Lägesbeskrivning av arbetet med efterbehandling av förorenade områden 2016

Transkript

1 1(39) SW E D I SH E N V IR O N M EN T A L P R OT E C T IO N AG E NC Y Cathrine Lundin cathrine.lundin@naturvardsverket.se Tel: SKRIVELSE Ärendenr: NV Regeringen Miljö- och energidepartementet Stockholm Lägesbeskrivning av arbetet med efterbehandling av förorenade områden 2016 B E SÖ K: ST O C K H O LM V ALH A L L AV ÄG E N 195 Ö ST E R SU N D F O R SK AR E N S V ÄG 5, HUS U B P O ST: ST O C K HO LM TEL: F AX: E-POST: R E G IST R AT O R@NAT U RV AR D SV E R K E T.SE IN T E R N E T: WWW. N AT U R V AR D SV E R K E T.SE

2 NATURVÅRDSVERKET 2(39) Sammanfattning Lägesbeskrivningen är Naturvårdsverkets samlade nationella redovisning av arbetet med förorenade områden för Vi har tagit in uppgifter från flera statliga myndigheter som arbetar med frågorna. Vi närmar oss sakta miljömålet Giftfri miljö med preciseringen Förorenade områden är åtgärdade i sådan omfattning att de inte innebär något hot mot människors hälsa och miljö. Efter att inventeringsfasen är avslutad har nu ca 8000 objekt klassats i riskklass 1 eller 2. Det är dessa objekt som kan medföra en stor, eller mycket stor risk för människors hälsa eller miljön och det är dessa som behöver åtgärdas. Dock saknas det ett antal objekt i inventeringen som innehas av bland annat Trafikverket, Fortifikationsverket och Försvaret, enligt Riksrevisionens gransking av statens förorenade områden. Naturvårdsverkets bedömning är dock att saneringstakten idag är för låg för att nå miljömålet till nästa generation. Alla statliga myndigheter måste arbeta effektivt och samarbeta för att nå målen och saneringstakten måste öka. För att detta ska ske ser Naturvårdsverket fortfarande tre komponenter som avgörande: ett stabilt statligt anslag, teknikutveckling samt att den som förorenat också ska ta ansvaret. Med ett stabilt statligt anslag kan vi åtgärda de områden som saknar ansvarig. Under 2016 pågick 43 åtgärder med helt eller delvis statligt bidrag. Kommunerna är huvudman för flertalet åtgärder och SGU är huvudman för 9 bidragobjekt, till exempel en större gruvsanering i Svärtträsk. Totalt har SGU arbetat med utredningar och åtgärdsförberedelser vid cirka 20 statligt förorenade områden samt varit huvudman för utredningar och åtgärdsförberedelser vid ytterligare cirka 20 objekt med statligt bidrag från Naturvårdsverket. Genom att främja teknikutveckling och innovativa åtgärdslösningar kan vi minska behovet av eller ersätta traditionell resurskrävande gräv- och schaktsanering. Med större innovationsgrad i efterbehandlingsarbetet kan vi på sikt öka takten och sanera fler områden med samma insatser. SGI arbetar särskilt med teknikutvecklingen genom forskning och kunskapsuppbyggnad och driver programmet TUFFO (Teknik Utveckling och Forskning inom Förorenade Områden). Programmet syftar till att samla efterbehandlingsbranschen och forskare i nationella forsknings- och utvecklingsprojekt med avsikten att effektivisera efterbehandlingsarbetet och därmed öka åtgärdstakten av förorenade områden. I Naturvårdsverkets projekt för att främja teknikutveckling deltar bl.a. SGI, SGU och länsstyrelsen. Projektet syftar främst till att öka användningen av innovativa åtgärdslösningar och att etablera befintlig alternativ teknik inom den statliga efterbehandlingen. Som en del i detta omfattar projektet vägledning om innovativa åtgärdslösningar och ny teknik. Den som förorenat ska också ska ta ansvaret för efterbehandlingen. Här bidrar länsstyrelsernas och kommunernas tillsynsarbete till att få fler ansvariga att bekosta efterbehandling. För många av de förorenade områden som får statligt bidrag finns också en verksamhetsutövare som har ansvar till viss del. Tillsammans med SGI ger vi också ett särskilt korttidsstöd för tillsynsmyndigheterna i frågor om förorenade områden.

3 NATURVÅRDSVERKET 3(39) Innehållsförteckning 1. Naturvårdsverket Inledning Naturvårdsverkets hantering av det statliga bidraget Tre intressanta exempel på projekt finansierade med statliga bidrag Anslaget och efterbehandling inför bostadsbyggande Naturvårdsverkets samordnande roll samt övriga insatser Myndighetssamverkan Skapa mötesplatser och sprida kunskap Skrovmålet samarbete med Transportstyrelsen och flera nationella myndigheter Vägledning om PFAS EBH-portalen Åtgärdsportalen Uppdatering och utveckling av beräkningsverktyget Teknikutvecklingsprojektet Utvärdering av vägledningsmaterial om efterbehandling av förorenade områden Naturvårdsverkets regeringsuppdrag 2016 med anknytning till förorenade områden Ekonomistyrningsverkets uppdrag och Riksrevisonens granskning Avslutningsvis Fortifikationsverket Sveriges geologiska undersökning - SGU Efterbehandling av statligt förorenade områden Efterbehandling av förorenade områden med statsbidrag Samverkan och utvecklingsarbete för efterbehandling av förorenade områden Trafikverket Trafikverkets ansvarsområde Åtgärder och effekter Försvarsmakten Bakgrund Förekomsten av förorenade områden Verksamhet inom arbetet med förorenade områden Lägesredovisning av Försvarsmaktens samtliga akuta objekt och prioriterade objekt... 30

4 NATURVÅRDSVERKET 4(39) 5.5 Övergripande efterbehandlingsarbete Havs- och vattenmyndigheten Miljöfarliga vrak Kemiska stridsmedel Juridiska frågor i grannländer Vrakundersökningar Slutsatser Statens geotekniska institut SGI Forskning, teknikutveckling och innovation vid SGI TeknikUtveckling och Forskning inom Förorenade Områden (Tuffo) Nationella samarbeten för forskning och utveckling Internationell utblick och kunskapsåterföring Kunskapsuppbyggnad vid SGI Myndighetssamverkan Länsstyrelsernas tillsyn och tillsynsvägledning ökar åtgärdstakten Tillsynsdrivna utredningar och åtgärder Delat ansvar kan hanteras genom avtal Glasriket - vackert men ibland farligt Ingen risk nu men kanske sen Miljöriskområde säkrar upp Ranstad Det går att åtgärda utan att schakta Tillsynsvägledningen utvecklas... 38

5 NATURVÅRDSVERKET 5(39) 1. Naturvårdsverket 1.1 Inledning Arbetet med förorenade områden är en fråga som involverar många och det är Naturvårdsverket som ansvarar för att samordna, prioritera och följa upp arbetet på nationell nivå. Naturvårdsverket har också till uppgift att administrera de statliga bidragen och utvärdera vilka effekter de har. Denna skrivelse, lägesbeskrivning för 2016, är Naturvårdsverkets samlade redovisning av arbetet med förorenade områden. Naturvårdsverket har i nära samarbete med Sveriges geologiska undersökningar (SGU), Statens geotekniska institut (SGI) och länsstyrelserna fortsatt sitt arbete under 2016 med efterbehandling av förorenade områden. Flera andra statliga myndigheter som också jobbar med att sanera Sverige samarbetar med Naturvårdsverket och dessa finns även beskrivna i lägesbeskrivningen. Syftet med arbetet är att uppnå miljömålet Giftfri miljö och preciseringen Förorenade områden är åtgärdade i sådan omfattning att de inte innebär något hot mot människors hälsa och miljö. Naturvårdsverket framhåller, liksom tidigare, att saneringstakten måste öka om vi ska åtgärda problemen med förorenade områden till nästa generation. För att öka takten behövs ett stabilt statligt anslag, att den som är ansvarig för en föroreningsskada också står för avhjälpandet och en teknikutveckling som leder till effektivare saneringar. Det är områden det arbetas med från olika vinklar och nya samverkansformer tillkommer. Många av de ämnen som är problematiska är sedan länge är förbjudna men det tillkommer ibland nya eller att man upptäcker att gamla ämnen är farligare än man tidigare trott. De statliga myndigheterna behöver samverka och jobba aktivt för att de förorenade områden som finns åtgärdas och att det inte uppkommer nya områden. Naturvårdsverket har begärt in underlag från Sveriges geologiska undersökningar (SGU), Statens geotekniska institut (SGI), Trafikverket, Fortifikationsverket och Försvarsmakten utifrån sina ansvarsområden i arbetet med efterbehandling av förorenade områden. Länsstyrelsernas tillsynssamordnare har lämnat underlag till beskrivningen om tillsynsdriven efterbehandling. Lägesbeskrivningen bygger också på uppgifter hämtade ur länsstyrelsernas databas för potentiellt och bekräftat förorenade områden EBHstödet. Naturvårdsverket har sammanställt informationen och vi lyfter även fram valda delar av vårt eget arbete som utförts under 2016.

6 NATURVÅRDSVERKET 6(39) 1.2 Naturvårdsverkets hantering av det statliga bidraget Naturvårdsverket har det övergripande ansvaret för tillsynsvägledning inom miljöbalkens område. Länsstyrelsen, kommunen och Generalläkaren har ansvar för tillsynen av förorenade områden. Tillsynen är en viktig förutsättning för att saneringen som bekostas av förorenaren ska komma till stånd. Det innebär att tillsynsmyndigheterna med stöd av miljöbalken kan begära att förorenaren eller någon annan ansvarig utreder samt vidtar åtgärder för att minska eller helt ta bort föroreningen. För vissa av de objekt som saneras med statliga medel finns en ansvarig för en del av föroreningen. För dessa objekt är tillsynen också en viktig förutsättning för att kunna betala ut statliga bidrag till den del där det saknas ansvar. Under 2016 pågick 43 åtgärder bekostade med det statliga anslaget, se figur 1 och 2. Detta kan jämföras med 53 pågående åtgärder Det minskade antalet beror på att många stora och dyra åtgärder är igång men kön för de objekt som är inventerade, undersökta och ska åtgärdas med statligt anslag växer. Antalet helt avslutade åtgärder bekostade med statliga medel uppgick till 102 objekt i slutet av år En stabil anslagsnivå och även ett tillräckligt bemyndigande utgör viktiga förutsättningar för ett framgångsrikt arbete med sanering av förorenade områden. Detta gör beslut om fleråriga satsningar möjliga. Den nationella planen för efterbehandling innehåller prioriteringsgrunder som Naturvårdsverket tillämpar när bidrag fördelas till de mest prioriterade förorenade områdena runt om i Sverige. Planen är uppdaterad 2016 med prioriteringsgrunder för bostadsanslaget. Förutom medel till åtgärder fördelar Naturvårdsverket även bidrag till utredningar och förstärkt tillsyn. Det statliga anslaget som Naturvårdsverket fördelar för sanering används till de områden där ingen ansvarig finns som kan bekosta saneringen. Figur 1. Efterbehandling, antal objekt i olika faser Källa: Naturvårdsverket

7 NATURVÅRDSVERKET 7(39) Figur 2. Åtgärder drivna av efterbehandlingsanslaget under Källa: Naturvårdsverket Av dessa åtgärdsprojekt som finansierades av anslaget och pågick under 2016 fanns oftast en kommunal huvudman. Innan ett efterbehandlingsprojekt kan inledas krävs ofta flera års förberedelser och en nödvändig uppgift för länsstyrelserna är att engagera en huvudman.

8 NATURVÅRDSVERKET 8(39) Huvudmannaskapet fördelade sig enligt följande: Figur 3. Fördelning av huvudmän gällande de 43 drivna efterbehandlingsåtgärderna under Huvudmän Kommuner (33 objekt) SGU (9 objekt) Trafikverket (1 objekt) Källa: Naturvårdsverket För år 2016 fördelade Naturvårdsverket 100 procent av anslaget. De oförbrukade medlen vid länsstyrelserna från tidigare år har minskat från ca 800 miljoner kronor 2011 till ca 185 miljoner kronor vid ingången av Att länsstyrelserna hade ca 185 miljoner kvar på kontot vid årsskiftet beror delvis på att några projekt blivit försenade och att en del fakturor på utfört arbetet betalas ut i efterhand. Dessa medel är då upparbetade men vid årsskiftet ännu inte utbetalade. Figur 4. Omfattning och fördelat av anslaget till åtgärder för efterbehandling av förorenade områden samt efterbehandling inför bostadsbyggande. Källa: Naturvårdsverket Naturvårdsverket har för 2017 på anslagspost 1 tilldelats ett anslag på ca 420 mnkr. Länsstyrelserna har på en ny anslagspost tilldelats 50 mnkr för arbete med tillsyn. Naturvårdsverket anförde i senaste budgetunderlaget (budgetunderlag som lämnades till regeringen i februari 2017) att en anslagsnivå på ca 550 mnkr per år behövs på anslagspost 1 för att klara precisering 4 under miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och lösa miljöproblemet med förorenade

9 NATURVÅRDSVERKET 9(39) områden till nästa generation. Det är också viktigt att anslagsnivån inte fluktuerar för mycket, eftersom det är många stora projekt som pågår samtidigt och behöver en stabil finansiering. Största delen av Naturvårdsverkets fördelning av anslaget går till åtgärder och nedan framgår anslagets fördelning för år 2016 och den planerade fördelningen för Figur 5. Tårtdiagrammet visar den procentuella fördelningen av anslaget under 2016 Källa: Naturvårdsverket Figur 6. Tårtdiagrammet visar den procentuella fördelningen av anslaget under 2017 Källa: Naturvårdsverket

10 NATURVÅRDSVERKET 10(39) Figur 7. Stapeldiagrammet visar olika faser gällande efterbehandling Källa: Naturvårdsverket och EBH-stödet Inventerade områden i riskklass 1 Huvudstudier färdiga och pågående (bidrag) Huvudstudier färdiga och pågående (tillsyn) Åtgärder färdiga och pågående (bidrag) Åtgärder färdiga och pågående (tillsyn) Riskklass 1 Siffrorna i figuren ovan är alla hämtade ur EBH-stödet förutom ljusgrön stapel (åtgärder färdig och pågående, bidrag). Den första röda stapeln visar inventerade objekt i riskklass1, de med mycket hög risk för människors hälsa och miljön. De blå staplarna visar på ett framtida behov, då det är huvudstudier som är färdiga eller pågående för objekt som kommer att inom relativt snar framtid vara startklara för åtgärder. De gröna staplarna visar färdiga och pågående arbete med efterbehandlingar i Sverige, både de som drivs tillsynsvägen och de där det inte finns någon ansvarig som kan bära kostnaden och det därför blivit ett statligt finansierat åtgärdsobjekt. Anledningen till varför den ljusgröna stapeln är något lägre än föregående år beror på att en del saneringar är klara men att Naturvårdsverket inte fått in slutredovisningar för dessa objekt. Det finns dessutom ytterligare ca 60 huvudstudier som drivs delvis genom tillsyn och delvis genom finansiering av Naturvårdsverket. Figur 8. Diagrammet visar på förhållandet mellan efterbehandlade objekt och objekt som behöver efterbehandlas för att uppnå preciseringen om förorenade områden i miljömålet Giftfri miljö. Efterbehandlade objekt i förhållande till riskklassade, ej efterbehandlade, objekt Ej efterbehandlade, riskklassade objekt i riskklass 1 och 2, ca 8000 objekt Efterbehandlade objekt i riskklass 1 och 2 och branschklass 1 och 2, ca 1700 objekt Källa: Naturvårdsverket och EBH-stödet

11 NATURVÅRDSVERKET 11(39) Tre intressanta exempel på projekt finansierade med statliga bidrag Kvarteret Renen, Varberg kommun Kvarteret Renen i centrala Varberg, Hallands län, är kraftigt förorenat. Undersökningar visar att det finns risk för allvarliga skador för människors hälsa och för miljön. Området har blivit förorenat av industriell verksamhet sedan slutet av 1800-talet och sedan senare delen av 1900-talet har vid kemisk- och elektrolytisk ytbehandling använt klorerade lösningsmedel, framförallt trikloreten och trikloretan. Ansökan om bidrag lämnades in 2014 och under 2016 revs byggnader. Tidplanen för saneringen var att den skulle vara klar 2019 men den är nu försenad på grund av att upphandlingar överklagats. Planen är att saneringen ska vara genomförd 2021 men det är ett komplext objekt. Man utför bedömning av riskerna med att Renen inte är färdigsanerat när tunnelbygget utförs. Upphandling av åtgärdsförberedande undersökningar pågår nu. Man behöver utreda om det föreligger klorerade lösningsmedel i fri fas i källområdena och på vilket djup det i så fall ligger. Trafikverkets planerade pumpning skulle kunna innebära att föroreningen på Renen 13 kan flyttas om det förekommer fri fas av klorerade lösningsmedel. Bild 1. Rivning av byggnader i kvarterat Renen, Varberg kommun. Foto: Naturvårdsverket

12 NATURVÅRDSVERKET 12(39) Oskarshamns Hamn - muddringen är i full gång Muddringen av hamnbassängen i Oskarshamns hamn inleddes i september 2016 efter en välbesökt invigningsceremoni där Naturvårdsverkets generaldirektör, Björn Risinger, tjänstgjorde som invigningsförrättare. Muddringsarbetet, som ska pågå fram till och med 2018, har i huvudsak fungerat väl och tidplanen ser ut att ligga fast. Bild 2. Mudderverket i Oskarshamn. Foto: Naturvårdsverket Bild 3. Muddringspråmen (hit pumpas muddermassorna från mudderverket) med avvattningsanläggningen i bakgrunden. Foto: Naturvårdsverket

13 NATURVÅRDSVERKET 13(39) Gusums bruk, Valdemarsviks kommun Under 2016 avslutades efterbehandlingen av Gusums bruksområde där man ända sedan 1800 talet tillverkat blixtlås och andra mässingsprodukter. Projektet har pågått lång tid, ända sedan 2010 då de sista utredningarna och projekteringarna gjordes. Projektet är stort, både yt- och kostnadsmässigt, och har dessutom innehållit olika delar med olika förutsättningar. Efter inledande rivningsarbeten av de gamla bruksbyggnaderna har sedan Gusumsån sanerats genom grävmuddring av halva fåran i taget (se bild) med en tätspont av trä som åtskillnad. På vardera sidan av ån har områden med lite olika föroreningsproblematik efterbehandlats, varmed metaller, oljor och klorerade lösningsmedel avlägsnats. Projektet har bekostats av ca 100 miljoner kronor i bidragsmedel, fördelade under flera budgetår. Bild 4. Efterbehandling i Gusum, Valdemarsviks kommun. Foto: Naturvårdsverket 1.3 Anslaget och efterbehandling inför bostadsbyggande Under 2016 har vi arbetat med att utveckla vårt arbete med fördelning av det särskilda bidraget för sanering av förorenad mark för bostadsbyggande. Detta är ett nytt bidragsområde inom anslaget för efterbehandling av förorenade områden där vi ska utlysa och fördela medel till de mest prioriterade områdena för byggande av bostäder. Förorenade områden utgör en stor potential när städerna förtätas. Genom att bostäder kan byggas på dessa platser kan exploatering av tätortsnära natur minska. Under 2016 budgeterade Regeringen 300 miljoner kronor för ändamålet, 300 miljoner 2017 och därefter 200 miljoner per år.

14 NATURVÅRDSVERKET 14(39) Figur 9. Tårtdiagrammet visar den procentuella fördelningen av anslaget under 2017 Källa: Naturvårdsverket Det har varit svårt att hitta sökanden till hela anslagsposten under Det tar tid att få hela systemet på plats och att sprida den kunskap som behövs för att kommunernas intresse ska resultera i fullständiga bidragsansökningar. En komplicerande omständighet var också att ändringar i aktuell bidragsförordning och regleringsbrevet blev klart först vid halvårsskiftet. Vårt arbete under året har fokuserat på att göra anslaget känt samt att ta fram rutiner för handläggningen. Mallar, vägledning och informationsfilm har tagits fram och mycket material finns tillgängligt för berörda aktörer på vår webbplats. Den nationella planen för fördelning av statliga bidrag för efterbehandling har kompletterats med anledning av det nya anslaget. Det har även tagits fram en kommunikationsplan och det nya anslaget marknadsförs genom kontakt med länsledningsgrupp och SKL samtidigt som direktkontakt tas med länsstyrelser, kommuner och byggherrar via bland annat deltagande på mässor och platsbesök. Ett stort antal annonseringar har gjorts och artiklar publicerats i en mängd fack- och branschtidningar och lokalradiointervjuer har genomförts. Boverket har fått underlag och spridit information om anslaget på en seminarieserie under hösten. Vi har publicerat information om anslaget i nyhetsbrev och på hemsidan för plattformen för hållbar stadsutveckling. I februari 2016 anordnade vi en egen webbsändning med information om anslaget med målgrupperna kommuner och länsstyrelser. Sammanlagt kommer vi att ha deltagit på tio konferenser eller seminarier under 2016 där vi når de olika målgrupperna. Bland annat har vi deltagit på Sveriges allmännyttiga bostadsbolags (SABOs) fastighetsdagar, på mässan Tillståndet i miljön och på kommunnätverket EXFO, ett forum för exploateringsfrågor, Almedalen 2016 och Samhällsbyggnadsdagarna, som anordnades av

15 NATURVÅRDSVERKET 15(39) organisationen Samhällsbyggarna med deltagare från samhällsbyggnadssektorn samt Plattformsdagarna och Hållbar kommun. Under 2016 har vi också haft fysiska möten eller möten över Lync med de länsstyrelser och länets kommuner som velat diskutera förutsättningarna för anslaget. Det är långa ställtider för kommunerna att ta fram underlag till en ansökan men vår uppskattning är att ca kommuner är på gång med ansökningar. Arbetet med kommunikation och marknadsföring av det nya anslaget behöver därför fortsätta under Vi kommer också ha fler fysiska möten med länsstyrelser och kommuner under 2017, samt komplettera vår vägledning om anslaget för bostadsbyggande. Naturvårdsverket fattade i juli 2016 det första beslutet om bidrag för sanering inför bostadsbyggande. Det var länsstyrelsen i Västmanland som lämnat in en ansökan om bidrag för ett objekt i Sala kommun. Objektet var förorenat av metaller från den gamla gruvan i Sala. Bidrag om 4,7 miljoner beviljades till marksanering för att möjliggöra bostadsbebyggelse vid fastigheterna Kristina 4:264 och 4:273. På fastigheterna har saneringen utförts under 2016 och på fastigheten Kristina 4:273 har byggnationen av ett LSS-boende påbörjats med planerad inflyttning i juni 2017, se bild 5. Byggstart för lägenheterna på Kristina 4:264 är våren Under sensommaren inkom ytterligare en ansökan från länsstyrelsen i Västmanland om bidrag för sanering för bostadsbyggande vid objektet Jakobsberg, också i Sala kommun. Föroreningen har orsakats av den gamla gruvindustrin, främst Sala silvergruva och gamla hyttan i Sala. Föroreningarna består delvis av bly, kadmium, kvicksilver och arsenik. Bidrag om 1,6 miljoner beviljades till marksanering för att möjliggöra bostadsbebyggelse på fastigheten Jakobsberg, se bild 6. Innan saneringen utfördes 2016 gjordes en miljöteknisk undersökning där fastighetens föroreningsgrad klassificerades och en behandlingsklassning av massor. Infosida:

16 NATURVÅRDSVERKET 16(39) Bild 5. Fastigheten Kristina 4:273, Sala kommun. Foto: Naturvårdsverket Bild 6. Fastigheten Jakobsberg, Sala kommun. Foto: Naturvårdsverket

17 NATURVÅRDSVERKET 17(39) 1.4 Naturvårdsverkets samordnande roll samt övriga insatser Myndighetssamverkan SGI, SGU och Naturvårdsverket har en kontinuerlig myndighetssamverkan och dialog i syfte att verka för ett utökat kunskapsutbyte, för att stödja varandra samt för att stödja länsstyrelserna och kommunerna i deras arbete med såväl bidragssom tillsynsobjekt för att uppnå preciseringen om förorenade områden inom miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Ett konkret exempel på myndighetssamverkan är att SGI ger ett expertstöd till Naturvårdsverket och länsstyrelserna i tekniska frågor som rör förorenade områden och deponier. Samverkan sker genom en särskild överenskommelse, (det s.k. korttidsstödsavtalet) Skapa mötesplatser och sprida kunskap Naturvårdsverket både vägleder och skapar möten/kontaktytor på olika sätt med de som genomför åtgärderna. Detta sker bland annat på Nätverket Renare Marks årliga Vårmöte, som är en stor nationell konferens med över 400 deltagare inom branschen efterbehandling av förorenade områden. Där deltar vi både i planeringen och i genomförandet av konferensen. Naturvårdsverket är också med i SGFs Miljögeoteknikkommitté, som sammanträder fyra gånger per år, och vars uppgift är att ordna olika typer av kurser, utbildningar och certifieringar inom förorenade områden. Naturvårdsverket deltar också som föreläsare på den årliga kursen i Miljötekniska markundersökningar, som arrangeras av SGFs Miljögeoteknikkommitté. Naturvårdsverket har varje år presentationer på olika konferenser som rör efterbehandling. År 2016 medverkade vi bland annat som talare på den nordiska konferensen NORDROCS (Joint Nordic Meeting on Remediation of Contaminated Sites) den 6-7 september i Espoo, Finland. Konferensen hålls vartannat år, och temat denna gång var cirkulär ekonomi kopplat till efterbehandling av förorenade områden. Cirka 200 branschkollegor från de nordiska länderna deltog, men även ett 20-tal deltagare från andra länder över hela världen. NORDROCS är ett samarrangemang mellan Nätverket Renare Mark (Sverige), MUTKU (Finland), ATV Jord og Grundvand (Danmark) och Miljøringen (Norge). Naturvårdsverket vägleder dagligen genom den kontakt vi har med bland annat länsstyrelser och kommuner samt genom de rapporter och dokument vi ger ut. Genom vårt kontaktskap har vi en god kontakt med samtliga län och vi samverkar även med länen på andra sätt, t.ex. genom EBH-gruppen med länsstyrelsechefer och vi deltar även på länsträffar. Naturvårdsverket anordnar varje år en konferens där berörda myndigheter samlas för att dela erfarenheter och samverka om efterbehandling av förorenade områden. Länsstyrelserna, SGU och SGI deltar vanligtvis och 2016 var även Generalläkaren och Trafikverket medverkande. Under 2016 års möte avhandlades bland annat Naturvårdsverkets pågående och kommande projekt.

18 NATURVÅRDSVERKET 18(39) Generalläkaren och Uppsala kommun deltog för att berätta om sitt arbete med PFAS. Trafikverket deltog och berättade om sitt arbete med förorenade områden och de gemensamma beröringspunkter som finns mellan myndigheterna. Några av landets länsstyrelser berättade om sina tidigare tillsynsprojekt samt pågående tillsynsobjekt och Naturvårdsverket berättade om det nya bostadsanslaget och förutsättningarna för att ansöka om bidrag för att nämna något av dagarnas innehåll. Naturvårdsverket deltar i flera internationella sammanhang, däribland inom olika EU-relaterade initiativ. Vi sitter med i en expertgrupp om jord, där deltagande medlemsländer tillsammans med kommissionen har till uppdrag enligt 7e miljöhandlingsprogrammet att reflektera över hur jordkvalitetsfrågor kan adresseras genom ett gemensamt juridiskt bindande ramverk med en riskbaserad utgångspunkt. Vidare deltar vi i Common Forum som är ett nätverk av beslutsfattare, tillsynsmyndigheter och tekniska rådgivare från miljömyndigheterna i EU: s medlemsstater och länder i Europeiska frihandelssammanslutningen, där frågor inom området förorenad mark diskuteras. Inom ramen för vårt internationella arbete, är vi även nationell fokuspunkt (National Focal Point) vad gäller förorenad jord i nätverket EIONET Skrovmålet samarbete med Transportstyrelsen och flera nationella myndigheter Under 2016 har ett samarbete med Transportstyrelsen startat. Syftet är att de myndigheter som har blivit utpekade genom Miljömålsrådet att arbeta med samverkansåtgärden båtbottenfärger ska kunna träffas för att tillsammans lägga planen för hur de ska arbeta med detta område fram till slutet av Uppdraget är formulerat som; Tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten, Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen och länsstyrelserna ska Transportstyrelsen ta fram riktlinjer, rekommendationer eller föreskrifter om användandet av båtbottenfärger för fritidsbåtar. Båtbottenfärger används för att minska risken för påväxt på båtbottnar vilket kan vara ett problem då påväxten ökar båtens motstånd i vattnet och orsakar större bränsleförbrukning och större avgasutsläpp. Målet är att minska användandet av giftig och otillåten båtbottenfärg. Projektet som i en första etapp löper under tre år och avslutas 2018, kallas Skrovmålet. Arbetet hänger även ihop med åtgärd 17 i HaV:s åtgärdsprogram kring TBT Vägledning om PFAS Arbetet för att minska spridningen av PFAS, så kallade högfluorerade ämnen, har fortsatt under I ett myndighetsnätverk med Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen (KemI), Livsmedelsverket (SLV), Havs- och vattenmyndigheten (HaV), Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Sveriges geologiska undersökning (SGU), Statens geotekniska institut (SGI), Generalläkaren samt Länsstyrelserna har arbete genomförts med att informera om myndigheternas olika ansvarsområden. I slutet av november var Naturvårdsverket värd för ett besök av representanter från en australiensisk

19 NATURVÅRDSVERKET 19(39) konsultfirma och deras försvarsdepartement där flera svenska myndigheter från nätverket höll presentationer om Sveriges agerande i PFAS-frågan. Under året har myndighetsnätverket ordnat några träffar. Vi har även deltagit i två heldagsseminarier (vår samt höst) som PFAS-nätverket (ett nätverk för myndigheter, forskare, länsstyrelser, kommuner och vattenproducenter) ordnat under året. I februari hade vi ett webbsänt seminarium i samarbete med SGI. Informationen omfattade vilket lagstöd tillsynsmyndigheterna har i arbetet med PFAS-förorenade områden, vilka försiktighetsåtgärder som kan behöva vidtas vid brandbekämpning, brandövningsplatser och deponier för att minska utsläppen av PFAS samt vilka ansvarsområden de centrala myndigheterna har. Målgrupper var kommuner och länsstyrelser. Vi skapade en webbsida om tillsyn och PFAS där webbsändningen direkt gjordes tillgänglig för målgrupper och allmänheten. Under året har vi påbörjat ett arbete med att ta fram information och råd om hur ämnena högfluorerade ämnen kan hanteras i tillsynen över förorenade områden och i verksamheter där PFAS hanterats EBH-portalen EBH-portalen är en samarbetsyta för handläggare som arbetar med förorenade områden på länsstyrelserna, Naturvårdsverket, SGI och SGU. Portalen finansieras av Naturvårdsverket och fungerar som en gemensam arbetsyta där användarna kan dela med sig av erfarenheter och exempel och för att öka spridningen av vägledningsmaterial som tas fram i regionala och nationella tillsynsvägledningsprojekt. Sedan slutet av 2014 har kommunerna och andra aktörer som konsulter och verksamhetsutövare tillgång till olika vägledningsoch informationsmaterial via den externa webbplatsen: Åtgärdsportalen Svenska geotekniska föreningen (SGF) driver sedan mars 2015 en webbplats ( som beskriver tillgängliga åtgärdsmetoder för efterbehandling av förorenade områden. Webbplatsen startades upp med finansiering från Naturvårdsverket, SGI och Trafikverket. Vid slutet av 2016 hade Åtgärdsportalen 37 medlemsorganisationer, och webbplatsen drivs nu genom medlemsavgifterna. Ett uttalat syfte med Åtgärdsportalen är att den ska leda till ökad användning av andra efterbehandlingstekniker än schakt följt av deponering. Portalen är tänkt att kunna användas som ett stöd för de som arbetar i efterbehandlingsbranschen vid val av efterbehandlingsmetod. Förutom att beskriva olika åtgärdsmetoder, finns även kort information om ett urval av föroreningar som ofta påträffas i arbetet med förorenade områden, och vilka metoder som kan användas för att åtgärda respektive förorening. Dessutom presenteras referensprojekt för att visa på när metoderna har använts, vad som har åtgärdats, vilka åtgärdsmål projektet har haft och där det är möjligt presenteras även en kostnad för åtgärden. Därtill finns även information och länk till ett program som beräknar utsläpp av växthusgaser/carbon footprint från efterbehandling av områden med förorenad jord och andra markarbeten. Under 2016 har Åtgärdsportalen uppdateras med olika metoder för vattenrening. Naturvårdsverket ingår i referensgruppen och har varit med och granskat utkast

20 NATURVÅRDSVERKET 20(39) till dessa. Webbplatsen har ca 250 unika besökare i veckan, vilket är en uppåtgående trend Uppdatering och utveckling av beräkningsverktyget Bakgrundsdata för riktvärdesmodellen från 2008 sågs över, och ändrades för vissa parametrar, vilket innebar att de generella riktvärdena för förorenad mark reviderades för kadmium, summa mono- och diklorbensener, PAH-M, alifat >C5-C8, samt alifat >C8-C10. Nio nya ämnen tillkom också i den generella riktvärdeslistan, och dessa omfattar bekämpningsmedel främst från handelsträdgårdar, men även båtbottenfärger. Förutom revidering av generella riktvärden och bakgrundsdata gjordes även ändringar i själva beräkningsverktyget i Excel för framtagande av platsspecifika riktvärden, och datablad togs fram för flera ämnen (Aldrin-Dieldrin, Arsenik, DDT-DDD-DDE, Diuron, Irgarol, Kadmium, Koppar, Kvicksilver, Kvintozen och Pentakloranilin, Organiska tennföreningar, Zink) Teknikutvecklingsprojektet Med dagens saneringstakt är det inte möjligt att uppnå miljökvalitetsmålet för en giftfri miljö. Man kan även se att de statligt genomförda projekten hittills haft en låg innovationsgrad, och i för stor utsträckning domineras av traditionella schakt- och deponilösningar vilket har inverkan på den totala miljönyttan. Teknikutveckling har pekats ut som en möjlig väg framåt för att öka takten och miljönyttan med efterbehandlingsåtgärderna. Med Naturvårdsverkets projekt fokuserar vi på hur ny teknik och innovativa åtgärdslösningar kan bli en del av lösningen för att öka takten och miljönyttan för statligt finansierade efterbehandlingar. I projektet kommer vi att utveckla vårt vägledningsmaterial som rör bidragshanteringen för att främja och stimulera innovativa åtgärdslösningar. Dagens vägledning på området är utformad för att möjliggöra och prioritera teknikutveckling och innovativa åtgärdslösningar. Dock finns det potential att använda vägledningen ytterligare för att stimulera innovativa arbetssätt och lösningar. Vi kommer också att arbeta med innovationsvänlig upphandling och bestsällarstöd samt vidareutveckling inom ramen för en beställargrupp som ska initieras inom projektet. På uppdrag av miljömålsrådet driver Naturvårdsverket en åtgärd som syftar till att utvärdera hur statligt finansierade efterbehandlingar kan bidra till andra miljömål än enbart en giftfri miljö. Detta genom att se över vilka krav på miljöprestanda som kan ställas i samband med upphandling av efterbehandlingsåtgärder. Åtgärden görs i samverkan med SGU, Länsstyrelserna och Trafikverket Utvärdering av vägledningsmaterial om efterbehandling av förorenade områden Inom området efterbehandling av förorenade områden vägleder Naturvårdsverket bland annat om riskbedömningar, åtgärdsutredningar, riskvärderingar, och riktvärden. För detta ändamål finns ett omfattande

21 NATURVÅRDSVERKET 21(39) vägledningsmaterial från Det innehåller tre rapporter samt ett Excelbaserat beräkningsverktyg för framtagande av platsspecifika riktvärden. Under årens lopp har det framkommit att det finns en del brister i vägledningsmaterialet, och att det behövs uppdateras för att efterbehandlingar ska kunna genomföras mer hållbara och mer samhällsekonomiskt försvarbara. För att få fram vad som behövs uppdateras måste materialet först utvärderas, vilket gjordes under 2016 inom projektet Utvärdera 2009 års vägledningsmaterial för arbetet med efterbehandling av förorenade områden, som är en större tillsynsvägledningsaktivitet, med syfte att bl.a. framhäva de delar som har förbättringspotential. Projektet har inte omfattat riktvärden och beräkningsverktyget eftersom dessa uppdaterats separat under En upphandlad utvärderingskonsult genomförde 22 djupgående intervjuer samt att 107 respondenter har besvarat en utskickad webbenkät. Naturvårdsverkets utvärderingsrapport håller på att sammanställas efter arbetet som genomfördes under Naturvårdsverkets regeringsuppdrag 2016 med anknytning till förorenade områden Naturvårdsverket och Statens geologiska undersökningar (SGU) ska tillsammans ta fram en strategi för hantering av gruvavfall samt göra en bedömning av kostnader och åtgärder för efterbehandling. Redovisningen av regeringsuppdraget kommer ske under 2017 men en stor del av arbetet har genomförts under Regeringsuppdraget omfattar att: ta fram en långsiktig strategi för hantering av gruvavfall och bedömning av åtgärder för efterbehandling av gruvverksamhet utvärdera de efterbehandlingar av nedlagda gruvverksamheter som har genomförts från 1980-talet och framåt, samt kartlägga kostnader för hantering av gruvavfall och för efterbehandling av gruvverksamhet. Uppdraget fortsätter under delar av 2017 också genom ett nära samarbete med länsstyrelserna och SGU. Vi har också inhämtat underlag om såväl aktuell forskning som befintlig kunskap från exempelvis gruv- och återvinningsbranscherna. Naturvårdsverket ska i samråd med SGU redovisa kartläggningen av kostnader för hantering av gruvavfall och efterbehandling senast 1:a april SGU ska i samråd med Naturvårdsverket redovisa utvärderingen av genomförda efterbehandlingar senast den 1:a april 2017 och slutligen ska Naturvårdsverket ska i samråd med SGU redovisa strategin senast den 15:e september Ekonomistyrningsverkets uppdrag och Riksrevisonens granskning Under 2016 har Ekonomistyrningsverket (ESV) haft ett regeringsuppdrag som angått förorenade områden. I uppdraget ingick bland annat att tydliggöra gränsdragningen mellan förvaltningsutgifter och övriga utgifter gällande sanerings- och återställningskostnader och att se hur man kan tydliggöra regelverket i fråga om redovisning mot anslag av avsättningar för sanering och

22 NATURVÅRDSVERKET 22(39) återställningskostnader avseende förorenade områden. Bakgrunden till uppdraget är att Riksrevisionen i revisionen av Sveriges geologiska undersöknings (SGU) årsredovisning 2014 bedömde att myndighetens redovisning av avsättning för sanering och återställning av förorenade områden inte gav en rättvisande bild avseende myndighetens finansiering. Under 2016 granskade även Riksrevisionen förutsättningarna för en effektiv prioritering av sanering av statens förorenade områden. Granskningen omfattade dels förorenade områden som kan hänföras till befintliga respektive avvecklade statliga myndigheter eller organisationer, dels förorenade områden som överlåtits till statliga eller privata företag i samband med bolagisering av vissa statliga verksamheter. I första hand berördes Fortifikationsverket, Försvarsmakten, Naturvårdsverket, Sveriges geologiska undersökning och Trafikverket. Granskningens syfte var att undersöka om det finns förutsättningar för en effektiv prioritering av sanering av områden som innehas eller har förorenats av staten. Syftet har vidare varit att undersöka riskerna för betydande utgifter för sanering av sådana områden och om redovisningen och rapporteringen av riskerna är transparent. Riksrevisionens övergripande slutsats är att det finns brister i kartläggningen av förorenade områden som ägs av staten eller har förorenats av statlig verksamhet. Riksrevisionen har också funnit att det gjorts få skattningar av kostnaderna för sanering av de mest förorenade statliga områdena. Dessa brister försvårar, enligt Riksrevisionen, bedömningar av i vilken ordning och takt sanering eller röjning av förorenade respektive riskfyllda områden bör ske för att vara effektiv. De brister som har identifierats handlar bl.a. om att det finns generella brister och luckor i den samlade kartläggning av förorenade områden i Sverige. Det handlar dels om områden som förorenats av ämnen vars farlighet uppmärksammats under senare år, t.ex. poly- och perfluorerade alkylsubstanser (PFAS), dels om områden som inte ingår i kartläggningen av olika skäl, t.ex. för att de disponeras av Försvarsmakten och omfattas av sekretess. Andra brister som Riksrevisionen identifierat är oklarheter beträffande bl.a. ansvaret mellan olika myndigheter och ansvarstagande för historiska föroreningar. Riksrevisionen konstaterar att kunskapsöverföringen mellan myndigheterna behöver förbättras och den samverkan som i dag sker mellan myndigheter behöver utvecklas. Regeringen överlämnade en skrivelse till riksdagen i februari 2017 gällande Riksrevisonens rapport om statens förorenade områden. I skrivelsen redovisar regeringen sin bedömning av Riksrevisionens iakttagelser och de åtgärder som bedöms vara nödvändiga med anledning av rekommendationerna. Bland annat avser regeringen att ge Naturvårdsverket i uppdrag att utveckla en övergripande vägledning med principer för prioritering av olika saneringsbehov. I uppdraget ingår även att redogöra för hur myndigheternas samverkan om hantering av förorenade områden kan utvecklas.

23 NATURVÅRDSVERKET 23(39) Avslutningsvis På uppdrag av Naturvårdsverket har Sveriges 21 länsstyrelser arbetat med inventering av potentiellt förorenade områden under åren Inventeringen har kartlagt ca 100 stycken branscher med miljö- och hälsofarlig verksamhet som t.ex. verkstäder, gruvor, plantskolor och impregneringsanläggningar. Inventeringen har resulterat i en riskklassificering av de områdena med högst risk för förorening. Riskklassificeringen har en skala från 1-4 där riskklass 1 utgör den högsta risken och riskklass 4 utgör den lägsta risken. Arbetet har kvantifierat ett stort antal miljöproblem samt kopplat detta till geografiska positioner. Information om dessa potentiellt förorenade områden är samlade i efterbehandlingsdatabasen (EBH-stödet). Totalt sett har inventeringen av förorenade områden resulterat i ca 1000 objekt i riskklass 1 och ca 7000 i risklass 2. Det finns totalt objekt registrerade i EBH-stödet men det är dessa objekt i riskklass 1 och 2 som utgör den största risken och som man behöver åtgärda för att uppnå preciseringen inom miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Informationen i denna databas är till stor nytta vid bland annat exploatering, planläggningsarbete samt identifiering av föroreningskällor vid provtagning av vattenkvalitet i bland annat sjöar. Naturvårdsverket tycker det är positivt att Riksrevisionen har granskat statens ansvar för förorenade områden. Riksrevisionen har kommit till tydliga slutsatser på en kort tid. Alla aktörer måste prioritera de mest förorenade områdena med störst risk för miljö och människa, oavsett markägare och verksamhetsutövare, för att miljökvalitetsmålen ska nås. Det finns många nationella myndigheter som arbetar med att sanera Sverige och hindra spridning av miljögifter. Naturvårdsverket ansvarar för att samordna, prioritera och följa upp arbetet med förorenade områden på nationell nivå. Vi ansvarar också för att vägleda berörda aktörer och ser därför positivt på det uppdrag som vi förväntas att få av regeringen med anledning av Riksrevisionen granskning. En ökad samsyn, arbetssätt och samarbete är nödvändigt för att arbeta effektivare med förorenade områden. 2. Fortifikationsverket Under året har Fortifikationsverket sammanställt de kartläggningar och mätningar av PFAS som utförts i verksamheten. Ett stort problem i det kommande åtgärdsarbetet är att det saknas effektiva tekniker och metoder för att sanera PFAS-föroreningar i större kvantiteter. Man har även under 2016 installerat ett kolfilter vid en fastighet för att rena vatten från PFAS, transporterat förorenad mark till deponi i samband med markprojekt på tre olika fastigheter samt genomfört provtagningar utifrån PFAS/PFOS förekomst på fyra olika områden. För ett av områden var halten PFOS understigande gällande riktvärde och för de tre övriga pågår sammanställning och utvärdering av resultatet.

24 NATURVÅRDSVERKET 24(39) 3. Sveriges geologiska undersökning - SGU 3.1 Efterbehandling av statligt förorenade områden I arbetet med att nå miljökvalitetsmålet Giftfri miljö har SGU ett särskilt ansvar för efterbehandling av förorenade områden. SGU ansvarar för statligt förorenade områden där staten har ett ansvar som verksamhetsutövare enligt miljöbalkens 10 kap. och där myndigheten som tidigare bedrivit verksamheten inte längre finns kvar. Statligt förorenade områden, s.k. SFO-objekt, identifieras och inventeras i syfte att fastställa objektets riskklass. Det sker enligt den nationella metodiken för inventering av förorenade områden (MIFO). SGU har identifierat cirka 140 SFO-objekt där staten har ett ansvar som verksamhetsutövare. I sällsynta fall identifierar en länsstyrelse ytterligare objekt med möjligt statligt ansvar. Objekt som faller inom riskklass 1 2 prioriteras för fortsatta utredningar. Utredningar och undersökningar genomförs och resulterar slutligen i en huvudstudie där risker bedöms och åtgärdsförslag presenteras. Därefter genomförs åtgärdsförberedande utredningar och projektering, bland annat i syfte att få en så säker uppgift som möjligt om åtgärdskostnad. Detta arbete resulterar i ett Nyckelfärdigt objekt, vilket innebär att åtgärder kan påbörjas med kort startsträcka. Det är först i detta skede som en relativt säker uppskattning går att göra av åtgärdskostnaderna. Anslagsbelastningen för SFO uppgick 2016 till 83 miljoner kronor, att jämföra med 48,2 miljoner kronor 2015 och 39,4 miljoner Behov av medel för SFO kommer vara 90 miljoner kronor även 2017 då åtgärder vid Åsbro impregneringsverk fortsätter med stora förväntade kostnader. Därefter kommer behoven av medel att minska till 70 miljoner per år vilket möjliggör att mindre kostnadskrävande objekt, där utredningar i dag pågår eller kommer att påbörjas, successivt kommer in i ett åtgärdsskede. För 2016 gavs SGU ett ökat anslag från 50 miljoner till 90 miljoner kronor. Ökningen gjorde det möjligt för SGU att under 2016 återuppta de omfattande åtgärderna vid det nedlagda impregneringsverket i Åsbro. Arbetet i Åsbro har under året varit intensivt och genom bra upphandlingar och genomförandeplaner har kostnaderna blivit lägre än förväntat. Åtgärderna i Åsbro förväntas fortsätta under 2017 och Under året har åtgärder utförts vid ytterligare tre SFO-objekt (Kårehogens, före detta planskola, Nattbergshedens, före detta planskola och Lakaträsk, före detta bekämpningsmedelsförråd). Under året har projekterande utredningar inför åtgärd fortsatt vid de före detta kemtvättarna i Boden och Hagfors, projektering pågår också inför åtgärder vid Slagnäs bangård, före detta Räddningsskolan i Rosersberg, Åkers krutbruk samt de före detta bekämpningsmedelsförråden i Dunnervattnet och Lillstensjöå. 3.2 Efterbehandling av förorenade områden med statsbidrag I arbetet med sanering och återställning av förorenade markområden kan SGU också vara huvudman för utredningar och åtgärder av förorenade områden med statsbidrag i de fall då det helt eller delvis saknas ansvarig enligt miljöbalken. Dessa förorenade områden, s.k. BFO-objekt (bidragsfinansierade objekt), som saneras med statsbidrag, är ofta redan inventerade och riskklassade av

25 NATURVÅRDSVERKET 25(39) länsstyrelsen. Ibland har också utredningar genomförts av någon annan part innan SGU tar över som huvudman. SGUs ambition som huvudman är att vara det till dess åtgärder har genomförts och efterföljande kontroller visar att önskat resultat uppnåtts. Det gör att SGUs arbete med BFO-objekten varierar i omfattning, från att innehålla utredningar och åtgärder till att bara handla om åtgärder. I sällsynta fall kan utredningarna visa att åtgärder inte behövs eller inte kan genomföras. I sådana fall avslutar SGUs sitt huvudmannaskap. Det finns idag en stor efterfrågan på SGUs kompetens som huvudman för BFOobjekt eftersom åtgärder då kan genomföras i de områden som är mest prioriterade och inte bara där en kommun har möjlighet att vara huvudman. Möjligheterna till utredningar och åtgärder av BFO-objekt är beroende av beviljade medel från Naturvårdsverket. SGU anser att det finns ett stort behov av att satsa mer medel på att utreda och ta fram kostnadseffektiva åtgärdsförslag samt att utnyttja erfarenheter från tidigare genomförda åtgärder om miljökvalitetsmålet Giftfri miljö ska kunna nås inom rimlig tid och till en rimlig kostnad. Här är SGU en viktig aktör som, till skillnad från många kommunala huvudmän, genomför flera åtgärder parallellt, men också nya utredningar och åtgärder år efter år. Det arbetet ger stor kompetens och erfarenhet för en kostnadseffektiv sanering och efterbehandling av förorenade områden. Det finns en stor effektiviseringspotential i att i större utsträckning ta ett samlat grepp inom vissa branscher. Glasbruk och sågverk är exempel där en samlad insats skulle kunna effektivisera saneringsåtgärderna och möjliggöra kostnadseffektivare arbete. Även objekt med föroreningar av klorerade lösningsmedel i mark och grundvatten skulle effektiviseras om de samordnades i större utsträckning. Under året har åtgärder utförts vid flera BFO-objekt (Svärtträskgruvan, Hjortsberga före detta sågverk, Lessebo sågverk, Einar Johanssons trä och Fagersanna Strandstad). För de tre först nämnda objekten kommer åtgärder att pågå även under kommande år. Vid Fagersanna Strandstad och Einar Johanssons trä är åtgärderna slutförda. För både Fagersanna och Einar Johansson har åtgärdskostnaderna blivit lägre än förväntat, vilket till stor del bedöms bero på bra planering av åtgärderna och effektiva upphandlingar. Utöver pågående och avslutade åtgärder pågår projektering och åtgärdsförberedelser vid sju objekt (Hultsfreds impregneringsverk, Hultsfreds batterifabrik, Blekingegatan Helsingborg, Tölö, Boxholm såg, Järpen och Köpmannebro). Av dessa är objekten i Hultsfred särskilt intressanta då det är fleråriga åtgärder som planeras; föroreningarna kan påverka vattenförsörjning i framtiden och åtgärderna planeras och genomförs tillsammans med ansvariga verksamhetsutövare. SGU har under 2016 ställt sig positiva till att ta på sig huvudmannaskapet för ytterligare sex BFO-objekt på begäran från kommuner (Sunne kemiska tvätt och kostympress, Brandsnäs, före detta såg, Backaryds före detta sågverk, Blaiken, Nautanen och Kolsäter sågverk). SGU tar på sig huvudmannaskapet för objekten bland annat under förutsättning att länsstyrelsen och Naturvårdsverket prioriterar objektet och att sedan Naturvårdsverket beviljar bidrag samt att SGU vid den tidpunkten också har egna resurser. När det gäller Blaiken finns flera olösta

26 NATURVÅRDSVERKET 26(39) frågor som har påverkan på SGUs möjlighet att ta ett långsiktigt huvudmannaskap för efterbehandlingen och tillhörande vattenrening. 3.3 Samverkan och utvecklingsarbete för efterbehandling av förorenade områden Samverkan med andra aktörer är viktigt för kunskapsuppbyggnad och erfarenhetsutbyte i syfte att effektivisera arbetet med efterbehandling av förorenade områden. SGU har liksom Trafikverket och Försvarsmakten ett statligt verksamhetsutövaransvar för förorenade områden och tillsammans med dem bedrivs ett utvecklingsarbete som syftar till att öka användning av ny teknik vid efterbehandling av förorenade områden. Syftet är att minska antalet schaktsaneringar och antalet transporter av förorenad jord med lastbil. Under året har samarbete med Sveaskog AB fortsatt för ett samlat grepp om skogsplantskolor och bekämpningsmedelsförråd. Samarbetet har bidragit till att åtgärderna i Lakaträsk och Kårehogen genomförts. I anslutning till de objekt där utredningar och åtgärder genomförs, pågår även teknik- och metodutveckling, i många fall i samarbete med Statens geotekniska institut (SGI). SGUs erfarenhet och engagemang för teknikutveckling är också efterfrågad i referensgrupper för andra satsningar. Några av satsningarna på teknik- och metodutveckling är, SAFIRE metod för bedömning av hållbarhet i olika åtgärdsalternativ, FRÖN Innovativ sanering i Glasriket som syftar till att effektivare utreda och åtgärda objekt med liknande föroreningssituation, samt MIRACHL Övervakning av in situ-sanering med geofysiska metoder Tabell 1. Objekt där staten har ett ansvar enligt miljöbalken och där saneringsåtgärder kan förväntas inom en treårsperiod SFO-objekt Riskklass* SFO-ansvar Annan ansvarig Åsbro impregnering % Hagforstvätten % Bodentvätten 1 Ca 90 % Landstinget ca 10 % Långseletvätten (nya) 1 Ca 70 % Landstinget ca 30 % Alingsåstvätten 1 Ca 50 % Landstinget ca 50 % Slagnäs bangård 1 Ca 75 % Boliden ca 20 % Trafikverket ca 5 % Zakrisdalsverken 2 92 % Bofors ca 8 % Åkers krutbruk % Kårehogens plantskola % Dunnervattnet % Lillstensjöå % Härsbacka oljelager 2 Ca 100 % Ev. fastighetsägaransvar pga. värdeökning Stenavadet 2 ca 80 % Statoil ca 5 10 % St1 ca % Rosersberg, brandövningsplats % Norrköping, kemtvätt % *Riskklass 1 = Mycket stor risk, Riskklass 2 = Stor risk Källa: SGU

27 NATURVÅRDSVERKET 27(39) Tabell 2. Antal färdigställda huvudstudier och antal åtgärdade objekt 2016 SFO BFO Antal färdigställda huvudstudier Antal objekt i åtgärd (varav avslutade) Källa: SGU (2) 5 (2) 4. Trafikverket 4.1 Trafikverkets ansvarsområde Trafikverket ansvarar enligt Miljöbalken för avhjälpande av förorenade områden som uppkommit av den verksamhet som har bedrivits av Luftfartsverket, Banverket, Vägverket och Statens järnvägar. Det rör sig dels om föroreningar som uppkommit i mark, vatten, byggnader och anläggningar till följd av tidigare avslutade verksamheter och dels av föroreningar som sker fortlöpande. De förorenade områdena finns både inom och utanför Trafikverkets egna fastigheter. Förorening har skett dels genom utsläpp från avgränsade föroreningskällor (punktkällor), dels genom en mer generell föroreningsbelastning (diffus förorening). Stora delar av järnvägs- och väganläggningarna är diffust förorenade av trafik, underhållsmetoder, anläggnings- och byggnadsmaterial och slitage på anläggningen. Punktkällor har uppkommit genom platsbundna verksamheter, som till exempel impregnering, gastillverkning, tankning, deponering, upplag, brandövningar. Det händer även att nya förorenade områden uppstår, vanligtvis till följd av hantering av vägsalt, petroleumprodukter och schaktmassor. Påverkan på mark, vatten, anläggningar och byggnader beror på vilka föroreningar som förekommer. Eftersom verksamheten har varit så mångfacetterad varierar föroreningarna mycket. Exempel på föroreningar är metaller, kolväten, klorerade ämnen, fluorerade ämnen, tennorganiska ämnen, bekämpningsmedel och flamskyddsmedel. I dagsläget har Trafikverket identifierat cirka 4400 förorenade områden, varav ca 4300 är inventerade. Av dessa är 874 översiktligt undersökta, 218 detaljerat undersökta, 128 sanerade och 138 friklassade. Trafikverket har i nuläget cirka 25 pågående förelägganden och 5 externa ersättningskrav avseende förorenade områden, dock ej inräknat förelägganden kopplade till drift- och investeringsverksamheten. De identifierade förorenade områdena utgörs nästan undantagsvis av punktkällor uppkomna av järnvägsverksamheten och en stor del av dessa är också inventerade. Endast ett fåtal av de väg- och flygplatsrelaterade verksamheterna har hittills inventerats. Kostnaderna för att avhjälpa de förorenade områdena är stora. Samtidigt innebär en stor del av de förorenade områdena påtaglig påverkan på människor som vistas i närområdet och på omgivande miljö. I regel är hälsoriskerna långsiktiga, genom ökad cancerrisk och hormonstörande effekter, men det finns även områden där akuttoxiska halter förekommer varvid enstaka exponering kan ge negativa hälsoeffekter.

28 NATURVÅRDSVERKET 28(39) Miljöbalken reglerar att förorenade områden ska åtgärdas, men att detta ska ske efter en skälighetsbedömning. Trafikverkets bedömning är att skälighetsbedömningen innebär att en stor del av de föroreningar som Trafikverket har gett upphov till undantas från verkets ansvar. Trots skälighetsbedömningen är ansvaret stort och Trafikverket kommer att behöva lång tid för att uppfylla miljöbalkens åtgärdskrav. Internrevisionen har genomfört en granskning av Trafikverkets hantering av förorenade områden. Granskningen har resulterat i ett flertal observationer om förbättringsområden som Trafikverket har påbörjat ett arbete kring. Under 2016 rapporterade även Riksrevisionen sin granskning av Svenska statens arbete med förorenade områden, vilket även inkluderade Trafikverkets arbete. Riksrevisionen ger inga direkta rekommendationer avseende mål och ambitionsnivåer. Däremot rekommenderar man regeringen att en övergripande vägledning utvecklas med principer för prioritering. Man konstaterar även att det finns betydande brister i kartläggningen av förorenade områden och att få skattningar av kostnader för sanering genomförts, vilket försvårar bedömningar av i vilken ordning och takt sanering bör ske för att vara effektiv. Riksrevisionen konstaterar att sanering som omfattas av miljögarantin i praktiken ges företräde framför områden som förvaltas av Trafikverket. 4.2 Åtgärder och effekter Miljögaranti Arbetet med miljögarantin sker i nära samverkan med berörda bolag och i enlighet med bolagets bolagiseringsavtal samt den tolkning som gjorts av avtalet kring frågorna om ersättning för förorenade områden. Tolkningen utgör grund för vilken ersättning som bolagen kan få från Trafikverket. Grundprincipen är att bolagen får ersättning för ansvar eller kostnader till följd av förorenade områden. Årligen hanteras cirka 200 ärenden. Ärendena varierar mycket i komplexitet och kostnad. Under 2016 har Trafikverket betalat ut cirka 35 miljoner kronor för miljögarantin. Skadestånd Under 2016 utbetalades ca 11 mnkr för skadestånd gällande förorenade områden, och denna kostnad omfattar inte ersättning av saltskadade brunnar. Riktade åtgärder Trafikverket arbetar med att säkra upp och åtgärda förorenade områden så att de inte ska utgöra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön, s.k. riktade åtgärder. Dessutom sker efterbehandling av föroreningar vid anläggnings- och underhållsprojekt. De riktade åtgärderna hanteras efter en väl inarbetad strategi, som innebär att föroreningarna identifieras, inventeras, undersöks, riskbedöms och efterbehandlas. Inför varje skede sker en prioritering utifrån den risk som området innebär, vilket innebär att de områden som utgör den största skadan eller olägenheten åtgärdas först. Antal genomförda riktade åtgärder under 2016 är enligt följande: Inventeringar:7 Översiktliga undersökningar: 17 Riskbedömningar: 2

29 NATURVÅRDSVERKET 29(39) Detaljerade undersökningar: 7 Åtgärdsutredningar och projekteringar: 9 Saneringar: 7 Kontrollprogram: 9 Under 2016 har riktade åtgärder av förorenade områden genomförts för ca 41 miljoner kronor. Utöver detta har efterbehandlingsåtgärder genomförts vid Nässjö f.d. impregneringsplats. Kostnaden för detta bedöms uppgå till ca 243 miljoner kronor varav Trafikverket finansierar hälften och Naturvårdsverket ger statsbidrag för resterande kostnad. Efterbehandlingen är ännu inte slutrapporterad, men färdigställd på plats och sannolikt bedöms riskerna för människors hälsa och miljön i omgivningen genom efterbehandlingen ha sänkts till en acceptabel nivå. Under 2016 har Trafikverket tagit fram och fastställt handlingsplaner för att bättre hantera miljöbalkens kunskapskrav och risker som kan uppstå i verksamheten samt ta fram dokument som styr delar av hanteringen av förorenade områden, i enlighet med internrevisionens granskning. Arbetet med internrevisionens observationer fortsätter under kommande år. Budgetering av riktade åtgärder har under 2016 planerats för att nå de mål som handlingsplanerna anger. Trafikverket samverkar med Staten Geologiska Undersökning och Försvarsmakten i olika frågor inom ämnet för att skapa samordningsfördelar. Inom de förorenade områden som Trafikverket genomför åtgärder inom uppnås miljöbalkens åtgärdskrav. Inom dessa områden kan varken skada eller olägenhet uppstå på människors hälsa eller miljön. Med nuvarande åtgärdstakt av förorenade områden så kommer det dock att ta mycket lång tid att uppnå miljöbalkens åtgärdskrav för alla de förorenade områden som Trafikverket ansvarar för. För att höja åtgärdstakten, vilket är nödvändigt för att nå uppställda statliga mål, krävs nya typer av efterbehandlingar som gör mindre ingrepp i Trafikverkets anläggningar och därmed är enklare att genomföra. Detta handlar mer om skyddsåtgärder, in-situ-saneringar och kontroll än om traditionella schaktsaneringar, vilket är nödvändigt för att i rimlig tid komma tillrätta med det stora flertalet av de förorenade områdena som Trafikverket ansvarar för. Eftersom en stor del av de förorenade områden, som uppkommit av statens flygplats-, järnvägs- och vägverksamhet, skett så lång tillbaka i tiden att Trafikverket inte har något juridiskt ansvar för dem, måste staten tillsätta andra resurser för att miljökvalitetsmålet giftfri miljö någonsin ska kunna uppnås. I dagsläget sker detta genom att Trafikverket ansöker om bidrag hos Naturvårdsverket via Länsstyrelserna, vilket innebär långa väntetider och ett totalt dyrare arbetssätt för staten. För att öka takten i efterbehandlingen av Trafikverkets förorenade områden och därmed också snabbare frigöra byggklar mark för järnväg, krävs ett mer effektivt arbetssätt avseende medelstilldelning för de objekt Trafikverket inte är juridiskt ansvarig för.

30 NATURVÅRDSVERKET 30(39) 5. Försvarsmakten 5.1 Bakgrund Försvarsmakten förvaltar en databas över potentiellt förorenade områden vilken grundar sig i en inventering som genomfördes i början av 1990-talet. Databasen uppdateras idag kontinuerligt i den takt som åtgärder utförs eller när nya föroreningar tillkommer. Det förorenade området kvarstår i databasen efter genomförd åtgärd med syftet att kunna bevaka objektet historiskt. 5.2 Förekomsten av förorenade områden Försvarsmakten har i dagsläget ca registrerade förorenade områden. Inom detta antal ryms även avhjälpta objekt, vilka placerats i Riskklass 4. Anledningen till detta är att Försvarsmakten lämnat ett flertal områden runt om i landet och det finns därför på detta sätt en möjlighet att kunna återgå till databasen i de fall frågor uppstår från bl.a. tillsynsmyndigheten, Generalläkaren, eller från nya fastighetsägare, kommuner etc. Antalet revideras kontinuerligt beroende på nyupptäckta objekt, genomförda efterbehandlingar eller förändringar i lagstiftningen, samt i vissa fall i anledning av avveckling av mark, byggnader och anläggningar som disponerats av Försvarsmakten. Nya föroreningar inom Försvarsmaktens bestånd eller vid sedan tidigare lämnade platser uppkommer årligen och undersöks efterhand. Viss efterbehandling sker även där möjlighet finns och efter anmälan och dialog med tillsynsmyndigheten samt fastighetsägaren. 5.3 Verksamhet inom arbetet med förorenade områden Försvarsmaktens förorenade områden projektleds och prioriteras centralt inom myndigheten. Miljötekniska markundersökningar utförs alltid av upphandlad ramavtalskonsult. Tillsynen över Försvarsmaktens verksamhet enligt miljöbalken utförs av Generalläkaren som i sin tillsynsfunktion är en egen myndighet fristående från Försvarsmakten. Under året 2016 har Försvarsmakten Miljöprövningsenhet haft omfattande arbete med förorenade områden, huvudinriktning PFAS. Hittills har dessa ämnen återfunnits i Luleå/Kallax, Åmsele, Fällfors, Östersund/Frösön, Söderhamn, Uppsala, Västerås, Tullinge, Såtenäs, Karlsborg, Norrköping, Malmen, Ronneby/Kallinge, Halmstad, Ängelholm, Ljungbyhed, Göteborg, Jokkmokk, Vidsel, Kalixfors, Gunnarn, Berga, Karlskrona samt på flygbaser. Föroreningar har i några fall också återfunnits i dricksvatten och utredningar av orsakssamband pågår. För Tullinge, Ronneby, Luleå, Fällfors, Åmsele och Ängelholm har sambandet klarlagts. På ett flertal platser pågår fortsatta undersökningsarbeten för att säkerställa att de påvisade föroreningarna härstammar från Försvarsmaktens verksamhet. I övrigt arbetar Försvarsmakten med ett objekt av större karaktär avseende ett omfattande drivmedelsutsläpp 1959, som kommer att pågå under flera år. 5.4 Lägesredovisning av Försvarsmaktens samtliga akuta objekt och prioriterade objekt Försvarsmakten prioriterar och upprättar årligen en åtgärdsplan i enlighet med gällande regleringsbrev och i samråd med tillsynsmyndigheten, Generalläkaren. Under föregående år gjordes miljötekniska markundersökningar rörande PFAS

31 NATURVÅRDSVERKET 31(39) på flertal platser runt om i Sverige, varav flertalet föroreningsplatser är MIFOklassade i riskklass 2 på grund av PFAS-föroreningen. Försvarsmakten har ett fåtal föroreningsobjekt som är i dagsläget är i riskklass 1 på grund av PFASföroreningen. Försvarsmakten sanerade även kulfång i södra Sverige samt genomförde in situ-efterbehandling efter det omfattande drivmedelsutsläppet Övergripande efterbehandlingsarbete Åtgärder vid om- eller nybyggnad inom befintliga verksamhetsområden tenderar att öka, främst avseende tidigare spill av petroleumprodukter men även inom aktiva flottiljområden/flygplatser på grund av PFAS-förorening. Prioriteringar görs med hänsyn till föroreningens art i samråd med tillsynsmyndigheten samt med hänsyn till det ekonomiska läget. Försvarsmaktens åtgärdsprioritering kommuniceras med tillsynsmyndigheten. 6. Havs- och vattenmyndigheten 6.1 Miljöfarliga vrak Havs- och vattenmyndigheten (HaV) har från och med 2016 fått ett koordinerande ansvar när det gäller den framtida hanteringen av miljöfarliga vrak. Arbetet ska ske i samverkan med andra myndigheter och akademi. Projektet finansieras från Naturvårdsverkets anslag 1:4, anslagspost 1: Sanering och efterbehandling av förorenade områden med 5 miljoner kr under året. Drygt 300 vrak av totalt ca längs Svenska kusten har i projektet Miljörisker sjunkna vrak bedömts utgöra en miljörisk. Av dessa utgöra drygt 30 stycken en uppenbar miljöfara för den marina miljön. Bedömningen har gjorts bland annat utifrån vilken last och bunker som fanns ombord vid förlisning. Bild 7. Karta utvisande läget av de 32 vraken Källa: Havs- och vattenmyndigheten.