Rekommenderade läkemedel Bakgrundsmaterial

Transkript

1 Rekommenderade läkemedel Bakgrundsmaterial Läkemedelskommittén Landstinget Blekinge Mars 2017

2 Innehållsförteckning Innehållsförteckning... 2 Rörelseapparaten Smärta... 3 Diabetes, Endokrinologi och Hematologi Hjärta Kärl Andningsorganen Hudsjukdomar Aktiv sårläkning Urologi Mun Mage Tarm Gynekologi Neurologi Psykiatri Alkoholberoende Ögon Öron Far/FYSS... Fel! Bokmärket är inte definierat. 2

3 Rörelseapparaten/Smärta Terapigruppsmedlemmar Maud Janzon, MAS Olofströms kommun Maria Söderlin, överläkare Medicinkliniken Karlskrona Anna Servin, specialistläkare Ortopedkliniken Karlskrona Elisabeth Ekman, familjeläkare Jämjö vårdcentral Pablo Carralero, specialistläkare Palliativmedicin Karlskrona Jacob Sandberg, ST-läkare Jämjö vårdcentral Olivia Frånberg, apotekare, Läkemedelssektionen Akut smärta Alvedon paracetamol NSAID Ibumetin Pronaxen ibuprofen naproxen Svaga opioider Panocod kodein+paracetamol Starka opioider Morfin morfin Långvarig smärta Alvedon paracetamol NSAID Pronaxen naproxen Ulcusprofylax vid NSAID-behandling. Tillägg av Omeprazol 20 mg Starka opioider Dolcontin morfin Norspan buprenorfin Neuropatisk smärta och störd smärtmodulering: Saroten amitriptylin Gabapentin gabapentin Medel vid gikt Akutbehandling Pronaxen naproxen Förebyggande långtidsprofylax Allopurinol allopurinol 3

4 Glukokortikoider För injektion Depo-Medrol (små leder) metylprednisolon Depo-Medrol cum lidokain (periartikulärt) Lederspan (större leder) triamcinolon Kenacort-T triamcinolon För systemiskt bruk Betapred betametason Prednisolon prednisolon Cancerrelaterad smärta Dosering i livets slutskede se sid 6. Paracetamol Alvedon paracetamol NSAID Pronaxen naproxen Stark opioid Morfin morfin Dolcontin morfin Glukokortikoider Betapred betametason Prednisolon prednisolon Neurogen smärta Saroten amitriptylin Gabapentin gabapentin Akut smärta Innan en smärtbehandling påbörjas Gör alltid en smärtanalys Överväg icke-farmakologisk behandling (ex. TENS, sjukgymnastik, akupunktur) Utvärdera alltid effekten av behandlingen. Ta ställning till utsättning inom bestämd tid. Opioider minskas gradvis för att undvika utsättningssymtom. (Se FASUT 3) Paracetamol Alvedon (paracetamol) är förstahandsvalet vid akut och kronisk benign smärta. T.ex. artros och inflammatorisk smärta från rörelseorganen. Till den äldre patienten bör ej dosen överstiga 3 gram/dygn. Interaktion med Waran bör beaktas. Vid in- och utsättning av hög dos paracetamol till Waranbehandlad patient bör extra kontroll av INR-värdet göras, se info. 4

5 Alvedon 665 mg tablett med modifierad frisättning (doseras x 3) är ett alternativ vid långvariga smärtor. COX-hämmare/NSAID COX-hämmare verkar genom att hämma enzymen COX-1 och -2 vilka omvandlar fettsyror till prostaglandiner och tromboxaner. Dessa båda är inblandade i bland annat inflammations- och koagulationsprocesser. COX-2 selektiva hämmare kallas för coxiber. COX-hämmare har god effekt på smärta och inflammation. Det kan föreligga individuella skillnader i effekt och det kan löna sig att byta typ av COX-hämmare om en sort ej fungerar tillfredsställande. COX-hämmare kan användas för kortare behandling när inte paracetamol räcker till och är framför allt lämpligt val när inflammation misstänks. Då alla COX-hämmare inhiberar prostaglandinsyntesen mer eller mindre har de också potentiellt samma biverkningar¹. De viktigaste biverkningarna är gastrointestinala sår och blödningar, centralnervös påverkan (huvudvärk, yrsel, konfusion), vätskeretention, förvärring av hjärtsvikt samt njursvikt. Risken för biverkningar ökar vid kontinuerlig behandling, vid behandling med mer långverkande preparat samt vid höga doser 2. Till äldre bör man helst inte ge högre doser än halva maxdosen och man bör beakta biverkningsrisken 3. Vid anamnes på ulcussjukdom eller riskfaktorer för ulcus skall samtidig profylax med Omeprazol ges. Viktiga riskfaktorer för ulcus är hög ålder, tidigare ulcus, samtidig behandling med kortikosteroider eller ASA, vilka alla ökar risken för blödning. Att notera är att även SSRI ökar blödningsrisken vid samtidig behandling med NSAID 4. Oselektiva COXhämmare är kontraindicerade till patienter som behandlas med warfarin p.g.a. risk för blödning. Coxiber har lägre risk för allvarliga magbiverkningar (ulcus, blödning, perforation) jämfört med de icke selektiva COX-hämmarna. Det finns ingen säker skillnad avseende de mer godartade dyspeptiska besvären. Hjärt- och kärlsjukdom medför kontraindikation mot coxiber och även mot diklofenak. De resterande oselektiva COX-hämmarna har olika riskprofil för kardiovaskulära biverkningar och man bör vara försiktig med att ordinera även dessa till patienter med hjärt- och kärlsjukdom. Naproxen verkar ha den lägsta kardiovaskulära riskprofilen 5. Till patienter med hjärtsvikt ska man undvika alla slags COX-hämmare p.g.a. risken för försämring, framför allt om det förekommer samtidig användning av ACE-hämmare. COXhämmare kan genom interaktion minska effekten av både diuertika och ACE-hämmare 6. Kombinationen NSAID och ACE-hämmare kan också påverka njurfunktionen negativt, vilket måste beaktas. COX-hämmare skall ej ges till patienter med ASA överkänslighet. Naproxen (Pronaxen) har bred dokumentation över såväl effekt som biverkningar. Av de oselektiva COX-hämmarna verkar naproxen ha den bästa kardiovaskulära riskprofilen. Ibuprofen (Ipren) är en oselektiv COX-hämmare med kort duration och snabbt insättande effekt. Etoricoxib (Arcoxia) och celecoxib (Celebra) är båda coxiber. De ingår i läkemedelsförmånen med begränsning. De är subventionerade till patienter med hög risk för gastrointestinal blödning exempelvis p.g.a. hög ålder eller tidigare blödning. Utvärtes medel: Detta kan ibland vara ett alternativ men man måste tänka på att en liten del av medlen tas upp systemiskt och kan orsaka biverkningar. Geler med ketoprofen är receptbelagda p.g.a. risk för fotosensibilitetsreaktioner. Alla geler och sprayer är borttagna från läkemedelsförmånen. 5

6 1. Brune K, Patrignani P. New insights into the use of currently available non-steroidal anti-inflammatory drugs. J Pain Res Feb 20;8: Bruno A1, Tacconelli S, Patrignani P. Variability in the response to non-steroidal antiinflammatory drugs: mechanisms and perspectives. Basic Clin Pharmacol Toxicol Jan;114(1): Socialstyrelsen Indikatorer för god läkemedelsterapi hos äldre. Kap 2.8 s Anglin R, Yuan Y et al. Risk of upper gastrointestinal bleeding with selective serotonin reuptake inhibitors with or without concurrent nonsteroidal anti-inflammatory use: a systematic review and meta-analysis. Am J Gastroenterol Jun;109(6): Coxib and traditional NSAID Trialists' (CNT) Collaboration, Bhala N, Emberson J, Merhi A, et al. Vascular and upper gastrointestinal effects of non-steroidal antiinflammatory drugs: meta-analyses of individual participant data from randomised trials. Lancet Aug 31;382(9894): Läkemedelsverket. Hypertension och hjärtsvikt förorsakad av NSAID-preparat. Nyheter, 29 juli Svaga opioider Paracetamol + kodein (Panocod) Kan användas vid kortvariga smärttillstånd där full dos av paracetamol ej givit tillräcklig analgetisk effekt. Kodein omvandlas till morfin i levern. Därför risk för tillvänjning, varför man vid insättande noggrant planerar hur lång tid patienten skall använda medicinen. Ca 7 10 % saknar förmågan att omvandla kodein till morfin, och dessa individer upplever ingen effekt av Citodon. Det finns också så kallade ultrasnabba metaboliserare, dessa patienter får högre plasmanivåer av morfin än väntat och har högre risk för morfinrelaterade biverkningar. För äldre patienter är kodein olämpligt då det p.g.a. genetiska och åldersrelaterade skillnader mellan individer kan vara svårt att anpassa dosen. Kodein interagerar dessutom med många läkemedel. Vidare kan sänkt njurfunktion medföra ökad koncentration av den aktiva metaboliten, ackumulation samt risk för morfinrelaterade biverkningar. Tramadol (Tradolan) är en svag opioid-agonist och hämmar även serotonin- och noradrenalinupptaget. Bör sättas in i låg dos med successiv upptitrering. Ej lämpligt vid nedsatt lever- och njurfunktion. Ej ovanligt med biverkningar i form av yrsel, förvirring, illamående. Interagerar med Waran. Kan kombineras med paracetamol, NSAID. Finns i retard-form. Missbruksrisk. Till äldre ska således svaga opioider undvikas och smärttrappan är, eftersom många ej tolererar NSAID preparat, följande: 1. Paracetamol 2. Morfin. Morfin ges då oftast i form av långverkande Dolcontin i låg dos tillsammans med laxantia. Starka opioider Starka opioider har sitt huvudsakliga användningsområde vid malign smärta, eftersom tillvänjningsrisk och missbruk förekommer. Vid svåra benigna smärtor efter noggrann smärtanalys, kännedom om patienten och uppföljningsplan har de dock ibland också sin plats. Vid användning av starka opioider är det vanligt med biverkningar i form av förstoppning, illamående och trötthet/sedering. Illamåendet är ofta övergående medan förstoppningstendensen brukar kvarstå och bör förebyggas Se konverteringstabell sidan 8. 6

7 Morfin (morfin) är förstahandsvalet och bör om möjligt användas peroralt. Finns i alla beredningsformer och går att få som supp som extemporeberedning. Om patenteral administration är nödvändigt är ekvipotent dos till peroral dos 1:2. Subcutan tillförsel är att föredra (per os-dosen dubbelt den subcutana). Eliminationen av aktiva metaboliter av morfin är långsam vid njursvikt och bör därför ges med försiktighet vid njursvikt. Hos äldre individer är det lämpligt att börja med halva rekommenderade dosen (ex 5 mg x 4 6). Dolcontin är den långverkande morfintabletten som doseras två gånger per dygn. Man behöver inte gå in med kortverkande morfin först, Dolcontin i svag dos kan sättas in direkt. Trygghetsdos: Snabbverkande morfin motsvarande ca 1/6 av dygnsdosen. Ges dygnsdosen 30 mg skall vid behovsdosen vara 5 mg. Oxykodon (Oxycontin) har inga direkta fördelar jämfört med morfin. Det kan vara ett alternativ om morfin ej fungerar p.g.a. biverkningar. Finns som kortverkande form som kan tas vid smärtgenombrott. Oxikodon tas upp bättre från mag- och tarmkanalen, varför man vid byte mellan peroralt morfin och oxikodon räknar med att oxikodon är ungefär dubbelt så starkt som morfin. Även oxikodon ges med försiktighet vid nedsatt njurfunktion, men risken för ackumulering är lägre jämfört med morfin. Vid postoperativ smärta och behov av stark smärtlindring rekommenderas oxykodon på grund av dess bättre biotillgänglighet jämfört med långverkande morfin och att det är mindre interindividuella skillnader i effekt, de flesta patienter får således postoperativt en bra smärtstillning av 5 10 mg x 2. Att beakta vid insättning och receptförskrivning är att det nu finns en snabbverkande tablett med produktnamnet Oxycodone och vid insättning/förskrivning skall denna ej förväxlas med depottablett Oxycodone. Plåster buprenorfin (Norspan) är en opioidagonist som framför allt används vid långvarig benign smärta där svaga opioider ej fungerar och där Fentanyl plåster är för starkt, t.ex. vid osteoporotisk kotkompression. Ger stabil serumkoncentration som ev. motverkar missbruksrisk. Byts var 7:e dag. Använda plåster skall återlämnas till apoteket eftersom de innehåller läkemedelsrester. Plåster fentanyl (Fentanyl) kan användas vid sväljningssvårigheter. Den ger en kontinuerlig smärtlindring och eventuellt något mindre illamående och förstoppning än morfin. Vid insättning kan smärtgenombrott förekomma och man måste då ge extradoser av snabbverkande morfinpreparat. Även vid denna behandlingsform bör trygghetsdos finnas eventuellt i supp- eller injektionsform om patienten ej kan ta tabletter. Resorberas sämre hos patienter med försämrad cirkulation. Fentanyl plåster kan användas i missbrukssyfte. Byts var 3:e dag. Använda plåster skall återlämnas till apoteket eftersom de innehåller läkemedelsrester. Konverteringstabell för starka opioider Konverteringstabellen grundar sig på klinisk erfarenhet och information i FASS. Ekvipotensförhållandet skiljer sig dock något i litteraturen. Tabellen kan användas som vägledning för att underlätta till exempel vid byte av opioid eller beredningsform samt vid extra dosering. Orsaker till byte kan till exempel vara praktiska problem, otillräcklig effekt eller biverkningar. Individuell dostitrering är alltid nödvändig och försiktighet bör särskilt tas vid behandling med höga doser och efter långvarig behandling. Observera att toleransutveckling sker över tid och att korstoleransen för preparaten skiljer sig åt. Dessutom kan olika individer få varierande biotillgänglighet och effekt av samma preparat. 7

8 Beräknad dos av den nya opioiden bör därför reduceras till 50-75% av ekvianalgetisk dos för att sedan efter behov dostitrera upp. Gör bytet abrupt utan nedtrappning av den föregående opioiden (Läkemedelsverkets riktlinjer för smärta i livets slutskede, 2010:(21)6). Extradosen beräknas till ca 1/6 av dygnsdosen. Vid mycket höga opioiddoser kan 1/10 räcka. Konverteringstabell för starka opioider Morfin/ketobemidon Oxykodon Hydromorfon Fentanyl Dygnsdos mg Extra dos mg Dygnsdos mg Extrado s mg Dygnsdos mg Extra dos mg Dygnsdos mg Extra dos mg Dygnsdos mg Extra dos mg Dygnsdos mg Extra dos mg po po sc/iv sc/iv po po sc/iv sc/iv po po sc/iv sc/iv Transdermalt 20 2, , , , ,6-3, ,6-3, ,9-5, ,2-7, , , , * * * * * * * * * * * * * *Beställ i kapselform µg/h Tabellen är en vägledning vid byte av opioid eller beredningsform samt vid extra dosering. Konverteringstabellen är baserad på klinisk erfarenhet och information i FASS. Utarbetad av Carlo Mucchiano, överläkare och Anna Wallén, sjuksköterska på Smärtenheten Höglandssjukhuset Eksjö. Neuropatisk smärta och störd smärtmodulering Vid central sensitisering förekommer en störd smärtmodulering vilket är särskilt uttalad vid fibromyalgi. Vid detta tillstånd har tricykliska antidepressiva effekt på smärtan hos många patienter och det har måttligt starkt vetenskapligt stöd enligt SBU. Enligt erfarenhet kan patienten ha bäst nytta av att ta medicinen på kvällen/natten då den hos många patienter också kan ha gynnsam effekt på sömnen. Redan vid en låg dos Saroten mg kan man uppnå god effekt men hos andra kan dosen behöva ökas upp ytterligare, men dåsighet och muntorrhet är en vanligt förekommande biverkan som kan begränsa detta. Långsam dosökning är att föredra då effekten kan komma efter 1 2 veckor. Mer information finns i avsnittet om cancerrelaterad smärta samt i Neurologavsnittet. 8

9 Gikt Behandling av gikt Maria Söderlin, överläkare reumatolog Denna text är en förkortning av Läkemedelsverkets behandlingsrekommendation maj 2016 kombinerat med data från 4 poster från Svensk Reumatologisk Föreningens Reumavecka Gikt är den vanligaste artritsjukdomen i Sverige. Data från Västra Götaland och Region Skåne (data från åren ) visar data på prevalens av 1.7% - 1.8% och incidens 190/ /personår. Incidens av gikt i Västra Götaland har ökad med 50 % mellan 2004 och Prevalens av gikt hos män över 50 år var 3 % i Västra Götaland år Gikt är sannolikt kraftigt underdiagnostiserad och bevisligen underbehandlad. I Västra Götaland hade bara 43 % av patienterna uratsänkande terapi år 2012, av vilket 99 % var allopurinol. Av dessa 43 % som hade uratsänkande behandling hade 59 % bara 100 mg allopurinol dagligen 1. Förhöjt serum urat ensam utan ledsymtom är inte anledning att påbörja uratsänkande terapi. 2. Behandling består av 4 huvudsakliga linjer. a. Patientinformation. b. Livsstilsförändringar, som består av att undvika produkter som orsakar ökad uratproduktion. i. Undvika alkohol, särskilt öl. ii. Viktnedgång. iii. Fysisk aktivitet. iv. Undvika drycker med fruktos och majssirap. v. Minska animaliskt protein. c. Uratsyrasänkande terapi 9

10 i. Förstahandsalternativ är allopurinol. För patienterna med normal njurfunktion är startdosen allopurinol 100 mg dagligen, och detta skall upptrappas förslagsvis med en veckas mellanrum till 300 mg eller högre så att uratnivån sjunker till målnivå < 360 mikromol/l. Maximal dygnsdos allopurinol är 900 mg/d. ii. Giktattackerna kan pågå i 6-12 månader efter urat har sjunkit < 360 eller lägre. Detta är INTE svikt av behandlingen, utan beror på att kroppen mobiliserar urat under pågående uratsyrasänkande terapi och att det blir sannolikt lättare för uratkristallerna att orsaka giktattacker. Det tar också lång tid för giktkristallerna att absorberas. Patientinformation! iii. Efter insättningen av allopurinol-behandling kan man ge profylax med NSAID, kolkicin (t.ex. 0.5 mg x 2) och/eller Prednisolon t.ex. 5 mg x 1 i 6 månader för attackprofylax. Patientinformation! iv. Mål för urat är < 360 mikromol/l. Om tofi finns, är målet lägre, urat < 300 mikromol/l. v. För patienterna med njursvikt, följ rekommendationerna i FASS. vi. Andrahandsalternativ är probenecid och febuxostat (Adenuric 80 mg). vii. En ny medicin har godkänts för gikt(ej utskrivningsbar ännu per ).Zurampic 200 mg x 1 (lesinurad). Sänker urat med att blockera uratupptaget i njurarna.är indicerat som kombinationsbehandling med allopurinol/febuxostat.skall ej användas om GFR< 45.Monitorering av krea krävs efter insättande av Zurampic.Patienterna måste vara välhydrerade under Zurampic-behandling. Läkemedelsverket rekommenderar insättning av allopurinol redan efter första giktattacken om någon av nedanstående riskfaktorer finns: 1. Ålder < Urat >480 mikromol/l. 3. Tofi. 4. Skelettpåverkan i bilddiagnostik. 5. Multipel ledengagemang. 6. Uratnjursten. 7. Komorbiditet.Njursvikt,hypertoni,ischemisk hjärtsjukdom,hjärtsvikt. d. Attackbehandling = anti-inflammatorisk behandling vid akuta/kroniska giktattacker. i. Sätt inte ut allopurinol vid giktattack. ii. Allopurinol kan sättas in vid akut giktattack om patienten har adekvat anti-inflammatorisk behandling. 10

11 iii. Upptitrera allopurinol om patienten fortsätter att ha giktattacker tills urat < 360 mikromol/l (urat < 300 mikromol/l vid tofös gikt). Maximal dygnsdos allopurinol 900 mg/d. iv. NSAID. v. Kolkicin (Colrefuz 0.5 mg). Läkemedelsverket rekommenderar totaldos av 6 mg vid akut giktattack. 1 mg först, sedan 0.5 mg efter en timme. Efter 12 timmar 0.5 mg varje 8. timme till totaldos 6 mg/attack. Andra behandlingsalternativ är att ge kolkicin 1 mg x 2 eller 0.5 mg x 2 i 3-5 dagar vid akut giktattack om GFR >50. vi. Om GFR < 50, reducera kolkicindosen. Kolkicisin 0.5 mg x 1 om GFR 35-50, 0.5 mg varannan dag eller varje 3. dag om GFR 10-35, GFR <10: ej kolkicin alls. vii. Prednisolon po mg/dag i 3-5 dagar. viii. Kortisoninjektion intra-artikulärt ix. Andrahandsalternativ (via reumatolog): Kineret (IL-1-hämmare). Ej vanligt pga. högt pris. e. Remiss till reumatolog. i. Remiss till reumatolog ENBART vid om allopurinol i adekvata doser upp till 900 mg/d inte fungerar, eller vid intolerans av preparatet. Glukokortikoider För injektion Depo-Medrol (små leder) Depo-Medrol cum lidokain (periartikulärt) Lederspan 20 mg/ml, 1 ml = 20 mg (medelstora leder) Kenacort-T 40 mg/ml = 40 mg (större leder) metylprednisolon triamcinolon triamcinolon För systemiskt bruk Betapred Prednisolon betametason prednisolon Glukokortikoider för injektion För intrasynoviala injektioner används både Depo-Medrol och Lederspan. I stora leder (höft, knä, axel) Lederspan 1 ml = 20 mg I medelstora leder (armbåge, handled, fotled) Lederspan 0,5 1 ml = mg alternativt Kenacort 0,25 0,5 ml = mg. I små leder (finger-, tåleder) Depo-Medrol 0,1 0,25 ml = 4 10 mg Depo-Medrol används i första hand till muskelfästen och småleder med eller utan lidokain. 11

12 Glukokortikoider för systemiskt bruk Prednisolon användes vid tillstånd där antiinflammatorisk och immunosuppressiv verkan är önskvärd. Prednisolon anses lämpligare än Betapred för långtidsbehandling. Doseras på morgonen. Behandling under 1-2 veckor kan uteslutas tvärt. Vid långtidsbehandling: 1. Anpassa dosering till sjukdomsaktivitet 2. Ta hänsyn till riskfaktorer för biverkningar 3. Förebygga osteoporos. Se osteoporoskapitel. 4. Förebygga gastroduodenala biverkningar. Cancerrelaterad smärta All smärtbehandling måste grunda sig på en noggrann smärtanamnes och analys. Rör det sig om en nociceptiv somatisk eller visceral smärta? Finns en neuropatisk komponent? Hur ser smärtan ut över tid ihållande eller paroxysmal? Finns utlösande faktorer? Kan man finna en åtgärdbar orsak? Basen i farmakologisk smärtbehandling vid cancersjukdom är opioidpreparat. Ofta behöver man kombinera med preparat med annan verkningsmekanism tilläggsbehandling för optimal effekt och minimerande biverkningar. Vid otillräcklig smärtlindring eller oacceptabla biverkningar bör smärtläkare, anestesiolog eller palliativmedicinsk specialist tillfrågas. Opioidpreparat - se konverteringstabell för starka opioider sidan 7 Svaga opioider rekommenderas som regel inte då de har jämförbara biverkningar med starka opioider och dessutom ett dostak finns. Förstahandspreparat är morfin p.g.a. priset och den goda dokumentationen. Det är visat att det går att börja med långverkande morfin (Dolcontin) utan föregående dostitrering med kortverkande medel. Lämpligt är då att börja med en låg dos 5 mg x 2 till äldre och 10 mg x 2 till övriga. Patienten får ta kortverkande morfintabletter vid behov och efter några dagar kan grunddosen justeras Vid opioidbehandlingens start drabbas många av illamående som kan behandlas med exempelvis Primperan eller Haldol vid behov. Förstoppning är en obligat biverkan och skall motverkas/förebyggas med cilaxoraldroppar och ev. makrogol regelbundet. Ett annat alternativ som finns tillgängligt är tablett naloxegol (Moventig) som kan ges en gång dagligen (obs villkorad subvention). För patienter som kan ta tabletter och har en fungerande mag- tarmkanal väljs depottablett Dolcontin och tablett Morfin vid behov. Behöver injektion väljas är subcutan tillförsel att föredra. Man kan vid parenteral tillförsel ge halva perorala dosen som injektion. Som ett andrahandspreparat kan oxikodon (OxyContin depottablett och Oxynorm snabbverkande tablett) användas. Preparatet är betydligt dyrare än Dolcontin och i stora studier har ingen säker skillnad jämfört med Dolcontin påvisats. Kliniskt verkar dock preparatet ha något bättre effekt på visceral smärta och något mindre sederande effekt. Fentanylplåster är aktuellt att välja vid sväljningssvårigheter, dåligt fungerande tarm (kort tarm eller ileustillstånd) och om peroral opioidbehandling ger svår förstoppning trots förebyggande behandling med cilaxoral och makrogol. Det finns olika tillverkare av plåstren och olika plåster kan ha olika bra vidhäftning vid huden. Om en patient som står på fentanyl plåster får smärtgenombrott skall alltid en förstahandsåtgärd vara att kontrollera att plåstret sitter fast på huden! Vid höjning av fentanyldosen måste minst 3 dagar gå innan man kan utvärdera effekten av en doshöjning. Byte varannan dag har kommit att bli populärt men vanligen beror bristande effekt på för låg grunddos eller att smärtan inte är opioidkänslig fullt ut. Vid första applicering av plåster tar det minst 12 timmar till effekt och minst 24 timmar till full effekt vilket gör plåster olämpligt att påbörja vid instabil smärta och i livets slut. 12

13 Plåstret måste kombineras med lämpligt kortverkande preparat för behandling av genombrottssmärta. Vilket preparat som väljs avgörs av om patienten kan ta något peroralt eller ej och hur snabbt tillslag som krävs. Finns förutsättningar för peroralt intag/upptag kan Morfin eller OxyNorm väljas. Om ej peroral tillförsel fungerar får injektion med morfin/hydromorfon eller ketobemidon sc användas (hydromorfon är 5 gånger starkare än morfin och används när större volymer än 1,5 ml = 15 mg morfin behöver ges). Tablett Abstral (munlöslig)och nässpray Instanyl är två ytterligare beredningsformer av fentanyl med snabbt tillslag som kan vara aktuella efter dostitrering och i vana händer. Observera att alla opioider har förutsättningar att ge illamående, sedation och förstoppning där det senare alltid ska förebyggas från behandlingsstart! Andningsdepression är sällan ett problem om man vid start ligger hellre lågt än högt i underhållsdos. Dock kan det vara värt att tänka på att en åtgärd som snabbt minskar smärta t.ex. fixering av fraktur kan leda till att den opioiddos som patienten tidigare tålt plötsligt blir för hög. En opioidbiverkan som är dåligt känd är opioidinducerad hyperalgesi som innebär en opioidorsakad ökad smärta som kan bli till synes behandlingsresistent. Ofta har höga doser opioid använts mot en smärta som inte är helt opiodkänslig. Misstänks detta diskutera med palliativ specialist eller smärtläkare. Tilläggsbehandling Paracetamol kan ha sin plats i behandling av cancerrelaterad smärta även om patienten står på höga opioiddoser. Om patienten har stått på paracetamol innan opioid introducerades och haft effekt talar det för att det kan ha en fortsatt effekt. Utvärdera och omvärdera! Ibland har patienten nytta av paracetamol vid behov vid annan smärta än den direkt cancerrelaterade t.ex. huvudvärk eller tandvärk. Ibland har patienten stor nytta av regelbunden paracetamoltillförsel och det kan då vara rimligt att gå över till Alvedon tablett med modifierad frisättning 665 mg 1 2 x 3 för att minska antalet doseringstillfällen. Levermetastasering per se är inget hinder för paracetamol om leverfunktionen är bra. NSAID/COX-hämmare Finns en inflammatorisk komponent i smärtan t.ex. vid smärtande skelettmetastaser, eller smärta från spänd leverkapsel har ofta dessa preparat mycket god effekt. Vanligen används Diklofenak. Dos mg x 2 alternativt Pronaxen kan vara tillräcklig med möjlighet till en extrados vid behov. Tänk på risken för magbiverkningar och skydda gärna magen med Omeprazol dagligen. Om samtidig kortisonbehandling SKALL patienten stå på Omeprazol. Toradol (ketorolak) är en NSAID i injektionsform som kan administreras såväl sc som iv och im. Den har ett snabbt anslag och ofta kan effekten sitta i 8 12 timmar. Förutom att fungera på akut smärta kan den användas för att testa om en smärta svarar på NSAID för att då övergå till en underhållsbehandling med NSAID peroralt. Kortison Förutom andra positiva effekter som ökad aptit, uppiggande etc har kortison en tilläggseffekt på viss smärta. Såväl skelettsmärta, leversmärta, huvudvärk p.g.a. ökat intracraniellt tryck och visceral smärta från bukorgan svarar kortison som också har en plats vid i alla fall kortsiktig behandling av neuropatisk smärta. Beakta dock kortisonbiverkningarna där framför allt muskelsvaghet, skör hud och osteoporos är de biverkningar som på sikt kan ställa till det för patienten. Eftersträva alltid uttitrering till lägsta effektiva dos. Kortisoner kan ofta ses som en snabb hjälp mot smärta i avvaktan på att andra mer långsamverkande smärtstillande åtgärder/preparat har effekt. T.ex. strålning eller medel mot neuropatisk smärta. Betapred är det som används mest och peroral dos som nästan alltid är möjlig motsvarar samma dos i injektionsform. Bör tas i en dos på morgonen. 13

14 Medel vid visceral smärta Smärta från kroppens hålorgan svarar inte sällan bara delvis på opioid. Kramp i gallgång och tarm kan lindras väl med Buscopan eller Robinul injektion. Medel vid neuropatisk smärta Det är vanligt med neuropatisk smärta vid cancersjukdom. Ofta föreligger det blandsmärta. Om patienten trots ökade doser opioid inte blir smärtfri är det också ofta en vink om att det finns en annan smärtmekanism. Som regel krävs en tids behandling innan effekt ses. Aktuella preparat som har visat effekt mot neuropatisk smärta är: Antidepressiva läkemedel Saroten (amitryptil) 10 mg till natten med successiv dosökning upp Cymbalta (duloxetin) 30 mg en gång dagligen (högst dos 120 mg dagligen) Venlafaxin 37,5 75 mg en gång dagligen (högst dos 150 mg dagligen) Antiepileptiska läkemedel Gabapentin i 3 dos successiv upptrappning (högst dos 3600 mg/dygn)* Pregabalin (Lyrica) i 2 dos successiv upptrappning (högst dos 600 mg/dag) *Tänk på att äldre behöver en långsammare upptrappning än som står i FASS, ex 100 mg t n och sedan en försiktig ökning var 3:e dag. START LOW GO SLOW! Rekommenderar vidare läsning: Läkemedelsboken. Läkemedelsverket: Tablett Abstral (munlöslig)och nässpray Instanyl Smärtbehandling vid vård i livets slut dec Barn och smärta Precis som hos vuxna gäller att smärta hos barn skall utredas och värderas avseende typ av smärta och eventuellt bakomliggande orsak. Akut smärta skall behandlas med i första hand paracetamol och NSAID. NSAID kan användas från 6 månaders ålder. Vid svåra akuta smärtor kan morfinpreparat läggas till. Framför allt används vanligt morfin, vilket finns både som tablett, injektion och oral lösning men även oxycodone, som finns tillgängligt i samma beredningsformer, kan användas. Vid injektion ges dosen 0,05 0,1 mg morfin/oxykodon per kg. Man ska börja med den lägre dosen. Kodein ska ej användas till barn på grund av risken för andningsdepression. Tramadol har heller ingen plats vid behandling av akut nociceptiv smärta. Vid behandling med opioider till barn (vilket i första hand brukar ske inom slutenvården) bör man beakta och behandla de vanligaste biverkningarna, illamående och förstoppning med exempelvis ondansetron och forlax. Lokalbedövningsmedel i plåsterform ex EMLA kan med fördel användas vid smärta i samband med stick, till exempel blodprovstagning. EMLA-plåstret kan sitta upp till 4 timmar på barn över 1 års ålder. Ju längre tid plåstret sitter desto längre ned i hudlagren fås anestesi. Lokalbedövningsmedlet har lågt ph och svider vid injektion. De bör därför buffras med Natriumbikarbonat innan de används. Till 10 ml Carbocain eller Xylocain (oavsett styrka/adrenalintillsats) används 2 ml Natriumbikarbonat 50 mg/ml. Vid behov av tvätt av smutsiga skrubbsår kan man lägga en våt kompress med blandningen och låta den verka 15 min, detta ger god smärtlindring av sårsmärtan. 14

15 Långvarig godartad smärta hos barn är i övrigt ett relativt vanligt problem som är svårbehandlat. Det är viktigt att den basala utredningen och inte minst den kliniska undersökningen är grundlig så att oro hos barn och föräldrar över att något missats kan dämpas. Ofta finns bidragande/bakomliggande psykosociala orsaker. Behandlingen bör i första hand vara icke farmakologisk. Sjukgymnastik/fysisk aktivitet anpassad efter barnets ålder kan vara ett bra alternativ och det är viktigt att stödja barnet i detta och uppmuntra till fysisk aktivitet. Ibland kan kurators- eller psykologkontakt komma i fråga. Det finns en äldre men bra artikel i Läkartidningen angående detta, nr , vol 105, s Barnkliniken har vidare ett PM för smärtbehandling till barn som återfinnes på intranätet vård/pm/barnområde smärta och premedicinering. Läkemedelsverket har också gjort en genomgång av hur smärta hos barn i samband med olika procedurer skall hanteras, länk till denna text: sjukvard/behandlingsrekommendationer/behandling_av_barn_i_samband_med_smartsamma_p rocedurer_i_halso_och_sjukvard_kunskapsdokumen.pdf 15

16 Diabetes, Endokrinologi och Hematologi Författare terapigrupp Dorota de Laval, överläkare Medicinkliniken Karlskrona Anna-Karin Cullin, ST-läkare Hälsohuset Karlskrona Dan Vest, överläkare Ortopedkliniken Karlskrona Björn Strömdahl, överläkare Medicinkliniken Karlskrona Annica Ringsö, diabetessköterska vårdcentralen Brunnsgården Paul Johannesson, bitr avd chef Medicinkliniken Karlskrona Lena Olsson, apotekare Läkemedelssektionen Diabetes typ 2 Tabletter Metformin metformin För tilläggsbehandling se bakgrundsmaterial Insulin Måltidsinsulin Humalog NovoRapid Apidra Medellångverkande Humulin NPH Insulatard Isuman Basal Kombinationsinsuliner Humalog Mix 25, 50 NovoMix 30 Insuman Comb 25 insulin lispro insulin aspart insulin glulisin humant insulin NPH humant insulin NPH humant insulin NPH insulin lispro/lispro protamin insulin aspart/aspart protamin insulin human (isophan)/insulin human (lösligt) Långverkande Abasaglar 100 E/ml (biosimilar Lantus) insulin glargin Toujeo 300E/ml (humaninsulinanalog) insulin glargin För dessa rekommenderade, samt övriga läkemedel vid diabetesbehandling, se bakgrundsmaterial Endokrinologi Glukokortikoider systemisk behandling Betapred betametason Prednisolon prednisolon Hypotyreos Levaxin levotyroxin 16

17 Osteoporos 1. Alendronat veckotablett alendronsyra 2. Zoledronsyra (Aclasta) zoledronsyra Som tredjehandsalternativ finns Prolia (denosumab). Zoledronsyra/Aclasta och Prolia = rekvisitionsläkemedel. Benspecifik behandling ska kombineras med: Kalcipos D/Kalcipos D forte kalciumkarbonat/vit D3 Diabetes typ 2 Behandlingsmål att förebygga diabeteskomplikationer Nationella riktlinjer för diabetes. Diabetes orsakar höga samhällskostnader, vilket framför allt beror på de komplikationer som är förknippade med sjukdomen, så som nervskador, njurskador, förändringar i ögonbotten och hjärt- kärlsjukdomar. Risken för mikrovaskulära händelser korrelerar till HbA1c-nivån. Dessa förändringar kan påverka synen, ge njurskador som leder till behov av dialys eller njurtransplantation samt nervskador som bland annat kan leda till svårläkta fotsår, som i värsta hand kan leda till amputation. Åderförkalkning i stora kärl (makrovaskulära komplikationer) leder till fördubblad risk för stroke, hjärtinfarkt och nedsatt cirkulation i benen. Andra faktorer som påverkar risken för hjärtkärlsjukdomar är högt blodtryck, blodfettsrubbningar (högt kolesterol) och rökning. Stora variationer i p-glukos samt upprepade hypoglykemiepisoder ökar risken för potentiellt farliga hjärtrytmrubbningar. En långsiktig god kontroll av blodglukos, blodtryck och blodfetter samt rökstopp minskar påtagligt risken för diabeteskomplikationer. För att i möjligaste mån hålla patienten fri från diabetessymtom med bibehållen livskvalitet bör patienten ha goda kunskaper om sin sjukdom, dess kontroll och behandling. Riktvärden för behandlingsmål Blodtryck <140/85 mm Hg Målet bör utformas utifrån en individuell bedömning av nytta/risk. Lägre blodtrycksmål kan övervägas för unga patienter och för patienter med förhöjd albuminutsöndring i urinen. Rekommendation Hälso- och sjukvården bör erbjuda personer med diabetes och högt blodtryck behandling med blodtryckssänkande läkemedel (prioritet 1). 17

18 LDL <2,5 mmol/l Hellre än att ange riktvärden för behandlingsmål när det gäller LDL-kolesterol bör hälso- och sjukvårdens mål vara att statinbehandla flertalet patienter med diabetes med hög eller mycket hög risk. Målet med läkemedelsbehandlingen bör utformas utifrån en individuell bedömning av nytta och risk. Mätning av LDL-kolesterol blir i första hand ett underlag för dialog med patienten om behandlingsföljsamhet. För enstaka patienter med mycket hög risk kan ett riktvärde för LDLkolesterol på mindre än 2,5 mmol/l användas. 5-års risk för kardiovaskulär sjukdom vid diabetes kan beräknas via Nationella Diabetesregistret Läkemedelsbehandling för att förebygga aterosklerotisk hjärt- kärlsjukdom Risknivå Behandlingsmodell Rekommenderat preparat och dos Måttlig 2-8 % Ändrade levnadsvanor eller standardiserad statinbehandling Simvastatin mg Atorvastatin mg Hög 8 20 % Standardiserad statinbehandling Simvastatin mg Atorvastatin mg Mycket hög 20 % Intensiv statinbehandling Atorvastatin mg Rosuvastatin mg Rekommendationer Hälso- och sjukvården bör erbjuda personer med diabetes och mycket hög risk för hjärtkärlsjukdom intensiv behandling med statiner (prioritet 1) erbjuda personer med diabetes och hög risk för hjärt-kärlsjukdom standardiserad behandling med statiner (prioritet 2). Hälso- och sjukvården kan erbjuda personer med diabetes och måttlig risk för hjärt-kärlsjukdom standardiserad behandling med statiner (prioritet 5). HbA1c <52 mmol/mol Behandlingsbeslutet bör utformas utifrån en individuell bedömning av nyttan och eventuella risker med behandlingen. Nydiagnostiserad diabetes, debut i lägre åldrar och låg risk för oupptäckt hjärt- kärlsjukdom kan vara motiv för att eftersträva HbA1c-värden i eller nära värden för personer utan diabetes (44-48 mmol/l). En mer intensiv behandling lämpar sig för personer som har förmågan att ta till sig kunskaper för att uppnå en god glukoskontroll. Frekvent allvarlig hypoglykemi, svåra mikro- och makrovaskulära komplikationer inklusive hjärtkärlsjukdom, annan sjukdom och begränsad återstående livslängd på grund av sjukdom eller hög ålder kan vara motiv för en högre nivå (60-70 mmol/l). Ett övre riktvärde för HbA1c kan vara 70 mmol/mol eftersom värdet omkring och över denna nivå kraftigt ökar risken för diabeteskomplikationer. Dessa personer kan ha särskilda behov och behöva extra stöd i form av tätare besök hos diabetessjuksköterskor och läkare, eller vid behov hos andra yrkesgrupper inom diabetesteamet. Rekommendationer Hälso- och sjukvården bör erbjuda intensivbehandling till personer med typ 1-diabetes för att nå bästa möjliga blodglukosnivå med hänsyn till risken för hypoglykemi, försämrad livskvalitet eller annat som skulle kunna tänkas påverka patienten negativt (prioritet 1) erbjuda intensivbehandling till personer med nydebuterad typ 2-diabetes utan känd hjärtkärlsjukdom för att nå bästa möjliga blodglukosnivå med hänsyn till risken för hypoglykemi, 18

19 kraftig viktuppgång och försämrad livskvalitet samt förväntad återstående livslängd och annan sjukdom (prioritet 1) Hälso- och sjukvården kan erbjuda intensivbehandling till personer med typ 2-diabetes med längre varaktighet eller med känd hjärt-kärlsjukdom för att nå bästa möjliga blodglukosnivå med hänsyn till risken för hypoglykemi, kraftig viktuppgång och försämrad livskvalitet samt förväntad återstående livslängd och annan sjukdom (prioritet 6). Behandlingsstrategi diabetes typ 2 (Landstinget Blekinge) Diabetes diagnos Livstilförändringar Metformin från debut Symtomgivande hyperglykemi insulin NPH+bolus alt. mixinsulin x2 +metformin Normalfall Dubbelterapi metformin +SU/NovoNorm alt. + insulin NPH t.n. Risk för hypoglykemi metformin +DPP4-hämmare(normal vikt ) +GLP-1-analog (obesitas) + SGLT-2 hämmare (CVD) Om nattlig hypoglykemi byt NPH till långverkande insulinanalog Metformin Trippelterapi metformin +SU/NovoNorm +insulin NPH tn/dpp-4- hämmare/glp-1- analoger/sglt-2 hämmare +insulin basal +måltidsinsulin alt. GLP-1- analoger metformin +DPP4-hämmare +insulin NPH/SGLT-2- hämmare metformin+glp-1- analoger+insulin tn 19

20 1. Metformin är förstahandsalternativet, förutsatt att det inte föreligger några kontraindikationer. Bör sättas in tidigt i förloppet, åtminstone om HbA1c >52 mmol/mol. Optimal dos av metformin anges till 2 gram per dag. 2. Alternativ monoterapi till metformin: SU/repaglinid (NovoNorm)/Insulin/DPP-4- hämmare/akarbos (Glucobay) 3. Om HbA1c-målet inte uppnås med livsstilsförändring + monoterapi ska dubbelterapi erbjudas. 4. I normalfallet för medelålders individer bör metformin kombineras med sulfonureider (SU) eller repaglinid (NovoNorm) alt. med insulin NPH till natten (vid nattliga hypoglykemier långverkande insulinanalog). 5. För gruppen där det är extra viktigt att undvika hypoglykemier kan DPP4-hämmare prövas som tillägg till metformin. Effekten utvärderas efter 6 månader. Annat alternativ kan vara GLP-1-analoger eller SGLT-2-hämmare. 6. För kraftigt överviktiga är kombination med GLP1-analoger ett bättre alternativ. Effekten utvärderas efter 6 månader. Även för den gruppen kan SGLT-2-hämmare som tillägg till metformin prövas. 7. Vid svikt på dubbelterapi rekommenderas trippelterapi Utan insulin: - Metformin + SU/NovoNorm + DPP-4-hämmare/GLP1-analoger/SGLT-2- hämmare - Metformin + DPP-4-hämmare + SGLT-2-hämmare Med insulin: - Metformin + insulin basal + DPP-4-hämmare/SGLT-2-hämmare/GLP-1-analoger - Metformin + mixinsulin x 2 - Metformin + basal insulin + måltidsinsulin alternativt GLP-1-analoger 8. Om symtomgivande hyperglykemi full insulinregim (basal/bolus eller mixinsulin x 2-3). Parallellt med detta titreras metformin upp. Vid uppnådd fulldos metformin kan ofta insulindosen reduceras och ibland seponeras. Rekommendationer Hälso- och sjukvården bör erbjuda personer med typ2-diabetes metformin som monoterapi om det inte finns intolerans eller kontraindikationer (prio 1) erbjuda personer med typ 2-diabetes insulin som tillägg till metformin (prio 3) erbjuda personer med typ 2-diabetes insulin, repaglinid eller sulfonureider som monoterapi (prio4) erbjuda personer med typ 2-diabetes repaglinid eller SU som tillägg till metformin (prio 4) Hälso- och sjukvården kan erbjuda personer med typ 2-diabetes GLP-1-analoger som tilllägg till metformin (prio 6) erbjuda personer med typ2-diabetes DPP-4-hämmare som monoterapi eller som tillägg till metformin (prio 7) Hälso- och sjukvården kan i undantagsfall erbjuda personer med t yp2-diabetes akarbos som monoterapi eller som tillägg till metformin (prio9) erbjuda pers. med typ 2-diabetes pioglitazon som monoterapi el. som tillägg till metformin (prio 10) erbjuda personer med typ 2-diabetes SGLT-2-hämmare som tilllägg till metformin (prio 10) 20

21 Icke farmakologisk behandling Då övriga påverbara riskfaktorer för hjärt- kärlsjukdom skall tas i beaktande är rökstopp av central betydelse. Ytterligare en hörnsten i behandlingen av diabetes utgörs av rätt kost. Tillsammans torde en bättre kosthållning i kombination med ökad fysisk aktivitet leda till viktminskning, vilket i sig har gynnsam effekt på blodsocker, lipider och blodtryck. Regelbunden fysisk aktivitet har tydliga samband med minskad risk för hjärt- kärlsjukdom, typ 2-diabetes och övervikt. (FaR ) Rekommendation Hälso- och sjukvården bör erbjuda personer med diabetes som röker stöd till rökstopp (prioritet 1) erbjuda stöd för ökad fysisk aktivitet till personer med typ 2-diabetes (prioritet 1) erbjuda stöd för ökad fysisk aktivitet till personer med typ 1-diabetes (prioritet 3) Farmakologisk behandling Inför farmakologisk behandling med antidiabetika, bör man identifiera om patientens huvudproblem framför allt är bristande insulinsekretion eller otillräckliga insulinsekretion orsakad av en förhöjd perifer insulinresistens. Överviktiga och feta patienter har som regel en diabetes som i första hand domineras av insulinresistens. Lämplig behandlingsstart är med läkemedel som åstadkommer ökat perifert glukosupptag. Normalviktiga patienters sjukdom domineras vanligen av bristande insulinsekretion. Peroral antidiabetika Det finns idag flera olika typer av perorala antidiabetika: biguanider, sulfonureider, alfaglukosidashämmare, tiazolidindioner, meglitinider, DPP-4 hämmare och SGLT-2 hämmare Biguanider/Metformin (prio 1) Metformin är ett väldokumenterat och kostnadseffektivt läkemedel och är förstahandsval vid all behandling av diabetes typ 2 om inte kontraindikationer föreligger. Biguanider sänker b-glukos framför allt genom minskad glukosnybildning i levern och ökat perifert glukosupptag. Behandlingen leder inte till vare sig hypoglykemier eller viktuppgång. Effekten är dosberoende och dosen begränsas ofta av gastrointestinala biverkningar i form av gaser och orolig mage. Dessa kan undvikas eller mildras om man vid insättning börjar med låg dos och ökar successivt. Metformin har i långtidsstudier visat signifikant effekt på diabetesrelaterad död och totalmortalitet (UKPDS). Då metformin utsöndras via njurarna, kan dosen behöva justeras om patientens njurfunktion sviktar. Det är därför viktigt att njurfunktionen följs regelbundet. Vid GFR mindre än eller lika med 60 ml/min skall dosen halveras. Vid GFR ml/min reduceras till 500 mg x 2 och utsättning vid GFR 30 ml. På grund av ökad risk för kobalaminbrist vid behandling med metformin bör kobalaminstatus evalueras vartannat till vart tredje år. Metformin kan ge upphov till laktatcidos Tillstånd med ökad laktatproduktion såsom grav hjärtsvikt, respiratorisk insufficiens med acidosbenägenhet och grav perifer ischemi, samt leverinsufficiens, akut alkoholintoxikation, alkoholism utgör kontraindikation för behandling. 21

22 Vid svåra akuta sjukdomstillstånd t.ex. sepsis, hjärtinfarkt m.fl. samt vid tillstånd med vätskeförlust såsom gastroenteriter bör metformin sättas ut. Det synes vara av stor vikt att såväl metformin som läkemedel som blockerar renin-angiotensin-systemet (ACE-hämmare, ARB), diuretika samt NSAID sätts ut vid tillstånd med vätskeförlust som t.ex. gastroenterit och inte sätts in igen förrän vätskebalansen återställts. Av samma skäl bör metformin inte användas hos äldre om problem med vätskeintaget föreligger. Observera också gällande föreskrifter avseende röntgenundersökningar med joderade kontrastlösningar. Patienten bör förses med Metformin-kort (best nr LTB131680). Sulfonureider (prio 4) Glipizid (Mindiab), glimepirid (Amaryl) Samtliga SU stimulerar den egna insulinfrisättningen. För effekt måste dock en tillräckligt stor fungerande betacelssmassa finnas kvar. Den maximala glukossänkande effekten inträder vid relativt låga doser medan högre doser kan leda till biverkningar utan bättre effekt. Sulfonylureapreparat metaboliseras i levern och utsöndras huvudsakligen via njurarna. Sulfonureiderna kan ges som enda behandling till patienter med tillräcklig endogen insulinproduktion. Effektmässigt ger SU samma HbA1c-sänkning som metformin. Behandlingen startas med lägsta möjliga dos. Maximal effekt uppnås redan vid låga doser. Läkemedlet skall tas ½ timme före måltid och hela dosen kan ges en gång per dag. Behandlingen kan ge upphov till allvarliga hypoglykemier, framför allt vid samtidigt dåligt matintag, annan sjukdom, njursvikt, leversjukdom, kardiovaskulär sjukdom samt vid läkemedelsinteraktioner. Viktuppgång är vanligt vid behandling med SU. SU är kontraindicerat vid allvarlig lever och njursjukdom, men glimepirid och glipizid kan användas med försiktighet vid nedsatt njurfunktion. Meglitinider (prio 4) Repaglinid (Novonorm) stimulerar insulinfrisättningen på ett likartat sätt som SU-preparaten. Tillslaget är snabbt och effekten på insulinfrisättningen är kortvarig. Repaglinid ska tas i anslutning till huvudmålen. Måltidsordningen kan varieras, ingen måltid ingen tablett. Effekt på postprandiella sockervärden är bättre än för SU-preparat. På HbA1c är effekten jämförbar. Repaglinid kan vara ett alternativ vid SU-inducerad hypoglykemi. Det metaboliseras i levern och kan ges vid måttlig njurinsufficiens. Viktuppgång är vanligt. Det är inte meningsfullt att byta från SU till repaglinid vid otillräcklig effekt. Tiazolidindioner Pioglitazon (Actos) Tiazolidindioner/Glitazoner rekommenderas inte på grund av flera besvärande biverkningar. Alfa-glukosidashämmare (prio 9) Akarbos (Glucobay) hämmar spjälkningen av disackarider i tarmen och skall alltid tas till måltid. Preparatet hämmar den postprandiella glukosstegringen medan fasteglukos inte påverkas. Biverkningar är vanliga (gasspänningar) vilket begränsar användningen. De kan dock minskas genom mycket försiktig initial dosering, långsam upptitrering och genom att undvika snabba kolhydrater. Går att kombinera med all annan diabetesbehandling inklusive metformin. Det finns studier som visar att behandling med akarbos minskar risken för allvarliga hjärtkärlhändelser hos individer med nedsatt glukostolerans. 22

23 Läkemedel med inkretin effekt Inkretiner är hormon som frisätts i tarmen vid måltid. Den ur farmakologisk synpunkt viktigaste inkretinen är GLP-1 (glukagonlike preptide-1). Inkretineffekterna är beroende av aktuell blodsockernivå och effekten är mer uttalad vid högre blodsockervärden. Utöver effekt på insulinfrisättning och glukagonhämning bidrar GLP-1 också till ökad mättnadskänsla och till fördröjd magsäckstömning. GLP-1 bryts ner av enzymet DPP-4 (dipeptidylpeptidas-4). För att öka inkretinnivåerna kan man antingen tillföra en substans som aktiverar GLP-1 receptorn eller en substans som hämmar DPP-4. Risken för hypoglykemi är liten eftersom effekten avtar ju närmare normoglykemi man kommer. GLP-1 stimulerar inte insulinfrisättning vid normala P-glukosnivåer. Effekt avseende bl.a HbA1c och viktreduktion är större för GLP-1-receptorstimulerare än för DPP-4-hämmare. DPP-4 hämmare (prio 8) Sitagliptin (Januvia), vildagliptin (Galvus), saxagliptin (Onglyza) och linagliptin (Trajenta) är DPP- 4-hämmare som ges i tablettform och resulterar i att effekten av endogent GLP-1 förlängs. DPP- 4-hämmare är viktneutrala. Det finns signaler om ökad risk för nasofaryngiter. Alla är godkända som monoterapi eller i kombinationsbehandling med insulin och andra perorala glukossänkande mediciner. Trajenta metaboliseras via lever och kan användas vid njursvikt utan dosreduktion. För övriga DPP-4-hämmare dosen vid njursvikt ska reduceras. Effekten ska utvärderas efter 6 månader. Om HbA1c inte minskat med minst 5 mmol/ml sätts behandlingen ut och annat alternativ övervägs. GLP-1 analoger (prio 7) På den svenska marknaden finns idag Byetta, Bydureon (exenatid), Victoza (liraglutid), Lyxumia (lixisenatid) och Trulicity (dulaglutid). Byetta och Lyxumia är kortverkande och har största effekt på postprandiell glukosstegring. Byetta ges som subuctan injektion två gånger/dygn medan Victoza och Lyxumia doseras 1 gång/dygn. Bydureon och Trulicity ges en gång/vecka. Illamående kan förekomma, speciellt i början av behandlingen. Andra vanliga biverkningar är kräkningar och diarré. För att förebygga biverkningar kan patienten rådas att äta mindre portioner och oftare. I systematiska översikter av studier har man sett viktnedgång på 2-4 kg vid behandling med GLP-1 analoger. Metformin skall kvarstå som basbehandling. Vid otillräcklig metabol kontroll kan basinsulin läggas till. En annan möjlig kombination är SU. Effekten skall utvärderas efter 6 månader. Positiv effekt bedöms som HbA1c reduktion med minst 10 mmol/ml, viktminskning med minst 3 % alternativ betydlig reduktion av insulindoser. På marknaden finns dessutom en fast kombination insulin + GLP-1analog Xultrophy (insulin Tresiba + Victoza). Administreras i dossteg (ex 16 dossteg motsvarar 16 E insulin degludec + 0,6 mg Victoza) som tillägg till metformin. LEADER-studie ( över diabetiker med HbA1c 52 mmol/mol; >50 års ålder med minst en känd hjärt-kärlsjukdom eller njurpåverkan alt.>60 års ålder med minst en kardiovaskulär riskfaktor randomiserades till antingen 1,8 mg Victoza en gång dagligen eller placebo som tillägg till tidigare blodsockersänkande behandling) visade signifikant skillnad för kardiovaskulär död (4,7 procent vs 6,0 procent; p=0,007) och total död (8,2 procent vs 9,6 procent; p=0,02) i Victozagruppen. SGLT2-hämmare (prio 10) 23

24 SGLT2-hämmare Forxiga (dapagliflozin), Jardiance (empagliflozin) och Invokana (kanagliflozin) är en relativt ny grupp av glukossänkande mediciner. SGLT2 är den viktigaste transportören ansvarig för återabsorption av glukos från den glomerulära filtrationen tillbaka till blodet. Trots förekomsten av hyperglykemi vid typ 2-diabetes fortsätter återabsorptionen av filtrerad glukos. SGLT2-hämmare förbättrar plasmaglukosnivåerna både vid fasta och postprandiellt genom att minska återabsorptionen av glukos i njurarna, vilket leder till utsöndring av glukos via urinen. Genitala svampinfektioner och urinvägsinfektion är vanliga bieffekter av behandling med SGLT2-hämmare. De kan öka den diuretiska effekten av tiazid och loopdiuretika och öka risken för dehydrering och hypotoni. Rekommenderas inte för patienter med måttligt till svårt nedsatt njurfunktion (GFR<60 ml/min). Nyligen publicerades EMPA-REG studie (över 7000 hjärt- kärlsjuka diabetiker typ 2) som visade över 30 % relativ riskreduktion på kardiovaskulära händelser och all dödlighet hos patienter som var behandlade med Jardiance som tillägg till standardbehandling. 24

25 Jämförelse mellan blodsockersänkande preparat (utom insulin). Klass Preparat Verkan Fördel Nackdel Kostnad Biguanider Metformin leverns glukosproduktion perifert glukosupptag Lång erfarenhet ej viktökning ej hypoglykemi CVD (UKPDS) GI-biverkningar Laktacidos (sällan) B-12 brist Många kontraindikationer ca 2 kr/d Sulfonureider Glimepirid insulin sekretion Lång erfarenhet Viktökning ca 1 kr/d (SU) Glipizid mikrovaskulär risk(ukpds) hypoglykemi Meglitinid NovoNorm insulin sekretion postprandiell glukos flexibel dosering Glitazon Actos insulinkänsl ej hypoglykemi HDL, TG CVD (PROactive) Hypoglykemi Viktökning Flerdosregim vikt Ödem, hjärtsvikt frakturer ca 5 kr/d ca 5 kr/d DPP-4- hämmare Januvia Onglyza insulinsekretion glukagonsekr ej hypoglykemi viktneutral ca kr/d Galvus Trajenta SGLT-2- hämmare Jardiance Forxiga Invokana glukosuri glukos återabsorption i njurar CVD/dödlighet (EMPA-REG) ej hypoglykemi vikt UVI,svamp LDL GFR(lindrig, övergående) ca kr/d BT diures Akarbos Glucobay fördröjd absorption av sackarider i tarmen Ej hypoglykemi postprandiell glukos CVD?(STOP- NIDDM) Litten effekt GI-biverk flerdosregim ca 10 kr/d GLP-1- analoger Victoza Byetta/Bydureon Lyxumia Trulicity insulinsekretion glukagonsekr mättnad CVD/dödlighet (LEADER) Ej hypoglykemi vikt GI-biverk hjärtfrekvens injektion Kortverkande ca kr/d Långverkande ca kr/d postprandiell glukos 25

26 Pris januari 2017, skiljer mellan olika styrkor och förpackningar. För aktuellt pris se Kombinationspreparat Metformin + Januvia = Janumet Metformin + Galvus = Eucreas Metformin + Trajenta = Jentadueto Metformin + Onglyza = Komboglyze Metformin + Forxiga = Xigduo Metformin + Jardiance = Synjardy Insulinbehandling vid typ 2 diabetes Typ 2 diabetes är en progressiv sjukdom, vilket innebär att behandlingen för att uppnå glukoskontroll successivt måste förstärkas. 10 år efter insjuknande har nära hälften av patienterna insulinbehandling. Flera typer av behandlingar kan vara aktuella. Vanligast är en kombination av tablettbehandling och medellångverkande basinsulin (NPH-insulin) före sänggåendet. Långverkande insulinanaloger kan användas när patienten har problem med nattlig hypoglykemi eller av hemsjukvården för att minska antalet hembesök för att ge insulin. Injektioner med tvåfasinsulin (en fast kombination av snabbverkande måltidsinsulin och medellångverkande insulin) används också ofta, antingen enbart, eller i kombination med tabletter. Vissa patienter använder kortverkande måltidsinsulin i kombination med basinsulin som vid typ 1-diabetes. Rekommendationer Hälso- och sjukvården bör erbjuda NPH-insulin, kombinationsinsulin eller måltidsinsulin (med eller utan NPH-insulin) till personer med typ 2-diabetes och otillräcklig glukoskontroll av peroral behandling och utan problem med nattlig hypoglykemi (prioritet 3) erbjuda insulin detemir eller insulin glargin till personer med typ 2-diabetes, om behandling med NPH-insulin ger upprepade nattliga hypoglykemier (prioritet 3). Hälso- och sjukvården kan erbjuda insulin degludec till personer med typ 2-diabetes med otillräcklig glukoskontroll där insulin glargin som basinsulin ger upprepade nattliga hypoglykemier (prioritet 8). Hälso- och sjukvården kan i undantagsfall erbjuda insulin detemir eller insulin glargin till personer med typ 2-diabetes och otillräcklig glukoskontroll av peroral behandling och utan problem med nattlig hypoglykemi (prioritet 9) erbjuda insulin degludec till personer med typ 2-diabetes och otillräcklig glukoskontroll av peroral behandling och utan problem med nattlig hypoglykemi (prioritet 10). Insulin och insulinanaloger Snabbverkande insulinanaloger /Apidra, Humalog, Novorapid Snabbverkande humaninsulin (Actrapid) har så gott som helt ersatts av de snabbverkande analogerna. Fördelen är att de kan tas direkt i anslutning till måltid, under måltid eller efter måltid. Durationen är kortare för de snabbverkande analogerna, vilket gör att risken för hypoglykemi och behovet av mellanmål mellan huvudmålen är mindre. I praktiken används nu Actrapid vid iv behandling och gastropares. Vid stora måltidsdoser kan Humalog 200 E/ml erbjudas. Medellångverkande NPH-insulin/Insulatard, Humulin NPH, Insuman NPH-insuliner är suspensioner av ett protein (Neutral Protamin Hagedorn) och humaninsulin. Insulinet binds reversibelt till protaminet och frisätts långsamt efter injektion. Effekt inträder efter 1 3 timmar, är maximal efter 4-6 timmar och upphör efter timmar. Durationen beror på dosen högre dos ger längre duration. Insulinbehandling av typ 2 diabetiker bör alltid inledas med medellångverkande insulin alternativt kombinationsinsulin för att åstadkomma bästa behandling till lägsta möjliga läkemedelskostnad. Risk för nattliga hypoglykemier. 26

27 Långverkande insulinanaloger/levemir, Lantus, Abasaglar, Toujeo, Tresiba Långverkande insulinanaloger har flackare absorptionsprofil än medellångverkande NPH-insulin. Effektdurationen är väsentligt längre än för medellångverkande NPH-insulin. Risken för nattliga hypoglykemier vid intensiv glukossänkande behandling har med långverkande insulinanaloger visats vara lägre jämfört med NPH-insulin, men risken för stora glukossvängningar med nattliga hypoglykemier hos välinställda typ 2 diabetiker med viss kvarstående insulinproduktion är mindre än hos typ 1 diabetiker. Insulin degludek, Tresiba bildar efter injektion en depå varifrån insulin absorberas långsamt och kontinuerligt. Halveringstid för Tresiba är 25 timmar och verkningstiden över 42 timmar inom det terapeutiska dosintervallet. Toujeo (300 E/ml) är en ny beredning av insulin glargin ( Lantus 100 E/ml). Den högre koncentrationen hos Toujeo medför dels lägre injektionsvolym, dels förändrade farmakokinetiska egenskaper jämfört med Lantus: en stabilare och förlängd effekt som varar längre än 24 timmar (upp till 36 timmar), möjlighet till flexibel dosering, färre nattliga hypoglykemier. I kliniska studier har man sett att det krävs 10-18% högre dos för att uppnå motsvarande effekt. Prismässigt billigare än Lantus och jämförbart med Abasaglar, då högre dos kan behövas för samma effekt. Abasaglar(100 E/ml) är en humaninsulinanalog (glargin),tillhör gruppen biosimilars. Är föremål för utökad övervakning. I första hand rekommenderas NPH-insulin. I utvalda fall kan det bli aktuellt med byte till långverkande insulinanalog Abasaglar eller Toujeo. Väsentligt att alternativ vägs mot varandra och att såväl ekonomiska som individuella hänsyn tas innan eventuell övergång till långverkande insulinanaloger. Patienter som ändrar basinsulinbehandling från NPH-insulin två gånger per dag till långverkande insulinanaloger som ges en gång per dag bör minska dygnsdosen av basinsulin med ca 20-30% under de första veckorna av behandlingen. Subventioneras vid typ 2-diabetes endast för patienter där annan insulinbehandling inte räcker till för att nå behandlingsmålet på grund av upprepade hypoglykemier. Kombinationsinsulin/HumalogMix 25/50, NovoMix30, Insuman Comb 25 Mix 25/Mix 30 används normalt som tvådos och mix 50 som tredosalternativ Kostnad per förpackning. NPH-insulin Förfylld 5x3 ml (kr) Ampull 5x3 ml (kr) Humulin NPH Insulatard Insuman Basal Snabbverkande insulin Apidra Humalog NovoRapid Mixinsulin Humalog Mix Humalog Mix NovoMix Insuman Comb

28 Långverkande insulin Lantus 100 E/ml Abasaglar 100 E/ml Toujeo 300 E/ml 650 (5x1,5 ml) - Levemir Tresiba 100 E/ml Kostnad (kr) för 3 månaders behandling med 40E insulin per dygn (priser förfylld penna) Prisuppgifterna februari 2017 från SIL online. Toujeokräver 10-18% högre dos jmf med Lantus Tresibabehövs ofta 7-22% lägre dos jmf med Lantus/Levemir NDR-optimal kvalitetssäkring Rapportering till Nationella diabetesregistret möjliggör reflektion och en värdering av den egna verksamheten både från ett nationellt, regionalt och lokalt perspektiv. Detta gäller inte minst vid utvärdering av insatt läkemedelsterapi. Man kan i psykologiskt syfte sitta tillsammans med patienten och via NDR se hur individuella mål uppnås, vilket kan leda till ökad compliance. Rapporter i NDR kan användas som ett verktyg för förbättring av vårdkvalitén genom skräddarsydd statistik eller genom att söka fram vissa målgrupper för riktade satsningar på till exempel blodtryck eller blodfetter. Enklast sker rapportering till NDR online på 28

29 Riktlinjer för egenkontroll av plasmaglukos Diabetesvården bör erbjuda alla insulinbehandlade diabetiker systematisk egenmätning av blodsocker, dels p.g.a. risken för hypoglykemi, dels p.g.a. ev behov av snabb justering av behandlingen. Av central betydelse vid egenkontroll är att diabetikern har tillräckliga kunskaper att tolka och förstå sina blodsockervärden. De systematiska mätningarna består hos typ 2-diabetiker oftast att man mäter före, respektive 2 timmar efter, måltiderna under en dag (6-7 stickor) 2 dagar/vecka, för att se variationer i blodglukosnivåer under dygnet. DiGEM-studien visar att egenkontroller av B-glukos hos välinställda insulinbehandlade typ 2 diabetiker inte ger bättre glykemisk kontroll än återkommande (var 3:e månad) mätningar av HbA1c. Vid nydiagnostiserad typ 2 diabetes kan frekventa mätningar vara en del av patientens utbildning och ha ett pedagogiskt värde om patienten kan koppla resultat från mätning till genomförda åtgärder. Det är dessutom motiverat vid speciella situationer såsom vid byte av läkemedel eller akut svängande blodglukos vid exempelvis infektioner och kortisonbehandling (så kallad egenmätning). Frekvensen av mätningar måste bedömas utifrån varje patients behov där hänsyn tas till bl.a. individuell målsättning samt risk för hypo- respektive hyperglukemi. Det viktiga är att det skall finnas en nytta med mätningarna. Insulinfrisättande tabletter ökar risken för hypoglykemi. Rekommendationer Hälso- och sjukvården bör erbjuda systematisk egenmätning av blodglukos till personer med typ 1-diabetes eller typ 2- diabetes som behandlas med insulin (prioritet 1) erbjuda riktad egenmätning av blodglukos till personer med typ 2 diabetes som inte behandlas med insulin vid specifika situationer, såsom vid förändringar i behandling, akut svängande blodglukos eller i pedagogiskt syfte (prioritet 3). Hälso- och sjukvården kan erbjuda systematisk egen mätning av blodglukos till personer med typ 2-diabetes som inte behandlas med insulin (prioritet 8). Systemisk glukokortikoid terapi ( Då systemisk behandling med glukokortikoider i princip alltid ger upphov till biverkningar är det viktigt att behandlingseffekten utvärderas objektivt. I möjligaste mån bör systemisk glukokortikoidterapi ersättas med lokal sådan, t.ex. vid: Astma bronkiale Inflammatorisk tarmsjukdom Ledinflammation Hudåkommor Även lokalbehandling förorsakar biverkningar på sikt eftersom absorptionen av steroider vid lokal terapi är mycket effektiv och regelmässigt medför att glukokortikoidmolekyler kommer ut i cirkulationen. Applikation på slemhinnor, inflammerade hudytor och mera genomsläpplig hud hos små barn kan ge upphov till större systemeffekter. 29

30 Vid antiinflammatorisk behandling bör preparat med kort halveringstid och minimal mineralkortikoid effekt väljas. Högre doser över längre tid kan hämma den egna kortisolproduktionen lång tid efter utsättning. Kortison i farmakologiska doser påverkar också glukosomsättningen. Det åstadkommer ökad insulinresistens och leder till en ökning av leverns glukosproduktion. Om patienten har tillräcklig kvarvarande betacellsfunktion ökar insulinutsöndringen så att blodsockernivån förblir väsentligen normal. Om å andra sidan patienten har diabetes (känd eller tidigare inte känd) stiger blodsockret. Åtgärder i samband med kortisonbehandling under längre tid 1. fp-glukos bör alltid kontrolleras vid inledning av behandling 2. P-glukos bör kontrolleras framför allt under eftermiddagen (kl 15-18) senast 1 vecka efter inledd kortisonbehandling 3. Överväg osteoporosprofylax. Kalk och D-vitamin bör ges till behandlande >3 månader. Riktlinjer för nedtrappning av glukokortikoider (exemplifierat med prednisolon) 10 mg/dag varje/varannan vecka vid dos 60 mg prednisolon/dag 5 mg/dag varje/varannan vecka vid en prednisolondos på mg/dag 2,5 mg/dag varje/varannan vecka vid en prednisolondos på mg/dag 1,25 mg/dag varje/varannan vecka vid en prednisolondos på 9-5 mg/dag 0,625 mg/dag varje/varannan vecka vid en prednisolondos på 5 mg/dag Informera patienten att tecknen på för snabb nedtrappning är värk, stelhet, styvhet, svaghet, sjukdomskänsla och aptitlöshet. Betapred Kortisonpreparat där den antiinflammatoriska effekten sitter i timmar. Finns i vattenlöslig form, vilket inte sällan är en fördel i akutlägen. Prednisolon Kortisonpreparat där den antiinflammatoriska effekten sitter i timmar. Dess kortare halveringstid jämfört med betametason är en fördel ur binjurebarkhämningssynpunkt. Tabell hämtad från LB

31 Hormoner Levaxin Substitutionsbehandling vid hypotyreos bör inledas med låg dos. Särskild försiktighet skall vidtas vid behandlnig av patienter med hjärt- kärlsjukdom, äldre patienter och hos patienter som länge varit hypotyreoida. Kalciumkarbonat och järnpreparat minskar absorptionen av levaxin. Levaxin innehåller levotyroin, detta omvandlas perifert till liotyronin T3, som står för den biologiska aktiviteten. Processen liknar fysiologiska förhållanden och räcker normalt som enda behandling. Eutyrox som också innehåller levotyroxin i samma styrkor är ett alternativ till Levaxin. De är inte utbytbara. Terapitradition gör att Levain rekommenderas och prismässigt är det ingen större skillnad. D-vitamin Generell screening rekommenderas inte utan endast provtagning riktad mot riskgrupper under förutsättning att patienten har skelett- eller muskelvärk: Personer som sällan är utomhus såsom institutionsboende Kvinnor som har heltäckande klädsel Patienter med malabsorption Patienter som genomgått gastric bypass. Det finns ingen internationell överenskommelse om vilken nivå som är önskvärd men 50 nmol/l föreslås vara tillräcklig. Vid 25 OH-vitamin D under 25 nmol/l ska vitamin D3 sättas in. Osteoporos 1. Alendronat veckotablett alendronsyra 2. Zoledronsyra/Aclasta zoledronsyra Som tredjehandsalternativ finns Prolia(denosumab). Zoledronsyra/Aclasta och Prolia = rekvisitionsläkemedel. Benspecifik behandling ska kombineras med kalk och D-vitamin: Kalcipos D/Kalcipos D forte kalciumkarbonat/vit D3 Riskfaktorer Starka riskfaktorer: Hög ålder (den dominerande riskfaktorn, starkare än osteoporos) Kvinna Hereditet Tidigare lågenergifraktur >50 år (handled, kota, höft, bäcken eller överarm) Kända kotkompressioner eller längdminskning (>3 cm före 70 år, >5 cm efter 70 år) En tidigare kotfraktur mer än fyrdubblar risken för nya kotfrakturer Peroral kortisonbehandling >3 månader. Bentäthet under -2,5 SD (osteoporos) Relativa/svagare riskfaktorer: BMI <20 Tidig menopaus (<45 år) Fysisk inaktivitet 31

32 Fallbenägenhet/nedsatt uppresningsförmåga. Tobaksrökning Hög alkoholkonsumtion Brist på kalcium i kosten Brist på D-vitamin/låg solexponering Nedsatt syn Sänkt bentäthet Riskfaktorer för sekundär osteoporos: Kortisonbehandling Reumatoid artrit Hypogonadism, (obs. antihormonell cancer-behandling) Kronisk obstruktiv lungsjukdom Malabsorbtion (celiaki, inflammatorisk tarmsjukdom) Njursvikt Thyreotoxicos, hyperparathyreoidism, Mb. Cushing Maligna sjukdomar Immobilisering Diabetes Se vårdprogram Osteoporos och frakturprevention reviderat maj 2016 för utredning och behandling s/vårdprogram%20osteoporos%20och%20frakturprevention.pdf. Behandlingen går ut på att förebygga fraktur genom att påverka livsstilsfaktorer, minska fallrisken och minska nedgång i bentäthet samt till högriskpatienterna även öka bentätheten med läkemedelsbehandling. Läkemedelsbehandling av högriskpatienter med osteoporos Hög ålder ökar risken påtagligt för höft- eller upprepad kotfraktur. Således finns det oftare indikation att behandla äldre än yngre vid samma bentäthet och riskfaktorer i övrigt. Här kan FRAX-beräkning underlätta beslutet. Indikationen för läkemedelsbehandling bör grundas på en total riskvärdering (se vårdprogram). Högriskpatienter är personer med: 1. T-score under -2,5 SD (osteoporos) och FRAX >30% för osteoporosfraktur. 2. Tidigare fragilitetsfraktur + T-score under -2 SD (kraftig osteopeni) och FRAX >20% för osteoporosfraktur. 3. Kot- eller höftfraktur efter lågenergivåld oberoende av frakturrisk enligt FRAX. Behandling till alla > 80 år oavsett bentäthetsmätning. 4. Kortikosteroidbehandling ( >5 mg Predisolon) i mer än 3 månader + T-score under 1 SD (osteopeni) (rekommendation från Svensk Reumatologisk Förening). 5. Utan föregående bentäthetsmätning kan behandling inledas hos de allra äldsta, med anamnes på upprepade lågenergifrakturer. Personer som ligger på gränsen men inte uppfyller kriterierna för läkemedelsbehandling bör göra en ny bentäthetsmätning och FRAX-beräkning om 3-5 år. Livsstilsförändring och fallförebyggande åtgärder bör genomföras vilket minskar frakturrisken. 32

33 Aktuella läkemedel Förstahandspreparat Bisfosfonater (skall alltid kombineras med kalcium och vitamin D) 1. Alendronsyra (Alendronat) 2. Zoledronsyra (Aclasta) Hämmar osteoclasternas förmåga att resorbera ben. Studier visar en klar frakturreduktion för kotfrakturer efter 3 års behandling. Även reduktion av höft- och andra perifera frakturer ses hos patienter med hög frakturrisk. Bisfosfonat skall tas med vatten på fastande mage då den låga biotillgängligheten annars ytterligare försämras. Bisfosfonater finns som veckotablett vilket sannolikt ökar compliance och minskar risken för esofagusbiverkningar något. För personer som har svårt att fullfölja peroral behandling med förstahandspreparatet alendronsyra (Alendronat) p.g.a magbiverkningar, sväljningsproblem eller kongnitiv svikt rekommenderas bisfosfonat som en årlig intravenös infusion i form av zoledronsyra. Zoledronsyra (Aclasta) uppvisar samma effekt på frakturer som övriga bisfosfonater efter tre årliga infusioner. Zoledronsyra behöver administreras av sjukvårdskunnig personal, oftast sjuksköterska. Infusionen kan ges i primärvården. Patienten skall vara välhydrerad, ha ett normalt calcium- och tillräckligt bra kreatininvärde (kreatininclearance eller GFRe-Pt > 35) samt stå på peroral behandling med kalk och vitamin D. Vanliga biverkningar är övergående feber och influensaliknande besvär. Preparatet är ett rekvisitionsläkemedel. Tips - Biverkningarna lindras om man intar paracetamol några dygn i samband med infusionen. Det finns rapporter om avaskulär bennekros i käkbenet speciellt hos patienter med hög dos intravenös bisfosfonat och malign sjukdom. Det finns ingen anledning att seponera behandlingen vid rutinmässig tandvård. Man bör undvika att sätta in bisfosfonat inför mer omfattande tandingrepp, t.ex. tandimplantat. Vid osäkerhet rådfråga patientens tandläkare. Det finns fall med atypiska frakturer, vanligast spontanfraktur subtrochantärt på femur vid längre tids behandling med bisfosfonat (1-2 patientfall per 1000 patientår). Risken är dock mycket låg även för de som tagit preparatet i 10 år. Patienterna får belastningsrelaterade smärtor i lårbenet och röntgenologiskt är det beskrivet en lokal förtjockning av cortikalis. Hur länge ska bisfosfonatbehandlingen pågå? Överväg tillfällig eller permanent utsättning efter peroral behandling i 5-7 eller intravenös i 5 år. Behandlingstidens längd är beroende av indikationen vid insättandet. Den skelettstärkande effekten kvarstår flera år efter utsättande av läkemedlet när det gäller frakturreduktion på långa rörben, men inte för upprepade kotfrakturer. Vid tillfällig utsättning kan man överväga ny bentäthetsmätning och återinsättande av preparatet efter 2-3 år. Kalcium och vitamin D Calcichew-D3 500 mg kalcium IE vit. D) Kalcipos-D Forte (500 mg kalcium IE vit. D) Kalcium och D-vitamin i monoterapi är ingen osteoporosbehandling. Kalcium och D-vitamin kan delvis motverka nedgång i bentäthet hos kortisonbehandlade män och kvinnor. Preparaten rekommenderas: som substitutionsbehandling vid konstaterad brist. Mät Vitamin-D samt joniserat kalcium hos riskgrupper. Många äldre som har svårt att komma ut (institutionsboende), mörkhyade och de med heltäckande klädsel har en ökad risk för brist på vitamin-d. 33

34 som tillägg till all aktiv osteoporosbehandling. Ökning av bentätheten medför sänkning av S-calcium vilket kan orsaka en sekundär lätt hyperparatyreodism vilket motverkar insatt osteoporosbehandling. Efter avslutad bisfosfonatbehandling bör patienten stå kvar på kalk och vitamin-d i ett par års tid då bisfosfonateffekten kvarstår flera år efter utsättandet av preparatet. Som tillskott vid dokumenterad brist, malabsorbtion och efter gastric-by pass operation. Tips - de vanligaste biverkningarna på preparaten är obstipation och andra mag-tarmbesvär. Det rekommenderas därför att man inte sätter in kalk och vitamin-d tablett samtidigt som bisfosfonat, då det kan vara svårt att veta vilket av preparaten som orsakar G-I besvären. Börja gärna med kalk och vitamin-d några veckor innan bisfosfonatbehandlingen påbörjas. T. Kalcipos-D Forte kan övervägas till dem med magbesvär av kalcium. Övriga preparat Denosumab Denosumab (Prolia) Är ett biologiskt läkemedel, som nedsätter aktiveringen och överlevnaden av osteoclasterna och därmed minskar bennedbrytningen. Medlet har visat frakturreducerande effekt i nivå med bisfosfonater och administreras s.c. var 6:e månad. Ges som tredjehandspreparat till dem med njursvikt (GFR ned mot 10-25) och till de som av andra orsaker inte tolererar bisfosfonatbehandling. Denosumab behandling är dyr jämfört med alendronate. Det finns ingen fast rekommenderad behandlingstid när det gäller denosumab. Det rekommenderas att utvärdera behandlingseffekt/behov av fortsatt behandling vart tredje år. Behandlingen kan fortgå i upp till 8 år (studieeffekt påvisad) om stark indikation föreligger. Behandlingseffekten avtar snabbt efter utsättande av preparatet. Även vid Denosunab finns det beskrivet avaskulärkäknekros och atypisk femurfraktur efter långtidsbehandling dock som en mycket sällsynt biverkan. Preparatet är ett rekvisitionsläkemedel. Parathormon Teriparatid (Forsteo) Det verkar genom att stimulera osteoblaster till ökad benbildning. Medlet administreras som dagliga subcutana injektioner och är ett specialistpreparat. Det har visat goda effekter vad gäller ökad bentäthet i rygg och höft hos kvinnor med postmenopausal osteoporos, samt frakturreduktion vad gäller kotfrakturer. Möjligen kan det ha viss effekt mot ryggsmärta hos osteoporotiska kvinnor. Kalcium och D-vitamin ska ges som basbehandling. Subventioneras endast för som mest 18 månaders behandling och enbart vid behandling av begränsade grupper av patienter. Grupperna begränsas på följande sätt: 1. Som förstahandbehandling endast för: a) patienter som har T-score mindre än -3 och har haft minst två kliniska kotfrakturer samt efter utredning bedöms ha en mycket hög risk för ny kotfraktur. b) patienter med T-score mindre än -2,5 och har haft minst en klinisk kotfraktur och som kommer att behandlas med glukokortikoider i minst 6 månader med en dos motsvarande minst 5 mg prednisolon per dygn. 2. Som andra- eller tredjehandsbehandling vid T-score mindre än -2,5 och då: a) patienten haft minst en klinisk kotfraktur och det dokumenterats att patienten på grund av biverkningar eller kontraindikationer inte tolererar annan benskörhetsbehandling eller b) patienten under pågående behandling med annat benskörhetsläkemedel drabbats av minst två kliniska kotfrakturer. Dessa patienter bör skötas av eller i samråd med specialkunnig läkare. 34

35 Maximal behandlingstid månader. Efter 24 månaders behandling får kuren inte återupprepas under patientens levnadstid. Efter avslutad behandling bör man omedelbart fortsätta med en antiresorbtiv med bisfosfonat (eller Denosumab) för att bevara eller ytterligare stärka skelettuppbyggnaden. 35

36 Hjärta Kärl Terapigruppsmedlemmar Maria Främby, överläkare Thoraxcentrum, BLS John Blivik, privatläkare Precare Kungsmarken Steen Jensen, överläkare Thoraxcentrum BLS Carl-Magnus Pripp, överläkare Thoraxcentrum BLS Lena Olsson, apotekare Läkemedelssektionen Nationella dokument av betydelse för terapiområdet är Socialstyrelsens Nationella Riktlinjer för hjärtsjukvård (2015) samt Nationella Riktlinjer för strokesjukvård (2009). Dokumenten från SOS finns att läsa på; Nationella riktlinjer för hjärtsjukvård Nationella Riktlinjer för strokesjukvård Hypertoni Diuretika (lågdos) Salures bendroflumetiazid ACE-hämmare Enalapril enalapril Ramipril ramipril Angiotensinreceptorblockare (ARB) (Vid ACE-hämmarintolerans) Losartan losartan Kalciumantagonister Amlodipin amlodipin Målet för omhändertagandet av en patient med förhöjt blodtryck är att minska risken för kardiovaskulär sjukdom och död, med bibehållen livskvalitet. En samlad bedömning av patientens kardiovaskulära risk måste göras och samtliga riskfaktorer av betydelse ska beaktas vid omhändertagandet. Värderingen kan ske med hjälp av den riskvärderingstabell som tagits fram av ESC/ESH, se Läkemedelsboken, kapitel Hypertoni ( Det Sverige-anpassade SCORE-systemet, som bygger på epidemiologiska data, kan användas för bedömning av risk för död i kardiovaskulär sjukdom för personer utan känd hjärt-kärlsjukdom eller diabetes. Algoritmen skattar 10-årsrisken för kardiovaskulär död på basis av ålder (40-65 år), kön, systoliskt blodtryck, totalkolesterol och rökning. Den finns även i digitalt format, [1]. 36

37 I SBU-utredningen om högt blodtryck 2004 betonades vikten av att behandla blodtryck bättre och att uppnå målet med behandlingen - i regel blodtryck lägre än 140/90 - i vissa fall ännu lägre till exempel för diabetiker [2]. Enligt europeisk konsensus utförs blodtrycksmätning efter det att patienten vilat i minst 5 minuter i sittande ställning med stöd för båda benen och armarna, med överarmen där blodtrycket mäts placerad i hjärthöjd. Blodtrycket anges avrundat till närmaste jämna siffra, det vill säga det mäts på 2 mm Hg när. Blodtrycket efter 1( 2) minuter i stående bör också mätas för att se om ortostatism förekommer[3]. Ambulatorisk blodtrycksmätning under ett dygn (24 h ABP) är det bästa sättet att mäta blodtryck eftersom det korrelerar bäst till allvarliga risker med högt blodtryck, som stroke, hjärtinfarkt, död, njursvikt, synnedsättning med mera. Hemblodtrycksmätning med överarmsmätare är också betydligt bättre än mottagningsblodtryck ur den aspekten och är mycket enklare och billigare, både för att avgöra behandling och för att följa behandling samt att få patienten motiverad till livsstilsändringar (motion, rökstopp, viktnedgång, stresshantering). SBU har under 2010 utkommit med en bedömning av hemblodtryck där detta framhålls som minst lika bra som mottagningsblodtryck för att styra behandlingen vid hypertoni[4]. I SBU-utredningen bedömdes endast de blodtryckssänkande medlen som grupper och tog inte ställning till enskilda preparat [2]. I utredningen konstaterades att de grupper av blodtryckssänkande läkemedel som vanligen används i Sverige ger en likartad sänkning av blodtrycket (cirka 10/5 mm Hg) när läkemedlen används separat. Riktlinjerna rekommenderade vätskedrivande behandling (tiaziddiuretika) i låg dos som ett av flera förstahandsmedel. Placebokontrollerade undersökningar med avseende på sådana effekter som total dödlighet, död och sjuklighet i stroke och hjärtinfarkt är fåtaliga för övriga preparatgrupper, vilket försvårar bedömningen av vilka medel som är användbara ur dessa synpunkter. Ett behov av kombinationsbehandling med olika läkemedel för att uppnå målen betonades i SBU-utredningen. Att avgöra vilka kombinationsbehandlingar som ger tillräckligt skydd för sådana händelser kan vara en svår fråga. En rationell kombination som terapigruppen rekommenderar är ACE-hämmare (t.ex. enalapril) tillsammans med tiazid (t.ex. hydroklortiazid), vilken kan ges som en kombinationstablett (Enalapril Comp samt Ramipril/hydroklortiazid). God evidens finns för kombination av ACE- hämmare och kalciumantagonist. 37

38 Bild från Janusinfo, Stockholms läns läkemedelskommittés expertråd för hjärt-kärlsjukdomar. Tiazider (bendroflumetiazid, hydroklortiazid) tillhör de mest kostnadseffektiva och väldokumenterade medlen vid hypertonibehandling. Gynnsamma effekter har visats beträffande total dödlighet, dödlig och icke dödlig hjärtinfarkt och stroke vid lågdosbehandling. Effekten ses även hos typ-2 diabetiker. Det bör dock noteras att den diuretiska effekten avtar redan vid måttlig njurfunktionsförsämring. ACE (Angiotensin Converting Enzyme)-hämmare har en blodtryckssänkande effekt som är likvärdig med andra preparat. Hosta är vanligt som biverkan och en ledande orsak till behandlingsavbrott. Av enskilda ACE-hämmare har endast en visat en skyddande effekt mot hjärtinfarkt och stroke (perindopril; tillhandahålls inte i Sverige) i en enstaka studie. En viktig del av evidensen för användning av ACE-hämmare utgörs av resultaten från HOPEstudien (ramipril), där dock inte alla patienter var hypertoniker men väl hade kardiovaskulära riskfaktorer [5]. Både ramipril och enalapril bromsar försämringen av funktionen hos diabetiska njurar. Vid behandling med ACE-hämmare, liksom med angiotensinreceptorblockerare (ARB) ska P-kalium och P-kreatinin följas. Kreatinin stiger ofta något av ACE-hämmare. Först om stegringen överstiger 30% av ursprungsvärdet är det motiverat att byta behandling. Kalciumantagonister är också väldokumenterade som blodtryckssänkare. Medlen har använts som tilläggsmedel (till betablockerare och ACE-hämmare). Mot placebo har bara ett enskilt preparat (nitrendipin; tillhandahålls inte i Sverige) visat en primärpreventiv effekt mot stroke (ej hjärtinfarkt eller totaldödlighet). Den mest dokumenterade substansen är amlodipin, som t.ex. i ALLHAT-studien inte visade någon skillnad (koronar död eller icke-fatal hjärtinfarkt som primärt effektmått) mot klortalidon eller lisinopril (hjärtsvikt var dock lägre hos dem som fått diuretika) [6]. I rekommendationerna 38

39 från det brittiska NICE (2011) framstår kalciumantagonist som alternativ till lågdosdiuretikum som begynnelseterapi. Terapigruppen rekommenderar därför amlodipin. Angiotensin Receptor -antagonister (ARB) har samma blodtryckssänkande effekt som övriga blodtrycksmedel. Medlen har emellertid vunnit en popularitet som inte står i proportion till den befintliga dokumentationen. Samma problem som ACE-hämmare orsakar hypotoni och negativ inverkan på njurfunktion och kalium - ses även av ARB. En biverkan är klart mindre hosta vilket är en ledande orsak till intolerans mot ACE-hämmare. En effekt vid hypertoni hos typ-2 diabetiker är visad för vissa njurfunktionsmått för losartan och irbesartan i kombination med andra medel, mortalitetsdata saknas dock. Ingen enstaka substans har visat någon skyddande effekt mot hjärtinfarkt, stroke eller totaldödlighet jämfört med placebo. Det finns alltså inte någon övertygande evidens för att någon ARB är bättre än annan terapi vid okomplicerad hypertoni. I en systematisk översikt där effekter av ACE-hämmare och ARB bedömts för sina skyddande effekter (vid hypertoni hos diabetiker med njurpåverkan) befanns den njurskyddande effekten vara likartad, medan endast ACE-hämmare (speciellt ramipril) sänkte mortaliteten. Direkt jämförande studier mellan ARB och ACE-hämmare saknas dock med den frågeställningen, men ACE-hämmare bör prioriteras. ARB rekommenderas ersätta ACEhämmare då dessa inte kan användas på grund av allvarliga eller besvärande biverkningar. Andra medel Loopdiuretika skall ges i stället för tiazider vid nedsatt njurfunktion. Vid svårbehandlad, "resistent" hypertoni har furosemid en plats, liksom vid samtidig hjärtsvikt. Effekten är drastisk, metabola effekter av loopdiuretika är av samma slag som av tiazider, medan S-kalcium sänks. Spironolakton saknar morbiditets- och mortalitetsminskande dokumentation vid hypertoni. Effekter och bieffekter är välkända. Det finns erfarenhetsmässigt viss plats för spironolakton vid svårbehandlad, "resistent" hypertoni. Betablockerare är väldokumenterade som blodtryckssänkare. Däremot är den morbiditets- och mortalitetsminskande effekten gentemot placebo otillräckligt dokumenterad vid okomplicerad hypertoni. Betablockerare kan dock ges i kombinationsbehandling om vissa patientkarakteristika talar för att betablockad kan behövas (angina pectoris, hjärtarytmi). Hjärtsvikt Basbehandling ACE-hämmare Enalapril Ramipril enalapril ramipril Angiotensinreceptorblockare (ARB) (Vid ACE-hämmarintolerans) Kandesartan kandesartan Valsartan valsartan Betablockare Bisoprolol Metoprolol bisoprolol metoprolol Mineralkortikoidreceptorantagonist (MRA) Spironolakton spironolakton Vid intolerans se nedan 39

40 Övriga medel Furix Digoxin furosemid digoxin Kronisk hjärtsvikt på basen av en systolisk vänsterkammardysfunktion (HF-REF; Heart Failure with Reduced Ejection Fraction) är orsak till en stor men också förebyggbar sjuklighet och dödlighet. Kronisk hjärtsvikt med bevarad systolisk vänsterkammarfunktion (HF-PEF; Heart Failure with Preserved Ejection Fraction) kallas också för diastolisk vänsterkammardysfunktion. Tillståndet är vanligt i hög ålder och det är svårt att behandla på annat sätt än med diuretika i symtomlindrande syfte. Symtomgivande kronisk hjärtsvikt (funktionsgrupp NYHA II IV) har en prevalens på cirka 1,5 % i befolkningen som helhet och upp emot 10 % bland dem som är över 75 år. Asymtomatisk systolisk vänsterkammardysfunktion (NYHA I) har också en prevalens på cirka 1,5 %. Diagnosen hjärtsvikt ställs med en ultraljudsundersökning av hjärtat. Innan dess rekommenderas en enkel screening med ett vanligt EKG och en analys av NT-Pro-BNP i plasma. Om båda är normala är hjärtsvikt osannolikt. Målsättningen bör vara att i första hand förebygga eller behandla sjukdomar som leder till hjärtsvikt (hypertoni, diabetes och kranskärlssjukdom) därnäst att förebygga progression till symtomgivande hjärtsvikt och därnäst att öka överlevnaden och bibehålla eller förbättra livskvaliteten vid etablerad hjärtsvikt. Mot livets slutskede är behandlingens effekt på livskvaliteten avgörande. Sjuksköterskebaserade hjärtsviktsmottagningar är värdefulla och ger mer välutbildade och motiverade patienter. Detta leder till bättre följsamhet till behandlingen och förbättrad livskvalitet. Utöver farmakologisk behandling enligt nedan finns livsstilsåtgärder och i utvalda fall en inopererad defibrillator (ICD) och/eller en biventrikulär pacemaker (CRT; cardiac resynchronization therapy). CRT-D (defibrillator) är en kombinerad CRT och ICD medan en CRT-P (pace) enbart är en biventrikulär pacemaker. CRT används vid måttlig svår hjärtsvikt och ett vänstersidigt skänkelblock (LBBB) med QRS-tid >120 ms. Ett sådant skänkelblock fördröjer impulsledningen och leder till en intraventrikulär asynkroni som ger en improduktiv kontraktion, ett s.k. skvalphjärta. En ICD skyddar enbart mot plötslig död ochlindrar inga symtom. En ICD har ingenting att tillföra vid svår hjärtsvikt (NYHA IV) eller vid andra svåra sjukdomar. Basbehandling vid kronisk hjärtsvikt på basen av en systolisk vänsterkammardysfunktion (HF- REF) utgörs av (1) RAAS-blockad med i första hand ACE-hämmare (ACEIs) och (2) Betablockad. Vid intolerans mot ACEIs rekommenderas angiotensinreceptorblockerare (ARBs). Vid kvarstående måttlig svår hjärtsvikt rekommenderas tillägg av en mineralkortikoidreceptorantagonist (MRA). Vid kronisk hjärtsvikt på basen av en diastolisk vänsterkammardysfunktion (HF-PEF) rekommenderas i första hand symtomlindrande behandling med diuretika. Det finns ingen behandling som dokumenterat förbättrar prognosen vid HF-PEF. Basbehandling RAAS-blockad (renin-angiotensin-aldosteron-system-blockad) 40

41 (1a) ACE-hämmare (ACEIs) har en god och omfattande dokumentation avseende morbiditet, mortalitet och (vid symtomgivande hjärtsvikt) förbättrad livskvalitet i alla funktionsklasser (NYHA I-IV). Mortalitetsminskning har visats för enalapril vid kronisk svikt och för ramipril vid klinisk svikt efter akut infarkt. Man bör sträva efter samma måldoser som tillämpades i de avgörande studierna; För enalapril 20 mg/dag och för ramipril 10 mg/dag. ACE-hämmare kan initieras av alla förskrivare och kräver hos de flesta patienter ingen omfattande monitorering. Torrhosta är en vanlig biverkan som inte är dosberoende och som förekommer med alla medel. Angioödem förekommer också. Blodtrycksfall och njursvikt ses nästan bara hos patienter med svår hjärtsvikt eller hos patienter med njurartärstenos. P-kreatinin och P-kalium bör följas under upptitreringen (t.ex. efter 1,3 och 6 veckor) men blodtryckskontroller är av ringa värde hos patienter utan hypotensiva symtom. Hos äldre personer ses dock ökad känslighet för ACE-hämmare med risk för symtomgivande blodtrycksfall. En kreatininstegring på upp till 30 % kan ses som en följd av minskad tonus i den avförande (efferenta) arteriolen från glomeruli och ska i sig inte ses som ett skäl att ifrågasätta behandlingen. (1b) Angiotensinreceptorblockare (ARBs) rekommenderas bara då patienten inte tolererar ACE-hämmare, då oftast på grund av torrhosta. Någon annan fördel gentemot ACE-hämmare är inte visad. Måldos för kandesartan är 32 mg x 1 och för valsartan 160 mg x 2. Båda är väldokumenterade vid hjärtsvikt. Losartan rekommenderas inte vid hjärtsvikt då dokumentationen är dålig jämfört med de två förstnämnda preparaten. Vad avser kreatininstegring, se avsnittet om ACE-hämmare. (1c) Angiotensin receptor neprilysin inhibitor (ARNI) är en nyare behandlingsmöjlighet som är ett alternativ (aldrig ett tillägg!) till ACEI eller ARB enligt ovan. Det aktuella preparatet Entresto är en kombinationsmolekyl med vasopeptidnedbrytningshämmaren sakubitril och angiotensinreceptorblockeraren valsartan. Preparatet har i en stor studie (PARADIGM-HF) jämförts med enalapril vid kronisk hjärtsvikt på basen av en systolisk vänsterkammardysfunktion och visat sig vara signifikant bättre för den primära endpointen kardiovaskulär död eller första hospitalisering för försämrad hjärtsvikt (absolut riskreduktion 4,7 %, relativ riskreduktion 20 %, p<0,001). Preparatet skall under införandesfasen initieras och följas upp av internmedicinare eller kardiolog kopplade till en hjärtsviktsmottagning. Preparatet omfattas av ett nationellt ordnat införande se Patienter som förskrivs Entresto måste registrerasi Rikssvikt. Den under införandefasen aktuella patientpopulationen är de med HFrEF och kvarstående symtom i NYHA III trots optimerad och individualiserad basbehandling och motiverad tilläggsbehandling. (1d) Mineralkortikoidreceptorantagonister (MRAs) som spironolakton och eplerenon binder till aldosteronreceptorn och utgör ett viktigt komplement till ACEIs och ARBs. Spironolakton har som tillägg till ACE-hämmare en dokumenterad effekt på mortaliteten vid måttlig till svår kronisk hjärtsvikt (RALES-studien) och eplerenon har visat effekt på totalmortalitet vid postinfarktsvikt (EPHESUS-studien) där preparatet har lagts ovanpå en standardbehandling med bl a ACEI och betablockerare. 41

42 Man nådde en absolut riskreduktion på 2,3% och en relativ riskreduktion på 15% under en medeluppföljningstid på 16 månader. Signifikanta effekter på totalmortalitet och hospitalisering och kombinationer av dessa har också visats vid kronisk hjärtsvikt när behandlingen lagts till standardbehandling enligt ovan hos patienter i NYHA II och med EF < 35% (EMPHASIS-studien). Nackdelarna med MRAs är risken för hyperkalemi och de könshormonella bieffekterna av främst spironolakton. De sistnämnda beror på medlets oönskade bindning till ytterligare ett antal receptorer utöver aldosteronreceptorn. Hos män leder denna till en ömmande gynekomasti. Minskat libido förekommer hos både män och kvinnor. Det finns inga direkta jämförelser gjorda vad avser effekterna på mortalitet och morbiditet. Spironolakton är billigare och rekommenderas i första hand, men vid misstänkta eller konstaterade könshormonella biverkningar rekommenderas eplerenon. Måldoserna är för båda mg x 1. (2) Betablockad Betablockerare har liksom ACE-hämmare en god och omfattande dokumentation på morbiditet, mortalitet och förbättrad livskvalitet vid symtomgivande hjärtsvikt (NYHA II - IV) när behandlingen lagts till en ACE-hämmare +/- diuretika +/- digitalis. Behandlingen ska inledas med en låg dos som långsamt, i allmänhet under flera månader titreras upp till måldosen. Patienterna ska dessförinnan vara i en god vätskbalans. Om detta iakttas kan betablockerare idag initieras av alla förskrivare vid lindrig till måttlig hjärtsvikt (NYHA II III). Nyttan tycks vara störst hos patienter som från början ligger åt det höga hållet i hjärtfrekvens. Patienter med svår hjärtsvikt (NYHA IV) får bedömas individuellt och är oftast specialistfall. Patienter med asymtomatisk vänsterkammardysfunktion (NYHA I) efter hjärtinfarkt bör ha betablockerare. Tre betablockerare har hjärtsvikt som indikation; bisoprolol, metoprolol i vissa slow release beredningar samt karvedilol. De farmakologiska egenskaperna oh biverkningsprofilerna skiljer sig något men alla tre preparaten har i stora studier visat stora och jämförbara effekter på mortalitet och morbiditet, fullt i klass med vad som tidigare har påvisats med ACE-hämmare vid kronisk hjärtsvikt. Preparaten har dock endast i begränsad omfattning jämförts med varandra. Patenten är utgångna och prisskillnaderna är små. Såväl underanvändning som underdosering av betablockerare är vanligt vid hjärtsvikt. En fördel med karvediol är att användningen i stort sett är begränsad till hjärtsvikt och att preparatets blotta närvaro på medicinlistan blir en varningsflagga mot abrupta avbrott i behandlingen. Sådana avbrott exponerar hjärtat för de förhöjda endogena katecholaminnivåerna och innebär en risk för plötslig död. Atenolol rekommenderas inte vid hjärtsvikt då preparatet saknar modern dokumentation. (3) Sinusknutehämmare Om hjärtfrekvensen under sinusrytm är högre än 70 slag/min vid rekommenderad eller maximalt tolererad dos av betablockerare bör sinusknutehämmaren ivabradin (Procoralan) övervägas efter specialistkonsultation. I SHIFT-studien gavs ivrabradin som tillägg till en optimerad standardbehandling till patienter med EF 35 % och sinusrytm > 70 slag/min i vila. Resultatet var att ivabradin gav en relativ riskreduktion på 18 % och en absolut riskreduktion på 4,2 % för det primära effektmåttet kardiovaskulär mortalitet och sjukhusvård för förvärrad hjärtsvikt (p <0,0001, NNT 26). Medeluppföljningstiden var 23 månader. Biverkningarna var lindriga; symtomgivande bradycardi 5 % vs 1 % med placebo och fosfener (övergående synfenomen med ljusblixtar) 3 % vs 1 % med placebo. Ivabradin har ingen effekt vid förmaksflimmer. 42

43 Tilläggsbehandling används vid symtomlindring. Den kan ibland behöva ges som första åtgärd (som diuretika vid svåra ödem) men den får vid systolisk vänsterkammardysfunktion aldrig ersätta basbehandlingen enligt ovan annat än vid vård i livets slutskede. Tilläggsbehandling vid symtomlindring Diuretika ska användas flexibelt och enbart efter behov för symtomlindring. Dokumentation avseende morbiditet och mortalitet saknas. Furosemid är förstahandsalternativet. Furosemid med intermittent tillägg av metolazon (Metolazon abcur) 1 3 gånger i veckan är en kraftfull kombination som fungerar även vid nedsatt njurfunktion, men som också kan ge avsevärda elektrolytförluster och hypovolemiska biverkningar. Metolazon doseras försiktigt, 2,5 mg (½ tablett) är en lämplig startdos. Patienterna bör uppmuntras och utbildas till att själva variera sin diuretikados på basen av regelbunden vägning i hemmet och iakttagelser av ödem och andra tecken på vätskeretention. Amilorid kan använda för att spara kalium och magnesium men risken för hyperkalemi måste hela tiden beaktas när man samtidigt ger RAAS-blockad. Digitalis kan användas som tillägg om patienten inte blir symtomfri med ACEhämmarbehandling och diuretika. Detta gäller även patienter med sinusrytm. Det är dokumenterat att tillägg av digoxin kan minska insjuknandet (mätt som antal sjukhusinläggningar) men inte minska mortalitet. Det finns ingen dokumentation som visar vilken dos av digoxin som är optimal. Vid nedsatt njurfunktion är det viktigt att följa digoxinkoncentrationen och anpassa dosen efter denna. 43

44 Intravenös järnbehandling med ferrocarboxymaltos (Ferinject), har i en studie (CONFIRM- HF) visats förbättra primär endpoint 6-minuters gångsträcka med 33+/-11 meter efter 24 veckor (p=0,002) liksom QoL och NYHA-klass. Studiegruppen var patienter med HF-REF och Hb <150 g/l samt järnbrist definierad som S-ferritin <100 ng/ml eller ng/ml med en transferrinmättnad <20 %. Både patienter med och utan anemi förbättrades. Medel och mediandosen ferrocarboxymaltos var 1500 mg över ett års tid, en dos som motsvarar vad man maximalt kan resorbera av peroralt järn under 500 dagar. Peroralt järn tolereras också dåligt av hjärtsviktspatienter. Positiva effekter av ferrocarboxymaltos vid HF-REF har tidigare påvisats i FAIRHF-studien där primär endpoint var NYHA-klass och QoL (Patient-Global assessment). Patienter med järnbrist bör screenas för potentiellt allvarliga men botbara orsaker, främst gastrointestinala blödningskällor. Ferinject är rekvisitionsläkemedel eftersom det kräver sjukvårdens resurser för att kunna administreras. Detta innebär att detta inte ska skrivas ut på recept utan tillhandahållas av sjukvården utan kostnad för patienten. Avsnittet hjärtsvikt är till stora delar hämtat från Bakgrundsmaterialet till Skånelistan med tillåtelse från terapigrupp hjärt- kärlsjukdomar Region Skåne. Stabil ischemisk hjärtsjukdom Nitrater Imdur Glytrin spray Nitroglycerin Recip Suscard Betablockare Metoprolol Kalciumantagonister Amlodipin Läs mer om spasmangina nedan. isosorbidmononitrat nitroglycerin glycerylnitrat glycerylnitrat metoprolol amlodipin Lipidsänkare Se hyperkolesterolemi. Trombocythämmare Trombyl Vid intolerans mot ASA Clopidogrel ASA klopidogrel Följande risk- och skyddsfaktorer har ett vetenskapligt underlag och är påverkbara. De står för ca 90 % av risken att insjukna i en första hjärtinfarkt. Patientens levnadsvanor skall kartläggas och dokumenteras. Råd om förbättrade levnadsvanor skall ges. Riskfaktorer Rökning Hypertoni 44

45 Diabetes Bukfetma Psykosocial belastning Höga blodfetter (hög ApoB/ApoA1 kvot) Skyddsfaktorer Hög grad av fysisk aktivitet Högt intag av frukt och grönt Måttligt intag av alkohol Om farmakologisk behandling och livsstilsförändringar genomförts och patienten har oacceptabla symtom föreligger indikation för invasiv intervention. Om patienten har samtidig hjärtsvikt och/ eller diabetes kan indikation för invasiv behandling föreligga även vid lindriga symptom. Gravt patologiskt arbetsprov eller myocardscintigrafi som indikerar utbredd ischemi (> 10 %) bör utredas vidare invasivt. Val av metod är en kardiologisk angelägenhet. Nitrater, betablockerare och kalciumantagonister minskar symtom men har ingen eller liten effekt på morbiditet eller mortalitet. Avgörande skillnader mellan preparat inom samma läkemedelsgrupp saknas. Kortverkande nitrater skall ges till alla som behandling av anginösa besvär eller som situationsprofylax. Betablockad tillhör basbehandlingen, de ger minskat energibehov i myokardiet. Vid kombinationsbehandling är långverkande nitrater ofta att föredra till patienter med samtidig hjärtsvikt, betablockerare till patienter med genomgången hjärtinfarkt i anamnesen hjärtsvikt eller strikt ansträngningsutlöst angina, medan kalciumantagonister kan rekommenderas till patienter med kontraindikation mot betablockerare eller inslag av spasmangina. Vid det senare finns det gynnsam klinisk erfarenhet av diltiazem och nifedipin i retardberedningar. Kombination av två preparat från var sin huvudgrupp kan ibland öka den antianginösa effekten. Behov av tillägg finns ofta, betablockerare och kalciumantagonister anses tämligen likvärda, men betablockerare föredras i våra Nationella riktlinjer. Betablockerare och kalciumantagonister kan liberalt kombineras med långtidsverkande nitrater. Vid kombination skall man undvika att kombinera betablockerare och kalciumantagonisterna diltiazem eller verapamil på grund av effekterna på retledningssystemet. Kom ihåg att kombinationsbehandling med betablockad och kalciumflödeshämmare kan leda till paradoxalt ökad angina pectoris på grund av sänkt perfusionstryck. I de fall där två läkemedel inte ger tillräcklig effekt bör möjligheten av ett revaskulariserande ingrepp beaktas och patienten hänvisas till hjärtspecialist för bedömning. Trombocythämmande behandling är en mycket viktig basbehandling vid ischemisk hjärtsjukdom. Lågdos acetylsalicylsyra/asa (75 mg) skall därför ges till alla. Vid dokumenterad intolerans mot ASA skall Klopidogrel övervägas. Patient som tidigare haft gastrointestinala blödningsbesvär av lågdos ASA kan ges omeprazol som skydd. Efter PCI (Percutaneous coronary intervention) behandling hos patient med stabil angina pectoris Efter PCI behandling med läkemedelsavgivande stent rekommenderas 12 månaders behandling med klopidogrel och ASA. OBS! Vid behandling under och efter en episod med akut koronart syndrom rekommenderas Ticagrelor framför Klopidogrel. Det gäller även patient med stentning i samband med hjärtinfarkt, stentning och samtidig diabetes mellitus eller vid stenttrombos. Ticagrelor ordineras av kardiolog och behandlingstid skall anges i slutanteckning, vanligen 12 månader. 45

46 Akuta koronara syndrom Trombocythämmare Brilique Trombyl ticagrelor ASA Dubbel antitrombocythämning ges i normalfallet under 12 mån därefter enbart ASA. Behandlingstid anges i journalanteckning och på recept. Akuta koronara syndrom - omfattar sjukdomstillstånden ST-höjningsinfarkt, icke-sthöjningsinfarkt samt instabil angina pectoris. ST-höjningsinfarkt Den viktigaste behandlingsinsatsen vid akut hjärtinfarkt är att så snabbt som möjligt åter öppna ett tilltäppt kranskärl genom primär PCI (Percutaneous coronary intervention, ballongvidgning) eller blodproppsupplösande behandling. Nästa steg i behandlingen inriktar sig på att förhindra att kärlet täpps igen på nytt och på att hjärtskadan begränsas. Det gör man genom att behandla med blodproppshämmande och kärlpåverkande läkemedel. Långtidsbehandling med betablockerare minskar förekomsten av död och reinfarkt, medan endast korttidsbehandling inte ger någon mortalitetsvinst. Risken för kardiogen chock hos hemodynamiskt instabila patienter ökar om betablockad sätts in tidigt istället för efter att patienterna stabiliserats först [1-4]. Långtidsbehandling med verapamil efter hjärtinfarkt till patienter utan hjärtsvikt minskar risken för reinfarkt. Korttidsbehandling med ACE-hämmare efter hjärtinfarkt ger en signifikant men begränsad minskning av mortalitet och insjuknande i hjärtsvikt. Hos patienter med hjärtsvikt eller nedsatt vänsterkammarfunktion efter hjärtinfarkt ger långtidsbehandling med ACE-hämmare en betydande minskning av både morbiditet och mortalitet [5-8]. Ticagrelor som tillägg till ASA vid ST-höjningsinfarkt HR: 0.85 (95% CI = ) p=0.02.(nnt 59). Ticagrelor som tillägg till ASA under längre tid än tolv månader saknar vetenskapligt stöd och bör inte användas [9-10]. Prasugrel (Efient ) kan användas till patient som genomgår PCI i samband med SThöjningsinfarkt om åldern är < 65 år och kroppsvikten är > 65 kg. Icke ST-höjningsinfarkt Medicinskt behandlad patient Ticagrelor som tillägg till ASA under tre till tolv månader vid instabil kranskärlssjukdom minskar risken för ischemiska händelser, men ökar risken något för blödningar. Längre behandling än 12 månader har inte studerats hos dessa patienter. (12.0% (n=295) v 14.3% (346); hazard ratio 0.85, 95% confidence interval 0.73 till 1.00; P=0.04). PCI behandlad patient Ticagrelor som tillägg till ASA upp till tolv månader minskar risken för stenttrombos, hjärtinfarkt och död efter PCI behandlad icke ST-höjningsinfarkt. 46

47 Sekundär prevention efter hjärtinfarkt Betablockare Metoprolol ACE-hämmare Ramipril Trombocythämmare Trombyl Vid intolerans mot ASA Clopidogrel metoprolol ramipril ASA klopidogrel Lipidsänkare Se hyperkolesterolemi. Initialt ges ASA i kombination med ticagrelor. Den effekten och den låga kostnaden per vunnet kvalitetsjusterat levnadsår motiverar valet av ticagrelor framför klopidogrel. Rutinmässig behandling med ACE-hämmare efter hjärtinfarkt rekommenderas. Hos patienter med hjärtsvikt eller nedsatt vänsterkammarfunktion efter hjärtinfarkt ger långtidsbehandling med ACE-hämmare en betydande minskning av både morbiditet och mortalitet. Vid ACE-hämmarintolerans ges en angiotensinreceptorblockare (ARB). Långtidsbehandling med betablockare minskar förekomsten av död och reinfarkt, medan endast korttidsbehandling inte ger någon mortalitetsvinst. Depotberedning av metoprolol rekommenderas. Lipidsänkande behandling skall ges (se behandlingsmål nedan enligt ESC, Guidelines 2012 samt SBU kommentar 2012). Övriga sekundära preventiva behandlingsmål se nedan. Långtidsbehadling med ticagrelor till patienter med hög ischemisk risk I PEGASUS studien [11] sänkte behandlingen med ticagrelor (90 eller 60 mg två gånger dagligen) antalet primära endpoints jämfört med placebo med 15 % (kardiovaskulär död, hjärtinfarkt eller stroke) men till ett pris av ca 2.5 gånger ökad risk för allvarlig blödning (TIMI major) absolut riskreduktion 1.27 % (60 mg dos) och en absolut ökning av allvarlig blödning med 1.24%. Hos patienter med hög ischemisk risk (diabetes, njurinsufficiens, recidiverande hjärtinfarkt). Behandlingen sänkte inte total mortaliteten. Övervägs endast i undantagsfall till högriskpatient efter en coronarintervention. Mål för sekundärprevention: Blodtryck <140/90 och vid diabetes < 140/85 Bukomfång < 80 cm för kvinnor och < 94 cm för män Blodfett: LDL <1,8 mmol/l eller >50% reduktion av LDL. HbA1c < 53 mmol/mol på diabetiker (7,0 %) I arbete eller aktivitet Orosfri i förhållande till hjärtsjukdom Hanterbar stressnivå Rökstopp och tobaksavvänjning Smärtfri i förhållande till hjärtsjukdom. 47

48 Träning och fysisk aktivitet Hjärtpatienter bör träna konditionsträning intervall eller distansträning, minuter 3-5 gånger/vecka på en nivå av (40)60-80% av VO2max ( Borg 13-15). Muskulär motståndsträning 2 ggr/vecka med minst ett set av RM i 8-10 muskelgrupper. Fysisk aktivitet övriga dagar sammanlagt 30 minuter/dag [12,13] Förväntade effekter av fysisk träning efter hjärtinfarkt Mortlitetssänkning 26% VO2max höjning 22%. Total kolesterol (viktad medelskillnad mmol/L). Triglycerid nivå (viktad medel skillnad -0.23mmol/L). Systoliskt blod tryck (viktad medel skillnad -3.2mm Hg). Lägre nivåer av självrapporterad rökning Hyperkolesterolemi Statin Atorvastatin atorvastatin Allmänt Risken för hjärt-kärlsjukdom, i synnerhet vid tidigare hjärt-kärlhändelser, ökar med stigande värden av totalkolesterol och LDL-kolesterol. Lågt HDL-kolesterol och höga triglycerider ökar var och en risken för hjärt-kärlsjukdom men det är osäkert hur oberoende de är av varandra eftersom de uppvisar en stark invers korrelation. I valet dem emellan framstår HDL som enklare: fastevärde krävs inte och ett enstaka prov är mer tillförlitligt på grund av betydligt lägre intraindividuell variation än för triglycerider. Dessutom stiger triglycerider vid såväl alkoholöverkonsumtion som kolhydratrik kost (även till synes nyttig sådan) vilket ibland kan vara vilseledande. HDL kan tills vidare ses som en renodlad riskmarkör snarare än en variabel som bör höjas. Kontrollera blodfetterna (kolesterol, LDL, HDL och helst triglycerider): vid diagnosticerad aterosklerossjukdom i hjärta, hjärna, ben eller njurar vid ökad risk för hjärtkärlsjukdom: bukfetma, diabetes (alla typer), hypertoni, kronisk njursjukdom (GFR < 60 ml/min/1,73 m2), hereditet (hjärt-kärlsjukdom hos 1:a gradssläkting: man före 55 år, kvinna före 65 år), rökning, kronisk autoimmun sjukdom (RA, SLE, psoriasis). Den samlade risken är viktigare än absoluta blodfettnivåer. Livsstilsråd är alltid motiverade vid lipidrubbning, oavsett om läkemedel sätts in eller ej. Det är oklart vilka kostråd som är mest effektiva men rökstopp och ökad fysisk aktivitet kan alltid rekommenderas. För personer utan känd hjärt-kärlsjukdom eller diabetes kan en multifaktoriell riskvärdering göras, gärna med hjälp av SCORE nomogram ( 48

49 Läkemedelsbehandling: Det vetenskapliga stödet är fortsatt mycket starkt för statiner sekundärpreventivt efter ischemisk hjärtsjukdom och även efter stroke/tia. Initiering av behandling hos äldre-äldre (> 80 år) saknar dokumentation och är sällan indicerad. Indikationen bör dock bedömas individuellt utifrån patientens biologiska ålder och vilka interventioner som för övrigt planeras som t ex koronar bypass operation. Vi har tidigare varit mycket restriktiva med att rekommendera lipidsänkande läkemedel i primärpreventivt syfte, men enligt de senaste rekommendationerna från Läkemedelsverket (Behandlingsrekommendation Aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom, 2014) bör patientens samlade risk att drabbas av hjärt-kärlsjukdom snarare än frånvaron av diagnostiserad sådan ligga till grund för insättande av lipidsänkande farmaka. Riskstratifiering Följande riskstratifiering rekommenderas: Mycket hög risk Dokumenterad tidigare kardiovaskulär sjukdom Beräknad 10-årsrisk för kardiovaskulär död enligt SCORE 10% Kronisk njursjukdom med GFR < 30 ml/min/1,73 m2 kroppsyta Hög risk Markant förhöjning av enskilda riskfaktorer, till exempel totalkolesterol > 8 mmol/l, systoliskt blodtryck 180 mm Hg och/eller diastoliskt blodtryck 110 mm Hg, eller rökare med > 20 paketår (antal paket à 20 cigaretter per dag x antal år) före eller under behandling Beräknad 10-årsrisk för kardiovaskulär död enligt SCORE 5% < 10% Kronisk njursjukdom med GFR ml/min/1,73 m2 kroppsyta Måttlig risk Beräknad 10-årsrisk för kardiovaskulär död enligt SCORE 1% < 5% Låg risk Beräknad 10-årsrisk för kardiovaskulär död enligt SCORE < 1% Diabetes är förenat med en klart ökad risk att insjukna i hjärtinfarkt eller stroke och att avlida i en hjärt-kärlsjukdom. Det svenska Nationella Diabetesregistret (NDR) har publicerat egna modeller för riskstratifiering vid såväl typ 1- som typ 2-diabetes. Finns tillgängliga på www:ndr.nu/risk. Insättande av lipidsänkande farmaka ska alltid övervägas vid Mycket hög risk och Hög risk. Statiner Det finns mycket gott vetenskapligt underlag för statinbehandling av alla patienter med kranskärlssjukdom, stroke/tia, perifer artärsjukdom (inklusive karotisskleros) och som inte har kontraindikationer för behandlingen. Likaså bör statinbehandling ges till flertalet personer med typ 2-diabetes samt vid nedsatt njurfunktion (egfr < 60 ml/min/1,73 m2). Effekten är vid dessa tillstånd tydligast avseende framtida kranskärlsinsjuknanden, men det finns gott stöd för att även risken för stroke minskar något. 49

50 Vid akuta koronara syndrom är atorvastatin 80 mg x 1, insatt vid insjuknandet, idag rekommenderad standardbehandling i Södra Regionen. I en studie (PROVE-IT) gav 80 mg atorvastatin jämfört med 40 mg pravastatin, i båda fallen insatt inom 10 dagar, minskad 2-års risk för återinsjuknande eller död (relativ risk 0,72, 95% CI 0,52 0,99, p=0,046). Förbehandling med hög dos atorvastatin före akut PCI, och även elektiv PCI, minskar risken för procedurrelaterad infarkt. Lipidrubbning Vid nyinsättning av statin rekommenderas atorvastatin i dosen mg eller simvastatin 40 mg. Högre dos än 40 mg simvastatin ska inte ges på grund av ökad risk för rhabdomyolys (se nedan). Dosjustering kan behövas vid grav njursvikt. Rosuvastatin (Crestor 20 eller 40 mg) ger kraftfull LDL-sänkning men är att betrakta som tredjehandsval och är betydligt dyrare än atorvastatin och simvastatin. Preparatet kan förskrivas till patienter som inte kan behandlas adekvat med atorvastatin 80 mg. Crestor i styrkan 10 mg behövs endast i undantagsfall, t ex enstaka patienter med svårigheter att tolerera atorvastatin i vanlig dosering. Preparatet har (i doseringen 20 mg) i en primärpreventiv studie ( JUPITER) visats reducera hjärt-kärlinsjuknande under två års medianuppföljning. Säkerheten vid långtidsbehandling är dock inte lika väldokumenterad som för simvastatin och atorvastatin. Rosuvastatin saknar dokumentation i sekundärpreventiva studier. Statiner kan orsaka dosberoende lätt till måttlig stegring av leverenzymerna vilket dock sällan föranleder byte eller utsättande av medicinen. Risken för leversvikt är extremt liten men vid kraftig successiv enzymstegring bör dosreduktion övervägas. I en metaanalys av 49 studier med 80 mg atorvastatin sågs persisterande 3-faldig ALAT-stegring över övre gränsvärdet hos 0,6% (26/4798 personer). Fettlever som del i metabola syndromet (non-alcoholic fatty liver disease, NAFLD) utgör ingen kontraindikation mot statinbehandling och hittillsvarande studier talar i stället för en gynnsam effekt. Se Lättare muskelvärk är en inte helt ovanlig biverkan, framför allt hos fysiskt aktiva. Byte till annat statinpreparat i låg dos, ofta med slutdosering 1 tablett tre till fyra gånger i veckan, tolereras i regel väl samt med en meningsfylld effekt på LDLkolesterolet. Myosit och rhabdomyolys kan förekomma vid statinbehandling men är mycket sällsynt vid monoterapi med normala doser. Rhabdomyolys var inte vanligare efter 80 mg atorvastatin (4 fall av rhabdomyolys) än efter lägre statindos (6 fall) i 3 studier (TNT, IDEAL och PROVE-IT, N=23 501), inte heller efter 80 mg atorvastatin (2 fall) jämfört med placebo (3 fall) i SPARCL-studien (N=4 731, dubbelblind). Däremot ledde simvastatin i dosen 80 mg till 10 fall av rhabdomyolys jämfört med inget fall efter 20 mg simvastatin i två studier (SEARCH och A to Z). Även myopati, d v s muskelsymtom i kombination med 10-faldig stegring av kreatinkinas (CK), tycks vara vanligare vid 80 mg simvastatin än vid högdos atorvastatin. Statiner ger något ökad incidens av typ 2-diabetes och något högre HbA1c vilket dock överskuggas av de kardiovaskulära vinsterna. Biverkningsrapporter har under senare år uppmärksammat mera ovanliga kliniska situationer, där kombinationsbehandling med simvastatin och vissa läkemedel förefaller öka risken för myopati. Dosbegränsning för simvastatin kan 50

51 därför vara påkallad vid samtidig användning av diltiazem (högsta rekommenderade dos simvastatin 10 mg), amiodaron och verapamil (20 mg) respektive gemibrozil och ciklosporin (10 mg). Samtidig behandling med erytromycin, klaritromycin, HIV proteas inhibitorer och ketokonazol är kontraindicerade. Det har även beskrivits en interaktion mellan ticagrelor (Brilique) och simvastatin som kan leda till ökade simvastatinkoncentrationer i blodet. Interaktionens kliniska betydelse är ej säkerställd, men vid samtidig behandling med ticagrelor bör simvastatindosen ej överstiga 40 mg och en ökad uppmärksamhet på ev muskelbiverkningar rekommenderas. Övriga lipidreglerande preparat Fjärdehandsval efter atorvastatin, simvastatin och rosuvastatin innefattar nedanstående preparatgrupper: ezetimib, fibrater och resiner. Ezetimib (Ezetrol) ger som tillägg till statinbehandling en kraftig LDL-sänkning. I ENHANCE-studien sågs ingen gynnsam effekt på aterosklerosprogressen av ezetimib som tillägg till 80 mg simvastatin hos patienter med familjär hyperkolesterolemi (2 års uppföljning, n=720). I SEAS-studien gav kombinationen 10 mg ezetimib och 40 mg simvastatin ingen effekt på samlade kardiovaskulära händelser (primär endpoint) jämfört med placebo hos 1873 patienter med aortastenos. Kombinationen ezetimib + simvastatin har, jämfört med placebo (utan simvastatin), i SHARP-studien visats förebygga större aterosklerotiska händelser, speciellt ischemisk stroke och revaskulariserande kranskärlsingrepp hos patienter med kronisk njursjukdom. I denna studie var patienter med genomgången hjärtinfarkt exkluderade. IMPROVE-IT studien randomiserade högriskpatienter efter genomgången hjärtinfarkt till behandling med simvastatin mg + placebo eller simvastatin mg + ezetimib 10 mg dagligen. Median uppföljningstid var 6 år, LDLkolesterol sänktes med 23 procent med ezetimib jämfört med placebo och LDLnivåerna var i genomsnitt 1,4 respektive 1,8 mmol/l under studien. Primärt kombinerat effektmått var kardiovaskulär död, hjärtinfarkt, instabil angina, revaskularisering eller stroke och detta reducerades med 2 procentenheter från 34,7% i simvastatingruppen till 32,7% i simvastatin + ezetimibgruppen (HR 0,936; 95% CI 0,89 0,99; p=0,016). Mortaliteten påverkades inte signifikant och effekten på effektmåtten var tydligast hos patienter med diabetes. Tillägg av ezetimib tolererades väl, men 42% av patienterna avbröt studiebehandlingen under uppföljningen. Studien bekräftar värdet av LDL-kolesterolsänkning hos högriskpatienter, men effekten var måttlig i studiepopulationen. Fibrater: gemibrozil (Gemfibrozil, Lopid) har i placebokontrollerade studier visats ha kliniskt gynnsamma effekter på kranskärlssjuka män med lågt HDL (< 1,0 mmol/l) och samtidigt låga LDL-nivåer (< 3,6 mmol/l) och kan därför vara ett alternativ vid sekundärprevention. Kombinationsbehandling med fibrat och simvastatin kan i enskilda fall vara motiverad, men är samtidigt förknippad med en tydligt ökad risk för muskelbiverkningar och bör därför ske med stor försiktighet och gärna i samråd med specialist på området. Fenofibrat (Lipanthyl) tycks i sådana fall ge lägre risk för muskelrelaterade biverkningar. Fenofibrat som singelbehandling saknar för närvarande klinisk dokumentation. Fibrater är indicerade vid mycket höga triglyceridnivåer (> 10 mmol/l) för att minska risken för pankreatit orsakad av hypertriglyceridemi. 51

52 Resiner (kolestipol, kolesevelam, kolestyramin) kan användas som tillägg till statiner när man inte når behandlingsmålen. Kolestyramin har i en stor primärpreventiv placebokontrollerad studie på män visats reducera morbiditeten i ischemisk hjärtsjukdom (LRCstudien) och i andra studier har aterosklerosprogressen kunnat bromsas. Kolestyramin är inte subventionerad vid behandling av blodfettsrubbningar då TLV inte ansett att preparatet är kostnadseffektivt i förhållande till kolestipol. Hittills har inga studier utförts som visar huruvida behandling med kolesevelam som mono- eller kombinationsterapi har någon effekt på kardiovaskulär morbiditet eller mortalitet. Följsamheten till behandling med resiner är begränsad genom deras ofta obehagliga smak och konsistens. Förstoppning, illamående och diffusa magbesvär är också vanliga. Dessa besvär kan ofta undvikas genom försiktig dosökning och tillägg av bulklaxativ vid behov. Resiner interagerar med ett flertal läkemedel genom nedsatt absorption av bland annat perorala antikoagulantia, digoxin och tyreoideahormoner. Evolocumab (Repatha) och alirokumab (Praluent) är de första registrerade läkemedlen i gruppen PCSK9-hämmare (Proprotein Convertase Subtilisin/Kexin Type 9). Preparaten är monoklonala antikroppar som hämmar PCSK9-medierad nedbrytning av LDL-receptorn på levercellernas yta, därmed ökar leverns elimination av LDL-kolesterol från blodbanan. Medlen administreras som subkutana injektioner, antingen varannan vecka eller en gång per månad. Det är ännu oklart om den LDL-sänkningen som ses vid behandling med PCSK9-hämning leder till en minskad sjuklighet eller dödlighet i hjärt-kärlsjukdomar. Stora utfallsstudier pågår. Preparaten är mycket dyra. Repatha ingår från i högkostnadsskyddet med begränsning. Begränsningen innebär att patienter med homozygot familjär hyperkolesterolemi eller patienter som har haft hjärtinfarkt och trots optimal behandling med statin och ezetimib fortfarande har ett LDL-kolesterol från 4,0 mmol/l och över kan få preparatet inom läkemedelsförmånen. TLV har fattat beslut den 2 febuari om subvention för Praluent. Läkemedelet ingår i högkostnadsskyddet för patienter med begränsning. Begränsningen innebär att patienter där trots optimal behandling med statin och ezetimib fortfarande har ett LDL-kolesterol från 4,0 mmol/l och över kan få preparatet inom läkemedelsförmånen. Behandlingsintensitet Ingen studie har designats så att patienterna randomiserats till olika målvärden. Däremot har sju publicerade studier jämfört effekten av statin i olika doser och en studie har jämfört samma statin i två olika doser (atorvastatin 80 vs 10 mg). Sammantaget talar dessa för att högre statindos ger lägre risk för allvarliga kardiovaskulära händelser (kardiovaskulära dödsfall, akuta koronara syndrom, stroke) men inte säkert lägre total mortalitet utom efter akut hjärtinfarkt. En postinfarktstudie med 20 mg eller 80 mg simvastatin (SEARCH, n=12 064, 6,7 års uppföljning), vars resultat publicerades 2010, fann inga gynnsamma effekter av den högre dosen simvastatin (som vi alltså avråder från till förmån för atorvastatin) på totalmortalitet, kardiovaskulär mortalitet, icke-fatal hjärtinfarkt eller stroke. 52

53 Aktuella svenska riktlinjer rekommenderar för personer med Mycket hög risk, alltså vid; sekundärprevention av patienter med redan etablerad hjärt-kärlsjukdom behandling av personer en beräknad 10-årsrisk för kardiovaskulär död enligt SCORE 10% Lipidrubbning patienter med kronisk njursjukdom med GFR < 30 ml/min/1,73 m2 kroppsyta en aktiv och individualiserad statinbehandling med syftet att sänka LDLkolesterol under 1,8 mmol/l alternativt sänka LDL-kolesterol med > 50%. Samma rekommendation gäller för personer med LDL-kolesterol > 4,9 mmol/l. Vid Hög risk, alltså vid markant förhöjning av enskilda riskfaktorer (kolesterol > 8 mmol/l, systoliskt blodtryck 180 mm Hg och/eller diastoliskt blodtryck 110 mm Hg, före eller under behandling eller rökare med > 20 paketår beräknad 10-årsrisk för kardiovaskulär död enligt SCORE 5% < 10% kronisk njursjukdom med GFR ml/min/1,73 m2 kroppsyta bedöms LDL-kolesterol < 2,5 mmol/l önskvärd. Hos patienter med familjär hyperkolesterolemi är också en kraftfull kolesterolsänkning önskvärd varvid LDL sänks till lägre än 2,5 mmol/l alternativt med > 50%. Vid behov av tillägg till statin rekommenderas ezetimib. Specifik farmakologisk höjning av HDL är inte motiverad. Detta grundar sig på senare tids randomiserade kontrollerade studier med niacin (som är avregistrerat), fas III-studier med sk CETP-hämmare samt observationella metaanalyser av randomiserade kontrollerade studier med statiner. I de senare har HDL-höjning, oberoende av LDL-sänkning, inte visats vara kopplad till lägre risk för hjärtkärlinsjuknande. Avsnittet hyperkolesterolemi är till stora delar hämtat från Bakgrundsmaterialet till Skånelistan med tillåtelse från terapigrupp hjärt- kärlsjukdomar Region Skåne. Arytmibehandling vid förmaksflimmer Metoprolol Bisoprolol Verapamil metoprolol bisoprolol verapamil Förmaksflimmer Allmänt Förmaksflimmer förekommer i paroxysmal, persisterande och permanent (kronisk) form. Nya data visar att prevalensen av förmaksflimmer i Sverige är ca 4% d v s det finns minst patienter med förmaksflimmer. Ungefär 0,4% av befolkningen under 70 år och 12% över 75 år drabbas. Förekomsten av den paroxysmala varianten i befolkningen är osäker. Paroxysmalt förmaksflimmer har en duration mellan 0 och 7 dagar, är självlimiterande och återkommande. Det persisterande förmaksflimret konverterar ej spontant och kräver farmakologisk eller elektrisk konvertering för att sinusrytmen ska återställas. Förmaksflimret benämns permanent (tidigare nomenklatur kroniskt) när det persisterande flimret ej går att konvertera, 53

54 alternativt då det ej är medicinskt indicerat med ytterligare konverteringar. Behandlingsstrategierna skiljer sig mellan de olika typerna liksom etiologin. Alla antiarytmika ska betraktas som potentiellt proarytmiska ur både taky- och bradykardisynpunkt. Därav följer att indikationen för behandling alltid måste vägas mot de potentiella risker som finns och att behandling med antiarytmika är en specialistangelägenhet. Beträffande emboliprofylax vid förmaksflimmer, se avsnitt Tromboemboliprofylax vid förmaksflimmer. Paroxysmalt förmaksflimmer Paroxysmalt förmaksflimmer är oftare idiopatiskt, det vill säga att någon associerad bakomliggande hjärtsjukdom inte förekommer. Preexcitationssyndrom (WPWsyndrom)och sick sinus syndrom är viktiga tillstånd som ofta är förknippade med förmaksflimmerattacker. Flimmerattackerna uppträder ofta med varierande duration oftast 0 3 dygn, men kan vara upp till 7 dygn. Episoder med längre varaktighet betraktas som persisterande förmaksflimmer och då krävs elkonvertering för att återskapa sinusrytm. Vid glesa attacker kan betablockerare eller verapamil (ej verapamil vid WPW syndrom, då ska patienten remitteras för ablation) användas vid behov för att moderera kammarfrekvensen. Som arytmiprofylax rekommenderas, framför allt med hänsyn till låg risk av allvarlig proarytmi och möjlighet att hantera medicininsättning polikliniskt, i första hand vanlig betablockerare, men dokumentationen är sparsam. Nyinsättning av antiarytmika är en specialistangelägenhet med hänsyn till risken för proarytmier. Detta gäller antiarytmika som t.ex. flekanid, dronedaron, sotalol och amiodaron. Akut elkonvertering utan föregående antikoagulantiabehandling kan övervägas vid pågende attack med klar symtomdebut och varaktighet som ej överstiger två dygn. Dronedaron (Multaq) är indicerat för bibehållande av sinusrytm efter framgångsrik konvertering hos vuxna, kliniskt stabila patienter med paroxysmalt eller persisterande förmaksflimmer. Dronedaron ska inte ges till patienter med systolisk vänsterkammardysfunktion eller till patienter med tidigare eller pågående episoder av hjärtsvikt. Bedöms som specialistpreparat och patienter som behandlas med preparatet bör följas upp hos hjärtspecialist. Persisterande förmaksflimmer Elkonvertering kan övervägas hos patienter som förblir symtomatiska trots adekvat reglering av kammarfrekvens. Beslut om elkonverteringen bör tas med hänsyn till symtombördan, sannolikheten att bibehålla sinusrytm och komorbiditeter. Vid låg sannolikhet av bestående sinusrytm efter elkonvertering och begränsad påverkan på patientens livskvalité och aktivitetsnivå kan frekvensreglering med fördel övervägas. Förmaksflimmer som förelegat mindre än 48 timmar kan man försöka elkonvertera direkt. Om förmaksflimret bestått mer än 48 timmar, och direkt elkonvertering överväges, ska intrakardiell tromb eller tromboembolidisponerande faktorer uteslutas med transesofageal ekokardiografi. Elkonvertering kan i dessa fall ske omgående föregånget av en engångsdos lågmolekylärt heparin med efterföljande antikoagulationsbehandling under minst en månad. Om detta ej är möjligt ska elkonverteringsförsök föregås av minst tre veckors adekvat behandling med warfarin eller NOAK. Efter framgångsrik elkonvertering till sinusrytm är det önskvärt att försöka bibehålla sinusrytm så länge som möjligt. Man brukar dock rekommendera att i rutinfallet inte gå in med profylaktisk antiarytmisk behandling efter den första regulariseringen till sinusrytm. Vid recidiv av förmaksflimret kan det om patienten 54

55 är symtomatisk bli aktuellt med en ytterligare elkonvertering. Recidivprofylax är vanliga betablockerare, flekainid, dromedaron, amiodaron eller sotalol. Nyinsättning av antiarytmisk behandling är en specialistangelägenhet med hänsyn till risken för proarytmi. Vid paroxysmalt och persisterande förmaksflimmer är lungvensablation en behandlingsmöjlighet. Metoden har begränsad tillgänglighet med långa väntetider och reserveras för patienter med uttalade symtom och som har provat adekvata antiarytmika för arytmiprofylax. Vernakalant (Brinavess) har blivit tillgängligt för farmakologisk konvertering av nyligen debuterat förmaksflimmer och har visat bra konverterande effekt hos 60-70% patienter efter iv infustion. Ordination av vernakalant är en specialistangelägenhet. Permanent förmaksflimmer Målet vid kammarfrekvensreglering hos patienter med permanent förmaksflimmer är att tillse att kammarfrekvensen varken blir för hög eller för låg oberoende av fysisk aktivitetsgrad eller emotionell stress. Vid obehandlat förmaksflimmer är kammarfrekvensen oftast för hög. Trots stort antal patienter som behöver frekvensreglerande behandling finns det begränsat antal kontrollerade studier som skulle kunna motivera val av enskilda preparat. Betablockerare förblir basmedlet för kammarfrekvensreglering. Vid otillfredsställande effekt eller biverkningar kan kalciumantagonisterna diltiazem eller verapamil användas såvida inte hjärtsvikt föreligger. Av dessa två kalciumantagonister förefaller ditiazem vara mindre förknippad med försämring av hjärtsvikt och i en färsk RATAF-studie har visat sig vara överlägset metoprolol, karvedilol och verapamil för symtom- och frekvenskontroll i vila och vid fysisk ansträngning. Sotalol får ej användas som frekvensreglerare vid permanent förmaksflimmer p g a risken för proarytmier. Digitalis påverkar kammarfrekvensen främst i vila och behöver oftast kombineras med antingen en betablockerare eller en kalciumantagonist för att förhindra en ogynnsamt hög kammarfrekvens vid fysisk aktivitet. Digitalis kan eventuellt ha en ogynnsam effekt på patientens prognos och bör vid förmaksflimmer användas endast vid samtidig hjärtsvikt. Vid svårigheter att uppnå frekvensreglering med läkemedel eller biverkningar av dessa kan hisablation och pacemakerbehandling vara en effektiv behandling. Avsnittet Arytmibehandling av förmaksflimmer är till stora delar hämtat från Bakgrundsmaterialet till Skånelistan med tillåtelse från terapigrupp hjärt- kärlsjukdomar Region Skåne. Tromboemboliprofylax vid förmaksflimmer Se länk till Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för hjärtsjukvården Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för hjärtsjukvård samt Regionala riktlinjer Region Skåne se: I första hand Vitamin K-antagonist Warfarin Faktor Xa-hämmare Eliquis I andra hand Trombinhämmare Pradaxa warfarin apixaban dabigatran 55

56 Pradaxa går inte att dosdispensera. Enligt SBU rapport Förmaksflimmer, förekomst och risk för stroke 2013 Länk SBU rapport behandlas endast 42 % av alla med känt förmaksflimmer med effektiv antikoagulantiabehandling. Målet är att denna siffra skall öka till ca 80 % för både kvinnor och män. Detta då behandling medför en riskreduktion med minst 70 % för stroke vid adekvat antikoagulansbehandling. I rapporten framhålls särskilt att detta förefaller vara särskilt angeläget för kvinnor och personer äldre än 80 år. Man trycker också på att det synes finnas en överbehandling med warfarin hos patienter med låg risk (CHA2DS2 VASc <1). Värdering av embolirisk Vid värdering av embolirisken bör CHA2DS2 VASc användas. CHA2DS2 VASc är en utvidgning av det etablerade systemet CHADS2 där det visat sig att sistnämnda i vissa fall underskattat strokerisken och därmed bidragit till underbehandling. Summan av poäng korrelerar väl till risk för stroke eller perifer emboli. Vid 1 poäng eller mer rekommenderas behandling med oral antikoagulation (direkta trombinhämmare och faktor Xahämmare). Vid 0 poäng rekommenderas ingen antitrombotisk behandling. Om patientens risk endast består av kvinnligt kön kan antitrombotisk behandling avstås. Riskfaktor C Hjärtsvikt/nedsattvänsterkammarfunktion 1 H Hypertoni 1 A2 Ålder > 75 år 2 D Diabetes 1 S2 Tidigare stroke / TIA / perifer emboli 2 V Kärlsjukdom (Kranskärls- eller aortasjukdom 1 A Ålder år 1 Sc Kvinnligt kön 1 Poäng Den uppskattade risken för stroke vid ökande risk score 0-9 se nedan. Poäng Årlig risk för tromboembolisk händelse 0 0 % 1 1,3 % 2 2,2 % 3 3,2 % 4,0 % 4 6,7 % 5 9,8 % 6 9,6 % 7 6,7 % 8 15,2 % 9 Poäng mellan 0 och 9. Källor: 1) Camm AJ et al. Eur Heart J (19): PubMed. 2) Lip et al. Chest (2): PubMed. 56

57 Som beslutstöd av värdering av blödningsrisken kan HASBLED övervägas. Bokstav Kliniska förutsättningar Poäng H Hypertoni (systolisk blodtryck > 160mmHg) 1 A Abnorm njur o/el leverfunktion (1 poäng var) 1-2 S Stroke 1 B Blödnings benägenhet eller disponerad 1 L Labila INR ( vid warfarin behandling) 1 E Eldery (ålder >65 år) 1 D Drog (NSAID/ASA) o/el alkoholmissbruk (1 poäng var) 1-2 Vid en HASBLED score på mer än 3 rekommenderas försiktighet och täta kontroller av patienten. Ur embolisynpunkt betraktas paroxysmala förmaksflimmerattacker som ett kroniskt förmaksflimmer men dokumentationen är något osäker. Vid nyinsättning av peroral antikoagulation bör/skall man överväga att använda NOAK. Om warfarin föredras rekommenderas i första hand Warfarin Orion vita tabletter. Detta för att undvika färgämnesrelaterad biverkning med en samtidigt modest kostnadsbesparing. Det föreligger bioekvivalens mellan detta preparat och Waran blåa tabletter. Inför ett eventuellt byte bör risken för förväxling av Warfarin Orion med andra vita tabletter beaktas. Vid ett eventuellt byte bör en extra kontroll av INR ske närmaste veckan efter bytet. Warfarin Warfarin har något sämre förebyggande effekt mot stroke jämfört med NOAK. Risken för blödningar (framför allt hjärnblödning) är högre. Warfarin kan ge interaktionsproblem med föda och läkemedel. Behandlingen fordrar regelbunden monitorering. Dock finns sällan anledning till byte vid en välfungerande och välinställd warfarinbehandling. Warfarin är väldokumenterat vid långtidsbehandling vilket inte kan sägas om NOAK. Warfarin ger färre GI blödningar än dabigatran och rivaroxaban. Dabigatran ger mer dyspepsibesvär än Warfarin. Warfarin ger en låg direkt kostnad. Det finns effektiv behandling för att reversera effekten av Warfarin ( antidot ). Specifik antidot saknas förnärvarande för Rivaoxaban och apixaban men finns för Dabigatran (Praxbind ) Nya perorala antikoagulantia (NOAK) NOAK kan anses vara av särskilt värde hos patient med svängande PK trots god compliance, som reser mycket eller har läkemedel som interagerar med warfarin. Dabigatran - Pradaxa Trombinhämmare för behandling av icke-valvulärt förmaksflimmer. Dosen är 150 mg två gånger dagligen. För patienter > 80 år reduceras dosen till 110 mg två gånger dagligen samt vid samtidig behandling med Verapamil. Behandling med dabigatran är tveksamt/olämpligt vid njurinsufficiens CrCl < 30 ml/min, bristande compliance samt interaktioner med ketokonazol, itrakonazol, cyklosporin, takrolimus samt dronedarone. Rivaroxaban - Xarelto Faktor Xa hämmare för behandling av icke-valvulärt förmaksflimmer. Dosen är 20 mg en gång dagligen. Vid nedsatt njurfunktion CrCl rekommenderas 15 mg dagligen. Vid 57

58 njurinsufficiens < 15 ml/min är rivaroxaban tveksamt/olämpligt. Interaktioner med ketokonazol, itrakonazol, vorikonazol, posakonazol HIV proteashämmare gör behandling olämpligt med rivaroxaban. Apixaban - Eliquis Faktor Xa hämmare för behandling av icke-valvulärt förmaksflimmer. Dosen är 5 mg två gånger dagligen. Dosminskning vid minst två av följande ålder > 80 år, vikt 60 kg eller kreatinin > 133 till 2.5 mg två gånger dagligen. Behandling med apixaban är tveksamt/olämpligt vid njurinsufficiens < 15 ml/min är. Interaktioner med ketokonazol, itrakonazol, vorikonazol, posakonazol HIV proteashämmare, rifampicin, fenytoin,karbazepin och fenobarbitol gör behandling olämpligt med Apixaban. Edoxaban - Lixiana Edoxaban är en Faktor Xa hämmare. I studien ENGAGE AF-TIMI 48 var både högdos (60 mg/d) och lågdos (30 mg/d) edoxaban noninferior till warfarin (median TTR, 68.4%). När det gäller prevention av stroke och systemisk embolism hade högdos edoxaban en trend mot bättre effekt än warfarin. Frekvensen av ischemiska stroke var lika i högdos och warfarin studiearmarna men högre i lågdos studiearmen. Hemorragiska stroke incidensen och risken för kardiovaskulär död var lägre för båda edoxaban doserna än för warfarin. Vi bedömer att Faktor Xa-hämmarna har vissa fördelar framför dabigatran och att apixaban har en bättre dokumentation än rivaroxaban. Apixaban och warfarin är därför rekommenderade förstahandsalternativ och att det inte finns någon anledning att byta en välfungerande warfarinbehandling. Kliniska råd vid behandling med NOAK (se Elektiv kirurgi - tid från sista tablett till kirurgi: Lågrisk/standardriskingrepp Högriskingrepp eller njursvikt Eliquis, Xarelto och egfr Pradaxa och egfr dygn 2 dygn 3 dygn 4 dygn Återinsättning efter kirurgi: Mindre kirurgi Standardrisk Högriskpatient/ingrepp 8 timmar eller nästa dag timmar Profylax med LMWH återinsätt vid god hemostas Akut stor blödning: Pradaxa överväg specifik antidot Praxbind 5 g iv. Eliquis, Xarelto överväg ge Protrombinkomplexkoncentrat (PCC) Ocplex eller Confidex <15 tim sedan senaste dos NOAK ge 2000 E timmar sedan senaste dos NOAK ge 1500 E Överväg kirurgi, fibrinogen, blodkomponenter, cyklokapron. Byte mellan orala antikoagulantia Warfarin till NOAK avsluta Warfarin starta NOAK när PK är <2 NOAK till Warfarin egfr > 50 starta Warfarin 2-3 dagar innan NOAK avslutas. egfr ml/min starta Warfarin 1 dag innan NOAK avslutas 58

59 Exempel på låg standarrisk ingrepp: endoskopi med biopsi,prostata eller urinblåse biopsi, RF ablation av SVT, elektrofysiologi, angiografi, PM implantation, benmärgsbiopsi. Exempel på högriskingrepp: LP, Spinalanestesi, thoraxkirurgi, bukkirurgi, större ortopedisk kirurgi, njurbioposi, leverbiopsi, TUR-P, VT ablation. Lungvensisolering Insättning och uppföljning av nya perorala antikoagulantia Det är viktigt att förskrivare som möter patienter med förmaksflimmer initierar antikoagulansbehandling vilket kan ske både i primärvård och i slutenvård. Beslutstöd finns att få från kardiolog eller speciellt intresserad internmedicinare. Valet av preparat får styras utifrån den enskilde patientens karakteristika och preferenser utifrån de enskilda preparatens för- och nackdelar. Aktuella patienter för oral antikoagulation med ett av de nya läkemedel har samma indikation som insättning av warfarin. Vuxna patienter med förmaksflimmer (permanent, persisterande och paroxysmalt) utan hemodynamiskt betydelsefullt klaffel och en CHA2DS2 VASc score på mer än 1. Man ska tänka på att ny och potent terapi kräver uppföljning med avseende på njurfunktion och observans på biverkningar. Behandlingen skall registreras i Journalia på liknande sätt som för warfarin. Patienter med NOAK ska rapporteras, brevledes (remiss) eller telefonledes, till AK-mottagningen för registrering i Journalia. Patienten kallas sedan till AK-mottagningen för informationssamtal. AK-mottagingen följer upp med S-Kreatinin efter 3, 6 och 12 månader, därefter var 6:e månad. När provsvar anlänt räknas egfr ut. Vid för lågt värde kontaktas PAL (patientansvarig läkare). Omprövning sker årsvis, liksom vid Waran-behandling. Prover som bör tas inför behandling med NOAK är: s-krea, Hb, trombocyter, PK och APT-tid. Andra prover beslutas av behandlande läkare. Alla blödningar skall rapporteras till AKmottagningen för registrering i Journalia (för statistik/uppföljning). Trombos, embolisjukdom Hepariner Fragmin Innohep Peroralt antikoagulans Warfarin Xarelto dalteparin tinzaparin warfarin rivaroxaban Trombosbildning är en allvarlig komplikation till ett flertal sjukdomar på artär- och vensidan. På vensidan har övergång till LMW-heparin vunnit stor framgång, mest p.g.a. enkelhet och minskat behov av monitorering. Erfarenhet och dokumentation finns för flera medel. Warfarinbehandling vid lungemboli och djup venös trombos är etablerad och vilar på god dokumentation har två perorala läkemedel (Pradaxa och Xarelto) godkänts som trombosskyddande medel i anslutning till knä- och höftplastik och för Xarelto behandling av djup ventrombos. 59

60 Perifer kärlsjukdom Trombocythämmare Trombyl Vid intolerans mot ASA Clopidogrel ASA klopidogrel Lipidsänkare Se Hyperkolesterolemi Perifer kärlsjukdom är en vanlig manifestation av ateroskleros och ett vanligt symtom är den s.k. fönstertittarsjukan Claudicatio intermittens. Trombocythämmande behandling är en viktig basbehandling vid ischemiska sjukdomar. ASA i lågdos 75 mg är oftast tillräcklig och annan trombocythämmande behandling ger inga säkra fördelar. Vid intolerans mot ASA är klopidogrel ett alternativ. Förutom trombocythämmande behandling är statiner en viktig del i behandlingen av kärlsjukdomen. Övrig behandling se perifer artärsjukdom. Rökstopp och fysisk aktivitet (gångträning) är viktiga åtgärder för denna patientgrupp. Referenser Hypertoni 1. Att förebygga aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom med läkemedel behandlingsrekommendation. Information från Läkemedelsverket 2014;25(5): SBU rapport Måttligt förhöjt blodtryck (2004), nr 170/1, uppdaterad Mancia G, Fagard R, Narkiewicz K, Redón J, Zanchetti A, Böhm M, et al ESH/ESC Guidelines for the management of arterial hypertension: The Task Force for the management of arterial hypertension of the European Society of Hypertension (ESH) and of the European Society of Cardiology (ESC). J Hypertens. 2013;31: Hemblodtrycksmätning. SBU Alert-rapport HOPE Effects of an angiotensin-converting-enzym inhibitor, ramipril on cardiovascular events in high-risk patients (HOPE). The New England Journal of Medicine,volume. 2000;3: Major outcomes in high-risk hypertensive patients randomized to angiotensin-converting enzyme inhibitor or calcium channel blocker vs diuretic: The Antihypertensive and Lipid-Lowering Treatment to Prevent Heart Attack Trial (ALLHAT).JAMA. 2002;288(23): Hjärtsvikt SOLVD Effect of enalapril on survival in patients with reduced left ventricular ejection fractions and congestive heart failure. The SOLVD Investigators. N Engl J Med 1991 Aug 1;325(5): AIRE Effect of ramipril on mortality and morbidity of survivors of acute myocardial infarction with clinical evidence of heart failure. The Acute Infarction Ramipril Efficacy (AIRE) Study Investigators. Lancet 1993 Oct 2;342(8875): CIBIS II The Cardiac Insufficiency Bisoprolol Study II (CIBIS-II): a randomised trial. Lancet 1999 Jan 2;353 (9146):9-13. MERIT HF Hjalmarson A, Goldstein S, Fagerberg B, Wedel H, Waagstein F, Kjekshus J, Wikstrand J, El Allaf D, Vitovec J, Aldershvile J, Hallinen M, Dietz R,Neuhaus KL, Janosi A, Thorgeirsson G, Dunselman PH, Gullestad L, Kuch J, Herlitz J, Rickenbacher P, Ball S, Gottlieb S, Deedwania P. Effects of controlled- release metoprolol on total mortality, hospitalizations, and well-being in patients with heart failure: the Metoprolol CR/XL Randomized Intervention Trial in congestive heart failure (MERIT-HF). MERIT-HF Study Group. JAMA 2000 Mar 8;283(10):

61 COPERNICUS Packer M, Coats AJ, Fowler MB, Katus HA, Krum H, Mohacsi P, Rouleau JL, Tendera M, Castaigne A, Roecker EB, Schultz MK, DeMets DL. Effect of carvedilol on survival in severe chronic heart failure. N Engl J Med 2001 May 31;344(22): SHIFT Swedberg K, et al. Ivabradine and outcomes in chronic heart failure (SHIFT): a randomised placebo-controlled study. Lancet Sep 11;376(9744): doi: /S (10) RALES Pitt B, Zannad F, Remme, WJ, Cody R, Castaigne A, Perez A, Palensky J, Wittes J. The effect of spironolactone on morbidity and mortality in patients with severe heart failure. Randomized Aldactone Evaluation Study Investigators. N Engl J Med 1999 Sep 2;341(10): DIG The effect of digoxin on mortality and morbidity in patients with heart failure. The Digitalis Investigation Group. N Engl J Med 1997 Feb 20;336(8): CHARM Granger CB, McMurray JJV, Yusuf S, et al. Effects of candesartan in patients with chronic heart failure and reduced left ventricular systolic function and intolerant to ACE inhibitors: the CHARM-Alternative Trial. Lancet 2003;362: McMurray JJV, Östergren J, Swedberg K, et al. Effects of candesartan in patients with chronic heart failure and reduced left ventricular systolic function treated with an ACE inhibitor: the CHARM-Added trial. Lancet 2003;362: Yusuf S, Pfeffer MA, Swedberg K, et al. Effects of candesartan in patients with chronic heart failure and preserved left ventricular systolic function: the CHARM-Preserved Trial. Lancet 2003;362: Pfeffer MA, Swedberg K, Granger CB, et al. Effects of candesartan on mortality and morbidity in patients with chronic heart failure: the CHARM-Overall Programme. Lancet 2003;362: Pfeffer MA, McMurray JJV, Velazquez EJ, et al. Valsartan, captopril, or both in myocardial infarction complicated by heart failure, left ventricular dysfunction, or both. N Engl J Med 2003;349: EPHESUS Eplerenone, a Selective Aldosterone Blocker, in Patients with Left Ventricular Dysfunction after Myocardial Infarction. N Engl J Med 2003;348: CONFIRM-HF Beneficial effects of long-term intravenous iron therapy with ferric carboxymaltose in patients with symptomatic heart failure and iron deficiency Piotr Ponikowski, Dirk J. van Veldhuisen, Josep Comin-Colet, Georg Ertl, Michel Komajda, Viacheslav Mareev, Theresa McDonagh, Alexander Parkhomenko, Luigi Tavazzi, Victoria Levesque, Claudio Mori, Bernard Roubert, Gerasimos Filippatos, Frank Ruschitzka, Stefan D.Anker, European Heart JournalAug 2014,DOI: /eurheartj/ehu385 Akuta koronara syndrom 1. The CAPRICORN investigators. Effect of carvedilol on outcome after myocardial infarction in patients with leftventricular dysfunction: the CAPRICORN randomised trial. Lancet 2001;357: CIBIS-II Investigators and Committees. The Cardiac insufficiency bisoprolol study II (CIBIS-II: a randomized trial. Lancet 1999;353: Packer M, et al. Effect of carvedilol on survival in severe chronic heart failure. N Eng J Med 2001;344: MERIT-HF study group. Effect of metoprolol CR/XL in chronic heart failure: Metoprolol CR/XL randomised intervention trial in congestive heart failure (MERIT-HF). Lancet 1999; Pfeffer M.A, et al. Effect of captopril on mortality and morbidity in patients with left ventricular dysfunction after myocardial infarction. N Eng Med 1992;327: The SOLVD investigators. Effects of enalapril on survival in patients with reduced left ventricular ejection fractions and congestive heart failure, SOLVD, N Eng Med 1991;325: Granger C.B, et al. Effects of candesartan in patients with chronic heart failure and reduced left-ventricular systolic function intolerant to angiotensin-converting-enzyme inhibitors: the CHARM-Alternative trial. Lancet 2003;362: Pfeffer M.A, et al. Valsartan, Captopril or both in myocardial infarction complicated by heart failure, left ventricular dysfunction or both. N Eng Med 2003;349: Wallentin L, et al. Ticagrelor versus clopidogrel in patients with acute coronary syndromes. N Eng Med 2009;361: Lindholm D, et al. Ticargrelor vs clopidogrel in patients with non-st-elevation acute coronary syndrome with or without revascularization: results from the PLATO trial. Eur Heart J 2014;35:

62 11. Bonaca M.P, et al. Long-term use of ticagrelor in patients with prior myocardial infarction, Pegasus. N Engl Med 2015,372: Taylor et al. Circulation, Herhan et al. Cochrane review 2011 Tromboemboliprofylax vid förmaksflimmer Giugliano R.P, et al. Edoxaban versus warfarin in patients with artrial fibrillation, ENGAGE AF-TIMI 48. N Eng Med 2013; 369:

63 Andningsorganen Författare terapigrupp Sofia Hellerfelt, överläkare Barnkliniken BLS Thomas Runer, överläkare Öronkliniken BLS Malgorzata Zietara, överläkare Medicinkliniken BLS Margareta Palmqvist, distriktssköterska Brunnsgårdens vårdcentral Helen Magnusson, familjeläkare Nättraby vårdcentral Elisabeth Witte, sektionsledare, Medicinkliniken BLS Behandlingsinstruktioner för astma och allergi hos barn finns på intranätet under vård/pm/barn - Vårdprogram Nässjukdomar Nezeril Atrovent Nasal Livostin Desonix Mometason oximetazolin ipratropium levokabastin budesonid mometason Avsvällande nässprayer är effektiva vid korttidsbehandling av nästäppa. Nezeril rekommenderas. Nasoferm rekommenderas ej p.g.a. innehållet av konserveringsmedel vilket har visat sig hämma luftvägsslemhinnans ciliefunktion. Rinexin används frekvent, men har ingen dokumenterad effekt på sjukdomsförloppet på vare sig nästäppa, otit eller sinuit. Däremot orsakar det inte helt sällan adrenerga biverkningar. Atrovent Nasal används endast vid hyperaktivitet med rinnsnuva. De rekommenderade glukokortikoiderna används vid allergisk och vasomotorisk rhinit samt polypos. Vid behandling av polypos krävs dubbel dos (dvs 2 behandlingar/dag). Vid återkommande rhinosinuiter kan nasala steroider också användas i förebyggande syfte mot utveckling av bakteriell sinuit och i symtomlindrande syfte. Som kortisonfritt alternativ vid allergisk rhinit rekommenderas Livostin. Dymista är en nasal spray med både antihistamin (azlastin) och en steroid (flutikason). Kombinationssprayen har i studier visat sig vara mer effektiv än preparaten var för sig. Mer klinisk erfarenhet behövs dock. Obstruktiv lungsjukdom Astma Kortverkande β2-stimulerare Till alla astmatiker vid behov Buventol Easyhaler Ventilastine Novolizer Airomir inhalationsspray (till andningsbehållare) Inhalationssteroider basbehandling Giona Easyhaler NovopulmonNovolizer Flutide Evohaler (spray till andningsbehållare) salbutamol salbutamol salbutamol budesonid budesonid flutikason 63

64 Långverkande β2-stimulerare Ges i kombination med inhalationssteroid. Formatris Novolizer formoterol Kombinationsbehandling Ej förstahandsval se bakgrundsmaterial Kombinationspreparat skall endast förskrivas till patienter som bedöms vara i behov av båda komponenterna kontinuerligt för symtomkontroll. Bufomix Easyhaler budesonid+formoterol Övrig astmabehandling Antileukotriener Montelukast montelukast Steroider Vid tillfällig försämring där ökning av inhalationssteroid ej hjälper. Betapred vid akut astmaanfall. Betapred betametason Prednisolon prednisolon Initiala dygnsdoser inhalationssteroid Vuxna Barn Låg dos Medelhög dos Hög dos Låg dos Medelhög dos Hög dos Budesonid > > > >400 Flutikasonpropionat > > > >500 Behandlingsöversikt för underhållsbehandling av astma i olika åldrar Ste Symtom 1 5 år Symtom 6 18 år Vuxna g 1 1a. Kortvariga, lindriga besvär enbart vid luftvägsinfekti on 1b. Återkommand e infektionsutlös t astma (atopi ökar indikationen för behandling) β2-agonist vid behov, helst i inhalation. Periodisk behandling med flutikason µg x 4 i 3 dagar, sedan x 2 i ca 7 dagar eller Montelukast4 mg/dag i ca 10 dagar + inhalerad β2-agonist vid symtom. Enbart sporadiska, lindriga besvär β2-agonist i inhalation vid behov 2 Besvär mellan de infektionsutlös ta episoderna, infektionsutlös ta besvär >1 gång/mån och/eller svåra anfall Kontinuerlig behandling med flutikason µg/dag eller vid lindrig astma, Montelukast 4 mg/dag + inhalerad β2- agonist vid Återkommande astmatiska besvär eller behov av β2- agonist >2 ggr/vecka Budesonid <400 ug/dag eller Flutikason < 200 µg/dag. Leukotrienantagon ist är ett alternativ till inhalationssteroid i lågdos + inhalerad β2-agonist i inhalation vid behov Inhalationssteroid lågdos + inhalerad β2- agonist vid symtom 64

65 (atopi ökar indikationen för behandling) 3 Bristande astmakontroll trots steg 2 4 Bristande astmakontroll, trots steg 3 symtom Flutikason <250 µg/dag + leukotrienantagon ist eller långverkande β2- agonist (till barn >4 år) + inhalerad β2-agonist vid symtom Flutikason>250 µg/dag eller nebuliserad Budesonid + leukotrienantagon ist och långverkande β2- agonist (till barn >4 år) + inhalerad β2-agonist vid symtom Symtom trots inhalationsstero id β2-agonist vid symtom Budesonid <400 µg/dag eller Flutikason <200 µg/dag + långverkande β2- agonist och/eller leukotrienantagoni st + inhalerad β2- agonist vid symtom Budesonid >400 µg/dag eller Flutikason >200 µg/dag + långverkande β2- agonist + leukotrienantagoni st + inhalerad β2- agonist vid symtom Inhalationssteroid lågdos + långverkande β2- agonist. Vid otillräcklig kontroll adderas dessutom leukotrienantagon ist + inhalerad β2- agonist vid symtom Inhalationssteroid medelhög + högdos + långverkande β2- agonist + leukotrienantagon ist + inhalerad β2- agonist vid symtom. Viktigt med rätt diagnos och utredning av utlösande faktorer. Sanering är en viktig första åtgärd. Inhalationsläkemedel skall väljas i första hand. För bästa effekt är inhalationstekniken väsentlig. Läkemedel i pulverform kräver generellt mindre teknik än motsvarande spray. Det är viktigt att instruera och kontrollera att patienten kan hantera sina inhalationsläkemedel riktigt. På hemsidan finns korta filmer med användarinstruktioner samlade från i stort sett alla företag som säljer inhalatorer. Dessa riktar sig både till patienter och till sjukvårdspersonal. För behandlingsrekommendationer gällande astma hänvisas till På senare år har flera nya inhalatorer dykt upp på marknaden, vilket medfört att det blivit lättare att välja en inhalator som passar den enskilde patienten. De inhalatorer som i första hand rekommenderas är Easyhaler och Novolizer. Easyhaler är en enkel och kompakt inhalator som har ett tydligt räkneverk. Easyhaler finns med salbutamol (Buventol Easyhaler), budesonid (Giona Easyhaler) och som kombinationspreparat budesonid + formoterol (Bufomix Easyhaler). Novolizer är en inhalator för salbutamol, formoterol och budesonid (Ventilastin Novolizer, Formatris Novolizer respektive Novopulmon Novolizer). Den har fördelen att användaren får bekräftelse av korrekt inhalation. Alla astmatiker kan som enda behandling ordineras kortverkande β2-agonist vid behov. Detta vid sporadiska besvär och som profylax inför exempelvis ansträngning, pälsdjurskontakt och kyla. Om patienten har behov av kortverkande β2-agonist flera gånger per vecka skall behandlingen kompletteras med inhalationssteroider i låg medelhög dos. Detta är grunden i astmabehandlingen. 65

66 Fasta kombinationer med inhalationssteroid och långverkande β2-agonist kan användas då kombinationsbehandling anses indicerad, dvs från och med steg 3 i behandlingstrappan. Kombinationen steroid och bronkdilaterare kan öka följsamheten vad avser steroidbehandlingen. Läkemedelskommittén rekommenderar Bufomix Easyhaler som förstahandsval vid eventuell kombinationsbehandling. Flera andra kombinationspreparat finns att välja på: Duoresp Spiromax innehåller budesonid och formoterol, Relvar Ellipta innehåller flutikasonfuroat samt vilanterol och doseras 1 gång/dag. AirFluSal Forspiro innehåller flutikason och salmeterol. Om man föredrar spraybehandling (t.ex. vid nedsatt lungfunktion där spray + andningsbehållare kan vara önskvärt) föreslås exempelvis Flutiform som innehåller flutikason och formoterol. Ett annat alternativ är Innovair som är en spray med beklometason och formoterol. Den genererar små partiklar med teoretiskt gynnsam deponering i lungorna. Innovair är endast godkänd för vuxna. Som andningsbehållare rekommenderas för närvarande Optichamber Diamond. Det är viktigt att påpeka att man alltid ska eftersträva lägsta möjliga underhållsdos. Risken för eventuella bieffekter minskar då givetvis. Vid stabil astma mer än 6 månader, överväg nedtrappning av behandlingen! Budesonid/flutikason har hög bronkselektivitet och medför liten risk för systemiskt upptag/systemeffekter och kan därför även ges till gravida. Övrig astmabehandling Vid svår astma med flera allvarliga exacerbationer senaste året, trots kombinationsbehandling med inhalationssteroid och långverkande beta-2 agonist, kan tillägg av antikolinergika prövas. I nuläget har Spiriva Respimat indikation astma. Betapred och Prednisolon rekommenderas vid tillfällig försämring där ökning av inhalationssteroid ej hjälper. Betapred ges vid akut astmaanfall. Barn Barn upp till cirka 6 års ålder som behöver inhalationsläkemedel behandlas med inhalationsspray via andningsbehållare (spacer). För närvarande rekommenderas Optichamber diamond. Vid återkommande infektionsutlöst astma kan periodisk behandling med inhalationssteroid eller leukotrienantagonist i anslutning till luftvägsinfektionerna provas. Om barnet inte blir besvärsfritt eller har infektionsutlösta besvär mer än en gång/månad kan underhållsbehandling bli aktuell. Från cirka 6 års ålder brukar det fungera bra med pulverinalatorer. Easyhaler brukar vara lättast för barnen att använda. Vid akuta exacerbationer kan man överväga Betapred 3-4 mg som engångsdos. Behandlingsinstruktioner för barn med astma finns på intranätet under Vård/PM/Barn- Vårdprogram Barnläkarföreningens rekommendationer. 66

67 KOL Rökstopp/rökavvänjning ska alltid ingå vid behandling av KOL hos rökare. Säkerställ att patienten kan hantera sin inhalator. Om inte kan andningsbehållare och spray prövas. Gold A Låg risk, FEVı >50%, 0-1 exacerbationer/år, få symtom Kortverkande bronkdilaterare vid behov Buventol Easyhaler salbutamol Ventilastine Novolizer salbutamol Atrovent ipratropium Airomir inhalationsspray (till andningsbehållare) salbutamol Gold B Låg risk, FEVı >50%, 0-1 exacerbationer/år, mer symtom Gold C Hög risk, FEVı <50%, > 2 exacerbationer/år, få symtom Vid övervägande exacerbationer LAMA (långverkande antikolinergikum) Spiriva Handihaler/Respimat Seebri Breezhaler Vid övervägande dyspné LABA (långverkande β2-stimulerare) Striverdi Respimat Onbrez Breezhaler tiotropium glykopyrron olodaterol indakaterol Vid otillräcklig effekt rekommenderas LAMA + LABA var för sig eller i fast kombination. Spiolto Respimat tiotropium/olodaterol Ultibro Breezhaler glykopyrron/indakaterol Gold D Hög risk. FEVı <50%, > 2 exacerbationer/år, mer symtom. Vid exacerbationer trots LAMA + LABA kan inhalationssteroid + LABA prövas alternativt LAMA+LABA+inhalationssteroid. KOL diagnos: FEVı/FVC <0,7 vid spirometri efter bronkdilaterande. Rökstopp. Fysisk aktivitet. Årlig influensavaccination. Pneumokockvaccination. Sjukgymnast vid FEVı <80 % och (misstänkt) nedsatt fysisk kapacitet. Arbetsterapeut vid misstanke om problem med aktiviteter i dagliga livet (ADL). Regelbunden BMI-mätning och riskvärdering för undernäring. Överväg dietistremiss vid BMI <22 kg/m2. Behandling rekommenderas utifrån en sammanvägning av spirometrisk klassificering, luftvägssymtom och förekomst av exacerbationer enligt GOLD = Global Initiative for Chronic Obstructive Lung Disease, ett internationellt strategidokument; 67

68 Grafisk bild av indelningen GOLD A, B, C, D på grundval av FEVı >50 % 1 2, <50 % 3 4; symtomskattning med COPD Assessment Test (CAT) och antal exacerbationer senaste året 0-1 resp 2 eller fler. Underhållsbehandling: Inhalationstekniken måste följas upp regelbundet, vid bristande koordination/inhalationskraft bör spray via andningsbehållare användas, i första hand Optichamber Diamond. Gold A Låg risk, FEVı >50%, 0-1 exacerbationer/år, få symtom (CAT <10). Kortverkande bronkdilaterande vid behov; salbutamol (Buventol Easyhaler, Ventilastine Novolizer, Airomir inhalationsspray), ipratropium (Atrovent inhalationsspray). Gold B Låg risk, FEVı >50%, 0-1 exacerbationer/år, mer symtom (CAT >10) Gold C Hög risk, FEVı <50%, 2 exacerbationer/år, mindre symtom (CAT <10) Långverkande antikolinergika = LAMA eller långverkande β2-stimulerare = LABA LAMA om exacerbationsanamnes: tiotropium (Spiriva Handihaler/Respimat) eller glykopyrron (Seebri Breezhaler). Ytterligare alternativ är aklidinium (Eklira Genuair) som doseras x 2 resp umeklidinium (Incruse Ellipta) x1. LABA om framför allt dyspné: indakaterol (Onbrez Breezhaler) eller olodaterol (Striverdi Respimat). Vid otillräcklig effekt på symtom rekommenderas LAMA + LABA var och en för sig eller i fasta kombinationer t.ex. glykopyrron/indakaterol (Ultibro Breezhaler) x 1, umeklidinium/vilanterol (Anoro Ellipta) x 1, tiotropiumbromid/olodaterol (Spiolto Respimat) x 1; aklidinium/formoterol (Duaklir Genuair) x 2. Gold D Hög risk. FEVı <50%, > 2 exacerbationer/år, mer symtom (CAT <10) Vid exacerbationer trots LAMA + LABA kan inhalationssteroid + LABA prövas alternativt kombinationen LAMA + LABA+ inhalationssteroid. 68

69 Möjliga val är budesonid (Giona Easyhaler, Novopulmon Novolizer) alternativt kortison/laba i kombination: budesonid/formoterol (Bufomix Easyhaler) x 2; beklometason/formeterol (Innovair spray) x 2; flutikasonfuroat/vilanterol (Relvar Ellipta) x 1. Remiss till lungklinik vid fortsatta exacerbationer, ev roflumilast (Daxas). Exacerbationsbehandling Mild exacerbation: kortverkande luftrörsvidgande upp till 8 gånger/dygn Medelsvår exacerbation: luftrörsvidgande salbutamol och/eller ipratropium spray i andningsbehållare 4-10 puffar var 20:e minut under 1 timme alternativt i nebulisator salbutamol 2,5 5 mg och/eller ipratropium 0,5 mg upprepas efter minuter. Per oral kortison Prednisolon mg i 5 dagar. Vid purulenta sputa och ökad sputumvolym och/eller ökad dyspné: Amoxicillin alternativt Doxycyklin i 5-7 dagar, se under Antibiotikaval. 2:a handsmedel vid antibiotikakrävande exacerbationer: trimetoprim-sulfa, ciprofloxacin, amoxicillin/klavulansyra helst sputumodling innan behandlingsstart! Svår excerbation: luftrörsvidgande enligt ovan. Per oralt kortison 4 mg betametason alternativt mg Prednisolon, om nödvändigt intravenöst. Syrgas 1-2 liter/min, målsaturation %. Överväg loopdiuretika. För fullständiga behandlingsrekommendationer se Läkemedelsverkets behandingsrekommendationer: Rökavvänjning Receptfritt nikotinersättningsmedel Champix nikotin vareniklin De största effekterna av rökning ses i andningsvägarna (KOL, lungcancer) och hjärt- kärlsystemet (ateroskleros, hjärtinfarkt, claudicatio intermittens). Det är klarlagt att rökstopp också hos äldre personer innebär en klart reducerad risk för nyinsjuknande i hjärt-, kärl-, lung- och cancersjukdomar. En enkel intervention i form av mindre än 3 minuters information från behandlande läkare har visats vara kostnadseffektiv. Dock behövs ofta ytterligare rökslutarstöd. Rökstopp inför kirurgi minskar förekomsten av postoperativa komplikationer (remiss kan skrivas till Tobaksfria operationsenheten inför planerad operation). Farmakoterapi vid tobaksberoende Förstahandsmedel Användning av nikotinersättningsmedel i olika beredningsformer har visats minska abstinensproblem. Nikotinplåster kan antas vara mindre beroendeframkallande än andra beredningsformer p.g.a. långsammare upptag och bör därför vara en grundpelare i behandlingen. Andrahandsmedel För dessa läkemedel, vareniklin (Champix) respektive bupropion (Zyban) gäller att läkemedlen har kontraindikationer och i FASS redovisas ett antal varningar och försiktighetsöverväganden. Det är därför av största vikt att insättning av något av dem föregås av en noggrann anamnes och att behandlingen följs upp. Båda ökar möjligheten att bli bestående rökfri drygt 2 gånger jämfört med placebo. Sluta röka linjen: alt Allergi Loratadin Cetirizin Aerius oral lösning (1-5 år) Betapred Prednisolon loratadin cetirizin desloratadin betametason prednisolon 69

70 Adrenalinpennor Emerade adrenalin Allergisjukdomarna är kroniska och omgivningsfaktorer spelar ofta en stor roll. Information, saneringsåtgärder samt kontroll och uppföljning är mycket viktiga vid sidan av läkemedelsbehandling. Vid allvarlig allergi där gängse behandling ej ger tillräckligt resultat samt efter allvarlig systemreaktion t.ex. efter bi- eller getingstick kan specifik immunterapi (hyposensibilisering) övervägas. Vid behandling med antihistamin rekommenderas cetirizin och loratadin. Båda är välbeprövade substanser och har stor användning. Loratadin finns i många beredningsformer och är godkänt från 2 års ålder. Även cetirizin är godkänt från 2 års ålder. Betapred och Prednisolon anses likvärdiga. Adrenalinpenna förskrivs vid anafylaxi grad 2 3 utöst av exempelvis födoämnen, bi- eller getingstick samt ibland vid anafylaxi grad 1 efter individuell bedömning. Adrenalinpenna skall ej förskrivas vid icke anafylaktiska reaktioner, exempelvis hudreaktioner, och aldrig för säkerhets skull. Vid ordination av adrenalinpenna förskrivs alltid 2 pennor/patient. Det är viktigt att kontrollera att patienten kan hantera pennan på ett korrekt sätt. Användbara hemsidor för information och patientmaterial: För allergiska ögonbesvär, se kapitel Ögon. 70

71 Hudsjukdomar Terapigruppsmedlemmar Olof Blivik, verksamhetschef Infektionskliniken BLS Renata Jurdzinski, ST-läkare Hudkliniken BLS Elisabeth Eriksson, familjeläkare Hälsohuset Karin Andersson, apotekare Läkemedelssektionen Behandlingsinstruktioner för flertalet hudsjukdomar samt smörjscheman finns på intranätet under Vård/PM/Hud. Mjukgörande samt mjällshampo som ketoconazol betraktas som egenvårdsmedel och kan köpas receptfritt på apoteket. Rekommendation ges till patienten, ev. recept med ett uttag men därefter köp utan recept. Hudmottagningen har nu ny policy, receptförnyelse sker endast vid svårare eksem, psoriasis, annan komplicerad hudsjukdom med större utbredning på kroppen. Hur får vi patienter med hudproblem att följa våra behandlingsråd? Enkel dosering, snabb effekt och tydliga smörjråd är förutsättningen för att få en god patientmedverkan! Eksem Mjukgörande som kombineras med kortisonsmörjning är basbehandling. Regelbunden smörjning med mjukgörande tidigt hos småbarn med atopiskt eksem är viktigt för att stärka hudbarriären. Nya produkter som Lipikar Baum AP+, samt Minicare är mera lättsmörjda alternativ med bibehållen hög fetthalt. Vid atopiskt eksem förloras i lugnt skede dubbelt så mycket vatten genom huden än hos icke-atopiker, och vid akuta attacker ses 8 gånger större vattenförlust. Att behandla den försämrade barriärfunktionen tidigt förhindrar utbredning av eksemet och minskar antigenpenetration samt tycks kunna förebygga astma (liten studie visat minskad risk för utveckling av astma under uppväxten om mjukgörande används). Dessutom minskar återfallen, liksom åtgången av kortisonsalvor och färre infektioner ses. Atopisk hud är känslig för friktion. Rivning och gnuggning pga. klåda gör att eksemet snabbt blir tjockare. Tidigt insatt behandling med tillräcklig styrka på kortisonpreparatet samt tillräckligt lång behandlingstid med kortisonsmörjningen och fortsatt smörjning med mjukgörande är viktigt för bra resultat. Basbehandling mjukgörande kräm Barn Fetthalt anges i %. 1 Lipikar Baum Ap handelsvara (33 %) glycerin 1 Minicare (handelsvara) (60 %) glycerin 2 Locobase ej Locobase LPL handelsvara (70 %) 3 Miniderm (24 %) glycerin Undvik karbamidtillsats och ev. salttillsats i mjukgörande till mindre barn (under 8-10 år) då detta kan svida och försämra kompliance. Till torr hud hos barn före skolåldern väljs i första hand Locobase/Lipikar/Minicare som har en betydligt högre fetthalt. Miniderm är ett alternativ till större barn som har synpunkter på fetthalten. 71

72 Vuxna 1 Canoderm (22 %) karbamid 2 Propyderm (24 %) propylenglykol 2 Propyless lotion (9 %) propylenglykol Canoderm kräm/lotion, där lotionen kan vara att föredra till män med behåring. Propyless är en magrare lotion som innehåller propylenglykol som förutom sin fuktighetsbevarande förmåga även verkar hämmande på bakterier och jästsvamp. Propyless är därför ett bra alternativ som mjukgörande vid mjällseksem och nummulärt eksem. Handeksem Locobase Repair (handelsvara) har hög fetthalt, god läkande och skyddande effekt vid torr, narig hud, ger färre smörjtillfällen än magrare alternativ. Dermsilk klådstillande textilt material i form av tubväv för armar, ben (hjälpmedelskort) samt kläder, handskar (beställs via nätet av patienten) Kortisonsmörjning För god kompliance och effekt är det viktigt med kortisonpreparat av tillräcklig styrka för snabb effekt och klådlindring. Smörjning skall ske tills läkning (huden ej längre röd och grov) därefter 2 gånger per vecka i 2-3 veckor. Utglesning av antal smörjtillfällen är ofta att föredra i stället för att trappa ner styrkan på kortisonpreparaten. Eksem hos små barn svarar ofta bättre på salvberedning än på kräm. Mjukgörande parallellt under och efter kortisonbehandlingen. Vid svår klåda och störd nattsömn ge sederande antihistamin som Atarax (10mg)/Tavegyl 1 timme före sänggåendet. Färdiga smörjscheman för eksembehandling med Ovixan/Elocon/Betnovat/Emovat/Dermovat finns på intranätet att trycka ut till patienterna ( Glukokortikoider för utvärtes bruk Milda glukokortikoider gr I hydrokortison Hydrokortison Mildison Lipid Ficotril Medelstarka gr II klobetason Emovat glukokortikoider Starka gr III betametason Betnovat glukokortikosterioider Mycket stark glukokortikoid Glukokortikoider i kombination med antimykotika mometason Elocon, Ovixan gr IV klobetasol Dermovat gr I hydrokortison + mikonazol Cortimyk Daktacort gr II triamcinolon + ekonazol Pevisone gr III Betametason + kliokinol Betnovat med Chinoform 72

73 Lätt eksem, även ansiktet Barn Hydrokortison salva (mild kortison) Äldre barn och tonåringar Mildison Lipid (mild kortison) Vuxna: Mildison Lipid (mild kortison) Emovat kräm (medelstark kortison) hydrokortison hydrokortison hydrokortison klobetason Torrt, grovt eksem Barn: Emovat salva (medelstark kortison) Vuxna: Elocon salva, kräm (stark kortison) Betnovat salva, kräm (stark kortison) betametason klobetason mometason Övrigt aktivt eksem, vätskande sårigt, ej infekterat Barn Emovat kräm (medelstark kortison) klobetason Vuxna: Ovixan kräm (stark kortison) Elocon fet kräm (stark kortison) Betnovat kräm (stark kortison) mometason mometason betametason Ögonlockseksem Ficortil ögonsalva (extramild kortison) hydrokortison Infekterat eksem Betnovat med chinoform kräm Om restnoterat: betametason-neomycin i Essex kräm Ev. kaliumpermanganatbaddning 0,1 % Vid vätskande, sårigt eksem eventuellt med smärta och svullnad skall infektion misstänkas. Kaliumpermanganatbaddning 0,1 % eller bad (blandas från 3 %) 15 min dagligen under några dagar kombineras med Betnovat med chinoform kräm/betametason- neomycin i Essex kräm 2 gånger per dag. Detta gäller även barn, då medelstark motsvarighet saknas på marknaden. Det är dock lämpligt att så snart infektionsmomentet lugnat ned sig, gå över till rena kortisonpreparat, och för barnen i första hand Emovat, om ej påtagligt grovt eksem. Vid infektion i ansiktseksem kan Fucidin-hydrokortisonkräm övervägas samt baddning med alsollösning. Vid påtaglig infektion bör peroral antibiotika övervägas (flukloxacillin- Heracilllin). Patientinstruktion kaliumpermanganatbad/baddning kan hämtas på Intranätet. 73

74 Seborroiskt eksem (Lämna skriftlig patientinformation) Ketokonazol schampo Ovixan lösning (stark kortison) Elocon lösning (stark kortison) Betnovat lösning (stark kortison) Ansikte, öron, hudveck Cortimyk (mild kortison) ketokonazol mometason mometason betametason mikonazol+hydrokortison Ketokonazolschampo räcker vid lindriga former. Om otillräcklig effekt av enbart ketokonazolschampo 2ggr/vecka - lägg till kortisonlösning. Vid seborroiskt eksem i ansiktet rekommenderas ketokonazolshampo som tvål i ansiktet 2 gånger per vecka i samband med schamponering av hårbotten. Bör endast sitta i kort stund i ansiktet. Om detta ej räcker kan schamponeringen kombineras med Cortimyk. Med fördel ges även Propyless som mjukgörande. Obs! Seborroiskt eksem är en kronisk recidiverande sjukdom som ofta kräver underhållsbehandling. Utförlig patientinformation om seborroiskt eksem och behandling finns på intranätet. Psoriasis Kropp/Hårbotten 1 Daivobet salva, gel betametason + kalcipotrol 1 Ovixan (stark kortison) mometason 1 Elocon (stark kortison) mometason 1 Betnovat (stark kortison) betametason Hudveck/ansikte Emovat (medelstark kortison) Pevisone (medelstark kortison) klobetason ekonazol + triamcinilon Daivobet D-vitamin-kortisonberedning står nu som förstahandsmedel till stabil plaquepsoriasis då denna uppfyller kraven på enkel dosering och snabb effekt. Finns i salva till tjockare, fjällig psoriasis på kroppen samt tunnare gel för hårbotten, nu även godkänd (men ej förmånsberättigad för kroppen). Gelen har visat sig ge bättre effekt på kroppen pga bättre kompliance och är även drygare. Viktigt att instruera, flaskan skall skakas, en droppe tas på fingret och masseras in i hårbotten/huden, räcker till en yta motsvarande handryggen. Bör sitta i över natten, urtvätt vid behov. En applikator introduceras nu för gelen, för att underlätta smörjningen. Behandling 1 gång dagligen till natten i tills bra effekt, därefter nedtrappning till 2 gånger per vecka. Ansiktspsoriasis behandlas med Emovat kräm. Till psoriasis i hudveck, öron och underliv ges Emovat/Pevisone 2 gånger dagligen, vid läkning successiv utglesning. Daivobet bör ej användas på dessa lokaler Vid akut uppblommande psoriasis startas behandlingen med Ovixan/Betnovat/Elocon. Vid läkning av utslagen glesas smörjningen ut till 2 gånger per vecka i 2-3 veckor innan avslut. Färdiga smörjscheman för psoriasisbehandling finns nu att trycka ut på intranätet. 74

75 Akne 1 Differin adapalen 1.Basiron bensoylperoxid 2. Epiduo adapalen+bensoylperoxid 3.Duac klindamycinbensoylperoxid (högst 12 veckor ) 3.Acnatac klindamycin/tretinoin (högst 12 veckor) 4.Tetralysal tabl. lymecyklin Tilltagande frekvens antibiotikaresistens hos Propionibacterium acnes har föranlett justering av behandlingsrekommendationer avseende acnebehandling. Ökad tonvikt skall läggas på lokalbehandling och kombination av lokalbehandlingar och behandlingstiderna för antibiotika bör kortas ner. Lokalbehandlingen skall ses som underhållsbehandling och skall fortsättas efter avslutad antibiotikabehandling och vara en hjälp att förhindra utveckling av antibiotikaresistens. Differin rekommenderas i första hand då retinoider är enda produkten som angriper mikrokomedonen som är starten- ursprunget till all akne. Såväl Basiron som Differin kan ge upphov till lokal irritation, i synnerhet i början av behandlingen. Kombinationspreparat Epiduo ges till natten i andra hand. obs! fuktighetskräm kan smörjas en stund efter applikationen av Epiduo för att motverka torrhet. Ge alltid handfasta råd om skonsam hudtvätt; ej använda acnelösningar som torkar ut, ej låta schampo och vatten rinna ner i ansiktet vid hårtvätt. Tvättkräm med låg fetthalt eller bara vatten som ansiktstvätt, en fuktkräm dagtid vid torr hud. Ge Tvätt och smörjråd vid acne, hittas på intranätet. Vid lätt till måttlig papulopustulär acne rekommenderas nu Duac under max 12 veckor därefter övergång till Epiduo/Basiron+Differin. (enligt Läkemedelverkets senaste rekommendation 2014). Vid överkänslighet för bensoylperoxid (Basiron) kan Acnatac väljas (clindamycin+ tretinoin). Vid måttlig till svår acne är antibiotikabehandling indicerad. Tetralysal kapsel (lymecyklin) á 300mg 1x2 ges i 1-3 månader, dosreduktion till 1x1 vid förbättring, denna dos går bra under sommaren, kan tas till mat. Peroral antibiotika skall alltid ges i kombination med lokalbehandling enligt ovan. Förskriv peroral antibiotika för 3 månader. Om god effekt, avslutas antibiotikan därefter och fortsatt lokalbehandling gäller för att förebygga recidiv. Om måttlig effekt men ej möjligt att seponera antibiotikabehandlingen lägg till Basiron till Differin, alternativt Epiduo. Om avsaknad av effekt bör remiss till Hudmottagningen skrivas. Vid uppblommande acne efter avslutad tablettkur, trots adekvat lokalbehandling kan ny antibiotikakur ges, men antibiotikakuren bör ej upprepas mer än en gång till med tanke på risk för antibiotikaresistensutveckling. Remiss hud därefter. Så länge patientens acne är aktiv kan man räkna med att den recidiverar om lokalbehandlingen avslutas. Duac gel, är en kombination av klindamycin och bensoylperoxid, där benzoylperoxiden minskar risken för resistensutveckling för klindamycin. Duac kan användas vid lätt till måttlig inflammatorisk acne där lokalbehandlingsmedel enligt rekommendation ej räckt till eller ej tolererats trots råd om skonsam tvätt och där indikation för peroral antibiotikabehandling ej föreligger. Duac ingår inte i förmånen. 75

76 Acnatac gel är en kombination av clindamycin+ tretinoin, en ny produkt på marknaden. Kan vara aktuell vid allergi mot benzoylperoxid/basiron Något behov av att använda Dalacin liniment/lotion tycks härmed ej föreligga framöver. Max behandlingstid är 12 veckor och därefter skall övergång till Differin/Basiron/Epiduo ske Rosacea 1 Finacea azelainsyra 1 Rosazol/Rozex metronidazol 2 Soolantra ivermectin 3 Tetralysal tabl. lymecyklin 3 Oracea doxycyklin Utvärtes behandling med azeleinsyra eller metronidazol eller det nya ivermectin ges alltid lokalt (minst 2 månader) även om peroral Tetralysal behandling bedöms aktuellt. Peroral behandling är aktuellt vid svårare former och ges tills patienten blivit bra plus 2 veckor. Detta med samtidig lokalbehandling som fortsätter som underhållsbehandling. Oracea är ett lågdosalternativ. Glöm ej rekommendera hög solskyddsfaktor under sommarhalvåret. Vid kvarstående rodnadstendens som stör kosmetiskt kan Mirvaso provas. Detta är ett symtomlindrande preparat som verkar inom 30 min och har effekt upp till 8-12 timmar, gelen är receptbelagd men ej rabatterad, är ej läkande.oracea ingår inte i förmånen. Kutana svampinfektioner Jästsvamp Canesten klotrimazol Vid candidainfektioner har imidazolpreparaten bättre effekt än terbinafin (Lamisil). Dermatofyter Hud Terbinafin (Lamisil kräm) terbinafin Terbinafin är effektivare mot dermatofyter än imidazolpreparaten vilket möjliggör kortare behandlingstider (fotsvamp 1-2 veckor jämfört med 3-4 veckor). Pevaryl puder kan nyttjas som komplement vid maceration, och fuktiga ytor, samt till strumpor och skor. Nagel (endast odlingsverifierad) Terbinafin tabl.(lamisil) terbinafin Nagelsvamp måste inte behandlas. Terbinafin har i en del studier visat högre utläkningsfrekvens än azolpreparat, i andra studier har ingen skillnad påvisats. Terbinafin har färre interaktioner med andra läkemedel än antimykotika av azoltyp. Positiv svampodling med dermatofytinfektion bör föreligga om peroral behandling skall aktualiseras. Undvik terbinafin peroralt vid psoriasis på grund av risk för flare up reaktioner. 76

77 Huvudlöss 1 Hedrin (handelsvara) dimetikon 2 Tenutex disulfiram + bensylbensoat Hörnstenarna vid behandling av huvudlöss är noggrann och utförlig information och diagnostik samt väl genomförd behandling och kontaktspårning. Endast personer med levande löss ska behandlas. Samtliga med löss i en familj eller i en grupp bör behandlas samtidigt för att minska risken för ny smitta. Huvudlöss skall i första hand behandlas med Hedrin som är ett medicintekniskt medel baserat på dimetikon. Medicintekniska medel verkar genom att antingen kväva lössen eller påverka deras tarmar så att de dör. Dessa medel klassas inte som läkemedel. Medlen kan bland annat köpas på apotek. För de flesta lusmedel rekommenderas att man upprepar behandlingen efter cirka en vecka. Anledningen är att äggen kan ha överlevt den första behandlingen. Om Hedrin inte hjälper kan man behandla lössen med Tenutex. Tenutex, som innehåller bensylbensoat och disulfiram. Medlet ska sitta kvar i håret under 24 timmar. Skabbinfektion Tenutex kräm (2 behandlingar med 5-7 dagars mellanrum) Tenutex kräm, receptfritt, 100 gr, räcker till 2 behandlingar för vuxen. Ingår ej i förmånen. Glöm ej! Två Tenutexbehandlingar med 5-7 dagars mellanrum skall ordineras vid misstänkt skabbinfektion, eftersom skabbäggen ej påverkas av första smörjningen. Lämna skriftlig utförlig patientinformation (från intranätet) (bipacksedeln till Tenutex ger ej denna instruktion). Övriga medlemmar i hushållet skall alltid behandlas även om de ej har symtom! Vid gummiallergi (thiuramöverkänslighet) tolereras ej Tenutex. Nix kräm kan då användas. Detta är receptbelagt och licens måste sökas hos läkemedelsverket. Aktiniskkeratos 1.Picato 2.Zyclara Se instruktioner på intranätet. ingenoli mebutas imiquimod Picato rekommenderas i första hand pga. den är lättare att använda och har kortare behandlingstid. Ansikte, hals och dekoltage: Picato 150 mikrogram/g 1x1 på kvällen i 3 dagar Övriga delar på kroppen: Picato 500 mikrogram/g 1x1 på kvällen i 2 dagar Zyclara innehåller samma substans som Aldara men lägre koncentration och enklare smörjschema, större yta kan smörjas. Tolereras bättre. 77

78 Aktiv sårläkning Terapigruppsmedlem Hanna Wickström, Specialist i allmänmedicin, Sårcentrum Blekinge Riktlinjer för aktiv sårläkning rekommenderade av Sårcentrum i Blekinge Sår ska hållas lagom fuktiga för att de biologiska processerna i sårläkningen skall fungera maximalt. Så få såromläggningar som möjligt eftersträvas men sårstatus avgör omläggningsfrekvens. Kompressionsförband Ödembehandling är basen för all bensårsbehandling Beräkna ankeltrycksindex (ABPI) på alla patienter med svårläkta sår på ben eller fot (kvoten ankeltryck/armtryck). Detta inför kompressionsbehandling. Flerlagerbandage Comprifore (ersätter Profore 18-25) Fyrlagerbandage, vid normal perifer cirkulation med ankeltrycksindex >0,8. Används vid ankelomfång cm. Profore Fyrlagerbandage, vid normal perifer cirkulation med ankeltrycksindex >0,8. Används vid ankelomfång cm. Comprifore Lite LF (ersätter Profore Lite) Trelagerbandage, vid nedsatt perifer cirkulation med ankeltrycksindex mellan 0,6-0,8. Kan användas vid venös-arteriella sår. Latexfri. Bindor Coban, mellanelastisk, kohesiv binda Bra som fixerande binda framför allt hos patienter med nedsatt perifer cirkulation eller som första alternativ vid behandling av uttalade benödem. Användes alltid med polstring. Polstring Soffban Natural, polstervadd Sårtvätt och rengöring av hud Rengör sår och omkringliggande hud med ljummet kranvatten, som ska rinna genom kranen 1-2 minuter innan användning. Dusch är att föredra. Vid lednära sår gäller istället steril sårtvätt och rengöring. Nekrotisk vävnad och fibrinbeläggning i såret bör avlägsnas mekaniskt med ståltops, sax eller pincett. Obs! torra svarta nekroser på tår skall inte röras. Debrisoft Debrisoft är en snabb, effektiv och nästan smärtfri metod för debridering. Produkten gör det möjligt att på ett tillförlitligt sätt avlägsna debris och exsudat ur sår samt hudflagor och keratoser från omgivande hud. Fuktas innan användning. Lösningar Kaliumpermanganatlösning 0,1 % Har en upptorkande och antibakteriell effekt, används vid kraftig vätskning. Fuktade kompresser 78

79 får ligga på såret 15 minuter vid omläggningstillfället. Ättiksyrelösning 0,5 % (5mg/ml) Fuktade kompresser får ligga på såret 15 minuter vid omläggningstillfället. Obs! Ej dygnsomläggning! Bra mot grönsmetiga sår/tecken på infektion med Pseudomonas aeruginosa. Prontosan Mot biofilm. Finns som lösning (sårspolvätska) och gel (X). Fuktade kompresser får ligga på såret 15 minuter vid omläggningstillfället. Gelen kan användas för upprensning i sårhåla, verksam 3 dygn. Huden runt såret Canoderm Mjukgörande kräm till torr hud. Om sårkanterna är fuktskadade (macererade), torka först huden torr med ren kompress före användande av mjukgörare. Zinksalva För att minska risken för maceration och nya sårbildningar kan man skydda sårkanterna vid vätskande sår med zinksalva. Natusan zinksalva är en produkt utan lanolin och parfym. Cavilon No Sting Hudbarriärfilm som ger ett långtidsskydd. Innehåller ingen alkohol och ger ingen smärta. Skyddar ömtålig hud, blir en transparent film på huden. Finns i 1 ml, 3ml och sprayform. Hydrokortison salva, Emovat kräm, Betnovat/Ovixan salva/kräm Lindriga hypostatiska eksem behandlas med grupp I- eller grupp II-steroid. Svårare eksem behandlas med grupp III- steroid under 1-2 veckor. Steroid i kombination med chinoform vid infekterat eksem. Vid svårbehandlat eksem ska patienten remitteras till hudklinik! Zipzoc Salvstrumpa (recept) Salvstrumpan används närmast huden hos patient med hypostatiskt eksem eller andra typer av eksem eller där huden på benet är skör. Användes tillsammans med kompressionsförband och byts 1-2 gånger per vecka. Gel Purilongel (ersätter hydrosorbgel) Återfuktande och absorberande egenskaper. Innehåller renat vatten, natrium carboxymethylcellulosa och kalciumalginat. Frånvaron av konserveringsmedel och propylenglykol minimerar risken för biverkningar. Innehåller alginater och kan hjälpa kroppen på ett naturligt sätt att påskynda sårläkningen. Även om såret är i ett vertikalt läge, rinner inte gelen, den är sammanhängande och tjockflytande. Finns i 8g och 15g. Polyuretanskumförband Biatain utan häfta (ersätter Allevyn Non Adhesive) Biatain är ett skumförband som kan användas till sår som vätskar måttligt till kraftigt. Förbandet har en hög total vätskehantering (absorbtion och avdunstning) vilket förhindrar risken för maceration (uppluckrade sårkanter) som kan vara en orsak till fördröjd sårläkning. Biatain Sacrum (ersätter Allevyn Sacrum), lämpligt för sakrala trycksår. 79

80 Aquacel Foam Adhesive (ersätter Allevyn Adhesive) Förbandet består av absorberande polyuretanskum och ett sårkontaktlager av Hydrofiber teknologi (natriumkarboxymetylcellulosa). Förbandet absorberar och binder in sårvätska och bakterier. Sårkontaktlagret bildar i kontakt med sårvätska en mjuk och sammanhängande gel som formar sig efter sårets konturer och som bibehåller en fuktig sårläkningsmiljö, vilket främjar sårläkningsprocessen. Förbandet används vid behandling av ytliga och vätskande sår. Askina Foam Heel (ersätter Allevyn Heel) Askina Foam Heel är ett anatomiskt utformat icke-fästande skumförband i två lager, som även inkluderar ett säkringsband i skum och två självhäftande krokar som håller förbandet på plats även under rörelse. Behandling av måttligt till kraftigt vätskande hälsår, trycksår, diabetesfotsår, venösa sår, arteriella sår och neuropatiska sår. Mepilex XT(Mepilex XT, Mepilex Border, Mepilex Lite, Mepilex Transfer, Mepilex Border Lite, Mepilex Border Sacrum) Mepilexförbanden ska väljas i första hand om patienten har tunn och skör hud. Mepilex XT är en vidareutveckling av standard Mepilex och absorberar mer trögflytande sårvätska. Mepilex Border är ett absorberande och tryckavlastande förband till patienter med ömtålig hud, bytes 1-2 gånger/vecka. Mepilex Lite och Mepilex Transfer är tunna förband, som passar bra under flerlagerbandage och lämpar sig även för olika typer av torra till minimalt vätskande sår, såsom fotsår hos diabetiker, trycksår och brännskador samt som skydd på känslig hud. Kompressen kan klippas till lämplig storlek, läggs en bit utanför såret, så att det fäster på intakt hud. Omläggningsfrekvens beror på sekretionsmängd, förbandet kan sitta kvar upp till 1 vecka. Mepilex Lite har spärrskikt som håller kvar fukten i såret. Mepilex Transfer transporterar vätska genom förbandet. Mepilex Border Lite och Mepilex Border Sacrum finns också att tillgå vid specifika behov. TegadermFoam Polyuretanskumförband som absorberar stor mängd sårvätska snabbt, vilket förhindrar macerationsskador på omkringliggande hud. Bibehåller sina egenskaper även under kompressionsförband men kan upplevas tjock under flerlagerbandage. Finns på rulle, klipps så det går någon cm utanför sårkanten. Finns även som stjärnliknande förband, vilket gör det lätt att applicera på svårapplicerande områden så som hälar, knä, axlar och höft. Hydrokolloida förband DuoDerm (DuoDERM E, DuoDERM extra thin, DuoDERM Standard, DuoDERM mini, Duoderm E Border) Hydrokolloidplatta som ger en fuktighetsbevarande miljö som främjar uppbyggnad av nytt epitel i såret. Fuktigheten i såret löser upp fibrinbeläggning och nekroser. Skall ej användas på arteriella sår med torra nekroser, diabetesfotsår eller vid infekterade, starkt vätskande sår. Bör ej användas om huden runt såret är mycket skör. Zinksalva kan läggas på huden under hela plattan för att skydda huden. Plattan kan klippas till önskad storlek, med minst 2 cm sömsmån för att den skall få en bra fästyta. Värm med handen på plattan så fastnar den bättre. Omläggningsfrekvens beror på sårets läkningsfas. Förbandet kan sitta på upp till 1 vecka. Under upprensningsfasen rekommenderas däremot tätare byten. Patienter med kolofoniumallergi (plåsterallergi) kan ha problem att tåla DuoDERM E, DuoDERM E Border, DuoDERM mini och DuoDERM extra thin. Alginatförband Kaltostat (ersätter Tegaderm Alginat) Förbandet kan användas på måttligt till kraftigt vätskande sår och för sår med lättare blödning. 80

81 Hydrofiberförband Aquacel/Aquacel Extra Hydrofiberförband som absorberar och håller kvar vätskan inne i fiberstrukturen, vilket minskar risken för maceration. Appliceras med en marginal på 1-2 cm ut över sårkanten, täckförband väljs med hänsyn till sekretion från såret. Förbandet byts dagligen till en gång i veckan. Aquacel Extra är mer högabsorberande och kan användas vid kraftigt vätskande sår. Aquacel kan med fördel användas i sårhåla och finns som tamponad. Sårförband med speciella egenskaper Iodosorb Finns som salva eller kompress, som består av stärkelse och jod. Har hög absorptionskapacitet, reducerar antalet mikroorganismer, bevarar en fuktig sårmiljö och bidrar till att såret rensas upp. Användes under kortare tid, som upprensande kur. Bör ej användas på mycket stora sårytor p.g.a. risk för resorption av jod. Bra till små distala sår, trycksår, diabetesfotsår. Klipp kompressen något mindre än sårets storlek eller lägg en lagom mängd Iodosorb i såret/sårhålan. Täck sedan med polyuretanskumförband eller annat lämpligt förband. Öppnad förpackning är hållbar i 2 veckor. Byts vid färgomslag (till gråvit) efter 2-3 dygn. Aquacel Ag+Extra - Silverförband (läkarordination, rekommenderat i 2-4 veckor). Användes, förutom till infekterade, vätskande sår, även för att förebygga infektioner i vissa rena sår som brännskador. Absorberar vätskan vertikalt, vilket minskar risk för fuktskadade (macererade) sårkanter, även under tryck. Klipp till valfri storlek och form. Lägg den torra kompressen direkt på såret, minst 1 cm:s marginal över sårkanten. Täck med lämpligt ytterförband. Mepilex Border Ag, Mepilex Ag används vid brännskada, se PM Brännskada. Tegaderm Superabsorber (ersätter Curea P1) Superabsorberande förband till rikligt vätskande sår. Minimerar risk för maceration av sårkanterna. PolyMem PolyMemförband innehåller glycerin, surfactant F-68 och superabsorbent, som effektivt rensar, fyller, absorberar och ger en jämn fuktighet till såret under hela sårläkningsprocessen. Även smärtreducerande. Finns som PolyMem Max för vätskande sårytor och PolyMem Wic för kaviteter (obs expanderar, fyll endast 2/3 av kaviteten). Activon (ersätter Medihoney) Medicinsk honung med antibakteriella och läkande egenskaper. Används för snabb debridering genom flera verkningsmekanismer, inklusive den höga osmotiska potentialen. Då Activon tar bort dålig lukt passar förbandet bra vid t.ex. maligna sår. Finns i flera beredningsformer, i tub och kompress 10x10 cm. Kontraindicerat vid överkänslighet mot bistick. Promogran Matrix av frystorkad blandning av cellulosa och kollagen. Vid kontakt med sårvätska, omvandlas den till en biologisk nedbrytbar gel, som binder och skyddar naturligt förekommande tillväxtfaktorer. Används till alla typer av sår, där sårläkningen avstannat. Applicera Promogran över hela sårbädden. Om såret är torrt, fukta först Promogran med koksaltlösning så att det snabbare bildas en gel. Kan användas i samband med pinch graft. Risk för hypergranulation vid långtidsanvändning. 81

82 Sorbact Bakterie- och svampbindande förband, effektivt vid svampinfektioner i hudveck. Starkt hydrofob (vattenavstötande) kompress, där patogena hydrofoba bakterier i såret binds till förbandet. Sorbact måste komma i kontakt med sårytan, täcks med lämpligt förband. Omläggningsfrekvensen styrs av hur mycket såret vätskar, vanligtvis byte dagligen eller varannan dag. Finns som förband, kompress, gelkompress och tamponad. Vliwaktiv (ersätter Carboflex) Kolförband. Bra framför allt mot illaluktande sår. Kan ej klippas i. TenderWet Plus För nekrotiska och fibrinbelagda sår, bytes var 3:e dag. TenderWet är ett aktivt sårupprensande förband med en fuktig sårdyna som innehåller superabsorberande polymerer (SAP) samt Ringer-lösning som spolar rent såret samtidigt som SAP i sårdynan absorberar och kapslar in sårsekret, t.ex. nekrotisk vävnad och MMP (metalloproteaser). Finns även för kaviteter, TenderWet Plus cavity. PICO (läkarordination) Engångssystem för sårbehandling med negativt tryck. PICO består av en liten bärbar pump som kan användas i upp till 7 dagar. PICO pumpen genererar negativt tryck på -80 mm Hg och är tillräckligt liten för att få plats i fickan. Används framför allt till svårläkta mindre trycksår, arteriella sår och sår där sårläkningen avstannat. Obs! Osteit måste uteslutas och behandlas innan PICO-behandling. Acticoat Flex 3 eller gasväv är de enda förbanden som kan användas under PICO. Salvkompress/silikonnät CuticellClassic - salvkompress Lågvidhäftande sårbäddsskydd, tillverkad av stormaskig gasväv av bomull, impregnerad med paraffin. Används främst för smärre brännskador, riv- och skrubbsår, tag- och transplantationsställen vid hudtransplantation. Adaptick Touch (ersätter Mepitel One) Icke vidhäftande silikonnät. Fastnar inte på sårytan, varför förbandsbyten blir mindre smärtsamma. Används till rena granulerande sår, till smärtsamma sår och sår som skall skyddas från skada. Häfta Micropore Vit - rivbar pappershäfta. För fixering av förband. Micoropore Brun - rivbar pappershäfta. Mer hudvänlig. För fixering av förband. Kind Removal Silocone Tape silikontejp. Vid tunn och känslig hud. För fixering av förband. För vidare läsning rekommenderas: RiksSår: Sårwebben: SkaS/Sarwebben/NYSTARTSIDA-SARWEBB/Ny-startsida/Toppmeny-BSC/Om-sarwebben- / 82

83 Urologi Terapigruppsmedlem Istvan Jambor, specialistläkare Kirurgkliniken BLS Karlskrona Erektil dysfunktion Sildenafil sildenafil Cialis tadalafil Tre PDE-5-hämmare finns på marknaden. Sildenafil (Viagra) finns i tre styrkor och rekommenderas som 1:a hands alternativ vid behandling av ED. Patientersom använder nitrater eller har instabil angina skall inte använda PDE-5-hämmare. Vid otillräcklig effekt kan någon av övriga PDE-5-hämmare prövas. Tadalafil (Cialis) och vardenafil (Levitra) har liknande verkningsmekanism som sildenafil (Viagra), men de skiljer sig något åt vad gäller Farmakodynamik. Tadalafils (Cialis) effekt varar i ca 36 timmar, men når högsta effekt först efter ca 2 timmar. Tadalafil (Cialis) påverkas inte av samtidigt födointag. Sildenafil och Vardenafil (Levitra) har maximal effekt redan efter minuter med en duration upp till 12 timmar. Tadalafils (Cialis) längre halveringstid upplevs av vissa patienter som en fördel. Vid terapisvikt kan alprostadil (Bondil, Vitaros uretralstift eller Caverject, Invicorpintracavernös injektion försökas). Symtomgivande benign prostatahyperplasi Alfuzosin alfuzosin Finasterid finasterid Behandling med alfa-receptorblockerare är symtomatisk, utan påverkan på prostatahyperplasin. Den har däremot effekt på den dynamiska komponenten i prostatiska urethra. Effekten är dock relativt måttlig och oförutsägbar, och bör alltid utvärderas med åtminstone symtomformulär (IPSS). I de fall där alfa-receptorblockerare gersymtomlindring,ses effekten oftast efter kort tids behandling. Utvärdering efter ca 4 veckors behandling skall göras, gärna med symtomformulär. Vid utebliven effektskall behandlingen avbrytas. Det finns tre substanser på marknaden: Doxazosin (Alfadil/Alfadil BPH), alfuzosin Xatral/Xatral OD och generika)samt terazosin (Sinalfa/Hytrinex). Alfuzosin i depotform finns i en styrka och ges som en daglig dos utan dostitrering. Samma är fallet med Alfadfil BPH, som dock finns i 2 styrkor. Behandling med övriga preparat bör ske efter dostitrering pg a risken för postural hypotension som är den viktigaste biverkan vid all behandling med alfareceptorblockerare. Finasterid (Proscar) ger en reduktion av prostatavolymen och det behövs flera månaders behandling innan effekten kan utvärderas. Behandling med finasterid har effekt endast vid stor prostata. Det rekommenderas därför en storleksbedömning av prostata innan behandlingsstart, helst med transrektalt ultraljud (enbart rektalpalpation är opålitligt). Observera att man kan förvänta sig en halvering av PSA efter några månaders behandling med finasterid. Man skall alltså multiplicera med en faktor två för att få ett användbart PSA-värde. Om inte förväntad sänkning av PSA sker, finns anledning till fortsatt utredning. Finasterid ges som en kapsel (5 mg) dagligen. En vanlig biverkan är impotens och sänkt libido. Dutasterid (Avodart) har en effekt jämförbar med Finasterid. Kliniskt förefaller det inte vara någon skillnad. Dutasterid är avsevärt dyrare och ingår inte längre i läkemedelsförmånen. 83

84 Överaktiv blåsa Med "överaktiv blåsa" menas täta trängningar, tvingande trängningar samt ev. trängningsinkontinens. Observera att organisk orsak som malignitet, sten eller infektion i de nedre urinvägarna alltid skall uteslutas. Blåsträning och viktminskning vid överviktska alltid inleda behandlingen. Flera preparat med antikolinerg effekt finns med indikation överaktiv blåsa. För tolteridon (Detrusitol) finns generika vilket gör att priset är lägre. Solifenacin (Vesicare) och fesoterodin (Toviaz) finns inom förmånen medan darifenacin (Emselex) och oxybutynin transdermal (Kentera) saknar förmån, medan effekt och biverkningar är jämförbara. Dessa medel har signifikant effekt på överaktiv blåsa jämfört med placebo,, men effekten är av begränsad klinisk relevans. Endast 20 % av patienterna kvarstår på behandlingen efter ett år och bara varannan patient hämtar ut andra förpackningen (TLV 2010). Detta kanske reflekterar preparatens modesta effekt alternativt besvärande biverkningar. Enligt TLV (2010) är preparaten endast kostnadseffektiva när läckage föreligger. Försiktighet bör iakttas vid behandling av äldre patienter, där de antikolinerga biverkningarna som yrsel och kognitiv påverkan kan överskugga effekten. Eftersom effekt och biverkningar är jämförbara mellan preparaten, bör priset vara vägledande. Betmiga (mirabegron), depottabletter 25 mg och 50 mg, är ett nyare preparat för behandling av symtom på en överaktiv blåsa. Behandling med Betmiga har i kliniska studier visat effekt i nivå med antikolinergika och likvärdig frekvens av biverkningar. Betmiga verkar dock på ett annat sätt (β3-recetor agonist), vilket gör att just de antikolinerga biverkningarna är färre. Observera att Betmiga har begränsad förmån pga sitt pris och andra medel som tolteridon ska vara provade först. Betmiga kan öka blodtrycket varför det bör kontrolleras före behandlingsstart och under behandling, speciellt hos patienter med hypertoni. Betmiga är kontraindicerad för patienter med kraftigt, okontrollerat blodtryck ( 180mm Hg DBT och/eller 110mm Hg SBT). Ingår i läkemedelsförmånen för patienter som provat men inte tolererar antikolinergika. Nokturi (miktioner nattetid) kan vara ett symtom som följd av bland annat hjärtsvikt, diabetes mellitus, diabetes insipidus eller blåsdysfunktion. Generisk desmopressin (Minirin) är registrerat för behandling av nokturi med nattlig polyuri. Behandling med preparatet kräver noggrann kontroll av elektrolytbalansen. Fortfarande saknas dock klinisk erfarenhet av såväl utredning som behandling av denna patientgrupp, varför vi väljer att inte rekommendera preparatet för rutinbruk. 84

85 Mun Mage Tarm Terapigruppsmedlemmar Max Nyström, överläkare Kirurgkliniken BLS Agnieska Wagner, överläkare Medicinkliniken BLS Monica Palmö, övertandläkare, BLS Yvonne Gullberg, kommunsköterska Ronneby Karin Andersson, apotekare Läkemedelssektionen Linda Tufvesson, ST-läkare Hälsohuset. Mun- och tandsjukdomar Svampinfektioner 1. Nystimex mixt. nystatin Nystimex ersätter Mycostatin som avregistrerades december Nystimex har lokal effekt i munhålan men kan sväljas och har då även effekt intestinalt 2. Diflucan flukonazol Används när lokal behandling med nystatin är otillräcklig eller olämplig. Kariesprevention Basprevention utgörs av tandborstning med vanlig fluortandkräm ( ppm) 2 gånger dagligen. Till patienter med förhöjd kariesrisk eller kariesaktivitet rekommenderas tillägg av fluor i första hand med fluorlösning. Utöver detta finns högdos-fluortandkräm och fluorgel som används i individuella plastsskenor. Tilläggseffekten av fluortabletter eller fluortuggummi är sannolikt låg till skillnad från fluorlösningen och rekommenderas därför endast när tandborstning och fluorsköljning inte är möjlig. Dentan lösning 0,2% Duraphat tandkräm 5000ppm Top Dent Fluor dentalgel (0,42% F) Muntorrhet Xerodent tablett Bioténe Oral Balance (fuktgel, handelsvara) natriumfluorid natriumfluorid natriumfluorid natriumfluorid + äppelsyra Xerodent Kariesprofylax vid xerostomi. SBU-Att förebygga karies, Socialstyrelsens rapport- Nationella riktlinjer för vuxen tandvård Lokalanestetika Andolex benzydamin Har både lokalanestetisk och antiinflammatorisk effekt. Korttidsbehandling av lokala smärttillstånd i munhåla, svalg. Underlättar vid sväljningssvårigheter. Minskar kräkreflexer. Ytanestesi inför t.ex. injektion. 85

86 Oral Cleaner APL 5mg/ml lidokainhydroklorid Ersättningsprodukt för avregistrerade Xylocain viskös 20mg/ml. Vid behov av lokalbedövning hos barn: baddas på munslemhinna högst 3-4 gånger per dygn, men får inte nedsväljas. I de fall där Oral Cleaner APL 5mg/ml inte kan användas vid besvär i munhåla och svalg kan Xylocaine Viscous på licens förskrivas. Notera att leveranstid uppskattas till några veckor efter godkänd licens och lagd beställning. Övriga medel Corsodyl gel Hexident lösning klorhexidin klorhexidin Både Corsodyl och Hexident användes bl. a. post-op, vid gingivit och plack-kontroll. Finns i olika beredningsformer. Tandvårdsstöd Från och med den 1 januari 2013 gäller Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2012:17) om tandvård vid långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning. De nya föreskrifterna ska tillämpas vid bedömningen av om en person har stora behov av tandvård på grund av långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning och därmed ska kunna få tandvård som omfattas av bestämmelserna om avgifter i den öppna vården, även kallad tandvård till hälso- och sjukvårdsavgift. Tandvårdsstödet omfattar: Särskilt tandvårdsbidrag, STB för den som på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning har ett ökat behov av förebyggande tandvård. Tandvård vid långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning för den som har stora svårigheter att sköta sin munhygien eller genomgå tandvårdsbehandling. För överskådlig information om tandvårdsstödet se: Läkarintyg OBS! Ska skickas till Bedömningsenheten, Folktandvårdens stab, Wämö Center. Ska INTE lämnas till patient. Blanketter för läkarintyg: Särskilt tandvårdsbidrag (STB): Tandvård vid långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning: För mer ingående information om tandvårdsstödet se Socialstyrelsens författningar kring tandvårdsstödet: Särskilt tandvårdsbidrag: 86

87 Tandvård vid långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning: För mer värdefull information om tandvårdsstödet, samt information till patienter se: Om tandvårdsstöd se - Råd om vård från Sveriges landsting Mage - Tarm Blekinge har en utav de högsta förskrivningarna av protonpumpshämmare (PPI) i Sverige och vi har fortsatt att öka. Då användingen är hög i Blekinge och PPI den senaste tiden satts i samband med ökad risk för allvarliga men sällsynta biverkningar har Läkemedelskommittén som mål att minska den onödiga användningen av PPI. PPI bör inte användas i onödan utan endast på de godkända indikationerna. Man ser dock att PPI används vid oklara obehag från övre delen av buken, funktionell dyspepsi eller IBS där protonpumpshämmare (PPI) inte har bättre effekt än placebo. Några av de allvarliga men sällsynta biverkningar som satts i samband med PPI är Clostridium difficile-infektion, njurpåverkan, hypomagnesemi, frakturer och pneumoni. PPI interagerar också med många andra läkemedel vars effekt kan påverkas. Några exempel är doxycyklin, klopidogrel, och escitalopram. Dessutom kan reboundfenomen uppstå pga. hypersekretion vid abrupt avslut, vilket kan bidra till att patienter fortsätter med PPI. Även om PPI går att köpa receptfritt står receptbelagt PPI för majoriteten av användningen (89%). Ange tydlig indikation vid insättande av PPI och om behandlingstiden är begränsad Förnya inte recept slentrianmässigt utan att utvärdera/ifrågasätt om indikationen kvarstår Förskriv inte PPI till patienter med funktionell dyspepsi Terapigrupp Mage-tarm tillsammans med Läkemedelskommittén har tagit fram en patientbroshyr som är tänkt att delas ut i patientmötet till de patienter där avslut av behandlingen kan vara aktuell. Det finns även centrala favoriter i journalsystemet med ett nedtrappningsschema för omeprazol 20 mg och en favorit för kortvarig behandling med 14-förpackning som ingår i förmånen. För mer information kring målet att minska den onödiga användningen av PPI se Läkemedelskommitténs sida på intranätet. 87

88 Dyspepsi Novaluzid Mg+Al-salter Om symtombilden domineras av besvär i epigastriet såsom besvärande uppkördhet efter måltid, tidig mättnadskänsla, smärta/ont i övre delen av buken/epigastriet, brännande känsla/smärta i övre delen av buken/epigastriet) definieras besvären som dyspepsi Funktionell dyspepsi, det vill säga dyspepsi utan organisk påvisbar sjukdom har ingen fastställd etiologi. Tillståndet anses troligast bero på en kombination av motorikstörning och ökad smärtkänslighet i magsäcken, i perifera eller centrala nervsystemet. För patienter med funktionell dyspepsi utan organisk påvisbar sjukdom, finns ingen säkert effektiv farmakologisk behandling. Hos majoriteten av patienterna utan symtom på GERD (gastroesofageal refluxsjukdom) är effekten av syrahämmande läkemedel (H2-blockare och PPI) således sannolikt i nivå med placebo. För patienter utan refluxbesvär rekommenderas därför inte syrahämmande läkemedel. För antacida finns heller ingen signifikant effekt. För att kunna erbjuda ett alternativ till dessa patienter har terapigrupp Mage-tarm ändå lagt till Novaluzid vid dyspepsi. I och med att läkemedelsbehandling har tveksam effekt skall det enbart ordineras om den har tydlig effekt på symtomen. Om syrahämmande behandling ändå sätts in måste förskrivande läkare ansvara för att utvärdera effekten inom ett par veckor och sätta ut behandlingen om den inte har effekt. Läkemedelsboken LB 2014 sid ( SBU- Dyspepsi och Reflux: Gastroesofageal refluxsjukdom (GERD) Gaviscon Ranitidin Omeprazol alginsyra ranitidin omeprazol Gastroesofageal reflux. definieras som ett tillstånd när reflux från ventrikeln till esofagus ger upphov till besvärande symtom eller skador. I första hand ska man gå igenom de livsstilsfaktorer som påverkar sjukdomen negativt. Det rör sig bland annat om att undvika livsmedel och läkemedel som är lokalirriterande eller försämrar distala esofagussfinkterns funktion.evidensen är dock bristfällig, men stöds av klinisk erfarenhet. Livsstilsförändringar: - Viktnedgång - Minska på fet och kryddad mat - Undvik rökning, koffein och alkohol - Undvik antikolinergika, teofyllin, kalciumblokerare, bensodiazepiner, beta-2-stimulerare - Undvik måltid 3 timmar före sånggående och höj huvudändan på sängen 88

89 Patienter med typiska refluxsymtom utan dysfagi eller andra alarmsymtom behöver inte utredas, utan behandling kan ges baserad på symtombilden. Viktigt att inte förväxla med symtom för dyspepsi samt att värdera förekomst av alarmsymtom. Gastroskopi ska göras vid förekomst av dysfagi, andra alarmsymtom, atypiska symtom eller vid dålig effekt av en normaldos med protonpumpshämmare (PPI). GERD utan esofagit (symtomatisk GERD) Alginsyra (Gaviscon) verkar symtomlindrande vid GERD och kan användas vid tillfälliga och lättare besvär. (SBU- Dyspepsi och Reflux, 2007). Symtomatisk GERD behöver inte alltid långtidsbehandlas med ranitidin eller omeprazol. Många patienter med tillfälliga och måttliga besvär klarar sig bra med ranitidin vid behov (FASUT3 och LB2014). Om behov av kraftigare syrahämning föreligger används omeprazol 20 mg dagligen i 14 dagar. När patienten varit symtomfri ett tag kan omeprazol mg varannan dag eller var tredje dag provas. Viktigt för både H2-blockare och PPI är att lägsta möjliga dos som ger symtomlindring används (FASUT3). Fördel med Ranitidin (H2-blockerare) är att den jämfört med PPI har en snabbare insättande effekt men även att reboundbesvären inte är lika kraftig eller pågår lika länge (endast några dagar). Hos äldre och svårt sjuka i livets slutsskede kan dock Ranitidin bidra till kognitiva biverkningar (mycket sällsynt biverkan) och den är inte förmånsberättigad. För att hamna rätt med medicineringen är det viktigt att insatt behandling värderas noggrant. Vid korrekt diagnos, det vill säga GERD, så svarar patienten i regel snabbt på behandling med PPI. Vid tveksamt symtomsvar bör diagnosen omvärderas och utsättning av läkemedelsbehandlingen starkt övervägas. (FASUT3, Läkemedelsboken 2014) GERD med esofagit Protonpumpshämmare är den effektivaste behandlingen av esofagit och är förstahandsvalet. För läkning av esofagit rekommenderas fortsatt behandling med lägsta dos av PPI som ger symtomfrihet. Vanligtvis 20 mg omeprazol dagligen i 4-8 veckor (FASUT3, SPC-omeprazol). Efter att patienten varit symtomfri en tid på denna terapi kan man i många fall sänka dosen till 10 mg och/eller låta patienten medicinera vid behov med omeprazol. Svår esofagit och vid Barrets esofagus: Patienter med Barretts esofagus eller komplikationer till refluxsjukdom bör kontrolleras på endoskopimottagning. Här rekommenderas fortsatt, i regel daglig, behandling med lägsta dos av PPI som ger symtomfrihet. Vid terapisvikt eller tillstånd med behov av kraftigare syrahämning såsom svårläkta ulcera eller strikturer kan man överväga Omeprazol 20 mg 2 gånger dagligen eller alternativt esomeprazol 40 mg per dygn eller mer. Ulcusprofylax vid NSAID och ASA-behandling hos riskpatienter Omeprazol 20 mg omeprazol Till patienter med ökad risk för gastrointestinala biverkningar ska man vid NSAID och/eller ASA behandling ha profylax i åtanke. Har patienten några av följande riskfaktorer skall man överväga profylax, ju fler riskfaktorer ju starkare skäl att ge profylax. Riskfaktorer för magsårsblödning: 89

90 Tidigare magsårssjukdom med eller utan blödning Användning av NSAID/ASA (även i lågdos) Infektion med H.pylori Hög ålder Allvarlig sjukdom (tex hjärt-kärlsjukdom, kroniskt obstruktiv lungsjukdom eller cancer) Antikoagulantia, kortikosteroider och SSRI i kombination med andra riskläkemedel (NSAID/ASA) eller till riskpatienter kan ge en ökad risk för magsårsblödning. Även rökning och riskbruk av alkohol kan ge ökad risk för magsår. Som profylax bör man välja Omeprazol 20 mg 1 kapsel dagligen. Lägre dos har ingen säker profylaktisk effekt och så har ej heller H2-blockerare i standarddoser. Magsår Omeprazol omeprazol Avser H. pylori-negativa ulcus. Om möjligt, sätt ut NSAID/ASA-behandling. Helicobakterinfektion - Akut eller kronisk duodenalt ulcus (orsakas i praktiken alltid av Helicobacter Pylori) - H.pyloripositivt ventrikelulcus Eradikeringsterapi: Nexium HP esomeprazol + amoxicillin + klarithromycin Vid penicillin allergi: Omeprazol kapslar 20 mg, 2 kapslar 2 gånger dagligen i 7 dagar Metronidazol tabletter 250 mg, 1 tablett 2 gånger dagligen i 7 dagar Klaritromycin (Klacid) tabletter 500 mg, 1 tablett 2 gånger dagligen i 7 dagar Behandling med PPI pågår till sårläkning konstaterats efter 4-8 veckor. Patienter med manifest ulcus eller tidigare verifierat ulcus och samtidig Helicobacter pylori infektion bör få eradikationsbehandling i form av trippelbehandling enligt aktuellt PM från endoskopienheten. Ventrikelsår bör gastroskopikontrolleras. Vid terapisvikt bör en andra behandling föregås av odling och resistensbestämning. Patienter som av något skäl ej ges eradikationsbehandling bör ha recidivprofylax med Omeprazol 20 mg dagligen. Vid komplicerad ulcussjukdom såsom sår vid flera tillfällen, blödande eller perforerade sår, skall recidivprofylax med omeprazol 20 mg dagligen övervägas. Detta gäller inte minst äldre patienter och ibland även efter genomgången Hp-eradikering. Test and treat När man överväger gastroskopi på patienter med dyspepsi som är under 45 år kan man istället testa patienten med faecesprov avseende Helicobacter pylori. Vid positivt testresultat behandla patienten med trippelbehandling. Nytt faecesprov för kontroll av behandlingen kan man göra efter tidigast 4 veckor. Vid lyckad behandling och klinisk förbättring kan man avstå gastroskopi. 90

91 Läkemedelsboken LB 2014 sid ( Illamående Postafen Primperan Ondansetron mek clozin metoklopramid ondansetron Preparat Form, Styrka Indikation Biverkningar Postafen (meklozin chlorid) Tablett 25 mg (antihistamin) Postoperativt illamående, illamående vid rörelsesjuka och graviditet. Sedering, muntorrhet. Torrhet i svalg och näsa. Primperan (metoklopramid) (dopaminreceptorantagonist) Ob s Ny maxdos 10 mgx3 Ondansetron (ondansetron) (5H3-receptorantagonist) Tablett 10 mg Tablett 4mg alt 8 mg Nedsatt motilitet i gastrointestinalkanalen Illamående vid akut migrän Cytostatikakomplikation Akut illamående (sämre vid fördröjt illamående- LB 2014) Cytostatika komplikation postoperativt illamående Extrapyramidala symtom. Ökad risk hos äldre/hög dos. Trötthet Obstipation, huvudvärk, Lergigan Comp (efedrin, prometazin, koffein) Tablett 10mg/50mg/10mg Kan med fördel kombineras med kortikosteroider vid cytostatikabehandling Graviditetsillamående Muntorrhet, Val av antiemetikum grundas på anamnes möjligt orsakssamband (gastrointestinal störning/central eller perifer neurogen genes/läkemedelsbiverkan). Biverkningsprofilen bör beaktas inte minst vid behandling av äldre personer. (Läkemedelsboken s.553, 554, 919, 920, 955). Vid illamående vid graviditet kan i första hand Postafen och i andra hand LergiganComp användas. För att minska risken för neurologiska biverkningar av Primperan (metoklopramid) sänktes maxdosen 2013 till 0,5mg per kg och vikt, och normaldosen för vuxna sänktes till 10 mg tre gånger dagligen ( Förstoppning Bulkmedel Inolaxol Vi-Siblin S sterkuliagummi ispaghula Noggrann anamnes ger ofta en modifierad bild av patientens uppfattning om sin problematiska tarmfunktion. Vanlig medicinsk definition är >3 dagars intervall mellan avföring och samtidiga symtom som smärta och uppkördhet. En mångårig förstoppning föranleder i allmänhet ingen utredning medan nydebuterad/kortvarig rubbning alltid skall motivera vidare utredning tumörsjukdom/diabetes/hypothyreos t.ex. eller läkemedelsbiverkan (kodein/analgetika/antidepressiva etc). Kostanamnes bör tas innan terapiförslag ges. Bulkmedel i 91

92 form av ispaghula (Vi-Siblin S) och sterkuliagummi (Inolaxol) bör vara förstahandsmedel - uppmärksamma patienten på samtidigt vätskeintag. Fiberform kan vara ett alternativ p.g.a. mindre tendens till gasbildning hos patienter som reagerat ogynnsamt på andra bulkmedel. Osmotiskt aktiva medel Forlax Laktulos Importal Ex-Lax makrogol laktulos laktitol Forlax är ett alternativ som tolereras väl, och kan användas i upprepade doser vid fekalom Forlax rekommenderas framför andra preparat innehållandes makrogol baserat på bättre smakupplevelse i ett lokalt utfört smaktest. Då största målgruppen för makrogol-preparat är äldre med i regel nedsatt aptit föredras därför Forlax. Laktulos bryts ned av tjocktarmens bakterieflora med bildning av organiska syror vilka binder vatten. Patienter med gasbesvär kan uppleva ökade besvär, ofta dock övergående, med laktulos. Importal är ett alternativ i dospulverform till patienter med svårighet att ta flytande laktulos. Motorikstimulerare Cilaxoral (Laxoberal) natriumpikosulfat Ger risk att utveckla irreversibel försämring av tjocktarmsfunktionen vid långvarig behandling. Som korttids- och vid behovsterapi kan Cilaxoral vara ett bra komplement till övrig behandling. Klysma Klyx Microlax natriumdokusat laurylsulfat Fungerar endast vid rektal förstoppning utan effekt på tarmperistaltiken. Klysma kan i 1:a hand användas vid tillfällig förstoppning hos barn och äldre samt till rengöring inför rektoskopi. Förstoppning hos barn 0-6 månader Laktulos 1ml/100 ml modersmjölkersättning Från 6 månader Laktulos Forlax Junior (utan förmån) se nedan för långtidsbehandling Det är ovanligt att helammade barn blir förstoppade, men när man ger modersmjölksersättning kan det förekomma. Man kan då ge exempelvis 1 ml Laktulos/100 ml ersättning, alternativt motsvarande mängd i 2-dos. Hos lite större barn är däremot förstoppning mycket vanligt, och då brukar det oftast fungera bättre om man behandlar med ett makrogolpreparat. Forlax Junior kan användas från 6 månaders ålder. Tyvärr är inte Forlax Junior förmånsberättigad, vilket medför att föräldrarna får stå för kostnaden själva. Vid långtidsbehandling kan man därför förskriva Forlax (vanlig/vuxen) istället, och informera om att en halv påse motsvarar ungefär en påse Forlax Junior (samma preparat 10 g, respektive 4 g). Doseringen är individuell och styrs efter önskat resultat. Movicol Junior är godkänd från två års ålder och har den stora fördelen att den ingår i förmånen. En del barn upplever dock att den smakar salt. 92

93 Diarré Loperamid loperamid Vid diarré som är väl utredd med noggrann anamnes, undersökning och rektoskopi där någon underliggande sjukdom inte föreligger kan följande behandling provas: - Loperamid (loperamid) - Bulkmedel (ex Inolaxol, Vi-Siblin)- binder vätska och kan därmed minska besvären. - Gallsaltsbindare (Lestid (kolestipol) eller Questran (kolstyramin)) Behandlingen ska utvärderas efter några veckor för ett eventuellt byte av preparat. Gallsaltsbindare kan provas, ensamt eller i kombination med loperamid, om ej tillräcklig effekt uppnås med loperamid eller bulkmedel. Kolestipol är dock inte registrerat på denna indikation. Man börjar med 1 2 doser/dag av gallsaltsbindare och ökar dosen tills effekt erhålls, eller till den angivna maximala dosen enligt produktresumé/fass. Klysma etc. ger lätt proktitliknande bild. Vid IBS är diarrén ofta kombinerad med förstoppning. Loperamid fungerar väl på många underliggande orsaker men kan ges först när framför allt inflammatorisk tarmsjukdom är utesluten. Läkemedelsboken LB 2014 sid 174, 175, 116, 139, 553. IBS Inolaxol Vi-Siblin Loperamid sterkuliagummi ispaghula loperamid Det krävs en kombination av buksmärta/bukobehag och en avföringsrubbning som inte är av tillfällig karaktär för att IBS skall övervägas. IBS är en av sammanlagt 27 så kallade funktionella gastrointestinala sjukdomar vilka definieras i Rome III kriterierna. Alla dessa diagnoser har en gemensam nämnare i att vi idag saknar ett identifierbart organiskt korrelat som orsak till symtomen. Ett kontinuerligt arbete med kriterierna sker, men idag ser de ut enligt följande för IBS: Återkommande episoder med buksmärta/bukobehag, minst 3 dagar/månad de senaste 3 månaderna, associerat med minst 2 av följande: 1. Lindras vid tarmtömning 2. Förändrad tarmtömningsfrekvens 3. Förändrad avföringskonsistens eller form Symtomdebut >6 månader innan diagnos Utöver själva grunddiagnosen kan ur utrednings- och behandlingssynpunkt en subklassificering baserad på avföringskonsistens vara användbar. 93

94 Se behandlingsstrategi på Hos de patienter som har svåra symtom eller önskar prova behandling väljs denna utifrån dominant symtom. Man bör begränsa antalet farmakologiska behandlingsinsatser till en åt gången och med bestämt avstämningsintervall. Tydlig behandlingseffekt bör eftersträvas vid fortsatt läkemedelsbehandling. 94

95 df Nya läkemedel: fall med patienter som har fortsatta besvär trots behandling enligt preparaten i Rek-listan bör specialist kontaktas för diskussion. Prukaloprid (Resolor) är en selektiv 5-HT4-serotoninreceptoragonist med gastrointestinal prokinetisk aktivitet som godkändes under 2009 för symtomatisk behandling av kronisk förstoppning (definierat som 2 spontana tarmtömningar/vecka i minst 6 månader) där laxativ inte ger tillfredsställande lindring. Prukaloprids verkningsmekanism delas av andra läkemedel såsom cisaprid, tegaserod och metoklopramid men är betydligt mer selektiv och påverkar inte 5- HT1-receptorn (cisaprid, tegaserod), herg (cisaprid), eller D2-dopaminreceptorn (metoklopramid). Därmed ses inte samma biverkningar som för cisaprid (QT-förlängning), tegaserod (ischemiska vaskulära händelser) och metoklopramid (extrapyramidala symtom eftersom erfarenhet av prukaloprid fortfarande är begränsad ingår det ej i listan över rekommenderade läkemedel). I de fall Resolor sätts in så är det viktigt med utvärdering av nyttan efter ca 4 veckor. Linaklotid (Constella) är ett nytt läkemedel godkänt vid medelsvår till svår IBS med förstoppning (IBS-C) hos vuxna. TLV har begränsat subventionen till patienter med svår IBS-C vilka inte fått effekt av eller inte tolererat annan behandling. Man ska därmed ha provat t ex fulldos av sterakuliagummi (Inolaxol) eller makrogol i kombination med elektrolyter (Movicol eller motsvarande generika) innan linaklotid sätts in. Linaklotid verkar lokalt i tarmen och har en visceral smärtlindrande samt en sekretorisk verkan (leder till snabbare tarmpassage). Effekten på 95