Naturinsatser mildrar kraftverkens skador

Transkript

1 Miljöfondsprojekt Naturinsatser mildrar kraftverkens skador 1

2 Bra Miljöval - el i naturvårdens tjänst Vad är Bra Miljövalmärkt el? Konsumenter som väljer el märkt med Naturskyddsföreningens miljömärkning Bra Miljöval får el baserad på sol-, vind- och vattenkraft eller biobränslen. På så sätt minimerar konsumenten sitt utsläpp av växthusgaser. De stödjer därmed varken kärnkraft, kolkraft eller naturgasproduktion. Elproduktionen måste också uppfylla vissa specifika miljökrav för varje energikälla. För att vattenkraft ska märkas som Bra Miljöval krävs t.ex minimitappning i flodfåran. Elbolag som har el märkt Bra Miljöval avsätter också en del av sin omsättning i miljöfonder som främjar energieffektivisering eller biologisk mångfald. Foto: Hans Månsson 2

3 MÅNGA vattenkraftverk påverkar den biologiska mångfalden i vatten negativt genom förändringar i vattenflöde och genom att blockera vandringsvägar för växter och djur. Men det finns ofta enkla åtgärder som kan minska skadorna. När privatpersoner och företag väljer el från vattenkraft märkt med Bra Miljöval avsätter de kraftbolag som producerar elen pengar i en miljöfond. Den är till för att minska kraftstationernas skador i naturen. Naturskyddsföreningen förvaltar fonden och avgör vilka projekt som ska stöttas. Såväl bolagen själva som myndigheter, organisationer och privatpersoner kan söka stöd. Pengarna används till konkreta åtgärder, allt från att att riva vandringshinder till att stötta tillämpad forskning. Tanken med fonden är att pengarna som kraftbolagen investerar i miljöåtgärder på det här sättet kan styras till de vattendrag där de gör mest nytta. Under de senaste åtta åren har drygt 60 miljoner används till olika miljöförbättrande projekt. Åtgärderna leder bland annat till att djur- och växtarter som är beroende av strömmande vatten eller regelbundna översvämningar får hjälp att fullborda sina livscykler. Flera av projekten finansieras helt av Miljöfonden, några delvis. Sammantaget blir det många betydelsefulla insatser. Ålyngelledare i Ätran Foto: Ingemar Alenäs 3

4 Miljöfondsprojekt gynnar biologisk mångfald Biokanaler och omlöp Strömmande vatten är livsviktigt för många arter, till exempel bäcksländor, strömstare, stormusslor, ål och öring. Det är därför många som drabbats på grund av kraftverksbyggen. Bara bland det fyrtiotal fiskarter som finns i Sveriges sjöar eller forsar påverkas mer än hälften negativt av vandrings hindren i deras lekvatten. På senare år har både myndigheter och kraftverksbolag alltmer uppmärksammat och börjat åtgärda dessa problem. Ett sätt att minska effekterna av kraftverksdammar är att bygga naturlika vandringsvägar, så kallade omlöp förbi dammarna. Dessa är anpassade för att underlätta vandring för flera olika fiskarter och vattenlevande organismer. Omlöp fungerar ofta bättre än så kallade fisktrappor eftersom de också underlättar vandring för arter som inte hoppar. För att göra det lättare för fisken att passera omlöpet släpper kraftverken vissa tider fram större vattenmängder än den obligatoriska minimitappningen som kraftbolag märkta med Bra Miljöval måste ha. Omlöp som anlagts för miljöfondspengar finns nu vid ett tiotal kraftverksdammar, bland annat i Rolfsån, Lillån och Rottneån. Även vid Lundströmmens kraftverk i Delångersån, i Emån och i Braån i Kävlinge. Ett annat miljöfondsprojekt är Eldbäcken vid ett kraftverk i Västerdalälven där man skapat ett mer variationsrikt omlöp, en biokanal, som binder samman dammen med den gamla älvfåran. Eldbäckens biokanal har inte bara passager med strömmande vatten utan även långsamt strömmande djupt vatten och öar. Eftersom kanalen är anlagd från grunden för att efterlikna en naturlig miljö intresserar den flera forskargrupper som följer utvecklingen för strandens växter, bottenfaunan, kräldjur, stormusslor och fisk. Även marken runt omkring vattendragen är en viktig näringskälla och den studeras noggrant, berättar doktorand Stina Gustafsson som forskar på Eldbäcken. Äntligen börjar det komma lite gröna fläckar och vissa svämplan ser riktigt trevliga ut. Gölarna Stina Gustafsson och hennes kolleger samlade in 216 bottenfaunaprover i biokanalen under sommaren Proverna togs till Karlstads universitet för analys. Foto: Olle Calles Biokanalen i Eldbäcken är, till skillnad från en fisk trappa, ett försök att skapa en naturlig passage för många arter förbi kraftverket. Både växter och djur ska trivas här. Foto: Stina Gustafsson är fulla av elritsor, men längre uppströms hittar vi en del abborre, stäm, simpa och längst upp ett gäng gäddor, skriver projektledaren Olle Calles i forskarnas bildrika blogg där alla intresserade kan se hur arbetet fortskrider. Läs mer på Naturresurs rinnande vatten är en portal med flera forskares bloggar: under fliken Miljöprojekt och Fortums nordiska miljöfond 4

5 Biokanaler och omlöp I Rottneån i Småland har Miljöfonden varit med och stöttat ett projekt som byggt ett omlöp vid Stocke kvarn. Detta har gett öringen i Helgasjön nya lekvatten. Dessutom glädjer det människor på vandringslederna längs ån att området åter fått sin forna karaktär. Återställning och biotopvård Miljöfondsprojekt Naturinsatser mildrar kraftverkens skador För att förbättra livet för både vild och odlad lax och öring i Klarälven pågår flera projekt med stöd av Miljöfonden. Arbetet med att återskapa älvens stängda sidofåror har pågått i flera år. Dessa är en effekt av timmerflottningen som en gång i tiden har pågått i älven, Man har rivit de gamla flottningsrännorna och lagt tillbaka stenblock i vissa partier. Sten och grus har även lagts ut för att förbättra lekbottnarna i Ljungan, Långan, Storån och Emån. Många äldre fisktrappor gynnar bara fiskar som klarar av att klättra. Foto: Johan Kling Omlöpet vid Bosgårdens kraftstation, en nybyggd vandringsväg i Storån som rinner genom Härryda och Marks kommuner. Foto: Monica Havström Vid Rolfsån och Lillån pågår två andra projekt där man har tagit stor hänsyn till den biologiska mångfalden, mer om dessa på sid 16. 5

6 Naturen längs Lillån lockar till besök. Efter ett omfattande röjningsarbete är stigarna tillgängliga för alla som vill vandra. Foto: Mathias Gustavsson Biotopvård och omlöp Genom bl.a. Miljöfonden har Lillån i Vänersborgs kommun fått ett stort ansiktslyft. Från att bitvis ha varit en igenvuxen å och med mycket långsamt vattenflöde strömmar nu Lillåns vatten nästan som i forna dagar. Det ger öringstammen en chans att bli mer livskraftig när den kan vandra i de nya omlöpen. Vid en stuga som hyrs av Fältbiologerna har ett gammalt odlingslandskap åter tagits i bruk och Foto: Mathias Gustavsson fått betande djur. Stigarna längs ån har rustats upp och breddats där det behövdes. Nu finns det bänkar för den som vill vila benen en stund och grillplatser för hungriga. Tidigare var det rätt svårt att ta sig fram i området men satsningen på Lillåns miljö har gjort att fler tar sig ut och kan njuta av livet längs vattendraget. Läs mer på och sök på Lillån 6

7 I Norrahammar ska den gamla massadammen formas om till tre mindre spegeldammar med passage för fisken som vill vandra i Tabergsån. Illustration: Jönköpings kommun Spegeldammar och fiskvägar Genom Miljöfonden har flera outnyttjade dammar vid gamla kraftverk och sågverk rivits och marken runt omkring återställts. Ett exempel på det är den så kallade massadammen i Norrahammar. Det är ett mångårigt miljöprojekt i flera steg för att förbättra stadsmiljön i Jönköpings kommun. Vi började hösten 2010 med att sänka vattennivån i massadammen. När bygget är klart får öringen åter en lång vattensträcka för sin vandring, berättar Rolf Erlandsson på kommunens miljökontor. Andra fiskar som vätterharr, flodnejonöga och bäcknejonöga gynnas av det nya vattenflödet, även om sats ningen i huvudsak görs för vätteröringens skull. Det är roligt att pengarna från vattenkraften återvinns i naturens eget kretslopp på detta långsiktiga och strategiska sätt. Det gynnar många djur och människor i området, säger Rolf Erlands son. För att tillfredsställa folks kulturhistoriska intresse behåller man även vattenspeglar och bygger tre mindre spegeldammar som länkas samman med små fall. Tack vare denna lösning bygger man också bort översvämningsrisken som tidigare har varit ett hot mot järnvägsvallen intill. Den gamla dammen byggdes 1873 för att försörja Spånhults trämassefabrik med vatten. Läs mer på och sök på massadammen Flodnejonöga. Illustration: Thommy Gustavsson 7

8 Dammrivning En forskargrupp vid Umeå universitet startade en helt ny studie kring dammrivning när de fick pengar från Miljöfonden. Projektet fick namnet Dammrivningseffekter i akvatiska miljöer, DREAM, och går ut på att se vilka effekter det får för flora och fauna när man åter ger vattnet en chans att flöda. Doktoranden Anna Lejon gör en studie av flera dammområden, bland annat ett i Nätraån där Kubadammen rivits i Bjästa, söder om Örnsköldsvik. Jag har samlat material från stränderna för att se hur växter och sedimentavlagring påverkas. Redan efter tre månader såg vi hur växter etablerade sig i strandbrynet. Det nya vattenflödet Ny vegetation hade vuxit upp redan en månad efter att Kubadammen i Nätraån revs. Bilder från sommaren Foto: Anna Lejon gynnar även fisk som öring, sik, flodnejonöga och harr. Just i Nätraån finns det även flodpärmussla som nu får en chans att föröka sig, berättar Anna. Kubadammen byggdes under 1970-talet för att magasinera vatten till en pappersmassafabrik, men den stängdes för 30 år sedan. Naturvårdsverket och många intressenter har sett till att dammens yta har sänkts, vattnet kan flöda igen och en gammal fors har återskapats. Läs mer om DREAM på Dammen rivs vid Forsby gamla kraftstation i Testeboån, utanför Gävle. Foto: Niclas Hjerdt 8

9 Återställning och Biotopvård I många åar och älvar har de strömmande partierna rensats en gång i tiden för att underlätta för timmarflottning. För att få tillbaka de biologiska värdena behöver de ursprungliga biotoperna återställas. Därför lägger man ut grus, sand, stenblock och död ved i dessa områden. Där erosionen vid stranden är stor behöver växter planteras för att skapa en ny skyddszon. Det gäller att värna träd och buskar intill bäckar och älvar, de ger skugga och erosionsskydd. Strandvegetationen har också stor betydelse för den biologiska mångfalden i vattendraget. Vid Rolfsån, Lillån och Rottneån har man satsat på återställning parallellt med att bygga omlöp. Ett annat exempel är projektet Älvängar där man har jobbat med biotopvård i Dalälven. Läs mer på Foto: Mathias Gustavsson 9

10 På följande sidor berättar vi om projekt för hotade arter. Först ut är ålen. Foto: Ingemar Alenäs Ål Miljöfondsprojekt hjälper hotade arter i vatten och på land Ålen är akut utrotningshotad, på grund av utfiskning, habitatförstöring och vandringshinder i form av dammar och kraftstationer. Sedan 50-talet har antalet ålyngel som simmar till Europa från Sargassohavet minskat med över 99 procent. Avgörande för artens överlevnad just nu är att vuxna vandringsålar bereds fri väg tillbaka till Sargasso för att fortplanta sig. Därför simmar den lekmogna ålen tvärs över hela Atlanten för att hitta en partner som också lyckats ta sig till parningsplatsen långt ner i havsdjupen söder om Bermuda. Ynglen driver sedan under tre år med Golfströmmen hela vägen till kusterna i Europa, vandrar uppströms till sötvatten där den stannar i upp till 30 år innan det är dags att återvända till det varma lekvattnet. Denna 700-milafärd har ålar gjort i urminnes tider och är en effekt av kontinentaldriften. Ålen är ett av de djur som funnits längst på vår planet. Det är bråttom att underlätta vandringen för Ett fascinerande skådespel de små ålarna klättrar under mörka sensommarnätter för att ta sig förbi vandringshinder i svenska åar. Tidigare, när de var yngel, har de kommit med strömmarna 700 mil från Sargassohavet norr om Västindien. En vanlig syn vid kraftstationer är en åltipp med djur som krossats i galler eller turbiner. Forskare beräknar att 7 av 10 ålar som försöker ta sig förbi ett kraftverk omkommer. Foton: Ingemar Alenäs 10

11 Ålen är en av flera hotade arter som får hjälp av miljöfondspengar Ålen är en fascinerande fisk som både kan klättra uppför murar och och kravla flera kilometer på land.. Foto: Ingemar Alenäs ålen om den ska ha en chans att överleva som art. Därför behövs både ålyngelledare för den unga ålen som vandrar uppströms till sin uppväxtplats och galler vid turbiner för att skydda den vuxna ålen som söker sig till havet. Många kraftverk saknar fortfarande ålgaller eller har galler som är ineffektiva. Vi har studerat ålvandring förbi kraftverk under flera år för att hitta metoder som hjälper ålen att överleva. Det är till exempel tydligt att om vi lutar gallren i en viss vinkel är det avsevärt bättre för den återvandrande ålen, säger Olle Calles, forskare vid Karlstads universitet. Han menar att det behövs fler åtgärder vid landets kraftstationer, som avledare där ålen kan simma förbi och rätt utformade galler som räddar ålen från att sugas in i turbinerna. Vid Ätrafors kraftverk i Halland har kraftbolaget provat en ny typ av galler som ger ålen ett bra skydd. Den nya gallerlösningen gynnar dessutom kraftproduktionen. Det har visat sig att Ålar som fångats långt upp i Ätran och räddats från turbindöden genom transport till Ätrans mynning. Foto: Olle Calles 11

12 ett lutande galler till och med höjer krafteffekten. För att få en bild av hur många ålar som klarar att ta sig nedströms förbi kraftverk och hur många som dör i galler eller turbiner sätter Olle Calles forskarlag sändare på vissa djur. Studierna görs i flera åar, bland annat i Ätran, Göta älv, Säveån och Rolfsån. Utan fondpengarna hade vi inte kunnat göra dessa stora forskningsstudier som krävs för att hitta lösningar på problemen. Miljöfondens satsning på projektet har lett till att vi sedan fick många andra medfinansiärer, berättar Ingemar Alenäs, tidigare kommunekolog i Falkenberg och nu projektledare för ett internationellt ålbevarandeprojekt. Det är bra att kraftbolaget i Falkenberg har fått så goda resultat av det första gallerförsöket. Nu hoppas jag att de fortsätter och sätter upp galler vid resten av sina 53 kraftverk i södra Sverige, säger Ingemar Alenäs. Tack vare miljöfondspengarna har flera projekt uppmärksammats och det har lett till nya samarbeten. Här är ett studiebesök från Kina. Foto: Olle Calles Läs mer på Ålyngel Miljöfonden har även delfinansierat renoveringen av en hundra år gammal ålyngeluppsamlingsstation vid Olidans kraftverk i Trollhättan. De infångade ålynglen transporteras därifrån med bil till bra uppväxtområden. Det är förvisso en kortsiktig lösning att lyfta ål uppströms förbi kraftstationer för att rädda ålen, men på vissa platser är fallhöjden så stor att det är svårt att bygga omlöp. Hav och Vattenmyndigheten äger stationen och ansvarar för insatserna. Det är en viktig del av övervakningen av ålbeståndet. Ingen annan stans i Europa finns det motsvarande mätningar. Här finns insamlad data hundra år tillbaka i tiden och vi kan se utvecklingen, berättar Fredrik Nordwall, enhetschef på Fiskeriverket. Statistiken är talande. Vid stationen samlades åtta ton ålyngel in ett år på 1940-talet. Sommaren 2009 hittade man bara enstaka individer. Åluppsamlingsstationen i Trollhättan rustades upp och invigdes sommaren Under träbryggorna går rör ner i vattnet där ålyngel kan vandra upp. Foto: Fiskeriverket 12

13 Asp Aspen är en stor karpfisk som huvudsakligen finns i Mälaren, Hjälmaren och Vänern samt i dessa sjöars till- och frånflöden. Mindre populationer finns också i ett tiotal andra sjöar och vattendrag. Fisken finns med på rödlistan för arter som kräver särskilda åtgärder för att inte bli utrotade. Aspen har minskat kraftigt i antal, dels på grund av dammar och andra vandringshinder som byggts från 1850-talet och framåt i de vattendrag där den leker, och dels till följd av orenade utsläpp från industrier och toaletter långt in på 1900-talet. Även fiske har påverkat arten. Aspen behöver strömmande vatten för att leka. Genom att värna om fria vandringsvägar finns det fortfarande en god chans att denna fiskart ska leva vidare i svenska vatten. I Mälardalen pågår flera projekt för att stärka populationerna, som att bygga fiskvandringsvägar vid kvarnar och kraftstationer. Idag kan fisken vandra förbi Islandsfallet och Kvarnfallet i centrala Uppsala och vidare till en lekplats åtta kilometer upp i Fyrisån. När vi byggde fisktrapporna använde vi den bästa designen på steg och vinklar för att olika fiskar som asp, öring och nors ska klara av att ta sig upp, berättar Anders Larsson på Fyrisåns vattenförbund. Trapporna är dessutom en populär attraktion. Uppsalabor och turister gillar att stå på bron och njuta av skådespelet i vattnet. Nästa hinder att bygga bort är vid Ulva kvarn. Där utreder vi hur fiskpassagen ska se ut. Problemet är att få rännan att smälta in i den gamla kulturmiljön. Eventuellt kommer hela passagen att grävas ner under marknivån för att få rätt lutning. Det är en ovanlig lösning. En fiskräknare vid Islandsfallet visar att två till fem större fiskar om dagen passerar fisktrappan där mätaren sitter. Flera av dem är aspar. Det är ett framsteg då passagen upp i Fyrisån har varit helt spärrad för vandrande fisk i 167 år. Dessutom har vi hittat rom där och fått bevis på att det fortfarande finns asp som leker vid Islandsfallet, mitt inne i stan. Tack vare de nya fisktrapporna kan de sedan simma vidare, säger Anders Larsson med glad röst. Troligen har aspen ett homingbeteende, fisken återvänder som vuxen till de vatten den föddes i. Aspen kan bli över en meter lång och väga 12 kilo. Foto: Anders Larsson, Fyrisåns vattenförbund Nyinvigd fisktrappa i Islandsfallet i Uppsala. Aspen är hotad och det krävs insatser om den ska överleva som art i Sverige. Så sent som på 40-talet torgfördes asp som matfisk i Uppsala men idag är det få som vet hur den smakar. Foto: Uppsala Vatten Ulva kvarn norr om Uppsala. Foto: Mathias Gustavsson 13

14 Men ingen vet var aspungarna tar vägen. De bara försvinner och kommer tillbaka som könsmogna efter fem år. Det är spännande men vi skulle behöva få svar på gåtan om ynglens uppväxtmiljöer så att fler kan klara sig. Aspen är fredad på sina lekplatser under april och maj men det är tillåtet för sportfiskare att fiska asp i Mälaren, om den släpps tillbaka. Den dagen aspen inte längre är hotad vore det kul att på nytt använda den som matfisk, säger Anders Larsson. Omlöpet vid Ulva kvarn delfinansieras av Miljöfonden. Fisktrapporna vid Islandsfallet och Kvarnfallet i Uppsala delfinansieras även av naturvårdsprojektet LONA. Läs mer på Aspen behöver strömmande vatten för att kunna föröka sig till en livskraftig population i Fyrisån. Det blir en utmaning att bygga bort vandringshindret vid den vackra kulturmiljön intill Ulva kvarn. Foto: Mathias Gustavsson Näringsfattiga sjöar I sjöarna Burvattnet och Mjölkvattnet i västra Jämtland har Miljöfonden finansierat ett näringsprojekt under sju års tid. Sjöarna är stora, djupa och naturligt näringsfattiga men sedan de reglerades på 1940-talet har de blivit utarmade på näring. Projektet har gått ut på att mildra skadorna på ekosystemen och stimulera tillväxten hos de naturliga fiskbestånden. Det har man gjort genom att tillföra växtnäring. Burvattnet och Mjölkvattnet ligger i Indalsälvens avrinningsområde i västra Jämtland. Forskare från universiteten i Umeå, Uppsala och Sundsvall samarbetar kring dessa försök. Hittills har projektet lett till tydliga förbättringar för fisken. Mätdata vid fångsttillfällen har sparats under en tioårsperiod. Mjölkvattnet fick större näringstillsatser under perioden Resultaten från provfiske före och efter dessa visar hur fiskens allmäntillstånd har förändrats. Exempelvis har beståndet av röding fördubblats på fem år och även individernas medelvikt har ökat. Mätningar från 2001 visade att rödingen slutade växa vid 5-6 års ålder och hade en spinkig kropp, men efter näringstillsatserna är nu tillväxten både kraftigare och bukarna större. Dessutom fortsätter rödingarna att växa även när de passerat sexårsåldern. Läs mer på 14

15 Flodpärlmussla och andra stormusslor Flodpärlmusslan fanns i många svenska vattendrag för hundra år sedan, men idag är arten starkt hotad och fridlyst. Musslans reproduktion är känslig och fungerar inte längre i hälften av de drygt 500 vattendrag där de vuxna musslorna påträffas. Musslans larver tar sig uppströms genom att åka snålskjuts på lax och öring, inkapslade i deras gälar. På så sätt är musslorna beroende av fria vandringsvägar trots att de själva är stationära. När larverna släpper sin värdfisk gräver de ner sig i sand- och grusbottnar på en lämplig plats i vattendraget. Där växer de sakta och efter sju år sticker musslan upp en centimeter över sanden. Efter 15 år kan den börja föröka sig. Flodpärlmusslan kan bli över 280 år. Den filtrerar vattnet och är därmed viktig i vattendragens näringskedja. Man kan hjälpa musslorna genom att inte dika ut eller avverka skog närmast vattendragen. Musselpopulationer kräver näringsfattigt vatten. De är också beroende av naturliga vattenflöden och vandrande öring. Kraftbolagen måste ta hänsyn till det och helst ordna fiskvägar vid kraftstationer så fisken kan vandra fritt, säger Martin Österling. Han deltar i flera forskningsprojekt vid Karlstad universitet som får stöd av miljöfondspengar. Musselprojektet omfattar 26 vattendrag i Västernorrland. Även i södra Sverige pågår studier på tiotalet platser för att kartlägga om samma faktorer som i norrländska vattendrag krävs för att den sydligare flodpärlmusslan ska kunna föröka sig. När under livscykeln är flodpärlmusslan som mest känslig? Varför förökar den sig bara i vissa vattendrag? Vi tittar bland annat på öringstammars betydelse för musslans överlevnad. Slutsatserna ska presenteras i en forskningsrapport. Vilken betydelse har era projekt för flodpärlmusslan? Vi kan ta fram fakta om musslornas livsvillkor som tidigare inte har varit kända och ge förslag på anpassade åtgärder för att minimera vattenkraftens skadeverkningar, säger Martin Österling. Även andra stormusslor i sötvatten är beroende av värdfiskar för att larverna ska kunna Det är ytterst få flodpärlmusslor som har en pärla. Förr skördades de av pärlfiskare men idag är de fridlysta. Foto: Martin Österling ta sig uppströms. Ann Gustavsson och Annie Jonsson, som läste vid Högskolan i Skövde, har gjort en studie om hur vandringshinder påverkar stormusslor i Västra Götaland. Deras resultat visar att hinder i form av dammar och kraftverk nedströms en musselpopulation påverkar föryngringen negativt. Det gäller särskilt arten spetsig målarmussla. Men ännu finns det många frågetecken kring musslornas biologi och vilka värdfiskar de är beroende av. Det behövs fler inventeringar för att veta vad som krävs för att säkra stormusslornas fortlevnad. Åtgärder för flodpärlmusslan görs på flera platser. Där det byggs fiskvägar gynnas även musslorna indirekt då fiskar hjälper musslornas larver att förflytta sig. Hotade flodpärlmusslor i Eldbäcken i Västerdal älven har flyttats temporärt till en annan bäck. Läs mer på under flik Miljöprojekt/ Fortums nordiska miljöfond 15

16 När omlöpet vid Bosgårdens kraftverk i Storån invigdes i maj 2010 fick Göran Bengtsson, länsöverdirektör i Västra Götaland, hålla tal. Man kan tro att det är naturen själv som skapat det, så fint är det. Foton: Monica Havström Öring och lax På 1940-talet kunde barnen som bodde invid Storån i Halland fånga lax med händerna. Vi stod barbenta i det grunda vattnet och kunde välja bland fiskarna som gömde sig bakom stenarna, berättar Gunnar Nilsson som bor kvar och nu är pensionär. Så rika laxbestånd får vi kanske aldrig uppleva igen men idag kan öring, lax och ål åter vandra fritt förbi kraftstationerna i Rolfsån och Storån, och vidare upp i Sörån eller Nolån tack vare nyanlagda omlöp. För att underlätta för fisken har även en oanvänd damm och andra vandringshinder rivits, och flodbottnar har återställts med lekgrus. Det var inte roligt att se laxen stå nedanför Bosgårdens kraftstation och inte kunna komma vidare. Men nu hoppas jag att det blir en förändring på lång sikt, säger Sven Johanson som äger mark längs ån. Flera viktiga delmål är nådda och idag kan fisken vandra en lång sträcka i Storån. Det ska bli spännande att se hur populationerna förändras de kommande åren, säger Anna Ek på länsstyrelsen i Västra Götaland, en av projektledarna. Det ökade vattenflödet i Storån gynnar även andra arter, som flodpärmussla, kungsfiskare och 16 sländor. Projektet i Rolfsåns vattensystem pågår sedan Fyra nya fiskvägar invigdes under Kraftverksägarna och alla andra inblandade fortsätter att arbeta med den biologiska återställningen längre upp i vattenområdet som sträcker sig genom Kungsbacka, Härryda, Marks och Bollebygds kommuner. Det återstår också att bygga passager till sjön Lygnern där den havsvandrande fisken inte kan ta sig upp. Läs mer på Fint att den nya bäcken är färdig efter allt jobb, säger Sven Johanson, en av markägarna efter invigningen.

17 Fler vandrande arter Flera forskare vid Karlstad universitet jobbar med att förbättra passagen för fisk som vandrar mellan havet och halländska Ätran med biflöden. Vi studerar främst lax, ål och havsnejonöga. Det är tre arter som är beroende av både söt- och saltvatten och de måste kunna röra sig fritt för att överleva. Men våra åtgärder gynnar alla arter, säger forskaren Olle Calles. En automatisk fiskräknare vid Hertings kraftstation håller till exempel koll på hur många laxar som tar sig förbi laxtrappan för att ge en bild av hur stor populationen är. Kraftstationen ligger nära åmynningen och byggs nu om för att alla vattenlevande arter ska ha en chans att passera. Effekterna av den nya passagen studeras mycket noga för att man senare ska kunna sprida erfarenheterna till andra kraftverk. Läs mer på Ett biflöde till Ångermanälven vid Vigda har återställts och alla vandringshinder är borta sedan ett kraftverk har rivits. Det gynnar inte bara fisken utan även utter och flodpärlmussla som har fått en flera mil längre sträcka att röra sig på. Sommenöringen i Småland får hjälp vid lekperioder genom att mer vatten släpps förbi Visskvarns kraftverk. Vid Gullspångs kraftverk har man byggt en fisktrappa och ökat vattenflödet för att rädda beståndet av Gullspångsöring och Gullspångslax som anpassat sig till ett sötvattensliv i Vänern. Läs mer på Havsnejonöga som leker i Ätran har fångats och fått en radiosändare för att forskare ska kunna följa den. Arten är klassad som starkt hotad. Foto: Lars Eriksson Ryssjefiske efter havsnejonöga. Forskare från Karlstad universitet har flera projekt vid Hertings kraftstation i Falkenberg. Foto: Johnny Norrgård 17

18 Röster om miljöfondsprojekten En av poängerna med Miljöfondens investeringar är att utveckla bra lösningar för hotade arter och sedan se till att de sprids vidare. Nu måste de goda resultaten från Ätrafors spridas till andra kommuner. Miljöfonspengarna är väldigt viktiga. Projekten som kommit till stånd genom dessa ger ökad kunskap, men väcker även intresse för de viktiga bevarandefrågorna. Det blev tydligt när Karlstad universitet kom med i arbetet i Halland. Det har sedan genererat mer projektpengar från andra organisationer som också vill bidra. Ingemar Alenäs, projektledare Living North Sea, Falkenberg Bidraget från Miljöfonden underlättar kommunens beslutsprocess. Det är viktigt att få stöttning från en prestigefylld organisation som Naturskyddsföreningen. Rolf Erlandsson, ansvarig på miljökontoret, Jönköpings kommun Tack vare el märkt Bra Miljöval har vi kunnat finansiera projekt som förmodligen inte hade blivit av annars. Detta har inneburit konkret miljönytta och har fått elproducenter att mer aktivt arbeta med vattenkraftens miljöpåverkan. Jesper Peterson, handläggare Bra Miljöval, Naturskyddsföreningen Jag tror inte vårt dammrivningsprojekt hade blivit av utan pengarna. Det var Naturskydds föreningen som tussade ihop oss med ett kraftbolag som vi annars inte hade samarbetat med. Christer Nilsson, professor vid Umeå universitet Kraftverksindustrin har påverkats av de miljöfondsåtgärder som gjorts i Sverige. Flera elbolag har planer på att finansiera nya projekt genom att bilda egna miljöfonder. Krångede kraftverk i Indalsälven. Foto: Mathias Gustavsson 18

19 Omlöp vid Bosgårdens kraftverk i Storån. Foto: Mathias Gustavsson Produktion: Jesper Peterson, Naturskyddsföreningen Text och formgivning: Monica Havström, frilansjournalist Omslagsfoto: Hans Månsson, ur boken Vattenvärld Göteborg

20 Foto: Hans Månsson Naturskyddsföreningen har sedan många år en miljöfond som är knuten till el märkt med Bra Miljöval. Denna skrift visar hur fondpengarna används för att mildra skador i naturen vid vattenkraftstationer och reglerade vattendrag. 20