Yttrande över betänkandet (SOU 2012:82) Hyres- och arrendetvister i framtiden (Ju2012/7842/DOM)

Transkript

1 YTTRANDE 1 (10) Justitiedepartementet Stockholm Yttrande över betänkandet (SOU 2012:82) Hyres- och arrendetvister i framtiden (Ju2012/7842/DOM) Allmänna och sammanfattande synpunkter Betänkandet innefattar ett gediget utredningsarbete och håller hög kvalitet. Hovrätten instämmer i stort i utredningens förslag. Det är nu dags att hyresoch arrendenämnderna också i formell mening blir domstolar och inlemmas fullt ut i domstolsorganisationen. En ordning med särskilda domstolar för de nyttjanderättsliga tvisterna gör det tydligt vart man ska vända sig i sådana frågor. Domstolarna får en särskild kompetens på området vilket skapar förutsättningar för en hög kvalitet i dömandet. Kompetensen ökar också möjligheterna för domstolen att medverka till att parterna förliks. Den lagtekniska utformningen av förslagen håller hög kvalitet. Hovrätten har inga särskilda synpunkter på lagtexten i de olika lagförslagen. 3 Särskilda inslag i hyres- och arrendenämndernas verksamhet Hovrätten instämmer i utredningens uppfattning att nämndernas verksamhet till övervägande del bör betecknas som rättskipning och att denna bör bedrivas i domstol. Såsom utredningen har framhållit har hyres- och arrendenämnderna redan i tidigare utredningssammanhang ansetts i realiteten jämförbara med domstolar med hänsyn bl.a. till sin funktion, organisation och självständiga ställning. Också i Europakonventionens mening är nämndernas verksamhet sådan att de är att betrakta som domstolar. R2B Box 2290, Stockholm Besöksadress: Birger Jarls torg 16, Riddarholmen Telefon: Fax: svea.hovratt@dom.se Expeditionstid: Måndag-fredag

2 YTTRANDE 2 (10) Det är en huvudregel i svensk konstitutionell rätt att rättskipning ska ske vid domstol. Efter de senaste ändringarna i regeringsformen framgår detta än mera tydligt. Rättstvister mellan enskilda får enligt 11 kap. 5 RF inte utan stöd av lag avgöras av andra myndigheter än domstolar. Nämndernas avgöranden avser till helt övervägande del sådana rättstvister. Det är enligt hovrättens uppfattning därför ur ett principiellt perspektiv i längden ohållbart att låta uppgifter som klart hör hemma i domstol utföras av vad som i vart fall i formell mening utgör förvaltningsmyndigheter. Från samma principiella utgångspunkter instämmer hovrätten i att hyresråden blir domare också i regeringsformens mening. Som utredningen påpekat är det också den fördelen med att nämnderna inlemmas i domstol att utbildningsinnehållet för icke ordinarie domare och notarier ökar. Dessutom skulle den personal som nu tjänstgör i nämnderna få del av den kompetensutveckling som kommer domstolarna till del. Också möjligheterna att rekrytera kompetent domarpersonal skulle sannolikt öka. Några starka praktiska skäl som talar emot att föra över verksamheten i huvudsak som den ser ut i dag till domstol finns heller inte. Detta gäller enligt hovrättens uppfattning även medlingen och upplysningsverksamheten. Den senare bör enligt vad som föreslås kunna centraliseras. Något hinder mot att låta särskilda ledamöter delta i avgörandena även i domstol finns inte. Som utredningen funnit passar dock nämndernas nuvarande möjlighet att fungera som skiljenämnd inte i domstol. Hovrätten har i olika sammanhang framhållit att hyreslagen i många avseenden är föråldrad och att det är angeläget att en samlad översyn av de materiella reglerna kommer till stånd. Hovrätten gör den bedömningen att det är möjligt och angeläget att den nu aktuella reformen kan genomföras utan att avvakta en mer genomgripande förändring av reglerna. I det följande pekas på vissa frågor som bör uppmärksammas redan i anslutning till de organisatoriska förändringarna.

3 YTTRANDE 3 (10) 4 och 5 Särskilda hyres- och arrendedomstolar Hovrätten ställer sig bakom förslaget att inrätta särskilda hyres- och arrendedomstolar, vilka lämpligen kan förläggas till de tingsrätter som för närvarande har gemensam administration med nämnd samt till någon tingsrätt i Stockholmsområdet, till tingsrätten i Göteborg och i Malmö. Det är enligt hovrätten också en god tanke att föra över de nyttjanderättsliga tvister som nu handläggs av samtliga tingsrätter till de särskilda domstolarna och på så sätt koncentrera den nyttjanderättsliga kompetensen. Det kan i dag vara svårt att veta om en nyttjanderättslig fråga ska handläggas hos en nämnd eller allmän domstol. Genom att samla alla nyttjanderättsliga tvister under ett tak minskar detta problem. Även om det inte blir möjligt att kumulera tvister som rör båda kompetensområdena, är det en fördel att sådana tvister kan handläggas i anslutning till varandra. Reglerna för rättens sammansättning föreslås bli sådana att båda tvisterna kan avgöras vid samma tillfälle. Förliks parterna, kan överenskommelsen i dess helhet stadfästas genom dom eller beslut. Enligt förslaget ska sådana tvister som i dag prövas av nämnderna handläggas enligt ärendelagen. Lagen ska dock kompletteras med ett antal bestämmelser i en särskild lag, vilka bestämmelser i stor utsträckning hämtats från den nuvarande lagen om arrendenämnder och hyresnämnder (nämndlagen). Hovrätten har ingen direkt erinran mot detta. Det kan dock ifrågasättas om möjligheten till omprövning av beslut enligt 34 och 35 ärendelagen bör gälla också dessa ärenden. I dag gäller att den möjlighet till omprövning av beslut som följer av förvaltningslagen inte ska tillämpas i hyres- och arrendenämnderna (se 22 andra stycket nämndlagen). Om ärendelagen ska tillämpas i första instans får det till följd att också överklagade mål kommer att handläggas i hovrätten enligt den lagen. Så är redan fallet med de mål som överklagas från arrendenämnd. Det kan här framhållas

4 YTTRANDE 4 (10) att den nuvarande ordningen där överklagade mål från hyresnämnderna huvudsakligen handläggs enligt 52 kap. rättegångsbalken är inarbetad och fungerar väl. Hovrätten ser därför inte något självständigt värde i att de grundläggande reglerna för förfarandet i hovrätten ändras. Det är dock självklart värdefullt att rättegångsbalkens regler om dokumentation av förhör i bevissyfte och av syn blir tillämpliga också i hyresmålen. Hovrätten ser mycket positivt på att den s.k. EMR-reformen kan tillämpas fullt ut i hyresmålen. Det är också en fördel att handläggningen sker enligt ärendelagen både i första och andra instans och att därmed enhetliga regler gäller. Så är ju inte fallet med nuvarande ordning, som innefattar en del olikheter som föranleds av att nämndernas verksamhet styrs av nämndlagen och ytterst av förvaltningslagen. De mål som i dag handläggs i tingsrätt enligt rättegångsbalken ska enligt utredningens förslag även i fortsättningen handläggas på detta sätt. Några tvister som i dag handläggs vid nämnderna föreslås också föras till denna kategori. Hovrätten kan ansluta sig till förslagen i denna del. Hovrätten har ingen erinran mot förslaget att tillsynen över tvångsförvaltning förs över till länsstyrelsen. Uppgiften är av förvaltningsrättslig karaktär och passar inte i domstol. Utredningen har inte föreslagit några ändringar i den materiella lagstiftningen. Den verksamhet som i dag handhas av nämnderna förs i stort sett oförändrad över till allmän domstol. För att samordningen ska generera så stora fördelar som möjligt bör, när den organisatoriska reformen genomförts, de materiella och processuella reglerna beträffande kompetensfördelningen ses över. Som exempel på praktiska olägenheter med nuvarande ordning kan nämnas att en hyresvärd i dag kan föra talan i tingsrätten om att hyresrätten är förverkad. Han kan också i en förlängningstvist hos hyresnämnden göra gällande att hyresrätten ska upphöra på grund av förverkande. Själva förverkandebestämmelsen är densamma. Det framstår som egendomligt att samma fråga kan prövas i skilda förfaranden vid en och samma domstol. Ett annat exempel är att en hyresgäst kan hos hyresnämnden utverka ett föreläggande för hyresvärden att åtgärda vissa brister som uppstått under hyresförhållandet. En förut-

5 YTTRANDE 5 (10) sättning är då att bristen utgör hinder eller men i nyttjanderätten. Om hyresgästen menar att hyresvärden tillförsäkrat honom eller henne viss utrustning eller standard men inte lever upp till sin utfästelse kan tvisten däremot inte prövas av hyresnämnden då frågan om avtalsbrott hör till tingsrättens kompetens. Det är givetvis på sikt önskvärt att likartade frågor kan prövas i samma förfarande. Andra exempel på begränsningar i nämndernas kompetens är att nämnden saknar behörighet att pröva en fastställelsetalan. I en lokalhyrestvist är hyresnämndens uppgift främst att medla. Uppkommer frågan om uppsägningen är giltig eller inte, kan nämnden inte pröva den frågan. Enda sättet att få ett uttalande i en sådan sak är att endera parten yrkar uppskov med att flytta. Nämnden måste då som en preliminärfråga ta ställning till om uppsägningen skett på rätt sätt. I en förlängningstvist kan frågan om en giltig uppsägning också uppkomma. Hyresnämnden kan då inte rättskraftigt avgöra den frågan; nämnden får i stället ta ställning till denna som en s.k. preliminärfråga eller prejudiciell fråga för att därefter kunna avgöra själva förlängningstvisten. I ett ärende om återbetalning av hyra har nämnden att pröva vad som är skälig hyra för att därefter bedöma om uthyraren ska betala tillbaka vad han uppburit därutöver. I sådana tvister är det vanligt att uthyraren gör gällande motkrav i form av skadestånd för skador eller andra brister som hyresgästen skulle ha orsakat. Detta motkrav kan inte prövas i sak av hyresnämnden, eftersom tvisten inte omfattas av dess kompetens utan ska prövas i allmän domstol. Det är ofta svårt för den enskilde att förstå varför inte tvisten kan prövas i sin helhet av samma organ. Enligt förslaget flyttas alltså de nuvarande regler som gäller för nämnderna i princip oförändrade till de nya hyres- och arrendedomstolarna. De nyssnämnda frågorna får därmed ingen automatisk lösning. Det finns alltså frågor som i ett längre perspektiv behöver övervägas närmare för att den nya organisationen fullt ut ska ge önskvärda fördelar.

6 YTTRANDE 6 (10) 6.3 Delegering Hovrätten har ingen erinran i denna del. 7.3 Överklaganderegler De mål som i dag överklagas från hyresnämnd prövas av Svea hovrätt som andra instans. Hovrättens beslut får inte överklagas. För dessa målkategorier bör, som utredningen föreslår, samma ordning gälla även sedan de förts över till allmän domstol. Utredningen föreslår vidare ett fullföljdsförbud även för sådana mål som i dag överklagas från arrendenämnd till hovrätt. Detta motiveras främst av intresset av enhetlighet i rättssystemet. Hovrätten godtar förslaget. När det gäller sådana nyttjanderättsliga tvister som redan nu prövas av allmän domstol har utredningen föreslagit att samtliga sådana ska överklagas till en särskild domstol, Hyres- och arrendeöverdomstolen, som ska vara en del av Svea hovrätt. Hovrätten har ställt sig positiv till tanken att i första instans samla alla nyttjanderättsliga tvister hos Hyres- och arrendedomstolarna. Om dessa domstolars avgöranden överklagas till gemensam överinstans skulle önskemålet om en kvalificerad och enhetlig bedömning tillgodoses. Enligt hovrättens mening skulle en sådan ordning ha klara fördelar. Med flera överinstanser skulle fördelarna med den samlade hanteringen av de aktuella målen i första instans till stor del gå förlorade. Hovrätten är alltså positiv till en samlad överinstans. Det saknas emellertid ett säkert underlag för att nu bedöma hur många mål det kan bli fråga om. Det lär nämligen vara så att det inte alltid framgår av ärendemeningen om ett mål är av nyttjanderättslig karaktär eller inte. Eftersom det är osäkert hur många mål som kan komma att överklagas är det angeläget att verkningarna av reformen redan vid genomförandet följs upp för att bedöma i vad mån resursförstärkningar kan behövas. Även om det finns ett mörkertal

7 YTTRANDE 7 (10) gör hovrätten bedömningen att det för hovrättens del inte rör sig om något stort antal tillkommande mål. Hovrätten tillstyrker förslaget att det alltid ska krävas prövningstillstånd vid överklagande från Hyres- och arrendedomstolen till hovrätt. Hovrätten delar utredningens uppfattning att det i hyres- och arrendeärenden sannolikt kommer att meddelas prövningstillstånd i större utsträckning än vad som annars sker i övriga mål och ärenden. Förslagen om att införa en rätt att överklaga beslut i vissa ärendetyper godtas. De torde bara marginellt påverka överinstansens arbetsbelastning. Förslagen beträffande rättens sammansättning, sammanträde och parts utevaro godtas också Särskilda ledamöter Behörighetskraven har förts över från nämndlagen (2 sista stycket) och omfattar inte något krav på konkursfrihet. För att överensstämma med vad som redan gäller för domarbefattningar i domstol bör också detta krav ställas. 7.7 Medling Hovrätten ser inget hinder mot att nämndernas nuvarande medlingsverksamhet förs över till domstol. Det gäller både fristående medling och sådan som sker i anslutning till en pågående tvist. När det gäller obligatorisk medling och marknadshyresyttranden i lokalhyresförhållanden och motsvarande beträffande anläggningsarrende bör, som också utredningen varit inne på (betänkandet s. 261), de materiella reglerna på sikt ses över. Det kan nämligen med fog ifrågasättas om en medlingsansökan ska vara en nödvändig förutsättning för att nyttjanderättshavaren ska kunna driva ett ersättningskrav. Den nuvarande regleringen föranleder också en hel del administrativt arbete. Ett yttrande om marknadshyra har presumtionsverkan i en senare skadeståndsprocess. Rent principiellt framstår det som främmande att ett sådant yttrande avges av en domstol och att det sedan får en stark presumtionsverkan vid en senare prövning i samma domstol.

8 YTTRANDE 8 (10) 7.8 Bevisning m.m. I 3 kap. 15 första stycket förslaget till lag om hyres- och arrendedomstolar sägs att domstolen ska, om det finns anledning till det, hålla syn på den fastighet som ett ärende berör och vidare, att domstolen också får i ärenden inhämta annan nödvändig utredning. I paragrafens andra stycke anges när domstolen ska inhämta yttrande från länsstyrelsen. Bestämmelsen i första stycket har hämtats från 17 första stycket nämndlagen. Bestämmelsen, som ger en möjlighet att ex officio förordna om syn (besiktning) och annan utredning, torde tillämpas mycket sällan. I förfarandet vid hovrätten är det undantagslöst så att det är parterna som disponerar över utredningen. Hovrätten anser inte att en bestämmelse av detta slag passar i domstolsförfarandet, som ju i första hand avser dispositiva tvister mellan två parter. En annan sak är att det ofta kan bli aktuellt att på parts begäran hålla syn och att behovet av materiell processledning ofta är stort i de nu aktuella ärendena. Hovrätten har ingen erinran mot förslagen i övrigt Beslut Hovrätten har ingen erinran mot förslagen men vill anföra följande beträffande bestämmelsen om åläggande för hyresgästen att flytta (7.10.3). Utredningen föreslår att den nuvarande bestämmelsen i 13 a första stycket nämndlagen om att hyresnämnden i en förlängningstvist får efter yrkande av hyresvärden ålägga hyresgästen att flytta vid den tidpunkt då lägenheten ska lämnas ska föras över till den nya handläggningslagens 3 kap. 20 första stycket. Hovrätten anser att det är lämpligt att nu göra beslutet verkställbart oberoende av ett uttryckligt yrkande från hyresvärdens sida. När en domstol bifaller ett betalningsyrkande är domen verkställbar utan något särskilt yr-

9 YTTRANDE 9 (10) kande om detta. Om tingsrätten i ett avhysningsmål finner att hyresrätten förverkats är domen också verkställbar. På motsvarande sätt bör även ett beslut i en förlängningstvist bli automatiskt verkställbart Kostnads- och ersättningsfrågor Förslaget innebär att det införs en ansökningsavgift för i princip alla ärendetyper. Samtidigt föreslås att nuvarande ordning där vardera parten i stor utsträckning står för sina rättegångskostnader behålls både i Hyres- och arrendedomstolen och i överinstansen. Detta innebär att en part inte kompenseras för ansökningsavgiften även om parten vinner målet, vilket är en avvikelse från vanliga principer. Förslaget om ansökningsavgift har emellertid klara fördelar och hovrätten motsätter sig inte att en sådan avgift införs. Hovrätten konstaterar att om sökanden har en försäkring med rättsskydd, detta torde gälla i de nya domstolarna. Rättsskyddet gäller nämligen i domstol men inte när tvisten handläggs i exempelvis hyresnämnd. 8 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser Hovrätten har ingen erinran i och för sig mot förslagen i denna del. 9 Ekonomiska, resursmässiga och organisatoriska frågor Utredningen anför att reformen innebär att en del domstolar får en ökad tillströmning av mål och ärenden och att dessa domstolar bör tillföras ytterligare resurser. Underlaget för att närmare bedöma resursbehovet är begränsat. Hovrätten tillstyrker reformen men vill samtidigt understryka vad som sagts tidigare, nämligen att verkningarna av reformen måste följas upp. Tanken är att bl.a. organisatoriska och personella problem ska lösas inom ramen för ett genomförandeprojekt inom Sveriges Domstolar. Hovrätten förutsätter att hovrätten blir delaktig i detta projekt.

10 YTTRANDE 10 (10) 10.2 Förslaget till lag om hyres- och arrendedomstolar Hovrätten vill erinra om att bestämmelsen om vilka tvister som handläggs som ärende om hyra bör kompletteras med en hänvisning till den nya lagen (2012:978) om uthyrning av egen bostad. I handläggningen av detta ärende har deltagit hovrättspresidenten Fredrik Wersäll, hovrättslagmannen Cecilia Renfors samt hovrättsråden Kazimir Åberg och Måns Edling, föredragande. Fredrik Wersäll Måns Edling