Grundvattenkvalité i Stockholms län

Transkript

1 EXAMENSARBETE INOM TEKNIK, GRUNDNIVÅ, 15 HP STOCKHOLM, SVERIGE 2017 Grundvattenkvalité i Stockholms län Vägsaltets påverkan på grundvattnet AMANDA UHLIN JOHAN ZACKRISSON KTH SKOLAN FÖR ARKITEKTUR OCH SAMHÄLLSBYGGNAD

2 TRITA -IM-KAND 2017:30

3 Förord Den här rapporten har skrivits är ett examensarbete på kandidatnivå på civilingenjörsprogrammet med inriktning mot energi och miljö på Kungliga tekniska högskolan. Idén till arbetet kom fram genom diskussion mellan vår handledare Ann-Catrine Norrström och Herman Carr på Stockholms länsstyrelse. Arbetet har genomförts av Amanda Uhlin och Johan Zackrisson under vårterminen Kandidatexamensarbetet omfattar 15 hp. Tack till Vi vill tacka handledare Ann-Catrine Norrström på skolan och kontaktperson Herman Carr på Stockholms länsstyrelse för både idéer och sakkunskap. Vi vill även tacka professor Bo Olofsson vars material och undervisning har varit till stor hjälp.

4 Sammanfattning Stockholms länsstyrelse genomför en regional miljöövervakning för att kartlägga kvaliteten på grundvattnet. Det här arbetet har tagits fram på länsstyrelsens initiativ tillsammans med Kungliga Tekniska Högskolan och vars syfte har varit att identifiera och diskutera lösningar på eventuella kvalitetsproblem. Undersökningen har varit fokuserad på kloridhalter i vattnet och en fallstudie har gjorts av Hammarby källa i Upplands Väsby norr om Stockholm. Det finns flera tidigare undersökningar om förorening kopplat till vägsalt, och den här studien har avgränsats till klorid och i mindre utsträckning andra ämnen som kan relateras till vägsaltning. Arbetet har inneburit en sammanställning och granskning av material om kloridhalter i grundvatten, lagstiftning om föroreningar, halkbekämpning och åtgärder mot vattenföroreningar. Undersökningen visade att kloridhalten i källorna i Stockholmsregionen har ökat, med förhöjda värden i vissa enstaka källor. År 2014 var medelvärdet och medianvärdet på 51,6 respektive 24,4 milligram klorid per liter vatten. Vatten får kvalitetsanmärkningar och kan orsaka korrosionsproblem i ledningar när halten går upp till 100 milligram per liter. Dock ska åtgärdsprogram införas redan vid en kloridhalt på 50 mg/l eller vid en markant stigande trend av kloridhalten. Kloridkoncentrationerna i Hammarby källa har länge legat nära eller över 100 mg/l. På grund av de höga koncentrationerna tätades dikena intill vägen och saltningen minskade i området. Det har lett till att kloridhalten i vattnet har sjunkit, men väldigt långsamt, och halterna betraktas fortfarande som höga. Det finns ett flertal åtgärder för att minimera kloridhalter i grundvatten, dels alternativ till natriumklorid eller andra metoder, t.ex. att hålla vägbanorna isfria med bergvärme. De är många gånger dyra och lättast att tillämpa vid konstruktion av nya vägar. Resultaten från undersökningen kan utgöra en grund för mer detaljerade undersökningar, både av specifika källor, möjliga åtgärder som kan genomföras och vilka andra föroreningar som förekommer i grundvattnet i Stockholmsområdet.

5 Abstract The Stockholm county administrative board is continuously perform regional environmental monitoring with regards to groundwater quality. The county board and the Royal Institute of Technology developed this project, and its aim was to survey the situation based on chemical analysis and discuss solutions to potential problems. The study has focused on chloride concentrations in the groundwater and the Hammarby spring, situated in Upplands Väsby north of Stockholm, was used as a case study. Earlier, chloride concentrations had been studied in connection to deicing salts, and this study has been limited to chloride with some attention paid to other elements affected by deicing salts. The study has resulted in a summary and discussion on research on chloride in groundwater, laws regulating pollution, deicing efforts and countermeasures aimed at water pollution. The study showed that chloride concentration has increased in springs found in the greater Stockholm area, with elevated concentrations found in specific sites. The overall concentrations are below the ones found in legal guidelines showed a mean and a median on 51.6 and 24.4 milligrams of chloride per liter of water, respectively. Sampled water gets remarks on quality and cause corrosion in pipes at concentrations higher than 100 mg/l. The chloride concentration in the Hammarby spring has for a long been at or above 100 mg/l. Due to the high concentrations of chloride, the roadside ditches have been sealed and road salting has been limited. This has caused chloride concentrations to decrease slowly, but the concentrations are still regarded as high. There are numerous kinds of countermeasures, both alternatives to deicing salts to decrease pollution or other methods, such as keeping roads free of ice through energy storage in the ground. These are often expensive and easier to implement when constructing new roads. The results from the project may be the base for more investigations, both with regards to specific springs and the countermeasures that can be used, and what other pollutants that are present in the groundwater in the Stockholm region.

6 Innehållsförteckning 1. Introduktion 1! 2. Syfte och mål 3! 3. Metod 4! 3.1 Mätdata 4! Bearbetning av data 4! 4. Litteraturstudie 6! 4.1 Saltanvändning i Sverige 6! Kloridhalten i Sverige i närhet till statlig väg 8! 4.2 Dricksvattenförsörjning i Stockholms län 9! 4.3 Vägsalt uppbyggnad och egenskaper 9! 4.4 Vägsaltets transport i marken 10! 4.5 Lagstiftning och riktlinjer om salthalter 11! 4.6 Förhindra spridning av vägsalt 12! Vilken typ av åtgärd behövs? 12! 4.7 Bedömningsmall för grundvatten 14! 4.8 Fallstudie 15! Bakgrund om Hammarby vattentäkt 15! Åtgärder 15! 5. Resultat 17! 5.1 Vägsalt i vattentäkter i Stockholms län 17! Områden med högre kloridhalter 21! 5.2 Hammarbys vattentäkt 22! 5.3 Alternativ till vägsalt 24! Sand 24! Effektivare salt 25! Karlstadlak 25! Iblandning av sockerbetor i vägsalt 25! Nya substitut 25! Bergvärme 25! Omläggning av vägar 26! 5.4 Hållbar utveckling 26! 6. Diskussion 28! 6.1 Koncentrationer och gränsvärden 28!

7 6.2 Områden med problem 28! 6.3 Hammarby vattentäkt 29! 6.4 Åtgärder 29! 6.5 Hållbar utveckling 31! 6.6 Framtida forskning 32! 7. Slutsats 33! 8. Referenser 34! Bilaga 1 - Saltanvändning och saltindex per vinter i Sverige 40! Bilaga 2 - Mätdata 42! Bilaga 3 - Mätdata Hammarby vattentäkt 49!

8 1. Introduktion En stor del av Sveriges dricksvatten kommer från grundvatten, vilket sällan kräver någon typ av åtgärd och går att dricka direkt. I nuläget har Sverige inga problem med att tillgodose sin befolkning med rent dricksvatten, vilket Sverige kan tacka sitt klimat och sin geologi för. De många rullstensåsarna som består av grus- och sandavlagringar utgör bra källor för rent och lättillgängligt vatten. Att Sverige har bra tillgång till dricksvatten idag behöver inte betyda att vi kommer ha det i all framtid. Grundvattnet, som utgör en del i dricksvattenproduktion, kan förorenas och endast en liten mängd förorening kan förstöra kvalitén för en stor mängd vatten (Sveriges Geologiska Undersökning, u.å.). De flesta städer i Sverige använder vattenreservoarer som finns i rullstensåsar i landskapet, men Stockholm och Göteborg är så pass stora städer att det krävs att dricksvattenproduktionen kommer från ytvatten 1. Stockholm tar sitt ytvatten från Mälaren men om en förorening eller någon annan typ av kvalitetsförsämring skulle inträffa i Mälaren krävs det att det finns en reservvattentäkt som håller god kvalité för att säkra en hållbar dricksvattenförsörjning. Främst består dessa vattenreserver av Bornsjön (Stockholm vatten), Stockholmsåsen (Norrvatten) och kommunernas grundvattentäkter (Lindström et. al., 2009). Stockholmsåsen är den största reservvattentäkten i norra Stockholm och är en 60 km lång rullstensås. Då vattnet perkolerar genom marklager ner till grundvattnet renas det genom olika processer som sker i jorden och passar därefter utmärkt att använda som dricksvatten. I Stockholmsåsen finns fyra grundvattentäkter och för att skydda vattenkvaliteten för dessa upprättats vattenskyddsområde för var och ett av dem (Upplands Väsby Kommun, 2017). I ett vattenskyddsområde finns det bestämmelser för vilka verksamheter och kemikalier som får användas, detta för att skydda vattentäkter mot föroreningar (Havs och vattenmyndigheten, 2017). Hammarby källa är en av grundvattentäkterna i Stockholmsåsen vars tillrinningsområde ligger i Upplands Väsby längs med väg E4 och Stockholmsvägen. Vattentäkten användes från 1959 till 1971 för vattenförsörjning i kommunen. Vid provpumpning av vattentäkten under juli till september år 1956 uppmättes kloridhalten i grundvattnet till mellan mg/l. Därefter ökade kloridhalten kraftigt under 80-talet vilket slutligen resulterade i att kloridhalten låg på 120 mg/l i början av 90-talet (Maxe et al., 1993). Studier under 1991 fastställde att kloridhalten inte bara hade höjts vid Hammarby grundvattentäkt utan i hela grundvattenmagasinet, i magasinet låg kloridhalten på ungefär 100 mg/l. Vidare studier under år 1993 hade i syfte att reda ut varför denna ökning av kloridhalten hade skett. Resultatet indikerade att det var vägsaltet som orsakade förhöjda kloridhalter i åsen (Knutsson et al., u.å.). 1 Bo Olofsson. Professor i Miljögeologi. Föreläsning Herman Carr. Dr Naturvetenskap. Intervju

9 Att grundvatten hålls fritt från klorid är viktigt för att inte grundvattnet ska få försämrad kvalitet och för att uppfylla miljömål och lagar som berör grundvatten. Dessutom är det viktigt i och med att Stockholms befolkning växer, så ökar även efterfrågan på dricksvatten och en ökad dricksvattenproduktion krävs (Lindström et al., 2009). Under 2002 och 2003 gjordes en inventering av kallkällor i Stockholms län för att undersöka vilka källor som kunde användas till en långsiktig miljöövervakning av grundvattnet (Boman & Hanson, 2004). Vattnet i källorna är framträngande grundvatten som kommer till markens yta, det kan sippra ut i små mängder eller i större mängder så att det bildas en vattensamling. Källor som har kontinuerligt flöde passar bra för miljöövervakning då prover kan tas utan att påverka källan. Genom inventeringen finns nu ett fungerande miljöövervakningsprogram som har i uppgift att analysera grundvattnet och göra kontroller för att se om grundvattnet uppfyller de krav som finns (Carr, 2017). 2

10 2. Syfte och mål Syftet med projektet är att göra en sammanställning över kloridhalten i källor i Stockholms län ser ut, utgående från mätdata från Stockholm Länsstyrelsens regionala miljöövervakning. Syftet är också att som fallstudie undersöka hur kloridhalterna har varierat över tiden i Hammarby källa, vars tillrinningsområde är i Upplands Väsby utmed väg E4. Målen för denna studie är att genomföra en litteraturstudie för att få kunskap om hur vägsaltsanvändningen har förändrats över tid, dess egenskaper och dess transport i marken samt hur vägsaltet kan stoppas från att nå grundvattnet. Vidare är målet att identifiera alternativ till vägsalt eller andra metoder för halkbekämpning. Sammanställningen och litteraturstudiens resultat ska presenteras och diskuteras för att ge rekommendationer till framtida åtgärder och studier. 3

11 3. Metod Stockholms länsstyrelse har sedan 2002 provtagit och analyserat vattenkemin i grundvatten i Stockholmsområdet. Dessa data är väl genomarbetad och trovärdig och kommer användas som grund för analys av vattentäkten vid Hammarby kyrka. De givna data kommer också användas för att göra sammanställningen över kloridhalterna i källor i Stockholms län. För att kunna göra en utvärdering av analysresultaten och sätta resultaten i ett sammanhang samt avgöra hur omfattande eventuella problem är gjordes en litteraturstudie. En litteraturstudie är en insamling av befintliga fakta. Det finns många gedigna studier gjorda på sambandet mellan klorid i vägsalt och påverkan på mark och vatten. För att hitta denna information har KTH primo, Google Scholar och Google använts som sökmotorer. Till stor del bygger rapporten på myndigheter som ansvarar för vägar och miljön kring dem så som Trafikverket, Väg och Transportinstitutet, Länsstyrelsen, SGU och VSA rådet. Rapporten baseras även på andra befintliga data, främst från Stockholm länsstyrelse för att kunna genomföra sammanställningen av källornas kloridhalter. 3.1 Mätdata Mätdatan är som tidigare sagts från Stockholms länsstyrelse. Proverna har använts för att analysera vattenkvaliteten hos grundvattnet i Stockholm läns och har varit en del i den regionala miljöövervakningen 2. Genom Herman Carr på Stockholms Länsstyrelse har tillgång till mätserier möjliggjort en analys av hur grundvattnet har påverkats av vägsalt. Dataunderlaget består av totalt 194 mätningar i 16 olika kommuner 3 som gjorts i 53 olika källor på olika platser i länet. Det fanns mätdata från några av kommuner för varenda av de tre de tre stora vattenleverantörerna. Mätningarna har gjorts under åren , samt Dock finns det inte data för varje källa vid varje år 4. Undersökningen tar hänsyn ett stort antal ämnen som bekämpningsmedel och lösta joner i vattnet och även faktorer som alkalinitet, organiskt kol och ph-värde. Utifrån detta stora mätunderlag sorterades mätdata ut som presenteras nedan. Dessa ligger till grund för de bedömningar som görs av vattnets kvalitet efter de riktlinjer som ges av föreskrifter och lagstiftning Bearbetning av data Vid bearbetning utav datan uppmärksammades att vissa årtal förekommer en relativt stor spridning av kloridhalter medan andra årtal har relativt liten spridning. Vid sammanställningen av data beslutades därför att både beräkna medelvärde och median för att 2 Herman Carr. Dr Naturvetenskap. Intervju Kommunerna som fanns med från Stockholm Vatten var: Botkyrka, Ekerö, Nacka, Nynäshamn, Salem samt Haninge; från Norrvatten: Upplands Väsby, Täby, Solna, Sollentuna, Sigtuna, Vallentuna, Norrtälje samt Knivsta och från Telge: Södertälje och Nykvarn 4 Herman Carr. Dr Naturvetenskap. Intervju

12 få två bilder över hur kloridhalten i grundvattnets ser ut i Stockholms län. Dessutom räknades en trendlinje fram med Excel som infogats i flera diagram. Trendlinjen är en linjär linje som tagits fram med minsta kvadratanpassningen. Dessutom har R-kvadrat värdet infogats med hjälp av Excel. Det är ett tal mellan 0 till 1 och beskriver hur bra anpassad linjen är till kurvan. Ett värde som är nära 1 är en mycket bra anpassad kurva. Medelvärdet fungerar bäst vid symmetrisk data, alltså liten spridning, då den tar hänsyn till alla värden. Därigenom kan ett extremvärde ha stor inverkan på medelvärdet, eftersom datan har en viss spridning vissa år beräknades även standardavvikelsen för stickprov fram för att se hur stor denna spridning var. Standardavvikelsen beräknas fram genom formeln:! = (!!)!! 1!!"#$%#&%#''()*+!*!!!"#"$%ä!"#!!!"#$%&'()!*#&ä!"#!!!"#!$!!ä!!"# Median fungerar till skillnad från medelvärdet bäst vid asymmetrisk data då det inte tar hänsyn till extremvärden och passar därför bra vid kvalitetsundersökning över hur Stockholms läns vattenkvalitet ser ut överlag. 5

13 4. Litteraturstudie Under detta avsnitt presenteras en bakgrund till vägsaltanvändningen, vägsaltets form av natriumklorids egenskaper och spridning. Dessutom presenteras metoder som bidrar till minskad spridning av klorid till grundvattnet. Detta avsnitt är till för att ge läsaren en bakgrund och förståelse för resultatet. 4.1 Saltanvändning i Sverige Idag används både sandning och saltning för att minimera halka på vägarna. Vilka vägar som saltas respektive sandas utgår främst från vilket standardklass vägen har under vintern. Vägarna klassificeras från standardklass ett till fem där standardklass ett är högst prioriterad. De flesta vägar i standardklass ett till tre är högtrafikerade och halkbekämpas vanligtvis med salt medan standardklass fyra och fem är lågtrafikerade och halkbekämpas vanligtvis med sand (Trafikverket, 2016a). Vägsalt fungerar bra på högtrafikerade vägar och håller vägarna körbara hela vintern samt reducerar antalet dödsoffer i trafiken med 60 personer jämfört med att använda sand och samma hastighetsbegränsningar (Trafikverket, 2016b). Under 1960-talet ökade vägtrafiken kraftigt. Som nämnt i stycket ovan är salt att föredra på högtrafikerade vägar och vägtrafikens ökning under 1960-talet ledde således till att salt började användas i större utsträckning (Öberg et al., 1991). Från och med vintern 1976/1977 har Vägverket fört statistik på den totala mängden använt salt i Sverige vilket visas i figur 1 (Trafikverket 2016c). Från att salt började användas i större utsträckning fram tills att Vägverket började föra statistik finns inga uppgifter om hur stor saltanvändningen var. Det som går att avläsa från den information som finns tillgänglig är att under mitten av 70-talet fram till vintern 1993/1994 ökade saltanvändningen. Vintern 1993/1994 nådde saltanvändningen sitt maximala värde där nästan ton salt förbrukades och därefter visar trenden på en minskad saltförbrukning. Att saltmängden ökade så mycket under vintern 1993/1994 berodde på att fler aktörer än Vägverket började salta vägarna. Vägverket hade under tidigare år stått för vägsaltning och hade därmed god erfarenhet av vilken mängd som skulle spridas. När sedan fler aktörer med begränsad erfarenhet började sprida vägsalt, användes alldeles för mycket salt i relation till vad som behövdes. 5 5 Ann-Catrine Norrström. Docent i Grundvattenkemi. Skriftlig återkoppling

14 Antal&ton& ! ! ! ! ! ! ! ! 50000! 0! Saltanvändning&i&Sverige& 1976/1977! 1978/1979! 1980/1981! 1982/1983! 1984/1985! 1986/1987! 1988/1989! 1990/1991! 1992/1993! 1994/1995! 1996/1997! 1998/1999! 2000/2001! 2002/2003! 2004/2005! 2006/2007! 2008/2009! 2010/2011! 2012/2013! 2014/2015! Figur 1. Diagram visar total saltanvändningen i Sverige under vintrarna från 1976/1977 till 2015/2016. Diagram har gjorts med hjälp av data från trafikverket, se Bilaga 1. Saltindex är ett annat sätt att mäta saltanvändningen och kan avgöra hur effektivt saltet har använts (Miljömål, u.å.). För varje vinter räknas ett teoretiskt värde fram för mängden salt som behövs, det teoretiska värdet beräknas med hänsyn till väderförhållanden under den specifika vintern. Därefter divideras den faktiska användningen genom den teoretiska användningen vilket ger saltindex för den specifika vintern. Ett saltindex större än ett indikerar på att mer salt än nödvändigt har använts, tvärtom för ett värde under ett. Denna metod togs fram under 1990-talet och vad som går att utläsa från Figur 2 har saltindex sedan vintern 2005/2006 legat under saltindex 1(Miljömål, u.å.). Utifrån total användning salt (se Figur 1) och saltindex (se Figur 2) visar trenden att saltanvändningen minskar och att saltet används på ett effektivare sätt. År& Saltindex& 1,4! 1,2! 1! 0,8! 0,6! 0,4! 0,2! 0! Saltindex,&1996/ /16& År& & Figur 2. Diagrammet visar saltindex under vintrarna 1996/97 till 2015/2016. Diagram gjort med hjälp av data från trafikverket, se Bilaga 1. 7

15 Denna förändring i saltanvändning kan förklaras med att efter en tids användande av vägsalt började oönskade effekter framkomma, till en början var det främst korrosionsangrepp på bilar och stålanläggningar samt skador på betongkonstruktioner. Senare uppmärksammades även negativa effekter på miljön, både för grundvatten och vegetation, vilket utmynnade i ett omfattande forskningsprojekt MINSALT. Syftet med projektet var att undersöka om det gick att minska saltanvändningen utan att riskera en försämrad trafiksäkerhet (Öberg et al., 1991). Detta kan anses vara startskottet för ökad medvetenhet kring vägsaltets negativa effekter och satte igång arbetet med att minska användningen och även ta fram effektivare metoder och lagstiftning som reglerar användningen Kloridhalten i Sverige i närhet till statlig väg En utredning gjord av Sveriges Geologiska Undersökning (2004) sammanställde hur höga kloridhalter det fanns i brunnar och källor som låg upp till 500 meter från en statlig väg som saltas vintertid. Dock var slutsatser svåra att dra utifrån sammanställningen. Detta på grund av att de mätpunkterna med högst kloridhalt låg nära vägar men det sammanföll även med att mätpunkterna låg nära kust eller att mätpunkterna legat under högsta kustlinjen (Ojala. & Mellqvist, 2004). Dock går det utifrån Figur 3 avgöra att det finns ett stort statligt vägnät som saltats i Stockholm och att halterna ligger överlag över 100 mg/l enligt undersökningen. Figur 3: En bild över hela Sverige som fisar kloridhalten i grundvattnet där provtagningarna gjorts i brunnar och källor. Källa: Ojala, L. & Mellqvist, E. (2004) 8

16 4.2 Dricksvattenförsörjning i Stockholms län Stockholms dricksvattenförsörjning kommer idag från tre stora vattenleverantörer vilka är Stockholm vatten, Norrvatten och Telge vatten. Stockholm vatten och Norrvatten tar idag sitt dricksvatten från Östra Mälaren. Stockholm vatten levererar dricksvatten till Stockholm, Huddinge, Botkyrka, Ekerö, Haninge, Lidingö, Nacka, Nynäshamn, Salem, Strängnäs, Tyresö och Värmdö kommun och Norrvatten levererar sitt dricksvatten till Danderyd, Järfälla, Knivsta, Norrtälje, Sigtuna, Sollentuna, Solna, Sundbyberg, Täby, Upplands Väsby, Upplands-Bro, Vallentuna, Vaxholm samt Österåker kommun (Stockholm Stad, 2017 & Norrvatten, u.å.). Telge tar också sitt vatten från Mälaren men låter det vattnet samt nederbörd infiltrera ner genom Malmsjöåsen. Alltså utnyttjar Telge konstgjord infiltration i en grusås för att rena sitt dricksvatten. Telge förser Södertälje och Nykvarns kommun med dricksvatten (Telge, u.å.) Som beskrivs ovan kommer den största delen av Stockholms läns dricksvattenförsörjning från ytvatten men Stockholmsåsen samt kommunernas grundvattentäkter är en del av vattenreserver även om Bornsjön är den största reserven (Lindström et al., 2009). Detta innebär att det finns intresse att bevara grundvattnets kvalité i hela Stockholms län då dessa kan utgöra vattenreserver eller vara en del i dricksvattenförsörjningen i framtiden. 4.3 Vägsalt uppbyggnad och egenskaper Det dominerande vägsalt som används i Sverige består av natriumklorid, fukt, gips och natriumferrocyanid. Natriumklorid utgör 97 % av vägsaltet, natriumferrocyanid utgör mindre än en hundradels procent, fukt och gips står tillsammans för nästan 3 %. Natriumferrocyanid, Na 4 Fe(Cn) 6 *3H 2 O, gör att saltet inte klibbar ihop och finns även i vanligt bordssalt. Cyanidjonen är i vanliga fall mycket giftig, dock är cyanidjonerna i natriumferrocyanid starkt bundna till järn och därmed är detta ämne inte giftigt. Vägsalt innehåller inte heller några mätbara mängder tungmetaller eller dieselolja (Trafikverket, 2016d). Is och snö smälter normal vid 0 C, dock kan vattnets smältpunkt påverkas med hjälp av salt. Enligt Trafikverket kan vägsalt smälta is och snö ända ner till -18 C (Trafikverket, 2016d). Enligt en undersökning gjord av Ish och Möller (2002) i uppdrag av Väg- och transportforskningsinstitutet ska salt teoretiskt sätt kunna smälta is och snö ända ner till -21,1 C, dock krävs då en viktprocent på 23,3% salt. Saltets förmåga att sänka smältpunkten är beroende av saltets viktprocent. I undersökningen framgår även att det inte går att sänka smältpunkten lägre än till det -21,1 C då en högre viktprocent än 23,3% salt resulterar i att saltet är olöst i lösningen och smältpunkten ökar. I praktiken fungerar saltets sänkning av smältpunkten inte lika bra som i teorin. Vägverket har därför satt en gräns för saltanvändning vid temperaturen -6 C, då effekten av saltet halkbekämpning blir begränsad vid lägre temperaturer. Detta beror att i praktiken behövs termisk energi och fukt för att saltet ska lösa 9

17 upp sig och bli en saltlösning. Vid mycket låga temperaturer är den termiska energin låg och därför skulle därför smältningen av is och snö ta lång tid och halkbekämpningen får sämre effekt (Ish & Möller, 2000). Det finns två huvudsakliga typer av salt som används, torrsalt och befuktat salt. Torrsalt består endast utav fasta saltkorn. Hur snabbt saltet kan lösa upp sig och därmed sänka vattnets smältpunkt beror på hur stora saltkornen är, ju större korn desto längre tid tar det att lösa upp. Två problem med användning av torrsalt är att det inte börjar sänka smältpunkten på en gång om vägen redan är täckt med snö och is samt att det saltet inte fästs i vägbanan och därmed förflyttas utav trafiken. Befuktat salt är vägsalt blandat med en saltlösning. På grund av att saltet är i en lösning fäster det snabbare i vägbanan än vad torrsalt gör, vilket även gör att mängden använt salt minskas. Dock fungerar befuktat salt inte bra när det finns is på vägbanan då saltlösningen i sådana fall kan frysa till och göra det ännu halare (Fredriksson, 2015). 4.4 Vägsaltets transport i marken Vägsaltets huvudkomponent natriumklorid påverkar mark, växter och vatten på flera olika sätt. Det löser sig i vatten som positiva natrium- och negativa kloridjoner. Jonerna transporteras lätt över och ner i marken i området. Natrium är en så kallad katjon som dras till negativt laddade lermineral. Då kan det uppstå katjonbyten där markens utbytespositioner fastlägger natriumjonerna och frigör andra katjoner vars plats natriumet tar. Natriumet blir då kvar i marken medan andra katjoner (som exempelvis kalcium eller kalium) och metaller i marken löses ut eller förblir lösta i vatten och transporteras till grundvattnet. Det innebär att vägsaltning indirekt kan orsaka förhöjda halter av flera olika ämnen i grundvattnet, vilket kan orsaka ytterligare kvalitetsproblem (Bäckström et al., 2004; Ramakrishna, 2005). Förutom påverkan på själva marken så orsakar ett överskott på natrium också att växters upptag av andra näringsämnen som kalcium, kalium och magnesium minskar. Detta beror både på att mer natrium finns tillgängligt att ta upp och att natriumet gör att andra ämnen transporteras ut från marken. Det blir ofta vanligt med kaliumbrist hos växter i saltade områden (Parida, 2005). Natriumet kan också röra sig vidare ut ur marken då det inte binds lika hårt som andra ämnen som kan användas i vägsalt eller tillförs p.g.a. vägslitage, till exempel magnesium och kalcium. Detta kan leda till en lindrigare toxicitet för växter. Höga halter av natrium i jorden kan också innebära att jordens genomsläpplighet försämras då natriumet kan orsaka att markens aggregat bryts upp och de mindre markpartiklarna, d.v.s. kolloider, täpper igen markens porer. Det innebär att infiltrationen av vatten försämras, vilket kan orsaka ansamlingar av vatten på ytan eller kan bidra till erosion av jorden i området när vattnet rinner av (Cunningham, 2007). 10

18 Den negativt laddade kloridjonen från vägsaltet reagerar i regel inte med markpartiklarna utan förblir löst i vatten och transporteras ner till grundvattnet tillsammans med andra lösta ämnen. Det kan ge problem med kvaliteten på grundvattnet och i extrema fall göra att det bedöms som otjänligt. Redan vid lägre halter av klorid ökar vattnets elektriska ledningsförmåga, alltså konduktiviteten, och risken att det kan skynda på korrosion i ledningar om det skulle användas. Vid högre koncentrationer påverkas också smaken på vattnet (Sveriges Geologiska Undersökning, 2013). 4.5 Lagstiftning och riktlinjer om salthalter EU:s vattendirektiv antogs år 2000 för att kvalitetssäkra vattnet i unionen och det fördes in, tillsammans med instruktioner om hur ansvar i frågan ska fördelas, i svensk lagstiftning år Det är inskrivet i 5 kap. miljöbalken, förordning (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön och förordning (2007:825) med länsstyrelseinstruktion och utgör grunden för hur frågorna hanteras i Sverige. Arbetet med vattenförvaltning sköts av länsstyrelserna under ledning av Havs- och vattenmyndigheten, som också redovisar arbetets resultat för EU. Som del av detta tar myndigheten fram föreskrifter för arbetet och vägledningar för hur föreskrifterna ska tillämpas (Havs och vattenmyndigheten, 2016a; Livsmedelsverket, 2017). Det är också Havs- och vattenmyndigheten som har riktvärden för miljögifter och ämnen som påverkar kvaliteten i sina föreskrifter. Beroende på om några av gränserna för ämnena överskrids så bedöms om vattnet uppnår en god kemisk status eller inte (Havs och vattenmyndigheten, 2016b). Sveriges Geologiska Undersökning har som del av detta föreskrivit om förvaltning och övervakning av grundvattenkvaliteten i Sverige. Däri finns gränsvärden för vid vilka koncentrationer man ska agera. Om en grundvattenförekomst riskerar att inte uppnå eller behålla god kemisk status eller har ökande koncentrationer av ämnen ska miljökvalitetsnormer i form av riktvärden respektive utgångspunkter för att vända trend fastställas. För klorid ligger riktvärdet på 100 milligram per liter och en utgångspunkt för att vända trend på 50 milligram per liter i större delen av landet och 75 milligram per liter på västkusten (Sveriges geologiska undersökning, 2013). Åtgärdsprogram upprättas både för vattenförekomster som överskrider riktvärden och som överskriver utgångspunkterna för att vända trender, för att förbättra vattnets kemiska status och att omintetgöra risken att vattnets status försämras 6. Det finns ytterligare riktlinjer för halter av dessa ämnen. Även där står det att vattnets kvalitet får en anmärkning vid 100 milligram klorid per liter vatten av tekniska skäl med hänsyn till korrosion och i synnerhet vid 300 milligram klorid per liter av estetiska skäl då smaken på vattnet påverkas. Natrium får en anmärkning av tekniska skäl vid 100 milligram per liter och 6 Herman Carr. Dr Växtfysiologi. Skriftlig återkoppling

19 vid 200 milligram per liter av estetiska skäl då det påverkar smaken på vattnet (Sveriges Geologiska Undersökning, 2013). Att Sverige ska ha grundvatten av god kvalitet är ett av de miljökvalitetsmål som fastställts av svenska riksdagen. Där är formulerat att grundvattnet ska ge en säker och hållbar dricksvattenförsörjning samt bidra till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag. Problemen som beskrivs inbegriper bekämpningsmedel, stora vattenuttag, vägsalt och att grusuttag hotar vattentäkter i grusåsar. Arbetet med dessa miljömål följs varje år upp för att rapporteras till regeringen (Miljömål, 2016). 4.6 Förhindra spridning av vägsalt Det är svårt att säga exakt hur saltet rör sig från vägen till miljön runt omkring men förenklade modeller kan utformas. Dessa kan ge förståelse för hur vägsaltet kan spridas men modellerna bygger på antaganden och visar därför inte hela verkligheten (Blomqvist, 2001). Vägsaltet kommer att transporteras från vägarna till den närliggande miljön på olika sätt. Genom att saltet löser sig i vatten kan det infiltrera ner i vägen eller genom avrinning nå närliggande miljö eller dräneringssystem. Det kan även spridas genom stänk från fordon, i form av saltkristaller eller som saltlösning, till närliggande dräneringssystem eller till omgivningen bortanför dessa. Genom att saltlösningen kan infiltrera ner i vägbanan eller närliggande mark om det inte finns något som stoppar det kommer det slutligen att nå grundvattnet (Blomqvist, 2001). Hur stor del av saltet som sprids via avrinning eller luftburet beror på beläggningsyta, trafikbelastning, vindförhållande, klimat, vägens lutning och vägbredd. Beroende på dessa komponenter kan spridningen vid olika vägar se mycket olika ut och därför måste även åtgärder utformas på olika sätt. Eftersom Trafikverket har det direkta ansvaret för det statliga vägnätets miljöpåverkan har de riktlinjer för vad som ska skyddas (Trafikverket, 2011). När det gäller hur stor del av vägsaltet sprids genom avrinning eller stänk har en studie på KTH gjort av Annika Lundmark (2008) där resultatet visade att % sprids genom avrinning och att 20-50% sprids luftburet eller plogas bort (Lundmark, 2008). I och med detta resultat finns det goda chanser att minska vägsaltspridningen genom bra åtgärder Vilken typ av åtgärd behövs? Det vatten som rinner bort från vägen kallas vägdagvatten och definieras som det vattnet som uppkommer på vägytor och andra hårdgjorda ytor inom vägområdet. Vägdagvattnet består inte enbart av vatten utan även ämnen och material från vägbanan eller som fordon släppt ifrån sig, vilket innebär att vägdagvattnet kan påverka omgivningen negativt genom spridning av föroreningar. För att hålla vägarna trafiksäkra krävs det att vatten kan transporteras från vägarna genom vägdagvattensystem, där vattnet kan ledas bort genom exempelvis vägdiken 12

20 eller att vattnets tillåts att infiltrera ner i marken i nära anslutning till vägen. Dock ser dessa system olika ut beroende på olika nederbördsförutsättningar samt vilka typer av föroreningar som kan förekomma vid en specifik plats. Därigenom krävs det olika vägdagvattensystem för olika platser och för olika syften. (Trafikverket, 2011). Hur vägdagvattnets ska renas och därmed vilket åtgärd som ska sättas in beror på vilken hur stor belastning föroreningarna från vägen har, hur känslig omgivningen är samt vilka förutsättningar omgivningen har för exempelvis tillgänglighet för underhåll av vägdagvattensystemet (Trafikverket, 2011). Högtrafikerade vägar vid avrinningsområde för vattentäkter och vid vattenskyddsområde kan få miljöproblem med vägdagvatten. Detta då högtrafikerade vägar utsätts för stor saltspridning under vintrarna som genom att det är lättlösligt kan sprida sig till grundvattnet. På dessa platser kan vägsaltningen resultera i höga kloridhalter och försämra vattenkvaliteten hos källor som kan användas för dricksvattenproduktion i framtiden eller som redan idag används som dricksvattenproduktion (Ramakrishna, 2005; Trafikverket, 2016a). För att hindra att vägsaltet når grundvattnet krävs det att dikena utformas så att de kan förhindra infiltration genom dikesbotten och som kan leda bort vattnet för rening eller utspädning. Ett sätt för att möjliggöra detta är att anlägga diken med tätande membran i botten (Trafikverket, 2011). Geomembran är ett samlingsbegrepp för tätande membran och användas vid tätning av diken. Vatten kan inte tränga igenom membranet och därigenom kan vägsaltet inte nå grundvattnet (Dahl Sverige AB, 2016). Figur 4. Bild över hur tätade diken kan se ut. Källa: ViaCon (u.å) För att säkerhetsställa att dikena hålls täta i många år används inte enbart ett geomembran då detta kan gå sönder av genomträngande rötter eller av vassa stenar. Därför innesluts geomembranet i skyddsgeotextil på båda sidor eller skyddsgeotextil och bentofix benotinmatta på var sin sida. Detta gör att dikena blir helt tätade mot vatten och det saltförorenade vattnet kan föras bort (ViaCon, u.å.). Ett sätt kan vara att föra vägdagvattnet till en recipient som är mindre känslig för föroreningar t.ex. genom att recipienten har stor utspridningseffekt och stor volym (Trafikverket, 2011). En annan möjlighet är att föra vattnet 13

21 till dagvattenreningsanläggningar där lösta partiklar som klorid kan tas bort innan vattnet skickas ut i en recipient (Svenska Byggbranschens Utvecklingsfond, 2008). 4.7 Bedömningsmall för grundvatten I rapporten Bedömningsgrunder för grundvatten (2013) skriven av SGU har ett verktyg för en enhetlig klassning av grundvattnets tillstånd för hela landet tagits fram. Detta verktyg ska, oavsett syfte med undersökningen, klassa grundvattnet genom olika tillståndsklasser som relateras till de effekter kopplade till grundvattnets kvalitét som uppkommer på miljö, hälsa samt teknik. Det finns många parametrar att undersöka för att få en helhetsbild över grundvattnets tillstånd. För kategorin salt finns det tre parametrar att avläsa; klorid, konduktivitet och sulfat. Då denna undersökning inriktar sig på vägsaltets har begränsningen gjorts till att undersöka kloridhalten i grundvattnet. Dock kommer även jämförelser med natrium samt andra lösta joner att göras i vissa fall. Detta natrium- och kloridförhållandet bör vara 1:1 om grundvattnet är påverkat av vägsalt och inte av exempelvis havsvatteninträngning. Dock stämmer inte alltid förhållandet då jonbyten sker i marken vilket innebär att kalcium och magnesium ökar medan natriumhalten inte blir lika stor då natrium binds i marken. För att kunna vända trenden hos grundvatten med dålig kvalitet sätts ett gränsvärde 50 mg/l. Ett riktvärde för antropogent kloridtillförsel ligger på 5-20 milligram/l, d.v.s. värden över detta antas ha antropogent ursprung, halter varierar beroende på om området legat under eller över högsta kustlinjen. Nedan finns en tabell som visar hur olika kloridhalter klassas (SGU, 2013). Tabell 1. Hur kloridhalten påverkar tillståndsklassen. Källa: Havs och Vattenmyndigheten (2017) Tillståndsklasser Klass Benämning Kloridhalt (mg/l) 1a Mycket låg halt <5 1b Låg halt Måttlig halt Relativt måttlig halt Hög halt Mycket hög halt Att vattnets konduktivitet är av intresse är då det visar den elektriska ledningsförmågan och alltså ett mått på hur mycket lösta joner det finns i vattnet. Ökar konduktiviteten tyder detta på ett grundvatten med sämre kvalitet. Konduktiviteten används ofta som ett mått för att skatta kloridhalten. Då tillgång till data om kloridhalten finns har begränsningen gjorts att sammanställningen kommer att utgå från kloridhalten istället för konduktiviteten (SGU, 2013). 14

22 4.8 Fallstudie Här presenteras bakgrund till Hammarby vattentäkts användning, upptäckten av förhöjda kloridvärden samt vilka åtgärder som vidtagits för att minska problemen Bakgrund om Hammarby vattentäkt Hammarby källa ligger i Upplands Väsby kommun, nedanför Stockholmsåsen i södra änden av sjön Fysingen (Guinchard & Lundkvist, 2014). Längs med Stockholmsåsen går motorväg E4 och Stockholmsvägen, den förstnämnda skär åsen ungefär 1 km söder om Hammarby vattentäkt och de sistnämnda skär åsen så nära som meter söder om Hammarby vattentäkt. Båda dessa stora vägar saltas vintertid och en stor mängd salt behövs då det endast på motorväg E4 i Upplands Väsby går fordon per dygn (Bothen et al., 2006; Upplands Väsby kommun, 2015). Hammarby källa ligger längs med Ingegerdsleden där folk gör pilgrimsvandringar idag. Historiskt har källan ansetts ha läkande krafter. En lagom mängd ska ha varit att dricka sju stycken klunkar av vattnet och folk ska även ha tvättat sig i källan (Folmer, 2011; Guinchard; Lundkvist, 2014). I modern tid anlades en vattentäkt i åsen under åren Befolkningen i området växte dock så snabbt att den nya vattentäkten redan fem år senare inte räckte till. Vattenuttagen i åsen förstärktes med andra vattenuttag på andra platser men från 1971 övergick Väsby Kommun till att enbart använda ytvatten. Vattentäkten i Hammarby behölls som reservvattentäkt (Maxe et al., 1993). Kloridhalter i vattentäkten har mätts under en lång tid i olika utredningar och har under en längre tid haft en kloridhalt som överskrider gränsen för teknisk anmärkning (Bothen et al., 2006). År 1993 gjordes en sammanställning av de tidigare utredningarna som gjorts, med en diskussion om källan till de förhöjda kloridhalterna var vägsaltning eller relikt havsvatten. Ökningen av klorid i Hammarbyreservoaren, som då inte hade använts som vättetänkt i ungefär 20 år, jämfördes med uppgifter från områden med relikt saltvatten där kloridhalten minskat med en minskat vattenuttag. Eftersom kloridhalterna ökade i Hammarbyreservoaren trots minskat uttag antogs att det gick att utesluta att det var relikt saltvatten som orsakade den ökade kloridhalten i vattentäkten (Maxe et al., 1993) Åtgärder När de höga kloridhalterna uppmärksammades samt att de förhöjda halterna kunde förklaras med vägsaltanvändningen började åtgärder för att minska kloridhalterna (Nordh, 1994). År 1992 sattes första åtgärden in vilket var ett beslut som reglerade vägsaltningen på de kommunala vägarna till att endast salta vissa vägkorsningar och backar. Dock stod Vägverket (nu Trafikverket) för saltningen på de statliga vägarna vilket innebar att begränsad saltning endast kunde ske på Stockholmsvägen och andra kommunala vägar medan Vägverket reglerade vägsaltanvändningen på väg E4. Vägverket började även de under denna tid försöka minska saltanvändningen på de statliga vägarna vilket bidrog positivt till att minska 15

23 kloridhalterna (Bothen et al., 2006; Upplands Väsby Kommun, 2013). År 1994 instiftades även ett miljöskyddsbeslut som sade att kloridhalten före år 2005 skulle underskrida 100 mg/l och år 2025 skulle den underskriva 50 mg/l. År 1994 och 2004 fastställdes även kontrollprogram som hade i uppgift att genomföra provtagningar inom skyddsområdet för att kontrollera kloridhalterna. Utöver de kontrollprogram som fastställdes då, tar Norrvatten i dagsläget vattenprover i Hammarby pumpstation varannan månad (Bothen et al., 2006). Trots att vägsaltningen skulle, och även har minskat, genom reglering av vägsaltning skulle fler åtgärder införas. Under år 1994 beslutades det att för att stoppa vägsaltet från att transporteras från vägen ner till grundvattnet skulle bottentäta diken anläggas på sidorna om motorväg E4 och Stockholmsvägen. De tätade dikena 7 resulterar i att vatten från vägen som innehåller vägsalt inte kan infiltrera ner i marken och nå grundvattnet vilket i sin tur borde bidrar till minskade kloridhalter. Dessutom anlades utjämningsmagasin som hade i syfte att samla upp vattnet från dikena. I magasinen sedimenterar sand, slam och tungmetaller i botten medan en del av vattnet kommer avdunsta och därmed öka kloridhalten. Dock är temperaturerna relativt låg under saltningsperioden vilket gör att vattenmängden som avdunstar inte borde vara så stor. Även olja samlas upp i en oljeavskiljare vid utjämningsmagasinen (Bothen et al., 2006; Nordh, 1994). Vattnet transporterades från dikena till dagvattenbrunnar via Väsby å och hamnar slutligen i Oxundasjön eller i sjön Fysingen. Kloriden blandas med Oxundasjön men påverkan av kvaliteten hos sjöns vatten antas vara mindre i än i Hammarby vattentäkt då sjön har en större utspädningseffekt (Nordh, 1994). När vattnet transporteras från magasinen leds det i en gammal dagvattenledning som även går under Stockholmsvägen. Denna ledning är gammal och är otätad vilket gör att en okänd mängd klorid från vägdagvattnet kan infiltreras ner i marken på väg på sjön. Vilket gör att effekten från de tätade dikena inte blir effektiv. 8 7 Information om bottentätade diken finns under avsnitt Vilken typ av åtgärd behövs? 8 Anders Eriksson. Skriftlig återkoppling

24 5. Resultat 5.1 Vägsalt i vattentäkter i Stockholms län Från Stockholm länsstyrelse data gjordes en sammanställning av kloridhalterna i grundvattnet utifrån bedömningsmallen från SGU. Antal mätpunkter för åren samt hur många olika källor som provtagits under åren varierar stort. Dessutom varierar vilka källor som provtagits under åren. Sammanställningen redovisas i Tabell 2. Tabell 2. Visar hur stor procentandel av kloridhalterna som befinner sig i olika tillstånd enligt SGU:s bedömningsmall. Källa: Stockholm Länsstyrelse (Bilaga 2) År Antal mätpunkter (antal källor) Klass 1a Mycket låg halt < 5 mg/l Klass 1b Låg halt 5-20 mg/l Klass 2 Måttlig halt mg/l Klass 3 Relativt måttlig halt mg/l Klass 4 Hög halt mg/l Klass 5 Mycket hög halt >300 mg/l (12) 8,3 % 33,3 % 50,0 % 8,3 % 0,0 % 0,0 % (9) 11,1 % 44,4 % 44,4 % 0,0 % 0,0 % 0,0 % (23) 13,0 % 39,1 % 21,7 % 17,4 % 8,7 % 0,0 % (19) 5,3 % 36,8 % 36,8 % 5,3 % 15,8 % 0,0 % (17) 5,9 % 35,3 % 35,3 % 5,9 % 17,6 % 0,0 % (7) 0,0 % 35,7 % 50,0 % 14,3 % 0,0 % 0,0 % (6) 0,0 % 33,3 % 50,0 % 16,7 % 0,0 % 0,0 % (18) 0,0 % 43,3 % 40,0 % 10,0 % 6,7 % 0,0 % (16) 0,0 % 28,0 % 40,0 % 12,0 % 20,0 % 0,0 % (13) 7,7 % 30,8 % 30,8 % 19,2 % 7,7 % 3,8 % (7) 0,0 % 14,3 % 28,6 % 57,1 % 0,0 % 0,0 % Vad som går att avläsa från tabellen är att endast en källa under provtagningsåren överstiger det estetiska värdet och att en stor andel ligger på en kloridhalt under 50 mg/l vilket är gränsvärdet för att bryta trenden för klorid. De senaste mätdata från år 2014 visar att totalt 7 mätpunkter (6 olika källor) ligger i tillståndet relativt måttlig halt eller högre. Detta innebär att av 26 mätpunkter har 7 värden som ligger över gränsvärdet för att bryta den uppåtgående trenden vilket innebär att enligt vattendirektivet borde åtgärder för dessa källor sättas in. Att 17

25 fokus ligger på år 2014 istället för 2015 beror på att det finns väldigt få mätdata för år 2015 vilket gör att trovärdigheten bedöms som lägre och därför inte ger en rättvis bild över om kloridhalter i Stockholms läns grundvatten. För att enklare få en överblick över hur kloridhalter i mätpunkterna varierar med åren gjordes en annan sammanställning där medelvärde samt median beräknades för varje år. Resultatet redovisas i tabell 3. Tabell 3. Kloridhalten uttryckt i medelvärde samt median under olika år. Källa: Stockholms länsstyrelse (Bilaga 2) År Medelvärde källor Tillstånd - medelvärde Median Tillstånd median ,5 Måttlig halt 25,6 Måttlig halt ,5 Låg halt 18,2 Låg halt ,5 Måttlig halt 17,9 Låg halt ,4 Måttlig halt 24 Måttlig halt ,7 Måttlig halt 23 Måttlig halt ,8 Måttlig halt 25,8 Måttlig halt ,3 Måttlig halt 26,8 Måttlig halt Måttlig halt 22,5 Måttlig halt ,8 Relativt måttlig halt 31,8 Måttlig halt ,6 Relativt måttlig halt 24,4 Måttlig halt ,6 Relativt måttlig halt 50 Måttlig/Relativt måttlig halt Utifrån Tabell 3 går det att avläsa att medelvärdet för kloridhalten steg från 2003 till 2006, under denna period saknas mätdata så det går inte att avgöra hur mycket den steg varje år. Efter 2008 sjönk medelvärdet för kloridhalten för för att från år 2010 öka igen fram till år I relatation till medianvärdet skiljer sig den åt jämfört med medelvärdet. Enligt medianvärdet sjönk kloridhalterna i grundvattnet fram till Därefter har medianen varierat, under flera år har den ökat men under 2008, 2012 och 2014 har den sjunkit. Variationen av kloridvärdena för varje år beräknat till medelvärdet presenteras tydligt i Figur 5, där går det även att utläsa att för Stockholms län finns en ökande trend för kloridhalten i grundvattnet och att kloridhalten ökar relativt fort, under mätperioden har kloridhalten ökat 18

26 från nästan 30 milligram per liter till dryg 50 milligram per liter. Vad som kan avläsas är att trendlinjen inte är särskilt bra anpassad till kurvan. 60! Årmedelvärden&för&Stockholms&län&& Kloridhalt&[mg/l]& 50! 40! 30! 20! 10! y!=!1,7787x!1!3533! R²!=!0,49059! Medelvärde! Trendlinje,!linjär! 0! 2000! 2002! 2004! 2006! 2008! 2010! 2012! 2014! 2016! År& & Figur 5. Medelvärdena för källor i hela Stockholms län för åren Diagram har skapats med data från Stockholms länsstyrelse (Bilaga 2) Något nämnt under avsnitt Bearbetning av data är att det finns en viss spridning vad gäller kloridhalten. För att ta redan på denna beräknades standardavvikelsen för varje år ut. Resultatet visas nedan i Tabell 4 Vad som går att utläsa från standardavvikelsen är att den många år är stor och att medelvärde antagligen inte är en så bra metod att använda för att se hur kloridhalterna i Stockholms län varierar över tiden. Tabell 4: Visar hur standardavvikelsen för medelvärdet är under mätåren varierar. Källa: Stockholms länsstyrelse (Bilaga 2) År Standardavvikelse , , , , , , ,8 19

27 , , , ,4 Medianen varierar det inte lika mycket som medelvärdet och ökningen av kloridhalten i grundvattnet är lägre, ökningen går från nästan 20 milligram per liter till drygt 30 milligram per liter. En ökning med drygt 10 milligram per liter vilket kan jämföras med medelvärdet som har en ökning på drygt 20 milligram per liter från år 2002 till 2015 om utgångspunkten för båda är trendlinjen. Medianvärden visar en bättre bild över hur kloridhalterna i grundvattnet i Stockholms län ser ut då mätdatan har en relativt stor spridning vissa år. Dock kan man med R-kvadrat värdet avläsa att trendlinjen inte följer kloridhaltens variation särskilt bra. 60! Årsmedianvärden&för&Stockholms&län&& 50! Kloridhalt&[mg/l]& 40! 30! 20! y!=!1,2143x!1!2413,4! R²!=!0,36633! Series1! Trendlinje,!linjär! 10! 0! 2000! 2002! 2004! 2006! 2008! 2010! 2012! 2014! 2016! År& Figur 6. Medianvärdena för källor i hela Stockholms län för åren Diagram har skapats med data från Stockholms länsstyrelse (Bilaga 2) Medelvärde och medianvärde för 2015 bör beaktas varsamt då mätpunkterna för detta år var få och därför blir resultatet inte helt rättvisande för hela Stockholms län. Ytterligare går det att avläsa att medelvärdena för åren , samt har måttligt kloridhalt (klass 2: mg/l) medan de senaste åren är tillståndet relativt måttlig kloridhalt (klass 3: mg/l). Sett från medianvärden har kloridhalten tillståndet måttlig halt förutom sista mätperioden Som tidigare redovisats så fanns väldigt få mätpunkter det året vilket resulterar i osäkerheter kring hur bra medelvärdet och medianen 20

28 visar kloridhalten för hela Stockholms län. Trendlinjer som har infogats i alla diagrammen visar en ökande trenden för kloridhalten i Stockholms län ser ut. Båda diagrammen (Figur 5 och 6) visar att kloridhalten ökar i Stockholms läns grundvatten Områden med högre kloridhalter Resultatet från Stockholms länsstyrelse visar att det finns flera källor som har kloridhalter som överskrider det tekniska gränsvärdet på 100 mg/l i Stockholmsområdet. De källor som har eller har haft kloridvärden över tekniska gränsvärdet under mätperioden är Göstas källa, Gnesta, Edbergsparken, Hammarby källa och Mellanbergskällan. Figur 7 visar hur kloridhalterna i dessa källor har varierat över tid. 400! 350! Källor&med&höga&kloridhalter& Kloridhalt&[mg/l]& 300! 250! 200! 150! 100! 50! 0! ! ! ! ! ! ! ! Datum& Gnesta! Göstas!källa! Edbergsparken!! Hammarby!källa! Mellanbergskällan! Figur 7. Diagram som visar hur några källor kloridhalter varierar över tid. De källor som är utvalda har haft eller har högre kloridhalt än 100 mg/l. Diagram har skapats med data från Stockholms länsstyrelse (Bilaga 2). Genom lägeskoordinater framgår att källorna ligger alla intill eller nära vägar och kan ha påverkats av vägsaltningen. Hammarby Intill E4, Stockholmsvägen Gnesta Precis intill väg 57 Göstas källa Intill Skyttbrinksvägen, nära Huddingevägen Edsbergsparken I slottsparken, mellan Sollentunavägen och Edsviken. Mellanbergskällan Vid Handen, mellan pendeltåg och bilväg Det har även gjorts andra undersökningar av kemin i grundvattnet i Stockholms närområde. Miljöförvaltningen har gjort återkommande undersökningar , och 21