RAPPORTNUMMER 28 juni 2006 PTS-ER-2006:25 Dnr Ny modell för beredskapsavgiften

Transkript

1 DATUM RAPPORTNUMMER 28 juni 2006 PTS-ER-2006:25 Dnr Ny modell för beredskapsavgiften

2

3 Post- och telestyrelsen

4

5 Innehåll Sammanfattning Bakgrund Syfte, avgränsningar och metod Avgiftsskyldighet Lagen om elektronisk kommunikation Förordningen om elektronisk kommuniktion PTS avgiftsföreskrifter Urval av operatörer Anmäld enligt EkomL Nätägare/innehavare av nät Avgiftens storlek Tillgänglig marknadsinformation Hur tas beredskapsavgiften ut på elmarknaden? Åtgärder för att stärka de elektroniska kommunikationerna mot allvarliga fredstida hot och påfrestningar PTS roll PTS strategi för robusta elektroniska kommunikationer Målen med robusta elektroniska kommunikationer Åtgärdsområden Upphandling av åtgärder Vilka företag och organisationer får ersättning? Vilken verksamhet är föremål för åtgärder? Alternativa avgiftsmodeller Urval av operatörer Nätägare Alla anmälda Undantag av anmälda operatörer under en viss omsättning Undantag av viss verksamhet Grund för beräkning av avgiften Årsomsättning i anmälningspliktig verksamhet Omfattning av nät Procentsats på övriga avgifter till PTS Analys och slutsatser Förslag till ny modell När kan avgiften fastställas och faktureras?...26 Bilagor Bilaga 1 - Åtgärdsområden Bilaga 2 - Förslag till förordningsändring Bilaga 3 - Rutin för fakturering Post- och telestyrelsen 5

6

7 Sammanfattning Följande kriterier ska vara uppfyllda för att betala beredskapsavgift enligt nuvarande modell: operatören är anmäld enligt 2 kap. 1 EkomL, operatören äger nät, operatörens anmälningspliktiga omsättning uppgår till minst 30 miljoner kronor och operatörens verksamhet är av betydelse från allmän synpunkt. Utgångspunkten för vilka som ska betala beredskapsavgift bör vara dem som drar nytta av de åtgärder PTS vidtar för att stärka de elektroniska kommunikationerna mot allvarliga fredstida hot och påfrestningar. De som direkt drar nytta av PTS upphandlingar inom detta område är typiskt sett i huvudsak ett mindre antal operatörer som äger nät samt länsstyrelser som i sin tur förmedlar medlen vidare till operatörer. Indirekt kommer dock åtgärderna en betydligt större krets till nytta. För att tjänsteleverantörer m.fl. som inte äger egna nät ska kunna bedriva verksamhet krävs ett robust nät som kan förmedla tjänsterna. PTS föreslår därför att modellen ändras till att följande kriterier ska vara uppfyllda: operatören är anmäld enligt 2 kap. 1 EkomL och operatörens anmälningspliktiga omsättning uppgår till minst 30 miljoner kronor. Förslaget kräver en ändring av förordning (2003:396) om elektronisk kommunikation. Post- och telestyrelsen 7

8

9 1 Bakgrund Innan lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (EkomL) trädde i kraft betalade Telia Sonera AB hela beredskapsavgiften. I och med införandet av EkomL vidgades antalet operatörer som ska betala avgiften till de operatörer som äger allmänna kommunikationsnät med en årsomsättning om minst 30 miljoner kronor. Avgiftens storlek är dock inte kopplad till ägandet utan till bolagets totala omsättning. Avgiftsuttaget har därför i vissa fall upplevts som snedfördelat eftersom det inte alltid har speglat omfattningen på det nät som operatörerna äger. Operatörer som endast äger nät i mindre omfattning får ändå betala en relativt hög avgift pga. intäkter för tjänster som tillhandahålls i nät som de t.ex. hyr. PTS har fakturerat beredskapsavgift till en större krets av operatörer (dvs. fler än enbart Telia Sonera AB) vid två tillfällen, år 2004 och PTS tillämpning av regelverket får stora ekonomiska konsekvenser för de enskilda operatörerna. Det är därför mycket viktigt att tillämpningen av regelverket är konsekvent och transparent för att garantera att beredskapsavgiften tas ut på ett rättssäkert sätt. 2 Syfte, avgränsningar och metod Syftet med denna utredning är att se över nuvarande modell för beredskapsavgiften samt att vid behov föreslå förändringar. Målet är att så långt det är möjligt utveckla en rättvis och transparent modell för beredskapsavgiften. Modellen ska vara hållbar över tiden. I rapporten överväger PTS om det är lämpligt och möjligt att beredskapsavgiften tas ut på samma grunder som årsavgift för anmälningspliktig verksamhet. PTS undersöker även för- och nackdelar med andra avgiftsmodeller. Utgångspunkten är att finna en avgiftsmodell som ryms inom EkomL. I nuläget finns PTS samtliga avgifter samlade i en avgiftsföreskrift som revideras årligen. PTS har för avsikt att se över avsnittet i föreskriften som avser beredskapsavgiften från och med år 2006 och framåt. Arbetet med att finna en ny avgiftsmodell för beredskapsavgiften har bedrivits som ett projekt inom PTS. I projektgruppen har Catarina Molin, Sofia Norlin, Lotta Smiderstedt, Fredrik Öst och Kristina Mellberg ingått. Post- och telestyrelsen 9

10 Innehåll 3 Avgiftsskyldighet 3.1 Lagen om elektronisk kommunikation Den i lag angivna yttre ramen för dem som är skyldiga att betala beredskapsavgift är de som är anmälda till PTS. I 8 kap. 8 EkomL sägs nämligen att den som bedriver verksamhet som är anmäld enligt 2 kap. 1 lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (EkomL) ska betala en avgift för finansiering av åtgärder mot allvarliga fredstida hot och påfrestningar som gäller elektronisk kommunikation (s.k. beredskapsavgift). De avgifter som tas ut ska fördelas med skälig andel på dem som bedriver anmäld verksamhet (se 8 kap. 18 EkomL). I förarbetena till EkomL 1 sägs följande i fråga om avgiftsskyldigheten. De som bör komma i fråga för avgiftsskyldighet bör begränsas till dem som omfattas av anmälningsplikten enligt lagen. Liksom beträffande avgifterna för att bekosta myndighetsverksamhet enligt lagen (se avsnitt 21.1) bör föreskrifter om avgiftsuttaget ges direkt i lagen. Också här bör anges att avgifterna skall fördelas så att de betalningsskyldiga får bära en skälig andel av kostnaderna. Avgifternas exakta storlek kan fastställas i verkställighetsföreskrifter. Vid utformandet av sådana föreskrifter måste givetvis konkurrensneutralitet iakttas. Det medför att avgiftsuttaget på något sätt måste stå i proportion till företagets storlek för att inte avgiften skall bli mer betungande för små än för större företag. Detta innebär att det i praktiken inte skall förekomma att avgiftsskyldighet bara skall gälla för en operatör. Det är å andra sidan inte givet att alla anmälningspliktiga skall förpliktas att betala avgiften. Mindre operatörer med verksamhet av endast ringa betydelse från allmän synpunkt bör kunna undantas från avgiftsskyldighet, eftersom deras verksamhet typiskt sett inte är föremål för de åtgärder som skall finansieras. De åtgärder som finansieras med hjälp av avgifterna skall inte vara begränsade till fasta kommunikationsnät. Åtgärder skall även kunna avse mobilnät. 3.2 Förordningen om elektronisk kommunikation Regeringen har i förordning begränsat kretsen av dem som är betalningsskyldiga. Enligt 37 förordningen (2003:396) om elektronisk kommunikation ska en årlig avgift betalas av den som innehar allmänna kommunikationsnät av betydelse från allmän synpunkt och bedriver verksamhet som är anmäld enligt 2 kap. 1 EkomL för finansiering av åtgärder mot allvarliga fredstida hot och påfrestningar som gäller elektroniska kommunikationer. 3.3 PTS avgiftsföreskrifter PTS har i sin tur ytterligare begränsat kretsen av betalningsskyldiga. Av 3 PTS avgiftsföreskrifter 2 (PTSFS 2005:7) framgår att det är den som äger allmänna kommunikationsnät av betydelse från allmän synpunkt och som bedriver 1 Prop. 2002/03:110 Lag om elektronisk kommunikation, m.m., s. 293 f. 2 Post- och telestyrelsens föreskrifter (2005:7) om avgifter enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, lagen (2000:121) om radio- och teleterminalutrustning, postlagen (1993:1684) och lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer. 10 Post- och telestyrelsen

11 verksamhet som är anmäld enligt 2 kap. 1 EkomL som ska betala beredskapsavgift. För att få en bild av vilka möjligheter som finns att inom nu gällande reglering finna en fungerande avgiftsmodell beskrivs närmare vad som avses med att vara anmäld enligt EkomL samt inneha och äga nät. 3.4 Urval av operatörer Anmäld enligt EkomL Anmälningspliktig 3 är den som tillhandahåller - allmänna kommunikationsnät av sådant slag som vanligen tillhandahålls mot ersättning eller - allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster. Anmälningsplikten innebär att det ställs krav på alla som avser att tillhandahålla allmänna kommunikationsnät för kommersiellt bruk eller allmänt tillgängliga kommunikationstjänster att göra en anmälan till tillsynsmyndigheten innan de påbörjar verksamheten (se prop. 2002/03:110 s. 362). Det avgörande för anmälningsplikten är alltså tillhandahållandet av ett nät eller en tjänst, inte dess uppbyggnad. Begreppen är teknikneutrala. Allmänt kommunikationsnät är ett system för överföring av signaler som helt eller huvudsakligen används för att tillhandahålla allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster. Ett sådant nät är allmänt tillgängligt om det står öppet för en vid krets av användare att ansluta sig till nätet. Företagsnät och andra typer av privata och slutna nät är inte anmälningspliktiga. Allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster tillhandahålls vanligen mot ersättning och utgörs helt eller huvudsakligen av överföring av signaler i elektroniska kommunikationsnät. Tjänster som erbjuds en ytterst begränsad och exklusiv krets av slutanvändare är inte anmälningspliktiga. Att det skall vara fråga om en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst innebär att radio- och TV-sändningar till allmänheten där mottagaren erhåller ett på förhand bestämt programutbud inte omfattas av anmälningsplikten 4. Även sådan verksamhet som består i att överföra signaler via tråd för utsändning till allmänheten av bl.a. radio- och TV-program är undantagen anmälningsplikten. 5 Idag är ca 500 juridiska personer anmälda till PTS. 3 Se 2 kap. 1 EkomL. 4 se s. 362 i prop. 2002/03:110 samt jfr. 1 kap. 4 andra stycket och 1 kap. 7 EkomL. 5 Se 2 kap. 2 första stycket EkomL. Post- och telestyrelsen 11

12 Innehåll Nätägare/innehavare av nät Ägande Äganderätten är den mest oinskränkta rättigheten till ett föremål (jfr panträtt och nyttjanderätt) eftersom ägaren har rätt att utnyttja sin egendom som han eller hon vill. Det enda undantaget är om det finns inskränkningar i lag eller om ägaren ingått avtal som innebär begränsningar. Genom avtal kan ägaren upplåta en del av rättigheten, exempelvis hyra ut eller upplåta panträtt till en sak. Den som äger ett nät kan genom avtal hyra ut exempelvis delar av nätet till annan. Äganderätten är enligt Nationalencyklopedin i juridisk mening den mest långtgående förfoganderätten som kan föreligga till en viss sak, en s.k. fullständig sakrätt. Äganderätten kan emellertid begränsas genom bestämmelser i lag eller enligt allmänna rättsprinciper. Sålunda gäller bl.a. att rätten kan gå förlorad för ägaren när någon annan gjort ett godtrosförvärv eller när staten tvångsförvärvar egendom genom expropriation. Innehav I 1 kap. 7 EkomL sägs att operatör är den som innehar eller på annat sätt råder över ett allmänt kommunikationsnät eller tillhörande installation. Att lagstiftaren valt orden den som innehar eller på annat sätt råder tyder på att det inte finns något krav på nätägande för att få kalla sig operatör i lagens mening. Att inneha något innebär närmare att vara i besittning av någonting. I Torgny Håstads Sakrätt avseende lös egendom (femte, omarbetade upplagan på s. 50) ges följande definition av begreppet besittning. Med besittning förstås, åtminstone i princip, att en person faktiskt innehar en sak oavsett om han har någon rätt att göra det. I Nationalencyklopedin beskrivs begreppet innehavare med person som innehar ngt vanl. ngt större värde, abstrakt el. konkret: huvudrollsinnehavare; ~n av blomsterhandeln; ~n av världsrekordet. Begreppet besittning beskrivs i Nationalencyklopedin som att (fortlöpande) förfoga över ngt föremål el. ngn abstrakt företeelse. PTS gör därför tolkningen att innehavare i detta sammanhang är den som hyr in sig i en del av någons nät och alltså innehar och förfogar/råder över nätet i den omfattning som avtalet med nätägaren medger. Nät av betydelse från allmän synpunkt En annan begränsning för kretsen som är skyldiga att betala beredskapsavgift är att det i förordningen om elektronisk kommunikation framgår att skyldigheten omfattar den som innehar allmänna kommunikationsnät av betydelse från allmän synpunkt och bedriver verksamhet som är anmäld enligt 2 kap. 1 EkomL. 12 Post- och telestyrelsen

13 I förarbetena till EkomL sägs enbart att mindre operatörer med verksamhet av endast ringa betydelse från allmän synpunkt bör kunna undantas från avgiftsskyldighet, eftersom deras verksamhet typiskt sett inte är föremål för de åtgärder som ska finansieras. En tolkning som kan göras utifrån detta är att operatörer som bedriver verksamhet som typiskt sett är föremål för de åtgärder som finansieras bör vara skyldiga att betala beredskapsavgift. 3.5 Avgiftens storlek Av 37 förordningen om elektronisk kommunikation framgår att avgiften ska uppgå till högst 4 promille av årsomsättningen i den verksamhet som omfattas av anmälan samt att ingen avgift ska betalas om årsomsättningen understiger 5 miljoner kronor. Regeringen fastställer senast den 31 december varje år storleken på beredskapsavgiften för nästkommande år. År 2005 var avgiften högst 100 miljoner kronor. PTS reglerar i avgiftsföreskriften varje år vilken procentsats som ska gälla för beredskapsavgiften. År 2005 fastställdes årsavgiften till 0,17 procent av årsomsättningen i den verksamhet som anmälan avser. De som har en årsomsättning som understiger 30 miljoner kronor betalar ingen avgift. 4 Tillgänglig marknadsinformation I dag använder PTS en modell som innebär att det är den som äger allmänna kommunikationsnät av betydelse från allmän synpunkt och som är anmäld enligt 2 kap. 1 EkomL som ska betala beredskapsavgift. För att denna modell ska vara rättvis och hållbar över tiden måste PTS ha tillförlitliga uppgifter om vilka operatörer på marknaden som äger nät. PTS får in uppgifter om operatörers anmälningspliktiga verksamhet i samband med att anmälan görs till PTS. Den som avser att tillhandahålla bl.a. allmänna kommunikationsnät är nämligen skyldig att göra en anmälan till PTS enligt 2 kap. 1 EkomL (se avsnitt 2.1.1). Avgörande för när en organisation/operatör är anmälningspliktig för ett allmänt kommunikationsnät är när nätet tillhandahålls för kommersiellt bruk, exempelvis genom att kapaciteten säljs vidare till en annan operatör. Den operatör som köper sådan nätkapacitet kan i sin tur tillhandahålla ett allmänt kommunikationsnät som också blir anmälningspliktigt. Det finns således inga krav på att operatören ska äga ett nät för att omfattas av anmälningsplikten. Post- och telestyrelsen 13

14 Innehåll I artikel 3.2 i auktorisationsdirektivet 6 finns regler om omfattningen av uppgiftsinlämningen i samband med en anmälan. Bl.a. sägs att en anmälan inte får innefatta mer än att en juridisk eller fysisk person underrättar den nationella regleringsmyndigheten om att personen har för avsikt att börja tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och lämnar in det minimum av information som den nationella regleringsmyndigheten behöver för att kunna föra ett register eller en förteckning över leverantörer av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. Vidare sägs att informationen ska inskränka sig till sådana uppgifter som är nödvändiga för att identifiera leverantören, t.ex. organisationsnummer, leverantörens kontaktpersoner, adress, en kortfattad beskrivning av nätet eller tjänsten samt den planerade tidpunkten för inledande av verksamhet. Mot bakgrund av att det inte görs någon skillnad på om operatörer äger nät eller köper nätkapacitet från annan för att anmälningsplikten för tillhandahållande av allmänna kommunikationsnät ska inträda samt auktorisationsdirektivets bestämmelser om vilka uppgifter en anmälan får innefatta behöver en aktör som anmäler sig till PTS endast fylla i en blankett om tillhandahållandet avser accessnät (radiobaserat accessnät eller annan accessnät) eller andra kommunikationsnät. De uppgifter som inkommer till PTS i samband med anmälan kan därför inte ligga till grund för vilka operatörer som äger nät. PTS kan däremot i sin tillsyn med stöd av 7 kap. 3 EkomL be aktörer som bedriver verksamhet som omfattas av EkomL att inkomma med uppgifter som behövs för att kontrollera efterlevnaden av allmänna skyldigheter som gäller enligt lagen, exempelvis anmälningsplikten i 2 kap. 1 EkomL och skyldigheten att betala beredskapsavgift enligt 8 kap. 18 EkomL. Försök PTS gjort att samla in uppgifter om vilka företag som är nätägare har dock inte gett tillfredsställande resultat. Det är dessutom resurskrävande att hålla sådan information aktuell över tiden. PTS samlar även in operatörsstatistik till olika offentliga rapporter, exempelvis bredbandsrapporten och Svensk telemarknad. Uppgifter som är presenterade i offentliga rapporter kan även användas av PTS i andra sammanhang. Däremot är det oklart i vilken mån det underlag som PTS begärt in för dessa rapporter kan användas för annat syfte än vad det har samlats in för. I förarbetena till EkomL sägs endast att den som är informationsskyldig har rätt att få kännedom om i vilket syfte informationen ska tillhandahållas och hur den ska användas. Myndigheten ska därför ange för vilket ändamål informationen ska användas. (Se prop. 2002/03:110 s. 401). Det kan därför finnas skäl för att se över möjligheten att framöver kunna använda insamlade uppgifter för ett vidare ändamål. Det som talar mot att kunna vidga användningsområdet för insamlade uppgifter är i första hand att uppgifterna i så fall måste samlas in för många olika ändamål. Fördelen skulle vara att PTS underlättar för operatörerna genom att skicka ut färre frågeformulär än tidigare. 6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv) 14 Post- och telestyrelsen

15 Om PTS anser att avgiftsskyldigheten bör begränsas till nätägare (alternativt innehavare av nät) bör dock grunden för avgiftsuttaget ses över. Som tidigare nämnts har avgiftsuttaget utifrån de regler som gäller för beredskapsavgiften i dag av vissa operatörer upplevts som snedfördelat. Det beror på att avgiftens storlek inte har varit kopplad till det nät operatören äger utan till hela årsomsättningen i den anmälda verksamheten. Denna omsättning avser operatörens totala försäljning av nätkapacitet respektive tjänster oavsett om operatören äger nätet eller hyr det (se bild nedan). Företag som äger en relativt liten del av det nät de förfogar över har därför fått betala en relativt hög avgift p.g.a. intäkter från tjänster som inte är kopplade till nätägande, såsom t.ex. intäkter från förval. Om avgiftsskyldigheten begränsas till nätägare bör därför storleken på avgiften bättre återspegla omfattningen på det nät som operatören äger för att avgiften ska bli rättvis. Detta motsvaras av det mönstrade området i bilden. Bild 1: Önskvärd information om det nät operatören har tillgång till samt tillgänglig information om operatörernas omsättning Tillgång till nät Omsättning Annan verksamhet ex. försäljning av förval Hyrt nät Försäljning av tjänster Avgiftsgrundande omsättning Ägt nät Försäljning av nätkapacitet För att bedöma storleken på nätägandet skulle ett alternativ kunna vara att utgå från den omsättning som enbart härrör från det nät operatören äger. För att få tillgång till sådana uppgifter innebär det att operatören måste särredovisa sina intäkter för tjänster som levereras i eget nät från tjänster som levereras i nät som inte ägs av operatören. På samma sätt måste de särredovisa nätkapacitet som hyrs ut i eget nät respektive nätkapacitet som vidareuthyrs. Det är dock osannolikt att företagen särredovisar sina intäkter på detta sätt i dag och det är heller inte troligt att en sådan särredovisning är möjlig att genomföra i praktiken. För att särskilja nätägare från andra operatörer skulle det i så fall vara lättare att utgå från omfattningen av nät t.ex. i antal kilometer. PTS samlar som tidigare nämnts in uppgifter till t.ex. bredbandsrapporten. Där begärs uppgifter in om mängden nät som företagen äger i antal kilometer fördelat på stomnät, ortsammanbindande nät och områdesnät. Problemet med att använda dessa Post- och telestyrelsen 15

16 Innehåll uppgifter som grund för beredskapsavgiften är att det i många fall är mycket svårt för operatören att ta fram uppgifterna och att de uppgifter som lämnas till PTS därför är gjorda på uppskattningar. Det är dessutom svårt för PTS att verifiera om uppgifterna stämmer. Ett tredje alternativ skulle kunna vara att såsom på elmarknaden ta ut avgiften utifrån antalet abonnemang (se kapitel 5 nedan). Ett abonnemang kan ju sägas vara en anslutning till nätet. På marknaden för elektronisk kommunikation kan dock andra än nätägare tillhandahålla abonnemang. Inte heller detta är därför en bra metod för att särskilja nätägare från övriga operatörer. Sammanfattningsvis kan sägas att PTS har svårt att få en fullständigt tillförlitlig bild av vilka operatörer som äger nät samt omfattningen på detta nät. Även om PTS har möjlighet att kräva in uppgifter om vilka företag som äger nät bedömer PTS att det inte är möjligt att samla in uppgifter som på ett korrekt sätt återspeglar omfattningen på det nät som operatörerna äger. Relevanta uppgifter skulle i alltför hög utsträckning vara baserade på uppskattningar som är svåra för PTS att verifiera. Det är därför svårt att få en rättvis avgiftsfördelning om nuvarande avgiftsmodell som baserar sig på att alla operatörer som äger allmänna kommunikationsnät och som har en anmälningspliktig omsättning som uppgår till minst 30 miljoner kronor används fortsättningsvis. 5 Hur tas beredskapsavgiften ut på elmarknaden? Beredskapsavgift tas i Sverige ut, förutom av telebolagen, även av elbolagen. Denna avgift kallas elberedskapsavgift och den uppgår till 250 miljoner kronor. Elberedskapsavgiften används för att finansiera olika beredskapsåtgärder på elmarknaden. Uppdraget att fatta beslut om dessa åtgärder ligger hos Svenska Kraftnät, men uppdraget att ta in avgiften ligger hos Elsäkerhetsverket. Vid en jämförelse med området elektronisk kommunikation så har PTS båda dessa uppgifter. Elmarknaden liknar i stora delar telemarknaden eftersom det i båda fallen handlar om infrastrukturmarknader, men det finns också stora skillnader. På elmarknaden är företagen uppdelade i sådana som bedriver nätverksamhet och sådana som handlar och producerar el. Nätverksamheten, dvs. överföringen av el, är fortfarande ett monopol, medan handel och produktion av el sker i konkurrens. Motsvarande uppdelning finns inte på telemarknaden där det råder konkurrens både på infrastruktur och på tjänster. Av elberedskapslagen framgår att den som innehar nätkoncession enligt ellagen (1997:857) ska betala elberedskapsavgift. Nätkoncession är benämningen på det tillstånd enligt ellagen som krävs för att få bedriva nätverksamhet. Det innebär att det endast är de som bedriver nätverksamhet som betalar elberedskapsavgift. Att bedriva nätverksamhet enligt ellagen innebär troligen i de flesta fall att företaget äger dessa nät, men det skulle också kunna innebära att de endast innehar näten, utan att äga dem. Dessa regler motsvarar relativt väl nuvarande regler för 16 Post- och telestyrelsen

17 beredskapsavgiften för elektroniska kommunikationer. Där sägs i förordningen att endast de som innehar nät ska betala avgiften och därutöver har PTS i föreskrift snävat in avgiftsskyldigheten till endast de företag som äger nät. Enligt Elberedskapslagen ska elberedskapsavgiften grundas på det antal abonnenter som är anslutna till den avgiftsskyldiges nät. En högre avgift får tas ut för högspänningsabonnemang än för lågspänningsabonnemang. Av förordning om vissa avgifter på elområdet (1997:481) framgår att avgiften uppgår till kronor för högspänningsabonnemang och 45 kronor för lågspänningsabonnemang per kalenderår. Här skiljer sig reglerna väsentligt från de regler som gäller för beredskapsavgiften för elektroniska kommunikationer där avgiften grundar sig på årsomsättningen i den verksamhet som omfattas av anmälan. Sammanfattningsvis kan konstateras att det trots stora likheter mellan el- och telemarknaden finns relativt stora skillnader i reglering mellan marknaderna. Det faktum att det på elmarknaden är monopol på nätverksamheten gör det betydligt lättare att särskilja nätägare/innehavare av nät från övriga. Själva grunden för avgiften utgår därefter från antalet abonnemang, vilket kan antas vara rimligt eftersom det endast är de som bedriver nätverksamhet som tillhandahåller abonnemang. Det skulle däremot vara betydligt svårare att tillämpa dessa regler på marknaden för elektroniska kommunikationer eftersom det inte finns någon så tydlig uppdelning mellan företag som bedriver nätverksamhet respektive de företag som bedriver annan verksamhet inom området. Det innebär att även andra operatörer än de som bedriver nätverksamhet kan tillhandahålla abonnemang på denna marknad. 6 Åtgärder för att stärka de elektroniska kommunikationerna mot allvarliga fredstida hot och påfrestningar Utgångspunkten för denna rapport är att finna en avgiftsmodell som ryms inom EkomL. Den yttre ramen för denna modell är således att det är den som bedriver verksamhet som är anmäld enligt 2 kap. 1 EkomL som ska betala beredskapsavgift. Som framgår av förarbetena (se även kapitel 2.2) bör operatörer med verksamhet av endast ringa betydelse från allmän synpunkt undantas från att betala beredskapsavgift. Verksamhet av endast ringa betydelse anses nämligen inte, typiskt sett, vara föremål för de åtgärder som finansieras med hjälp av beredskapsavgiften. En tolkning som skulle kunna göras utifrån detta är att de operatörer som bedriver verksamhet som typiskt sett är föremål för de åtgärder som finansieras av beredskapsavgiften är av betydelse från allmän synpunkt. Dessa operatörer bör därför vara skyldiga att betala beredskapsavgift. Följande frågor kan således vara intressanta att titta vidare på för att få ett bra underlag till en rättvis och transparent modell för beredskapsavgiften som även är hållbar över tiden. Vilka åtgärder finansieras av beredskapsavgiften? Post- och telestyrelsen 17

18 Innehåll Vilken verksamhet är typiskt sett föremål för dessa åtgärder? Finns det någon/några gemensam nämnare? Är det möjligt att uttyda någon/några verksamhet/-er som typiskt sett inte är föremål för dessa åtgärder och i så fall undanta dessa från betalningsskyldighet? Innan vi försöker besvara dessa frågor görs en beskrivning av vilken roll PTS har och hur PTS arbetar för att stärka de elektroniska kommunikationerna. 6.1 PTS roll PTS är central förvaltningsmyndighet med ett samlat ansvar, sektorsansvar, inom områdena post och elektronisk kommunikation. PTS har såsom sektorsmyndighet ett ansvar för att samhällets behov av elektroniska kommunikationer tillgodoses och ett uppdrag att vidta åtgärder för att förebygga och motverka sårbarhet inom sitt sektorsområde. Beredskapsavgiften används till att finansiera de åtgärder som PTS vidtar för att stärka de elektroniska kommunikationerna mot allvarliga fredstida hot och påfrestningar. Förutom beredskapsavgiften som betalas av anmälda operatörer får PTS även bidrag från Krisberedskapsmyndigheten (KBM) för detta ändamål. Under 2006 kommer PTS att få 99,4 miljoner kronor från beredskapsavgiften och 105 miljoner kronor från KBM, dvs. totalt 204,4 miljoner kronor. Det innebär att de åtgärder som PTS vidtar för att stärka de elektroniska kommunikationerna till hälften finansieras av operatörerna, via beredskapsavgiften, och till hälften av medel från statsbudgeten. 6.2 PTS strategi för robusta elektroniska kommunikationer PTS har utformat en strategi 7 för åren som anger hur PTS som sektorsansvarig myndighet och hur sektorn genom samverkan mellan privat och offentlig verksamhet, kan verka för att tillgodose tillförlitlighet, uthållighet och tillgänglighet hos de elektroniska kommunikationerna vid extraordinära händelser och svåra påfrestningar. Samhällets samlade behov av säkerhet och beredskap tillgodoses genom en helhetssyn på samhällets resurser. Det innebär att utgångspunkten för krishanteringsarbetet är den normala fredsverksamheten, vilken kompletteras med åtgärder inom ramen för säkerhets- och försvarspolitiken. Alla verksamhetsområden i samhället svarar i första hand själva för och finansierar sitt fredstida skydd och sin fredstida förmåga att hantera normalt förekommande störningar och påfrestningar. Därigenom skapas en grundläggande förmåga att tillgodose behovet av säkerhet och beredskap. 7 Robusta kommunikationer strategi för åren , PTS-ER-2006:19, dnr Post- och telestyrelsen

19 Staten svarar för att komplettera denna grundläggande förmåga med åtgärder för att hantera hela hotskalan från allvarliga fredstida kriser till höjd beredskap och krig. Därigenom skapas en förmåga att möta allvarliga hot och påfrestningar samt en handlingsfrihet att kunna anpassa förmågan på medellång och lång sikt. 6.3 Målen med robusta elektroniska kommunikationer Enligt PTS strategi är målet att de elektroniska kommunikationerna ska vara uppbyggda på ett sådant sätt att - kriser i fred inte leder till oacceptabla avbrott eller störningar, - konsekvenser av svåra påfrestningar minimeras och - förmågan på fem till tio års sikt kan anpassas till de krav som ställs i ett förändrat säkerhetspolitiskt läge. Inriktningen för att nå målet/målen är att bibehålla och öka robustheten i de elektroniska kommunikationerna. Vid svåra påfrestningar på samhället i fred ska de elektroniska kommunikationerna ha sådan kapacitet att de uthålligt kan medverka till att viktiga samhällsfunktioner kan upprätthållas. Sådana funktioner är bl.a. ledning, polis, räddningstjänst, vård och omsorg, försörjning med livsmedel, vatten och värme, elförsörjning, viktiga transporter av personer och varor, betalningsväsende och massmedial information. Allmänhetens behov av information och möjligheter till kommunikation för att kunna hantera uppkomna krissituationer måste alltid tillmätas stor vikt. 6.4 Åtgärdsområden PTS tidigare satsningar på robusthet har i stor utsträckning koncentrerats mot totalförsvarets behov av fungerande telekommunikationer vid höjd beredskap och krig. Under 1990-talet genomfördes därför investeringar för att förlägga viktiga växlar och centrala delar av transmissionsnät och styrsystem i skyddade utrymmen i form av bergrum. Detta gällde inledningsvis främst Telia Soneras nät men har efterhand utvidgats till att omfatta flera operatörer. I dag är ett stort antal operatörer som har bedömts vara samhällsviktiga förlagda i dessa bergrum. PTS har även vidtagit andra åtgärder för att minska sårbarheten och öka robustheten, exempelvis förstärkning av reservkraft och ökad redundans. Under de senaste åren har arbetet främst koncentrerats till att förstärka reservkraftsförsörjningen, förbättra redundansen och utveckla krishanteringsförmåga och samverkansformer. Dagens behov med en föränderlig värld ställer krav på en strategi som löpande kan tillgodose robustheten i de elektroniska kommunikationerna. Den tekniska utvecklingen inom området elektronisk kommunikation går mycket snabbt vilket bl.a. medfört ett utökat utbud och därmed ökat beroende av de elektroniska kommunikationerna. De ständiga förändringarna gör sammantaget att det finns behov av en strategi som är anpassad för att löpande kunna tillgodose robustheten i de elektroniska kommunikationerna. Post- och telestyrelsen 19

20 Innehåll PTS anser att det är angeläget att genomföra insatser inom följande åtgärdsområden under åren (Se även bilaga 1). Stimulera till ökat användaransvar inom elektroniska kommunikationer Öka redundans och flexibilitet i nätverk Förbättra skyddet mot både fysiska och elektromagnetiska hot Öka kunskapen om informationssäkerhet Verka för robustare elförsörjning för de elektroniska kommunikationerna och för robustare elektroniska kommunikationer för elförsörjningen Utveckla samverkan Fördjupa det internationella samarbetet Förbättra förmågan till krishantering inom elektroniska kommunikationer Öka robustheten i näten 6.5 Upphandling av åtgärder Utifrån ovan nämnda strategi gör PTS en bedömning om vilka åtgärder som behöver vidtas för att stärka de elektroniska kommunikationerna. De åtgärder som PTS beslutar om utförs genom att PTS upphandlar dessa av olika företag och organisationer. Upphandlingarna av olika varor, tjänster och ibland entreprenader görs i enlighet med lagen om offentlig upphandling (LoU). I vissa fall beslutar PTS att en annan myndighet får ansvaret att genomföra upphandlingen. Det har ofta varit fallet vid den statliga satsningen på utbyggnad av IT-infrastruktur med hög överföringshastighet när det är en myndighet, t.ex. länsstyrelse, regionförbund eller region som har haft det övergripande ansvaret eller en samordnande roll i regionen för denna utbyggnad. I dessa fall fördelar PTS medel till myndigheten, som i sin tur har ansvaret för att upphandla varorna och tjänsterna enligt LoU. Efter det att PTS fattat beslut om en åtgärd begärs offerter in från olika bolag som bedöms som lämpliga att genomföra åtgärden. I de fall åtgärden syftar till att stärka den fysiska infrastrukturen är det vanligtvis den operatör som äger det nät som behöver stärkas som PTS begär in offert ifrån. Operatörens äganderätt och kunskap om sitt telekommunikationsnät och dess uppbyggnad begränsar möjligheten för att annan än nätägaren att utföra åtgärden. I dessa fall begär PTS därför endast in offert från en leverantör. Åtgärder för att öka robustheten för att möta kriser bidrar ofta till ökad säkerhet även under normala förhållanden. Sådana åtgärder har också ett visst kommersiellt värde även om det inte är tillräckligt för att de ska komma till stånd på rent 20 Post- och telestyrelsen

21 kommersiella grunder. När sådana åtgärder vidtas är ambitionen att genom privatoffentlig samverkan nå uppgörelser om samfinansiering mellan staten och enskilda aktörer. I den slutgiltiga beställningen finns i allmänhet avtalat att om uppdraget utförs till en lägre kostnad än vad som prognostiserats finansierar PTS endast den lägre kostnaden. PTS har i efterhand alltid möjlighet att granska projekten för att kontrollera att fakturerade belopp överensstämmer med kostnaden för nedlagt arbete. 6.6 Vilka företag och organisationer får ersättning? Det är olika företag som kan få ersättning för de åtgärder de genomför för att stärka de elektroniska kommunikationerna på uppdrag av PTS. När det gäller åtgärder att förbättra den fysiska infrastrukturen är det vanligtvis nätägare som får i uppdrag att genomföra dessa åtgärder och därmed också får dessa åtgärder finansierade av PTS. Exempel på sådana åtgärder är utbyggnad av redundans i näten utöver vad som är kommersiellt motiverat, reservelsförsörjning och vidmakthållande av centrala noder. Sådana investeringar kommer även andra operatörer som hyr i aktuellt nät tillgodo. Dessa åtgärder kräver omfattande investeringar och den största delen av beredskapsavgiften går till denna typ av åtgärder. Andra åtgärder är samverkan, samarbete och övningar. Dessa kräver deltagande av de större operatörerna, vilka också vanligtvis är nätägare, men kan även vara andra viktiga operatörer. Sådana åtgärder kräver vanligtvis inte lika stora resurser som ovanstående och en mindre del av beredskapsavgiften går därför till dessa åtgärder. Utöver dessa mottagare är det, som tidigare nämnts, även myndigheter som får ersättning från PTS. Förutom att de tilldelas medel för upphandling av regionala nät med redundans har PTS även anslagit medel till myndigheter för olika forskningsprojekt inom området elektroniska kommunikationer. 6.7 Vilken verksamhet är föremål för åtgärder? De åtgärder som PTS finansierar med hjälp av beredskapsavgiften sker alltid inom området elektroniska kommunikationer. Däremot förändras de åtgärder PTS genomför inom området elektroniska kommunikationer över tiden. Under talet genomfördes stora investeringar i bergrum för att skydda viktiga växlar och centrala delar av transmissionsnät och styrsystem. Under senare år har en stor del av PTS medel använts till att förstärka reservkraftsförsörjningen och att förbättra redundansen. Exempelvis har PTS under den period ( ) som den statliga satsningen på IT-infrastruktur äger rum i vissa fall fattat beslut att öka redundansen i de nät som byggs som ett resultat av denna satsning. När den statliga satsningen på IT-infrastruktur upphör kommer PTS troligen i mindre utsträckning satsa medel på redundanta nät. De ständiga förändringarna inom området gör att nya typer av åtgärder kommer att krävas framöver för att fortsatt kunna stärka robustheten i de elektroniska kommunikationerna. Post- och telestyrelsen 21

22 Innehåll Åtgärderna eller de delar av åtgärderna som PTS finansierar ska dessutom vara sådana att de inte skulle ha kommit till stånd på kommersiella grunder. I de fall åtgärden har ett visst kommersiellt värde är ambitionen att åtgärden ska samfinansieras mellan staten och den enskilda aktören. De som får åtgärder finansierade kan därför inte anses ha en så betydande konkurrensfördel av dessa åtgärder. Eftersom stora satsningar under senare år gjorts på fysisk infrastruktur är det naturligt att de direkta mottagarna av PTS medel hittills i stor utsträckning varit nätägare. Det innebär dock inte att det endast är nätägare som har nytta av PTS åtgärder. Förutom nätägarna har även de som förmedlar tjänster i dessa nät nytta av att den fysiska infrastrukturen fungerar vid svåra påfrestningar. Dessutom innebär de ständiga förändringarna inom området att de direkta mottagarna av medel från PTS kommer att variera över tiden. Åtgärderna görs för att stärka de elektroniska kommunikationerna i samhället som helhet. Det gagnar således alla som bedriver verksamhet inom området elektroniska kommunikationer eller som använder sig av elektroniska kommunikationer. 7 Alternativa avgiftsmodeller PTS har övervägt följande alternativa modeller för beredskapsavgiften. Alternativen kan beskrivas i två steg: 1. Urval av operatörer 2. Grund för beräkning av avgiften. I det första steget övervägs om enbart nätägare ska vara avgiftsskyldiga eller om samtliga anmälda operatörer ska betala. Därefter beskrivs vilken grund för beräkning av avgiften som PTS finner mest lämplig. 7.1 Urval av operatörer Nätägare Den nuvarande modellen utgår från att operatörer som är anmälda enligt 2 kap 1 EkomL och som äger allmänna komunikationsnät är avgiftsskyldiga. Problemet med denna modell är att PTS idag har svårt att få en fullständigt tillförlitlig bild av vilka operatörer som äger nät. Sådan information är resurskrävande att hålla aktuell över tiden. 22 Post- och telestyrelsen

23 7.1.2 Alla anmälda Ett annat möjligt alternativ är att samtliga operatörer som är anmälda enligt EkomL, oavsett vilken kategori (nät/tjänster) de är anmälda för, ska betala beredskapsavgift. De åtgärder som PTS genomför med hjälp av beredskapsavgiften stärker de elektroniska kommunikationerna i samhället som helhet och gynnar alla som bedriver verksamhet inom detta område. Förutom nätägarna har även de som förmedlar tjänster i dessa nät nytta av att den fysiska infrastrukturen fungerar vid svåra påfrestningar. PTS bedömer att om den nya avgiftsmodellen ska vara hållbar under en längre tid bör fler är bara nätägare betala beredskapsavgift. Denna modell är även kostnadseffektiv att administrera och kräver inga djupare analyser av operatörerna. I jämförelse med den nuvarande modellen innebär detta alternativ att risken för snedvridning av avgiften minskar. PTS bedömer att operatörerna skulle uppfatta denna modell som mer rättvis och därför vara hållbar över tiden Undantag av anmälda operatörer under en viss omsättning För att underlätta marknadsinträde kan det vara lämpligt att undanta operatörer som har en omsättning under ett visst belopp. PTS har till uppgift att verka för konkurrens och då är det rimligt att de som bygger upp sin verksamhet undantas. PTS har tidigare gjort bedömningen att om omsättningen är minst 30 miljoner kronor så har operatören en verksamhet av betydelse från allmän synpunkt. PTS anser att det är en väl avvägd nivå eftersom det är de operatörer som oftast berörs av PTS insatser direkt eller indirekt. Det kan dock förekomma att även mindre operatörer blir föremål för PTS insatser i de fall operatörerna anses vara samhällsviktiga Undantag av viss verksamhet PTS har övervägt om det skulle vara möjligt att identifiera någon eller några kategorier av verksamhet som typiskt sett inte är föremål för de åtgärder som finansieras med hjälp av beredskapsavgiften och undanta dessa från betalningsskyldighet. Sektorn elektronisk kommunikation är i ständig förändring. Det finns därför problem med att undanta viss verksamhet eller vissa tjänster från avgiftsskyldighet eftersom det ständigt utvecklas nya tjänster. De anmälda företagen kan även förändra sitt tjänsteutbud utan att informera PTS om det. I EkomL finns det endast krav på att den som är anmäld är skyldig att utan dröjsmål anmäla om verksamheten upphör. 8 Även om vissa företag meddelar PTS att de tillhandahåller ytterligare tjänster så är det nästintill omöjligt för PTS att ha en total överblick över vilken verksamhet operatörerna bedriver. PTS måste då varje år göra en total 8 Se 2 kap. 4 EkomL. Post- och telestyrelsen 23

24 Innehåll genomgång av vilka anmälda företag som kan undantas från betalningsskyldigheten, vilket skulle vara mycket tidskrävande. PTS bedömer därför att förutsättningar saknas för att införa ett sådant undantag. 7.2 Grund för beräkning av avgiften Årsomsättning i anmälningspliktig verksamhet I den nuvarande modellen baseras avgiften på årsomsättningen i den verksamhet som omfattas av anmälan. Omsättningen avser därmed både försäljning av tjänster och försäljning av nätkapacitet. Fördelen med denna beräkningsgrund är att den är objektiv och att PTS har möjlighet att granska om lämnade uppgifter är riktiga eller rimliga. Problem att använda denna beräkningsgrund uppstår däremot om PTS önskar begränsa avgiftsskyldigheten till t.ex. nätägare. Storleken på avgiften bör då bättre återspegla omfattningen på det nät som operatören äger för att avgiften ska bli rättvis Omfattning av nät Om PTS anser att enbart nätägare ska vara avgiftsskyldiga behöver den nuvarande grunden för avgiftsuttaget ses över. Avgiften bör då tydligare kopplas till det nät operatören äger och inte till omsättningen i hela den anmälningspliktiga verksamheten. Avgiften kan t.ex. tas ut i förhållande till: 1. omsättning av det nät operatören äger 2. antal kilometer nät som operatören äger 3. antalet abonnemang Det är inte troligt att operatörerna särredovisar sina intäkter på så sätt att det är möjligt att se hur stor del av omsättningen som härrör från eget nät. Denna beräkningsgrund är därför inte möjlig att tillämpa i praktiken. Operatörerna lämnar i dagsläget uppgifter till PTS på antalet kilometer nät de äger, men uppgifterna är baserade på uppskattningar som är svåra för PTS att verifiera. Inte heller uppgifter om antalet abonnemang skulle återspegla det nät operatörerna äger. PTS bedömer därför att ingen av dessa alternativa beräkningsgrunder är lämpliga för att bedöma omfattningen på nätägandet Procentsats på övriga avgifter till PTS I stället för att som i dag betala en avgift baserad på den anmälningspliktiga omsättningen, skulle avgiften kunna beräknas med hjälp av en procentsats på övriga avgifter enligt EkomL som de anmälda betalar till PTS. I dagsläget administreras avgifterna i olika verksamhetssystem inom PTS vilket gör att det är resurskrävande att få fram det totala beloppet av övriga avgifter per operatör. Det saknas därför förutsättningar för att införa en sådan beräkningsgrund på kort sikt. 24 Post- och telestyrelsen

25 8 Analys och slutsatser 8.1 Förslag till ny modell För att vara avgiftsskyldig enligt den nuvarande modellen krävs att operatörerna uppfyller följande kriterier: operatören är anmäld enligt 2 kap. 1 EkomL, operatören äger allmänna kommunikationsnät, operatörens anmälningspliktiga omsättning uppgår till minst 30 miljoner kronor och operatörens verksamhet är av betydelse från allmän synpunkt. För att en avgift ska betraktas som en avgift och inte en skatt, krävs en motprestation som har att göra med avgiften. En skatt är ett tvångsbidrag till staten utan direkt motprestation. Utgångspunkten för vilka som ska betala beredskapsavgift bör vara dem som drar nytta av de åtgärder PTS vidtar för att stärka de elektroniska kommunikationerna mot allvarliga fredstida hot och påfrestningar. Alla verksamhetsområden i samhället ansvarar själva för att upprätthålla och finansiera en grundläggande förmåga att hantera normalt förekommande störningar och påfrestningar. Staten, genom PTS i detta fall, ansvarar för att komplettera den grundläggande nivån med åtgärder för att hantera allvarliga fredstida kriser och påfrestningar samt höjd beredskap och krig. PTS åtgärdsområden för robusta elektroniska kommunikationer förändras över tiden vilket gör att även mottagarna av upphandlingsmedlen ändras bl.a. på grund av den snabba teknikutveckling som sker. De som direkt drar nytta av PTS upphandlingar inom detta område är typiskt sett ett mindre antal operatörer som äger nät samt länsstyrelser som i sin tur förmedlar medlen vidare till operatörer. Indirekt kommer dock åtgärderna en betydligt större krets till nytta. För att tjänsteleverantörer m.fl. som inte äger egna nät ska kunna bedriva verksamhet krävs ett robust nät som kan förmedla tjänsterna. PTS anser därför att även de som indirekt drar nytta av PTS åtgärder kan sägas få en motprestation och därmed även vara avgiftsskyldiga. Lagstiftaren har också angett att alla som är anmälningspliktiga enligt EkomL ska betala beredskapsavgift. Enligt PTS bedömning är det av rättviseskäl inte motiverat att begränsa de avgiftsskyldiga till ett mindre kollektiv. Det är inte heller möjligt att på ett transparent och objektivt sätt avgränsa vilka som drar störst nytta av PTS åtgärder i syfte att minska kretsen avgiftsskyldiga. Som tidigare konstaterats saknas också förutsättningar för att finna en lämplig grund för beräkning av avgiften som är kopplad till nätägandet. Post- och telestyrelsen 25

26 Innehåll PTS finner därför att det finns skäl för att frångå den nuvarande modellen som utgår från operatörer som äger nät och utvidga kretsen av betalningsskyldiga till alla som bedriver verksamhet som är anmäld enligt EkomL. I förarbetena anges att mindre operatörer med verksamhet av endast ringa betydelse från allmän synpunkt bör kunna undantas från avgiftsskyldighet, eftersom deras verksamhet typiskt sett inte är föremål för de åtgärder som ska finansieras. Detta medför att operatörer under en viss storlek bör undantas. I den nu gällande avgiftsföreskriften är gränsen för avgiftsskyldighet satt vid en anmälningspliktig omsättning på minst 30 miljoner kronor. PTS anser att det är en väl avvägd nivå och har i detta arbete inte funnit skäl att ändra denna gräns. PTS har vidare övervägt om samtliga anmälningspliktiga operatörer med en omsättning överstigande 30 miljoner kronor ska vara avgiftsskyldiga eller om det finns anledning att undanta viss typ av verksamhet, som trots sin storlek inte är av betydelse från allmän synpunkt. Det finns dock problem med att undanta vissa verksamheter eftersom nya tjänster utvecklas hela tiden. Operatörer som sedan tidigare bedriver anmälningspliktig verksamhet har ingen skyldighet att upplysa PTS om sådana förändringar. Även om vissa företag meddelar PTS att de tillhandahåller ytterligare tjänster så är det nästintill omöjligt för PTS att ha en total överblick över vilken verksamhet operatörerna bedriver. PTS måste då varje år göra en total genomgång av vilka anmälda företag som kan undantas från betalningsskyldigheten, vilket skulle vara mycket tidskrävande. Risken för att PTS felaktigt debiterar avgift eller underlåter att debitera avgiftsskyldiga är uppenbar. Ur operatörernas perspektiv blir inte heller en bedömning av vilka kriterier som ska vara uppfyllda för att verksamheten ska anses vara av ringa betydelse transparent. PTS anser därför att det saknas förutsättningar för att på detta sätt undanta vissa verksamheter från betalningsskyldighet. Sammanfattningsvis bedömer PTS att samtliga anmälda operatörer med en omsättning på minst 30 miljoner kronor ska vara skyldiga att betala beredskapsavgift. Grunden för avgiften bör liksom tidigare beräknas på omsättningen i hela den anmälningspliktiga verksamheten. För att modellen ska kunna tillämpas fordras att förordningen (2003:396) om elektronisk kommunikation ändras. Förslag till förordningsändring framgår av bilaga När kan avgiften fastställas och faktureras? Det är önskvärt att den nya avgiftsmodellen kan tillämpas redan för 2006 års avgift eftersom den tidigare modellen varit förenad med vissa svårigheter. Eftersom den föreslagna modellen kräver en förordningsändring påverkar det tidpunkten för när PTS styrelse kan fatta beslut om föreskrift och när fakturering av avgiften kan ske. När förordningen är ändrad ska PTS samråda med Ekonomistyrningsverket enligt Avgiftsförordningen (1992:191) 7. Myndigheten ska inleda samrådet minst fyra veckor innan beslut om avgiften fattas. 26 Post- och telestyrelsen