjänster samt tillgänglighet kartläggning av familjens handlingskultur: sätt att hantera förändringar och uppmuntran att förverkliga dem funktionsinriktade övningar som stöder klientens självständiga funktionsförmåga och självförtroende. Fysisk aktivering och handledning I samråd med klienten och den anhöriga/närstående söker man fram sådana fysiska metoder eller aktiviteter som ökar klientens delaktighet, förmåga att klara sig på egen hand och möjlighet att göra saker tillsammans med andra. I samarbete kartlägger man olika sätt att förbättra den fysiska konditionen, rörelseförmågan och -färdigheterna samt att hitta en egen fysisk fritidsaktivitet som tilltalar klienten. Till helheten hör till exempel klienten kan enligt individuellt behov ges sensorisk elektrostimulans övningar som stöder klientens motoriska funktioner, balansförmåga och kroppskontrollen, avslappning och tänjningstekniker genomgång av principerna för muskel- och uthållighetsträning samt planering av ett lämpligt program övning, handledning och terapi i att bemästra smärta introduktion i och prövning av lämpliga motionsformer ensam och/eller tillsammans med en anhörig/närstående fysioterapi individuellt och i grupp planering av ett individuellt hemträningsprogram och mellanuppgifter samt kartläggning av möjligheterna till fysisk aktivitet och hobbyer Psykosocial handledning och rådgivning Under rehabiliteringen kartläggs faktorer i anknytning till klientens och den anhörigas/närståendes psykosociala välbefinnande. Klienten får stöd med att formulera och strukturera sina egna individuella mål och med att arbeta i riktning mot dem. Vid behov får klienten hjälp med att ordna långvarigt psykosocialt stöd på sin egen bosättningsort. Till helheten hör till exempel kartläggning av faktorer som stöder klientens välbefinnande och förmåga att klara sig samtal om sjukdomens inverkan på klienten, de nära relationerna och vardagslivet strukturering av klientens livssituation och individuella förändringsmål bearbetning av och handledning gällande känslor i anslutning till sjukdomen förstärkande av klientens självkännedom och självmedvetande stöd för aktiv rehabilitering under rehabiliteringsprocessen utnyttjande av kamratstöd främjande av klientens anpassning till de förändringar som sjukdomen medför. Ökad delaktighet i vardagen Tillsammans med klienten och den anhöriga/närstående försöker man finna sätt att öka klientens delaktighet i sin dagliga livsmiljö. Detta gör man genom att uppmuntra klienten att i

11 9 större utsträckning utnyttja möjligheter till hobbyer och ökad social interaktion. Till helheten hör till exempel ökning av sådana aktiviteter och händelser i vardagen som är betydelsefulla för klienten själv möjligheter för stödnätverken på hemorten att främja klientens delaktighet, till exempel hälsovårds-, social-, idrotts- och kulturtjänster eller hobbyverksamhet att aktivera klienter som är i arbetslivet att hålla kontakt med arbetsplatsen Information och handledning i hälsorelaterade frågor Frågor i anknytning till hälsa och välbefinnande tas upp med klienten och den anhöriga/närstående. Till helheten hör till exempel information om rehabiliteringsmöjligheterna och om egenvård samtal om frågor i anknytning till sexualitet samtal om anpassning till sjukdomen och om inverkan av motion och sunda levnadsvanor på hälsan samtal om sömnkvalitet och vikten av tillräcklig sömn samtal om alkoholkonsumtion Kostrådgivning Tillsammans med klienten och den anhöriga/närstående sätter man sig in i frågor i anknytning till hälsosam kost och viktkontroll. Till helheten hör till exempel grunderna för en hälsosam och bra kost och dess betydelse för det egna välbefinnandet (betydelsen av kostfiber, fettmängd och fettsort mm.) planering och förverkligande av dagliga måltider och mellanmål, vid behov genom att prova i praktiken (val och tillagning av maträtter, komponering av måltider, portionsstorlekar, måltidsrytm mm.) samordning av måltider och läkemedelsbehandling särskilda frågor enligt behov och aktualitet. Vid kostrådgivningen är det bra att beakta den senaste finländska näringsrekommendationen, som ges ut av statens näringsdelegation ( Att klara sig i studierna eller i arbetslivet Tillsammans med klienten utreder man dennes situation, försöker finna lämpliga lösningar, ger handledning och utövar nätverkssamarbete enligt klientens individuella behov. Man främjar möjligheterna för en klient som arbetar eller som söker arbete att klara sig i arbetslivet genom att förbättra klientens arbetslivsfärdigheter. Till helheten hör till exempel handledning i anslutning till studierna (nätverkssamarbete, stödåtgärder) och behandling av problem som försvårar studier och inlärning metoder och instanser som stöder klienten att orka och klara sig metoder och resurser för att anpassa sig till förändringar uppmuntran till att ställa upp mål och planera för framtiden och stöd för planerna samt att stärka klientens självförtroende kartläggning av alternativ kartläggning av förutsättningarna för och utsikterna till en återgång i arbete eller att finna ett arbete samt nödvändigt nätverkssamarbete och planer för fortsättningen.

12 10 Att stödja och förbättra kommunikationssätten Tillsammans med klienten och den anhöriga/närstående söker man fram sådana kommunikationssätt eller övningar som inspirerar dem till att främja interaktion i vardagen. Till helheten hör till exempel att öka klientens metoder för att uttrycka sig övning av klientens interaktionsfärdigheter till exempel med hjälp av smågruppsverksamhet Handledning och träning gällande minnet och färdigheterna att hantera information Man samarbetar med klienterna för att öka deras kognitiva färdigheter, hjälpa dem att anpassa sig till den nya situationen och finna handlingssätt som stöder vardagen. Till helheten hör till exempel nya handlingssätt i klientens vardag anpassning av egna kognitiva och praktiska aktiviteter till den förändrade situationen. Separat program för anhöriga Tillsammans med den anhöriga/närstående diskuterar man livssituationen och försöker hitta metoder genom vilka den anhöriga kan stödja klienten i hans eller hennes vardag i riktning mot de uppställda målen och själv finna resurser för egen del. Till helheten hör till exempel information om sjukdomen och hur den påverkar deltagandet i det dagliga livet samtal om utmaningarna i vardagen och hur man lyckas med dem kartläggning av hjälp- och stödbehovet samt metoderna samtal om vad man kan göra för att själv orka och må bra handledning och rådgivning utifrån klientens aktuella behov i rutiner som stöder rehabiliteringen handledning i ergonomiskt riktiga sätt att assistera klienten handledning i att använda hjälpmedel och lokala tjänster. 5.4 Arbetsmetoder och -redskap Personalen använder mångsidigt olika arbetsmetoder inom rehabiliteringen. Vid genomförandet betonas olika funktionsinriktade metoder som lämpar sig för klientgruppen. Nedannämnda metoder ska användas vid denna servicelinje. Serviceproducenten kan dessutom använda andra arbetsmetoder för rehabiliteringen. Diskussioner I rehabiliteringen ingår handledda gruppdiskussioner. Vid gruppdiskussionerna delar klienterna med sig av sina erfarenheter och lär sig av varandra. Klienterna uppmuntras till att börja tillämpa goda erfarenheter och förfaranden i sin vardag.

13 11 Det kunskapsorienterade arbetet vid rehabiliteringen genomförs genom gruppdiskussioner som teamet eller den specialiserade personalen eller den övriga rehabiliteringspersonalen förberett. Tillfällena kan inledas med korta öppningsanföranden. Anförandena och diskussionerna genomförs utifrån gruppens behov och man ger möjlighet till interaktion och till frågor från klienterna. Arbete i smågrupper Klientgruppen indelas i två grupper om det är nödvändigt till exempel på grund av gruppens behov eller åldersfördelning, för att effektivera rehabiliteringen och få den att framskrida eller för behandlingen av något tema eller för att repetera det inlärda. Serviceproducenten ska reservera tillräckliga personalresurser för planeringen och handledningen av smågrupperna och för genomgång av tillfällena. Klienterna informeras om syftet med smågrupperna, och de kan då själva i den utsträckning det är möjligt delta i planeringen och genomförandet av smågruppsverksamheten, vilket gör rehabiliteringen effektivare. Funktionsinriktade metoder I grupperna tränar klienterna bland annat hantering av vardagen med olika funktionsinriktade metoder. Funktionsinriktade metoder kan ge nya infallsvinklar och hjälp med att behandla frågor som det är svårt att tala om. Klienten får stöd med att uttrycka sig. De funktionsinriktade metoderna utnyttjar olika naturliga uttrycksmedel. Personalen ska ha tillräckliga kunskaper och färdigheter för att utnyttja och använda metoden i fråga. Serviceproducenten beaktar detta i personalens sammansättning. Alla funktionsinriktade övningar och uppgifter ska ha en fast och förståelig koppling till temana för rehabiliteringen. Tillräckligt med tid ska också reserveras för bearbetning av det man lärt sig och de erfarenheter man fått. Programmet ska vara lugnt och samtidigt en omväxlande helhet som upprätthåller motivationen att delta. Nätverksarbete Målet med nätverksarbete är en välfungerande rehabiliterings- och vårdkedja där rehabiliteringen kopplas samman med de insatser som sker på hemorten och inom företagshälsovården eller hälso- och sjukvården. Nätverksarbetet påbörjas under inledningsfasen och fortsätter genom hela rehabiliteringsprocessen tills uppgifterna vid slutet av rehabiliteringen överförs till ett nätverk som bestäms av klienten. Personalen kontaktar under kursen enligt klientens individuella behov och med dennes tillstånd samarbetspartner som är viktiga med tanke på främjandet av klientens rehabilitering, t.ex. företagshälsovården eller någon annan instans. Om serviceproducenten i sin slutrapport ger en rekommendation om tänkbar fortsatt rehabilitering ska serviceproducenten kontakta klientens egen vårdinstans och försäkra sig om att det är möjligt att förverkliga rekommendationen. Klienten och den anhöriga/närstående kartlägger med teamets stöd ett samarbetsnätverk på hemorten som främjar och stöder rehabiliteringen. Med hjälp av en nätverkskarta kan man följa utvecklingen av nätverkssamarbetet. Samtidigt försäkrar man sig tillsammans med klienten om att det på hemorten och hos hälso- och

14 12 sjukvården finns ett lämpligt nätverk som svarar mot klientens individuella behov under kursen och efter den. Hälso- och sjukvården bär ansvaret för att rehabiliteringsbehoven upptäcks, för uppföljningen av rehabiliteringen och för de fortsatta åtgärder som behövs. I en enhetlig behandlings- och rehabiliteringsväg ingår ett tillräckligt nätverkssamarbete i enlighet med klientens behov och en god informationsgång mellan alla dem som bidrar till rehabiliteringen. Hembesök Före inledningsperioden gör fysioterapeuten eller ergoterapeuten i serviceproducentens team ett hembesök, där man granskar behov som har att göra med klientens funktionsförmåga och förmåga att klara sig i vardagen. Ett hembesök räcker 4 timmar. Den tid som går åt till resor ingår inte i timantalet. En anhörig/närstående är med under hembesöket och vid behov en representant för den instans som ansvarar för vården på hemorten/bostadsorten. Om avstånden under kurser i öppen och sluten vård är oskäligt långa och ett hembesök med resor tar mer än 1 arbetsdag eller om klienten nekar till hembesök, kan besöket ersättas med nätverksarbete. Om hembesöket ersätts med nätverksarbete, är syftet med nätverksarbetet att analysera de behov som har att göra med klientens funktionsförmåga och förmåga att klara sig i vardagen. Kontakten genomförs via video eller telefon under kursens gång. Rehabiliteringsdagbok Personalen avtalar med klienten om en rehabiliteringsdagbok. Om möjligt börjar man föra dagbok i början av kursen. Med hjälp av dagboken följer klienten hur rehabiliteringen framskrider och hur målen nås under kursen. Klienten antecknar sina iakttagelser, frågor som han eller hon kommer att tänka på samt utvecklingsidéer och önskemål. Klienten för in anteckningar i dagboken också under tiden mellan kursperioderna. Uppgifter mellan perioderna Syftet med uppgifterna mellan perioderna är att stödja fortsatt rehabilitering i vardagen i riktning mot de mål som formulerats under rehabiliteringsperioden. Vid rehabilitering som indelats i perioder bearbetar klienten under tiden mellan perioderna sina målsättningar med hjälp av mellanuppgifter. Klienten antecknar i rehabiliteringsdagboken hur målen uppnåtts. I mån av möjlighet kan en anhörig/närstående till exempel videofilma hur uppgifterna lyckas i vardagsmiljön. Genomförandet av mellanuppgifterna gås igenom under följande period. Uppgifterna planeras tillsammans med klienten, som får skriftliga anvisningar om och handledning i dem. Som mellanuppgift genomförs fortsättning av klientens gångträning hemma. Andra mellanuppgifter kan enligt individuellt behov vara till exempel träning av aktiviteter i det dagliga livet med hjälp av de metoder som har lärts in under perioden fysisk träning, t.ex. övningar som lärts in under perioden eller uthållighetsmotion

15 13 fortsatt arbete med de förändringar i klientens levnadsvanor som påbörjats under perioden samt självutvärdering utredningsarbete i anslutning till studierna, arbetet eller vardagsmiljön utredning och prövning av de möjligheter som stöder rehabiliteringen eller medverkan på hemorten, t.ex. att bekanta sig med eller delta i fritids- eller föreningsverksamheten uppföljning av glädjeämnen och utmaningar i anslutning till ökad social aktivitet. När man utför uppgifterna kan man använda t.ex. en e-tjänst som hjälp. (Se standardens allmänna del, avsnittet Rehabilitering med hjälp av e-tjänst) 5.5 Utvärdering Utvärderingen av rehabiliteringen baserar sig på en övergripande, ändamålsenlig och tillförlitlig bedömning. Olika utvärderingsmetoder är observation och intervju av klienten samt mätning och testning. Metoderna kan användas parallellt eller som komplement till varandra beroende på klientens funktionsförmåga och situation. Utvärderingen görs i rehabiliteringens inledningsoch slutfas. Vid utvärderingen av gruppsituationer används metoder som passar för dem. Teamets medlemmar, den specialiserade personalen och arbetsparet fungerar som utvärderare och de använder adekvata och tillförlitliga utvärderingsmetoder. Specialistläkaren eller en teammedlem bedömer vid behov vilka utvärderingsmetoder som inte är lämpliga eller ändamålsenliga för klienten. Utvärderaren ska ha tillräcklig utbildning i och god erfarenhet av att använda utvärderingsmetoden i fråga och tolka resultaten. Utvärderingarna ska göras med beaktande av hälso- och säkerhetsaspekter, ändamålsenlighet och kundorientering. Personalen gör utvärderingen tillsammans med klienten, vilket är en väsentlig del av den kundorienterade rehabiliteringsprocessen. Personalen talar om för klienten hur och varför utvärderingen görs i olika skeden av rehabiliteringen. Tillsammans med klienten och den anhöriga/närstående diskuteras grunderna för utvärderingsmetoderna, resultaten av utvärderingen och förändringarna i resultaten. Klienten vet hur resultaten påverkar planeringen och genomförandet av rehabiliteringen och förmågan att klara sig i det dagliga livet. Bedömningen och mätresultaten gås igenom med klienten och den anhöriga eller närstående under rehabiliteringen. Om det av resultaten framgår sådana symtom eller faktorer som inte kan behandlas under rehabiliteringen hänvisas klienten till hälso- och sjukvården för vård. En övergripande utvärdering ska i enlighet med ICF-referensramen innehålla bedömning och uppföljning av klientens funktionsförmåga och delaktighet samt av de personliga faktorernas och omgivningsfaktorernas olika delområden. Vid utvärderingen beaktas både klientens egen uppfattning om funktionsförmågan och den anhörigas eller annan närståendes bedömning av funktionsförmågan och förändringarna i den. Samtliga utvärderingsresultat utnyttjas då rehabiliteringen planeras och målen formuleras. Resultaten av utvärderingen i rehabiliteringens slutfas är också till hjälp då man gör upp fortsatta planer för klienten. Man kommer överens med hälso- och sjukvården om enhetliga förfaringssätt, ifall hälso- och sjukvården använder samma utvärderingsmetoder. Testade mätinstrument som kan rekommenderas finns samlade i en bank för mätinstrument kallad TOIMIA (

16 14 Obligatoriska mät- och utvärderingsmetoder Mål: GAS-metoden (Goal Attainment Scaling, Mått som mäter livskvaliteten: WHOQOL-BREF ABC-förfrågan (säker funktionell balans) skickas tillsammans med förhandsförfrågan eller genomförs under hembesöket Mätningarna av den fysiska prestationsförmågan utförs i början av inledningsperioden och i slutet av den avslutande perioden: Bergs balanstest 10 meters gångtest (ska utföras före övningarna) med maximal hastighet två gånger FAC (Functional Ambulation Classification, gångklassificering) Frivilliga mät- och utvärderingsmetoder Serviceproducenten kan, allt efter klientens individuella behov, använda frivilliga mät- och utvärderingsmetoder som lämpar sig för målgruppen. Till exempel COPM (Canadian Occupational Performance Measure) som utförs av ergoterapeuten Sinnesstämning: Grad av depression BDI 21 (Beck Depression Inventory) 6 Genomförande av kursen 6.1 Förberedelser inför rehabiliteringen Efter att ha fått rehabiliteringsbeslutet ska serviceproducenten sända klienten en kallelse och en blankett med förhandsförfrågan i enlighet med anvisningarna i standardens allmänna del. (Se standardens allmänna del, avsnitt Åtgärder som föregår rehabiliteringen.) I förhandsförfrågan ställer serviceproducenten frågor om klientens preliminära mål för kursen. Målen styr planeringen av rehabiliteringens innehåll. Samtidigt skickar serviceproducenten klienten omfattande förhandsinformation om kursen. Teamet bekantar sig preliminärt med klienternas handlingar och planerar valet av teman, tidtabellerna och personalresurserna för rehabiliteringen. Den kursansvariga får en förhandsuppfattning om klienternas funktionsförmåga på basis av handlingarna redan innan rehabiliteringen inleds. 6.2 Assistans och fritidsprogram dagen före rehabiliteringen Om en klient med svår funktionsnedsättning anländer till rehabiliteringsinrättningen dagen innan kursen börjar, t.ex. på grund av besvärliga trafikförbindelser och behöver en assistent i sina dagliga personliga aktiviteter, ska serviceproducenten ordna med assisterande personal allt efter klientens individuella behov.

17 Inledningsperioden Klientens rehabiliteringsprocess fördjupas under inledningsperioden och fortsätter under tiden mellan perioderna till exempel med hjälp av mellanuppgifter. I början av kursen får klienterna inledande information av serviceproducenten i enlighet med anvisningarna i standardens allmänna del. (Se standardens allmänna del, avsnitt Rehabiliteringens inlednings- och slutfas). Kursens första dag används för gruppbildning. I det här skedet bekantar man sig med varandra, delar med sig av sina erfarenheter, kartlägger gemensamma målsättningar och för en inledande diskussion. Under den första dagen bekantar sig klienterna med personalens hjälp i grupp med GASmetoden. Klientens individuella målsättningar bearbetas först under de följande kursdagarna vid de individuella sammankomsterna. GAS-metoden tas med som en naturlig del av kursen så att de mål som formulerats på blanketten utvärderas regelbundet vid individuella sammankomster eller gruppsammankomster och vid behov omformuleras målen enligt situationen. Formuleringen och utvärderingen av målen blir således en del av genomförandet av kursen. Personalen genomför perioden enligt rehabiliteringsprogrammet och de överenskomna temana. Individuella intervjuer och målformulering Personalen reserverar tillräckligt med tid för klienterna och teamet och den specialiserade personalen för en utvärdering av klienternas målsättningar, innehållet i rehabiliteringen och helhetssituationen. Helhetssituationen bedöms tillsammans med klienten och de anställda som är av betydelse för rehabiliteringen. Personalen bedömer så långt som möjligt klienternas funktionsförmåga innan målen för rehabiliteringen formuleras och rehabiliteringen planeras. Utifrån bedömningarna (intervjuer, undersökningar, mätningar) fastställer personalen i samarbete med klienten dennes konkreta mål för rehabiliteringen. Klienten och en eller flera av medlemmarna i teamet antecknar de konkreta målen med hjälp av GAS-metoden. Måldiskussionerna ökar de olika parternas insikt om klientens behov och de olika rehabiliteringsmöjligheterna specifikt i klientens situation. Under den andra eller tredje kursdagen: Specialistläkaren intervjuar och undersöker klienten och bedömer dennes helhetssituation. För sammankomsten reserveras i genomsnitt 60 minuter. Arbetsparet intervjuar klienten och gör nödvändiga bedömningar av klientens helhetssituation. Dessutom ställer två medlemmar i teamet eller den specialiserade personalen eller arbetsparet tillsammans med klienten upp 1 3 GAS-mål under inledningsperioden så snart som möjligt i samband med intervjuerna eller efter dem. Arbetsparet kan genomföra intervjun var för sig så att vardera arbetstagaren intervjuar och bedömer klienten i genomsnitt 60 minuter. Intervjun eller bedömningen kan också genomföras parvis. Då intervjuar och bedömer två medlemmar i teamet klienten vid en och samma intervju som i genomsnitt tar 60 minuter.

18 16 Vidare finns det under kursen 6 timmar att tillgå för klienternas individuella sammankomster med någon annan medlem i teamet och/eller den specialiserade personalen. De sammankomster som behövs placeras in i kursprogrammet på ett ändamålsenligt sätt under vilken period som helst. Timmarna är inte bundna till enskilda klienter, utan de kan användas för de klienter som mest behöver dem. Personalen planerar rehabiliteringsprogrammet så att de individuella intervjuerna så lite som möjligt inverkar på gruppbildningen och grupparbetet. Rehabiliteringsprogrammet kan till exempel innehålla sådant arbete som klienten kan avbryta eller som klienten kan fortsätta så att det inte nämnvärt inverkar på gruppens gemensamma arbete. All personal som deltar i genomförandet av rehabiliteringen ska i sitt eget arbete med klienten verka i riktning mot samma målsättningar. De mål som formulerats i början av rehabiliteringen preciseras under kursens lopp och framstegen och förändringarna i målen utvärderas tillsammans med klienten. Personalen ger klienten och den anhöriga/närstående en kopia av blanketten GAS Målformulering. Klienten eller en medlem i teamet antecknar målen. Personalen stöder klienten att aktivt följa med hur målen uppfylls med hjälp av en rehabiliteringsdagbok. Ansvarspersonerna, målen och åtgärderna ska beskrivas konkret och antecknas tydligt i klientens handlingar. GAS-blanketten bifogas rehabiliteringsrapporten, och övriga utvärderingsresultat beskrivs i rapporten (se standardens allmänna del, avsnitt Rehabiliteringsrapport). Gruppens mål I början av kursperioden diskuterar klienterna och två medlemmar av teamet eller den specialiserade personalen inom gruppen rehabiliteringsmålen och rehabiliteringsprogrammet. Gruppens mål sammanställs utifrån den gemensamma diskussionen. Gruppens gemensamma mål kompletterar tillsammans med de individuella målen det på förhand uppgjorda rehabiliteringsprogrammet. Om olika anställda svarar för gruppsammankomsterna ska dessa se till att de utbyter information sinsemellan och planerar i samråd så att arbetet och grupprocessen framskrider från sammankomst till sammankomst på ett sätt som är naturligt ur klienternas synvinkel. Rehabiliteringsprogram och individuell plan Personalen gör upp ett skriftligt rehabiliteringsprogram för klientgruppen och de anhöriga/närstående som innehåller till exempel kurstidtabellen. Rehabiliteringsprogrammet preciseras i början av kursen enligt deltagarnas behov och mål. Personalen gör dessutom upp en individuell plan för varje klient i början av kursen i vilken man i mån av möjlighet beaktar de individuella målsättningarna. Planen innehåller ett individuellt program som motsvarar klientens målsättningar och som kompletterar det gemensamma rehabiliteringsprogrammet samt nödvändiga åtgärder och uppgift om ansvarspersonerna för de olika ämnesområdena. Det individuella programmet kompletteras vid behov med individuell handledning och sammankomster med specialiserad personal. Planen omfattar också tiden mellan kursperioderna inklusive mellanuppgifter och kontaktplan.

19 17 Avslutande diskussion I slutet av inledningsperioden för arbetsparet och klienten ett avslutande individuellt samtal. Under samtalet gör man en kort lägesbedömning av den period som gått och bedömer eventuella behov att ändra rehabiliteringsprogrammet. Under samtalet ger man fortsatta anvisningar för följande period och säkerställer att mellanuppgifterna kan genomföras. Samtidigt utvärderar klienten tillsammans med de anställda läget vad gäller sina egna målsättningar och eventuella förändringar i dem, och detta antecknas på blanketten GAS Målformulering. Dessutom funderar man på målen för följande period. Beroende på klientens individuella behov deltar en anhörig/närstående i det individuella avslutande samtalet. 6.4 Den avslutande perioden Personalen genomför perioden enligt rehabiliteringsprogrammet och de överenskomna temana. Under kursens slutfas behandlas avslutandet av grupprocessen. Personalen och klienterna sammanfattar genom diskussion de mål som formulerades i början av klientgruppens arbete och hur målen har nåtts. Under diskussionen delar deltagarna med sig av sina erfarenheter av de saker som man lärt sig inom gruppen och de rehabiliteringsresultat som uppnåtts med gruppens stöd. Samtidigt planerar man hur rehabiliteringen ska fortsätta i det dagliga livet. Individuella intervjuer och sammankomster Under den avslutande perioden diskuterar personalen med klienterna hur rehabiliteringen framskridit och huruvida målen uppnåtts. Måluppfyllelsen antecknas på blanketten GAS - Målformulering. Personalen och klienten funderar på de rehabiliteringsåtgärder som eventuellt behövs och som kan genomföras under den avslutande perioden. Dessutom går personalen och klienten igenom de saker som ska skrivas in i rehabiliteringsrapporten. Under den avslutande periodens första dag: Fysioterapeuten i teamet träffar klienten innan gångträningen börjar och bedömer de förändringar i klientens hälsotillstånd som eventuellt kan inverka på rehabiliteringen. På samma gång bedömer fysioterapeuten tillsammans med klienten hur denne klarar sig i vardagen och bedömer hur mellanuppgifterna inverkat på fotens funktion. Under den avslutande perioden: Arbetsparet intervjuar klienten och bedömer tillsammans med klienten dennes helhetssituation och förmåga att klara sig i det dagliga livet. En anhörig/närstående person deltar i mån av möjlighet i samtalet. Avslutande diskussion Under den avslutande perioden ska 2 medlemmar i teamet föra en avslutande diskussion i grupp med klienterna. Under diskussionen utvärderar man kursen och försäkrar sig om att klienten får de skriftliga instruktioner som behövs och att det finns ett stödnätverk. Samtidigt bedömer klienterna tillsammans med de anställda uppfyllelsen av GAS-målen och planerna för fortsättningen, som siktar på att trygga den fortsatta rehabiliteringsprocessen. För att säkerställa att rehabiliteringen fortsätter kontaktar personalen med klientens tillstånd de aktörer som behövs för att planen för fortsatt rehabilitering ska kunna genomföras.

20 18 7 Personal 2 Serviceproducenten utser personalen (team, specialiserad personal och övrig rehabiliteringspersonal) för den enskilda kursen när kursplatserna har fyllts eller senast en månad innan kursen börjar. Om det under kursen uppstår behov av att utöka den specialiserade personalen eller byta ut övrig rehabiliteringspersonal enligt klienternas behov kan man göra detta med beaktande av punkterna i den servicelinjespecifika standarden. 7.1 Team FPA-rehabilitering i öppen och sluten vård är multidisciplinär. Därför svarar alltid ett multidisciplinärt team för kursen. Detta team har det centrala ansvaret för planeringen och genomförandet av rehabiliteringen samt för metoderna i, tidtabellen för och längden på rehabiliteringsprocessen. Under kursperioderna håller medlemmarna i teamet personalmöten där man går igenom kursen och klienternas situation och rehabiliteringsmål samt måluppfyllelsen och hur väl rehabiliteringsmetoderna fungerat. De frågor gällande en enskild klient som kommer fram på mötena dokumenteras för varje klient i klientens handlingar. Teamet består av 7 medlemmar, som är olika personer. I teamet ingår en specialistläkare (specialist i neurologi), vars andel av kursen utgör minst 8 timmar en sjukskötare eller hälsovårdare 4 fysioterapeuter, vars andel av kursen utgör sammanlagt minst 160 timmar en ergoterapeut. Varje medlem av teamet, utom specialistläkaren, genomför minst 10 timmar av kursen. Specialistläkaren har minst tre års erfarenhet av rehabilitering och/eller vård av vuxna som haft stroke. Denna erfarenhet ska ha förvärvats under de senaste 10 åren. Två andra teammedlemmar ska under de senaste 10 åren ha utfört rehabiliterings- och/eller vårdarbete om minst timmar som gäller personer som haft stroke. Som grund för timkalkylen har använts den officiella årsarbetstiden för Den allmänna arbetstiden är 38,25 timmar/vecka. De arbetstimmar som krävs motsvarar cirka 10 månaders heltidsarbete. Dessutom ska två av fysioterapeuterna i teamet ha minst två års erfarenhet av gångrehabilitering för vuxna. Som erfarenhet godkänns den arbetserfarenhet som teamets yrkesutbildade person i fråga haft efter den utbildning och behörighet som förutsätts i bilaga 1 (Yrkes- och uppgiftsbeteckningar) till standardens allmänna del. Detta krav på erfarenhet gäller inte specialistläkaren i teamet. Arbetspar Arbetsparet bär det övergripande ansvaret för genomförandet av kursen. Arbetsparet svarar för att rehabiliteringens innehåll förverkligas och för rehabiliteringsprocessen och handledningen 2 Begreppsdefinitionerna och behörighetskraven för personalen ingår i standardens allmänna del (Bilaga 1 Yrkes- och uppgiftsbeteckningar och Bilaga 2 Begrepp).