KAPELLBLADET. I det här numret. Ordförande har ordet. s Konfirmationen Två nya Hedersmedlemmar. Drömmar så ljuva

Transkript

1 KAPELLBLADET Å r g å n g 6 N u m m e r N o v / D e c I det här numret s. 2-4 Ordförande har ordet s Konfirmationen 2012 s. 5 Två nya Hedersmedlemmar s. 16 Drömmar så ljuva s. 6-7 Minnesord över Tryggve Ahlgren s. 17 Varför 30 år i S:t Olofs kapell s. 8-9 Kyrkokommittén s. 18 Lite av varje s Kulturkommittén s. 19 Höjdpunkter i bilder s. 12 Kapellvärdskommittén s. 20 Vi tackar alla sponsorer s. 13 Dop

2 S i d a 2 Ordföranden har ordet Ordförande S:t Olofs kapell Kristina Holm Vår största oro är dock att utsikten förstörs och därmed blir kapellets kulturvärde och attraktionskraft skadat! Foto Patrik Leonardsson Foto Patrik Leonardsson Planprogram för Tyludden 1:1, värdefull klenod i vapenhuset samt julklappar till kapellets medlemmar! Välkomna till ett nytt nummer av Kapellbladet! Vi som arbetar i kapellet har mycket att berätta om den gångna säsongen och jag tänkte börja med att informera om Kommunstyrelsens planprogram för del av Tyludden 1:1 där kapellet i högsta grad är inblandat. Alla berörda fastighetsägare blev kallade till samråd för utbyte av information och synpunkter kring planprogrammet den 15 augusti på Tylebäcks Kursgård. Bo Keck och jag var där i egenskap av vice ordförande och ordförande i Föreningen S:t Olofs kapell och fick ta del av hur det nya planprogrammet påverkar vårt kapell. Efter att ha studerat de underlag som kommunstyrelsens samhällsbyggnadsutskott har tagit fram samt lyssnat på planarkitekten Åsa Nyberg och hennes assistenter beslöt styrelsen för S:t Olofs kapell att i en skrivelse till kommunstyrelsen avstyrka den i planprogrammet föreslagna bebyggelsen framför kapellet. Låt mig härmed förklara varför kapellstyrelsen fattade detta beslut. Enligt planen föreslås en omfattande ny bebyggelse med flera byggnader på området strax söder om kapellet och norr om Tulltjänstemännens semesterhem. Detta oroar inte bara kapellstyrelsen utan har också upprört kapellvänner såsom kapellets volontärer, medlemmar och sponsorer. Vi tycker inte bara att det är högst olämpligt med en bebyggelse och i synnerhet av slaget konferens- och hotellverksamhet som kommer att inverka störande på det närliggande kapellet. Vi är också oroliga att kapellets parkeringsmöjligheter kommer att begränsas. Var ska alla våra hundratals besökare parkera sina bilar under våra kulturkvällar, under midnattsmässan eller vid stora bröllop? Vi behöver väl knappast påpeka att kapellet i hög grad är beroende av de inkomster som dessa olika aktiviteter ger. Vår största oro är dock att utsikten förstörs och därmed blir kapellets kulturvärde och attraktionskraft skadat! Kapellstyrelsen anser att det är av yttersta vikt att bevara och vara rädda om Tylösands enda kulturhistoriska plats och dess byggnader. Vårt kapell är unikt ur olika avseenden. Både dess historia, det sätt kapellet drivs på och den plats kapellet ligger på. Det är ingen slump att kapellet ligger där det ligger. Utsikten från kyrktrappan är berömd och var en av anledningarna till att initiativtagarna till S:t Olofs kapell, landsantikvarien Erik Salvén och kyrkoherden i Söndrum, Knut Peters, tillsammans med Halmstad kommun bestämde att kapellet skulle återuppbyggas just där. Dessa herrar ansåg att det var viktigt att skydda kapellet från just dylika ingrepp och var förutseende

3 S i d a 3 nog att få det inskrivet i arrendekontraktet som tecknades med Halmstad Kommun 1967 och som gäller fram till år Punkt nr 4 lyder: Staden skall icke tillåta bebyggelse av något slag å den söder om området befintliga bergssluttningen från området till vägen eller bebyggelse invid området av för kapellet störande art: Planprogrammet strider sålunda mot Föreningen S:t Olofs kapell i Tylösands arrendeavtal med kommunen och det är skälet till att kapellstyrelsen skickat in ett yttrande till kommunstyrelsen i Halmstad. Ännu har vi inte fått något svar. När jag senast var i kontakt med planarkitekten informerades jag om att man nu sammanställer alla yttranden och kommer att presentera detta för politikerna i kommunen. Det dröjer alltså innan vi får besked men vi kommer att hålla Er underrättade. Låt mig berätta något som är lite roligare än just planprogram! För ett år sedan kontaktade vi Martin Laurell på Hallands Auktionsverk för värdering av kapellets inventarier. Han uttryckte då sin förtjusning över den vackra oljemålningen i vapenhuset och rekommenderade oss att låta rengöra tavlan. Martin bedömde tavlans ålder till möjligen sent 1600-tal men troligen tidigt 1700-tal och berättade att den är målad på en träpannå och inte duk, vilket var vanligt på den tiden. Vi blev naturligtvis nyfikna på den vackra tavlan. Vad kommer den ifrån? Vad har den för historia? Nästa person att kommentera tavlan var Mikael Qvarsebo som fick uppdraget att restaurera och rengöra den. Han sa samma sak om tavlans ålder och efter rengöringen lyser färgerna mycket klarare och man kan upptäcka saker och motiv i tavlan som man inte har sett förut Vi förstod nu att vi har en gammal klenod hängande i vapenhuset och kontaktade Halmstad museum som har erfarenhet av gamla fina målningar. Museet hjälpte oss hänga upp och fästa tavlan i väggen på samma sätt som man gör på museet, dvs. stöldsäkert. Så den tjuv som läser det här, gör sig icke besvär! I september fick vi besök av konservator Karin Hermerén från Landskrona. Det var Karin som lagade S:t Olof i vintras. Ni minns säkert att höststormen den första advent förra året skakade om kapellet så att skulpturen ramlade ner från väggen och gick i småbitar. S:t Olof kom tillbaka i april, såg ut som ny och var rosig om kinderna och sitter återigen på sin tron i kapellet. Karin kom hit för att beskåda honom på sin rätta plats och uttryckte inte bara förtjusning över sin vän S:t Olof utan också över tavlan i vapenhuset. Karin verifierade att den troligen är målad tidigt 1700-tal. Forts. s. 4 Vi förstod nu att vi har en gammal klenod hängande i vapenhuset

4 S i d a 4 Foto Patrik Leonardsson Foto Patrik Leonardsson Sist vill vi ge alla kapellvänner två julklappar! Bo Keck började göra efterforskningar angående tavlans ursprung och fann ganska snart att den var skänkt av Thor och Hilma Nörbeck-Olsén, förmodligen någon gång på 50-talet. Thor och Hilma hade tre barn, Anne-Marie (sedermera gift med Eric Rasmusson), Olav och Thorwald. Thorwald minns mycket väl tavlan som hängde hemma i vardagsrummet på Fredsgatan 7 där han bodde tillsammans med sina föräldrar från 1929 till Han minns att hans far Thor, som var intresserad av konst, hade köpt tavlan och stolt visade upp den för hustru Hilma, som kanske inte var helt förtjust i det religiösa motivet. Thor Nörbeck-Olsén var sedan 1922 ägare av grossistfirman Carl Berggren & Co, som låg på Köpmansgatan i Halmstad. Somrarna tillbringade familjen i sitt sommarhus i Tylösand och här kom Thor och Hilma tidigt i kontakt med Erik Salvén när han lät återuppbygga kapellet i slutet av 40-talet. Thor engagerade sig i kapellet och skötte bl.a. klockringningen. Thorwald minns att det var lite besvärligt för på den tiden fick man klättra upp i klockstapeln och sköta ringningen manuellt. Han minns också att hans mor Hilma tyckte att det var en god idé att skänka tavlan till kapellet. Hon tyckte att den passade mycket bättre där än hemma i familjens vardagsrum. Tavlan har alltså hängt på sin plats i vapenhuset i snart 60 år och det är till Herr och Fru Nörbeck- Olsén som jag skänker en tacksam tanke. Jag håller med Hilma. Den passar alldeles utmärkt i kapellet. Vem som målat tavlan vet vi inte men den föreställer Maria, Josef och Jesusbarnet tillsammans med Elisabet och hennes son Johannes. Hippolytus skriver att Marias och Elisabets mödrar, Anna och Sobe var systrar vilket gör kvinnorna på tavlan till kusiner och det var Johannes som sedermera döpte sin syssling Jesus. Men det är en annan historia. Sist vill vi ge alla kapellvänner två julklappar! Lagom till det nya året 2013 kommer kapellets nya hemsida att lanseras. Vår ambition är att vara aktiva på hemsidan och via detta forum dagligen informera om vad som händer i kapellet. Vår andra julklapp är att detta Kapellblad i år kommer att skickas till ALLA medlemmar per post. I december har vi tre möjligheter att träffas i kapellet. Första adventsgudstjänsten, Luciafirandet med barnen från Eketångaskolan samt vår Midnattsmässa på Julafton. Jag ser fram emot att träffa många medlemmar under dessa dagar. På S:t Olofs kapells vägnar vill jag önska Er alla en God Jul och ett Gott Nytt År! Kristina Holm

5 Två nya hedersledamöter S i d a 5 Vid årsmötet den 23 april valde medlemmarna i Föreningen S:t Olofs kapell i Tylösand två nya Hedersledamöter, Beatrice Stael von Holstein och Siv Wahlbeck. Beatrice och Siv har ägnat mycket kärlek och omsorg åt kapellet under många år. Siv Wahlbeck har tidiga minnen av kapellets initiativtagare Erik Salvén tack vare sin far, Artur Johansson, som arbetade som bokbindare hos Meijels Bokbinderi på Hamngatan i Halmstad. Erik Salvén besökte ofta bokbinderiet med psalmböcker som behövde lagas. Siv minns honom som en stressad och nervös man, men också gudfruktig och snäll. Han var omtyckt av alla men lite disträ. Sedermera bodde Siv tillsamman med sin make Carl-Eric många år delvis i Marbella och tjänstgjorde då som kyrkvärd i Svenska Kyrkan i Nueva Andalucia. Detta visste Barbro och Tryggve Ahlgren och frågade därför Siv i slutet av 80-talet om hon ville hjälpa dem med arbetet med S:t Olofs kapell. Siv ställde gärna upp som kapellvärd men hennes stora gärning blev Brudkammaren. Den var bara en vedbod när Siv kom till kapellet. Siv lät renovera den med hjälp av dåvarande vaktmästaren Börje. Hon inredde den med vackra trägolv och ändamålsenliga möbler och gardiner. Siv berättar att det vackra toalettbordet som finns i Brudkammaren en gång tillhört Tryggves mor. Under alla år har Siv försett Brudkammaren med färska blommor och än idag besöker hon Brudkammaren regelbundet med sina buketter. Beatrice Stael von Holstein kom i kontakt med kapellet i mitten av 80-talet då hon gick en kurs i möbelrenovering, som hon för övrigt efter 37 år fortfarande går på. På samma kurs gick Carl-Ivar Wennerholm som ingick i kapellets styrelse på den tiden. Carl-Ivar inspirerade Beatrice att engagera sig i kapellet. Den dåvarande styrelsen ville inte ta ansvar för kapellets framtid och det fanns risk för att kapellet kunde gå stiftelsen ur händerna. Beatrice blev ledamot i den interimsstyrelse som då bildades tillsammans med bl.a. Carl-Ivar och Tryggve Ahlgren och var med om att rädda kapellets framtid. Beatrice, som var intresserad av gamla hus, hade ansvar för de olika byggnadernas interiörer och har varit mån om att bevara och skydda dessa från förändringar. När jag intervjuade Beatrice inför utnämningen, berättade hon att de 25 år som hon ägnat kapellet har betytt mycket för henne. Jag har fått upp ögonen för en annan värld än den jag var van vid säger hon och betonar vikten av kamratskapet hon fått uppleva och det goda samarbetet med engagerade människor. Beatrice arbetar fortfarande i kapellet och hoppar in och hjälper till när det behövs och hon representerar S:t Olofsvännerna i kyrkorådet och i kyrkofullmäktige i Söndrum-Vapnö församling sedan sju år tillbaka. Medlemmarna i S:t Olofs kapell kan vara stolta över sina Hedersledamöter. De har båda betytt mycket för kapellet under många år. Siv och Beatrice är goda förebilder för oss som arbetar med kapellet idag. Deras livsgärning i kapellet är inspirerande! Kristina Holm Deras livsgärning i kapellet är inspirerande!

6 S i d a 6 Så minns jag Tryggve Ahlgren Hedersmedlem Beatrice Stael von Holstein Tryggve Ahlgren somnade stilla in den 15 maj 2012, 92 år gammal och vi minns en hängiven kapellvän som med starkt engagemang följt och arbetat med S:t Olofs kapell ända sedan Erik Salvén 1947 började återuppbyggnaden av det kapell vi har idag i Tylösand. Efter sin pensionering på 80-talet ägnade Tryggve och hans hustru Barbro en mycket stor del av sin tid åt att sköta kapellet. Här berättar Beatrice Stael von Holstein om sitt mångåriga och nära samarbete med Tryggve. Beatrice ska tacka för maten! Tryggve och hans sambo och sedermera hustru Barbro och jag arbetade tillsammans mycket och helhjärtat för kapellet under en hel del år och vi blev också goda vänner. Jag hade förmånen att få uppleva den icke officielle Tryggve. Första gången jag var bjuden på middag hem till Ahlgrens var jag den enda förstagångsgästen och hade värden till bordet. Jag kände inte någon av medgästerna mycket mer än till namnet och var möjligen yngst. När desserten nästan var avnjuten, säger Tryggve till mig att han tycker att jag ska tacka för maten. Nej, jag ska väl inte ta denna hedervärda uppgift från den rättmätige personen vid värdinnans sida!, sa jag. Jo då, han blir bara glad att slippa, sa Tryggve och signalerade att han bestämt att Beatrice ska tacka för maten! Jag reste mig upp, fick en glad nickning från värdinnans bordskavaljer och höll ett litet tal. Det var inte så svårt, jag var bara utsatt för ett vänligt test från Tryggves sida. Ett annat test var nog det svar som Tryggve gav mig på min fråga om innehållet i ett flaggspel, som han just monterat upp utanför kapellet. Svarsinnehållet passade absolut inte som välkomsthälsning till en kyrkobyggnad och mitt minspel var nog precis det Tryggve önskat; lite förvånat, chockat och återhållet roat. Han brast ut i ett hjärtligt skratt och jag vet fortfarande inte vad flaggorna betydde. Tryggve tyckte väldigt illa om ohederlighet. Efter gudstjänsten i kapellet på söndagarna besökte Barbro, Tryggve och jag, då och då, någon liten krog, antingen på gångavstånd eller inom rimligt bilåkande. Vid ett sådant tillfälle hör jag Tryggve i ganska skarp ton säga till krögaren att han ville ha in den beställda vinflaskan oöppnad! Därefter vände han sig till mig och förklarade att man på vissa krogar tror att Tryggve inte kan känna skillnad på gott vin och billigt blask. Han hade nämligen vid flera tillfällen råkat ut för att krögaren bytt ut vinet i flaskan. Kapellets sammanträden på den tiden hölls oftast i matsalen hemma hos Barbro och Tryggve. Första gången jag var med, uttryckte jag min beundran över en speciellt tilltalande kombination av konstföremål. Nästa gång vi hade sammanträde tilldelades jag av Tryggve en stol varifrån jag hade just dessa konstföremål i blickfånget. Man mår bra av att se vackra saker förklarade Tryggve för mig. Sista gången jag träffade Tryggve var bara någon vecka innan han gick bort. Kyrkoherde Anders Carlwe och jag hälsade på och Anders hade några frågor angående S:t Olofs kapell som Tryggve med tilltagande intresse besvarade. Jag tror att Tryggve tyckte att det var roligt att fortfarande kunna bidra med sin kunskap om kapellet. Beatrice Stael von Holstein

7 Minnesord av Kristina Holm vid Tryggve Ahlgrens begravning i S:t Olofs kapell den 13 juni 2012 S i d a 7 Mitt namn är Kristina Holm, och det är i egenskap som ordförande i Föreningen S:t Olofs kapell i Tylösand som jag skulle vilja säga några ord om Tryggve Ahlgren. Förutom kapellets initiativtagare Erik Salvén, är det inte många som betytt så mycket för kapellet som Tryggve Ahlgren. När Erik Salvén lät återuppföra kapellet på sin nuvarande plats i Tylösand i slutet av 40-talet, bodde han ibland över hos Tryggve i hans hus på Tylösandvägen 31. Tryggve var då en ung man i 30-årsåldern och bodde under semestern i sommarhuset som hans mor lät bygga Tryggve berättade ofta hur Erik Salvén kunde dyka upp på kvällen, precis lagom till middagen och se hungrig ut. Han bjöds alltid att delta i Tryggves och hans dåvarande hustru Mias måltider och på så vis fick Tryggve dagsrapporter om Erik Salvéns arbete med att återuppbygga kapellet. Ibland stannade Erik Salvén över natten, trött efter sitt idoga arbete. Tryggve Ahlgren var tidigt intresserad av konst, kultur och historia och jag förmodar att redan nu, innan ens kapellet var färdigt och invigt, väcktes hans intresse och kärlek till kapellet. Efter sin juristexamen i Lund, flyttade Tryggve så småningom till Gävle där han först arbetade på Rudins Advokatbyrå och sedan i många år som bankdirektör för Gävledala Stadshypotek. Förutom arbetet som finsk konsul, var Tryggve även den drivande kraften bakom utsmyckningen av Gävle stad via GDJ-fonden, huvudsakligen med skulpturer. Men Tryggve glömde inte sitt Tylösand utan återvände tillsammans med familjen hit till sitt sommarhus varje år. Efter sin pensionering i mitten av 80-talet, flyttade Tryggve till sitt nyrenoverade sommarhus för gott och det är nu som Tryggve, tillsammans med hustrun Barbro fick tid att ägna sig åt kapellet. Kapellet blev deras gemensamma ögonsten! De var kapellvärdar på gudstjänster, bröllop, dop och begravningar. De putsade mässing, smyckade kapellet med blommor och ljus, underhöll fastigheterna, skapade rutiner för kapellvärdarna, utrustade kaplansgården och de andra husen runt tunet med möbler och porslin. De engagerade andra personer att ställa upp som vaktmästare, präster, och organister. De skötte om brudpar, bokningar och var kapellets ansikten utåt. Tryggve satt under många år i styrelsen, skötte om ekonomin och drog in pengar till kapellet i form av medlemsavgifter och både stora och mindre donationer. Många inventarier i kapellet har skänkts av Tryggve. Den vackra mattan framför altarringen, Montanus, designad och vävd av textilkonstnärinnan Judith Johansson Alla stolsdyner i kapellets bänkar. Vår eminenta ljudanläggning. Ja, listan kan göras lång. Dessutom har Tryggve privat gjort betydande donationer till kapellet genom Karin och Tryggve Ahlgrens Fond och genom Barbro och Tryggve Ahlgrens Fond som förvaltas av kapellstyrelsen. I början av 2000-talet, bildade Tryggve S:t Olofs vänner som ställde upp i kyrkovalet i Söndrums församling. Och precis som många av Tryggves projekt, blev valet en framgång och Tryggve, tillsammans med andra S:t Olofsvänner tog plats i Kyrkorådet och Kyrkofullmäktige i Söndrum och fick på så vis chans att påverka det kyrkliga samarbetet i församlingen. Föreningen S:t Olofs kapell i Tylösand är mycket tacksamma för allt kärleksfullt arbete och engagemang som Tryggve Ahlgren visat kapellet i alla år. Han har i högsta grad bidragit till att göra S:t Olofs kapell i Tylösand till den kulturhistoriska pärla som det är idag. Ordförande S:t Olofs kapell Kristina Holm Föreningen S:t Olofs kapell i Tylösand är mycket tacksamma för allt kärleksfullt arbete och engagemang som Tryggve Ahlgren visat kapellet i alla år.

8 S i d a 8 Kyrkokommittén Vice ordförande S:t Olofs kapell Ordförande kyrkokommittén Bo Keck Med en så stor variation av präster och organister under en säsong uppstår det intressanta möten mellan olika personligheter Den i kyrkligt hänseende högaktiva sommarsäsongen inleddes redan den 14 maj med ett nygammalt återseende. Prästen Kjell Ove Nilsson från Lund fick inleda säsongen tillsammans med organisten Henrik Cervin, som firar 30 år som verksam i S:t Olofs kapell nästa säsong Nästa präst var David Knutsson Hall från Helsingborg. Han har under de senaste åren hållit talet på nationaldagen. I år tjänstgjorde han tillsammans med en ny bekantskap, organisten Bo- Armand Olsson från Karlskrona. Som tillika operasångare ledde han allsången på Tunet på ett förtjänstfullt sätt. David Knutsson-Hall Därefter inleddes konfirmationsundervisningen i kapellet. Ny för året som konfirmationspräst var David Melin från Stockholm. Tillsammans med vår trotjänare organisten Yvonne Steen-Ohlander från Växjö genomfördes konfirmationsundervisning för 25 konfirmander under tre intensiva veckor med ett inslag av ett tvådagarsläger på kommunens anläggning Ön. Ett inledande läger gick av stapeln i Livräddarnas lokaler veckoslutet april. Så var det dags igen för vårt unga prästpar, Regina och Peter Vang Piscator, från Värmland med sina tre barn. Lars Artborg Bo-Armand njuter av kaffestunden på stentrappan till organistbostaden. Barnen har redan hunnit muta in Kaplansgården och tunet som deras sommarställe. Ett kärt återseende var också organisten Lars Artborg från Stockholm. En annan trotjänare är prästen Jan-Evert Petersson från Värmland och Hammarö församling, där också Regina tjänstgör. Tillsammans med den konstintresserade- och verksamma hustrun Annika Eriksdotter, som broderat vårt ambohänge och feststola, inspirerad av stranden och havet nedanför kapellet, utgör de en viktig kontinuitet i kapellets sommarverksamhet. En ny intressant bekantskap var organisten Camilla Voigt från Göteborg. Hon framförde egenhändigt komponerade psalmer med texter skrivna av hennes prästkollega i hemförsamlingen. En annan ny fin bekantskap var prästen Sven-Erik Palmbring från Helsingborg. Tillsammans med organisten Henrik Cervin avslutade han sommarsäsongen i kapellet. Med en så stor variation av präster och organister under en säsong uppstår det intressanta möten mellan olika personligheter vilket gör gudstjänsterna varierade, spännande, nyskapande, kreativa och tillåtande, men där ändå S:t Olofs kapells traditioner finns som grund.

9 S i d a 9 Överst till vänster: Prästen Jan-Evert Petersson med hustru Annika Eriksdotter. Stora bilden: Familjen Piscator. Mamma Regina med Gabriel i knät, storasyster Johanna, pappa Peter med lillasyster Thea i knät. Nederst till höger: Prästen Sven-Erik Palmbring Övergången mellan sommar- och vintersäsong markerades med den sedvanliga Lidhultsdagen, den första söndagen i september, i år den 2 september, då Lidhults församling firade gudstjänst i sin gamla kyrka. Under vintersäsongen har Söndrum- Vapnö församling ansvarat för gudstjänsterna sista söndagen i varje månad med höjdpunkter som adventsgudstjänsten, midnattsmässan på julnatten, Emmausmässan med pilgrimsvandring annandag påsk och den numera traditionsenliga gammaldags gudstjänsten anno 1820 som avslutning på vintersäsongen Det känns tryggt med det goda samarbetet med Söndrum-Vapnö församling. Helt i tillskyndarna av kapellets skapelse landsantikvarien Erik Salvéns och kyrkoherden Knut Peters anda. S:t Olofs kapell har under senare år, inte bara varit en sommarkyrka, utan mer och mer blivit en kyrka med verksamhet under hela året. Det visar sig inte minst i det stora antalet vigslar och dop, men även begravningar som fördelas över året. Det känns bra för oss som på ideell basis är verksamma i S:t Olofs kapell, att kapellet, i dess bästa bemärkelse, är en levande kyrka. S:t Olofs kapell tackar Ann-Kristin Ambjörnsson som i år skänkte denna vackra ljusstake. Tillverkad av Lennart Hjelmqvist, Unnaryd, som även har tillverkat kapellets mässingsdopfat. Vi ser fram emot gudstjänsten första advent och midnattsmässan på julafton, men också mot nästa säsong. I skrivande stund pågår planeringen som bäst inför kommande säsong. Glädjande nog vill huvudparten av sommarsäsongens tjänstgörande präster och organister gärna komma tillbaka sommarsäsongen Bo Keck Det känns bra för oss som på ideell basis är verksamma i S:t Olofs kapell, att kapellet, i dess bästa bemärkelse, är en levande kyrka.

10 S i d a 10 Kulturkommittén Ordförande kulturkommittén Birgitta Henning...för att skapa ett kulturellt program i S:t Olofs kapell med god balans och variation mellan tradition och nytänkande. Med höstens vindar utanför rutorna, kommer sommarens omväxlande väder upp som en tankeväckande minnesbild. Inom Kulturkommittén som består av Marianne (Nanne) Larsson, Margareta (Maggan) Nilsson och jag, Birgitta Henning, resonerar vi varje år mycket kring artister och innehåll för att skapa ett kulturellt program i S:t Olofs kapell med god balans och variation mellan tradition och nytänkande. Sommaren inleddes helt traditionsenligt med vårt Nationaldagsfirande med solsken, flaggor, sång och kaffe på tunet. Anders Bergenek från Föreningen Gamla Halmstad återkom med sin innehållsrika och medryckande skildring av händelserna i världen och i Halmstad under året Midsommarens dansuppvisning av Folkdansens Vänner i Halmstad sken i kapp med solen och kaffegästerna på tunet. Tradition innebär för oss också de artister och musiker som vi vet att de uppskattas mycket av våra åhörare vilka återkommer år efter år och gärna lyssnar till och låter sig underhållas av sina favoriter. Främst i denna skara artister finns vårt Taubegäng bestående av Lars Häggström, Stefan Petzén, Stefan Wikrén och Bengt- Göte Bengtsson. De ville i år vidga sin repertoar till att inte bara handla om Taube-visor utan även visor av bl.a. Olle Adolfsson, Dan Andersson, Brel etc. Det fullsatta kapellet ville höra mer av detta även nästa år, var det tydliga budskapet! De spelglada musikerna i Nizzan Jazz fick också i år kapellet att genomsyras av de många härliga, svängiga låtarna och sångerna vilka belönades med dånande applåder. Det tredje programmet med tradition var återseendets och återhörandets glädje tillsammans med våra vänner från Växjö, Leif Adolfsson, Yvonne Steen-Ohlander och basisten Per Olof Jonsson. Programmet i år handlade om att Ta mig till havet och framfördes med sedvanlig musikalitet och värme. Som en övergång till det nya kunde vi i år välkomna tillbaka vårt nytillskott från förra sommaren St Mikael Gospel från Ängelholm en grupp om 35 personer som skapade en härlig kväll att glädjas åt genom sin medryckande musik och sin professionalism. Gensvaret i kapellet blev varmt och stort även i år. Kön är lång, men sommarkvällen bjuder på vackert väder. Fullsatt i S:t Olofs kapell. Snart spelar kvartetten sin medryckande musik och publiken sjunger gärna med.

11 S i d a 11 När Stefan W, Lars, Bengt-Göte och Stefan P spelar, svänger det i kapellet. Sommarens tre avslutande program gick helt och fullt i nytänkandets tecken. Vi känner oss mycket glada och stolta över att ha lyckats locka hit två personer, verksamma i Stockholm och som bägge har stått på vår önskelista under många år. Den 26 juli kom Olle Carlsson, kyrkoherde i Katarina Församling i Stockholm till oss och berättade om Mitt Himla Liv. Ett liv som verkligen varit en upplevelserik berg- och dalbana med många tuffa inslag. Så småningom ledde resan fram till att Allhelgonakyrkan på söder i Stockholm vecka efter vecka fylldes till bredden av människor som ville vara delaktiga i den stora och varma gemenskap som skapades där och som Olle Carlsson förmedlade till oss på sitt personliga sätt. Som extra inslag hade vi den 31 juli den stora glädjen att få lyssna till Claes Hultlings fascinerande berättelse Tillbaka till Livet. Claes är läkare och för 28 år sedan dök han på ett olyckligt sätt i Stockholms skärgård med en omfattande ryggmärgsskada som följd samt ett fortsatt liv i rullstol. Denna skada har dock inte hindrat Claes från att leva ett mycket aktivt liv som läkare vid Karolinska Institutet och som initiativtagare till och VD för Stiftelsen Spinalis, där man forskar kring ryggmärgsskador och framgångsrik rehabilitering. Claes är även den första ryggmärgsskadade man i världen att bli far till nu 14 årige Emil. Birgitta blickar mot nya mål. Sedermera har samma metod möjliggjort för ytterligare 200 män att bli fäder trots sina omfattande skador. Vi fick många tankeväckande perspektiv på tillvaron denna intensiva kväll. Sommarens kulturella program avslutades med en magisk kväll där Fru Musica och Fru Bokia förenades i en skön harmoni. Ulrika Larsson från Bokia kåserade på sitt säregna medryckande och underhållande sätt kring ett antal läsvärda böcker. För den stämningsfulla och omväxlande musiken svarade tre unga musiker med Halmstad anknytning vilka gjort flera bejublade framträdanden runt om i Halmstad, nämligen Trio Nuevo med Marie Johansson, Daniel Gunnarsson och Fredrik Malesjö. Allt detta gav också hopp och mersmak inför framtiden. Därmed fick vi en mycket varm och värdig avrundning på en innehållsrik kulturell sommar i S:t Olofs kapell Tack och mycket välkomna tillbaka nästa sommar. För den stämningsfulla och omväxlande musiken svarade tre unga musiker med Halmstad anknytning Birgitta Henning

12 S i d a 12 Kapellvärdskommittén Ordförande kapellvärdskommittén Britta Halonen Hesse Vi fick både bokningar och intresseanmälningar och vi hoppas att kunna vara med nästa år igen. Frank Claesson ägare till Svenssons Begravnings Byrå Inför sommarens alla aktiviteter genomfördes enligt tradition en första hjälpen (HLR) kurs och en brandövning. Vi fick sitta på golvet och öva med dockan Ann och övade även på varandra hur man gör när någon sätter något i halsen. Efter fikapaus var det dags att gå ut på tunet och öva brandsläckning med olika sorters brandsläckare. Dessa övningar är mycket viktiga för oss som är aktiva som kapellvärdar och kommer även i fortsättningen att repeteras. Lite senare på försommaren, lagom innan första prästen och organisten anlände, var vi några glada kapellvärdar som putsade och gjorde rent all mässing och alla ljusstakar och ljuskronor. Lagom till detta kom en efterlängtad gåva i form av nya ljusmanschetter som gör att ljusen inte kan droppa ner på besökare när fönstren är öppna, under somriga vigslar och dop. Ljusmanschetterna är stora, svarta och av metall och passar fint in i miljön. Stort tack till Beje Karlsson som både tillverkade och skänkte dem till kapellet. Vi välkomnade två nya kapellvärdar, Maud Blomberg och Kerstin Persson, som vi hoppas ska finna sin plats i vår glada gemenskap. Karin Östlund som kom med förra året har varit en klippa och stor hjälp i kapellets verksamhet. Vi välkomnar gärna fler kapellvärdar och har du viljan och engagemanget är du välkommen att kontakta mig. När sommaren var som vackrast genomfördes åter igen vår snart berömda Loppis. Det var som vanligt stort intresse och vädret var perfekt. Stort tack till alla som hjälpte till före, under och efter Loppisdagen. Vi får se om det blir en ny loppis till sommaren 2013, vilket till stor del beror på Er välvilja att skänka det ni inte längre behöver. Hittills har Ni varit fantastiska, och vi hoppas så klart att Ni vill fortsätta i den andan. Eftersom antalet begravningarna har ökat i kapellet bjöd vi in Frank Claesson från Svenssons Begravningsbyrå för att berätta vad som är viktigt att tänka på som kapellvärd och hur man bemöter anhöriga och gäster. Det blev många frågor, svar och intressanta diskussioner. Hösten kom, präster och organister åkte hem och högsäsongen avtog, men glädjande nog är kapellet fortfarande väl anlitat, så kapellvärdarnas välförtjänta vila får vänta lite till. Ännu finns det dop, skolavslutningar och gudstjänster som skall arrangeras. Årets sista vigsel i kapellet sker Sista chansen på 988 år att få ett liknande datum. S:t Olofs kapell ställde ut för första gången på Fest- och bröllopsmässa på Wapnö slott. Söndrum- Vapnö församling hjälpte till att ordna en plats åt oss i Magasinet. Det kändes bra att S:t Olofs kapell fick visa upp sig för allmänheten. Vi fick både bokningar och intresseanmälningar. Vi hoppas att kunna vara med nästa år igen. Det har varit en mycket bra sommar. Ett stort tack till alla som hjälpt till som kapellvärdar vid både kyrkliga och kulturella program och vid kaffeserveringar. Britta Halonen Hesse

13 S i d a 13 Anders Gustav Emil Holms dop i St Olofs kapell Midsommardagen Försommarvackert och idag är det Gustavs dag. Anders Gustav Emil laddar inför sitt stundande dop tillsammans med sina föräldrar, Helena och Christian Holm och prästen David Melin som går igenom det sista tillsammans med Gustavs gudföräldrar, Hilda Bengtsson, Lisa Holm Rinne och Pasi Rinne, i brudkammaren. Stämningen är förvånansvärt lugn när det är en halvtimma kvar och hela följet träffas och de sista uppgifterna delas upp emellan oss. Gustavs gudfar Pasi håller i korset och leder prästen, familjen och gudföräldrar in i kyrkan. Gudmor Lisa Holm Rinne får i uppdrag att läsa text medan gudmor Hilda Bengtsson håller Gustav i sin trygga famn. I kyrkan väntar Gustavs kusiner, mor- och farföräldrar, mostrar, fastrar, morbröder och farbröder. Prästen hälsar alla välkomna och vi stämmer tillsammans upp i första psalmen, I denna ljuva sommartid. Trots att det bland kusinerna förekommer en viss konkurrens om uppmärksamheten under dopgudstjänsten är den bestående känslan att det är en stilla och nära stämning. Det är något väldigt vackert i att välkomna ett nytt liv till världen och att göra det med sång, ord och stillhet tillsammans med så många av de som kommer att följa och finnas för Gustav i hans liv. Innan själva dopet sjunger vi Tryggare kan ingen vara. Därefter fyller Gustavs äldre bror Karl på vatten i dopfunten tillsammans med Pasi. Under dopceremonin läser prästen välsignelsen för Gustav medan föräldrar och faddrar håller sina händer på honom. Med denna gest blir det påtagligt att så många tankar och innerliga önskningar om ett gott liv riktas mot Gustav från så många samtidigt och det är svårt att inte bli berörd. David håller upp Gustav för församlingen. Sedan sjunger vi Du vet väl om att du är värdefull tillsammans. Efter stunden i kyrkan bjuder familjen Holm hela gänget på middag i sitt hem. Vid pennan gudmor Hilda Bengtsson Gudmor Hilda Bengtsson Det är något väldigt vackert i att välkomna ett nytt liv till världen.. Gustav vilar i David Melins trygga händer. Gustav i gudmor Hildas famn. Bredvid står gudfar Pasi, gudmor Lisa, övervakade av föräldrarna tillsammans med syskonen Hanna och Karl.

14 S i d a 14 Konfirmationsprästen minns Konfirmationspräst S:t Olofs kapell 2012 Komminister David Melin Flera tog steg den sista veckan som fick mig att häpna och gjorde mig varm i hjärtat. Tre intensiva veckor hade jag i vackra Tylösand. Tre veckor när jag hade förmånen att få vara konfirmandpräst till tjugofem ungdomar, tjugofem ungdomar i gränslandet mellan barndomen och det vuxna livet. Varför var det en förmån? Jo förmånen ligger i att få vara vuxen på besök i en ungdoms liv och prata och reflektera kring livets stora frågor. Att få höra deras tankar, ibland barnsligt självklara och ibland häpnadsväckande kloka, ibland både ock. En förmån att få se dem växa, våga ta plats, från att sitta tysta i bänken till att våga säga repliker, läsa dikter och spela teater för en fullsatt kyrka på konfirmationsdagen. Flera tog steg den sista veckan som fick mig att häpna och gjorde mig varm i hjärtat. Gruppen var inte fri från konflikter, de tre veckorna var inte fria från besvikelser och tårar. Några konflikter fick jag veta om, men säkert rörde det sig om saker i gruppen som jag aldrig fick ett nys om. Några kunde vi lösa, andra gjorde vi hanterbara. Besvikelser som blev sagda tror jag blev lättare att bära. Så som livet är. Men mitt starkaste minne är ändå glädjen på konfir- mationsdagen, glädjen när vi hade lyckats att genom konfirmationsgudstjänsten avfyra ett fyrverkeri. Ett fyrverkeri som var ungdomarnas eget, men i formen av en gudstjänst. Jag tror att alla kände sig delaktiga. Jag tror inte någon tänkte på att det var en vanlig tråkig gudstjänst. Det hade regnat ganska mycket de där tre veckorna och hade varit ganska svalt, men konfirmationshelgen bjöd på sol och värme. På samma sätt är det sol och värme som fyller mitt sinne när jag minns sommaren i S:t Olofs kapell och konfirmanderna David Melin Min tid som konfirmand! Konfirmand 2012 Julia Nilsson När jag tänker tillbaka på min tid som konfirmand märker jag att det var en av de bästa sakerna jag har gjort. Jag hade otroligt kul och samtidigt fick jag vänner för livet, från både Stockholm, Linköping och Göteborg. Jag kom även närmare mina vänner som bor här i Halmstad. Vi hade en väldigt go gemenskap i vår grupp och hade knappt några konflikter, vilket är ovanligt i en grupp med tonåringar. Vi fick chansen att lära känna varandra ordentligt i en mängd lära känna lekar och andra värderingsövningar. Jag minns när vi skulle åka till första lägret i april. Alla var nog lite nervösa för det var första gången vi träffades alla tillsammans. Både David, Maja och Yvonne fick oss direkt att känna oss mer bekväma med varandra och sen höll vi igång hela dagen med olika aktiviteter. Vi hade aldrig tråkigt på våra läger och många av oss träffades även utanför konfirmationsundervisningen sedan. Många tror att konfirmationen bara består av att gå i kyrkan och lära sig om Gud, men det kan jag inte riktigt hålla med om. Visst gick vi i kyrkan en del och vi lärde oss om Jesus, men tron vi lärde oss om i konfirmationen innebar inte bara historien om Jesus och Gud. Det handlade också mycket om hur vi bemöter och behandlar varandra. Vi lärde oss att visa respekt för varandra och vi utvecklade vår tro till Gud. Det jag tyckte bäst om med konfirmationen var all den musik vi fick lyssna på och alla sånger vi fick sjunga.

15 S i d a 15 Konfirmanderna 2012 Konfirmation i S:t Olofs kapell Anmälan sker till kansliet tel info@sanktolofskapell.se Övre raden från vänster: Maja Östlund, Julia Nilsson, Linnea Petersson, Ida Karlsson, Sara Holmén, Anna Krönlein, Isabella Jelander, Stina Karlsson, Sara Whitmore, Yvonne Steen Ohlander. Mittenraden från vänster: Alexandra Straméus, Nathalie Bosson, Johan Larsson, Fredrik Artursson, August Härenstam, Oscar Magnusson, Gabriel Gessle, Malin Jonsson, Andrea Aquilonius, David Melin Nedre raden från vänster: Gabriel Bonnevier, Oscar Andersson, Fabian Isaksson, Ludvig Asp, Oscar Jernberg, Johan Carlsson, Oskar Karlsson, Johan Jingblad Yvonne gjorde det fantastiskt och fick oss alla att sjunga som om det var det enda vi gjorde på dagarna. Vi lärde oss att lita på våra röster, vara trygga med varandra och hade kul medan vi sjöng. När jag gick på några gudstjänster i t.ex. Söndrums kyrka, förstod jag inte riktigt predikan och psalmerna var för svåra för att sjunga. Detta gjorde att jag inte kunde uppskatta det ordentligt. Men Davids predikan och hans gudstjänster var något helt annat. De var intressanta och lärorika och det var lätt att förstå budskapet. Man fick sig alltid en tankeställare och sångerna var lätta att sjunga och riktigt roliga. Vi spelade också teater och det var väldigt roligt. Vi kunde gå från att vara riktigt flamsiga till fullt seriösa på bara några ögonblick. Jag uppskattar den tiden vi fick tillsammans som konfirmander och om jag fick chansen att uppleva det igen skulle jag inte säga nej. Om någon frågar mig om jag ångrar att jag konfirmerades, skulle jag svara blankt nej. Aldrig att jag ångrar den bästa tiden i mitt liv. Jag ångrar det inte en sekund utan är så glad att jag gjorde det. Det har varit både lärorikt och roligt. Det är så mycket man går miste om, om man inte gör det, vännerna, gemenskapen och upplevelserna utan dess like. Så konfirmera er, för det är riktigt, riktigt roligt. Alla ni som överväger om ni ska konfirmeras, tveka inte utan gör det. Julia Nilsson Vi lärde oss att visa respekt för varandra och vi utvecklade vår tro till Gud.

16 S i d a 16 Pias tankar om drömmar så ljuva.. Kanslist Pia Essbjörn Tack, för att Ni ger oss den glädjen! Löven singlar så sakta mot marken och molnen ligger lågt. Borta är sommaren och vintern nalkas. Jag har inget emot vintern, den erbjuder mycket mys med tända levande ljus. Dessutom kommer snart min favorithögtid. Julen! Det bästa med julen är möjligheten att förändra hemma. Heminredning med allt vad det innebär är min stora passion, vilket kan ställa till det ibland, särskilt för mannen jag delar mitt liv med. Han är lagom förtjust i alla mina planer och att jag aldrig tycks bli färdig. Varje gång jag lägger huvudet på sned och säger Älskling, kan du.. ser jag att han stålsätter sig för vad jag nu har hittat på. Oftast böjer han sig för mina nycker och idéer, men inte alltid. Jag blir lika paff varje gång han inte tycker precis som jag. Jag skall bekänna en sak, men säg det inte till någon, speciellt inte till Honom. Det ÄR tur att han bromsar mig, för annars vet jag inte hur det hade sett ut där hemma. Men julen är himmelsk, jag får göra som jag vill! Fast inte helt ändå. Plånboken sätter lite käppar i hjulet trots allt, men drömma och längta kan man ju alltid, eller hur? På tal om drömmar, så hjälpte vi till att förverkliga några sådana i sommar. Utöver de vanliga bestyren med vigslar och dop, hade vi även nöjet att bistå tre brudpar med lite extra. Den 14 juli serverade Margareta Nilsson o jag, champagne och snittar till 80 personer på tunet efter Malin och Marks vigsel. Lite att stå sig på innan färden gick vidare till deras festlokal. Det kom att bli upptakten till det stora eldprovet, som inföll den 4 augusti. Vigsel mellan Catharina och Claes i S:t Olofs kapell. Vi arrangerade deras bröllopsfest för 53 personer på tunet. Stort tält för själva sittningen och ett mindre för buffén. Detta var menyn. Först champagne och snittar. Sedan buffé med varmrökt Lyngalax, potatisgratäng och exotiska frukter. Till kaffet serverades en chokladtårta som alla fullkomligt älskade. Inget blev kvar! Det kan vara svårt att veta när festen skall sluta, så för att ge alla, både brudpar och gäster en liten vink om det stundande avskedet, serverades till sist, en ostbricka med 3 sorters ostar och kex. Bruden kastade buketten från kapellets trappa, bilen rullade sakta iväg med de tu, som nu skall förverkliga sina drömmar. Det var jätteroligt, men slitsamt för två personer. Varken Kerstin Teilmann eller jag är purunga och på slutet gick vi bägge, som sämre kopior av ringaren Quasimodo i Nôtre Dame. Vilken syn det måste har varit. Det var dock inte slut för säsongen utan vi slutade med ytterligare en bröllopsfest, helgen därpå. Kristina och Martin vigdes i kapellet. Ett mindre arrangemang med bara 26 pers. fick njuta av våra delikatesser. Upplägget var nästan som innan, med den skillnaden att i stället för lax var det kallskuren kyckling- och fläskfilé på faten och till osten fanns det även fikonmarmelad. Tårtan var en riktig bröllopstårta i två plan. Gott! Trötta, men mycket nöjda och stolta med vad vi alla har åstadkommit denna sommar, haltade vi till bilarna och for hem. Det ger oss stor glädje och tillfredställelse att få förverkliga andras förväntningar och i vissa fall även drömmar. Tack, för att Ni ger oss den glädjen!

17 S i d a 17 Varför trettio år i S:t Olofs kapell? ! Det är ju nästan halva tiden från invigningen av S:t Olof. Eller är det kanske rentutav hela tiden från 1950? Låt mig förklara. På invigningsdagen i början av september 1950 var jag i S:t Olof på kvällens musikgudstjänst, som den berömde Båstadorganisten Albert Runbäck svarade för. Jag satt på vänstra sidan av läktaren och såg Runbäcks fingrar röra sig över manualen och fötterna över pedalen. Bilden finns fortfarande på min näthinna och ett av styckena har jag återkommit till många gånger i mina programplaneringar. Vem trampade bälgen om inte grundaren Erik Salvén. På våren 1983 bad mig Alf Linder, den berömde orgelprofessorn, min lärare på Akademin, att ta en period av sommaren. Han mådde inte bra, sade han. Det var allvarligare än jag trodde. Han dog senare det året. Så började de 30 åren, tre decennier. Men varför blev det 30 år? Andan i ett företag tror jag är det avgörande svaret på frågan. I S:t Olof har jag aldrig mött någon som varit negativ och på det sättet gjort 30 år omöjliga. Kontentan i andan skulle man kunna sammanfatta i Frihet under ansvar. Jag har vetat vad jag skall göra; spela på dop, vigslar och gudstjänst på söndagskvällen, tidigare även Helgmålsbön med musik på lördagskvällen. Men hur jag tillsammans med prästkolleger skall forma förrättningarna med musik, tal och sång, det har vi varit fria att komma överens om. Och med prästkollegor har gällt respekt för varandras kompetens. Då uppstår ju aldrig några samarbetsproblem. Tänk så bra! Prästerna ja! De har varit många och olika. Två gestalter bland många andra minns jag, den teologiskt radikale Stockholmsbiskopen Ingmar Ström och den lågkyrklige och folklige Mårten Werner. Han kunde locka de närvarande både till total tystnad och stor givmildhet, när det kom till kollekten. Han tittade de närvarande i ögonen och frågade: Vad skall Gud fråga dig på domens dag? Han skall inte fråga dig, om du har gått mycket i S:t Olof, S:t Nikolaikyrkan, katolska kyrkan eller någon annanstans. Tystnaden blev enorm och så kom svaret: Han skall fråga dig; Vad har du gjort? med ett tillägg Glöm inte det när kollekthåven kommer! Den fick mycket av både sedlar och mynt. Ström och Werner samlade alltid fullt kapell. Men visst finns det många fler. Vaktmästarna Verner och Börje, kapellvärdarna Lilly och Ia, grannar i organistbostaden. Barbro som gick över tunet nästan varje dag och tittade till det hela. Alla frivilliga, som tagit sitt uppdrag på allvar, de olika styrelserna, som hållit i trådarna och inte bara uppehållit den goda andan utan också månat om fastigheterna: kapellet, kaplansgården, organistbostaden och det som numera är både kontor och kaffestuga och henne, som sen några år svarar för expeditionen, Pia, som också bakar jättegott kaffebröd och sköter uteserveringen. Ja, listan kunde bli hur lång som helst. Framtiden! Hur ser jag på den? Bara positivt och förhoppningsfullt och att det som här sammanfattningsvis skildrats måtte fortsätta att utvecklas och att ingenting skall få förstöra miljön kring S:t Olof. Så en liten gullig historia. Mitt barnbarn Emilia 9 år (jag har lovat henne att få spela fiol en söndagskväll sommaren 2013) kallade i somras organistbostaden för farfars sommarställe i Tylösand. Det är den familjära bilden av de 30 åren. Visst är det underbart? Lycka till framöver med allt och alla! Henrik Cervin Foto Patrik Leonardsson Organist Henrik Cervin...farfars sommarställe i Tylösand.

18 S i d a 18 Lite av varje Den 2 december 2012 firar vi 1:a Adventsgudstjänst kl Präst Dan Hagung Sånggruppen SALT. Den 6 december kl S:t Olofs kapell får besök av Eketånga Montessori skolas Lucia tåg Den 24 december firar vi Midnattsmässa kl Präst Dan Hagung Solist Johanna Persson Årets julgranar i kapellet har skänkts av Fam. Kuylenstierna på Arlösa Julklappstips! Vill du stödja S:t Olofs kapell? Köp den kända Halmstadkonstnären Hans Fagerströms färglitografi av S:t Olofs kapell. Tryckt hos Måns Heidvalls Litografi i Stockholm i 200 exemplar och kostar 800 kr. Kontakta kansliet Redaktion Kristina Holm bornyr@telia.com Bo Keck bo.keck@telia.com Kreatör/Layout Pia Essbjörn info@sanktolofskapell.se Kontakt Kulturkommittén birgitta.henning@pius.se Kapellvärdskommittén britta.hesse@telia.com Fastighetskommittén jan-ahlgren@hotmail.com Bildmaterial Om ej annat angivits S:t Olofs kapells bildarkiv

19 Sida 19 Höjdpunkter i bilder Nationaldagen & Midsommardagen 2012 Loppmarknad på tunet 2012

20 Föreningsbrev MEDLEMSNUMMER: Till: B Porto Vi tackar alla sponsorer till S:t Olofs kapell 2012 Ulla & Björn Nordstrand Mirja & Gunter Sachs Partman Nordic AB Wapnö AB Fastighet AB Sachsvik Margareta & Jan-Åke Andersson Kristina & Bengt-Anders Holm Karin & Christer Johansson Andreas Buöen Gunilla & Lennart Blomberg Eva & Gösta Wennerholm Familjen Chronier Tylösands Trivselförening Kerstin & Urban Jansson SPIIK Huvudet AB Elisabeth & Lars Sjöö Elsie & Anders Röjder Pia & Rutger Bladh Kopieringsbolaget Restaurang Salt Hotel Tylösand Fastighet AB Sachsbro Mona & Jan Johansson Ulla & Mats de Verdier Dodo & Claes Nyberg Bendt Bil AB Ninni & Karl Elander Bengt Hagman Fem Hjärtan Holding Eva & Nils-Åke Gustafsson Vi tackar alla som på olika sätt stöttat S:t Olofs kapell. Vill Ni sponsra S:t Olofs kapell med ett årligt bidrag? Kontakta Ordförande Sponsorkommittén Bo Larsson Föreningen S:t Olofs kapell i Tylösand Tjuvahålsvägen Halmstad Telefon: E-post: info@sanktolofskapell.se S:t Olofs kapell drivs ideellt med frivilliga medel. Bakom anläggningen står Föreningen S:t Olofs kapell, en ideell förening med ett kapellråd som styrelse. För kapellets fortsatta drift och underhåll har föreningen att lita till avgifter från medlemmar, kollekter och andra välvilliga bidrag. Medlemsavgiften är 200 kr/år per person eller 300 kr/år per familj. Till er som redan är medlemmar, skickas separat inbetalningsavi i början av Till er som vill stödja verksamheten genom att bli ny medlem, vänligen inbetala lämplig medlemsavgift till: Plusgiro eller Bankgiro Foto: Patrik Leonardsson