CRC. Konvention om barnets rättigheter FÖRENTA NATIONERNA. Distr. GENERAL. CRC/C/GC/12 20 July Original: ENGLISH

Transkript

1 FÖRENTA NATIONERNA CRC Konvention om barnets rättigheter Distr. GENERAL CRC/C/GC/12 20 July 2009 Original: ENGLISH KOMMITTÉN FÖR BARNETS RÄTTIGHETER Femtioförsta sessionen Genève, 25 maj-12 juni 2009 ALLMÄN KOMMENTAR NR 12 (2009) Barnets rätt att bli hörd GE (E)

2 sida 2 INNEHÅLL Paragrafer Sida I. INLEDNING II. MÅL III. RÄTT ATT BLI HÖRD RÄTT FÖR ETT ENSKILT BARN OCH RÄTT FÖR EN GRUPP BARN A. Juridisk analys Bokstavlig analys av artikel (a) Paragraf 1 i artikel (i) Skall tillförsäkra (ii) är i stånd att bilda egna åsikter (iii) rätten att fritt uttrycka dessa åsikter (iv) I alla frågor som rör barnet (v) Varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad (b) Paragraf 2 i artikel (i) Rätten att höras i alla domstols- och och administrativa förfaranden som rör barnet (ii) antingen direkt eller genom företrädare eller ett lämpligt organ (iii) på ett sätt som är förenligt med den nationella lagstiftningens procedurregler Åtgärder för förverkligande av barnets rätt att bli hörd (a) Förberedelser (b) Hörandet (c) Bedömning av barnets förmåga

3 sida 3 INNEHÅLL (fortsättning) Paragrafer Sida (d) Information om den betydelse man tillmäter barnets åsikter (respons) (e) Klagomål, gottgörelse och avhjälpande Konventionsstaternas förpliktelser (a) Konventionsstaternas centrala skyldigheter (b) Specifika skyldigheter med avseende på rättsliga och administrativa förfaranden (i) Barnets rätt att höras i civilrättsliga förfaranden Skilsmässa och separation Separation från föräldrarna och alternativ omvårdnad Adoption och kafalah i islamisk lag (ii) Barnets rätt att bli hörd i straffrättsliga förfaranden Barnet som gärningsman Barnet som offer och som vittne (iii) Barnets rätt att höras i administrativa förfaranden B. Rätt att bli hörd och anknytning till andra bestämmelser i Konventionen Artiklarna 12 och Artiklarna 12, 2 och Artiklarna 12, 13 och Artiklarna 12 och Artikel 12 och genomförande av barnets rättigheter i allmänhet

4 sida 4 INNEHÅLL (fortsättning) Paragrafer Sida C. Genomförande av rätten att bli hörd i olika miljöer och situationer Inom familjen I alternativ omvårdnad Inom hälsovård I utbildning och skola Under lek, fritid, idrottsliga och kulturella aktiviteter På arbetsplatsen I situationer med våld När förebyggande strategier utarbetas Vid migrations- och asylförfarande I nödsituationer I nationell och internationell miljö D. Grundläggande krav på genomförande av barnets rätt att bli hörd E. Slutledningar

5 sida 5 Barnets rätt att bli hörd Artikel 12 i Konventionen om barnets rättigheter föreskriver: 1. Konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätt att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. 2. För detta ändamål skall barnet särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom företrädare eller ett lämpligt organ och på ett sätt som är förenligt med den nationella lagstiftningens procedurregler, i alla domstols- och administrativa förfaranden som rör barnet. I. INLEDNING 1. Artikel 12 i Konventionen om barnets rättigheter (Konventionen) är en unik bestämmelse i ett fördrag om mänskliga rättigheter; konventionen behandlar den juridiska och sociala ställningen för barn, som å ena sidan saknar de vuxnas fullständiga självständighet, men å andra sidan är rättssubjekt. Paragraf 1 tillförsäkrar varje barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätt att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Paragraf 2 fastställer särskilt att barnet skall beredas möjlighet att höras i alla domstols- och administrativa förfaranden, som rör honom eller henne. 2. Rätten för varje barn att bli hörd och tagen på allvar utgör en av konventionens grundläggande värderingar värden. Kommittén för barnets rättigheter (Kommittén) har identifierat artikel 12 som en av de fyra allmänna principerna i konventionen, medan de övriga är rätt att inte diskrimineras, rätt till liv och utveckling, och att sätta barnets bästa i främsta rummet, vilket betonar det faktum att denna artikel inte bara i sig uttrycker en rättighet, utan även bör beaktas i tolkningen och genomförandet av alla andra rättigheter. 3. Sedan Konventionen antogs år 1989 har avsevärda framsteg gjorts på lokal, nationell och global nivå i utvecklingen av lagstiftningen samt i fråga om de ledande principerna och metoderna för att främja genomförandet av artikel 12. En vidsträckt praxis har uppstått under de senaste åren och huvudsakligen antagit formen av deltagande ( participation ) även om denna term som sådan inte ingår i texten i artikel 12. Denna term har vuxit fram och används numera allmänt för att beskriva den pågående utveckling som omfattar gemensam information och dialog mellan barn och vuxna grundad på ömsesidig respekt och genom vilken barnen får veta hur de egna åsikterna och de vuxnas syn beaktas, och bilda sig en uppfattning om vad sådana processer leder till. 4. Konventionsstaterna bekräftade sitt åtagande att genomföra artikel 12 vid FN:s generalförsamlings specialsession om barn år Likväl påpekar kommittén att barnets rätt i de flesta samhällen i världen att uttrycka sin åsikt i ett stort antal frågor som berör barnet och att få dessa åsikter tillmätta vederbörlig betydelse fortsättningsvis förhindras av många långvariga 1 Resolution S-27/2 En värld anpassad för barn antagen av Generalförsamlingen år 2002.

6 sida 6 sedvänjor och attityder liksom även av politiska och ekonomiska omständigheter. Många barn upplever svårigheter och Kommittén medger i synnerhet att vissa grupper av barn, bland dessa yngre pojkar och flickor, liksom även barn som tillhör marginaliserade och missgynnade grupper, konfronteras med särskilda hinder för förverkligandet av sina rättigheter. Kommittén oroar sig även för kvaliteten av många av de tillämpningar som förekommer. Det finns ett behov av en bättre insikt om det som artikel 12 medför och hur detta till fullo ska genomföras för varje barn. 5. År 2006 anordnade Kommittén en allmän diskussionsdag om barnets rätt att bli hörd i syfte att utforska meningen med och innebörden i artikel 12, dess anknytningar till andra artiklar och meningsskiljaktigheter, bästa praxis och prioriteter som behöver tas upp till behandling för att främja åtnjutandet av denna rätt. 2 Denna allmänna kommentar härrör från det utbyte av information som ägde rum denna dag med medverkan av barn, den erfarenhet Kommittén har förvärvat i att se över konventionsstaternas rapporter och dess mycket betydande expertis och erfarenhet av att tillämpa den rätt som anges i artikel 12 i praktiken av regeringar, icke-statliga organisationer, utveklingsbyråer och barnen själva. 6. Denna allmänna kommentar kommer först att presentera en juridisk analys av de två paragraferna i artikel 12 och sedan att förklara behovet av att fullständigt förverkliga denna rätt, inklusive i rättsliga och administrativa förfaranden (avd. A. I avdelning B behandlas den anknytning artikel 12 har till tre andra principer i Konventionen liksom även dess förhållande till andra artiklar. Behovet och inverkan av barnets rätt att höras i olika situationer och miljöer har i huvuddrag skisserats i avdelning C. Avdelning D beskriver det grundläggande behovet av att förverkliga denna rätt och slutledningarna presenteras i avdelning E. 7. Kommittén rekommenderar att konventionsstaterna ger denna allmänna kommentar stor spridning hos regerings- och förvaltningsorgan liksom även bland barn och i samhället. Detta kräver att kommentaren översätts till de relevanta språken, barnvänliga versioner ställs till förfogande, workshops och seminarier hålls för att diskutera konsekvenserna av kommentaren och hur den bäst kan förverkligas och integreras i utbildningen av alla professionella som arbetar för och med barn. II. MÅL 8. Det övergripande målet för denna kommentar är att stödja konventionsstaterna i ett effektivt genomförande av artikel 12 och för att göra detta strävar den efter att: Förbättra insikten av betydelsen av artikel 12 och dess följder för regeringar, intressenter, icke-statliga organisationer och samhället i allmänhet Utarbeta ramar för lagstiftning, handlingsprinciper och praxis som behövs för att fullständigt genomföra artikel 12 2 Se rekommendationerna från den allmänna diskussionsdagen år 2006 om barnets rätt att bli hörd på: Final_Recommendations_after_DGD.doc.

7 sida 7 Belysa de positiva ansatserna till genomförande av artikel 12, genom att dra nytta av kommitténs övervakningserfarenhet Föreslå grundläggande kriterier på lämpliga sätt att tillmäta barnens åsikter betydelse i alla angelägenheter som berör dem III. RÄTT ATT BLI HÖRD: RÄTT FÖR ETT ENSKILT BARN OCH RÄTT FÖR GRUPPER AV BARN 9. Den allmänna kommentaren är sammansatt enligt den åtskillnad Kommittén gör mellan ett enskilt barns rätt att bli hörd och rätten att bli hörd tillämpad på en grupp barn (t.ex. en klass skolbarn, barnen i grannskapet, barnen i ett land, barn med nedsatt funktionförmåga, eller flickor). Detta är en relevant åtskillnad eftersom konventionen föreskriver att konventionsstaterna måste tillförsäkra barnet rätt att bli hörd enligt sin ålder och mognad (se följande juridiska analys av paragraferna 1 och 2 i artikel 12). 10. Villkoren för ålder och mognad kan bedömas när ett enskilt barn ska höras, likaså när en grupp barn väljer att uttrycka sina åsikter. Att bedöma ett barns ålder och mognad är lättare då gruppen i fråga utgör en del av en varaktig struktur, t.ex. en familj, en klass skolbarn eller invånare i en viss trakt, men blir svårare då barnen uttrycker sig kollektivt. Även då man stöter på svårigheter vid bedömningen av ålder och mognad bör konventionsstaterna betrakta barn som en grupp som ska höras, och Kommittén rekommenderar starkt att konventionsstaterna gör sitt yttersta för att lyssna på eller utröna de åsikter som uttrycks av barn som talar kollektivt. 11. Konventionsstaterna bör uppmuntra barnet att bilda en fri uppfattning och sörja för en omgivning som gör det möjligt för barnet att utöva sin rätt att bli hörd. 12. Åsikter som uttrycks av barn kan tillföra relevanta synvinklar och erfarenheter och bör beaktas i beslutsfattande, handlingsprinciper och förberedelser för lagar och åtgärder samt utvärderingen av dem. 13. Dessa processer kallas vanligtvis deltagande. Utövning av barnets eller barnens rätt att höras är ett avgörande element i sådana processer. Begreppet deltagande understryker att beaktande av barnen inte bör vara endast en tillfällig handling, utan utgångspunkten för en intensiv växelverkan mellan barn och vuxna vid utarbetandet av handlingsprinciper, program och åtgärder i alla relevanta sammanhang i barnens liv. 14. I avdelning A (Juridisk analys) i den allmänna kommentaren behandlar kommittén det enskilda barnets rätt att bli hörd. I avdelning C (Förverkligande av rätten att bli hörd i olika miljöer och situationer) betraktar Kommittén rätten att bli hörd såväl i fråga om det enskilda barnet som barnen som grupp. A. Juridisk analys 15. Paragraf 12 i konventionen tillförsäkrar varje barn rätt att fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör barnet samt den påföljande rätten att barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Denna rätt ålägger konventionsstaterna en klar juridisk förpliktelse att erkänna denna rätt och säkerställa att den förverkligas genom att man lyssnar på

8 sida 8 barnets åsikter och tillmäter dem betydelse. Denna förpliktelse kräver att konventionsstaterna, med avseende på sina särskilda rättsliga system, antingen direkt garanterar denna rätt eller antar eller reviderar lagstiftningen så att denna rätt fullt kan åtnjutas av barnet. 16. Barnet har likväl rätt att inte utöva denna rätt. Att uttrycka sina åsikter är ett val för barnet, inte någon skyldighet. Konventionsstaterna ska säkerställa att barnet får alla nödvändiga upplysningar och råd för att fatta beslut som är förenliga med barnets bästa. 17. Artikel 12 föreskriver som allmän princip att konventionsstaterna bör sträva efter att tolkningen och förverkligandet av alla andra rättigheter som ingår i konventionen rättar sig efter artikeln Artikel 12 ådagalägger tydligt att barnet har rättigheter som inverkar på hans eller hennes liv, och inte enbart rättigheter som kommer sig av barnets sårbarhet (skydd) eller beroende av vuxna (bestämmelser). 4 Konventionen erkänner barnet som rättssubjekt, och konventionsstaternas närapå universella ratificering av detta internationella instrument understryker barnets status som sådant, vilket tydligt anges i artikel 12. (a) Paragraf 1 i artikel Bokstavlig analys av artikel 12 (i) Skall tillförsäkra 19. Paragraf 1 i artikel 12 föreskriver att konventionsstaterna skall tillförsäkra barnet rätt att fritt uttrycka sina åsikter. Skall tillförsäkra är ett särskilt kraftigt juridiskt uttryck som inte lämnar något spelrum för godtycke från konventionsstaternas sida. Följaktligen har konventionsstaterna en sträng skyldighet att vidta lämpliga åtgärder för att till fullo genomföra denna rätt för alla barn. Denna förpliktelse omfattar två element för att säkerställa att det förekommer mekanismer som tar reda på barnets åsikter i alla frågor som berör barnet och för att tillmäta dessa åsikter tillbörlig betydelse. 3 Se kommitténs allmänna kommentar nr 5 (2003) om allmänna åtgärder för genomförande av Konventionen om barnets rättigheter (CRC/GC/2003/5). 4 Till konventionen hänvisas i allmänhet med tre p : provision, protection and participation (bestämmelser, beskydd och deltagande).

9 sida 9 (ii) Är i stånd att bilda egna åsikter 20. Konventionsstaterna skall tillförsäkra varje barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätt att bli hörd. Detta uttryck bör inte ses som en begränsning, utan snarare som en förpliktelse för konventionsstaterna att bedöma barnets förmåga att bilda en självständig uppfattning i så stor utsträckning som möjligt. Detta innebär att konventionsstaterna inte kan utgå från antagandet att ett barn saknar förmåga att uttrycka sina åsikter. Konventionsstaterna bör tvärtom utgå ifrån att ett barn har förmåga att bilda egna åsikter och tillerkänna honom eller henne rätt att uttrycka dem; det tillkommer inte barnet att först bevisa sin förmåga. 21. Kommittén betonar att artikel 12 inte uppställer någon åldersgräns för barn när det gäller rätten att uttrycka sina åsikter och avråder konventionsstaterna från att införa åldersgränser vare sig i lag eller praxis, vilka skulle begränsa barnets rätt att bli hörd i alla frågor som rör honom eller henne. I detta avseende understryker Kommittén följande faktorer: För det första underströk Kommittén i sin rekommendation år 2004 dagen efter den allmänna diskussionen om genomförandet av barnets rättigheter i den tidiga barndomen att begreppet barn som rättsinnehavare... är förankrat i barnets dagliga liv från det tidigaste stadiet. 5 Forskningen påvisar att barnet är i stånd att bilda åsikter från den tidigaste åldern, till och med då han eller hon inte ännu kan uttrycka dem verbalt. 6 Följaktligen kräver det fullständiga genomförandet av artikel 12 erkännande av och respekt för icke-verbala former av kommunikation som omfattar lek, kroppsspråk, ansiktsuttryck, teckning och målning varigenom mycket unga barn visar förståelse, val och preferenser. För det andra är det inte nödvändigt att barnet har en omfattande kännedom om alla aspekter i en fråga som gäller honom eller henne, utan att barnet förstår tillräckligt mycket för att på ett lämpligt sätt bilda egna åsikter om frågan. För det tredje är konventionsstaterna även skyldiga att säkerställa förverkligandet av denna rätt för barn som har svårt att göra sina åsikter gällande. Exempelvis bör barn med nedsatt funktionsförmåga förses med och ges möjlighet att använda kommunikationssätt som är nödvändiga för att dessa barn ska kunna uttrycka sina åsikter. Man ska även bemöda sig om att erkänna rätten att uttrycka sina åsikter för barn hos minoriteter, urbefolkning och vandringsfolk och för andra barn som inte talar majoritetens språk. Slutligen ska konventionsstaterna vara medvetna om de potentiella negativa konsekvenserna av ett tanklöst utnyttjande av denna rätt, särskilt i de fall som omfattar mycket unga barn eller instanser där barn har utsatts för brottsliga handlingar, sexuellt utnyttjande, 5 CRC/C/GC/7/Rev.1, para Cf. Lansdown G., The evolving capacities of the child, Innocenti Research Centre, UNICEF/Save the Children, Florence (2005).

10 sida 10 våld eller andra former av dålig behandling. Konventionsstaterna måste tillgripa alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att rätten att bli hörd utövas så att barnet åtnjuter fullt skydd. (iii) Rätt att fritt uttrycka dessa åsikter 22. Barnet har rätt att fritt uttrycka dessa åsikter. Fritt innebär att barnet får framföra sina åsikter utan påtryckningar och får välja huruvida han eller hon vill utöva sin rätt att bli hörd. Fritt innebär även att barnet inte får manipuleras eller utsättas för otillbörlig påverkan eller påtryckning. Fritt är i sig relaterat till barnets eget perspektiv: barnet har rätt att framföra sina egna åsikter, inte andras åsikter. 23. Konventionsstaterna ska säkerställa sådana betingelser för framförande av åsikter som gäller i barnets individuella och sociala situation samt en omgivning där barn känner sig respekterade och trygga då de fritt framför sina åsikter. 24. Kommittén betonar att ett barn inte bör utfrågas oftare än nödvändigt, i synnerhet då skadliga händelser utforskas. Hörandet av ett barn är en svår process som kan ha en traumatisk inverkan på barnet. 25. Förverkligandet av barnets rätt att framföra sina åsikter kräver att barnet informeras av dem som bär ansvaret för hörandet av barnet och av barnets föräldrar eller vårdnadshavare när det gäller de frågor, alternativ och eventuella beslut som kommer att fattas och om konsekvenserna av dem. Barnet ska även underrättas om de förhållanden under vilka han eller hon kommer att tillfrågas om sina åsikter. Denna rätt till information är väsentlig, eftersom den utgör en förutsättning för barnets förtydligade avgöranden. (iv) I alla frågor som rör barnet 26. Konventionsstaterna ska säkerställa att barnet är i stånd att uttrycka sina åsikter i alla frågor som berör honom eller henne. Detta representerar ytterligare ett krav som denna rätt ställer: barnet måste höras, om den fråga som behandlas berör barnet. Detta grundläggande villkor ska respekteras och förstås i en vidare mening. 27. Denna arbetsgrupp, tillsatt för en obestämd tid av kommittén för mänskliga rättigheter som avfattade texten för konventionen, förkastade ett förslag om att dessa frågor skulle definieras med hjälp av en förteckning som begränsar beaktandet av ett eller flera barns åsikter. I stället beslutades att barnets rätt att bli hörd skulle gälla i alla frågor som berör barnet. Kommittén är bekymrad över att barn ofta förvägras rätten att bli hörda, till och med då det är uppenbart att den fråga som är under behandling påverkar dem och de är i stånd att uttrycka sina egna åsikter i denna fråga. I och med att Kommittén tar ställning för en vidsträckt definition av begreppet frågor, som även omfattar frågor som inte i klartext nämns i konventionen, erkänner den klausulen som berör barnet som tillades i syfte att klarlägga att inget allmänt politiskt mandat avsågs. Praktiken utvisar likväl tillsammans med barntoppmötet World Summit for Children att en vidsträckt tolkning av de frågor som berör barnet och barnen som grupp hjälper till med att integrera barnen i de sociala processerna i deras omgivning och samhälle. Således bör konventionsstaterna noggrant lyssna på barnets åsikter i alla situationer där deras syn kan påverka lösningarnas kvalitet.

11 sida 11 (v) Varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad 28. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Denna klausul hänvisar till barnets förmåga som ska bedömas för att betydelse ska kunna tillmätas hans eller hennes åsikter eller för att barnet ska kunna underrättas om på vilket sätt dessa åsikter har påverkat utgången av processen. Artikel 12 föreskriver att det inte räcker till att enbart lyssna på barnet; barnets åsikter ska tas under allvarligt övervägande då barnet har förmågan att bilda egna åsikter. 29. Genom att kräva att betydelse ska tillmätas i förhållande till ålder och mognad klarlägger artikel 12 att åldern ensam inte kan avgöra betydelsen av ett barns åsikter. Nivån av förståelse hos barn är inte likformigt relaterad till deras biologiska ålder. Forskningen har påvisat att information, erfarenhet, omgivning, sociala och kulturella förväntningar tillsammans med olika nivåer av stöd bidrar till utvecklingen av ett barns förmåga att bilda en åsikt. På grund av detta ska barnets åsikter bedömas från fall till fall. 30. Mognad hänvisar till förmågan att förstå och bedöma följderna av en särskild angelägenhet och ska därför bedömas då ett barns individuella förmåga fastställs. Begreppet mognad är svårt att definiera; enligt artikel 12 utgör mognad ett barns förmåga att uttrycka sina åsikter om frågor på ett resonabelt och självständigt sätt. Frågans inverkan på barnet ska även tas i betraktande. Ju mera utgången av ett ärende påverkar barnets liv, desto större betydelse har en korrekt bedömning av barnets mognad. 31. Uppfattningen om barnets framsällningsförmåga bör tas i betraktande liksom även styrning och ledning från föräldrarnas sida (se paragraf. 84 och avdelning C nedan). (b) Paragraf 2 i artikel 12 (i) Rätt att höras i alla domstols- och administrativa förfaranden som berör barnet 32. Paragraf 2 i Artikel 12 preciserar att möjligheter att bli hörd ska beredas i synnerhet i alla domstols- och administrativa förfaranden som berör barnet. Kommittén betonar att denna bestämmelse gäller utan begränsning alla relevanta domstolsförfaranden som berör barnet innefattande till exempel föräldrars separation, vårdnad, omvårdnad och adoption, barn som hamnat i konflikt med lagen, barn som är offer för fysiskt eller psykiskt våld, sexuellt utnyttjande eller andra brott, hälsovård, socialvård, obeledsagade barn, asylsökande och flyktingbarn samt offer för väpnade konflikter eller andra krissituationer. Typiska administrativa förfaranden innefattar till exempel beslut om barns utbildning, hälsa, omgivning, levnadsförhållanden eller skydd. Båda slagen av förfarandena kan innehålla alternativa tvistelösningsmekanismer som medling och skiljeförfarande. 33. Rätten att bli hörd tillämpas såväl på förfaranden som har initierats av barnet, till exempel klagomål över dålig behandling och överklagande av avstängning från skolan, som på sådana förfaranden initierade av andra som påverkar barnet, till exempel föräldrars separation eller en adoption. Konventionsstaterna uppmuntras att införa lagstiftningsåtgärder som kräver att

12 sida 12 beslutsfattare i domstols- och administrativa procedurer förklarar i vilken mån barnets åsikter och konsekvenserna för barnet har beaktats. 34. Ett barn kan inte höras effektivt i en skrämmande, fientlig, okänslig eller för hans eller hennes ålder olämplig omgivning. Förfarandet ska vara både öppet och lämpligt för barn. Särskild uppmärksamhet ska fästas vid anskaffning och framförande av barnvänlig information, tillräckligt stöd för eget försvar, personal med lämplig utbildning, planering av rättssalar, klädsel för domare och advokater, skärmar och separata väntrum. (ii) Antingen direkt eller genom företrädare eller ett lämpligt organ 35. Efter att ha gått med på att höras ska barnet avgöra på vilket sätt han eller hon beslutar att bli hörd: antingen direkt eller genom företrädare eller ett lämpligt organ. Kommittén rekommenderar att barnet varhelst det är möjligt ska ges tillfälle att höras direkt i alla eventuella förfaranden. 36. Barnet kan företrädas av föräldern eller föräldrarna, en advokat eller en annan person (bland annat en socialarbetare). Likväl ska det betonas att det i många fall (civil-, straffrättsliga eller administrativa förfaranden) finns risker för en intressemotsättning mellan barnet och dess naturligaste företrädare (föräldern eller föräldrarna). Om hörandet av barnet sker genom en företrädare, är det av största vikt att företrädaren framför barnets åsikter korrekt till beslutsfattaren. Vilken metod som väljs bör avgöras av barnet (eller av behörig myndighet då det är nödvändigt) i enlighet med barnets särskilda situation. Företrädare ska ha tillräcklig kännedom om och insikt i beslutsprocessens olika aspekter och erfarenhet av arbete med barn. 37. Företrädaren ska vara medveten om att han eller hon uteslutande bevakar barnets intressen och inte andra personers (förälders eller föräldrars), institutioners eller organisationers (t.ex. anstalter, förvaltning eller samhälle). Uppförandekodex bör utarbetas för representanter som utses för att företräda barnets åsikter. (iii) På ett sätt som är förenligt med den nationella lagstiftningens procedurregler 38. Tillfället för representationen ska följa ett sätt som är förenligt med den nationella lagstiftningens procedurregler. Denna klausul bör inte tolkas som ett godkännande av användningen av procedurlagstiftning som begränsar eller förhindrar utnyttjande av denna grundläggande rätt. Tvärtom uppmuntras konventionsstaterna att rätta sig efter grundreglerna för rättvisa förfaranden som till exempel rätten till ett försvar och rätten att ta del av de egna akterna. 39. Då procedurreglerna inte följs kan domstolens eller förvaltningsmyndighetens beslut överklagas och upphävas, ändras eller återremitteras för fortsatt juridiskt övervägande. 2. Åtgärder för att genomföra av barnets rätt att bli hörd 40. Verkställandet av de två paragraferna i artikel 12 kräver att fem åtgärder ska vidtas för att effektivt förverkliga barnets rätt närhelst en fråga berör barnet eller när barnet anmodas framföra sina åsikter vid ett formellt förfarande liksom även i andra situationer. Dessa anspråk ska tillämpas på ett sätt som är förenligt med sammanhanget i fråga.

13 sida 13 (a) Förberedelser 41. De som bär ansvaret för hörandet av barnet ska säkerställa att barnet har informerats om sin rätt att uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör barnet, i synnerhet i alla domstols- och administrativa processer där beslut fattas, och om konsekvenserna av de åsikter han eller hon har framfört. Barnet ska ytterligare underrättas om alternativet att antingen kommunicera direkt eller genom en företrädare. Han eller hon ska vara medveten om konsekvenserna av detta val. Beslutsfattaren ska på ett lämpligt sätt förbereda barnet innan hörandet och förklara hur, när och var hörandet kommer att äga rum och vilka personer som kommer att närvara. Dessutom ska barnets åsikter i detta avseende tas i betraktande. (b) Hörandet 42. Den omgivning där ett barn utövar sin rätt att bli hörd ska vara aktiverande och uppmuntrande så att barnet kan lita på att den vuxna person som bär ansvaret för hörandet är villig att lyssna och att på allvar ta hänsyn till vad barnet har beslutat framföra. Den person som ska lyssna på barnets åsikter kan vara en vuxen som är involverad i de frågor som berör barnet (t.ex. en lärare, socialarbetare eller vårdare), en beslutsfattare i en institution (t.ex. en föreståndare, förvaltare eller domare), eller en specialist (t.ex. en psykolog eller läkare). 43. Erfarenheten utvisar att situationen bör vara upplagd som ett samtal hellre än som ett ensidigt förhör. Det är att föredra att ett barn inte hörs vid en öppen rättegång, utan under förtroendefulla förhållanden. (c) Bedömning av barnets förmåga 44. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse då en analys från fall till fall visar att barnet har förmåga att bilda egna åsikter. Om barnet har förmåga att uttrycka sina egna åsikter på ett resonabelt och självständigt sätt, ska beslutsfattaren beakta barnets åsikter som en betydelsefull faktor i avgörandet av ärendet. En god vana i att bedöma barnets förmåga ska övas upp. (d) Information om den betydelse som tillmäts barnets åsikter (respons) 45. Eftersom barnet åtnjuter rätt att hans eller hennes åsikter tillmäts betydelse, ska beslutsfattaren underrätta barnet om utgången av processen och förklara hur hans eller hennes åsikter har beaktats. Responsen är en garanti för att barnets åsikter inte endast hörts som en formalitet, utan har tagits på allvar. Den informationen kan föranleda barnet att vidhålla sin ståndpunkt, samtycka eller komma med ett annat förslag eller, vid ett domstols- eller administrativt förfarande, överklaga beslutet. (e) Klagomål, gottgörelse och avhjälpande 46. Lagstiftning behövs för att möjliggöra besvärsprocesser och kompensation för barn då deras rätt att bli hörda och få sina åsikter beaktade förbises och kränks. 7 Barn bör förfoga över möjligheten att vända sig till en ombudsman eller en person med liknande funktion i alla 7 Se kommitténs allmänna kommentar nr 5 (2003) om allmänna åtgärder för att genomföra Konventionen om barnets rättigheter, paragraf 24.

14 sida 14 institutioner för barn, bland annat i skolor och dagvårdsinstitutioner för att framföra sina klagomål. Barnen bör veta vilka dessa personer är och hur man når dem. I fall det föreligger familjekonflikter om hur barnens åsikter ska beaktas, bör ett barn kunna vända sig till en person inom ungdomsvården på sin egen ort. 47. Om barnets rätt att bli hörd kränks med avseende på domstols- och administrativa förfaranden (artikel 12, paragraf 2), ska barnet ha tillgång till procedurer för överklagande som ger upprättelse för kränkning av rättigheter. Procedurerna för överklagande ska utgöra tillförlitliga mekanismer för att säkerställa att barn kan lita på att de genom att utnyttja dem inte utsätter sig för någon risk för våld eller bestraffning. 3. Konventionsstaternas skyldigheter (a) Konventionsstaternas centrala skyldigheter 48. Barnets rätt att bli hörd ålägger konventionsstaterna förpliktelsen att se över eller ändra sin lagstiftning för att införa mekanismer som ger barn tillgång till skälig information, täckande stöd, om det är nödvändigt, respons på den betydelse som tillmätts deras åsikter, och procedurer för klagomål, gottgörelse eller upprättelse. 49. För att uppfylla dessa förpliktelser bör konventionsstaterna anta följande strategier: Se över och avlägsna restriktiva deklarationer och reservationer i fråga om artikel 12 Inrätta oberoende människorättsinstitutioner, som t.ex. barnombudsmän eller kommissionärer med omfattande fullmakter för barnens rättigheter 8 Arrangera utbildning om artikel 12 och dess tillämpning i praktiken för alla yrkespersoner som arbetar med och för barn, inbegripet advokater, domare, poliser, socialvårdare, socialarbetare, psykologer, vårdare, tjänstemän på vårdhem och i fängelser, lärare på alla nivåer inom undervisningsväsendet, läkare, sjuksköterskor och andra yrkesgrupper inom hälsovården, tjänstemän och ämbetsmän, asylmyndigheter och traditionella ledare. Säkerställa att det förekommer lämpliga förhållanden för att stöda och uppmuntra barn att framföra sina åsikter och säkerställa att dessa åsikter tillmäts betydelse genom föreskrifter och arrangemang som är starkt förankrade i lagar och institutionella regler och som regelbundet evalueras med avseende på effektiviteten. Bekämpa negativa attityder som förhindrar det fullständiga förverkligandet av barnets rätt att bli hörd med hjälp av offentliga kampanjer, genom att engagera ledare för den allmänna opinionen och media, i syfte att förändra de utbredda sedvanliga uppfattningarna om barnet. 8 Se Kommitténs allmänna kommentar nr 2 (2002) om oberoende människorättsinstitutioners roll.

15 sida 15 (b) Särskilda skyldigheter med avseende på domstols- och administrativa förfaranden (i) Barnets rätt att bli hörd vid civilrättsliga förfaranden 50. För de huvudteman som kräver att barnet ska höras redogörs i det följande i detalj: Skilsmässa och separation 51. I fall av separation och skilsmässa påverkas barnen från förhållandet otvetydigt av domstolsbeslut. Frågor om underhåll för barnet liksom även om vårdnad och rätt att träffa barnet avgörs av en domare antingen genom rättegång eller genom förlikning vid domstol. I mången jurisdiktion föreskriver lagarna med avseende på upplösning av ett förhållande att domaren först och främst ska ställa barnets bästa i främsta rummet. 52. Av denna orsak ska all lagstiftning om separation och skilsmässa innehålla barnets rätt att bli hörd av beslutsfattarna och i förlikningsprocessen. En del jurisdiktioner föredrar att den ålder i vilken barnet anses ha förmåga att uttrycka egna åsikter ska fastställas antingen som handlingsprincip eller i lagstiftningen. Konventionen väntar sig likväl att denna fråga ska avgöras från fall till fall, eftersom den hänför sig till ålder och mognad och för den skull kräver en individuell bedömning av barnets förmåga. Separation från föräldrarna och alternativ omvårdnad 53. Närhelst ett beslut fattas om att ett barn ska flyttas från hans eller hennes familj till följd av att barnet utsatts för övergrepp eller vanvård i sitt hem ska barnets åsikt beaktas i syfte att avgöra vad som är barnets bästa. Ingripandet kan ha skett till följd ett klagomål av ett barn, en annan familjemedlem eller en medlem av samhället som anmäler övergrepp eller vanvård hos familjen. 54. Kommitténs erfarenhet visar att barnets rätt att höras inte alltid har beaktats. Kommittén rekommenderar att konventionsstaterna genom lagstiftning, bestämmelser och direktiv för handlingsprinciper ser till att barnets åsikter efterfrågas och beaktas i fråga om placering i fosterhem, uppgörande av vårdplaner och omprövning av dem samt besök av föräldrar och familj. Adoption och kafalah i islamisk lag 55. Då ett barn ska placeras för adoption eller kafalah i islamisk lag och slutligen kommer att placeras i kafalah, är det av största vikt att barnet hörs. Ett sådant förfarande är likaså nödvändigt då styvföräldrar eller fosterfamiljer adopterar ett barn, även om barnet och adoptivföräldrarna redan kan ha levt tillsammans en viss tid. 56. Artikel 21 i konventionen föreskriver att barnets bästa ska prioriteras. Vid beslut om adoption, kafalah eller annan placering kan barnets bästa inte definieras utan att hänsyn tas till barnets åsikter. Kommittén anmodar alla konventionsstater att i mån av möjlighet informera barnet om konsekvenserna av adoption, kafalah eller annan placering, och genom lagstiftning säkerställa att barnets åsikter hörs.

16 sida 16 (ii) Barnets rätt att bli hörd vid straffrättsliga förfaranden 57. Vid straffrättsliga förfaranden ska barnets rätt att fritt framföra sina åsikter i alla frågor som rör barnet respekteras i alla avseenden och tillämpas i varje skede av rättskipning som rör ungdomar. 9 Barn som gärningsmän 58. Paragraf 2 i Artikel 12, paragraph 2 i konventionen kräver att ett barn som har anmälts, anklagats för eller erkänt en överträdelse av strafflagen har rätt att bli hörd. Denna rätt ska beaktas fullständigt i alla skeden av den rättsliga processen, från förundersökningen då barnet har rätt att inte uttala sig, ända till rätten att bli hörd av polis, åklagare eller förundersökningsdomare. Detta gäller även tiden för rannsakning och förberedelse samt förverkligandet av de ådömda åtgärderna. 59. I händelse av nedläggning av ärendet, inklusive förlikning, ska ett barn ges möjligheten att fritt och av egen vilja samtycka och att få juridisk och annan rådgivning och assistans i att ta ställning till hur lämplig och önskvärd den föreslagna nedläggningen är. 60. För att fullständigt kunna delta i förfarandet ska varje barn omgående och direkt underrättas om anklagelserna mot honom eller henne på ett språk som barnet förstår, och även om rättskipningen i frågor som rör barn samt eventuella åtgärder som kan vidtas av domstolen. Rättegångsförfarandet ska genomföras i en atmosfär som gör det möjligt för barnet att delta och uttrycka sig fritt. 61. Domstols- och andra höranden av ett barn i som brutit mot lagen bör genomföras bakom lyckta dörrar. Undantagen från denna regel bör vara mycket få, tydligt angivna i den nationella lagstiftningen och uppgjorda med tanke på barnets bästa. Barn som offer och som vittne 62. Barn som offer för och som vittne till ett brott ska beredas möjlighet att till fullo bruka rätten att fritt framföra sina åsikter i enlighet med Förenta Nationernas ekonomiska och sociala råds resolution 2005/20 Guidelines on Justice in Matters involving Child Victims and Witnesses of Crime Detta innebär i synnerhet att en insats ska göras för att säkerställa att ett barn som offer och/eller som vittne hörs i de relevanta frågor som har anknytning till det fall som undersöks och att barnet bereds möjlighet att fritt och på sitt eget sätt uttrycka sina åsikter och oro för sin egen delaktighet i det rättsliga förfarandet. 9 Se Kommitténs allmänna kommentar nr 10 (2007) om barnets rättigheter i rättskipning som rör ungdomar (CRC/C/GC/10). 10 Förenta nationernas ekonomiska och sociala råds resolution 2005/20, särskilt artiklarna 8,19 och 20 på

17 sida Barnets rätt som offer eller vittne hänger även samman med rätten att bli informerad om frågor såsom tillgång till hälsovård, psykolog- och socialtjänster, barnets roll som offer och/eller vittne, det sätt på vilket hörandet genomförs, befintliga stödmekanismer för barnet för inlämnande av klagomål och deltagande i undersökningar och domstolsförfarande, bestämda platser och tider för hörande, tillgång till skyddande åtgärder, möjligheter att erhålla skadestånd och möjligheter att överklaga domslut. (iii) Barnets rätt att bli hörd i administrativa förfaranden 65. Alla konventionsstater bör inom lagstiftningen utarbeta administrativa förfaranden som avspeglar behoven i artikel 12 och säkerställer barnets rätt att bli hörd tillsammans med andra procedurmässiga rättigheter innefattande rätt att få del av relevanta register, meddelande om hörande och representation genom föräldrar eller andra personer. 66. Det är mera troligt att barn medverkar i administrativa förfaranden än domstolsprocesser, eftersom administrativa förfaranden är mindre formella, mer flexibla och relativt lätta att etablera genom lagar och bestämmelser. Procedurerna ska vara barnvänliga och tillgängliga. 67. Specifika exempel på administrativa förfaranden av betydelse för barn innehåller sätt att handlägga disciplinära frågor i skolor (t.ex. avstängning och relegering), vägran att utfärda skolbetyg och prestationsbaserade frågor, disciplinära åtgärder och vägran att bevilja förmåner på ungdomsanstalter, asylansökningar av obeledsagade barn och körkortsansökningar. I dessa frågor bör ett barn ha rätt att höras och åtnjuta andra rättigheter i överensstämmelse med procedurreglerna i nationell lag. B. Rätt att bli hörd och anknytning till andra bestämmelser i konventionen 68. Artikel 12 har enligt en allmän princip anknytning till andra allmänna principerna i konventionen, t.ex. artikel 2 (rätt att inte diskrimineras) och artikel 6 (rätt till liv, överlevnad och utveckling). Dessutom är artikeln i synnerhet ömsesidigt beroende av artikel 3 (barnets bästa ska komma i främsta rummet). Artikeln är även nära anknuten till de artiklar som har samband med medborgerliga rättigheter och friheter, särskilt artikel 13 (rätt till yttrandefrihet) och artikel 17 (tillgång till information). Vidare är artikel 12 anknuten till alla andra artiklar i konventionen som inte till fullo kan förverkligas om barnet inte respekteras som medborgare med egna åsikter om de rättigheter som innesluts i respektive artiklar och förverkligandet av dem. 69. Sambandet mellan artikel 12 och artikel 5 (för den fortlöpande utvecklingen av barnets förmåga och föräldrarnas lämpliga ledning och råd, se paragraf 84 i denna allmänna kommentar) är av särskild betydelse, eftersom det är viktigt att föräldrarnas vägledning beaktar den fortlöpande utvecklingen av barnets förmåga. 1. Artiklarna 12 och Syftet med artikel 3 är att säkerställa att barnets bästa kommer i främsta rummet vid alla åtgärder rörande barnet som vidtas av en offentlig eller privat socialvårdsinstitution, domstolar, förvaltningsmyndigheter eller lagstiftande organ. Detta innebär att åtgärder som vidtas för barnets skull ska respektera barnets bästa. Att sätta barnets bästa i främsta rummet är liktydigt med en procedurmässig rätt som förpliktigar konventionsstaterna att införa åtgärder i

18 sida 18 handlingsprocessen för att säkerställa att barnets bästa beaktas. Konventionen förpliktigar konventionsstaterna att säkerställa att de som har ansvaret för dessa åtgärder hör barnet såsom det fastställs i artikel 12. Detta steg är obligatoriskt. 71. Att sätta barnets bästa i främsta rummet i samråd med barnet är inte den enda fråga som ska beaktas i de åtgärder som vidtas av institutioner, myndigheter och förvaltning. Den är likväl av väsentlig betydelse liksom även barnets åsikter. 72. Artikel 3 är avsedd för individuella fall, men kräver även tydligt att barnens bästa i fråga om en grupp barn sätts i främsta rummet i all verksamhet som rör barn. Konventionsstaterna är följaktligen förpliktigade att inte enbart beakta varje barns individuella situation då barnens bästa ska fastställas, utan även barnens bästa för en grupp barn. Vidare ska konventionsstaterna undersöka hur privata och offentliga institutioner, myndigheter liksom även lagstiftande organ agerar. Att förpliktigandet utsträcks till att omfatta lagstiftande organ vittnar tydligt om att varje lag, bestämmelse eller regel som påverkar barn ska följa kravet på barnets bästa. 73. Det råder inget tvivel om att barnens bästa för en definierad grupp barn måste fastställas på samma sätt som då individuella intressen övervägs. Om det som är bäst för ett stort antal barn står på spel, bör chefer för institutioner, myndigheter eller regeringsorgan även bereda tillfällen att höra berörda barn från sådana odefinierade grupper och tillmäta deras åsikter betydelse då de planerar åtgärder inklusive lagstiftningsbeslut som direkt eller indirekt påverkar barn. 74. Det finns ingen motsättning mellan artikel 3 och 12, endast en kompletterande roll hos de två allmänna principerna: den ena fastslår målet att uppnå det som är bäst för barnet och den andra förskriver metoden för att uppnå målet att höra barnet eller barnen. Faktum är att ingen korrekt tillämpning av artikel 3 kan uppnås om komponenterna i artikel 12 inte respekteras. Likaså utgör artikel 3 en grund för att artikel 12 ska fungera i praktiken i och med att den underlättar den väsentliga roll barnen spelar i alla beslut som påverkar deras liv. 2. Artiklarna 12, 2 och Rätten att inte diskrimineras är en inneboende rätt som garanteras av alla instrument som rör de mänskliga rättigheterna inklusive Konventionen om barnets rättigheter. Enligt artikel 2 i konventionen har varje barn rätt att inte diskrimineras då barnet utövar sina rättigheter inklusive de rättigheter som föreskrivs i artikel 12. Kommittén understryker att konventionsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att varje barn har rätt att fritt framföra sina åsikter och få sina åsikter beaktade utan diskriminering på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller andra åsikter, nationellt, etniskt eller socialt ursprung, egendom, nedsatt funktionsförmåga, börd eller ställning i övrigt. Konventionsstaterna ska ta itu med diskriminering, däribland gentemot sårbara eller marginaliserade grupper av barn, för att säkerställa att barnen tillförsäkras rätt att bli hörda och bereds möjlighet att på samma grunder som alla andra barn medverka i alla frågor som påverkar dem. 76. Särskilt uttrycker Kommittén sin oro över att åtnutandet av denna rätt i en del samhällen undergrävs och starkt begränsas av hävdvunna attityder och sedvänjor. Konventionsstaterna

19 sida 19 ska vidta lämpliga åtgärder för att höja medvetenheten om och upplysa samhället om den negativa inverkan sådana attityder och sedvänjor medför och för att uppmuntra attitydförändringar i syfte att fullständigt förverkliga rättigheterna för varje barn som omfattas av konventionen. 77. Kommittén anmodar konventionsstaterna att fästa särskild uppmärksamhet vid flickors rätt att bli hörda, att få stöd vid behov för att framföra sina åsikter och att få sina åsikter beaktade, då stereotypa könsföreställningar och patriarkala värderingar för flickors del undergräver och starkt begränsar åtnjutandet av den rätt som föreskrivs i artkel Kommittén välkomnar förpliktelsen för konventionsstaterna i artikel 7 i konventionen om rättigheter för personer med nedsatt funktionsförmåga att säkerställa att barn med nedsatt funktionsförmåga förses med nödvändig assistans och utrustning för att bereda dem möjlighet att fritt uttrycka sina åsikter och för att dessa åsikter ska beaktas. 79. Artikel 6 i konventionen om barnets rättigheter tillerkänner varje barn en inneboende rätt till liv och ålägger konventionsstaterna att i största möjliga utsträckning säkerställa varje barns överlevnad och utveckling. Kommittén påpekar vikten av att främja möjligheterna för barnets rätt att bli hörd eftersom barnets deltagande är ett verktyg som kan stimulera den fullständiga utvecklingen av personligheten och barnets förmåga i enlighet med artikel 6 och de mål för fostran som är utformade i artikel Artiklarna 12, 13 och Artikel 13 om rätt till yttrandefrihet och artikel 17 om tillgång till information är väsentliga förutsättningar för faktiskt utövande av rätten att bli hörd. Dessa artiklar fastställer att barnen är rättssubjekt och tillsammans med artikel 12 hävdar de att barnet har rätt att utöva dessa rättigheter för egen del i enlighet med den fortlöpande utvecklingen av sin förmåga. 81. Rätten till yttrandefrihet som är utformad i artikel 13 förväxlas ofta med artikel 12. Efetersom båda artiklarna är fast anknutna till varandra, utformar de likväl olika slag av rättigheter. Yttrandefrihet avser rätt att ha och uttrycka åsikter och att söka och motta information via vilka media som helst. Den förfäktar barnets rätt att inte utsättas för begränsningar i konventionsstaten i fråga om de åsikter han eller hon har eller uttrycker. Den förpliktelse i sig som yttrandefriheten ålägger konventionsstaterna är att avstå från att ingripa i hur dessa åsikter uttrycks eller i tillgången till information och samtidigt skydda rätten till olika kommunikationsmöjligheter och offentlig dialog. Artikel 12 står likväl i relation till rätten att framföra åsikter uttryckligen om angelägenheter som berör barnet och rätten att ta del av åtgärder och beslut som påverkar hans eller hennes liv. Artikel 12 ålägger konventionsstaterna en förpliktelse att införa de nödvändiga rättsliga ramarna och mekanismerna för att underlätta barnets aktiva deltagande i all verksamhet som berör barnet och i beslutsfattande liksom även för att uppfylla förpliktelsen att beakta de åsikter som har uttryckts. Yttrandefriheten i artikel 13 kräver inget sådant åtagande eller gensvar från konventionsstaterna. Att skapa en atmosfär av respekt för att barn ska kunna uttrycka sina åsikter i enlighet med artikel 12 bidrar emellertid även till att bygga upp barns förmåga att utöva sin rätt till yttrandefrihet. 82. Förverkligandet av barnets tillgång till information i överensstämmelse med artikel 17 är i hög grad en förutsättning för det faktiska förverkligandet av rätten att framföra åsikter. Barn

20 sida 20 behöver tillgång till information om alla frågor som angår dem i den form som är lämplig för deras ålder och förmåga. Detta gäller till exempel information om deras rättigheter, alla förfaranden som berör barn, nationell lagstiftning, bestämmelser och handlingsprinciper, lokala tjänster samt procedurer för anförande av besvär och klagomål. I enlighet med atiklarna 17 och 42 bör konventionsstaterna införa barnens rättigheter i skolornas läroplaner. 83. Kommittén påminner även konventionsstaterna om att media utgör ett viktigt medel både för att främja medvetenheten om barnens rätt att framföra sina åsikter och för att bereda möjligheter att offentligt uttrycka sådana åsikter. Kommittén anmodar olika former av media att använda större resurser för att ta med barn i utarbetandet av program och beredande av möjligheter för barn att utveckla och i media ta tillvara sina rättigheter Artiklarna 12 och Artikel 5 i konventionen fastslår att konventionsstaterna ska respektera det ansvar samt de rättigheter och skyldigheter som tillkommer föräldrar, lagliga förmyndare eller medlemmar av storfamiljer eller samhället i enlighet med lokal sedvänja i syfte att ge barnet anvisningar och vägledning i bruket av de rättigheter som tillerkänns enligt konventionen. Följaktligen har barnet rätt till ledning och råd som ska kompensera de bristande kunskaperna, erfarenheten och insikterna hos barnet och som begränsas av den fortlöpande utvecklingen av barnets förmåga såsom det konstateras i denna artikel. Ju mera barnet själv vet, har varit med om och förstår, desto mera ska föräldrarna, den lagliga förmyndaren eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet omvandla anvisningar och vägledning till påminnelser och råd samt senare till dialog på jämlika grunder. Denna omvandling äger inte rum vid ett bestämt skede i ett barns utveckling, utan tilltar i jämn takt samtidigt som barnet uppmuntras att bidra med sina åsikter. 85. Detta behov stimuleras av artikel 12 i konventionen som fastställer att barnets åsikter ska tillmätas betydelse närhelst barnet har förmåga att bilda egna åsikter. Med andra ord är barnen i samma mån som deras förmåga utvecklas berättigade till ett tilltagande ansvar för handläggning av frågor som påverkar dem Artikel 12 och genomförande av barnets rättigheter i allmänhet 86. Vid sidan av de artiklar som behandlats i föregående avsnitt efterlyser och stödjer de flesta andra artiklar i konventionen barnens medverkan i frågor som berör dem. Som beteckning för denna mångsidiga medverkan används i alla sammanhang begreppet deltagande. Otvivelaktigt utgörs stöttepelaren för denna medverkan av artikel 12, men behovet av planering, arbete och utveckling i samråd med barn aktualiseras genom hela konventionen. 11 Den allmänna diskussionsdagen om barn och media (1996): crc/doc/days/media.pdf. 12 Allmän kommentar nr 5 (2003) om allmänna åtgärder för genomförande av Konventionen om barnets rättigheter.