Svar på Samråd angående PTS överväganden avseende gemensamt utnyttjande av fastighetsnät

Transkript

1 1 Svar på Samråd angående PTS överväganden avseende gemensamt utnyttjande av fastighetsnät Från Bostadsrättsföreningen Tegelpråmen, Kungsholmen, Stockholm. Inledning Samrådet avser de utgångspunkter som PTS kan komma att ha vid sin prövning enligt 4 kap. 13 a LEK som träder i kraft 1 juli Ur vår bostadsrättsförenings synvinkel är frågan om när skyldigheter kan åläggas av den största betydelse. Därför fokuserar detta samrådssvar på kapitel 3 och kapitel 4 i rapporten. Även ersättningsfrågorna diskuteras kortfattat. Föreningens utgångspunkt är att regleringen skall ge de enskilda hushållen i en fastighet största möjliga valfrihet vilket enbart kan uppnås med verklig och obegränsad konkurrens. För föreningen är det också av vikt att regleringen underlättar en framtidssäkring av fastighetsnäten, vilket i dagsläget innebär att näten skall klara minst 100 Mbps upp- och nerström. Beskrivning av nät i bostadsrättföreningen Beskrivningen nedan av föreningens fastighetsnät är gjord för att den utformning som finns i vår fastighet troligen är densamma som i många andra fastigheter och kan tjäna som en utgångspunkt för den fortsatta diskussionen. Byggnaden i bostadsrättföreningen Tegelpråmen uppfördes 1997 och förvärvades av bostadsrättsföreningen I byggnaden finns två fastighetsnät. Det ena är ett normalt telefoninät, som ansluter till TeliaSoneras anslutningspunkt och vidare, troligen till TeliaSoneras kombinerade koaxial-fibernät. Detta nät, som anlagts för att klara vanlig rösttelefoni, klarar enligt mätningar mot olika leverantörer maximalt 60 Mbps nerströms med ADSL-teknik. Uppströms är hastigheten mindre än 1 Mbps. Detta fastighetsnät är troligen TeliaSoneras egendom. Det andra fastighetsnätet är också anlagt i samband med att byggnaden uppfördes och är ett koaxialnät för TV-distribution. Detta nät tillhör fastigheten men ComHem har exklusiv rätt till nätet fram till Nätet klarar vad det gäller bredband, enligt leverantören ComHem nerströms maximalt 100 Mbps. Uppströms har inga tillförlitliga mätningar gjorts, men det handlar om omkring 10 Mbps. I fastigheten finns även en anslutning till STOKABs fiber men denna anslutning används inte för närvarande. Se figur 1 nedan!

2 2 Figur 1 Båda näten avslutas med bostadsnät i varje lägenhet med uttag i merparten av rummen. Bostadsnäten är anlagda i kanalisation i väggarna. Ägande- och förfoganderätten av dessa nätdelar är oklar. Förutom de fasta bostadsnäten finns det mer än 20 privata radiobaserade bostadsnät byggda med wi-fi-teknik och ett okänt antal bostadsnät för DECT-telefoner. Eftersom denna fastighet ligger mitt i Stockholms innerstad finns givetvis också tillgång till flera mobilnät, varav fyra UMTS-nät (TeliaSonera, Tele2, Telenor och Tre) och ett LTE-nät (TeliaSonera) 1. Ur synvinkeln att leverera mycket snabbt bredband är enbart LTE-nätet intressant. Mätningar med Bredbandskollen ger vid handen att nerströms erhålls hastigheter på mellan 70 och 80 Mbps och uppströms mellan Mbps. Framtiden för bostadsrättsföreningens kommunikation Regeringens mål är att 2020 skall 90% av alla hushåll ha en bredbandsanslutning av minst 100 Mbps. 2 Som framgår av det ovan finns idag inget nät som uppfyller dessa krav, i vart fall inte om regeringens deklaration skall förstås så att det handlar om verklig hastighet och inte teoretisk maxhastighet. För en fastighet i Stockholms innerstad torde man dessutom ha högre ambitioner än att nå 100 Mbps. Regeringens deklaration talar om tillgång till bredband, vilket inte specificerar om det rör sig om nerströms hastighet eller om det rör sig om hastighet åt båda hållen. I det följande antas att målsättningen avser både uppströms och nerströms hastighet. Konkurrenssituationen SMP-regleringen gör att TeliaSonera måste sälja bitstream eller nätinfrastruktur till andra operatörer. Det gör att för relativt låga hastigheter finns en viss valfrihet för hushållen och det finns en viss konkurrens. Denna konkurrens baseras enbart på telefoninätet. På kabel-tv-nätet är föreningens medlemmar helt hänvisade till ComHem för bredband och för TV. 1 Enligt Nätkollen, natkollen.pts.se/mobile.aspx Se t.ex. Anna-Karin Hatts anförande på PTS konferens 17 februari 2011,

3 3 Orsaken är att ComHem har exklusivitet på föreningens koaxialnät till 2018, en exklusivitet som föreningen ärvt från den föregående ägaren. PTS föreskrift ger väldigt lite vägledning hur PTS skulle bedöma exklusiviteten vad det gäller föreningens koaxialnät. Sådan osäkerhet skapar givetvis problem för föreningen att intressera andra leverantörer av bredbands- och TV-tjänster. Eftersom villkoren är väldigt ospecificerade är utgången av en ansökan oviss och troligen kommer varje resultat att överklagas. Detta är synnerligen olyckligt och kommer inte att befordra konkurrensen. Det som föreslås i PTS föreskrift för att bedöma konkurrenssituationen är en lång rad av ospecificerade uttalanden: Framåtblickande perspektiv Hänsyn till exempelvis kommande utbyggnad av trådlös infrastruktur Parallella fastighetsnät i byggnaden Förekomst av exklusivitetsavtal och deras utformning Huruvida gällande SMP-reglering omhändertar konkurrensproblemen Anläggning av annat fastighetsnät är olönsamt eller fysiskt omöjligt I det följande skall var och en av dessa kommenteras. Framåtblickande perspektiv Man kan fråga sig vad detta egentligen betyder. Det man först associerar till är regeringens ambition vad gäller hushållens bredbandsanslutning. Föreskriften skulle vinna i tydlighet om den gjorde direkta referenser till denna målsättning, speciellt som det har betydelse för diskussionen om konkurrenssituationen. Om ambitionen läggs fast är det tydligt att t.ex. ADSL-baserade nät inte kommer att uppfylla regeringens målsättning och därmed inte kan betraktas som ett alternativ. Det framåtblickande perspektivet borde vara att konkurrensen skall ske mellan alternativ som klarar regeringens ambition, d.v.s. minst 100 Mbps upp- och nerströms. Hänsyn till kommande utbyggnad av trådlös kommunikation Om PTS ambition med denna reglering är att leva upp till regeringens målsättningar kan inget trådlöst alternativ som finns idag uppfylla målsättningen. För närvarande, med begränsat antal LTEkunder, uppnås tillfredställande hastigheter med TeliaSoneras 4G-nät, men definitivt inte i nivå med regeringens målsättning. PTS borde kvalificera vilken kapacitet trådlösa nät skall ha för att betraktas som ett alternativ. Förslagsvis skulle den kapaciteten vara 100 Mbps upp- och nerströms. Parallella fastighetsnät i byggnaden För det första finns ingen kvalificering av vilka nät som skall anses som parallella till det fastighetsnät som det är frågan om. I vår förenings fall är givetvis inte telefoninätet som det ser ut nu och med den teknik som finns tillgänglig ett alternativ om man menar att målsättningen är att nå upp till regeringens ambitioner. För det andra är existensen av ett eller kanske två andra fastighetsnät ingen garanti för att alla leverantörer kan leverera sina tjänster över dessa. Det kan finnas exklusivitet eller äganderätt för

4 4 samtliga nät vilket gör att hushållens möjlighet att välja fritt är inskränkt till en eller två leverantörer. Läget för föreningens medlemmar idag är att det finns två existerande parallella fastighetsnät, och varje enskilt hushåll kan välja mellan ComHem och TeliaSonera m.fl. för smalbandigt bredband och TV. Men det finns ingen möjlighet att välja leverantörerna inom OpenNet, vars bredbandstjänster har högre kvalitet och lägre pris. Existensen av parallella nät borde inte på något sätt vara ett kriterium för om rimlig konkurrens existerar. Så länge hushållen inte kan välja fritt mellan de leverantörer som finns på den geografiska marknaden där hushållet är beläget är konkurrensen begränsad. Det vore mycket mer framsynt om PTS hade hushållens valfrihet eller bristande valfrihet som kriterium. Förekomst av exklusivitetsavtal Här diskuterar PTS tre olika fall: Det finns ett fibernät i fastigheten Det finns ett metallbaserat nät t.ex. koaxial Det finns ett fibernät och ett telefoninät och ägaren av fibernätet förhindrar genom avtal även användande av telefoninätet Man får förmoda att dessa exempel är framtagna av PTS på grundval av breda undersökningar hur det förhåller sig i landets fastigheter. Det är emellertid inte speciellt klargörande för problematiken eftersom det enda PTS säger är att i samtliga dessa fall kan det hända att PTS ger en sökande rätten att använda den infrastruktur där det finns exklusivitetsavtal med annan leverantör. Möjligen finns en viktig distinktion i fallet med det metallbaserade nätet, där tydligen PTS menar att en frekvensdelning skulle kunna tillstrykas men inget nämns om en fysisk delning av abonnentkablarna. Föreningen kan inte bedöma om dessa exempel är realistiska eller vanliga. Det problem som föreningen ser här är snarare kopplat till vilka kriterier skulle gälla för att PTS skulle upphäva exklusiviteten. Det är, som PTS också säger, så att leverantörer erbjuder sig att bygga alternativ infrastruktur i fastigheter mot att exklusivitetsavtal upprättas. Operatörerna tar härvid olika stor affärsrisk. Det finns avtal som innebär att fastighetsägaren betalar för access och för tjänster kollektivt för samtliga hushåll i fastigheten. I det fallet tar operatören ingen eller ytterst liten affärsrisk. De boende kan (via annan infrastruktur) eventuellt välja en annan leverantör för bredband eller TV men exklusivitetsoperatören får ändå betalt för sina tjänster via föreningen, även om de inte utnyttjas. På den andra sidan av skalan av affärsrisker erbjuder sig operatörer att bygga ett alternativt fastighetsnät utan ersättningskrav och har exklusivitet för detta under en period. Det åligger sedan operatören att locka de olika hushållen att teckna tjänsteavtal med operatören under exklusivitetsperioden. Hela affärsrisken ligger i det sammanhanget på exklusivitetsoperatören, om inget hushåll tecknar något avtal om tjänster kommer exklusivitetsoperatören att gå back på investeringen. Emellan dessa båda fall finns alla möjliga mellanformer där operatören säkrar intäkter i olika grad.

5 5 Vad PTS borde ha gjort var att studera dessa olika affärsmodeller och den exklusivitet som är kopplad till dem. Det är för var och en rimligt att en större affärsrisk borde innebära ett accepterande av en längre exklusivitetsperiod, se figur 2. PTS borde också ha angivit hur lång en acceptabel maximal exklusivitet kan vara. Figur 2 Föreningen anser att den maximala exklusivitet som kan accepteras, när operatören tar hela affärsrisken, är fem år. Föreningen grundar detta på att sådana erbjudanden finns på marknaden och det finns inga skäl att acceptera mindre gynnsamma avtal än vad marknaden spontant erbjuder. Föreningen anser vidare att gamla exklusivitetsavtal skall bedömas med den här angivna utgångspunkten. Det betyder att exklusivitetsavtal överstigande fem år kan upphävas omedelbart. Det finns enligt föreningens förmenande inget som helst skäl att analysera om en operatör med exklusivitetsavtal fått investeringen återbetald eller om investeringen varit lönsam. Gamla förhållanden på marknaden skall inte ge fördelar jämfört med förhållandena i dag och det är hur som helst så att PTS uppgift knappast är att minska operatörerna affärsrisk. Speciellt inte som sådana redan är inkluderade för t.ex. termineringspriser genom den WACC som fastställts. PTS skall heller inte reglera operatörernas lönsamhet på konsumentmarknaden. Huruvida gällande SMP-lagstiftning omhändertar konkurrensproblemen Gällande SMP-lagstiftning avser i första hand lokalnätet, där ofta en del är kopparbaserad, ofta fastighetsnätsdelen. Som beskrivits ovan kan inte ADSL uppfylla det mål som regeringen satt upp vad det gäller bredbandsanslutning för alla hushåll. Därmed förefaller hela hänvisningen till SMP vara meningslös och mest intressant för juridiska analyser och spetsfundigheter. I den mån det handlar om det lilla bestånd av fiberanslutningar ända fram till bostaden är det troligt att SMP-åläggandena mot TeliaSonera kan användas. Det är dock för föreningen oklart om det enskilda hushållet verkligen erhåller maximal valfrihet enbart med stöd av SMP-åläggandena, eftersom SMP-åläggandet främst är en rätt för en operatör att använda en annan operatörs nät. Det

6 6 ger däremot, vad föreningen kan förstå, inte valfriheten hos hushållet att använda en operatör för t.ex. bredband och en annan för TV eller olika bredbandserbjudanden för olika ändamål. Anläggning av annat fastighetsnät är olönsamt eller fysiskt omöjligt Detta kriterium är etablerat i telekomreglering sedan länge och har prövats vilket innebär att det troligen inte är problematiskt att tillämpa även på fastighetsnät förutom i ett avseende: Det finns en, som man kan kalla, estetisk aspekt. Nya fastighetsnät kan ofta inte använda existerande kanalisation i fastigheten. Det betyder att nätet måste anläggas synligt i trappuppgångar och det måste tas upp hål in till de enskilda bostäderna. Givetvis finns en estetisk aspekt av detta. Speciellt om fastighetsnäten fortsätter in i bostäderna i form av bostadsnät. Kabel spikad synligt i bostäder uppskattas inte av alla, speciellt i äldre bostäder där flera nät är anlagda på varandra. Detta betyder att fastighetsägare och bostadsinnehavare också måste ha rätten att vägra att ytterligare fastighetsnät anläggs, vilket är rimligt speciellt om det redan existerar nätinfrastruktur i fastigheten. För bostadsrättsinnehavare är numera estetiken en viktig del av bostadens marknadspris. Anläggning av fastighetsnät och bostadsnät kan utgöra ett estetiskt problem och påverka värdet av bostaden. Därmed är sådan alternativ anläggning olönsam för bostadsrättshavaren vilket är en aspekt som PTS inte diskuterat. Summering Det framåtsyftande kriteriet borde vara i enlighet med regeringens ambition för perioden fram till Det betyder att konkurrenssituationen skall utvärderas med hänsyn till sådan bredbandsanslutning och inte beakta alternativ med lägre hastigheter. Trådlös kommunikation, även LTE, uppfyller inte idag regeringens målsättning och behöver därför inte beaktas Parallella fastighetsnät bör beaktas bara i så måtto att alternativen har kapacitet att uppnå regeringens målsättning Exklusivitetsavtal skall respekteras om de inte är orimliga med hänsyn till vad marknaden erbjuder. Idag erbjuder marknaden maximalt fem års exklusivitet för cat6-nät (upp till 10 Gbps) där den anläggande operatören tar hela affärsrisken vad det gäller att erhålla kunder i nätet. SMP-lagstiftningen ger operatörer rättigheter, men ger inte med nödvändighet slutanvändaren, hushållet, en större valfrihet att utnyttja marknadens erbjudanden. Alternativ fastighetsnätstruktur kan vara omöjlig att anlägga av estetiska skäl, skäl som också påverkar värderingen av bostaden. Näthyra och fördelning av kostnader Om flera operatörer delar på ett fastighetsnät kan fråga om ersättning mellan operatörerna uppkomma. PTS för vissa resonemang kring detta men de förefaller inte vara heltäckande eller djupgående. Frågan måste diskuteras utifrån ett antal tänkta fall. Ett exempel är diskussionen om överdimensionerad aktiv utrustning. Anledningen till att en operatör installerat en viss utrustning med en viss dimension är givetvis för att operatören kalkylerat med att utrustningen kommer att betala sig, antingen med nuvarande kundunderlag eller med det kundunderlag operatören förväntar sig i framtiden. Sådan investering är givetvis en del i operatörens affärsrisk.

7 7 Om en operatör tvingas släppa ett monopol på ett visst fastighetsnät och därmed får överkapacitet beror denna överkapacitet på att operatören haft monopol tidigare. Det kan väl knappast anses som rimligt att operatörens tidigare monopolvinster skall kompenseras när det uppstår konkurrens. Det strider mot hela idén bakom teleregleringen. T.ex. får Telia inte ta ut termineringspriser som grundar sig på den kapacitet Telia har installerat under monopoltiden utan på den kapacitet som Telia behöver för att hantera den trafikvolym Telia har i dagsläget på konkurrensmarknaden. Ett analogt resonemang vad det gäller fastighetsnät borde kunna tillämpas. Speciellt borde inte aktiv utrustning som installeras tidigare än vad som anses den maximala exklusivitetsperioden vara föremål för sådana överväganden. I nedanstående tabell sammanfattar föreningen sin uppfattning om vilka ersättningar som en sökande operatör skall betala för access till fastighetsnätet: Ägare till fastighetsnätet Fastighetsägaren med exklusivitetsavtal för en anläggande operatör Fastighetsägaren med exklusivitetsavtal för en anläggande operatör Fastighetsägaren utan exklusivitetsavtal Operatören Operatören Nätets livslängd vid ansökan < exklusivitetsperioden (max 5 år) > exklusivitetsperioden (max 5 år) Betalningsprincip Sökande kompenserar anläggande operatör för återstående exklusivitetsperiod av det passiva nätet. Eftersom operatörerna tar affärsrisken ersätter sökande med 50% av investeringen. Om tredje operatör kommer in ersätter denne de båda andra enligt samma princip, dvs den tredje skall betala 33% av återstående exklusivitetsperiod fördelat mellan de båda föregående Sökande betalar ingenting --- Enligt förhandlad överenskommelse < exklusivitetsperioden (max 5 år) > exklusivitetsperioden (max 5 år) Sökande kompenserar anläggande operatör för återstående exklusivitetsperiod av det passiva nätet. Eftersom operatörerna tar affärsrisken ersätter sökande med 50% av investeringen. Om tredje operatör kommer in ersätter han de båda andra enligt samma princip. Enbart administrativa kostnader för förändringar (om sådana finns) Det investeringskostnaden för det passiva nätet fördelas således på den exklusivitetsperiod som är rimlig med hänsyn till den investerande operatörens affärsmodell. Enligt vår mening är fem år maximal exklusivitetsperiod för den operatör som tar hela affärsrisken.

8 8 Sammanfattning Föreningen är besviken över att PTS inte utarbetat tydligare föreskrifter för detta område. Föreningens bestämda uppfattning är att dessa föreskrifter inte kommer att underlätta konkurrensen utan snarare fördröja att konkurrens uppstår. Oklara föreskrifter kommer enbart leda till att leverantörer tvekar att ta på sig de problem det innebär med myndighetsprövning och sannolika rättstvister. Det är enligt föreningens uppfattning strategiskt väsentligt att lägga fast vad kapacitetsmålsättningen är. Gör man det kan flera av de problem som PTS verkar ha med denna föreskrift lösas betydligt enklare. Föreningen menar att nät som har lägre kapacitet än 100 Mbps upp- och nerströms inte är något alternativ varför de inte behöver beaktas när konkurrensbedömningar görs. Konkurrensbedömningen borde utgå från existensen av konkurrerande tjänsteleverantörer i fastigheten i stället för att fokusera på fysiska nät. Är konkurrensen begränsad jämfört med vad som maximalt erbjuds i det geografiska område där fastigheten befinner sig finns det anledning att tillåta andra att utnyttja fastighetsnätet. Exklusivitetsavtal bör dock respekteras om exklusiviteten är rimlig i tiden. Längden i tid för exklusiviteten hänger starkt samman med affärsmodellen som erbjuds. Marknaden erbjuder, för operatörer som tar hela affärsrisken vad det gäller tjänsteleverans exklusivitet på fem år. Således bör exklusivitet överstigande fem år inte accepteras. En operatör som önskar använda ett fastighetsnät skall givetvis ersätta den som investerat i nätet. En enkel modell för hur sådan ersättning skall beräknas har utformats av föreningen. Fördelen med modellen är att för de allra flesta fastighetsnät kommer ersättningsfrågan inte att vara aktuell eftersom ersättning enbart skall utgå i det fall PTS tillåter konkurrens i fastighetsnät där det är rimligt att nätinvesteraren hade haft exklusivitet. Detta svar har antagits av styrelsen för Bostadsrättsföreningen per capsulam Evy Gunnarsson Ordförande Brf Tegelpråmen Kungsholms Strand Stockholm tegelpramen@gmail.com