Program för prevention av typ 2-diabetes DIABETESCENTRUM

Transkript

1

2 Program för prevention av typ 2-diabetes DIABETESCENTRUM

3 2 PROGRAM FÖR PREVENTION AV TYP 2-DIABETES DEHKO Program för prevention och bättre vård av diabetes Program för prevention av typ 2-diabetes Redaktionskommitté: Leena Etu-Seppälä Pirjo Ilanne-Parikka Eliina Haapa Jukka Marttila Sanna Korkee Tarja Sampo Utgivare: Diabetesförbundet i Finland r.f. ISBN Grafisk form och layout: Aino Myllyluoma Tryck: Gummerus Kirjapaino Oy, Jyväskylä 2004 Översättning: Margareta Gustafsson

4 PROGRAM FÖR PREVENTION AV TYP 2-DIABETES 3 Förord Ökningen av typ 2-diabetes (åldersdiabetes, vuxendiabetes) är en stor utmaning och en allvarlig fråga för folkhälsan både i Finland och i andra industriländer. I dagsläget har finländare diabetes, sägs det i programmet. Om ingenting görs för att förebygga sjukdomen kommer vi att ha nya fall av typ 2-diabetes varje år. Sjukdomen ökar så snabbt och så mycket att vårt vårdsystem kommer att ha stora svårigheter att klara av anstormningen, om det över huvud taget klarar av ökningen. På grund av följdsjukdomarna uppfattas typ 2-diabetes allt mer som en hjärt/kärlsjukdom. Det gör att de preventiva insatserna spelar en mycket viktig roll i ett folkhälsoperspektiv. En positiv sak är att forskningen visar att typ 2-diabetes kan förebyggas och behandlas effektivt med hjälp av livsstilsförändringar. Ändrade levnadsvanor är dessutom en dubbelt effektivare metod än läkemedelsbehandling. Det behövs satsningar på preventiva åtgärder eftersom prevention är det enda sättet att förhindra att samhället drabbas av orimligt stora kostnader för sjukdomen. Rent mänskligt sett är det också bättre att människor inte drabbas av sjukdom. Vi får inte glömma att flera av de åtgärder som föreslås i programmet, exempelvis ändrade kost- och motionsvanor, inte bara förebygger diabetes utan också hjärt/kärlsjukdomar, osteoporos och en rad andra åldersrelaterade hälsoproblem. Programmet för prevention av typ 2-diabetes är det första nationella programmet i sitt slag i hela världen och vi har därför många blickar riktade på oss. Diabetes ökar i hela världen. Det är ett faktum som Världshälsoorganisationen WHO har lyft fram i många år, redan i början av 1990-talet. Social- och hälsovårdsministeriet noterar att programmet väger in pågående nationella program och strategier. Programmet för prevention av typ 2-diabetes harmonierar med de nationella hälsomålen och är ett utmärkt instrument när det gäller att uppfylla målen. Det är glädjande att se att så många organisationer samverkat kring utformningen av programmet. Samtidigt har Dibetesförbundet och Hjärtförbundet tagit fram relevanta instrument och förbättrat produktmärkningen, och därmed underlättat för konsumenterna att välja rätt bland annat när de handlar livsmedel. Jag vill rikta ett särskilt tack till alla som varit med och utarbetat programmet, och inte minst till Diabetesförbundet och Hjärtförbundet för deras stora och viktiga insatser när programmet förbereddes. Jag föreslår att programmet för prevention av typ 2-diabetes med en gång införs inom hälso- och sjukvården över hela linjen, men också inom alla sektorer som har med kosthåll, idrott och motion, planläggning osv. att göra. Befolkningens hälsa och välbefinnande angår hela vårt samhälle. Eva Biaudet omsorgsminister

5 Program för prevention av typ 2-diabetes Planeringsgrupp Ordförande: Sekreterare: Jaakko Tuomilehto, professor Satu Kiuru, Dehko-sekreterare Keiju Pääskynkivi, Dehko-sekreterare Medlemmar: Johan Eriksson, docent, Folkhälsoinstitutet Leena Etu-Seppälä, generalsekreterare, Diabetesförbundet i Finland Mikael Fogelholm, direktör, UKK-institutet Paula Hakala, specialforskare, Folkpensionsanstaltens forskningsavdelning Kaija Hasunen, konsultativ tjänsteman, social- och hälsaovårdsministeriet Pirjo Ilanne-Parikka, överläkare, Diabetesförbundet i Finland Päivi Karpakka, specialsjukskötare, Bantningsinstruktörers förening i Finland Jyrki Komulainen, programchef, Likes/programmet I form för livet Sirkka-Liisa Kudjoi, sjukskötare med befolkningsansvar, Lempäälä hälsovårdscentral Kaj Lahti, överläkare, Vasa hälsovårdscentral Marjaana Lahti-Koski, specialforskare, Folkhälsoinstitutet Tiina Lampisjärvi, ombudsman, Finska Motionsidrottsförbundet/Finfood Ritva Larjomaa, utvecklingschef, Finlands Kommunförbund Jaana Lindström, näringsforskare, Folkhälsoinstitutet Arja Lyytikäinen, näringsterapeut, Jyväskylä social- och hälsotjänstcentral Seppo Miilunpalo, chefsöverläkare, UKK-institutet, Kiipulan koulutus- ja kuntoutuskeskus Pertti Mustajoki, överläkare, Pejas sjukhus Mika Pyykkö, utvecklingschef, Finlands Hjärtförbund Aila Rissanen, professor, Förening för Obesitasforskning i Finland Matti Romo, sakkunnigläkare, Finlands Hjärtförbund (fram till ) Tarja Sampo, informationschef, Diabetesförbundet i Finland Tiina Telakivi, sakkunnigläkare, Folkpensionsanstalten, avdelningen för hälsovård och utkomstskydd Olli Tiitola, chefsläkare, Finlands Industrimedicinska förening Matti Uusitupa, professor, Kuopio universitet Hannu Vanhanen, sakkunnigläkare, Finlands Hjärtförbund (från och med )

6 Innehåll 1. Programmet för prevention av typ 2-diabetes i ett nötskal Typ 2-diabetes en tidsinställd bomb i hälso- och sjukvården... 9 Multifaktoriell sjukdom... 9 Inemot var tredje har ärftliga anlag... 9 Dyrt att behandla senkomplikationer Tre vägar att förebygga typ 2-diabetes De tre strategierna Programmet följer WHO:s riktlinjer Programmet tar fasta på nationella program och riktlinjer Syfte och resultatmål Befolkningsstrategi Högriskstrategi Strategi för tidig diagnos och behandling Åtgärdsförslag Genomförande och utvärdering Genomförande Utvärdering Programmet bygger på vetenskaplig dokumentation DPS-studien bekräftar: typ 2-diabetes kan förebyggas med hjälp av livsstilsförändringar Fetma är en stor riskfaktor för typ 2-diabetes Rökning ökar risken för typ 2-diabetes Befolkningsstrategi Insatser från samhällets sida Individinriktade insatser Högriskstrategi Förstadium till typ 2-diabetes måste identifieras Högriskindivider måste omfattas av preventiva insatser Systematisk behandling av fetma och vårdorganisationen Strategi för tidig diagnos och behandling Prevention av hjärt/kärlsjukdomar med hjälp av livsstilsförändringar... 48

7 6 PROGRAM FÖR PREVENTION AV TYP 2-DIABETES 11. Finland på 2000-talet: samhällets kapacitet att förebygga folksjukdomar WHO ger flankstöd i hälsofrämjande Statsförvaltningens roll för hälsofrämjande Kommunernas välfärdspolitiska program ger utvecklingsarbetet stadga Primärvården främjar befolkningens hälsa Företagshälsovården når 80 procent av befolkningen i arbetsför ålder Organisationerna är späckade med service, engagemang och kompetens Forskning och hälsofrämjande Finland väl rustat för prevention av typ 2-diabetes Social- och hälsovårdspolitiken är ryggraden i befolkningsstrategin Bakgrundsfakta och arbetsredskap Ökade hälsoskillnader Bättre matvanor, mindre motion Stöd till livsstilsförändringar Pieni Päätös Päivässä Testa risken att få typ 2-diabetes Recept för fysisk aktivitet Hjärtmärket Bilagor Bilaga 1 Kvalitetskriterier för intensifierad livsstilsbehandling vid typ 2-diabetes Bilaga 2 Kommunprogrammet Hälsa för alla år Slutledningar och rekommendationer Bilaga 3 Mål- och verksamhetsprogrammet för social- och hälsovården (TATO); några av de föreslagna åtgärderna Bilaga 4 Programmet Hälsa Några av riktlinjerna Bilaga 5 Nationella hälsovårdsprojektet ( ). Några av rekommendationerna och riktlinjerna Bilaga 6 Modell för hur hälsofrämjande åtgärder kan organiseras i Finland Källor... 93

8 PROGRAM FÖR PREVENTION AV TYP 2-DIABETES 7 1. Programmet för prevention av typ 2-diabetes i ett nötskal Det finns personer med diabetes i Finland (2000). Av dem har typ 2- diabetes. Enligt vissa bedömningar kan antalet komma att öka med upp till 70 procent fram till Typ 2-diabetes är redan nu ett av de största problemen inom primärvården, där merparten av typ 2-diabetiker får sin behandling. Typ 2-diabetes är en allvarlig sjukdom som kan orsaka ett flertal följdsjukdomar (kallas vanligen senkomplikationer) som är dyra att behandla. Prevention av typ 2-diabetes och senkomplikationerna är det enda sättet att få bukt med problemet. Annars dignar samhället under bördan. Felaktiga matvanor, fysisk inaktivitet och anknytande fetma är betydande riskfaktorer för typ 2-diabetes och bidrar till den lavinartade ökningen av sjukdomen. Åtminstone en tredjedel, kanske rentav hälften, av befolkningen i Finland bär på en ärftlig disposition för typ 2-diabetes. Därför är det viktigt att de preventiva insatserna riktas in på dels hela befolkningen, dels de individer som löper extra stor risk att få sjukdomen. Uppskattningsvis finländare har typ 2-diabetes utan att veta om det för sjukdomen kan vara latent i upp till femton år utan att uppvisa några symtom. Tidig diagnos och behandling på ett tidigt stadium är de enda till buds stående metoderna att motverka att allvarliga senkomplikationer uppstår. Preventionsprogrammet bygger på informationen från den finländska DPSstudien (Diabetes Prevention Study). Studien var den första i världen som kunde visa att risken att få diabetes kan reduceras avsevärt med hjälp av livsstilsförändringar. Preventionsprogrammet innefattar tre simultana strategier: Befolkningsstrategin avser att främja hela befolkningens hälsa med hjälp av ändrade kost- och motionsvanor. Syftet är att riskfaktorerna för typ 2-diabetes, exempelvis fetma och metabola syndromet, ska minska i alla ålderskategorier. Strategin innefattar dels samhälleliga insatser, dels individinriktade insatser. Bådadera syftar till att förebygga fetma. Högriskstrategin riktar in individuella insatser på personer med extra stor risk att få typ 2-diabetes. Strategin erbjuder en systematisk modell för screening, vägledning och uppföljning av högriskindivider. Vid screening av högriskindivider används ett test för bedömning av risken att insjukna i typ 2-diabetes. Testet har tagits fram av Folkhälsoinstitutet. Strategin för tidig diagnos och behandling riktas in på nyinsjuknade med typ 2-diabetes. Tanken är att de ska integreras i den systematiska vården på ett tidigt stadium. Därmed undviker de att få försämrad livskvalitet samtidigt som risken för dyr behandling av senkomplikationer minskar. Strategin ger konkreta instruktioner för intensifierad livsstilsbehandling. Preventionsprogrammet innehåller organisatoriska genomförandemål och resultatmål för strategierna samt tolv nyckelinsatser för att målen ska nås. Utan ett brett samarbete mellan aktörerna med siktet inställt på att främja hälsosamma kost- och motionsvanor och utan större diabetesberedskap och re-

9 8 PROGRAM FÖR PREVENTION AV TYP 2-DIABETES solutare satsningar på hälsofrämjande inom vår hälso- och sjukvård kan programmet inte genomföras. Programmet kommer att genomföras med beaktande av alla aktuella hälsopolitiska strategier, program och projekt och med bistånd från folkhälso-, kostoch motionsinriktade organisationer. Samarbetet kring befolkningsstrategin utsträcks till den samlade organisationssektorn och föreningsvärlden i vårt land. Genomförbarhet och kostnadseffektivitet testas med hjälp av ett femårigt genomförandeprojekt ( ) i fyra sjukvårdsdistrikt. Utbildning i och material om preventionsprogrammet finns tillgängliga i hela landet. 8

10 PROGRAM FÖR PREVENTION AV TYP 2-DIABETES 9 2. Typ 2-diabetes en tidsinställd bomb i hälso- och sjukvården Multifaktoriell sjukdom Typ 2-diabetes (åldersdiabetes, vuxendiabetes) är en ämnesomsättningssjukdom som beror dels på ärftlig disposition, dels på livsstilsfaktorer. Om behandlingen är bristfällig eller sätts in för sent kan allvarliga följdsjukdomar, senkomplikationer, uppträda vid sidan av de basala diabetiska rubbningarna. Nästan 80 procent av alla med typ 2- diabetes är överviktiga och de löper 2 4 större risk att få kranskärlssjukdom eller stroke (slaganfall) än befolkningen i stort. Hos diabetiker leder hjärtinfarkt betydligt oftare till hjärtinsufficiens och död än hos befolkningen i stort. Uppskattningsvis procent av diabetiker dör i hjärt/ kärlsjukdomar. Den höga dödligheten i hjärt/kärlsjukdomar bland diabetiker är också relaterad till njursjukdom (nefropati). Dialysbehandling och njurtransplantation kan komma i fråga vid njursjukdom. Inemot procent av personer med typ 2-diabetes har nefropati. Typ 2-diabetes är den vanligaste orsaken till kronisk njurinsufficiens och på tio år har den aktiva behandlingen (dialys) ökat med det sexdubbla. Det är tretton gånger vanligare att diabetiker riskerar att få underbenen amputerade än befolkningen i stort. Risken beror på artärsjukdom och nervpåverkan (neuropati). Hos över 50 procent av typ 2-diabetiker upptäcks retinopati (sjukdom i ögats näthinna) inom tio år efter diabetesdiagnosen. Inemot var tredje har ärftliga anlag Åtminstone en tredjedel av finländarna har ärftliga anlag för typ 2-diabetes, medan procent lider av nedsatt sockertolerans, ett av tecknen på typ 2-diabetes. Det finns diabetiker i Finland. Av dem har typ 2 och typ 1 (juvenil diabetes, barn- och ungdomsdiabetes). Dessutom räknar man med att minst finländare har typ 2-diabetes utan att veta om det för sjukdomen kan vara latent länge, upp till femton år, utan att ge ifrån sig symtom. Enligt vissa beräkningar kommer typ 2-diabetes att öka med 70 procent fram till Felaktiga matvanor, fysisk inaktivitet och anknytande fetma är betydande riskfaktorer för typ 2-diabetes och bidrar till den lavinartade ökningen av sjukdomen. Både fetma och typ 2-diabetes går allt lägre ner i åldrarna.

11 10 PROGRAM FÖR PREVENTION AV TYP 2-DIABETES Dyrt att behandla senkomplikationer Hjärt/kärlsjukdomar är en stor ekonomisk börda för samhällsekonomin. Samhället lägger ut drygt 410 miljoner euro om året på ersättningar för läkemedel för hjärta och kärl och olika typer av ingrepp på sjukhus. Sjukhusvård för fetma står för 1,4 7 procent av kostnaderna för hälso- och sjukvård i vårt land. De samlade kostnaderna per år för vård och behandling av diabetiker står för drygt 11 procent av de totala kostnaderna för hälso- och sjukvård trots att diabetikerna utgör bara cirka fyra procent av hela befolkningen. De totala kostnaderna för vård och behandling av diabetiker uppgår till 875 miljoner euro årligen (uppgifter från 1997). Av beloppet går 505 miljoner euro (58 procent av de totala kostnaderna) till vård och behandling av diabetes och senkomplikationer. Det resterande beloppet, 370 miljoner euro (42 procent av de totala kostnaderna), går till vård och behandling av andra sjukdomar än diabetes och pekar på vad kostnaderna skulle vara utan diabetes. Om ingenting görs för att stoppa ökningen av typ 2-diabetes kan de årliga kostnaderna för vård och behandling av diabetes och senkomplikationer vara uppe i 841 miljoner euro 2010 mot nuvarande 505 miljoner euro. Merparten, 90 procent, av kostnaderna på 505 miljoner euro går till behandling av senkomplikationer. När en typ 2-diabetiker får senkomplikationer kan vårdkostnaderna stiga med det 24-dubbla, och med det 12-dubbla när en typ 1-diabetiker drabbas av senkomplikationer eftersom det ofta krävs dyr behandling på vårdavdelning (sluten vård). Merparten av kostnaderna för behandling av typ 2-diabetes inom den slutna vården består av behandling för hjärt/kärlsjukdomar.

12 PROGRAM FÖR PREVENTION AV TYP 2-DIABETES Tre vägar att förebygga typ 2-diabetes Typ 2-diabetes är ett av de största problemen inom primärvården där merparten av personer med typ 2 får sin behandling. Prevention av typ 2-diabetes och anknytande senkomplikationer är det enda sättet att få bukt med problemet. Annars dignar samhället under bördan. Det finns omfattande vetenskapliga bevis för att typ 2-diabetes kan förebyggas. En finländsk studie (Diabetes Prevention Study, DPS 2001) var den första i världen att lägga fram bevis för möjligheterna och resultaten vid prevention av typ 2-diabetes. Budskapet var entydigt: typ 2-diabetes kan förebyggas alternativt sjukdomsdebuten skjutas på framtiden tack vare ändrade kost- och motionsvanor, också när ärftlig disposition eller riskfaktorer är ett faktum. Det är i högsta grad känt vilka de största riskfaktorerna för typ 2-diabetes är och att de kan påverkas: fetma, fysisk inaktivitet och obalans i kosten, alltså för stort energi- och fettintag och för lite fibrer. Om man gör något åt dessa riskfaktorer kan risken att få diabetes reduceras med 58 procent, visar DPS-studien (kap. 7). De tre strategierna Åtminstone en tredjedel, kanske rentav hälften, av befolkningen i Finland bär på ärftliga anlag att få typ 2-diabetes. Därför är det viktigt att det sätts in preventiva insatser dels för hela befolkningen, dels för personer med extra stor risk att få sjukdomen. Vidare behövs det ett en entydig mekanism för tidig behandling av de typ 2-diabetiker som upptäcks vid screeningar. Detta är viktigt inte minst för att komplikationer i hjärta och kärl ska kunna förebyggas. Preventionsprogrammet består av tre simultana strategier. I alla tre strategierna spelar hälsosamma kost- och motionsvanor, intensifierad livsstilsrådgivning och ett stort antal aktörer en viktig roll. Vid sidan av primärvården är företagshälsovården, apoteken och deras kontaktpersoner samt organisationernas och föreningarnas viktkontroll- och motionsansvariga engagerade i arbetet. Preventionsprogrammet är av stor betydelse för folkhälsan i och med att de föreslagna insatserna motverkar fetma och hjärt/kärlsjukdomar. Befolkningsstrategin (kap. 8) avser att främja hela befolkningens hälsa med hjälp av ändrade kost- och motionsvanor. Syftet är att riskfaktorerna för typ 2-diabetes, exempelvis fetma och metabola syndromet, ska minska i alla ålderskategorier. Strategin innefattar dels samhälleliga insatser, dels individinriktade insatser. Bådadera syftar till att förebygga fetma. Högriskstrategin (kap. 9) riktar in individuella insatser på personer med extra stor risk att få typ 2-diabetes. Strategin erbjuder en systematisk modell för screening, vägledning och uppföljning av högriskindivider. Vid screening av högriskindivider används ett test för bedömning av risken att insjukna i typ 2- diabetes (kap. 13.5). Testet har tagits fram av Folkhälsoinstitutet. Strategin för tidig diagnos och behandling (kap. 10) riktas in på nyinsjuknade med typ 2. Tanken är att de ska integreras i den systematiska vården på ett tidigt stadium. Därmed undviker de att få försämrad livskvalitet samtidigt som risken för dyr behandling av senkomplikationer minskar. Strategin ger konkreta instruktioner för intensifierad livsstilsbehandling och kvalitetskriterier för arbetet ute i praktiska livet.

13 12 PROGRAM FÖR PREVENTION AV TYP 2-DIABETES Programmet följer WHO:s riktlinjer Prevention av typ 2-diabetes finns inskrivet som det primära målet i vårt nationella diabetesprogram (Program för prevention och bättre vård av diabetes ; allmänt kallat Dehko). Det är en stor utmaning för Finland både nationellt och internationellt att omsätta preventionsprogrammet i praktiken. I ett nationellt perspektiv är programmet en nödvändighet eftersom hälsooch sjukvården har varken personella eller ekonomiska resurser att ta hand om den lavinartade ökningen av typ 2-diabetes. Diabetes ökar över hela världen. Det är ett faktum som Världshälsoorganisationen WHO har lyft fram i många år, redan i början av 1990-talet. WHO kom med den första rekommendationen för prevention av diabetes I en resolution från 2000 understryker WHO:s generalförsamling vikten av att förebygga folksjukdomar, däribland diabetes. WHO håller på att utarbeta en världsomspännande strategi för prevention av typ 2-diabetes, fetma och andra snabbt ökande folksjukdomar med hjälp av riktiga kost- och motionsvanor. I maj 2002 antog Världshälsoorganisationen en resolution där hälsoministerierna i världen uppmanas att starta nationella kost- och motionsinriktade program för att motverka dessa folksjukdomar (resolutionen Diet, Physical Activity and Health). Programmet tar fasta på nationella program och riktlinjer Preventionsprogrammet är ett konkret instrument för att dels uppfylla målen i rekommendationerna från WHO, dels möta utmaningarna i folkhälsoprogrammet Hälsa 2015, det nationella hälsovårdsprojektet, strategierna för social- och hälsovårdspolitiken 2010 och i mål- och verksamhetsprogrammet för social- och hälsovården Programmet är också ett naturligt komplement till kommunala välfärdsprogram, projektet Friska kommuner och kommunala strategier för att främja barns och ungas välfärd och hälsa. Programmet tar hänsyn till riktlinjerna för god medicinsk praxis (Käypä hoito) för hypertoni, fetma hos vuxna, rökning, nikotinberoende och rökavvänjning och betänkandet från kommittén för hälsofrämjande motion, likaså riktlinjerna i guiden för skolhälsovården samt målen och rekommendationerna i det kost- och näringspolitiska handlingsprogrammet. Programmet för prevention av typ 2- diabetes bygger på den expertis Finlands främsta experter på diabetes, fetma, näringsfrågor och idrott och motion innehar, resultaten och erfarenheterna från DPSstudien, den vardagskunskap som företrädare för primärvården och företagshälsovården sitter inne med och på den grundmurade roll social- och hälsovårdsorganisationer och idrottsorganisationer spelar. Åtgärdsplanen för befrämjande av finländarnas hjärthälsa har spelat en framträdande roll i Diabetesförbundets och Hjärtförbundets samarbete kring befolkningsstrategin i preventionsprogrammet. Dessutom har förbunden haft ett brett samarbete kring Hjärtmärket (kap. 13.7) som ska underlätta för konsumenterna att hålla sig till en hälsosam kost. Med projektet Pieni Päätös Päivässä (ungefär Ett litet steg i taget; Ett litet beslut om dagen) (kap. 13.4) har de tillsammans tagit fram nya modeller för handledning i viktkontroll i grupp och utbildning av ledare för viktkontrollgrupper. Förbunden samarbetar också kring kamratstödsgrupper som satsar på livsstilsförändringar. Instrumenten och ramarna för ett genomförande av programmet för prevention av typ 2-diabetes finns redan: ett samhälle som är inställt på att främja människors hälsa och som har utarbetat många åtgärdsprogram med mål som stöder det nya preventionsprogrammet, toppkrafter inom hälso- och sjukvård, näringsfrågor och idrott och en stor skara aktiva aktörer.

14 PROGRAM FÖR PREVENTION AV TYP 2-DIABETES Syfte och resultatmål Det främsta målet med programmet för prevention av typ 2-diabetes är att organisationen av hälsofrämjande verksamhet och praxis inom hälso- och sjukvård ska utvecklas och förbättras så mycket att prevention av fetma, typ 2-diabetes och hjärt/kärlsjukdomar förankras och införlivas i en systematisk verksamhet baserad på samarbete. Programmet innefattar dels organisatoriska genomförandemål, dels resultatmål. Ambitionen är att genomförandemålen och resultatmålen ska vara uppfyllda Instrumenten för måluppfyllelsen är tre strategier: en befolkningsstrategi, en högriskstrategi och en strategi för tidig diagnos och behandling. Befolkningsstrategi Organisatoriska mål Den rikstäckande, regionala och lokala organisationen av den hälsofrämjande verksamheten är väl fungerande och ansvarsfördelningen är tydlig. Verksamheten täcker in samarbete i syfte att förbättra praxis och rutiner i omgivningen och sociala förfaranden och en bred samordning av samarbetet kring motionsfrågor, kostrådgivning och viktkontroll, inbegripet nätverk på riksplanet. Resurserna för hälsofrämjande verksamhet och prevention av folksjukdomar omprövas och utnyttjas effektivt. I förekommande fall ökas resurserna i hela landet, på regional nivå och på det lokala planet. Varje kommun lägger upp en handlingsplan för hälsofrämjande och preven- tion av folksjukdomar som ett led i dess välfärdsstrategi och har ett nätverk av aktörer för hälsofrämjande och en serviceuppsättning. Kommunerna gör regelbundna utvärderingar av hur planen utfallit. De utvecklar verksamheten utifrån nya resultat, ny information och nya erfarenheter. Det tas fram en lågtröskelmodell för hälsofrämjande aktiviteter. Den ska nå till exempel de målgrupper som inte omfattas av skol- och företagshälsovården. Hälsofrämjande insatser och målinriktad prevention av folksjukdomar ska vara systematiska och strategiska inslag i primärvården (inbegripet barnavårdsbyråer, företagshälsovård, skolhälsovård och studenthälsovård) och i hälso- och sjukvården för värnpliktiga och äldrebefolkningen. Den hälsofrämjande verksamheten ger goda resultat tack vare att aktörerna enats om gemensamma riktlinjer och tack vare livslång utbildning för personalen samt ett kvalitetssystem och regelbunden utvärdering av systemet. Primärvården och företagshälsovården får större expertis i kostfrågor. Dessutom införlivas gruppverksamheten inom viktkontroll permanent i såväl hälsovårdscentralernas som företagshälsovårdens kundtjänst. Hälso- och sjukvården ingår som ett led i det lokala tjänsteutbudet för viktkontroll, motion och idrott och kostrådgivning.

15 14 PROGRAM FÖR PREVENTION AV TYP 2-DIABETES Resultatmål Genomförandeprojektet ( ) i programmet för prevention av typ 2- diabetes omsätts i praktiken. De viktigaste riktlinjerna i de riksomfattande åtgärdsprogrammen för hälsofrämjande verksamhet och prevention av folksjukdomar realiseras. Hit hör Åtgärdsplanen för befrämjande av finländarnas hjärthälsa (1997-), Statsrådets principbeslut om utvecklande av hälsofrämjande motion (2002), Statens kost- och näringspolitiska program (2003), Lokala rekommendationer för hälsomotion (2000) och Programmet för prevention och bättre vård av diabetes ( ). Merparten av befolkningen ska känna till de viktigaste fakta om hälsosamma matvanor och hälsofrämjande motion. Resultatet är att allt fler ägnar sig åt vardagsmotion och satsar på hälsosamma matvanor. Fler människor motionerar minst en halvtimme per dag, inklusive vardagsmotion. Andelen feta (BMI 30) bland människor i arbetsför ålder minskar från 20 till 15 procent, ökningen av typ 2-diabetes avtar medan hjärt/kärlsjukdomar och andra problem relaterade till fetma minskar. Hemmen, daghemmen, skolorna och olika organisationer samarbetar aktivt kring upplysning för en hälsosammare livsstil. Idrott och motion bland barn och unga, hälsosamma matvanor och psykiskt och fysiskt välbefinnande blir vanligare allt medan fetma minskar. De viktigaste budskapen i programmet når alla aktörer: från kommunala beslutsfattare till hälso- och sjukvårdspersonal och aktiva inom organisationer. Programmets genomslag, attityderna till programmet och utfallet av informationsinsatserna mäts gnom enkäter. En allt större del av befolkningen känner till sina möjligheter att främja sin hälsa, vet vad typ 2-diabetes beror på och är medveten om metoderna att förebygga sjukdomen. Standarden på hälsokommunikationen förbättras och marknadsföringen av hälsofrämjande aktiviteter effektiviseras. Attityder och kunskapsnivån undersöks genom opinionsmätningar. Högriskstrategi Organisatoriska mål Screening, vägledning och uppföljning av individer med hög risk att få typ 2-diabetes ingår i den systematiska verksamheten inom primärvården och företagshälsovården. Noteringar om livsstilen kan på ett fungerande och praktiskt sätt föras in i elektroniska patientjournaler. Resultatkontrollen ingår i kvalitetskontrollen vid enheter inom hälso- och sjukvården. Handledningen och vården av individer med hög risk för att få typ 2-diabetes tillämpar riktlinjerna för god medicinsk praxis (Käypä hoito) för hypertoni, fetma hos vuxna och rökning. Barnavårdsbyråerna, skolhälsovården och barnklinikerna inom den specialiserade sjukvården arbetar enligt riktlinjerna för god medicinsk praxis (Käypä hoito) vid fetma hos barn.

16 PROGRAM FÖR PREVENTION AV TYP 2-DIABETES 15 Resultatmål 75 procent av dem som hör till riskgruppen för typ 2-diabetes vet att de löper stor risk att insjukna och har fått råd för hantering av diabetesrisken. 50 procent av högriskindividerna omfattas av intensifierad livsstilsrådgivning och uppföljning eller lever frivilligt enligt reglerna för prevention av typ 2-diabetes. 70 procent av de icke-diagnostiserade fallen har upptäckts genom screening. Åtgärdsprojektet har visat hur programmet för prevention av typ 2- diabetes utfallit och vilka kostnadseffekter preventionen har. Strategi för tidig diagnos och behandling Organisatoriska mål De typ 2-diabetiker som upptäcks vid screening och uppföljning omfattas utan dröjsmål av intensifierad livsstilsbehandling samtidigt som risken för hjärt/kärlsjukdomar analyseras och en långsiktig vårdplan läggs upp. Riskfaktorerna följs upp vid årligen återkommande hälsokontroller. Vården och behandlingen intensifieras när det behövs och utan dröjsmål med adekvat medicinering i syfte att förebygga senkomplikationer. Resultatmål Nyinsjuknade får en bra start med behandlingen, lär sig redan från början vilken roll kost, motion och viktkontroll spelar för möjligheterna att få bukt med sjukdomen och förstår vilken roll de själva spelar för preventionen av senkomplikationer. Läkemedelsbehandlingen genomförs optimalt. Senkomplikationerna minskar i överensstämmelse med målen i programmet för prevention och bättre vård av diabetes.

17 16 PROGRAM FÖR PREVENTION AV TYP 2-DIABETES 5. Åtgärdsförslag Programmet för prevention av typ 2-diabetes innefattar tolv nyckelinsatser för att målen i befolkningsstrategin, högriskstrategin och strategin för tidig diagnos och behandling ska kunna uppnås. Nyckelinsatserna kräver ett brett samarbete mellan aktörerna i syfte att främja hälsosamma kost- och motionsvanor och trimma den preventiva hälso- och sjukvården. I genomförandet nyttiggörs alla aktuella hälsopolitiska strategier, program och projekt och de tjänster som folkhälso-, kost- och närings- och idrottsorganisationerna tillhandahåller. Nyckelinsatser 1 Den rikstäckande, regionala och lokala organisationen för hälsofrämjande ska bli en välfungerande och modern organisation med god service. Hälsofrämjande åtgärder införlivas i kommunernas verksamhets- och ekonomiplaner och resurserna höjs i takt med behoven. Aktörer: kommuner län stat Centret för hälsofrämjande 2 3 Primärvården får större kompetens och expertis i kost- och näringsfrågor, vilket innebär att tjänsterna för näringsterapeuter blir betydligt fler. Aktörer: kommuner sjukvårdsdistrikt Effektiv kompletteringsutbildning för vård-, kost- och undervisningspersonal byggs upp. Systemet ska generera och upprätthålla yrkeskompetens i näringsfrågor, idrott och motion, viktkontroll och prevention av de största folksjukdomarna. Aktörer: hälsovård sjukvårdsdistrikt län läroanstalter utbildningsföretaget Kuntakoulutus Stakes UKK-institutet organisationer 4 5 Det läggs upp samordnade och rikstäckande riktlinjer för hälsokontroller av olika åldergrupper bland den vuxna befolkningen inom primärvården och företagshälsovården. Aktörer: social- och hälsovårdsministeriet Stakes Kommunförbundet fack- och expertorganisationer inom hälso- och sjukvård andra organisationer En lågtröskelmodell för hälsofrämjande tas fram. Tanken är att den ska nå de målgrupper som inte berörs av skol- och företagshälsovården. Aktörer: Stakes Kommunförbundet kommuner

18 PROGRAM FÖR PREVENTION AV TYP 2-DIABETES Större satsningar görs på barns, ungas och familjers välfärd genom att myndigheter, hälso- och sjukvård och organisationer inleder ett brett samarbete. Aktörer: undervisningsministeriet social- och hälsovårdsministeriet Utbildningsstyrelsen Stakes Kommunförbundet Centret för hälsofrämjande skolor daghem Lasten terveysfoorumi (Barnens hälsoforum) andra organisationer Hälsovårdscentralerna och hälsostationerna börjar använda testformuläret för bedömning av risken för typ 2-diabetes. De högriskindivider som upptäcks får vägledning för att kunna minska sin risk. Effektiv vägledning och behandling av nya diabetiker sätts in med en gång. Aktörer: hälsovårdscentraler hälsostationer sjukvårdsdistrikt Diabetesförbundet Förslagen från kommissionen för hälsofrämjande motion genomförs i enlighet med principbeslutet från statsrådet. Aktörer: regeringen ministerier expertorgan för idrottsfrågor och social- och hälsovårdssektorn primärvården och inrättningar inom socialförvaltningen kommuner skolor daghem arbetsplatser organisationer Förslagen i det kost- och näringspolitiska handlingsprogrammet från Statens näringsdelegation genomförs. Aktörer: regeringen ministerier kommuner hushåll primärvård företagshälsovård hälsovård för äldre bespisning organisationer Ett rikstäckande nätverk med tjänster inom kost- och näringsrådgivning, motion och viktkontroll byggs upp. Aktörer: social- och hälsovårdsministeriet Centret för hälsofrämjande idrottsinstitut UKK-institutet rehabiliteringsinstitut organisationer En rikstäckande mekanism för utvärdering av hälsofrämjande insatser upprättas. Aktörer: social- och hälsovårdsministeriet Stakes Folkhälsoinstitutet Institutet för arbetshygien Folkpensionsanstalten Kommunförbundet Centret för hälsofrämjande UKK-institutet universiteten 12 Projektet Terve Media! (ungefär sunda medier) genomförs. Projektet syftar till att förbättra den nationella nyhets- och hälsojournalismen genom större samarbete mellan organisationer, medier och andra aktörer. Tanken är att den mediala uppmärksamheten på sikt ska medverka till att förbättra insatserna för att främja människors hälsa och förebygga sjukdomar. Aktörer: Diabetesförbundet Hjärtförbundet övriga folkhälso-, närings- och idrottsorganisationer

19 18 PROGRAM FÖR PREVENTION AV TYP 2-DIABETES 6. Genomförande och utvärdering Genomförande Prevention av typ 2-diabetes finns inskrivet som det främsta målet i Programmet för prevention och bättre vård av diabetes (Dehko ). Från och med 2010 ska insatser för att förebygga typ 2-diabetes och samtidigt också hjärt/kärlsjukdomar och fetma vara införlivade i den systematiska och evidensbaserade verksamheten inom primärvården och företagshälsovården. Verksamheten har ett omfattande nätverk av organisationer och aktörer till sin hjälp. Diabetesförbundet är samordnare för programmet Dehko och har också åtagit sig att sammanställa programmet för prevention av typ 2-diabetes med hjälp av en lång rad inkallade experter och är en aktör bland många andra i programmet. I programmet berör befolkningsstrategin hela befolkningen. Programmet genomförs av aktörer för hälsofrämjande på det lokala, regionala och rikstäckande planet. Det är i första hand hälso- och sjukvården som i samråd med andra kommunala aktörer och organisationer svarar för att högriskstrategin och strategin för tidig diagnos och behandling genomförs. Social-, hälso- och idrottsorganisationer spelar en viktig roll för preventionsprogrammet eftersom deras tjänster, program och projekt är tänkta att systematiskt tillhandahållas för befolkningen och riskgrupper i samråd med primärvården och företagshälsovården. Alla aktörer får tillgång till preventionsprogrammet och det anknytande materialet. För alla tre strategierna byggs det upp ett samarbetsnät för det praktiska genomförandet. Inom hälso- och sjukvården lanseras programmet av Diabetesförbundet, Hjärtförbundet, diabetesgrupperna i sjukvårdsdistrikten, företagshälsovården, idrottsorganisationer osv. I alla sjukvårdsdistrikt ordnas utbildning kring typ 2-diabetes och programmet. Genomförandeprojekt i fyra sjukvårdsdistrikt För att programmet ska komma i gång ordentligt och effekterna kunna mätas testas det i fem år, , i fyra sjukvårdsdistrikt. Distrikten bildar särskilda insatsområden där högriskstrategin och strategin för tidig diagnos och behandling utvärderas systematiskt. I detta så kallade genomförandeprojekt ingår Södra Österbottens, Mellersta Finlands, Birkalands och Norra Österbottens sjukvårdsdistrikt. Tanken är att projektet ska generera information som stöder genomförandet av programmet i hela landet. Konkreta mål för genomförandeprogrammet Mål rörande servicesystemet: 1) Att tillföra primärvården och företagshälsovården en ny preventiv dimension som särskilt inriktas på typ 2-diabetes. Då förebyggs andra stora folksjukdomar samtidigt. 2) Att lägga upp regionala och lokala modeller och program för att förebygga typ 2-diabetes och anknytande hjärt/kärlsjukdomar, ögonbottenförändringar, njurpåverkan och fotbesvär. 3) Att ge hälso- och sjukvårdspersonalen utbildning i preventiva insatser, lagarbete och samarbete med andra aktörer för hälsofrämjande.

20 PROGRAM FÖR PREVENTION AV TYP 2-DIABETES 19 4) Att ta fram preventiva arbetsformer, bland annat en modell för livsstilsbehandling och livsstilsrådgivning. 5) Att ge de arbetsformer som presenteras i preventionsprogrammet spridning överallt inom hälso- och sjukvården. Mål rörande hälsofrämjande: 6) Att visa att riktade preventiva insatser påverkar prevalensen av typ 2-diabetes, debutåldern och det allmänna hälsotillståndet bland befolkningen. 7) Att vid sidan av de hälsofrämjande insatserna ta fram ett sjukdomsrelaterat angreppssätt inriktat på typ 2-diabetes (högriskstrategin, strategin för tidig diagnos och behandling). 8) Att förbättra hälsojämlikheten regionalt och socialt. 9) Att bevisa att förebyggande arbete är kostnadseffektivt. Kliniska mål: 10) Att spåra högriskindivider i populationen. 11) Att diagnostisera personer som har typ 2-diabetes utan att veta om det. 12) Att slussa de som fått diagnosen typ 2- diabetes snabbt vidare till adekvat vård och behandling. 13) Att minska prevalensen av typ 2-diabetes och reducera vårdbehovet. Programmet vill lägga upp en vetenskapligt dokumenterad rikstäckande modell för prevention av typ 2-diabetes. Därför krävs det samordnade insatser från social- och hälsovårdsministeriet, Folkhälsoinstitutet, Institutet för arbetshygien, UKK-institutet, Folkpensionsanstalten, Forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården (Stakes), Kommunförbundet osv. om preventionsprogrammet ska kunna genomföras. Utvärdering Genomförandeprojektet är samtidigt ett utvärderingsinstrument för att testa om programmet är genomförbart, vilka effekter det har och hur kostnadseffektivt det är. Resultaten i projektområdena kommer att jämföras med resultaten i landets alla sjukvårdsdistrikt. Under hela programperioden utvärderas preventionsprogrammet dessutom med hjälp av undersökningar om finländarnas hälsa och hälsobeteende och regelbundet återkommande kost- och näringsrapporter. Folkpensionsanstalten står för undersökningarna och rapporterna. År 2010 utreds programmet och dess effekter i hela befolkningen med avseende på omfattning, effektivitet, tillämpningsgrad, genomförbarhet och varaktighet.

21 20 PROGRAM FÖR PREVENTION AV TYP 2-DIABETES 7. Programmet bygger på vetenskaplig dokumentation DPS-studien bekräftar: typ 2- diabetes kan förebyggas med hjälp av livsstilsförändringar En finländsk studie kring prevention av typ 2-diabetes (Diabetes Prevention Study, DPS 2001) har som den första i hela världen visat att typ 2-diabetes kan förebyggas med hjälp av ändrade kost- och motionsvanor. Diabetesrisken bland deltagarna sjönk med 58 procent när de ändrade livsstil med hjälp av intensifierad kost- och motionsvägledning. Diabetes Prevention Program (2002) i USA har kommit fram till samma resultat. I DPS-studien ingick 522 medelålders personer på fem orter (Helsingfors, Kuopio, Åbo, Tammerfors och Uleåborg) och projektet pågick Samtliga deltagare var lindrigt överviktiga (BMI över 25 kg/m 2 ), hade något förhöjda blodsockervärden eller nedsatt sockertolerans. När studien inleddes fyllde deltagarna i en detaljerad matdagbok, och därefter årligen. Motionsvanorna undersöktes med ingående enkäter. Därutöver gjordes antropometriska mätningar och laboratorieundersökningar. Mätningarna upprepades varje år under studiens gång. Deltagarna delades slumpmässigt in i grupper med intensifierad respektive normal rådgivning. Gruppen med intensifierad rådgivning fick regelbundet individuell rådgivning, framför allt om viktminskning, reducering av det totala energiintaget och minskat fettintag, ändring av fettkvaliteten från animala fetter till vegetabiliska fetter och oljor och ökat fibertillskott i kosten. Också motionsrådgivningen var individuellt upplagd och gick ut på att få deltagarna att välja de motionsformer som de tyckte bäst om. Målet var att de skulle förbättra sin fysiska kondition och stärka musklerna, två moment som är av stor betydelse för sockeromsättningen i kroppen. I motionsprogrammet ingick träning på gym och i grupp. Deltagarna uppmanades att röra sig så mycket som möjligt också i vardagen. Gruppen med normal rådgivning fick kost- och motionsvägledning vid starten och vid årliga uppföljningsbesök hos läkare och näringsterapeut. Rådgivningen var generellt hållen och byggde inte på några exakta personliga mätningar eller undersökningar. Målet var att ge deltagarna råd som de själva kunde använda för att ändra sin livsstil om de var intresserade. Merparten av de insjuknade ingick i gruppen med normal rådgivning När uppföljningsfasen avslutades i mars 2000 hade 86 deltagare insjuknat i diabetes. Av dem ingick 59 i gruppen med normal rådgivning och 27 i gruppen med intensifierad rådgivning. Sammantaget sett var incidensen, antalet nya sjukdomsfall, 58 procent lägre än i gruppen med normal rådgivning. Detta innebär att drygt hälften av diabetesfallen kunde förebyggas eller diabetesdebuten åtminstone skjutas upp. Den intensifierade rådgivningen hade identiska effekter bland män och kvinnor. Ändrad livsstil påverkade diabetesrisken mycket snabbt. Redan efter två år var diabetesincidensen betydligt lägre i gruppen

22 PROGRAM FÖR PREVENTION AV TYP 2-DIABETES 21 med intensifierad rådgivning än i gruppen med normal rådgivning. Livsstilsförändringarna i gruppen med intensifierad rådgivning var relativt små. En viktig faktor var att deltagarna ändrade flera vanor samtidigt. Det spelade en stor roll för resultatet. Ingen av dem som uppnådde alla fem målen för ändrad livsstil fick diabetes under studiens gång. Däremot fick 35 procent av dem som inte lyckades nå ett enda av målen diabetes. Den intensifierade kost- och motionsvägledningen avsåg att deltagarna skulle lyckas genomföra följande förändringar: 1) BMI < 25 kg/m 2 eller en reduktion på minst 5 procent av utgångsvikten. 2) Det totala fettintaget under 30 procent av det totala energiintaget. 3) Animaliska fetter (mättade fetter) under 30 procent av det totala fettintaget. 4) Fiberintaget > 15 g/1 000 kalorier. 5) Mer än fyra timmar motion i veckan. Ingen av de deltagare som lyckades genomföra fyra eller fem av förändringarna fick diabetes under uppföljningsperioden. Ju färre förändringar en deltagare uppnådde desto säkrare var det att han eller hon fick diabetes. Viktreduktion minskar avsevärt risken för diabetes Viktreduktion spelar en framträdande roll i preventionen av diabetes. Studien visade att en viktökning på 2 3 kilo fördubblar risken att få typ 2-diabetes. Däremot minskar risken för överviktiga att få diabetes med 80 procent om de lyckas gå ner tio kilo i vikt. Den intensifierade livsstilsrådgivningen hjälpte deltagarna att gå ner i vikt: deras vikt minskade med i snitt 4,2 kilo det första året. Efter två år hade vikten reducerats med 3,8 kilo. De som fick normal livsstilsrådgivning gick ner 0,8 kilo. Det var uppenbart att viktreduktionen berodde på minskat energiintag och mer motion.

23 22 PROGRAM FÖR PREVENTION AV TYP 2-DIABETES Både kost- och motionsvanorna påverkades av rådgivningen. Till exempel fettet i kosten minskade och fiberintaget ökade mer i gruppen med intensifierad rådgivning än i gruppen med normal rådgivning. Bäst resultat uppnåddes i motionsvanorna: ett år efter starten motionerade 80 procent av deltagarna i gruppen med intensifierad rådgivning minst fyra timmar i veckan. Också deltagarna i den andra gruppen motionerade mer. Undersökningsresultaten visar att det går att försöka förebygga diabetes på frivillig väg när det finns tillgång till nödvändig rådgivning från experter. Undersökningen använde inga läkemedel och inga åtgärder som inte kan genomföras inom ramen för den normala primärvården. Dessutom bör det noteras att alla åtgärder som medverkade till att minska risken för diabetes utgick från deltagarna själva. DPS-studien genomfördes under ledning av Folkhälsoinstitutet. Chefsforskare var akademiprofessor Jaakko Tuomilehto, Folkhälsoinstitutet, och professor Matti Uusitupa, Kuopio universitet. Studien publicerades i New England Journal of Medicine i maj Fetma är en stor riskfaktor för typ 2-diabetes Fetma hos vuxna 1. BMI Fetma hos vuxna mäts med hjälp av BMI (Body Mass Index; kroppsmasseindex; kroppsvikten dividerad med längden i kvadrat) som korrelerar kraftigt med mängden fettvävnad. En expertgrupp inom WHO rekommenderar att den övre gränsen för normal vikt hos vuxna ska vara 25 kg/m 2. När BMI är högre än så ökar de fetmarelaterade hälsoriskerna. Vid ett BMI på 30 kg/m 2 och högre klassificeras personen som överviktig. Då är sjukdomsrisken klart förhöjd. Med ökande BMI ökar också sjukdoms- och dödlighetsrisken. Diabetesrisken mer än femtondubblas när BMI stiger från 23 kg/m 2 till 35 kg/m 2. Riktlinjerna för god medicinsk praxis (Käypä hoito 2002) vid fetma hos vuxna gör följande klassificering av fetma utifrån BMI: BMI (kg/m 2 ) 18,5 25 Normalvikt >25 Övervikt, fetma Måttlig fetma Betydande fetma Svår fetma >40 Sjuklig fetma Klassificeringen lämpar sig bäst för personer i åldrarna år. Graderingen medverkar till att avslöja befintlig och i synnerhet stigande risk att utsättas för fetmarelaterade hälsorisker. 2. Midjemått BMI säger ingenting om var fettet sitter. Därför tar man midjemåttet till hjälp vid bedömningen av fetma och hälsorisker. Särskilt fett som ansamlats inne i buken (visceralt fett) ökar riskfaktorerna för hjärt/ kärlsjukdomar (insulinresistens och diabetes, rubbningar i fettomsättningen, förhöjt blodtryck). Midjemåttet är ett utmärkt komplement till BMI, särskilt vid bedömningen av hälsoriskerna vid måttlig och betydande fetma. Enligt riktlinjerna för god medicinsk praxis vid fetma hos vuxna (Käypä hoito) är risken för hjärt/kärlsjukdomar och andra sjukdomar stor hos kvinnor om midjemåttet är över 90 centimeter. För män går gränsen vid 100 centimeter.

24 PROGRAM FÖR PREVENTION AV TYP 2-DIABETES 23 Fetma hos barn Fetma hos barn definieras utifrån tillväxtkurvor. Ett barn har måttlig fetma om den relativa kroppsvikten är mer procent större än den genomsnittliga vikten för barnets längd. Om den relativa vikten är procent högre än den genomsnittliga vikten för barnets längd har barnet betydande fetma. Svår fetma kan man tala om när barnets vikt är mer än 60 procent högre än den genomsnittliga vikten för barnets längd. Fetma bidrar till uppkomsten av många folksjukdomar Fetma spelar en framträdande roll för uppkomsten av många folksjukdomar. Men det finns ett mycket uttalat samband med typ 2-diabetes, förhöjt blodtryck, kranskärlssjukdom, gikt, gallsten, knäartros, bröstcancer och livmodercancer. Sjukdomsrisken är störst vid diabetes. När BMI är högre än 30 kg/m 2 löper en medelålders person åtminstone tio gånger större risk att insjukna i diabetes än en normalviktig person. När fetman behandlas förebyggs risken för att högriskindivider drabbas av de ovan nämnda sjukdomarna samtidigt som de som redan insjuknat får större livskvalitet och uppkomsten av senkomplikationer motverkas. På senare år när fetma blivit allt vanligare har fokus riktats på bukfetma, fetma kring midjan, eftersom det visat sig att denna typ av fetma är ett tydligt tecken på risken att insjukna i typ 2-diabetes och metabola syndromet. Fetmarelaterade sjukdomar och bevisgraden: Sjukdom Bevisgrad Typ 2-diabetes A Förhöjt blodtryck A Metabolt syndrom B Kranskärlssjukdom A Obstruktiv sömnapné C Gikt A Gallsten A Fettlever B Knäartros A Astma B Sämre livskvalitet B Vissa cancerformer: Bröstcancer Cancer i livmoderhalsen Tjocktarmscancer A = Hög bevisgrad. Flera metodologiskt högkvalitativa studier pekar i samma riktning. B = Medelhög bevisgrad. Minst en metodologiskt högkvalitativ studie eller flera relativt bra studier. C = Låg bevisgrad. Minst en relativt bra vetenskaplig studie. A A B Källa: Aikuisten lihavuuden Käypä hoito -suositus 2002 Finländarna blir allt fetare I Finland är varannan man i arbetsför ålder och var tredje kvinna överviktig. Vi toppar överviktsligan i Norden och ökar fortfarande i vikt. Det är framför allt den hälsoskadliga bukfetman (kring midjan) som blir vanligare. Till två tredjedelar beror övervikt och fetma på livsstilen. Med ändrad livsstil går 90 procent av de överviktiga ner i vikt. Sedan 1972 gör Folkhälsoinstitutet med fem års mellanrum en undersökning av övervikten i Finland, FINRISKI. Den visar att genomsnittet för BMI bland män i arbetsför ålder ökar i jämn takt. Mellan 1982 och 1997 steg andelen feta

25 24 PROGRAM FÖR PREVENTION AV TYP 2-DIABETES (BMI > 30 kg/m 2 ) från 15,4 till 19,8 procent. Kring 1980 sjönk BMI-genomsnittet för kvinnor, men sköt i höjden på nytt något senare. Mellan 1982 och 1997 steg andelen feta bland kvinnor från 17,2 till 19,4 procent. I slutet av 1990-talet hade män inför pensioneringen och unga kvinnor och män betydligt högre BMI än tio år tidigare. Skillnaderna mellan könen har blivit mindre, men BMI stiger bland kvinnor samtidigt som fetma ökar kraftigare med stigande ålder bland kvinnor än bland män. Förekomsten (%) av fetma (BMI > 30) enligt undersökningen Hälsa år år år år år 85+ Män 15,4 23,3 27,5 22,7 20,6 11,3 Större skillnader mellan befolkningsgrupperna Det finns tydliga skillnader mellan befolkningsgrupperna. Utbildning korrelerar med fetma bland kvinnor: kvinnor med den lägsta utbildningen har betydligt högre BMI än kvinnor med högre utbildning. Bland män har BMI-genomsnittet stigit i jämn takt i alla utbildningskategorier. Däremot finns det skillnader mellan förvärvsaktiva män och män utanför arbetslivet: i slutet av 1990-talet var förtidspensionerade och arbetslösa män klart fetare än män i samma situation i början på talet. Barnen blir fetare Kvinnor 13,7 25,4 31,9 33,5 30,4 14,5 Precis som de vuxna blir också barnen allt fetare i hela världen. Följaktligen blir det vanligare att barn drabbas av typ 2-diabe- tes. Studier i exempelvis USA, Kina och England visar att till och med 12-åringar kan få typ 2-diabetes. Hög födelsevikt disponerar för fetma och låg födelsevikt för diabetes, visar studier. Fetma är den vanligaste näringsrubbningen bland barn och unga i Finland. De senaste undersökningarna visar att procent av barnen i åldrarna 7 15 år är feta. En studie kring riskfaktorer för hjärt/ kärlsjukdomar bland barn, LASERI, visar att fetma bland barn också har ökat hos oss. Undersökningen STRIP baby har undersökt hur kostrådgivning påverkar fetma. Det fanns klart färre överviktiga barn i en grupp där barn och deras familjer upprepade gånger fick kostrådgivning än i en kontrollgrupp. Också bland barn ökar risken för hjärt/kärlsjukdomar och typ 2-diabetes vid fetma. Det är mycket billigare att förebygga än att behandla fetma Övervikt och fetma ökar så mycket att de är ett allvarligt hot mot finländarnas hälsa. Behandlingen av fetmarelaterade sjukdomar belastar hälso- och sjukvården. Ungefär 80 procent av de person i vårt land som har typ 2-diabetes är överviktiga. Vi måste sätta in fetmaförebyggande insatser för det är både dyrt och svårt att behandla fetma. Dessutom har bantning än så länge gett ganska obetydliga resultat på sikt. Det finns så många överviktiga och feta människor i vårt land att hälso- och sjukvården inte har kapacitet att ta emot mer än en bråkdel av alla som behöver vård och rådgivning. De preventiva åtgärderna bör sättas in redan i barndomen. Det finns två tidpunkter i barnets liv som gynnar utveckling av fetma: i 5 7-årsåldern och puberteten. Fetma i dessa åldrar kan bidra till att fetman blir bestående. Långtidsstudier har visat att