DOM Meddelad i Stockholm

Transkript

1 KAMMARRÄTTEN Avdelning 1 DOM Meddelad i Stockholm Mål nr KLAGANDE 1. TeliaSonera AB, Telia Sonera Skanova Access AB, Ombud för 1 och 2: Bolagsjuristerna Peter Holm och Ann Ekstrand TeliaSonera Sverige AB, Stab Juridik Farsta MOTPARTER 1. Post- och Telestyrelsen Box Stockholm 2. Tele2 Sverige AB, Ombud för 2: Bolagsjuristen Gustaf Ehrner Tele 2 Sverige AB Box Kista ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Förvaltningsrättens i Stockholm dom den 23 juni 2010 i mål nr , se bilaga SAKEN Tvistlösning enligt 7 kap. 10 lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, LEK, i fråga om pris från och med den 24 april 2008 för tillträde till TeliaSonera AB:s metallbaserade accessnät (LLUB) KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE Kammarrätten avslår Tele2 AB:s yrkande om återförvisning. Med bifall till TeliaSonera AB:s och TeliaSonera Skanova Access AB:s talan och ändring av förvaltningsrättens dom och Post- och Telestyrelsens Dok.Id Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 2302 Birger Jarls Torg måndag fredag Stockholm E-post: kammarrattenistockholm@dom.se 09:00-16:00

2 KAMMARRÄTTEN DOM 2 Avdelning 1 Mål nr beslut den 16 juli 2008 ( /23), upphäver kammarrätten punkten 2,2 Abonnemang LLUB, kvartalsavgift i beslutet och avslår Tele2:s i målet förda talan i den delen. BAKGRUND 1. Tillträde till TeliaSonera AB:s metallbaserade accessnät (LLUB) Post- och Telestyrelsen (PTS) har i beslut av den 24 november 2004 (2004 års skyldighetsbeslut eller skyldighetsbeslutet) enligt 8 kap. 6 LEK ålagt TeliaSonera AB särskilda skyldigheter, i egenskap av operatör med betydande inflytande på den svenska marknaden för tillträde i grossistledet (inklusive delat tillträde) till konventionella abonnentledningar av metall och delaccessnät uppbyggda av metallkablar, i syfte att tillhandahålla bredbands- och taltjänster (Local Loop Unbundling, LLUB). Genom skyldighetsbeslutet förpliktades TeliaSonera AB med stöd av 4 kap. 8 LEK att på rimlig begäran ge andra operatörer tillträde till konventionella abonnentledningar av metall och tillhörande installationer. TeliaSonera AB är moderbolag i TeliaSonera-koncernen. TeliaSonera Skanova Access AB, som är part i detta mål och för talan gemensamt med TeliaSonera AB, är ett dotterbolag i TeliaSonera-koncernen. Som beteckning för bolagen gemensamt används nedan TeliaSonera. För att erbjuda abonnenter bredbandstjänster genom kopparledningar får tillträdande operatörer i enlighet med skyldighetsbeslutet ansluta sin utrustning till ledningarna i TeliaSoneras telestationer. Tillträdande operatörer kan då välja mellan tillträde i form av delad ledning eller hel ledning. Med delad ledning menas att TeliaSonera fortfarande tillhandahåller traditionell analog telefoni genom ledningen. Den tillträdande operatören kan då använda återstående frekvensutrymme i

3 KAMMARRÄTTEN DOM 3 Avdelning 1 Mål nr ledningen för att tillhandahålla bredbandstjänster till slutanvändare. Med hel ledning menas att den tillträdande operatören helt kontrollerar ledningen och tillhandahåller alla tjänster genom ledningen till slutanvändare. Subloop innebär att den operatör som vill ha tillträde till TeliaSoneras nät har egen utrustning för bredband i ett kopplingsskåp nära abonnenten och inte i telestationen. Skälet till detta är att den tillträdande operatören ska kunna leverera en högre överföringshastighet på bredbandet till abonnenten än vad som skulle vara möjlig om utrustningen var placerad i telestationen. Ju kortare avståndet är mellan operatörens bredbandsutrustning och abonnenten desto högre är den bredbandshastighet som kan levereras. Genom skyldighetsbeslutet förpliktades TeliaSonera också enligt 4 kap. 11 LEK att vid tillhandahållandet av sådant tillträde tillämpa kostnadsorienterad prissättning enligt kostnadsredovisningsmetoden LRIC. Förkortningen LRIC står för Long Run Incremental Cost, dvs. långsiktig särkostnad. 2. Kostnadsorienterade priser enligt LRIC-metoden PTS hybridmodell LRIC-metoden är en av flera metoder i vilka prisreglering i form av kostnadsorientering kan ta sin utgångspunkt. LRIC-metoden, som EUkommissionen har rekommenderat medlemsstaterna att använda, bygger på att kostnaderna ska baseras på nukostnaden/återanskaffningsvärdet, dvs. kostnaderna för en framtida tillkommande produktionsökning, snarare än de historiska kostnaderna för befintlig produktion som t.ex. är utgångspunkten i den tidigare ofta använda FDC-metoden (Fully Distributed Cost). I förarbetena till LEK anförs i fråga om tillvägagångssättet vid kostnadsorienterad prissättning enligt LRIC-metoden bl.a. följande. Metoden innebär att man mäter kostnaden för att tillhandahålla ett inkrement, dvs. en ökning av verksamhet genom t.ex. en volymökning eller en tillkommande produkt eller tjänst. Utgångspunkten är vanligen

4 KAMMARRÄTTEN DOM 4 Avdelning 1 Mål nr nukostnader snarare än historiska kostnader. Med nukostnader avses kostnader som speglar de investeringsmöjligheter en operatör har när metoden tillämpas, dvs. kostnader för ett nät som bygger på modern teknik. Modern teknik behöver inte nödvändigtvis vara den på marknaden senast tillgängliga tekniken utan kan i stället vara den teknik som för tillfället anses vara mest vedertagen i t.ex. ett nät som används för telekommunikation. En strikt tillämpning av LRIC-metoden innebär att en operatör inte får ersättning för kostnader som delas med andra produkter eller tjänster, s.k. samkostnader. Detta skulle på sikt leda till för låga priser med finansiella förluster som följd. Förutom kostnader beräknade enligt LRIC-metoden bör därför operatören ha rätt att erhålla ersättning även för samkostnader genom ett påslag som täcker dessa. För att inte operatören genom ett sådant påslag ska erhålla kompensation för kostnader orsakade av ineffektivitet etc. ska detta påslag baseras på samkostnader som en effektiv operatör har under konkurrensmässiga förhållanden. Med begreppet effektiv operatör avses en operatör som bedriver en viss typ av verksamhet, för vilken kostnader ska beräknas, utan effektivitetsförluster i form av överkapacitet, övertalig personal och outnyttjade lokaler. (Prop. 2002/03:110 s. 197) LRIC-metoden för beräkning av kostnadsorienterade priser innebär alltså att särkostnaderna för en viss produkt bestäms. PTS tillämpning av LRICmetoden ska i enlighet med förarbetsuttalandena dessutom ta hänsyn till en operatörs samkostnader. Tillämpad på reglering av marknaderna för elektronisk kommunikation innebär LRIC-metoden dessutom att kostnadsorienterade priser för tjänster bestäms utifrån en effektiv operatör med modern teknik, vars nät antas existera vid beräkningstidpunkten ( byggts ut över natten ) med den tidpunktens kostnader för personal, insatsvaror och tillgångar m.m. Beräkningen av kostnadsorienterade priser enligt LRIC-metoden förutsätter någon form av modell av en modern och effektiv operatörs kostnader för ett

5 KAMMARRÄTTEN DOM 5 Avdelning 1 Mål nr sådant nät. I praktiken har två olika slag av modeller använts en top downmodell och en bottom up-modell. En s.k. top down-modell ( uppifrån och ned ) utgår från en operatörs befintliga nätstruktur och verksamhet, men justerar tillgångarna till nyanskaffningsvärden för modern och effektiv utrustning. En s.k. bottom up-modell ( nedifrån och upp ) utgår från hur en tänkt effektiv operatör med modern teknik skulle bygga ut sitt nät vid beräkningstidpunkten. PTS har för beräkningen av kostnadsorienterade priser enligt LRIC-metoden utformat en modell som kombinerar två sådana modeller. Denna brukar kallas PTS hybridmodell. PTS har beskrivit framtagandet av hybridmodellen i myndighetens föreskrifter (PTSFS 2004:5, senast ändrad i PTSFS 2011:1) om LRICmetoden för beräkning av kostnadsorienterad prissättning (föreskrifterna). Modellens utformning beskrivs i PTS handbok Beräkningsmodeller enligt LRIC-metoden avseende samtrafik i det fasta allmänna telefonnätet och tillträde till accessnätet (Model Reference Paper, MRP). PTS uppdaterar i enlighet med 10 i föreskrifterna årligen hybridmodellen med vissa främst ekonomiska värden. PTS gör också i enlighet med 11 i föreskrifterna mer omfattande s.k. revideringar med längre mellanrum. Därvid ska enligt föreskrifternas lydelse behovet av att revidera respektive hybridmodell prövas med beaktande av bl.a. tillämpningen av ny teknik. Även i skyldighetsbeslutet anges att sådan revidering kan komma att ske. Den för år 2008 gällande hybridmodellen har tillkommit efter en sådan revidering och betecknas version 5.1. Som ett resultat av denna infördes bl.a. ett nytt antagande i modellen, kallat väg till hus- antagandet. Kammarrätten har senast i dom den 29 juni 2010 i mål nr (RK 2010:3) gjort vissa uttalanden om motiven för att använda LRIC-metoden och hybridmodellen samt - med hänsyn till grundsatser om legalitet, förutsebarhet och transparens vissa uttalanden om krav som bör ställas på utredning, motivering och bevisning i mål och ärenden som gäller

6 KAMMARRÄTTEN DOM 6 Avdelning 1 Mål nr uppdatering och revidering av hybridmodellen. Målet gällde priserna för LLUB under år Kammarrätten fann i sin dom att det inte då fanns stöd i utredningen för att införa väg till hus- antagandet i hybridmodellens version 4.1. I dom samma dag i mål , som gällde tvistlösning med tillämpning av den reviderade modellen i version 4.1, uttalade kammarrätten i allt väsentligt detsamma och fann att PTS tvistlösningsbeslut avseende samma tid avseende kvartalsavgifter för hel och delad ledning skulle upphävas. 3. PTS föreläggande i fråga om kvartalsavgifter Inom ramen för sin tillsyn förelade PTS genom beslut av den 16 juli 2008 i ärende nr TeliaSonera att senast den 21 juli 2008 bl.a. se till att bolagets priser avseende kvartalsavgifter för abonnemang, LLUB, högst uppgick till följande genomsnittliga kostnadsnivåer: Hel ledning 231 kronor, delad ledning 115 kronor, sub-loop hel ledning 166 kronor och sub- loop delad ledning 83 kronor. PTS tillämpade därvid hybridmodellen i dess version 5.1. TeliaSonera överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm som genom dom den 23 juni 2010 i mål nr avslog TeliaSoneras överklagande såvitt avsåg de i målet aktuella kvartalsavgifterna. Sedan TeliaSonera fullföljt talan har kammarrätten denna dag i mål meddelat dom avseende föreläggandet. 4. PTS beslut om tvistlösning i fråga om kvartalsavgifter Tele2 Sverige AB (Tele2) ingav den 9 maj 2008 till PTS en begäran om tvistlösning avseende, såvitt är fråga om i målet, kvartalsavgifter för abonnemang av LLUB. Tele2 hänförde sig till PTS ovan nämnda tillsynsärende och yrkade att PTS skulle fastställa att de priser som

7 KAMMARRÄTTEN DOM 7 Avdelning 1 Mål nr följde av en underrättelse från PTS till TeliaSonera den 9 maj 2008 i det ärendet skulle gälla mellan bolaget och TeliaSonera från och med den 24 april PTS beslutade den 16 juli 2008, såvitt nu är av intresse, med bifall till Tele2:s talan att TeliaSonera för tiden fr. o. m den 24 april 2008 fram till dagen för beslutet och för tid därefter till dess annat avtalats mellan parterna eller på annat sätt förordnats, av Tele2 fick ta ut högst vissa bestämda genomsnittliga priser avseende kvartalsavgifter för abonnemang, LLUB. PTS hänförde sig därvid till det ovan under rubriken 3. PTS föreläggande i fråga om kvartalsavgifter nämnda, samma dag meddelade beslutet i ärende Priserna i tvistlösningsbeslutet var desamma som i föreläggandet, nämligen följande: Hel ledning 231 kronor, delad ledning 115 kronor, subloop hel ledning 166 kronor och sub-loop delad ledning 83 kronor. TeliaSonera överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm som genom dom av den 23 juni 2010 som nu är föremål för prövning avslog TeliaSoneras överklagande såvitt avsåg de i målet aktuella kvartalsavgifterna. Även förvaltningsrätten hänförde sig väsentligen till vad som förekommit i frågan om tillsyn i dess mål nr YRKANDEN M.M. 1. TeliaSonera TeliaSonera yrkar, såsom bolaget slutligen bestämt sin talan, att kammarrätten, med ändring av förvaltningsrättens dom, ska undanröja PTS tvistlösningsbeslut såvitt avser 2,2 Abonnemang LLUB, kvartalsavgifter för hel och delad ledning och för sub-loop hel och delad ledning. TeliaSonera anför till stöd för sin talan utöver vad bolaget tidigare anfört i PTS tvistlösningsärende och vid förvaltningsrätten väsentligen följande.

8 KAMMARRÄTTEN DOM 8 Avdelning 1 Mål nr TeliaSonera delar i och för sig den uppfattningen att det efter en revidering kan finnas ett utrymme för nya antaganden om de tagits fram i enlighet med de principer som kammarrätten ställt upp i domen den 29 juni 2010 i mål nr PTS gör nu gällande att samtliga antaganden i version 5.1 har blivit föremål för en fullständig revidering och, som det får uppfattas, att PTS därmed har uppfyllt sin utredningsplikt i enlighet med kammarrättens dom. Som PTS beskriver genomförde myndigheten en revidering av modellen under åren 2007 och I dokumentationen till modellen ges en översikt av vilka ändringar PTS har gjort i förhållande till tidigare modell. TeliaSonera invände mot att PTS bibehöll sitt antagande från version 4.1 av modellen att sista delsträckan i accessnätet inte skulle ingå i modellen. PTS angav i samrådssvaret att den delen av accessnätet inte ska ingå i kostnaden för LLUB och hänvisade till sitt konsultationssvar till version 4.1. PTS antagande i den delen har således i realiteten inte blivit föremål för en revidering eller ny analys. Eftersom PTS inte tillfört ny utredning i version 5.1 fanns det således ingen anledning att frångå kammarrättens bedömning på den grunden att PTS pristillsyn bygger på en reviderad version av hybridmodellen. 2. PTS PTS bestrider bifall till TeliaSoneras yrkande. För det fall kammarrätten skulle anse att PTS saknat fog för att tillämpa det s.k. väg till husantagandet vid beräkning av kvartalsavgifter överlämnar PTS åt kammarrätten att avgöra om det också i sådant fall finns skäl att bifalla TeliaSoneras yrkande om att tvistlösningsbeslutet ska upphävas i denna del eller om det krävs att ett (nytt) pris fastställs mellan parterna för att tvisten ska anses vara löst. PTS hänför sig till stöd för sin talan till vad myndigheten tidigare anfört i sitt överklagade beslut och vid förvaltningsrätten samt tillägger i kammarrätten väsentligen följande.

9 KAMMARRÄTTEN DOM 9 Avdelning 1 Mål nr A. Sista delsträckan i accessnätet väg till hus- antagandet Så som PTS uppfattar kammarrättens dom avseende version 4.1 lämnar den utrymme för att tillämpningen av antagandet i modellen skulle kunna anses befogad mot bakgrund av ytterligare utredning om ett förändrat beteende hos den effektive operatören och konsekvenserna av förändringen. PTS vill också framhålla vikten av att bedömningen i detta mål görs mot bakgrund av att version 5.1 av hybridmodellen är en reviderad modell där myndigheten har valt att behålla det nya antagandet sedan grunderna för modellens uppbyggnad och samtliga tidigare kostnadsåtaganden setts över. Redan vid tidpunkten för fastställandet av 2007 års hybridmodell kunde PTS notera att marknadsförutsättningarna för hur accessnät anläggs hade förändrats. En successiv förändrad konkurrenssituation kan utpekas som en förklaring till detta. Kopparnätet möttes av en ökad konkurrens från annan infrastruktur. Såväl fiber som mobilt bredband började på allvar bli ett alternativ till kopparbaserade lösningar för bredband i slutkundsledet. Överföringskapaciteten i bredbandsabonnemang ökade och därmed konkurrensen från andra produkter än tjänster som producerades i kopparnätet. I februari 2007 hävde Länsrätten i Stockholms län också den s.k. USO-skyldigheten som PTS hade ålagt TeliaSonera, vilken innebar att TeliaSonera hade en skyldighet att leverera telefonianslutning till nätet i slutkundens bostad eller verksamhetsställe till ett rimligt pris. PTS överklagade inte domen. När det stod klart att det inte längre fanns någon USO-förpliktad operatör på marknaden hade samtliga aktörer att agera utifrån mer lika spelregler. För TeliaSonera innebar detta att bolaget hade samma frihet som andra operatörer gällande slutkundsprissättning och möjligheter att bestämma förutsättningarna för nätanslutning till slutkunderna.

10 KAMMARRÄTTEN DOM 10 Avdelning 1 Mål nr TeliaSonera förändrade under 2006 sin affärsmodell vad gäller den sista delsträckan i accessnätet. Även andra operatörer prissätter indragning av den sista delsträckan i accessnätet in till slutkundens fastighet på liknande sätt. Så som PTS framhöll redan i processen avseende 2007 års priser blev det vid den här tiden vanligare, även inom andra infrastrukturer, att tillämpa en engångsavgift som tas ut av slutkunden och som avser att helt eller i hög grad täcka kostnaden för kundanslutningen, alternativt att slutkunden själv står för grävning och kanalisation på den egna tomtmarken och nätägaren sedan placerar sitt fiber/elkabel/vatten- eller avloppsledningsrör. Detta gäller t.ex. för anslutning av VA och fjärrvärme till fastigheter. Även vid anslutning till elnätet agerar nätföretagen enligt liknande principer. Redan år 2007 eller i vart fall från år 2008 och framåt har det således skett en verklig förändring i förutsättningarna för att anlägga kundunik infrastruktur. Oavsett bransch vill ingen aktör stå risken för att slutkunden lämnar fastigheten om inte en ny kund efterträder eller om slutkunden väljer konkurrerande infrastruktur eller annan leverantör i stället. Antaganden om vilka kostnader som ska fördelas till kvartalsavgiften som ursprungligen gjordes i modellen bedömdes således år 2007 inte längre vara hållbara. Mot bakgrund av att verklighetens operatörer, så som PTS har beskrivit ovan, har valt att hantera den kundunika anläggningskostnaden på ett annat sätt, har PTS ansett att detta också är ett agerande som en effektiv operatör på dagens marknad skulle tillämpa. B. Ändring i hybridmodellen PTS bedömde vid den revidering av hybridmodellen som genomfördes 2007/2008 att det nya antagandet från år 2007, mot bakgrund av de rådande marknadsförutsättningarna, även fortsättningsvis måste tillämpas i modellen. Att inom ramen för en revidering ändra hybridmodellen i enlighet med det nya antagandet måste anses vara helt i linje med syftet med revideringsbestämmelsen och modellens grundtankar och även med kravet på förutsägbarhet. Förändringen i den effektive operatörens beteende måste

11 KAMMARRÄTTEN DOM 11 Avdelning 1 Mål nr återspeglas i modellen för att den ska fylla sin funktion, dvs. att spegla de framåtblickande effektiva kostnaderna. Antagandet har inte införts utan att konsekvenserna för andra antaganden har bedömts. Om inte väg till hus- antagandet tillämpas i hybridmodellen skulle det kostnadsorienterade priset i modellen vara 326 kronor. PTS har i yttrande i mål vitsordat att PTS föreläggande upphävs i denna del för det fall kammarrätten skulle anse att PTS saknat fog för att tillämpa antagandet i hybridmodellen. Om kammarrätten skulle komma fram till att PTS har saknat fog för att tillämpa väg till hus- antagandet såvitt avser kvartalsavgifter för hel och delad ledning kan PTS vitsorda att även kostnaden för sub-loop ändras på så sätt att väg till hus- sträckan återförs till kostnadsunderlaget. En sådan förändring skulle leda till att kostnaden för sub-loop uppgick till 261 kronor i modellen. PTS har i ovan nämnda yttrande vitsordat att föreläggandet i sådant fall hävs i även den delen. PTS överlämnar åt kammarrätten att avgöra om det i sådant fall finns skäl att bifalla TeliaSoneras yrkande om att tvistlösningsbeslutet ska upphävas i denna del eller om det krävs att ett (nytt) pris fastställs mellan parterna för att tvisten ska anses vara löst. C. Fråga om synnerliga skäl för att åberopa nya omständigheter I den mån kammarrätten skulle anse att PTS i det ovanstående har anfört nya omständigheter vill PTS framhålla följande. Målet rör delvis samma frågor som prövades av kammarrätten i mål nr (referat i RK 2010:3, kammarrättens anm.). Det är först genom kammarrättens dom i det målet som det har förtydligats vilka krav som ställs på bevis och utredning i den här typen av mål i allmänhet och i vart fall i synnerhet rörande antagandet kring den sista delsträckan i accessnätet vid beräkning av kvartalsavgifterna. Med hänsyn härtill och särskilt med beaktande av att förvaltningsrättens dom i förevarande mål meddelades innan kammarrätten

12 KAMMARRÄTTEN DOM 12 Avdelning 1 Mål nr hade meddelat dom i målet avseende 2007 års priser anser PTS att myndigheten har synnerliga skäl att först nu ytterligare utveckla sin talan. 3. Tele2 Tele2 bestrider TeliaSoneras yrkande. För det fall kammarrätten skulle finna att det finns grund för att bifalla Telias yrkanden avseende 2,2 Abonnemang LLUB kvartalsavgifter för hel och delad ledning och för subloop hel och delad ledning, yrkar Tele2 att kammarrätten återförvisar ärendet till PTS för förnyad prövning i relevanta delar. Tele2 anför bl.a. följande till stöd för sitt bestridande av TeliaSoneras överklagande. TeliaSonera refererar till kammarrättens dom i mål nr I sin argumentation i det målet framför TeliaSonera att antalet efterfrågade accesser inte skulle vara det som modellen antar om samtliga abonnenter fått betala för sina anslutningar. TeliaSonera gör sig här skyldig till samma sammanblandning av vad som faktiskt skett historiskt och vad modellen antar skulle hända framåt som man hävdar att PTS gör. TeliaSonera menar å ena sidan att endast 0,2 procent av alla accesser betalas av slutanvändarna (historiskt) och å andra sidan att TeliaSonera för de övriga accesserna inte skulle få kostnadstäckning enligt modellens förutsättningar (framåtriktade). Det faktiska förhållandet är dock att en mycket stor andel av de 99,8 procenten är avskrivna och dessutom genom abonnemangsavgifter betalda av slutkund (också ett historiskt perspektiv). Trots detta ger modellen TeliaSonera rätt att ta ut ett pris som om accessen är nyanlagd och till största delen finansierad av TeliaSonera självt (framåtblickande). PTS har haft fog för sitt antagande i 2008 års modell om att slutkunden själv ska bekosta den sista delen av accessnätet genom att en effektiv hypotetisk operatör, precis som TeliaSonera i verkligheten gjort, skulle anpassa sin affärsmodell till de nya förutsättningar som gäller när USO-skyldigheten inte längre åligger operatören.

13 KAMMARRÄTTEN DOM 13 Avdelning 1 Mål nr Tele2 anför inte någon särskild grund för yrkandet om återförvisning. SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE 1. Tillämpliga bestämmelser Tillämpliga bestämmelser framgår av PTS beslut. Dessutom anges i 8 kap. 24 andra stycket LEK att i bl.a. mål av det slag som nu är i fråga får en ny omständighet eller ett nytt bevis åberopas först i kammarrätten endast om det finns synnerliga skäl (preklusion). 2. Revidering av kostnadsberäkningsmodellen A. Allmänt om revidering Som PTS har framhållit, är ett syfte med uppdaterings- och revisionsmöjligheterna att säkerställa att modellen återspeglar en effektiv operatörs kostnader under rådande förhållanden. Förutsättningarna i modellen måste därför kunna rättas eller modifieras med exempelvis antaganden på grund av förändringar i omvärlden som ger nya förutsättningar för operatörens verksamhet vad avser prisreglerade tjänster. PTS har särskilt framhållit vikten av att bedömningen i målet görs mot bakgrund av att version 5.1 av hybridmodellen är en reviderad modell där myndigheten har valt att behålla det nya antagandet sedan grunderna för modellens uppbyggnad och samtliga tidigare kostnadsantaganden setts över. Kammarrätten instämmer i PTS uppfattning att det vid en revidering måste vara möjligt att göra även sådana stora och grundläggande förändringar i modellen som kan motiveras sakligt utifrån prisregleringens syfte. Detta är emellertid, som kammarrätten har pekat på i RK 2010:3, inte tillräckligt. De ställningstaganden som övervägandena under revideringen föranleder måste också ligga inom ramen för det regelverk som modellen grundar sig på, i

14 KAMMARRÄTTEN DOM 14 Avdelning 1 Mål nr första hand LEK och skyldighetsbeslut, samt allmänna rättsgrundsatser eller lagstiftning till skydd för rättssäkerheten. Frågan är således ofta på vilket sätt dessa revideringsbeslut kommer till uttryck och hur den beredning som föregår besluten har utförts. Inte minst är dokumentation av relevanta utredningsresultat, rättsfakta och PTS motiv i alla delar som revideringen berör av stor betydelse i flera avseenden. Detta ger möjligheter för parterna på marknaden att genom egen analys under arbetet med revideringen kunna utöva inflytande över dess utformning och att med rimliga krav på säkerhet kunna förutse hur de ska handla i enlighet med den reviderade hybridmodellen. Det är enligt kammarrättens uppfattning också tämligen klart att revideringens resultat utan sådan dokumentation varken kan godtas eller förkastas med rimliga krav på rättssäkerhet. Sådan dokumentation är därför också nödvändig för att de beslut som följer på revideringen ska kunna förstås och bedömas i rättstillämpningen. De ställningstaganden vari revideringen utmynnar och som ligger till grund för kommande tillsyn och tvistlösning, formaliseras såvitt kammarrätten förstår inte i motiverade och överklagbara förvaltningsbeslut. Rättsenligheten och rimligheten i dessa ställningstaganden måste därför bedömas genom prövning i efterföljande tillsynsärenden eller tvistlösningsärenden. Denna metodik kan dock inte tas till intäkt för att förbigå kravet på rättssäkerhet vid myndighetsutövningen utan accentuerar snarare, genom risken för brister i detta avseende vid tillämpning av den beskrivna ordningen, ytterligare betydelsen av tydliga ställningstaganden och väldokumenterade grunder för dessa i revideringsarbetet. B. Version 5.1 av hybridmodellen Under åren genomfördes den i målet aktuella revideringen. Avsikten vid revideringen var enligt vad PTS anfört att åstadkomma en total översyn av hela hybridmodellen. Myndigheten anför att arbetet kan liknas vid att modellen byggs upp på nytt och processen pågår under ett års tid och

15 KAMMARRÄTTEN DOM 15 Avdelning 1 Mål nr under denna tid sker samråd med bl.a. operatörer. Efter revideringen fastställs en ny hybridmodell i vilken samtliga tidigare parametrar och antaganden blivit genomgångna. Efter den nu aktuella revideringen valde PTS att ändra vissa kostnadsantaganden och beräkningssätt och att lämna andra oförändrade. Hur revideringen närmare bestämt har utförts framgår emellertid inte av utredningen i målet. Som kammarrätten uttalat, ska ett tillräckligt underlag och fullständiga skäl för revideringen redovisas i ärendet. Om revideringen, som PTS avsett, ska betraktas som total, innefattar detta även att utredning bakom och skäl till att exempelvis vissa antaganden kvarstår oförändrade medan andra ersätts eller tas bort dokumenteras. Detta gäller i synnerhet om det finns anledning att bedöma om dessa antaganden kan ha orsakssamband i fråga om exempelvis det förväntade handlandet hos en sådan hypotetisk operatör som används i modellen. I målet är fråga om ett efter revidering infört nytt antagande i modellens version 5.1 avseende den sista delsträckan i accessnätet. Förändringen innebär att en effektiv operatör antas tillämpa en affärsregel där den sista delsträckan i accessnätet (sträckan från väg till hus) betalas av slutkunden eller grossistkunden genom en engångsavgift och att kostnaden för den delsträckan därmed inte längre ska räknas bland de kostnader som läggs till grund för den kvartalsavgift som ska tas ut av grossistkunden. Kammarrätten har i RK 2010:3 (mål ) funnit att samma antagande i den tidigare version 4.1 av hybridmodellen inte hade fog för sig på de grunder som PTS hade anfört i det målet. PTS har helt riktigt uppfattat kammarrättens bedömning i den tidigare domen så, att ett sådant nytt antagande kan vara befogat mot bakgrund av ytterligare utredning om ett förändrat beteende hos den effektive operatören och konsekvenserna av förändringen. Utifrån denna uppfattning har PTS anfört ytterligare omständigheter till stöd för sitt beslut. Kammarrätten har då att bedöma om revideringen denna gång kan anses utförd med iakttagande av de rättssäkerhetsgarantier som kammarrätten anser nödvändiga. Eftersom PTS

16 KAMMARRÄTTEN DOM 16 Avdelning 1 Mål nr ställningstaganden vid revideringen inte har kunnat överprövas i samband med denna men likväl är avgörande för bedömningen av tvistlösningsärendet uppkommer frågan om dessa ställningstaganden nu som en del av bedömningen i förevarande mål. De nya omständigheter som PTS har lagt till grund för revideringen har emellertid åberopats först i kammarrätten. Till en början har kammarrätten därför att bedöma om dessa ska tillåtas som processmaterial i målet vid domstolen eller om dessa ska anses prekluderade. 3. Preklusion PTS har - såvitt här är av intresse - grundat sitt beslut i ärendet på det vid revisionen av hybridmodellen införda nya antagandet som beskrivits ovan. Som grund för detta nya antagande har tidigare i tvistlösningsärendet och målet vid förvaltningsrätten anförts endast att TeliaSonera numera tar betalt för anslutningar genom en engångsavgift. Enligt bestämmelserna i 8 kap. 24 LEK krävs synnerliga skäl för att bolaget därutöver ska få åberopa någon ny omständighet eller något nytt bevis i kammarrätten. I frågan om sådana skäl föreligger gör kammarrätten följande bedömning. Bestämmelserna om preklusion infördes i LEK genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari I förarbetena till bestämmelserna (prop. 2006/07:119) anges bl.a. att syftet med preklusionsreglerna är att komma till rätta med problemet att skriftväxlingen i vissa mål enligt LEK drar ut på tiden och att parterna ofta i ett sent skede av handläggningen åberopar nya omständigheter och bevis. Av samma förarbeten framgår vidare att den praxis som utbildats vid tillämpningen av 50 kap. 25 tredje stycket rättegångsbalken bör kunna vara vägledande (a. prop. s. 47 f., jfr även s. 31 ff.). Enligt den bestämmelsen ska, i mål där förlikning om saken är tillåten (dispositiva tvistemål), nya omständigheter eller ny bevisning som åberopas först i hovrätten som huvudregel anses prekluderade.

17 KAMMARRÄTTEN DOM 17 Avdelning 1 Mål nr Endast om part gör sannolikt att han inte kunnat åberopa beviset vid tingsrätt eller om han annars haft giltig ursäkt att inte göra det får en part i hovrätten till stöd för sin talan åberopa ny bevisning. Kammarrätten har således att vid tolkningen av hur bestämmelserna om preklusion i LEK ska tillämpas att hämta ledning från det som gäller vid handläggningen av dispositiva tvistemål i allmän domstol. Utgångspunkten i fråga om sådana mål framgår av 13 kap. 3 rättegångsbalken och innebär att väckt talan som huvudregel inte får ändras. Enligt 17 kap. 3 rättegångsbalken gäller vidare att rätten i dispositiva tvistemål inte får grunda domen på omständigheter som inte åberopats av part. Bestämmelserna om preklusion i 50 kap. 25 tredje stycket rättegångsbalken begränsar ytterligare hovrättens möjlighet att beakta nytillkomna omständigheter och utgör därmed ett komplement till ovan nämnda grundläggande regler. Av förarbetena till bestämmelsen i 50 kap. 25 tredje stycket rättegångsbalken (prop. 1988/89:95 s. 43 f. med hänvisning till prop. 1971:45 s. 100) framgår att lagstiftaren vid utformningen av bestämmelsen i rättegångsbalken fäst stor vikt vid att rättegångens tyngdpunkt skulle vara i tingsrätten och att allt relevant processmaterial därför borde läggas fram redan där. Avsikten med bestämmelsen var att förmå parterna att lägga ned tillräcklig omsorg på processen i första instans. När det gällde tolkningen av begreppet giltig ursäkt betonades det att frågan borde bedömas mot bakgrund av parternas egna förutsättningar att avgöra hur processen skulle föras. Parts underlåtenhet att redan i underrätten åberopa alla bevis av betydelse i målet borde sålunda inte bedömas med någon objektiv måttstock annat än undantagsvis, t.ex. i fall då parten i ett omfattande och svårbedömt mål hade underlåtit att anlita biträde. Av förarbetena till bestämmelserna i rättegångsbalken framgår således att en subjektiv bedömning ska göras av parts möjlighet att åberopa de aktuella omständigheterna i underinstansen. Att så är fallet har också bekräftats i Högsta Domstolens praxis (NJA 1995 s. 41, som gällde skadeståndstalan i brottmål där endast skadeståndsdelen

18 KAMMARRÄTTEN DOM 18 Avdelning 1 Mål nr överklagats). Dessutom anförde domstolen i anslutning härtill att frågan om giltig ursäkt i visst fall förelåg måste ses bl.a. i samband med hur den materiella processledningen i målet hade utövats av tingsrätten. Till processledningen hörde att rätten skulle verka för att tvistefrågorna blev klarlagda och att parterna skulle ange vad de ville åberopa i målet. Uttrycket synnerliga skäl i 8 kap. 24 andra stycket LEK innebär stor restriktivitet när det gäller att tillåta nya omständigheter i kammarrätten och innebär att bestämmelserna bör tillämpas endast i rena undantagsfall. Syftet med preklusionsbestämmelserna i LEK är att, i likhet med bestämmelsernas förlaga i rättegångsbalken, förmå parterna att så tidigt som möjligt fullständigt ange sina grunder och den utredning som är nödvändig. I förarbetena till bestämmelserna i rättegångsbalken betonas att tingsrätten - även i dispositiva tvistemål - har ett ansvar för att tvistefrågorna blir klarlagda redan i första instans. Motsvarande ansvar för en förvaltningsmyndighet är betydligt större och mer omfattande. I förvaltningsärenden enligt LEK är det således än mer angeläget att den myndighet som har att utreda och besluta som första instans och därtill själv är part efter överklagande, redan i anslutning till beslutet anger alla omständigheter som myndigheten har kännedom om och som har betydelse för beslutet. Utrymmet för myndigheten att åberopa nya omständigheter och bevis i kammarrätten är mot den beskrivna bakgrunden mycket litet när preklusionsbestämmelserna är tillämpliga. De här åberopade nya omständigheterna har PTS i allt väsentligt haft kännedom om under år 2007 och således kunnat åberopa dessa i vart fall vid förvaltningsrätten. PTS gör emellertid också gällande att det först genom kammarrättens dom i RK 2010:3 har förtydligats vilka krav som ställs på bevis och utredning i denna typ av mål i allmänhet och i synnerhet rörande antaganden kring den sista delsträckan i accessnätet vid beräkning av kvartalsavgiften. Den nämnda domen ger dock uttryck för lagfästa eller annars allmänt vedertagna rättsgrundsatser om utredning, legalitet,

19 KAMMARRÄTTEN DOM 19 Avdelning 1 Mål nr förutsebarhet och transparens. I bevisfrågor anknyter domen till tidigare förvaltningsrättslig praxis. Kammarrätten har också i tidigare refererade rättsfall hänfört sig till sådana allmänna grundsatser och sådan praxis. Exempelvis har i RK 2009:1 berörts frågor om utredning och bevisning vad avser bl.a. kostnader och i RK 2009:3 och RK 2009:4 frågor om utredning och precision i beslut om skyldigheter. Domen i RK 2010:3 kan inte anses innebära någon sådan ändring av rättsläget att detta skulle kunna medföra synnerliga skäl för att PTS först nu ska få åberopa de framförda omständigheterna. Vad gäller enskilda är utrymmet för att åberopa nya omständigheter i kammarrätten möjligen inte lika litet som för den myndighet som har prövat ärendet. Vad Tele2 har anfört beträffande USO-skyldighetens upphörande har emellertid varit känt för marknaden i sådan tid, att även bolaget kunnat framföra denna omständighet i vart fall vid förvaltningsrätten. Det föreligger därför inte synnerliga skäl att bolaget ska få åberopa de nya omständigheterna rörande USO-skyldigheten i kammarrätten. Vid den fortsatta bedömningen bortser kammarrätten därför från dessa omständigheter. 4. Beräkningen av kvartalsavgifterna Frågan är slutligen om utredningen i övrigt ger stöd för PTS att införa det nya antagandet. Kammarrätten konstaterar att de omständigheter som var under bedömning vid tvistlösningen i kammarrättens ovan under rubriken Bakgrund nämnda mål nr i allt väsentligt var desamma som i förevarande mål. Kammarrätten fann då att PTS inte hade haft fog att, endast på de grunder som myndigheten hade anfört, införa det nya antagandet i hybridmodellens version 4.1 i fråga om den sista delsträckan i accessnätet. De grunder som

20 KAMMARRÄTTEN DOM 20 Avdelning 1 Mål nr PTS och Tele2 nu anför och som kan beaktas av kammarrätten är desamma som myndigheten och dess medparter anförde i det ovan nämnda målet. De överväganden beträffande antagandet om sista sträckan i accessnätet i hybridmodellens version 4.1 som kammarrätten gjorde i domen den 29 juni 2010 i mål nr äger därför tillämpning på motsvarande fråga vad avser modellens version 5.1 i förevarande mål. Kammarrätten finner därför att PTS inte haft fog för att tillämpa det nya väg till hus- antagandet i hybridmodellens version 5.1 i fråga om den sista delsträckan i accessnätet. De kostnadsorienterade kvartalsavgifterna för hel och delad ledning ska därför beräknas utifrån antagandet att den sista delsträckan i accessnätet ingår i underlaget för kvartalsavgifterna. Någon omständighet som skulle medföra en annorlunda bedömning avseende produkten sub-loop hel ledning och sub-loop delad ledning har inte framförts i målet. Tele2 har yrkat att, om kammarrätten skulle göra denna bedömning, målet ska visas åter till PTS för lösning av tvisten i relevanta delar. Bolaget har inte åberopat några skäl för yrkandet utöver dess argumentering i sak. Av bestämmelserna i 7 kap. 10 LEK framgår att Tele2 har rätt till en prövning av tvisten. Tele2 har emellertid inte överklagat förvaltningsrättens dom. Den fråga som är föremål för kammarrättens bedömning är därmed inget annat än tvisten om de ifrågavarande priserna avseende kvartalsavgifter. Denna fråga har redan bedömts av PTS och av förvaltningsrätten. Det framgår inte att någon ytterligare utredning - i den mån sådan skulle vara tillåten - är befogad eller att någon ytterligare bedömning som inte nu kan göras av kammarrätten skulle vara nödvändig för att avgöra tvisten. Yrkandet om återförvisning ska därför avslås. PTS har såsom kammarrätten uppfattar myndigheten, i konsekvens med kammarrättens bedömning i fråga om väg till hus- antagandet och myndighetens talan i kammarrättens denna dag avgjorda mål ,

21 KAMMARRÄTTEN DOM 21 Avdelning 1 Mål nr vitsordat att kostnaden för sträckan väg till hus inräknas i kostnadsunderlaget för ifrågavarande kvartalsavgifter även i detta mål. Enligt vad PTS har uppgivit och varken TeliaSonera eller Tele2 har erinrat mot, blir de kostnadsorienterade priserna för kvartalsavgifterna då för hel och delad ledning 326 kronor och för sub-loop 261 kronor. Av detta framgår att de kostnadsorienterade priserna enligt modellen är högre än vad Tele2 har yrkat. Förvaltningsrättens dom och PTS beslut ska därför ändras så, att Tele2:s yrkande om fastställelse av priserna för kvartalsavgifter mellan bolaget och TeliaSonera avslås i den delen. Domen får enligt 8 kap. 19 LEK inte överklagas. Sten Wahlqvist Lars Trägård Mona Aldestam lagman kammarrättsråd kammarrättsråd ordförande referent I avgörandet har även deltagit de ekonomiska experterna Lars Hallén och Stefan Yard.

22 DOM Meddelad i Stockholm Mål nr Enhet 14 Bilaga A 1 KLAGANDE 1. Telia Sonera Skanova Access AB, TeliaSonera AB, Ombud för 1 och 2: Ann Ekstrand och Peter Holm TeliaSonera Sverige AB Stab Juridik Farsta MOTPARTER 1. Post- och Telestyrelsen Box Stockholm 2. Tele2 Sverige AB, Box Kista ÖVERKLAGAT BESLUT Post- och Telestyrelsens beslut , diarienr /23, se bilaga 1 SAKEN Tvistlösning enligt lagen om elektronisk kommunikation; fråga om prissättning av installation av kopparaccess (LLUB) samt samlokaliseringstjänster DOMSLUT Med delvis bifall till överklagandena undanröjer förvaltningsrätten punkten 3.3, kostnadsnivåer för samlokalisering, inplacering i skåp, i tvistlösningsbeslutet. Förvaltningsrätten avslår överklagandena i övrigt. Dok.Id Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Tegeluddsvägen måndag fredag Stockholm E-post: 09:00-15:00 forvaltningsrattenistockholm@dom.se

23 2 YRKANDEN M.M. Telia Sonera Skanova Access AB och TeliaSonera AB (TeliaSonera) yrkar att förvaltningsrätten undanröjer tvistlösningsbeslutet, utom såvitt avser punkten 4,1 Informationstjänster och punkten 4,3 Produktbyte, och återförvisar målet till Post- och telestyrelsen (PTS) för ny beräkning. TeliaSonera yrkar vidare att tvistlösningsbeslutet, under alla förhållanden, ska ändras i samma mån som kan följa av utgången av länsrättens prövning i mål nr PTS medger bifall till överklagandena såtillvida att det överklagade tvistlösningsbeslutet under PTS avgörande 3,3 Inplacering, avseende de högsta genomsnittliga priser TeliaSonera får ta ut av Tele2 för inplacering i skåp, ska ändras. PTS bestrider bifall till överklagandena i övrigt. Tele2 Sverige AB bestrider bifall till överklagandena. TeliaSonera anför till stöd för sin talan bl.a. följande. PTS har beräknat för låga kostnader i den hybridmodell som ligger till grund för tvistlösningsbeslutet. TeliaSonera anser därför att PTS inte har visat att de priser som bolaget tillämpade vid tidpunkten för tvistlösningsbeslutet strider mot skyldighetsbeslutet för LLUB. Tvistlösningsbeslutet bör därför undanröjas i överklagade delar och målet visas åter till PTS för ny beräkning av kostnader i modellen. Kvartalsavgifter för hel och delad ledning Avgiften för hel ledning I tvistlösningsbeslutet anges att avgiften för hel ledning i genomsnitt högst ska uppgå till 231 kr per kvartal. TeliaSonera bryter inte mot skyldighetsbeslutet i den delen. TeliaSonera tillämpade vid tiden för Tvistlösningsbeslutet 213 kr för hel ledning, produktvariant S50. Kvartalsavgiften för övriga pro-

24 3 duktvarianter av hel ledning var samtidigt 244 kr per kvartal. Mot bakgrund av den stora mängden S50 understeg genomsnittspriset 231 kr per kvartal för hel ledning. Det har därför inte funnits grund för PTS att meddela Tvistlösningsbeslutet i denna del. Dessutom har PTS beräknat flera kostnadsposter i kvartalsavgifterna på ett felaktigt sätt. Sista delen i accessnätet I PTS version 4.1 av hybridmodellen genomfördes en större förändring i förhållande till tidigare versioner i form av att den sista de av accessnätet inte längre ingår i abonnemangskostnaden för kopparaccess. PTS motiverade förändringen med att slutkunden numera själv får bekosta den sista delen i accessnätet (från väg till huset), vilket ansågs vara i enlighet med principer som tillämpas av TeliaSonera. Denna del ingår inte heller i version 5.1 av hybridmodellen. Antagandet, även om det skulle modifieras så att det överensstämmer med hur TeliaSonera tillämpar den aktuella affärsregeln, kan inte införas i hybridmodellen utan att det genomförs konkrvensändringar i andra delar av modellen. Sådana omfattande förändringar i modellen omfattas inte av de uppdateringar som enligt 10 i PTS föreskrifter om LRIC-modellen (PTSFS 2004:5) ska ske årligen. De nya affärsreglerna ska istället beaktas vid den revidering av modellen som ska ske enligt 11 i föreskrifterna. Det sätt som PTS har infört antagandet i versionerna 4.1 och 5.1 av modellen strider därför mot föreskrifterna. Del av accessförbindelse, s.k. Sub-loop PTS har i hybridmodellens version 5.1 infört en ny kostnadsnivå för en s.k. sub-loop på hel och delad ledning. Kostnadsnivån är lägre för en sub-loop än för hela förbindelsen till station. TeliaSoneras anser att kostnaden för en sub-loop är densamma som för hela förbindelsen till station. En sub-loop använder i praktiken lika stora nätresurser som hela förbindelsen avseende beläggning av kopparpar, eftersom resterande del av förbindelsen inte kan nyttjas till annat. TeliaSonera måste med kort varsel kunna genomföra byten mellan tjänster och operatörer vilket medför att en reservkapacitet måste finnas. Kostnaden för en sub-loop är därför lika hög som för hela förbindelsen till station. I hybridmodellen finns visserligen kostnader upptagna för kapacitet mellan station och skåp. Det framgår dock inte av kalkylen att TeliaSonera kompenseras i tillräcklig utsträckning för dessa kostnader. Enligt TeliaSoneras uppfattning ska därför kostnadsnivåerna för en sub-loop och en hel förbindelse till station vara desamma. Vid en tillämpning av det i tvistlösningsbeslutet tillämpade priset för en sub-loop får TeliaSonera inte täckning för sina kostnader. Kostnader för förläggning av kabel

25 4 Kostnaderna i hybridmodellen för grävning och återställning motsvarar inte TeliaSoneras verkliga kostnader för dessa åtgärder. Det har TeliaSonera påpekat och dokumenterat för PTS vid upprepade tillfällen. PTS hänvisar till att myndigheten använt Svensk Energis kostnadskatalog som används av elbranschen. Svensk Energi har tagit fram två kostnadskataloger, en katalog för lokalnät (EBR) och en katalog för samförläggning och sambyggnad som tagits fram efter en överenskommelse mellan Svensk Energi och TeliaSonera Skanova Access AB. Generellt kan sägas att kostnadsnivåerna är lägre i kostnadskatalogen för lokalnät. Den katalogen är dock primärt inte avsedd för förläggning av telekablar. TeliaSonera uppfattning är därför att katalogen bör utnyttjas. Även om Svensk Energis kostnadskatalog utnyttjas för lokalnät blir kostnaderna högre än de PTS har angett. De arbetsmoment som måste ingå är enligt TeliaSoneras uppfattning följande. kostnader för beredning, tillstånd, intrång m.m. trafikavstängning inklusive, skyddsbarriärer, körplåtar, gångbroar etc. uppbrytning och återställning, även kantsten och kostnader för hinder schaktning av kabelgrav och vid behov sprängning, tjältining m.m. utbyte av massor, deponiavgifter, terrassering, packning av sand etc. kostnader för flytt/etablering av arbetsplats lastbil TeliaSonera har baserat på kostnadskatalogen för lokalnät försökt göra realistiska kalkyler för schakt och grävkostnader för en anläggning i s.k. urban miljö. Dessa kostnader överensstämmer inte med PTS kostnader per meter. PTS har inte angett något bärande skäl för dessa skillnader. Även övriga typer av terräng har betydligt lägre kostnader i PTS kalkyl än vad motsvarande kalkyl baserad på Svensk Energis kostnadskatalog skulle ge. Enligt TeliaSonera blir anläggningskostnaderna betydligt högre än de PTS har räknat med även i övriga områdeskategorier. Enligt TeliaSoneras uppfattning ska kostnadskatalogen som tagits fram efter överenskommelsen mellan Svensk Energi och TeliaSonera Skanova Access AB i första hand användas. Oavsett vilken katalog som används måste PTS dock beräkna kostnaderna för förläggning av kabel på nytt. Samlokalisering Plats i skåp PTS har bestämt priset för inplacering i bl.a. ¼ skåp till 25 procent av kostnaden för helt skåp. Det innebär att PTS har förutsatt att det finns en efterfrågan från någon annan operatör på resterande ¾ skåp, dvs. full beläggning i skåpen. Så ser inte verkligheten ut. Den genomsnittliga beläggningen i skåp avsedda för samlokalisering är lägre. En normal beläggningsgrad för

26 5 skåp avsedda för samlokalisering är procent. PTS bör därför räkna med denna beläggningsgrad i modellen och anpassa priserna därefter. Kostnaden för elenergi PTS har i hybridmodell 5.1 beräknat elkostnaden till 80 öre/kwh med hänvisning till elbörsen Nordpool. TeliaSonera har ett energibehov som är relativt måttligt men är utspritt på ett mycket stort antal platser. TeliaSonera kan därför inte dra nytta av storkonsumenternas lägre priser och Nordpoolpriset kan inte läggas till grund för TeliaSoneras kostnader per kwh. TeliaSoneras inköp av elenergi sker genom att successivt prissäkra behoven tre år framåt i tiden. Till TeliaSoneras kostnader tillkommer investeringskostnader och löpande driftkostnader för bland annat klimatanläggningar och reservkraft (batterier och reservelverk). TeliaSoneras uppfattning är därför att priset i vart fall inte ska sänkas. Enligt SCB var under det första halvåret 2008 det genomsnittliga priset på el 88,5 öre/kwh för industrikunder med en energiförbrukning som understiger 20 MWh. Enligt TeliaSoneras uppfattning är mot bakgrund härav PTS bedömning av energikostnaden inte rimlig. Kostnader för entreprenörer TeliaSoneras kostnader för externa entreprenörer överstiger de kostnader PTS har räknat med för installation av LLUB-tjänster. De aktuella installationstjänsterna utförs av externa entreprenörer, som efter upphandling i konkurrens fått TeliaSoneras uppdrag att utföra de tjänster som TeliaSonera i sin tur levererar till de operatörer som beställer kopparaccesser. Denna omständighet får till följd att det är relativt enkelt att bedöma och beräkna TeliaSoneras kostnader för installationstjänster, eftersom TeliaSoneras kostnader i mycket stor utsträckning består i vad TeliaSonera betalar till entreprenörerna för själva inkopplingen och för den nedkoppling som förr eller senare kommer att ske, exempelvis till följd av att kunden flyttar eller säger upp sitt bredbandsabonnemang. Utöver kostnader för entreprenörernas tjänster har TeliaSonera även kostnader för operatörernas beställning av inkoppling och nedkoppling, dvs. för sin orderhantering. Dessutom ska denna tjänst belastas med en andel av TeliaSoneras overheadkostnader. PTS ska därför utgå från TeliaSoneras verkliga kostnader. Tele2 Sverige AB (Tele2) anför bl.a. följande som grund för sin inställning. Avgiften för hel ledning TeliaSonera hänvisar i sitt yttrande till att TeliaSoneras genomsnittliga pris för hel ledning ligger inom ramen för PTS beslutade prisnivå om 231 kr per

27 6 kvartal. Till stöd härför hänvisar TeliaSonera till att en stor andel hel ledning säljs som produkten S50 till priset 213 kr/kvartal, medan resten säljs för 244 kr/kvartal. Detta är en grovt missvisande argumentation som saknar all relevans i målet. Produkten S50 beskrivs och specificeras i bilaga 1 till RAMAVTAL om tillgång till Kopparaccess i Skanova Access accessnät i Sverige. Bilagan är en produktspecifikation av samtliga kopparprodukter och produktvarianter som TeliaSonera tillhandahåller genom Skanova Access AB. I produktspecifikationen anges att S50 har tre olika tillämpningar med en övre frekvensgräns om 200 khz. I avsnitt 4.2 i produktspecifikationen, Kopparaccess S50, anges följande. Denna produktvariant är avsedd för tillämpning 1,2 eller 3 enligt följande: Tillämpning 1: PSTN-access och annan överföring inom 0-20 khz t.ex. samtalsmätningsinformation, audio, larm och telemetri. Tillämpning 2: ISDN-BA (basic access). Tillämpning 3: SHDSL med högst 1557 kbit/s. På ett kopparpar, som beställs som Kopparaccess S50, tillämpning 1 eller 2, förbehåller sig Skanova Access rätten att för egen del eller annans räkning utnyttja ovanliggande frekvensband för ADSL eller VDSL. Användningen av produkten S50, tillämpning 1 och 2, begränsas alltså av TeliaSoneras förbehåll i sista stycket till ett undre frekvensband 0-20 khz. Förbehållet innebär att den operatör som hyr produkten S50 tillämpning 1 eller 2 inte får tillgång till en hel ledning som TeliaSonera påstår. Produkten S50 tillämpning 1 eller 2 kan inte under några som helst omständigheter anses vara en hel ledning. Att TeliaSonera (egentligen Skanova Access AB) säljer en mycket stor andel S50 beror på att TeliaSoneras slutkundverksamhet köper produkten för leverans av PSTN (tillämpning 1) till alla slutkunder som har ett fast telefoniabonnemang. Tillämpning 2 innebär att ledningen används för ISDN Basic Access, en numera säljstoppad produkt inom TeliaSoneras sortiment. En operatör som vill hyra en hel ledning av TeliaSonera för att kunna leverera bredbandstjänster, med eller utan kombinationen PSTN eller IPtelefoni, väljer inte heller produkten S50 tillämpning 3, eftersom bandbreddsbegränsningen 200 khz, eller motsvarande kbit per kund är en alltför låg hastighet för att accepteras av slutkunderna som en verklig bredbandsaccess. S50 säljs med andra ord så gott som uteslutande för att tillhandahålla PSTN, dvs. tillämpning 1. Det skulle förvåna mycket om det alls finns någon efterfrågan på produktvarianten S50 tillämpning 3 eftersom det finns andra produkter som medger SHDSL-tillämpningar med högre bandbredd, t.ex. S300, S600. Produkten S50 ska givet ovanstående betraktas som en delad ledning, och som sådan ska produktens pris vara 115 kr per kvartal.