Resan till Radautz Av Kjell Jormfeldt

Transkript

1 Resan till Radautz Av Kjell Jormfeldt Årets medlemsmöte i ISG gick av stapeln i Rumänien 8-9 juli. Radautz är ännu ett av de stora statsstuterierna i det forna Österrikisk-Ungerska imperiet där grunden till shagya-arabaveln lades. Idag finns cirka 300 shagya på stuteriet och man odlar foder på ett område som är 600 ha stort. För mig var det den femte internationella ISG-konferensen där jag deltog som representant för SShF. Att ta sig från Sverige till Radautz som ligger i norra delen av landet nära gränsen till Ukraina är inte helt enkelt och för att få ut mesta möjliga av resan valde jag att lägga extra tid på det relativt okända och exotiska landet. Tittar man på kartan går närmaste vägen via Polen och Ukraina. Några billiga flyglinjer till närområdet gick inte att hitta. ISG föreslog deltagarna att ta sig till Bukarest varifrån busstransport ordnades. Jag valde till slut ett budgetflyg till Budapest och tog mig därifrån vidare med hyrbil. Det gav samtidigt möjlighet att få se mycket av de historiskt intressanta platserna med välbevarade borgar sedan medeltiden och undersköna naturscenerier i de transsylvanska och karpatiska alperna. Turist i Rumänien Under tidigare ISG-sammankomster har jag haft tillfälle att stifta bekantskap med Shelley Housh, shagyauppfödare från Kalifornien, och vi hade kommit överens om att göra resan tillsammans och dela på bilkostnaderna. På måndagsmorgonen den 4 juli träffades vi på Ferihegy, Budapests internationella flygplats, och gav oss iväg på det som skulle bli min hittills häftigaste turistresa. När vi passerat gränsen till Rumänien efter ett par timmars körning såg vi de första storkarna uppe i en ledningsstolpe, stannade bilen och störtade ut med kamerorna i högsta hugg. Storkar blev sedan en så vanlig syn att man knappast brydde sig. Andra exotiska inslag på de rumänska vägarna var de många hästtransporterna alltså vagnar som drogs av hästar på de starkt trafikerade vägarna, ja till och med europavägarna. De var så vanliga att det till och med var nummerplåtar på de skrangliga fyrhjulsvagnarna, ibland med stora hölass, ibland med hela familjer på flaket. Somliga hade föl bundna vid sidan, och vi tänkte att det kanske 1

2 är enda sättet att vänja hästarna vid trafikmiljön. Vi lade också märke till att de flesta hästar hade en röd tofs fäst vid huvudlaget och fick veta att det var en slags talisman för lycka och till skydd mot olyckor. Flockar av kor och får med herde och vallhund var också en vanlig syn både på och vid sidan om vägarna. Sedan fortsatte turistandet med besök i kyrkor och slott och inte minst platsen där den mytomspunna Dracula ska ha uppträtt. Dock förtäljer guideboken att vampyrberättelser är vanliga i olika kulturer runt om på jorden. Det var häftig trafik på de smala och krokiga vägarna och man retade sig på vansinnesomkörningar och respektlösheten för hastighetsbegränsningar. Inte desto mindre ådrog vi oss böter både för parkeringsförseelse och hastighetsöverträdelse. Vägarna gick tvärs igenom byarna med torghandel längs stråken där smutsiga ungar lekte i vägkanterna, svartklädda gummor satt och tittade på den framrusande trafiken och hundar rörde sig fritt. Lyckligtvis klarade vi oss utan incidenter. Det mörknade tidigt och på kvällen kom vi fram till den historiskt intressanta staden Sighisora som ligger högt en kulle med det gamla citadellet och en välbevarad ringmur. Vi tog in på ett hotell som var inrymt i ett hus från 1600-talet och renoverats pietetsfullt till högsta standard och med pris därefter. Maten var förträfflig, det serverades både gott och rikligt och mycket härliga grönsaker. Enda klagomålet skulle vara att det var svårt att få tillräckligt med kaffe. Inte långt från varandra passerade vi en stad som ansågs vara landets fulaste och där folkhälsan var låg och barnadödligheten hög ända in på 90-talet på grund av giftutsläpp från industrier och en annan stad, Sibiu, som 2007 utnämnts till Europas kulturhuvudstad med vackra torg och pastellfärgade byggnader. Kontrasterna mellan lantlig fattigdom och storstädernas mondäna liv var slående. Men höjdpunkten var nog ändå den högt belägna landsvägen genom de transsibiriska alperna som var ett av Ceausescus sista verk. Vägen slingrar sig upp till 2000 meter och där låg fortfarande snön kvar i drivor. Och utsikten var naturligtvis obeskrivligt vacker. Via slottet i Bran och medeltidsstaden Brasov med sin 2

3 bevarade gamla stadskärna tog vi oss till slut till resans mål dit vi nådde på torsdagskvällen, checkade in på respektive hotell och började se oss om efter gemensamma shagyavänner. Den första som dök upp var Adèle Furby tillsammans med sin väninna Susan Keil. Vi tillbringade några timmar i samtal över ett glas öl under parasollerna på det stora hotellets uteservering innan det var dags att gå till sängs. Huvudparten av mötesdeltagarna skulle anlända ytterligare flera timmar senare med bussen från Bukarest. Hästar och klosterbesök Morgonen därpå samlades alla ISGdelegaterna utanför hotellets entré för transport till stuteriet Herghelia Radauti. Där mottogs vi av stallchefen och tolkar till både engelska och tyska som sedan följde oss under hela evenemanget. Efter besök i stallarna och visning av löshoppning med några hingstar forslades vi vidare till en väldig hage där ett stort antal ston betade det frodiga gräset tillsammans med halvårsgamla föl. Främst gick den legendariska Hans Brabentz som skrivit stuteriets historia utgiven på ISG:s förlag Tebasil. Nästan lika stort intresse som hästarna tilldrog sig emellertid det par som på en intilliggande åker vände hö med hjälp av höräfsor, hon i klänning och förklä. I ett hörn stod deras häst förspänd framför sin vagn. Området var knappast större än ett tunnland och skulle enkelt ha kunnat vändas på fem minuter med en vanlig hövändare. Solen gassade så nästa stopp blev en förfriskningspaus under träden vid stuteriet där vi serverades flaskvatten samt kaffe och sandwich. Sedan var det dags för den kulturella delen och färden gick vidare till det rumänskortodoxa klostret Putna med anor från talet. Där blev i guidade av en svartklädd munk som visade den vackert smyckade kyrkan och museet. Eftersom det religiösa intresset varierade nöjde sig en del med att stanna i den vackra klosterträdgården. Nästa stopp var en restaurang där vi mottogs av flickor i hembygdsdräkt som kastade rosenblad över oss när vi gick in. Under den följande måltiden underhölls vi med folkloristisk dans och musik. Eftersom menyn inte framgick trodde de flesta att det väldiga fat med kallskuret och frukt som serverades var det hela. Men sedan kom det in en stor balja med soppa och därefter en tallrik med flera härliga köttbitar, som tyvärr inte riktigt 3

4 gick att avnjuta. Som avslutning på det hela serverades ett slags pannkakor. Att dricka till fick vi flaskvatten och starksprit som serverades direkt ut tillbringare. De flesta var återhållsamma och jag såg inga berusade personer, varken på restauranger eller på gator och i parker. Restaurangbesöket drog ut till långt fram på kvällen och som omväxling kunde man promenera i trädgården där ett shagyasto med föl gick och betade tillsammans med en efterhängsen åsna. Över scenen flög en stork fram och tillbaka med mat till sina ungar och på avstånd kunde man höra grodorna kväka. mötet. Det kunde dock snart konstateras att det inte räcker att kunna språket, man måste också förstå lite av kontexten för översättningen ska fungera. Fortfarande saknades namnbrickor och presentation av ärendena på skärmen, vilket hade underlättat att följa med i förhandlingarna. Att få styrelsens förslag till beslut utskickade i förväg så att man kunnat förankra ärendena hemma med sin nationella styrelse hade också varit en nåd att stilla bedja om. Men det blir kanske bättre mötesordning med tiden? För mig var det glädjande att konstatera att jag inte var ensam representant från Skandinavien den här gången. Christine Pedersen och hennes man Jacob, distansryttare från Silkeborg, var närvarande som representanter för DSAH. Det var också välkommet att kunna växla till skandinaviska och föra lite peptalk vid sidan om. Sverige förfogade över 32 och Danmark 34 av de totalt 1680 rösterna. Årsmöte Större delen av lördagen var vikt för ISG:s årsmöte i hotellets konferensavdelning. Ett 50-tal delegater och åhörare hade samlats och representanter för landets jordbruksdepartement var närvarande. Efter en del strul med apparaturen för simultantolkning började Vid genomgången av föregående mötes protokoll funderade jag på om jag skulle protestera mot att den ändring som jag fick igenom föregående år inte införts i protokollet, men jag nöjde mig med att ställa en fråga, och fick ett godtagbart svar. Det handlade om att avlägsna länder, inte bara Amerika, skulle kunna representeras av en ensam delegat, om han eller hon hade ett letter of in intent från sin hemmaförening. Jag fick svaret att det var vad som gällde, men 4

5 jag förstår fortfarande inte varför man inte skrivit en rad om det i protokollet. När Ahmed Samarraie redogjorde för styrelsens arbete under året nämnde han att we are aware of problems in Denmark and Sweden and will take it under consideration. Jag hade på förhand bestämt mig för att inte säga något om våra problem med att bli godkända som avelsorganisation för att det skulle vara svårt att förstå för dem som inte är insatta i problematiken och ännu svårare att förklara på engelska. Men när Rudolf Meidl ställde förslaget att inclusion into the statutes of ISG that no member can apply for the original studbook because it belongs completely to ISG. A contravention will be punished with exclusion kände jag mig föranlåten att erkänna att vi i Sverige redan hade begärt att få registrera en originalstambok för Shagya-araber i Sverige. Jag nämnde vidare att jag motsatt mig idén men blivit nedröstad av min styrelse därhemma. Jag röstade sedan för resolutionen som antogs enhälligt. Senare på dagen, i samband med avskedet, kom Ahmed fram till mig och sade att man nu löst problematiken med EU och att man närmast skulle ta kontakt med det svenska jordbruksdepartementet. Jag nämnde att jag bor så gott som granne med landsbygdsministern, att han är en väletablerad hästuppfödare och borde vara införstådd med problematiken. Det utlovade beslutet angående godkännande av ytterligare shagyaorganisationer i USA blev något av en antiklimax. Bruno Furrer gjorde en lång redogörelse för de kontroller av ASAV och PShR som genomförts och kom fram till att ytterligare kompletteringar behövdes. Beslut skulle dock fattas före årsskiftet. Besvikelsen var stor inom PShR eftersom man redan ligger i startgroparna för kvalitetsbedömning så snart det efterlängtade beskedet skulle komma. ASAV däremot var inte representerad på mötet och tycks enligt den info jag fått vara på väg att kollapsa på grund av inre motsättningar och att flera styrelseledamöter har ställt sina platser till förfogande. NASS hade all anledning att vara nöjda eftersom de fortfarande är ensam aktör på den nordamerikanska arenan. En representant för föreningen läste upp ett långt position paper där man förklarade att man var för principen en nation en förening. Det var just det som föregående årsmöte tog beslut om att frångå och så länge det finns två tyska föreningar förstår alla att det inte är någon hållbar ståndpunkt. Men på detta sätt vanns tid för att behålla status quo och någon diskussion tilläts inte. Vidare föreslog Bruno Furrer att det skulle utses en kommitté for the safeguarding of the maintenance of the ShA-breed within the meaning of RZBO. Ledamöter utsågs I all hast utan föregående valberedningsarbete. Mycket av den demokratiska processen i ISG känns förvirrande och det är svårt att veta vad som beror på kulturskillnader och vad som rätt och slätt beror på oskicklighet. Slutligen skedde val till styrelsen och samtliga ordinarie ledamöter fick förnyat förtroende. Det enda förtroendeuppdrag som fick en ett nytt ansikte var att Lea Ernst, Schweiz, avgick som revisor och ersattes av Mareike Placke, Tyskland. 5

6 konferensen var alla måltider och resor kostnadsfria och varje deltagare fick en gåva som bl.a innehöll en minnestallrik, en CD-skiva och stamböcker från Radautz. Efter att omsorgsfullt ha fördelat mina medförda årsböcker till utvalda mottagare hade jag hoppats på att få lättare bagage på hemvägen, men det blev tvärt om. Efter lunch på hotellet begav vi oss iväg till stuteriets ridanläggning för visning av några av stuteriets hingstar och ston samt även en del privatägda hästar. Evenemanget hade annonserats offentligt och det blev en stor folkfest i stil med hingstvisningen i Lunån. Ett 25-tal mycket praktfulla hästar visades till toner av eggande musik. Hästarna bedömdes av Brabentz, Samarraie och Furrer som gav svepande omdömen av typen at least 8 for the trot. Evenemanget avslutades med uppvisning i några olika discipliner. Best in show blev 16-årige hingsten Shagya LXII (e. Shagya LVI u. 219 Koheilan XXIX-11) som fick 61 poäng (70-poängskala). Tidigt på söndagsmorgonen skulle bussen starta återfärden till Bukarest och jag skulle ensam köra tillbaka till Budapest, medan mitt ressällskap ägnade ytterligare några dagar åt studiebesök i Kabiuk och hoppades att eventuellt få användning för sin medförda ridutrustning. Det blev en lång bilresa. Enligt Google Maps skulle den ta 9 timmar men det blev närmare 14, dels på grund av felnavigering men också på grund av svåra vägar. Ytterligare ett högland med serpentinvägar skulle forceras och under eftermiddagen steg temperaturen till 38 grader innan det kom ett svalkande åskväder. Jag var nästan färdig att ge upp när bilen med GPS:ens hjälp förde mig direkt till hotellets garageinfart i centrala Budapest. Efter några timmars sömn var det sedan dags att återlämna bilen utan en rispa och invänta flyget till Malmö. Sedan var det dags för en avslutande festmåltid och det ofrånkomliga avskedet. En tår i ögonvrån var oundviklig. Under hela sammankomsten var gästfriheten och vänligheten överväldigande. Alla inom servicebranschen talade engelska och det fanns trådlöst nätverk överallt. Under På följande sidor finns bilder på de hästar som visades. 6

7 Hingstar Dahoman XXXIX (e. Dahoman XXXIV u. 228 Shagya LIII-9), 53 poäng Koheilan XL (e. Koheilan XXXIV u. 300 Koheilan XXXII-12), 55 poäng El Sbaa XIV (e. ElSbaa VIII u. 281 Gazal XI-3), 55 poäng Koheilan XLII (Koheilan XXXIX u. 412 Mersuch XXIV-12), 53 poäng Hadban XXXVII (e. Hadban XXXV u. 383 Shagya LVII-13), 52 poäng Mersuch XXV (e.mersuch XIX u. 304 Nedjar VIII-7) 7

8 Shagya LXII (e. Shagya LVI u. 219 Koheilan XXIX-11), 61 poäng EL Sbaa XIV-18 (e. El Sbaa XIV u. 823 Mersuch XIX-63), 49 poäng Siglavy Bagdady XVII (e. Siglavy Bagdady XV u. 375 Koheilan XXXIV-11), 54 poäng Siglavy Bagdady XV-29 (e. Siglavy Bagdady XV u. 353 Shagya LVI-4), 51 poäng El Sbaa XV-11 (e. El Sbaa XV u. 415 Shagya LVI- 30), 53 poäng Koheilan XXXVII-46 Amar (e. Koheilan XXXVII u. 712 Siglavy Bagdady IX-120, 49 poäng. Privatägd 8

9 Azir (e. Koheilan XXXVII-46 u. Shagya LVI- 31), 52 poäng. Privatägd 433 Hadban XXXV-17 (e.hadban XXXV u. 405 El Sbaa XII-1), 48 poäng Kiril (e. El Sbaa XIV u. 821 Koheilan XXXIV- 17), 46 poäng. Privatägd 452 Dahoman XXIX-70 (e. Dahoman XXIX u. 375 Koheilan XXXIX-11), 46 poäng. Ston 428 Shagya LXII-3 (e. Shagya LXII u. 393 Hadban XXVII), 59 poäng 454 Koheilan XL-4 (e. Koheilan XL u. 389 Hadban XXVII-38), 54 poäng 9

10 457 Hadban XXXVII-3 (e. Hadban XXXVII u. Koheilan XXXIX-9), 53 poäng Cico (e. Dahoman XXXV-4 u. Mersuch XVII- 66), 54 poäng. Privatägd 464 Dahoman XXXIX-79 (e.464 Dahoman XXXIX u. 414 Siglavy Bagdady XV), 49 poäng Prisutdelning privata uppfödare Dilema (e. Dahoman XXXV-4 u. Nedjari IX- 40), 56 poäng. Privatägd Adèle Furby förrättar prisutdelning 10