UMEÅ 25 november 2016

Transkript

1 Sid 1 (5) Box 27215, Stockholm Besök: Borgvägen 1 5 Tel: kulturradet@kulturradet.se UMEÅ 25 november 2016 Ingela Gotthardsson, Region Västerbottens kulturchef och Kulturrådet hälsade de ca 40 deltagarna välkomna till Folkets Hus i Umeå. Moderator för dagen var Mia Taikon som inledde med att presentera förväntningarna på dialogmötet: att skapa samarbeten mellan etablerade kulturinstitutioner och romska kulturaktörer. Romernas historia För att få en bakgrund till romernas situation gjorde Erland Kaldaras och Jon Pettersson en exposé över romsk historia från tiden innan 1500-talet fram till idag. Romerna kommer ursprungligen från Indien, Rajastan. Västerländska/Icke-romska forskare har hittat bevis för romernas vandring västerut (Indien-Grekland Rumänien), men förmodligen vandrade romer även österut. I Grekland började majoritetsbefolkningen kalla romerna för á zigano som betyder svart/otäck/akta dig återfinns den tidigaste källan i Sverige som nämner romer. Romer kom ofta som soldater under Sveriges stormaktstid ( ). Lagar för romer fanns om deportation, tvångsbosättning, tvångsenrollering var det sämre tider i Sverige och det betyder särskilt sämre tider för romer. Rasbiologiska institutet upprättas. Många av romernas sysslor kriminaliserades och lösdriverilagen betyder att även fattigdom kriminaliserades. Många romer utvandrar till USA/den industriella revolutionen. I Rumänien var romerna i slaveri under 500 år. Till och med år 1865 ägde den rumänska staten romerna. När slaveriet upphör utvandrar människor och invandrar till andra länder. Många till Europa, en del emigrerar till USA. Många familjer väljer också att resa från Rumänien till Ryssland. Till Sverige kommer romerna in i Sverige, till Norrland via Finland. De kommer till ett Sverige som är i kris och där landet vill bli av med de romer som redan finns där. Under första världskriget fick t.ex. romerna inte ens ransoneringskort. Det fanns även reseförbud: reste romer ut ur landet förlorade de möjligheten att resa in igen. Romer blev inte heller mantalsskrivna. De hade med andra ord inte några medborgerliga/mänskliga rättigheter i Sverige. Under 1920-talet började även staten att särskilja mellan begreppen tattare och zigenare vilket då grundades i rasbiologin (Sverige inrättar det rasbiologiska institutet). De människor som Svenska staten samlade under de begreppen fick inga medborgerliga eller mänskliga rättigheter. Kelderasha (som då kallades zigenare ) tvingas flytta, är inte folkbokförda, kan inte gifta sig, döpa sig, begravas, gå i skolan, få läkarvård har Sverige inreseförbud för romer. De vita bussarna omfattade romer men de får stiga av Köpenhamn där de skickas tillbaka till lägren, endast två romska flickor kan resa in till Sverige. Romer är ej folkbokförda, får ej ransoneringskort under kriget.

2 Sid 2 (5) Allt detta ger konsekvenser för romernas syn på samhället och myndigheter, det finns en stor misstro. Begreppen zigenare och tattare används här endast i en historisk kontext. Begreppen är nedlåtande och föråldrade. Tre goda exempel presenterades under dagen. Utgrävningarna i Finnerödja - Krämarstan Britt-Inger Lundqvist berättade om utgrävningarna i Finnerödja - Krämarstan. I trakterna kring Örebro bodde en stor grupp resande under ca 20 år i början av talet. Sedan kördes de iväg, det var att likna vid en etnisk rensning. Arkeologiska utgrävningar har visat ett tiotal enklare stugor och jordkulor där de fattigaste bodde. 200 personer bodde här av och till. I perioder luckrades främlingskapet upp och krämarna fick sälja på torget och accepterades nästan av samhället. Men det gällde inte zigenarna. Men förtrycket var ändå tydligt. Utgrävningarna gav spännande resultat men väckte också många hemska minnen/erfarenheter. Dörrarna i Krämarstan var målade med tattarblått sades det, skulle utgrävningen hitta något av det? Ja, de hittade flagor av blå färg. De hittade också mycket glas, men ingen vet varför. De resande drevs bort från platsen under våldsamma former och det finns många historier om vad som hände. En historia säger att ett barn blev kvar när de resande drevs bort barnet gick på skogen. Det sägs att barnet blivit omhändertagen av en familj. Under utgrävningen kom en släkting till barnet fram till Britt-Inger och berättade historien. Barnet hade tagits om hand. Barnets nya pappa var en av de som hade drivit bort tattarna. Kanske blev frun rasande över mannens barbari och han tog hand om barnet som en eftergift, det får vi aldrig veta. Utgrävningen som genomfördes där var ett projekt inom satsningen Att störa homogenitet som genomfördes av Örebros museum under tre år. Det var en samtidsgrävning där alla som ville fick vara med. Som mest kom över 300 personer under dagarna utgrävningen pågick. Men projektet lades tyvärr ned. Britt-Inger understryker att lärdomen av detta är att minoriteten måste vara med i styrfunktion. Andra perspektiv ska inte styra allt. Nyckeln i projektet var gemenskap. Det betydde något, det gav identitet. Nu är projektet inte omtalat längre. Det är synd, avslutade Britt-Inger, det är en berättelse som borde tillhöra oss. Romska bilder Joel Bergroth och Erika Persson från Hälsinglandsmuseum och Erland Kaldaras, från Romska Kulturcentret i Malmö, berättade om projektet Romska bilder. Syftet med projektet är att synliggöra romernas del i det svenska kulturarvet genom att samla in, bevara och tillgängliggöra fotografier från den romska resandetiden, det vill säga fram till ungefär 1960-talet. Romernas boplatser fanns över hela landet, men har inte lämnat några bestående fysiska spår. Att identifiera platserna är ett sätt att synliggöra

3 Sid 3 (5) romernas plats och närvaro i kulturlandskapet. Insamling och digitalisering säkerställer att fotografierna finns kvar även i framtiden. Så långt det är möjligt ska personerna och platserna på bilderna identifieras. Exempel på bilder som museet fått in: porträtt, bilder på tidningsartiklar (när romer kommer till en plats), verksamheter och aktiviteter, skolundervisning (lärare själva som tagit bilder t ex), boende m.m. Hälsinglands museum har skapat ett stort fotoarkiv. Det som skiljer sig från andra projekt är att allt material ägs av romerna/romska kulturcentret i Malmö. Museet tillhandahåller digitalisering och förmedling m.m. Förmedlingen sker på DigitaltMuseum men det är museet och Romska kulturcentret styr tydligt vad som läggs upp här. Arbetet hade inte kunnat göras utan äldre romer som besökts runtom i landet för att identifiera vilka som är på bilderna. Förut fanns 60 bilder och idag ungefär bilder. Samarbete med TT DigitaltMuseum och bildarkiv blir det största av romer i Sverige. Vi är romer Ingrid Schiöler berättade om arbetet med delaktighet i utställningen Vi är romer från Göteborg som nu vandrar runt i Sverige. Grunden är Rom san, en 8 april-utställning på Röhsska i Göteborg, med Europeiska socialfonden som finansiär, för att stärka delaktighet och kunskap och för att minska diskriminering. Utställningen Vi är Romer som utvecklades därefter på Göteborgs stadsmuseum blev framgångsrikt på grund av att: Det fanns stor romsk delaktighet i projektet Romer anställdes som pedagoger och guider Romer hade vetorätt i processen Arvodering i alla faser Det finns en kursbok om utställningen (Lux förlag). Utställningen går nu på turné det finns regler/kontrakt om hur utställningen ska hanteras: lokalt samråd och romska pedagoger. Filmvisning och diskussion En film som tagits fram av Malmö Ungdomscentral med frågor och svar om romer visades. Deltagarna fick först svara på frågor som sedan diskuterades i filmen av representanter från olika romska grupper. En fråga är till exempel om alla romska kvinnor bär kjol. En mycket mångfacetterad bild av romska kulturer visades. Därefter samlades deltagarna i grupper och diskuterade vad det finns för hinder och möjligheter för romskt deltagande i kulturlivet. Hinder som diskuterades var bland annat att det är många olika romska grupper med olika kulturer och språk samt att stöd från politisk och tjänstemannaledning behövs. Möjligheter som diskuterades var bland annat: Positivt med dialogmötet möjlighet att knyta nya kontakter, bra att Kulturrådet fått uppdrag så att frågan hamnar på agendan och samråd.

4 Sid 4 (5) Minoritetserkännandets tillkomst och innebörd Jon Pettersson berättade om minoritetserkännandets tillkomst och innebörd. Vad innebär det att vara en nationell minoritet? Inledningsvis presenterades begreppet samråd och vikten av delaktighet redan från början, att tydliggöra roller och att det blir konsekvenser av det som sägs vid samråden. Det är vanligt att samma personer går på alla samråd. Men de representativa organisationerna är inte alltid de som har rätt kompetens ibland finns den hos enskilda personer. Råd för samråd: Bjud in rätt personer för rätt fråga. Det är viktigt att arvodera. I Göteborg finns utbildning i hållbara samråd genom SKL. Tydliga regler och utrymme och tid för egna romska "förmöten". Minoritetserkännandet i korta punkter Reg.prop 1998/99:143 Nationella minoriteter i Sverige. Ratificerade Europarådets ramkonvention, antogs 1999 Trädde i kraft 2 juni år Minoritetslagstiftningen kom 2009 Nationella minoriteter har historiska eller långvariga band med Sverige - fanns här före sekelskiftet. Språkligt skydd i konvention och lag. Stora skillnader mellan ramkonventionen och minoritetslagstiftningen. T.ex. med vem/vad och hur en ska samråda. Samråda betyder råda tillsammans och bestämma tillsammans. Ett återkommande problem är att parterna tolkar ordet samråd olika och vad det egentligen betyder. Panelsamtal Ingela Gotthardsson Region Västerbottens kulturchef, Erik Åström, Maria Ågren, Erland Kaldaras och Ingrid Schiöler diskuterade dagen, bland annat kunde konstateras: Romer är en underrepresenterad grupp i museisamlingar Brist på delaktighet Brist på kunskap om mångfalden inom gruppen Det finns en rädsla för Svenska myndigheter hos Romer pga historien Rädslan är ömsesidig

5 Sid 5 (5) Saknas stöd från politiken och kunskap om samråd Behövs ett långsiktigt åtagande Behövs kontakter mellan romer och majoritetssamhället Öppna samråd finns i Umeå kommun, erfarenheter finns att det svårt att nå romer och det är viktigt att det finns aktiva föreningar eller goda personliga kontakter. Erfarenheter från Ögonblicksteatern lyftes om delaktighet från början och representation. Kulturinslag Dagen bjöd också på kulturinslag. Britt-Inger Lundqvist läste dikten Tattare av Ingela Strandberg. Sonja Nyman från Romska Hjulet berättade om den finsk-romska dräkten. Kjolen innehåller ett tiotal meter sammetstyg och väger mellan 7 och 10 kg. För att den som bär kjolen inte ska få on i ryggen så ligger kjolen på en kudde. Det är inte ett tvång att bära kjol utan ett val. Men de som gjort valet att bära kjolen håller sig till det resten av livet. Det är en del av identiteten, något man är stolt över. Detta kan vara svårt för majoritetssamhället att ta in. Medan majoritetssamhällets val att bära kjol eller byxor sällan problematiseras. Kostnaden för en dräkt idag är ca kronor och det vanliga är att man har en vardagsdräkt och en finare till fest. Mimi Kaldaras framförde traditionell romsk dans och Eskil Columbus framför en varieté av musik från hans 70 år långa karriär som dragspelare! Avslutningsvis läste Mia Taikon dikten Ack guden min om utanförskap, översatt av Katarina Taikon. Avslutning Mia Taikon sammanfattade med att dagen har lyckats samla deltagarna och fått dem att tänka tillsammans. Det finns en vilja att börja om på nytt och göra rätt från början. Det finns ännu mer att veta, idag är en skrapning på ytan och vi hoppas att detta är början på en ny och positiv utveckling. Ambitionen är romerna och institutionerna ska kunna skaka hand. Och nu är det upp till oss på konferensen att arbeta vidare. Programmet för dagen togs fram av sakkunniga som Kulturrådet utsett för uppdraget: Mia Taikon, Erland Kaldaras, Jon Pettersson och Nuri Selim