PREOPERATIV INFORMATION TILL FÖRÄLDRAR - HUR PÅVERKAR DEN?

Transkript

1 Hälsa och samhälle Maj 2005 PREOPERATIV INFORMATION TILL FÖRÄLDRAR - HUR PÅVERKAR DEN? En litteraturstudie JAANA ANHEDEN CHARLOTTA JOHANSSON Examensarbete Kurs HS 2023 Omvårdnad poäng, Uppdragsutbildning Maj 2005 Malmö högskola Hälsa och samhälle Malmö e-post:postmasters@mah.se

2 PREOPERATIV INFORMATION TILL FÖRÄLDRAR - HUR PÅVERKAR DEN? En litteraturstudie Jaana Anheden Charlotta Johansson Anheden, J & Johansson, C. En litteraturstudie. Preoperativ information till föräldrar Hur påverkar den? Examensarbete i omvårdnad 10 poäng. Malmö Högskola: Hälsa och Samhälle, Enheten för omvårdnad, När ett barn ska opereras upplever såväl barnet som dess föräldrar stress. I en sådan situation kan det vara svårt att fungera som stöd åt sitt barn. Olika faktorer kan underlätta för föräldrarna varav en är information. Problemområde för denna litteraturstudie är preoperativ information till föräldrar. Syftet var att kartlägga hur litteraturen beskriver information till föräldrar och hur informationen påverkar barn och föräldrar. Metoden har följt forskningsprocessen vid en litteraturstudie där fråga, problemformulering, litteratursökning, evaluering, tolkning och rapportering ingår. Efter databassökningar i framför allt PubMed har åtta artiklar valts ut som ligger till grund för resultatet. Resultatet visade att omvårdnadspersonal med hjälp av individuellt anpassad information kan reducera oron hos både föräldrar och barn. Resultatet visar också att den viktigaste informationsvägen fortfarande är den muntliga men att den behöver kompletteras med andra informationsvägar. Nyckelord: Anestesi, föräldrar, oro, perioperativ omvårdnad, preoperativ information 1

3 PREOPERATIV INFORMATION TO PARENTS - HOW DOES IT EFFECT? A literature study Jaana Anheden Charlotta Johansson Anheden, J & Johansson, C. A literature study. Preoperative information to parents how does it effect. Examine paper in care 10 credit points. Malmö University: Health and Society, Department of Nursing, When a child is due for surgery, the child as well as it s parents experience stress. In a stresssful situation it can be difficult to function as suppport to one s child. The area of interest in this review is preoperative information to parents. The aim is to investigate the scientific description of how preoperative information to parents are communicated and how it affects the child as well as it s parents. The review has followed the scientific procedure described in the following headings: formulating a scientific question, emphasizing a problem, seeking literature, evaluating, interpret and report. After searches in electronic databases, mainly in PubMed, we decided to use eight articles for our result. The result shows that we can reduce anxiety in parents and children by giving them individual preoperative information. Verbal information can never be replaced but needs to be combined by other sorts of information. Keywords: Anaesthesia, anxiety, parent, perioperativ nursing, preoperativ information 2

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING 4 BAKGRUND 5 Personal 5 Barnet 7 Föräldrar 7 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING 8 METOD 8 Problemformulering 8 Litteratursökning 8 Evaluering 9 Tolkning 9 RESULTAT 10 Föräldrars oro inför sitt barns operation 10 Kartläggning av stressfaktorer som påverkar 10 föräldrars vars barn ska genomgå dagkirurgi Reducera oro hos föräldrar före och under 11 anestesistarten Introduktion av informationsblad 12 Program för föräldranärvaro vid anestesistart 12 Utvärdera effekten av förberedelser inför operation 13 genom att använda en barnbok Psykologisk utvärdering av effekten av 14 föräldranärvaro Vad vill föräldrarna egentligen veta? 14 Sammanfattning 15 DISKUSSION 16 Resultatdiskussion 16 Metoddiskussion 18 KONKLUSION 19 REFERENSER 20 BILAGOR 22 3

5 INLEDNING Någon gång i livet kommer vi i kontakt med sjukvård, antingen därför att vi själva ska genomgå ett ingrepp eller också är vi närvarande i egenskap av anhörig. För att lindra oro och stress hos patienter och anhöriga inför de ingrepp som kräver anestesiresurser är det preoperativa samtalet en viktig del i omvårdnadsarbetet. Att bli informerad på en nivå som förstås av den enskilde individen är en lagstadgad rättighet i Sverige (HSL 1982:763). Det gäller i lika hög grad för barn som för vuxna. Arbetet som barnsköterska på en barnkirurgisk avdelning respektive undersköterska på anestesi-/operationsavdelning är avseende omvårdnadssituationer mycket olikt varandra. På barnavdelningen träffar barnsköterskan föräldrar och barn under en längre tidsperiod. Barnsköterskan har att på ett åldersadekvat sätt informera barnet på barnets nivå. Dessutom ska förälderns informationsbehov tillfredsställas. Det är av största vikt att den information som ges överensstämmer med familjens upplevelse av operationsavdelningen för att bibehålla förtroendet hos familjen. För undersköterskan på en anestesi-/operationsavdelning, sker mötet med barnet och dennes föräldrar under en begränsad tid. Undersköterskan medverkar i de konkreta förberedelserna av barn inför anestesi och operation. Att familjen fått en adekvat information ökar möjligheterna för att anestesin inleds under lugna och kontrollerade former. För personalen på operationsavdelningen är det viktigt att föräldrarna är informerade om vad som kommer att hända under den tid som föräldern är medverkande vid nedsövningen av barnet. Det är viktigt att föräldern har fått en adekvat information för att minimera känslan av otrygghet och separationsångest då man överlåter barnet till personalen på operationsenheten. Rutinen på Barnkirurgiska Enheten, Universitetssjukhuset Malmö Allmänna Sjukhus (UMAS), är att vid elektiv kirurgi kommer barn och föräldrar till avdelningen för en bedömning av anestesiolog vardag närmast före ingreppet. I samband med bedömningen har barnsköterskan informerat om vilka upplevelser barnet står inför. På ett åldersanpassat sätt visas barnet exempelvis operationskläder, perifer venkateter med mera. Det finns även ett bildmaterial, i form av fotografier, tagna inne på operationsavdelningen att visa. Äldre barn har givits en muntlig information och möjlighet att titta på förberedelsematerial om önskemål funnits. Vid den preoperativa förberedelsen ligger fokus på att optimera informationen till barnet. Att som förälder kunna stödja sitt barn vid ett operativt ingrepp underlättas av att förälderns oro minskas. Vi vill med denna studie undersöka hur vetenskapliga litteraturen beskriver preoperativ information till föräldrar vars barn ska genomgå kirurgiskt ingrepp eller behandling. Hur den är utformad och hur den påverkar såväl barn som föräldrar. 4

6 BAKGRUND Panelius och Varisto (1989) tar upp det preoperativa samtalet som en viktig del i omvårdnadsarbetet för anestesi- och operationspersonal. Hur informationen ges varierar från sjukhus till sjukhus i Sverige. För den enskilda individen, oavsett ålder och kön, kan ett kirurgiskt ingrepp upplevas både fysiskt och psykiskt stressande. Vetskapen om att man inte kan medverka, vara delaktig i och inte heller påverka sin situation, eller resultatet av behandlingen, kan vara mycket ångestladdat. För att som vårdpersonal ha en möjlighet att minska patientens oro, ångest och rädsla, är det viktigt att hitta redskap som möjliggör att omvårdnaden bidrar till att öka patientens välbefinnande under vårdtiden. En litteratursammanställning gjord av Holm och Hansen (2000) visar att information är en av de viktigaste omvårdnadsåtgärderna för att minska oro, rädsla och ångest hos den enskilda individen. Vid sjukdom, behandling, undersökning och ett eventuellt ingrepp kliver människan in i en ny roll i en främmande miljö och blir vårdad av för honom eller henne okända människor. Jahren Kristoffersen (1998) beskriver vad det är som kännetecknar patienter som ska genomgå en operation, nämligen en ökad fysiologisk och psykologisk stress. Effekten av att ge patienterna en god preoperativ information har många fördelar. Det psykosociala stödet som vårdpersonalen kan ge i form av god omvårdnad är bekräftelse, förståelse och trygghet. Minskad oro, minskad rädsla och mindre smärtstillande medicin är några av de positiva effekterna av informationen som den enskilde individen kan uppleva. Några andra viktiga delar i den preoperativa förberedelsen av patienterna är tidpunkt för informationen, den muntliga och den skriftliga, om sjukvården kan erbjuda patientundervisning i grupp eller enskilt, engagemang från anhöriga och om det finns patienter som kan berätta om sina erfarenheter (a a). Personal Kravet på sjukvårdspersonal oavsett yrkeskategori är att följa gällande lagar och författningar för att kunna ge patienterna en god omvårdnad. I Hälso- och sjukvårdslagen (HSL 1982:763) står bland annat 2 b Patienten skall ges individuellt anpassad information om sitt hälsotillstånd och om de metoder för undersökning, vård och behandling som finns. Om informationen inte kan lämnas till patienten skall den i stället lämnas till en närstående till patienten. När man vårdar barn inom sjukvården är det viktigt att föräldrarna integreras i vården, för att skapa dom bästa möjligheterna att bidra till att öka barnets välbefinnande och trygghet i omvårdnaden (Jonmarker & Werner, 1998). Det preoperativa samtalet ger sjukvårdspersonal information om patientens allmäntillstånd och behov samt ger möjlighet att informera om kommande ingrepp. Samtalet bidrar även till att personalen på en operationsenhet kan planera sitt arbete bättre och tillgodose särskilda önskemål som patienten har (Panelius & Varisto, 1989). Instrument för sjuksköterskan för en god preoperativ information har hon genom att:? ta del av dokumentation som finns om patienten? samtala med vårdpersonal? samtala med patienten 5

7 ? samtala med patientens familj eller anhöriga? observera och reflektera över det hon ser (Panelius & Varisto, 1989). Svårigheten vid dagkirurgiska ingrepp är att förberedelse och information sker i nära anslutning till operationen. Sjuksköterskan har då endast dokumentation såsom journalhandlingar, aktuella provsvar med mera samt ett kort samtal med patienten, då hon ska bedöma åtgärd, behov och inge trygghet, innan patienten sövs (Panelius & Varisto, 1989). När det gäller vård och omsorg av ett barn och dennes föräldrar/förälder krävs det att vårdpersonal har kunskap om barnets utvecklingsfaser och mognad (Edwinson Månsson, 1988). När det gäller information till barn ska personalen vända sig till barnet i första hand och beskriva och demonstrera med hjälp av exempelvis olika material såsom andningsmask, sprutor, perifer venkateter med mera. Är barnet för litet för att kunna uttrycka sig, ska informationen ges till föräldrarna Att hjälpa, uppmuntra och stötta föräldrarna/förälder till barnet som kommer in för vård är en viktig del i omvårdnadsarbetet (a a). Hur vi som vårdpersonal bäst informerar barn inför kommande ingrepp i anestesi eller undersökning beskriver Edwinson Månsson (1988) genom att dela in barn i olika åldersgrupper.? Små barn, 0 3 år: Behöver information strax före en händelse. Informationen ges genom att barnet får placera material som kommer att användas på en docka. Det är viktigt att observera hur barnet agerar i leken.? Barn i åldrarna 3 7 år: Informationen ges genom lek, teckningar eller fotografier. Ett bra sätt är att låta barnet utföra undersökningen på en docka. Det är viktigt att kontrollera att barnet har förstått så att eventuella missuppfattningar kan korrigeras.? Skolålder (7 13 år) Barn i den åldern klarar av korta och enkla förklaringar. Även här är en docka användbar men om barnet verkar generat får man förklara muntligt, gärna med fackuttryck. Viktigt att uppmuntra barnen att komma med frågor.? Tonåringar: behöver muntligt och visuell information med verklighetsanknytning. Det är viktigt att uppmuntra barnet att aktivt ta del i vad som kommer att hända. Humor och sunt förnuft är ofta bra sätt att nå tonåringar. Kan vara en fördel att informera utan att föräldrarna är närvarande. Den röda tråden oavsett ålder på barnet är att berätta ärligt om vad som kommer att göras under tiden det utförs (Edwinson Månsson, 1988, s 31). Det är alltid viktigt att tänka på barnets personliga mognad vid informationstillfället. Det är viktigt att uppmuntra till att ställa frågor och att bejaka deras personliga integritet. I första hand ska informationen lämnas till barnet och inte till föräldrarna (a a). 6

8 Barnet För barn innebär behandling, undersökning och/eller operation en väldigt stressfylld situation. Oro under den preoperativa fasen medför att barnen har en ökad benägenhet att få postoperativa obehag (Watson & Visram, 2003, Edwinson Månsson et al, 1988). De vanligast förekommande obehagskänslorna efter en stressfylld upplevelse är mardrömmar, olydnad, separationsångest och omotiverade raserianfall. I värsta fall förföljer obehagskänslan barnet ända in i vuxen ålder. En utökad preoperativ information ger barn en möjlighet att bearbeta sin rädsla under sjukhusvistelsen vilket leder till en mer realistisk syn på sjukhusvistelsen (Edwinson Månsson et al, 1988). Minnen av smärta avtar i takt med att sår läker medan rädsla och ångest lagras i minnet. Barn och föräldrar är nöjda med en utökad information. Att förutom en muntlig information kunna besöka operationsavdelningen med möjlighet till rollspel upplevs positivt (Hatava et al, 2000). Barn som är aktivt informationssökande och barn som använder sig av ett passivt och ointresserat förhållningssätt inför kommande sjukhusbesök har minst oro inför operationen och sjukhusvistelsen. Barn som använder sig av både ett aktivt förhållningssätt och har en försiktig framtoning upplever en högre grad av oro inför ingreppet och sjukhusvistelsen (Lowery Thompson, 1994). Barn som hanterar sin situation inför ett ingrepp i anestesi, genom nyfikenhet och frågvishet, har störst nytta av information (Kain et al, 1998). Föräldrar För många föräldrar betyder det en omställning i det vardagliga livet när ens barn behöver sjukvård. Man möter en ny miljö, nya människor och andra rutiner än i det egna hemmet. För barnet står föräldrarna för trygghet och kärlek. Föräldrarna känner sitt barn bättre än någon annan och är en resurs för sitt barn då de kan tyda barnets kroppsspråk vid smärta, oro och obehag (Tveiten, 2000). Föräldrar är dessutom duktiga på att förutsäga hur deras barn kommer att reagera preoperativt vid till exempel nedsövning (Voepel-Lewis et al, 2000). De fyra viktigaste åtgärderna för att föräldrar ska känna delaktighet i sitt barns omvårdnad under sjukhusvistelsen är enligt Ygge (2004) stöd för egen del, personalens professionalitet, personalens arbetsmiljö och ansvar. Föräldrarna saknade stöd genom att det inte bekräftades att de fanns där med sitt barn. Professionalitet omfattade personalens förhållningssätt genom att visa respekt för både barnet och föräldern. Arbetsmiljön speglad av stress och tidsbrist avhöll föräldrarna från att störa med frågor och önskemål. Ansvar definierades som att föräldern själv fick bevaka tider till undersökning, provsvar med mera (a a). När föräldern deltar aktivt i barnets aktiviteter underlättas sjukhusvistelsen för barnet (Kjellin et al, 2002). Föräldrar har behov av att betraktas som autonoma personer under sjukhusvistelsen. Att vara begränsad i att inte kunna påverka till exempel smärtsamma ingrepp på sitt barn upplevs stressande för föräldrar (Kristensson-Hallström & Nilstun, 1997). Att ha tillgång till skriftligt information, rådgivning efter utskrivning och telefonkontakt med en sjuksköterska före inläggning är faktorer som underlättar för föräldrarna (Nilsson, 1999). 7

9 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING Syfte Syftet med studien är att undersöka effekterna av den preoperativa information som ges till föräldrar vars barn ska genomgå ett ingrepp i anestesi. Preoperativ information definierar vi som den information som beskriver, det som kommer att hända, när man kommer till en operationsenhet för undersökning, behandling och/eller kirurgiskt ingrepp där barnet får sedering eller blir nedsövt. Frågeställning 1) Hur beskriver den vetenskapliga litteraturen den preoperativa informationen till föräldrar vars barn ska genomgå en undersökning, behandling eller ett kirurgiskt ingrepp i anestesi? 2) Hur påverkar den preoperativa informationen barn och föräldrar perioperativt? METOD Studien är utförd som en litteratursammanställning där moment som problemformulering, litteratursökning, evaluering och tolkning ingår (Backman, 1998). Problemformulering Frågeställningen bygger vidare på litteratursammanställning gjord av Johansson och Koivuniemi (2003). Föregående litteratursammanställning byggde på preoperativ information ur barnets perspektiv. Nuvarande problemformulering fokuserar på föräldrarna i deras roll som barnets ombud. Litteratursökning Sökningen koncentrerades till PubMed och CINAHL (Cummulative Index to Nursing and Allied Health Literature). CINAHL anses av Polit et al (2001) vara den främsta databasen för sjuksköterskor. Samtliga använda artiklar har funnits i fulltext antingen i den använda databasen eller i Elin. Sökning i SveMed+ och ERIC genererade inga träffar. Sökord som använts framgår av sökschema. Funktionen related articles är använd vid sökningar. Samtliga sökord i PubMed har varit MeSH-termer (Medical Subject Headings). Den Booleska operatoren AND har använts för att begränsa antalet träffar. Trunkering har använts för att säkerställa att artiklar inte fallit bort på grund av att andra böjningsformer av sökordet använts i artiklarna. I de fall publiceringsåret tangerar varandra ordnas artiklarna alfabetiskt efter huvudförfattare. 8

10 Tabell 1. Sökschema Söknr/Databas Sökord Träffar Beställt Använt PubMed #1 Preoperative care #2 #1 AND Child* 5113 #3 #2 AND Anesthesia 1310 #4 #3 AND Parents PubMed #1 Parents and perioperative care and perioperative nursing and anxiety #2 #2 Related Articles for PubMed Select Elin #1 childcare #2 #1 AND surgery 0 #3 #1 AND 0 preoperation #4 #1 AND education 3 #5 #1 AND information 1 #6 #1 AND expectation 0 CINAHL #1 #information #2 #1 AND education #3 #2 AND 1 preoperation #4 #3 AND childcare 0 #5 #3 AND surgery Evaluering Samtliga artiklar är granskade av författarna var och en för sig, enligt Polit et al (2001) (se bilaga 1). Inklusionskriterier har varit att de varit skriven på engelska, handlat om föräldrar, berört preoperativ information samt föräldrarutbildning och publicerad i en vetenskaplig tidskrift. Granskningen av valda artiklar presenteras i bilaga 2. Tolkning Efter ett flertal genomläsningar valdes åtta artiklar ut. Artiklarna valdes ut på grund av att de var mest relevanta för frågeställningen. Efter genomläsning har gemensamma nämnare och olikheter framkommit vilket redovisas i resultatet. 9

11 RESULTAT Effekten av olika informationssätt till föräldrar vars barn ska genomgå en behandling, undersökning eller ett kirurgiskt ingrepp i anestesi, redovisas artikel för artikel i kronologisk ordning. I de fall publiceringsåret tangerar varandra sorteras artiklarna alfabetiskt efter huvudförfattare. Föräldrars oro inför sitt barns operation I en brittisk studie genomförd av Shirley et al (1998) på 100 föräldrar till barn som skulle genomgå ett elektivt ingrepp, undersökte man vilka faktorer som oroade föräldrarna mest. Syftet med studien var att undersöka om det fanns patologisk oro hos någon av föräldrarna. Alla barn var under 13 år och inskrivna på sjukhuset för att genomgå mindre kirurgiska ingrepp. Endast en av föräldrarna fick vara med i studien och blev uppmanad av författarna att inte diskutera studien med sin äkta hälft. Initialt togs första kontakten med föräldrarna innan den perioperativa visiten på sjukhuset. Studiemetoden bestod av uppsamlandet av data såsom; barnets ålder, antal syskon, tidigare erfarenhet av anestesi och föräldrarnas yrke samt utbildning. Föräldrarna fick även förslag på metoder som skulle lindra deras oro och obehagskänslor. Föräldrarna fick använda The Leeds självskattningsinstrumentet för att mäta sin orosnivå följt av ett formulär bestående av specifika frågor kring sjukhusvistelsen. Resultatet i studien visade att framför allt mödrar uppvisar en oro som kan jämföras med en sjukligt betingad oro. De som uppvisade en patologisk oro oroade sig över själva operationen/ingreppet, anestesin, postoperativa smärtor och hospitalisering. Preoperativ fasta oroade inte många föräldrar. Däremot oroade sig nästan hälften av föräldrarna för postoperativt illamående hos barnet. För att minska stressen och oron för sitt barns ingrepp valde majoriteten av föräldrarna, oaktat grad av oro, metoder såsom att följa med sitt barn in på operationsavdelningen, vara närvarande vid nedsövningen och att få mer information från sjukvårdspersonalen. Kartläggning av stressfaktorer som påverkar föräldrar vars barn ska genomgå dagkirurgi. En kartläggande studie av Tönz et al (1999) där populationen utgjordes av föräldrar till 568 barn i åldrarna tre månader 18 år. I samband med utskrivningen delades en enkät ut med frågor som föräldrarna ombads besvara under den första postoperativa veckan. Syftet med studien var att analysera stressfaktorer hos föräldrarna för framtida kvalitetsarbete i den egna vårdkedjan. Patienterna bedömdes och informerades om ingreppet på den dagkirurgiska enheten i direkt anslutning till operationen alternativt remitterades till operation av sina husläkare eller barnläkare. Varje patient fick skriven information om standarrutiner inför ingreppet. Barnen blev vårdade av utbildade barnsjuksköterskor samt av sina föräldrar som fanns kvar hos barnet under sjukhusvistelsen. Varje patient fick tid till klockan för undersökning av både anestesiolog och operatör. Barnen registrerades på operationsprogrammet efter principen yngst först. Alla operationer genomfördes på förmiddagen och barnen blev utskrivna på eftermiddagen efter att ha blivit undersökta av anestesiolog och operatör. Innan hemgång fick alla patienter information och råd om eftervården i hemmet. Samtliga erbjöds att stanna över natten om så önskades eller krävdes. Dagen efter blev alla uppringda av en sjuksköterska för kontroll av 10

12 det postoperativa förloppet och för att erbjuda vidare rådgivning om behov fanns (Tönz et al, 1999). Resultatet av denna studie visade att 46 av 568 föräldrar kände sig otillräckligt förberedda när det var dags för inskrivning av barnet. Föräldrar som inte behärskade språket kände sig betydligt sämre förberedda än de utan språkförbistringar. Familjer med erfarenhet av operationer kände sig lugnare än de som upplevde situationen för första gången. Osäkerheten och upplevelsen av att inte vara tillräckligt informerad gällande förberedelserna för operationen, rutinerna och den postoperativa vården i hemmet framkom av studien. Av totalt 373 föräldrar till barn under 1 år, var det 17 som inte trodde sig klara av att vårda barnet i hemmet efter ingreppet. Studien resulterade i att en CD-skiva spelades in. CD-skivan innehöll ett barns väg, från dagen innan inläggning på sjukhus till utskrivningen och med utökad information om problem som barn och föräldrar kan stöta på. Reducera oro hos föräldrar före och under anestesistarten I en studie av Zuwala och Barber (2001) undersöktes om skriftlig information i kombination med en videofilm minskade föräldrarnas oro och separationsångest från barnet. Ett sätt att informera föräldrar om ett barns nedsövning är att låta dem se på en video om ett barns nedsövning med maskinhalation, det vill säga att barnet får andas anestesigas genom en mask och på så sätt blir nedsövt. Studiepopulationen utgjordes av två grupper med vardera 40 föräldrapar. Experimentgruppen fick en informationsbroschyr och se videoinspelningen, kontrollgruppen fick endast informationsbroschyren. För att kunna mäta föräldrarnas oro kontrollerades deras blodtryck och puls när de anlände till; operationsenheten, direkt efter det att de hade läst informationsbroschyren, sett videoinspelningen, innan inträde till operation och direkt efter nedsövningen av barnet. Föräldrarnas och barnets oro mättes även med hjälp av mätinstrumentet STAI, State Trait of Anxiety Inventory vid ankomst till operationsenheten och efter barnets operation. Barnets beteende skattades även av personalen och föräldrar med hjälp av en 5-gradig skala. Detta gjordes i 4 omgångar under den perioperativa processen, nämligen vid ankomst till dagkirurgiska enheten, på den preoperativa enheten, precis innan nedsövning och efter operationen på den postoperativa enheten. Före utskrivning av barnet, fick föräldrarna bedöma deras egen erfarenhet vid medverkan av barnets nedsövning. Två veckor efter utskrivning kontaktades föräldrarna för att besvara frågor som rörde barnets sinneslag (temperament/lynne) efter sjukhusvistelsen. Resultatet i denna studie visade att föräldrarnas blodtryck och puls ökade i båda grupperna efter det att de hade läst informationsbroschyren och/eller sett videobandet. Blodtrycket sjönk sakta i båda grupperna efter det att barnet var nedsövt. Ett signifikant lägre blodtryck uppmättes dock postoperativt hos föräldrarna som hade sett videobandet innan nedsövningen. Mätningen av pulsen gav ingen signifikant skillnad mellan grupperna inte heller graden av oro hos föräldrarna. Barnen till föräldrarna som hade sett videobandet uppvisade en signifikant lägre grad av oro postoperativt och hade mindre förändrat sinneslag (temperament/lynne) två veckor efter sjukhusvistelsen. 11

13 Introduktion av ett informationsblad. En granskning av hur det påverkar föräldrarnas oro och tillfredsställelse. Bellew et al (2002) har studerat föräldrars oro. Föräldrarnas oro har en tendens att överföras till barnet som ska genomgå ett ingrepp i anestesi. Med en god samarbetsvilja från barnet kan både operationstiden och eftervården kortas ner. Genom att producera ett informationsblad innehållande information om barnanestesi studerades effekten av informationen hos föräldrarna. Broschyren innehöll information om premedicinering, anestesistart, uppvaknande och smärtstillning. Sjukvårdspersonal på tre barnenheter fick kontrolläsa broschyren för korrigeringar, innan den delades ut. För att få kunskap om informationsbroschyrens effekt designades ett frågeformulär innehållande två delar, till föräldrarna. Del 1 bestod av frågor som tog upp demografiska data såsom ålder på barnet, tidigare erfarenhet av anestesi och operation, anledning till sjukhusvistelse och hur föräldern mådde för dagen togs upp. Del 2 innehöll frågor som tog upp mängden information som föräldrarna hade erhållit och i vilken form samt vilka källor informationen hade. Föräldrarna uppmanades att skriva ner eventuella kommentarer i frågeformulär nummer 2. Föräldrarna uppmanades att skatta graden av sin oro inför kommande operation av barnet på en mätskala. Studien genomfördes i två omgångar. I den första fasen erhöll föräldrarna inte någon informationsbroschyr. Föräldrar till barn som genomgick elektiv kirurgi fick frågeformuläret, ett följebrev och därefter skatta sin oro på en mätskala, preoperativt före operationen, men efter det att anestesiolog hade träffat barnet och föräldrarna. I den andra fasen fick föräldrarna informationsbroschyren i samband med barnets inläggning på sjukhuset tillsammans med information om avdelningens rutiner. Föräldrar till barn som skulle genomgå elektiv kirurgi fick informationsbroschyren när de var på det preoperativa besöket på sjukhuset. Resultatet i denna studie visade att föräldrarna i båda grupperna förväntade sig att få information om anestesin, transporten till operation och smärtstillande efter operation. Föräldrarna tillfrågades även om de hade förväntat sig att få skriven information om något av ovanstående ämnen. Det vanligaste svaret var Nej i båda grupperna. Föräldrarna har i båda grupperna fått information i hög grad som getts av samtliga kategorier vårdpersonal på respektive enhet. Frågan som tog upp om mängden information var tillräcklig om anestesi, transporten till operation och smärtstillande, visade att båda grupperna tyckte att den var tillräcklig. Önskemål som framkom från föräldrarna som hade fått den utökade informationen var möjlighet till visuell information. Program för föräldranärvaro vid anestesistarten Chan och Molassiootis (2002) genomförde en studie där en grupp föräldrar genomgick ett utbildningsprogram innehållande föräldrarnas förväntningar på sjukhusets Parental Precense Induction program (PPI) och ett besök på den postoperativa enheten samt ett skrivet informationshäfte. Den andra gruppen föräldrar erhöll endast muntlig information om avdelningens rutiner. Dessa föräldrar fick ingen information om själva nedsövningen av barnet. Båda grupperna fick följa med barnet in på operationsenheten och närvara vid nedsövningen av barnet och för att sedan återse sitt barn på den postoperativa enheten. Inklusionskriterier för studien var för övrigt friska barn mellan 1 och 9 år utan tidigare erfarenhet av anestesi, som skulle genomgå ett elektivt kirurgiskt ingrepp. Föräldrarna skulle kunna förstå och läsa kinesiska samt vara villiga att följa med barnet in på operationsenheten. Barnen premedicinerades inte före ingreppet. Utbildningsprogrammet som föräldrarna erbjöds gavs preoperativt 12

14 alternativt dagen innan operationsdagen. Utbildningsprogrammet anpassades individuellt beroende på föräldrarnas behov. Föräldrarna erhöll information om vad som skulle hända på operation, den speciella miljön som finns på en operationsenhet och att föräldrarna skulle följa dom riktlinjer som de erhöll av operationspersonalen under den tiden dem befann sig på operationsenheten. Föräldrarna informerades även om att barnen ibland kan förändra sig psykologiskt under nedsövningen och vilka förväntningar föräldrarna hade genom att delta diskuterades. Till sist fick föräldrarna en broschyr, skriven med enkla kinesiska tecken och med enkla ord, innehållande målet med PPI. I denna studie var målet med PPI-programmet att minska oro och rädsla hos barnet som genomgår ett ingrepp samt att minska oron och därmed öka barnets välbefinnande på den postoperativa enheten efter ingreppet (Chan & Molassiootis, 2002). Resultatet i denna studie visar att den grupp föräldrar som deltog i PPI uppvisade signifikant lägre oro än föräldrarna som endast fick muntlig information. De föräldrar som genomgått utbildningsprogrammet upplevde en signifikant större tillfredsställelse med PPI jämfört med de föräldrar som endast fick muntlig information. Utvärdera effekten av förberedelse inför en operation genom att använda en barnbok Felder-Puig et al (2003) undersökte pre- och postoperativ oro och obehag hos barn i åldrarna 2 10 år samt deras mödrar. Boken innehåller en tecknad historia om en kanin som ska opereras för borttagandet av halsmandlar och polyper. De tolv scener som utspelar sig i häftet är såsom att bli sjuk, när doktorn berättar om nödvändigheten av att bli opererad, packning av sådant som är nödvändigt när man ska bli inlagd på sjukhus, inskrivningen på sjukhuset och mötet med sjuksköterskorna, ankomst till operationen, när man vaknar upp efter operationen och när man får ont, mötet med andra inneliggande barn, efterkontroll och hemskrivning från sjukhuset. Bilderna visar på alla dessa händelser som ett barn kan stöta på vid en sjukhusvistelse. Texten är skriven på ett sådant sätt att barn lätt kan ta det till sig. Studien utformades med en experimentgrupp och en kontrollgrupp. Barn i åldrarna 2 till 10 år samt deras mödrar, ingick i båda grupperna. Båda grupperna erhöll samma information om operationen och förberedelserna, utöver det fick experimentgruppen boken om kaninen. Vid första tillfället på kvällen innan operation besöks föräldrarna av en forsknings assistent. Föräldrarna får vid det tillfället ett paket med frågeformulär för ifyllande. Bland annat ska föräldrarna skatta sin oro på en självskattningsskala, barnets sinneslag ska skattas och frågor av demografisk karaktär besvaras. Vid andra tillfället; morgonen efter operation, får återigen föräldrarna skatta sin oro och barnets sinneslag. För att föräldrarna skulle kunna skatta sitt barns sinneslag använde författarna en egen konstruerad checklista. Checklistan bestod i ord som beskriver barnets sinneslag ex orolig, aggressiv, irriterad, vänlig etc. Föräldrarna uppmanades till att jämföra barnets aktuella sinneslag med checklistan för att sedan svara på vilket av tre påståenden som passar; 1) som vanligt 2) mer än vanligt och 3) mindre än vanligt. I ett av frågeformulären som föräldrarna har fått, ingår en fråga som tar upp om föräldrarna känner sig vara adekvat informerade om operationen och sjukhusvistelsen. Föräldrarna i experimentgruppen blev även tillfrågade om boken med historien om kaninen hade varit till någon hjälp. Vid tillfälle nummer 2, fick även de ansvariga sjuksköterskorna svara på fem påståenden, nämligen; om barnet var oroligt, vårdnadsinnehavaren var oroliga, vårdnadsinnehavaren samarbetar med barnet, vårdnadsinnehavaren var väl 13

15 informerad och vårdnadsinnehavaren var tillfredställd. Dessa sjuksköterskor var inte medvetna om att de var delaktiga i studien (Felder-Puig et al, 2003). Resultatet i denna studie blev att mödrar som erhållit boken om kaninen uppvisade signifikant mindre oro än mödrar som inte fått boken innan operation. Efter operation fann författarna ingen skillnad mellan experimentgruppen och kontrollgruppen. I analysen av mammans uppskattning av barnets grad av stress och oro inför och efter operationen, fanns en signifikant skillnad i 4 av dom 11 påståendena. Barnen i experimentgruppen uppvisade mindre oro, mindre irritation, mindre hjälplöshet och ett bättre humör än i kontrollgruppen. I båda grupperna var barnets grad av obehag högre postoperativt än innan operation. Mödrarna i experimentgruppen kände sig väl informerade om ingreppet och sjukhusvården jämfört med kontrollgruppen, skillnaden var statistiskt signifikant. Påståendena som sjuksköterskorna fick svara på uppvisade ingen skillnad mellan grupperna. Psykologisk utvärdering av effekten av föräldranärvaro Messeri et al (2004) genomförde en studie där man tittade på kombinationen premedicinering och föräldrars närvaro vid nedsövningen av barnet och om det påverkade barnets oro positivt. Studien genomfördes i tre omgångar. Samtliga barn i denna studie var mellan två och 14 år. Enbart familjer av italiensk härkomst inkluderades i studien. Vid den preoperativa visiten som inföll en till trettio dagar före barnets operation kontaktades föräldrarna. I fas ett administrerades ett STAI-formulär, State Trait of Anxiety Inventory, samt ett frågeformulär som tog upp föräldrarnas bakgrundsdata, etniskt och socialt. I fas två fick barnet oralt administrerad premedicinering och därefter följde en av föräldrarna med barnet in på operationsavdelning och närvarade när barnet sövdes ner. Efter nedsövningen av barnet bedömde anestesiologen barnets beteende på en fyra punkters skala. I fas tre dagen efter operation och före barnets hemgång, fick barn och föräldrar ytterligare två frågeformulär att fylla i som specifikt berörde deras reaktioner i samband med barnets nedsövning. Resultatet i denna studie blev att det inte fanns någon skillnad mellan barns stressnivå om de hade erhållit premedicinering eller inte. De barn vars mamma närvarade vid anestesistarten var lugnare än de som hade pappa med sig. Vad vill föräldrarna egentligen veta? Wisselo et al (2004) genomförde en enkätundersökning bland 100 föräldrar. Författarna konstruerade ett frågeformulär bestående av 16 frågor som speciellt tog upp graden av tillfredställelsen av den information som gavs till föräldrar. Informationen som gavs var om aspekter på anestesiologiskt tillvägagångssätt exempelvis premedicinering till barn och föräldrarnas medverkan, när barnet ska sövas ner på operationsavdelningen. Föräldrarna attityd till dessa områden tillfrågades. Föräldrarnas förmåga att hantera stressliknande situationer mättes med instrumentet the Miller Behavioural Style Scale. Detta instrument bedömer vuxnas förmåga att anpassa sig i stressliknande situationer och är framtaget för individer som ska genomgå en medicinsk behandling samt identifierar individens förmåga att ta till sig information eller om individen undviker information. Även data som föräldrarnas kön, utbildning och barnets ålder samlades in. Föräldrarna uppmanades att ta upp händelser som gjorde dem bekymrade och om händelser som dem vill ha mer information om. Syftet med studien var att producera ett lokalt videoband som visar administrering av premedicinering och nedsövning av 14

16 ett barn. Föräldrarna tillfrågades om dem ville närvara vid nedsövningen av sitt barn och därefter förklarades vad premedicineringen innebar och vilken effekt det har på barnet (Wisselo et al, 2004). Resultatet av denna studie visade att det dels fanns föräldrar (54 individer) som aktivt sökte information så kallade monitors och dels föräldrar (46 individer) som inte ville ha information, så kallade blunters. Det framkom att föräldrarna i båda grupperna önskade mer information i form av broschyr, preoperativ visit hos anestesiolog, videofilm, träff med operatör/specialist och informationsmöte. Efter information om premedicinering och dess effekt på barnet sjönk antalet föräldrar som ville vara med vid nedsövningsmomentet något. Resultatet i denna studie bidrog till att en video spelades in åt föräldrar och barn, för att användas i den preoperativa förberedelsefasen. Författarna upplever att videon har ökat kvalitén på vården och innehållet i videon överensstämmer med vad föräldrar vill ha information om såväl som sjukvårdspersonalens ambitioner om vad som är tillräckligt för en förälder att veta. Sammanfattning Ingenting kan ersätta den muntliga informationen som ges preoperativt till föräldrar och barn men ett skriftligt dokument som komplement behövs (Bellew, 2002). Det som oroar föräldrar mest inför barnets operation är kirurgin, anestesin, postoperativ smärta och behandling samt sjukhusvistelsen generellt (Shirley et al, 1998). Tönz et al (1999) som koncentrerade sin forskning till dagkirurgipatienter identifierade: omvårdnad i hemmet och att inte fullt ut förstå språket, som de två största stressfaktorerna hos föräldrarna. Faktorer som minskar oro hos föräldrarna är möjligheten att få närvara då barnet sövs samt den preoperativa informationen (Shirley et al, 1998). Videofilm, en barnbok som beskriver det perioperativa förloppet eller informationsbroschyr minskar oro (Zuwala & Barber, 2001, Felder-Puig et al, 2002). Föräldraundervisning ökar tillfredsställelsen vid eftervården förutom att minska preoperativ oro (Chan & Molassiotis, 2002). Generellt sett är mammor oroligare än pappor (Shirley et al, 1998) trots det har de en bättre förmåga att dämpa oron hos barnet (Messeri et al, 2004). De områden föräldrar önskar preoperativ information om är premedicinering, anestesistart, biverkningar av anestesi samt postoperativ smärta (Wisselo et al, 2004). Med hjälp av individuellt anpassad information kan vi reducera oron hos både föräldrar och barn. (Bellew, 2002, Shirley et al, 1998, Zuwala & Barber, 2001, Felder-Puig et al, 2002, Chan & Molassiotis, 2002, Wisselo et al, 2004). 15

17 DISKUSSION Resultatdiskussion Panelius och Varisto (1989) tar upp det preoperativa samtalet som en viktig del i omvårdnadsarbetet för anestesi- och operationspersonal. För att som vårdpersonal ha en möjlighet att minska patientens oro, ångest och rädsla, är det viktigt att hitta redskap som möjliggör att omvårdnaden bidrar till att öka patientens välbefinnande under vårdtiden. I vår litteraturstudie har vi fokuserat på föräldrarna och inte på patienten (barnet). Då preoperativ information är en viktig omvårdnadsåtgärd för att minska upplevelsen av stress och oro är det av största vikt att föräldrarna är så välinformerade att de kan fungera som stöd för sitt barn. Föräldrar är ingen homogen grupp. I dagens mångkulturella samhälle har vi en stor grupp föräldrar som inte har svenska som modersmål. Att inte fullt ut behärska språket är ett stort hinder för att tillgodogöra sig information (Tönz et al, 1999). Användandet av tolkar är en självklarhet inom sjukvården men då muntlig information i sig är otillräcklig (Bellew et al, 2002) borde skriftlig information kunna erbjudas på de vanligast förekommande språken. Effekten av att ge patienterna en god preoperativ information har många fördelar. Det psykosociala stödet som vårdpersonalen kan ge i form av god omvårdnad är bekräftelse, förståelse och trygghet (Jahren Kristoffersen, 1998). De fyra viktigaste åtgärderna för att föräldrar ska känna delaktighet i sitt barns omvårdnad under sjukhusvistelsen är enligt Ygge (2004) stöd för egen del, personalens professionalitet, personalens arbetsmiljö och ansvar. Föräldrarna fungerar som sina barns ombud under en sjukhusvistelse och är dessutom de som är bäst på att förutsäga hur barnet kommer att reagera i stressade situationer (Vooepel-Lewis et al, 2000, Tveiten, 2000). När man vårdar barn inom sjukvården är det viktigt att föräldrarna integreras i vården, för att skapa de bästa möjligheterna att öka barnets välbefinnande och trygghet i omvårdnaden (Jonmarker & Werner, 1998). När det gäller vård och omsorg av ett barn och dennes föräldrar/förälder krävs det att vårdpersonal har kunskap om barnets utvecklingsfaser och mognad (Edwinson Månsson, 1988). När det gäller information till barn ska personalen vända sig till barnet i första hand och beskriva och demonstrera med hjälp av exempelvis olika material såsom andningsmask, sprutor, perifer venkateter med mera. Är barnet för litet för att kunna uttrycka sig, ska informationen ges till föräldrarna. Det som oroar föräldrar mest inför barnets operation är kirurgin, anestesin, postoperativ smärta och behandling samt sjukhusvistelsen generellt (Shirley et al, 1998). Det lilla barnet har inte den kognitiva mognad som krävs för att kunna förutsäga till exempel postoperativ smärta. När vi som omvårdnadspersonal informerar små barn och deras föräldrar är det därför viktigt att lägga in föräldraperspektivet i informationen även om informationen vänder sig till barnet. Även om det innebär att informationen måste ges två gånger är det viktigt att föräldern får sitt informationsbehov tillfredsställt, för att på ett optimalt sätt kunna fungera som stöd för sitt barn. En utökad preoperativ information ger barn en möjlighet att bearbeta sin rädsla under sjukhusvistelsen vilket leder till en mer realistisk syn på sjukhusvistelsen (Edwinson Månsson et al, 1988). Oro under den preoperativa fasen medför att 16

18 barnen har en ökad benägenhet att få postoperativa obehag (Watson och Visram, 2003, Edwinson Månsson et al, 1988). Utökad information specifikt till föräldrar visar sig ha positiva effekter på både preoperativ oro och eftervården (Chan & Molassiotis, 2002). Oro för eftervården är tillsammans med att inte behärska språket identifierade som de två största faktorerna till perioperativ oro enligt Tönz et al (1999). Barn och föräldrar är nöjda med en utökad information. Att förutom en muntlig information få möjlighet att besöka operationsavdelningen med möjlighet till rollspel upplevs positivt (Hatava et al, 2000). Att ha tillgång till skriftligt information, rådgivning efter utskrivning och telefonkontakt med en sjuksköterska före inläggning är faktorer som underlättar för föräldrarna (Nilsson, 1999). God information till barn och föräldrar ökar känslan av delaktighet hos familjen. När information ges är det viktigt med lyhördhet hos omvårdnadspersonalen då informationsbehovet är olika stort. Att undanbe sig information är en hanteringsstrategi hos vissa föräldrar för att hantera oro och stress (Wisselo et al, 2003). Det framgår inte om föräldrar blandar strategier. Om så är fallet är det ett observandum om att föräldern är i riskzonen för preoperativ oro. Premedicinering eller inte diskuteras i valda artiklar. Messeri et al (2004) drar slutsatsen att föräldranärvaro vid anestesistarten har en bättre lugnande effekt än premedicinering. Resultatet är dock något tvivelaktigt då det närmast är att betrakta som ett bifynd. Samtliga barn skulle premedicinerats men olika omständigheter så som glömska och förändringar i operationsprogrammet gjorde att 10 av 39 inte fick någon premedicinering. Wisselo et al (2004) pesenterar ett resultat där 90 procent av föräldrarna ville närvara vid anestesistarten, 75 procent ville att deras barn skulle premedicineras. Antalet föräldrar som ville närvara sjönk till 72 procent efter det att föräldrarna informerats om effekterna av premedicineringen. Faktorer som minskar oro hos föräldrarna är möjligheten att få närvara då barnet sövs samt den preoperativa informationen. Mot bakgrund av Shirleys (1998) artikel framstår det lite märkligt att informera bort föräldranärvaron till förmån för premedicinering. På UMAS tillämpas båda metoderna nämligen föräldranärvaro och premedicinering generellt. Ett antingen eller alternativ diskuteras inte på UMAS så vitt vi vet. Andra motstridiga resultat är att mammor generellt sett, perioperativt, är oroligare än pappor (Shirley et al, 1998). Trots detta är mammor bättre på att lugna sina barn än vad pappor är (Messeri et al, 2004). Om detta beror på att mammor verkligen är oroliga eller bara bättre på att uttrycka och beskriva sin oro vet vi ingenting om. I samtliga valda artiklar beskriver författarna i sin inledning att oroliga föräldrar överför sin oro till barnet. Vilka faktorer som förmår mammor, att trots den högre graden av oro, bättre lugna sina barn än pappor är en viktig del att kartlägga för att ytterligare optimera situationen kring barn och föräldrar perioperativt. Med hjälp av individuellt anpassad information kan vi reducera oron hos både föräldrar och barn (Bellew, 2002, Shirley et al, 1998, Zuwala & Barber, 2001, Felder-Puig et al, 2002, Chan & Molassiotis, 2002, Wisselo et al, 2004). 17

19 Metoddiskussion En forskare startar vanligtvis med en litteratursökning som sedan används i introduktionen av forskningsrapporten. Till litteraturstudien skrivs en bakgrund för att läsaren ska kunna sätta sig in i problemområdet. Litteraturstudien sammanfattar redan utförd och publicerad forskning i ett samlat format som belyser ämnet i en rapport (Polit, Beck & Hungler, 2001). Svårigheten med litteraturstudien är att inte okritiskt och reservationslöst acceptera forskningsresultaten. Tyngden hos litteraturstudien är att den inte vilar sig mot ett enskilt resultat utan konklusionen är baserad på ett flertal snarlika studier (a a). Att göra en litteratursammanställning är något av ett detektivarbete (Polit, Beck & Hungler, 2001). En litteraturstudie ska följa de kriterier som anges enligt forskningsprocessen. Backman (1998) beskriver att följande moment ingår i översiktens forskningsprocess: Fråga, Problemformulering, Litteratursökning, Evaluering, Tolkning och Rapportering. Enligt Backman (1998) ligger svårigheten vid evaluering i att förhålla sig objektiv till resultaten så att artiklar inte exkluderas på grund av att författaren/författarna inte delar uppfattning om resultatet med artikelförfattaren. Risken för bristande objektivitet i den här litteratursammanställningen minimerades då antalet artiklar inte medgav något godtyckligt ratande. Syftet med vår studie var att undersöka effekterna av den preoperativa information som ges till föräldrar vars barn ska genomgå ett ingrepp i anestesi. Detta har medfört att vi ser dels barnet som en autonom individ och föräldrarna som autonoma individer som ändå är i symbios med varandra. Därav kan vi inte exkludera vare sig den ena eller andre av dessa. Tvärtom är det vår uppfattning att motsägelsefulla resultat belyser att det är ett komplext problemområde. Att olika forskningsgrupper kommer fram till vitt skilda resultat väcker frågan om inte studiedesignen har varit anpassad till vilket svar som önskats. Det hade varit önskvärt med kvalitativa studier på området. Hur den enskilda individen upplever effekten av given information kan inte generaliseras. Faktorer som påverkar effekten av given information är hur den har getts, tidpunkt, plats och individens förmåga att ta till sig informationen. Resultat i granskade artiklar kan diskuteras. Zuwala och Barber (2001) mätte blodtrycket på medföljande föräldrar i fyra omgångar. Ingenstans står det skrivet om föräldern var sittandes eller liggandes vid blodtryckstagningarna och om det var samma instrument som användes. Resultatet i den artikeln kan vara förskönat om några av föräldrarna svimmade i anslutning till nedsövningen av barnet. Chan och Molassiotis (2002) uteslöt aggressiva och våldsamma föräldrar från att delta i deras studie. Även föräldrar som undanbad sig att delta i studien på grund av rädsla för det okända, kände sig stressade och uppjagade uteslöts. Aggressivitet och rädsla för det okända kan vara en försvarsmekanism hos den enskilda individen. Tolkning har genomförts enligt principen upprepade läsningar av artiklarna. Efter att ha läst artiklarna vid ett flertal tillfällen har gemensamma nämnare och olikheter framstått. Våra artiklar är publicerade från 1998 och framåt. Hade vi arbetat evidensbaserat när vi bearbetade artiklarna och haft ett utarbetat granskningsprotokoll hade kanske andra än valda artiklar inkluderats. Resultatet av granskningen skulle då ha redovisats i tabellform (Willman & Stoltz, 2002). Vi hade sannolikt exkluderat ett par av våra artiklar. Viktigt hade varit att klargöra kvaliteten på de granskade studierna, det vill säga att resultatet av den vetenskapliga granskningen hade sammanförts med kvalitetsbedömning och slutat 18

20 i en rekommendation. Tidsramen för studier kombinerat med arbete har inte medgett detta. Det hade kanske gjort att vårt val av artiklar och vårt resultat hade sett annorlunda ut. KONKLUSION I Universitetssjukhuset Malmö Allmänna Sjukhus (UMAS) Målbild för 2005 är den bärande idén öppenhet och innovationskraft. Det betyder att vi som arbetar på UMAS ska arbeta för att öka patienternas och deras anhörigas, delaktighet och inflytande i vården. Ett sätt är att utnyttja den interaktiva möjligheten att nå ut till en bred allmänhet. Vi som arbetar inom UMAS och Region Skåne ska verka aktivt för att skapa nya nätverk, knutna till vårt eget arbetsområde. Det leder till att vi skapar möten som stimulerar till nyskapande och innovation. Inom UMAS och Region Skåne finns det möjligheter i form av mänskliga och tekniska resurser att skapa ett interaktivt informationsforum för våra framtida patienter och dennes anhöriga. Vi skulle vilja att resultaten av denna litterturstudie resulterar i ett föräldra- och barnanpassat informationsmaterial som lätt kan ålders- och individanpassas och som belyser olika delar i den perioperativa vården. Med tanke på den mångkulturella befolkningen som finns i Malmö bör informationstexten finnas tillgänglig på många språk. Ett interaktivt informationsforum är kostnadseffektivt i längden då det går att ändra delar i text när nya metoder introduceras inom sjukvården. För de som inte har tillgång till eller inte har kunskapen om datorer kan vårdpersonalen lätt skriva ut materialet och överlämna det till personen ifråga. Områden som vi anser är viktiga att belysa i den preoperativa vården är:? förberedelsen inför operation? vad fasta innebär? bedövningssalva (emla)? premedicinering? vägen från avdelning till operationssal? uppvaknandet? smärtstillande och illamående efter operation? skötsel av sårförband 19