VÅGA TESTA GREJER OCH FÅ FOLK UT UR HUSEN!

Transkript

1 RESEKRÖNIKA FREDRIKA SWEDENBORG VÅGA TESTA GREJER OCH FÅ FOLK UT UR HUSEN! En av gatukontorets projektenheter har varit på studiebesök i Köpenhamns första Klimatkvartet. De tar lärdom av Köpenhamns arbete och hur staden går från att var en bilorienterad stad till att ha fler grönytor och mötesplatser. Vad kan studieresor betyda för oss som jobbar på gatukontoret? Det frågar sig Fredrika Swedenborg, kommunikatör på gatukontoret som följde med. Tåget ska avgå till Köpenhamn från Malmö C. Jag cyklar till Hyllie för att hoppa på tåget därifrån. Tåget är lite sent. Det ger mig möjlighet att njuta av det fina majvädret och kolla igenom mejlen på telefonen. Det är ett nästan proppfullt tåg som lämnar Sverige, och jag får nästan knuffa mig fram för att komma fram till gruppen längst bak i tåget. När jag väl hittat fram, placerar jag mig bredvid Annette Kronvall. Hon har nyligen börjat på gatukontoret igen, efter några år som projektledare i Svalövs kommun. Efter lite småprat om de senaste nyheterna, frågar jag Annette var hon har för förväntningar på dagen: De här studieresorna ger oss möjlighet att se vad andra städer gör som är bra, och vad vi absolut inte ska göra. Att jag ska få höra något nytt. Något att ta med sig tillbaka. Det ska också bli spännande att se hur man i Klimatkvarteret löser dagvattenhanteringen på ett unikt och även estetiskt tilltalande sätt. Studieturen är organiserad av Stina Linder, landskapsarkitekt på gatukontoret och Inga-Lill Ölin, civilingenjör, även hon på gatukontoret. Jag frågar Stina Linder om tankarna kring studieresan. Det är så viktigt att komma iväg och få input till vårt arbete med avrinning och problem med översvämningar. De har kommit så mycket längre i Köpenhamn för att tackla utmaningarna, men vi är på god väg. Köpenhamn i framkant inom många områden. De är flera år framför oss vad gäller skyfallsåtgärder. Inga-Lill Ölin håller med om vikten av att åka ut och inspireras och lära sig saker. Det ska också bli intressant att höra hur Köpenhamn arbetat med förnyelsen av stadens olika stadsområden. De här studieresorna ger oss möjlighet att se vad andra städer gör som är bra, och vad vi absolut inte ska göra. Det är också bra att ta in detta tillsammans.

2 Vi byter till S-banan på Hovedbanegården skyndar till S-tåget. Hinner inte med snabbkaffet på stationen. Vid Svanemollen station i Østerbro, hoppar vi av och promenerar bort till Vennemindevej I en ovanligt snygg blå port till ett vanligt bostadshus går vi in. Lokalen är ljus, öppen och har ett spännande och personligt möblerat kontorlandskap, som andas retro och återbruksmaterial. Torkil Lauesen, projektledare för Områdesfornyelsen SDKT Kjeld Kvarter på Köpenhamns Teknik- och miljöförvaltning, möter upp oss. Vi är åtta personer som samsas om utrymmet. Här jobbar folk från allt med kultur, sport friskvård, miljö och arkitektur. Torkil Lauesen inleder sin dragning på en långsam och försvenskad danska. Just nu har vi totalt 300 projekt för klimatanpassning i Köpenhamn. Det är ingen raketforskning vi bedriver. Vi gör fler cykelvägar, planterar grönt, gör så att vattnet rinner lättare ut i Öresund, leds ner till grundvatten eller samlas upp till återanvändning.vi jobbar med att fokusera på ett stadsområde i taget och jobbar med varje område i fem sex år. Arbetet att fokusera på ett område i taget, är kopplat till ett större arbete, eftersom vi vill ha en mer sammanhängande stad. Vårt första uppdrag har varit att förnya området Osterbro och det har vi jobbat med i 5 år. Torkil Lauesen projektledare för Områdesfornyelsen SDKT Kjeld Kvarter på Köpenhamns Teknik- och miljöförvaltning, visar upp Klimatkvarteret på Østerbro. Arbetet med stadsområdet sker i nära samarbete med de som bor i området. Torkil Lausen fortsätter Det är viktigt att få människorna ur husen för att snacka med dem. Skickar man bara brev och informerar dem, så får man bara in klagomålen när det är för sent. Gör man istället tillfälliga fysiska projekt: transporterar dit lite träd, får dit lite musik, så engagerar vi medborgarna och man får en tidigare dialog och de blir mer tillfreds med processen. Det blir mindre bråk. Det kostar såklart lite mer pengar att göra det, men det lönar sig i slutändan. Han fortsätter: - Dialogprojekten här är viktiga, men vi är ju inte riktigt klara efter våra 5-6 år. Områdesförnyelse är som en hjärt- och lungmaskin. Det blir aldrig färdigt. Det finns hela tiden olika krafter som gör att en stad påverkas i olika riktningar. Vi måste hela tiden förhålla oss till de olika bostadsföreningarna exempelvis. Vi jobbar ju ännu mer med det som ni kallar kvartersmark och som ni inte har ansvar för, utan fastighetsägarna. Egentligen är vi väldigt olika, Malmö och Köpenhamn.

3 Fotograf Charlotte Brøndum.De boende i området i Köpenhamn är involverade i projekten. Själva arbetet med Klimatkvarteren, att fokusera på ett område i taget för att säkra staden mot stora regnmängder och tillföra rekreativa värden, tillhör Teknik- och miljöförvaltningen. Teknik- och miljöförvaltningen har efter omorganiseringen blivuppdelad i olika funktioner. Vi har nu avdelningarna Utveckling, Drift, Användning och Fysik, säger han. Några av oss nickar och berättar likheterna med gatukontorets organisation. Torkil noterar vår nyfikenhet och berättar mer: Den nya organisationen börjar sätta sig och vi jobbar nu med att få alla kedjorna att fungera så att vi samarbetar bättre mellan funktionerna. Syftet är att vi ska bli mer öppna och vara mer omvärldsorienterade. Vi vill ha fler cyklar och färre som kör bil. Köpenhamn ska inte heller upplevas så homogent. Vi vill gärna testa grejer och allt behöver inte vara så snyggt och fint. Vi vill gärna ha en stad med kant. Jag frågar om ordet kant och förstår att det ingår i Fællesskab København, Köpenhamns vision och strategi, och innebär att Köpenhamn ska vara en stad med kontraster och som uppmuntrar skillnader. Innan vi går ut för att bli guidade i området tittar vi på visionsbilder över

4 kvarteren. De visualiserar på ett snyggt och trendkänsligt sätt hur de jobbar med att omvandla de nybyggda platserna från bilorienterat bostadskvarter, till fler grönytor och mötesplatser. Vi börjar med att besöka Tåsinge Plads som Torkil Lauesen beskriver som en grön oas, där regnvattnet skapar förutsättningar för lek, vistelse och mötesplatser. Tåsinge Plads på Østerbro i Köpenhamn där regnvattnet har skapat en rekreativ omgivning och där de boende har fått varit med i processen. Jag frågar Marinko Radic, trafikingenjör på gatukontoret om vad han tar med sig från Torkils dragning. Köpenhamn är en stor stad med mycket pengar. Det jag gillade mest är idén att de som blir berörda vem som helst kan vara med i styrgruppen och tycka till. Det är intressant. Att fånga upp människor som brinner och engagerar sig, säger Marinko. Däremot är Marinko lite förbryllad över hur de planerar trafiken på den gata där vi stannar för att kolla in vattenavrinningen. Det här är ju inte så enkelt löst. Cyklar kör mot enkelriktat. Hur blir det när bilarna står med nosen mot trottoaren? Det skulle vara intressant med att se olycksstatistik.

5 Han forsätter: I Malmö är det viktigt att separera gång- och cykeltrafiken från bilen. Det blir så mycket tryggare för inte minst barnen. Vi konstaterar att vi i Malmö har kommit långt med trafiksäkerhetsarbetet och tillgänglighetsanpassningen om man jämför med vissa platser i Köpenhamn. Det är inte så lätt om man sitter i rullstol, kommenterar någon och pekar på en hög kant vid en trottoar. Efter ytterligare några verkliga exempel tackar vi Torkil Lausen för en givande guidning och tar bussen mot Nyhavn. Innan den klassiska smörrebröds frokosten stannar vi till på Sankt Annaes plats, ett avlångt torg som man renoverat och lyft för att ge mer plats för stadsliv. Här prioriterar man cyklister och fotgängare och ger möjligheter för bilar att parkera i ett underjordiskt lättillgängligt garage. Man har också planerat så att vattnet från extrema skyfall dras bort från de gamla husen och ut i hamnen. Hela projektenhet B. Anna Modig, Marinko Radic Karin Sjölin, Stina Linder Inga-Lill Ölin, Fabian Christensson, Annette Kronvall och Karin Larsson

6 Efter lunchen där vi hinner avhandla både studiebesöket, helgens och kommande helgs ledighet promenerar vi bort till Nyhavn för att ta metron till Kastrup, och sedan hem. Väl på Öresundtåget får jag möjlighet att prata med Karin Sjölin, landskapsarkitekt på gatukontoret, vad som är hennes behållning. Precis som Marinko och många andra av projektledarna framhåller hon vikten av kommunikationsarbetet och att involvera medborgarna. Jag tar med deras arbete med dialogprocessen i projekten. Först tar tjänstemännen fram en plan. Sedan går de ut och kommunicerar planen med medborgare och inte genom ett enkelt brev, utan genom tillfälliga projekt som märks och syns och får medborgaren att känna här är något på gång. När de sedan har träffat medborgarna och de har fått påverka förslaget, går de till politikerna med planerna. Det är klart tänkvärt. Visst jobbar vi med att involvera Malmöbor i planeringen även i Malmö, säger jag. Ja, visst, projekten t ex i Vänskapsparken i Rosengård och aktivitetsytan Rosens röda matta är exempel på projekt där vi jobbat med dialog med medborgare. Men sånt kräver så klart resurser. Speciellt om vi också ska ha tillfälliga projekt såsom att lägga ut lite gräs, kanske musik, tillfälliga sittplatser, streetsport och aktiviteter. Men det är alltid värdefullt att skapa möjligheter att prata med Malmöborna och även andra som kan bli påverkade av förändringen, fortsätter Karin. Det är fler av projektledarna som stämmer in med att just fördelarna med i dialog i tidig process. För Karin Larsson, landskapsarkitekt på gatukontoret har studiebesöket sått ett frö. Det kan finnas fördelar med att jobba med temporära aktiviteter med syfte att skapa tidig dialog, även i exploateringsprojekt, där vi gör om landsbygd till stad. Det kan skapa ett naturligare och mer lättillgängligt diskussionsforum och på så vis kan de påverkade bli mer beredda på förändringen. Det är värt att tänka lite på, resonerar hon. När jag några dagar efter vår studieresa får tillfälle att prata med Anna Modig, enhetschef, verkar hon väldigt nöjd med halvdagen i Köpenhamn. Under min tid som projektledare på gatukontoret har jag alltid uppskattat de här resorna när man åker ut och tittar på något tillsammans och även då passar att lära känna varandra bättre.

7 Förutom att inspireras får vi gemensamma utgångspunkter för framtida projekt, vilket också kan ge en större bredd på diskussionerna, säger Anna Modig Hon fortsätter. Den här gången var det fokus på det gröna och på Köpenhamns arbete med stora regnmängder. Nästa gång är det Marinko som sätter ihop programmet. Då kommer vi att cykla runt i Malmö och fokusera mer på våra egna Malmöprojekt som handlar om trafik. Det ser jag också fram emot! Det finns stora skillnader mellan Köpenhamn och Malmö, storlek, budget, men också många likheter och utmaningar. Att lära av varandra i allt från vilka växter vi väljer som både passar för uttorkning och att stå under vatten, till de större frågorna kring hur vi jobbar för att få en attraktivare stad. Det tar jag med mig från den här halvdagen. Men den största behållningen är att jag bär med mig en positiv känsla av att få förmånen att får följa med det här trevliga och kompetenta gänget, där alla har ett stort engagemang för Malmö och malmöbon. Ett Malmö där vi hellre är ute än inne.