Maiwor Grundh. Småkommunsatsningen. En utvärdering av små kommuners förebyggande arbete mot alkohol och narkotika i Värmlands och Örebro län.

Transkript

1 Maiwor Grundh Småkommunsatsningen En utvärdering av små kommuners förebyggande arbete mot alkohol och narkotika i Värmlands och Örebro län.

2 Förord Det är snart 10 år sedan som jag kom i kontakt med den svenska alkohol- och narkotikapolitiken. På grund av att både alkoholkonsumtionen och missbruket av narkotika ökat fick Sverige tidigt 2000-tal en ny politik på området, som fick en förebyggande ansats. Politiken skulle spridas i landet och bäst skickad att bedriva ett alkohol- och drogförebyggande arbete ansågs och anses kommunerna vara. Många projekt har pågått i landet i syfte att implementera ett förebyggande arbete. Mellan åren 2002 och 2006 utvärderade jag ett projekt i Värmland. År 2006 fick jag ett erbjudande av de nationella aktörerna i dåvarande Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika att utvärdera små kommuners förebyggande arbete mot alkohol och narkotika i Värmlands och Örebro län, den så kallade Småkommunsatsningen. Satsning omfattade 23 kommuner och pågick mellan åren 2006 och Under de fyra år som satsningen pågick har jag samlat in en mängd material som underlag till utvärderingen. Aktörer på den nationella nivån, politiker, chefer, socialtjänstemän, lärare, alkoholhandläggare och poliser har blivit utsatta för mina frågor utan att protestera. Till alla er vill jag rikta ett stort tack! Jag vill också tacka alla lokala samordnare, som varit otroligt betydelsefulla för utvärderingen. De tycks inte ha tröttnat på mig och mina ständigt återkomma frågor. Det gäller också länssamordnarna Maude Johansson och Marie Montin, som alltid ställt upp och generöst gett sin tid för mina intervjuer. Jag vill också tacka Hanne Randle för hennes insats att granska min rapport inför den slutliga versionen. Inte minst vill jag tacka mina arbetskamrater på Utvärderingen, som bygger på ett omfattade empiriskt material, tydliggör komplexiteten i att införa ett systematiskt och hållbart alkohol- och narkotikaförebyggande arbete, från den nationella nivån till den lokala nivån i samhället. Jag hoppas att utvärderingen kommer till nytta i ett fortsatt arbete på det alkohol- och narkotikapolitiska området. En utvärdering är ju inte till för sin egen skull utan för den ska kunna vara till nytta i framtida liknande projekt eller satsningar. Karlstads universitet, oktober 2011 Fakulteten för ekonomi, kommunikation och IT Avdelningen för Arbetsvetenskap Maiwor Grundh Universitetsadjunkt 1

3 INN E H Å L LSF Ö R T E C K NIN G Sammanfattning 5 1 Inledning 13 Utvärderingens syfte och frågeställningar 14 Rapportens disposition 15 2 Dokument för alkohol- och drogförebyggande arbete 16 3 Utvärderingens metod och genomförande 18 Varför utvärdera? 18 Utvärderingens metod 18 Intervjuer med uppdragsgivarna för Småkommunsatsningen 19 Fokusgrupper 20 Val av fokusgrupper 21 Genomförande av fokusgruppsintervjuer 22 Deltagande observation 24 Inläsning av dokument 24 Enkätundersökning 25 Bortfall 25 Bearbetning av materialet 26 Kvalitativa data 26 Kvantitativa data 27 Validitet och reliabilitet 27 Formativ utvärderingen, ett sätt att validera resultatet 29 4 Förankringsfasen 31 5 Strukturella förutsättningar för utvecklingsarbetet 35 Partnerskapet som rann ut i sanden 35 Organisering av Småkommunsatsningen 38 Styrgrupp på nationell nivå 39 Styrgrupper i kommunerna 41 Styrningen av Småkommunsatsningen 46 Alkohol- och narkotikapolicy 47 Genomförandeplanen, ett instrument för kunskapsstyrning 48 Genomförandeplanen, ett styrinstrument på lokal nivå 49 Uppföljning av policy och genomförandeplanen 50 Sammanfattande analys och diskussion 51 6 Samordnare driver utvecklingsprocessen 55 Samordnare på nationell nivå 56 Länssamordnare på regional nivå 57 Länssamordnarnas funktion och roll 58 Lokal samordnare i alkohol- och drogförebyggande arbete 63 2

4 Lokala samordnarens funktion och roll 64 Att skapa gränsöverskridande samverkan genom en underordnad position 67 Organisatorisk situation som villkorar utvecklingsarbetet 69 Kunskaps- och förståelsemässiga faktorer, hinder för samverkan 72 Formella och informella regelverk som påverkar samverkan 77 Att påverka organisatoriska förutsättningar för samverkan 80 Samverkan kring föräldrastöd 80 Samverkan kring tillgänglighetsbegränsning av alkohol och narkotika 84 Behövs samordnare på lokal nivå? 89 Sammanfattande analys och diskussion 89 Ledarskapet på nationell nivå 90 Ledarskapet på lokal nivå 91 7 Nätverk för utbildning och idéers spridning 95 Nätverk på nationell nivå 97 Nätverk på regional nivå 97 Konferensen i Lokabrunn, en tradition? 99 Politiker i nätverk 101 Nätverk på lokal nivå 103 Nätverk inom länen 103 Länsövergripande kommunnätverk 104 Sammanfattande analys och diskussion Har processen bidragit till att uppnå målen? Vad kan man lära av Småkommunsatsningen? 115 K ällförteckning 118 Bilagor 120 3

5 4

6 Sammanfattning Under de senaste 15 åren har både alkohol- och narkotikakonsumtionen ökat till en oacceptabel nivå, som på sikt kan leda till ekonomiska och sociala konsekvenser både för den enskilde individen och för samhället. På den nationella nivån har man varit och är fortfarande bekymrade över utvecklingen. De traditionella centrala verktygen som prisbildning, införselregler och lagstiftning har minskat i effektivitet bland annat på grund av att Sverige blivit mer internationaliserat. Vårt medlemskap i EU har inneburit ökade införselkvoter, som i sin tur har bidragit till ökad illegal försäljning av alkohol. Narkotikan har blivit mer lättillgänglig genom informationsteknologin och numer kan man köpa droger via drogvaruhus på Internet. Utvecklingen har inneburit ett sökande efter nya tillvägagångssätt för social styrning i syfte att minska alkoholkonsumtionen och skapa ett narkotikafritt samhälle. I början av 2000 talet tillsatte Socialdepartementet två kommittéer, Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika, med uppdrag att sprida den svenska alkohol- och narkotikapolitiken i landet. Arbetet vilade på de nationella handlingsplanerna för alkohol och narkotika, som har en förebyggande ansats. De första planerna kom 2000 för alkohol och 2001 för narkotika och gällde till och med År 2006 förnyades dessa och gällde till och med Runt om i landet bedrivs många alkohol- och narkotikaförebyggande projekt såväl på regional som på lokal nivå. Bäst skickade att bedriva ett förebyggande arbete anses kommunerna vara och idag finns det vetenskapliga belägg att det får effekt på vårt förhållningssätt till alkohol och narkotika. Utifrån de erfarenheter av alkohol- och drogförebyggande arbete, som bedrivits mellan åren 2000 och 2006, erbjöd Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika rs s- mmuner i dessa två län, att utveckla ett långsiktigt och hållbart alkohol- och narkotikaförebyggande arbete. De innebar att de två stora kommunerna och Karlstad och Örebro uteslöts. Från den nationella nivån beslutades att satsningen skulle omfatta två områden, föräldrastöd och tillgänglighetsbegränsning av alkohol och narkotika. Fram till årsskiftet 2007/2008 då Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika för Småkommunsatsningen upphörde ansvarade de för Småkommunsatsning. Därefter tillsatte Socialdepartementet en ADNT 1 - enhet som i sin tur överlämnade ansvaret att driva satsningen till Statens folkhälsoinstitut. År 2009 övergick ansvaret till länsstyrelsen i respektive 1 Alkohol, Droger, Narkotika, Tobak 5

7 Ambitionerna från aktörerna i Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika presenterades på en konferens våren 2006 där representanter från samtliga små kommuner från de båda länen deltog. Deltagandet i Småkommunsatsningen villkorades från de båda kommittéerna med krav på organisering och styrning av det förebyggande arbetet. För att få delta skulle kommunerna ställa upp på följande; - Det ska finnas en utsedd person som driver och samordnar utvecklingsarbetet - Det ska i kommunen finnas en tvärsektoriellt sammansatt styrgrupp som omfattar kommunpolitiker både styrande och de i opinion och tjänstemän från olika kommunala förvaltningar samt en representant från Landstinget respektive Polismyndigheten. - Det ska finnas en alkohol- och drogpolicy, antagen senast Det ska genomföras en kartläggning över nuläget av alkohol- och narkotikasituationen i kommunen. - Utifrån kartläggningen ska det upprättas en genomförandeplan om vilka åtgärder som ska vidtas för att begränsa tillgången på alkohol och narkotika samt former för föräldrastöd. - Kommunerna ska utveckla ett system för kontinuerlig uppföljning och utvärdering av kartläggningen och målen i styrdokumentet. - Delta i utbildningar, konferenser och möten inom ramen för Småkommunsatsningen. Småkommunsatsningen var ett sätt för den nationella nivån att skapa ett incitament för kunskapsstyrning av kommunerna när det gäller utvecklingen av ett alkohol- och narkotikaförebyggande arbete. Utöver krav på organisering och styrning ställdes krav på att de metoder och program som valdes för tillgänglighetsbegränsning och för föräldrastöd skulle vara evidensbaserade. Det vill säga metoder som genom vetenskapliga studier och beprövad erfarenhet visat att de är effektiva. Om kommunerna godtog dessa villkor erhöll de kronor per år i finansiellt stöd för att implementera ett förebyggande arbete. I Värmlands län har följande kommuner deltagit; Arvika, Eda, Filipstad, Forshaga, Grums, Hagfors, Hammarö, Kil, Munkfors, Storfors, Sunne, Torsby och Årjäng. Från Örebro län deltog följande kommuner; Askersund, Degerfors, Hällefors, Karlskoga, Kumla, Laxå, Lekeberg, Lindesberg, Ljusnarsberg och Nora. Totalt har 23 kommuner deltagit i Småkommunsatsningen mellan åren 2006 och Till Småkommunsatsningen knöts en utvärdering med syfte att följa implementeringsprocessen och göra en måluppfyllelseanalys. Utvärderingen har sålunda omfattat studier i vilka strategier man använt i implementeringen av metoder för föräldrastöd och tillgänglighetsbegränsning av alkohol och narkotika samt om processen bidragit till att 6

8 nå uppsatta mål. Utvärderingen har även haft ett formativt inslag där berörda har fått underhandsinformation om utvecklingsförloppet i implementeringen. Datainsamlingen har varit omfattande och skett med hjälp av både en kvalitativ och kvantitativ metod. Den kvalitativa delen har totalt omfattat 96 intervjuer och observationer samt inläsning av dokument. Den kvantitativa datainsamlingen har skett med hjälp av en elektronisk enkät som via mejl har skickats till ledamöterna i samtliga kommuners styrgrupper vid två tillfällen, hösten 2007 och Syftet med enkäten var bland annat att undersöka styrgruppens arbete, kunskap och intresse för det förebyggande arbetet. Det kvalitativa materialet har analyserats, systematiserats och kategoriserats med inspiration av Grounded Theory samt relevanta teorier. Enkätundersökningen presenteras i frekvenstabeller. Eftersom Småkommunsatsningen har omfattat 23 kommuner har det inte varit möjligt att följa processen i varje enskild kommun utan istället fokuserar utvärderingen på generella mönster i implementeringen av metoder för föräldrastöd och tillgänglighetsbegränsning av alkohol och narkotika. Utvärderingen visar implementeringen har skett med hjälp av flera strategier. Först och främst ingick Alkoholkommittén och Mobilisering ett partnerskap med de involverade kommunerna som omfattade krav på organisering och styrning. Ytterligare ett tillvägagångssätt har varit professionsstrategin. Både på den nationella och regionala nivån har man drivit tesen att en framgångsfaktor i ett förebyggande arbete är att kommunerna tillsätter en lokal samordnare som driver och samordnar utvecklingsarbetet. En tredje strategi har varit nätverk och utbildning. Dessutom har man använt en opinionsbildningsstrategi för att medvetandegöra det omgivande samhället om skadeverkningar som orsakas av alkohol och droger samt vad som görs på det förebyggande området. Vid starten av Småkommunsatsningen var ambitionen hos aktörerna i Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika att skapa strukturella förutsättningar för en systempåverkan i implementeringen av ett förebyggande arbete. Detta skedde dels genom att aktörerna i de båda kommittéerna ingick ett partnerskap med de involverade kommunerna, dels genom kravet på organisering och styrning av satsningen. Styrningen med hjälp av krav på att kommunerna skulle ha en alkohol- och narkotikapolicy och årligen upprätta en genomförandeplan för åtgärder och aktiviteter. Med partnerskapet ville man markera att den nationella och lokala nivån hade ett gemensamt ansvar för såväl utvecklingsarbetet som dess resultat. Partnerskap anses vara ett sätt att kombinera delaktighet och inflytande med förankring och legitimitet. Kravet på organisering var ett sätt för aktörerna på den nationella nivån att möjliggöra både en vertikal och horisontell integration av det förebyggande arbetet. Satsningen har varit organiserad i en traditionell projektorganisation som omfattat en styrgrupp på den na- 7

9 tionella nivån och en i varje kommun. Under tiden som de båda kommittéerna var uppdragsgivare för satsningen bestod den nationella styrgruppen av en representant från respektive kommitté, en länssamordnare och en lokal samordnare från vartdera länet. Deras huvuduppgift var att granska och godkänna genomförandeplanen samt tillstyrka det finansiella stödet till kommunerna. Både genomförandeplanen och det ekonomiska bidraget var starka instrument för de nationella aktörerna att styra kommunerna att implementera evidensbaserade metoder. Samliga kommuner har haft en styrgrupp som har omfattat både politiker och chefstjänstemän. Kravet från den nationella nivån var att ordföranden i styrgruppen också var ledamot i kommunstyrelsen. Uppgiften för kommunernas styrgrupper har bland annat varit att vara ett stöd för den lokala samordnaren och att besluta om genomförandeplanen samt sprida det förebyggande arbetet i respektive till berörda verksamheter i respektive kommun. Den sammanhållande länken mellan den nationella och lokala nivån har varit länssamordnarna. Genom länssamordnarna kunde aktörerna i de båda kommittéerna såväl föra ut sitt budskap till kommunerna som att hålla sig informerade om utvecklingen av det förebyggande arbetet i de två länen. Både partnerskapet och dess organisering har inte fungerat som var tänkt. Problemet var att idén om partnerskap inte blev förankrat i de involverade kommunerna och rann därför så småningom ut i sanden. Den svaga förankringen fick också överspridningseffekter på organiseringen i så måtto att kommunernas styrgrupper inte fungerade optimalt. Generellt sett har de inte spridit det alkohol- och drogförebyggande arbetet till berörda beslutande församlingar, som i sin tur har fått konsekvenser för de lokala samordnarna och implementeringen av ett alkohol- och narkotikaförebyggande arbete. När Statens folkhälsoinstitut tog över satsningen upphörde den nationella nivåns medverkan i styrgruppen, som då omformades till en ledningsgrupp där polismyndigheten kom att ingå på initiativ av länssamordnarna. År 2009 övergick ansvaret att driva utvecklingsarbetet i Småkommunsatsningen till de båda länens respektive länsstyrelse. Under den första tiden av Småkommunsatsningen fanns det samordnare på nationell, regional och lokal nivå, vars uppgift var att sprida ett alkohol- och narkotikaförebyggande arbete. Aktörerna på den nationella nivån skulle sprida det förebyggande arbetet i landet och i Småkommunsatsningen skedde detta via de båda länssamordnarna. De har haft ansvaret att sprida och samordna arbetet i respektive län och varit ett kunskapsstöd och bollplank för de lokala samordnarna, som i sin tur skulle implementera ett förebyggande arbete i respektive kommun. De lokala samordnarna är en brokig skara individer med skilda kvalifikationer och tillhörighet i den kommunala förvaltningen, vilket kan förklaras av att deras yrkeska- 8

10 tegori inte är allmänt känd. Tjänstgöringsgraden har varierat mellan 50 och 100 procent av en heltid och flera är tillsvidareanställda. De som inte arbetar heltid kombineras det förebyggande arbetet med andra uppgifter. I kommunerna har man inte klartgjort den lokala samordnarens funktion och roll. Förväntningarna har varierat bland politiker och tjänstemän. Några menar att samordnaren ska vara operativ och utförare av förebyggande insatser medan andra anser att samordnaren ska verka strategiskt på en övergripande nivå. Det finns också de som förväntar sig att samordnaren ska inneha både en operativ och strategisk roll. I princip har de flesta samordnarna haft en underordnad position med ett bristande mandat, varför de har varit beroende av kommunernas makt- och värderingsstrukturer för att kunna utveckla ett förebyggande arbete. Förutom en styrgrupp har de lokala samordnarna haft en eller flera tvärsektoriellt sammansatta arbetsgrupper. Implementeringen av det förebyggande arbetet har underlättats i de fall där arbetsgruppen omfattats av deltagare i beslutsposition. En stark arbetsgrupp har, så att säga, vägt upp en svag styrgrupp. Har däremot både styrgruppen och arbetsgruppen varit svag har det försvårat utvecklingsarbetet och samordnaren har i stor utsträckning fått driva processen själv. Ett stöd har varit genomförandeplanen, som precis som för de nationella aktörerna varit ett styrinstrument för den lokala samordnaren. Planen har även skapat en struktur på utvecklingsarbetet. Inte minst viktigt har det finansiella stödet varit som inneburit att samordnarna haft en egen budget som bidragit till att de också fått ett visst handlingsutrymme. För att möjliggöra ett långsiktigt hållbart alkohol- och drogförebyggande arbete ska samordnaren få skilda verksamheter och professioner att utveckla en samsyn och en samverkan i det förebyggande arbetet. De handlar om att få skilda professioner att samverka utifrån att de har olika funktioner och roller. Här har samordnarna känt sig osäkra och har därför prövat sig fram och använt både en top-down- och en bottomup-strategi. Framförallt har de ägnat sig åt lobbying både uppåt och nedåt i den kommunala organisationen. De hinder som samordnarna stött på kan härledas till organisatoriska förhållanden, kunskaps- och förståelsemässiga faktorer och formella och informella regelverk. När det gäller organisatoriska förhållanden handlar det om att den lokala samordnaren inte haft en tydlig stödstruktur för implementeringen. Behovet av metoder för föräldrastöd och tillgänglighetsbegränsning av alkohol och narkotika har varit svagt förankrade i både den politiska och administrativa ledningen. Detta har gett överspridningseffekter i den meningen att verksamheter och professioner inte alltid sett nyttan av anta ett förebyggande förhållnings- och arbetssätt. Kring implementeringen av föräldrastödsmetoder har det funnits skillnader i synsätt som baseras på kunskaps- och förståelsemässiga faktorer. Förhållandet har gjort sig synligt i professioners olika kunskapsteoretiska perspektiv samt vilken verksamhet som är bäst skickade att arbeta med föräldrastöd. Den metod som olika professioner fått en samsyn och en 9

11 samverkan kring är ICDP 2, som är ett relations- och empatibaserat arbetssätt. Andra hinder har varit att skilda verksamheter har olika formella och informella regelverk. Här är det framförallt sekretesslagen som varit ett hinder i att få till stånd en samsyn och samverkan. Ytterligare ett problem som härleds hit är den intressekonflikt som finns mellan närings- och socialpolitiska frågor som synliggjorts när det gäller tillgänglighetsbegräsning av alkohol på krogen. Både de hinder och möjligheter som de lokala samordnarna stött på i processen har stark koppling till ledarskapet i Småkommunsatsningen. Genom att ingå ett partnerskap med kommunerna ville Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika markera det gemensamma ansvaret för satsningen. Aktörerna i kommittéerna hade både ett stödjande och pragmatiskt ledarskap med betoning på det senare. När sedan Statens folkhälsoinstitut tog över satsningen intog de ett svagt stödjande ledarskap. Det pragmatiska ledarskapet är mer styrande och har haft större effekt på implementeringen av det förebyggande arbetet än vad enbart ett stödjande har haft. På den lokala nivån kan ledarskapet, generellt sett, betraktas ha varit svagt stödjande, men framförallt har det varit otydligt, vilket fått konsekvenser för den lokala samordnarens legitimitet och mandat. En förklaring till det svaga ledarskapet kan vara att brist på samvariation mellan den nationella och lokala nivåns behov att utveckla ett förebyggande arbete i kommunerna. Trots de hinder och det motstånd som de lokala samordnarna har stött på i implementeringen av ett förebyggande arbete har de ändå nått en viss framgång. Även resultatet av enkätundersökningen bland ledamöterna i styrgrupperna styrker detta. Deras uppfattning är att både bland politiker och tjänstemän har det alkohol- och narkotikaförebyggande arbetet fått en högre prioritet än vad det hade tiden före Småkommunsatsningen. I samtliga kommuner arbetar antingen samordnaren själv eller andra professioner med ett eller flera föräldrastödsprogram. Metoder för tillgänglighetsbegränsning av alkohol har införts, exempelvis Kronobergsmodellen och Ansvarsfull alkoholservering. Den aktivitet som har varit mest uppmärksammat på området är olika mediekampanjer, som har varit ett sätt att nå ut till allmänheten med det förebyggande budskapet. Utöver detta har de lokala samordnarna genomfört en mängd punktinsatser vid så kallade riskhelger, exempelvis alternativa aktiviteter vid skolavslutningar och Lucia. De har stått utanför systembolaget, delat ut vattenflaskor och broschyrer med information om riskerna med alkoholkonsumtion. Däremot har det narkotikaförebyggande arbetet kommit på efterkälken på grund av att de lokala samordnarna inte funnit några verkningsfulla metoder. Ett led i att implementera ett förebyggande arbete har varit att skapa nätverk både i informations- och utbildningssyfte samt ge möjligheter till erfarenhetsutbyte. Nätver- 2 International Child Development Programme på svenska Vägledande samspel 10

12 ken har sträckt sig från den nationella nivån, ner till den regionala och lokala nivån och omfattat samordnare från samtliga nivåer, men också signifikanta aktörer för samverkan i utvecklingsarbetet. Aktörerna på den nationella nivån har träffat landets alla länssamordnare kontinuerligt varje år. Länssamordnarna från respektive län samlar de lokala samordnarna cirka fyra gånger per år för informations- och erfarenhetsutbyte. Dessa träffar bidrar till konstituering av yrket samordnare och utvecklingen av en diskursiv praktik. De lokala samordnarna nätverkar med samordnare och andra aktörer i närliggande kommuner. Bland annat ordnas av ekonomiska skäl, gemensamma utbildningar. Utmärkande för småkommunsatsningen är de länsövergripande nätverken. De lokala samordnarna i östra Värmlands kommuner har samverkat med kommunerna i norra Örebro län kring olika utbildningsinsatser. Varje år i oktober under tiden för Småkommunsatsningen har båda länens samtliga samordnare tillsammans med en polis, en politiker och en socialtjänsteman från respektive kommun mötts på en konferens i Lokabrunn. Det har blivit en mötesplats och en tradition som uppskattas av många olika aktörer som deltagit. Konferenserna har gett både primär- och sekundärvinster genom utbildningsinslag och samkväm för mer informell interaktion för erfarenhetsutbyte. Ett återkommande inslag för de lokala samordnarna inom ramen för Småkommunsatsningen har varit utbildning och träning i att använda medierna för att dels skapa opinion, dels nå ut med det förebyggande budskapet. Det gäller både att informera om alkohol- och narkotikasituationen ser ut och vad som görs på området. Utbildningsinslagen har kännetecknats av såväl en planerings- som en aktiveringsstrategi. Planeringsstrategin har används vid de större konferenser där skilda professioner har deltagit där länssamordnarna tillsammans med aktörer från nationell nivå eller lokala samordnarna planerat innehållet. Dessa konferenser har haft syftet att sprida information och kunskap för en gemensam problembild. Det har också funnits in- utbyta erfarenheter. Att likar lär av likar gäller framförallt de gemensamma träffarna som landets alla länssamordnare och länssamordnarnas träffar med de lokala länssamordnarna. Eftersom de lokala samordnarna som kategori i är ensamma i sina respektive kommuner har träffarna haft stor betydelse. Det gäller särskilt nya samordnares socialisering in i yrket. Syftet med Småkommunsatsningen var att aktörerna från nationell nivå ville stödja och stimulera de involverade kommunerna att utveckla ett långsiktigt och hållbart alkohol- och narkotikaförebyggande arbete. Förutom kraven på kommunerna för ett deltagande i satsningen sattes också upp ett antal mål som skulle uppnås genom utvecklingsarbetet. Målen har framförallt ett ledningsperspektiv. Ambitionen med förankring i både den politiska och administrativa ledningen var att skapa möjligheter att bedriva 11

13 ett förebyggande arbete. Till exempel förväntades att det förebyggande arbetet skulle få högre prioritet och en bred förankring i kommunerna. Politiker skulle också få ökad kunskap både i hur man kartlägger och verkningsfulla metoder samt vilka arenor och faktorer som har betydelse. Dessutom skulle arbetet bidra till att kommunerna följer upp och utvärderar arbetet samt utvecklar metoder för information till beslutsfattare, allmänhet och verksamheter. Om målen uppnås förväntas det leda till utvecklingen av ett långsiktigt och hållbart förebyggande arbete. Trots kommunernas bristande stödstruktur och de lokala samordnarnas svårighet att utifrån en underordnad position få till stånd en samverkan har processen bidragit till att kommunerna kommit en bit på väg. Även om inte målen har uppnåtts till fullo har både ledamöterna i kommunernas styrgrupper, samordnare och andra tjänstemän fått ökade kunskaper i kartläggning, metoder och arbetssätt för ett förebyggande arbete. Det som brustit är att ledamöterna generellt sett inte spridit det förebyggande arbetet till kommunens beslutande församlingar. En stor andel av ledamöterna menar dock att det alkohol- och drogförebyggande arbetet blivit mer systematiskt under tiden för Småkommunsatsningen. Det finns emellertid en variation i hur långt kommunerna kommit i utvecklingsarbetet, som beror på att några kom in sent och några hade påbörjat ett förebyggande arbete tiden före satsningen. Vissa av dessa kommuner befann sig i slutskedet där man ville förvalta de metoder och arbetssätt som införts innan man gick vidare utveckling. 12

14 Inledning Under det senaste femton åren har både alkohol- och narkotikakonsumtionen i Sverige ökat till en oacceptabel nivå, vilket på sikt kan leda till ett ekonomiska och sociala problem både för den enskilde individen och för samhället. På nationell nivå har man sett och ser fortfarande med oro på utvecklingen. De traditionella centrala verktygen som prisbildning, införselregler och lagstiftning har minskat i effektivitet, vilket dels kan förklaras av att Sverige blir allt mer internationaliserat, dels genom vårt medlemskap i EU som lett ökade införselkvoter. Detta har i sin tur bidragit till illegal försäljning av alkohol. När det gäller narkotika har informationsteknologin medfört att narkotika blivit mer lättillgänglighet och kan idag införskaffas via drogvaruhus på Internet. Utvecklingen har inneburit ett sökande efter andra instrument för social styrning i syfte att minska konsumtionen av alkohol och skapa ett narkotikafritt samhälle. Sedan ett antal år har man från nationell nivå försökt att implementera den svenska alkohol- och narkotikapolitiken. Arbetet vilar på de nationella handlingsplanerna för alkohol och narkotika som har en förebyggande ansats. De första handlingsplanerna kom åren 2000 och 2001 och gällde fram till och med År 2006 förnyades dessa och gällde till och med Runt om i Sverige bedrivs många alkohol- och narkotikaförebyggande projekt på såväl regional som lokal nivå. Samtliga dessa syftar till att minska alkoholkonsumtionen och skapa ett samhälle fritt från narkotika. Idag finns det vetenskapliga belägg för att ett förebyggande arbete som bedrivs på lokal nivå har effekt på vårt förhållningssätt till alkohol och narkotika. Mellan åren 2000 och 2007 leddes implementeringen av politiken från den nationella nivån av Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika. När de båda kommittéerna lades ner årsskifte 2007/2008 inrättade Socialdepartementet ett sekretariat för ANDT-frågor och Statens folkhälsoinstitut övertog ansvaret att driva skilda satsningar på det förebyggande området. Utifrån de erfarenheter av alkohol- och drogförebyggande arbete som gjorts mellan åren 2000 och 2006 erbjöd Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika att förstärka det förebyggande arbetet i två län, Värmlands- och Örebro län. I oktober 2006 startade det satsningen o- som allmänt kom att kallas. Samtliga små kommuner i de båda länen erbjöds stöd från den nationella nivån, vilket innebär att de två stora kommunerna, Karlstad och Örebro, inte har omfattats av satsningen. Från den nationella nivån beslutades att satsningen skulle omfatta två områden, tillgänglighetsbegränsning av alkohol och narkotika samt föräldrastöd. Följande kommuner beslutade i Värmlands län att delta i satsningen; Arvika, Eda, Filipstad, Forshaga, Grums, Hagfors, Hammarö, Kil, Munkfors, Storfors, Sunne, Torsby och Årjäng. Från Örebro län har följande kommuner deltagit; Askersund, Degerfors, Hällefors, Karlskoga, Kumla, 13

15 Laxå, Lekeberg, Lindesberg, Ljusnarsberg och Nora. Totalt har Småkommunsatsningen omfattat 23 kommuner. Till satsningen knöts också ett utvärderingsuppdrag som Karlstads universitet fick i uppdrag att genomföra. Utvärderingens syfte och frågeställningar Småkommunsatsningens ambition var att från nationell nivå stödja små kommuner i Värmlands och Örebro län att utveckla ett långsiktigt och hållbart alkohol- och drogförebyggande arbete genom att införa metoder för föräldrastöd och tillgänglighetsbegränsning av alkohol och narkotika. Utvärderingen omfattar både en processanalys och en måluppfyllelseanalys. Syftet är dels att beskriva och analysera förloppet i implementeringen av metoder för föräldrastöd och tillgänglighetsbegränsning av alkohol och narkotika, dels om kommunerna når uppsatta mål. För att uppnå syftet ska utvärderingen besvara följande frågeställningar om processen: - Vilken/vilka strategi/strategier används för att implementera metoder för föräldrastöd och tillgänglighetsbegränsning av alkohol och droger. - Vilka hinder och vilka möjligheter påverkar processen. Utvärderingen ska också besvara om processen leder ett måluppnående. De verksamhetsorienterade målen för satsningen är följande; - att utveckla och förstärka ett samordnat och långsiktigt alkohol- och drogförebyggande arbete, - att ge det alkohol- och narkotikaförebyggande arbetet (både tillgång och efterfrågan) en högre politisk prioritet samt en bred förankring i kommunen, - att ge politiker och personal en ökad kunskap i hur man kartlägger, vilka arenor och faktorer som har betydelse samt vilka metoder som har en påvisad effekt i det förebyggande arbetet, - att bidra till att utvecklingskommunerna i större utsträckning utvecklar och använder effektiva arbetsmetoder för att förebygga missbruk och skador, - att bidra till att kommunerna följer upp och utvärderar sitt arbete och utvecklar metoder för att återföra det till beslutsfattare, allmänhet och verksamheter. Med hjälp av processanalysen identifieras, dokumenteras och värderas utvecklingen i Småkommunsatsningen med speciell inriktning på hur utvecklingsförloppet ter sig ur 14

16 kommunernas perspektiv. Processanalysen gör det också möjligt att undersöka om Småkommunsatsningen uppnår sina mål eller ej och hur detta kan förklaras. Rapportens disposition Rapporten omfattar totalt nio kapitel där det första är en introduktion till området och en beskrivning av utvärderingens syfte och frågeställningar. I det andra kapitlet redogör jag lite kort om de dokument som ligger till grund för den svenska alkohol- och narkotikapolitiken och för Småkommunsatsningen. Kapitel nummer tre handlar om utvärderingens tillvägagångssätt, vilka ställningstagande och metoder som varit aktuella samt hur jag bearbetat och analyserat det empiriska materialet. Därefter, i kapitel fyra, redogör jag för hur förankringen av Småkommunsatsningen genomfördes och vilka kommuner som beslutade sig för att delta i satsningen. Kapitel fem, sex och sju handlar om de strategier som används i implementeringen av föräldrastöd och tillgänglighetsbegränsning av alkohol och narkotika. I kapitel fem beskriver jag och analyserar den strukturella uppbyggnaden av Småkommunsatsning med fokus på den lokala nivån, eftersom det är där ett alkohol- och narkotikaförebyggande arbete ska implementeras och bedrivas. I kapitel sex övergår jag till att beskriva och analysera implementeringsprocessen. Jag redogör för samordnare på olika nivåer deras roll och funktion samt möjligheter och hinder för dem att bedriva ett utvecklingsarbete. Även här fokuserar jag i huvudsak den lokala nivån. I kapitel sju redovisas och analyseras de nätverk samt informations- och utbildningsinsatser som förekommit inom ramen för satsningen. I det näst sista kapitlet undersöker jag huruvida målen för Småkommunsatsningen har uppnåtts eller ej och hur detta kan förklaras. Jag avslutar rapporten med några reflektioner inför ett framtida alkohol- och drogförebyggande arbete. 15

17 2 Dokument för alkohol- och drogförebyggande arbete Grunden för Småkommunsatsningen är de nationella alkohol- och narkotikaplanerna. Planerna handlar dels om att förebygga alkoholskador, dels att verka för ett narkotikafritt samhälle. Det övergripande målet för den svenska alkoholpolitiken är att främja folkhälsan genom att minska alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar. Planerna för tiden mellan 2006 och 2010 alltså tiden för Småkommunsatsningen syftar till att ange inriktningen för hur en förstärkning av samhällsinsatser på området ska ske. Det finns centrala mål både för alkoholpolitiken och för narkotikapolitiken. Målen för alkoholpolitiken är; - att åstadkomma en alkoholfri uppväxt, - att skjuta upp alkoholdebuten, - att minska berusningsdrickandet, - att åstadkomma fler alkoholfria miljöer - att bekämpa den illegala alkoholhanteringen, - att ingen alkohol ska förekomma i trafiken, i arbetslivet eller under graviditet. De insatser som föreslås i planen för att nå målen, är att stärka det förebyggande arbetet dels genom att få tillstånd ett ökat samarbete mellan olika verksamheter, dels en ökad politisk prioritering av det förebyggande arbetet både på regional och på lokal nivå. Några av de insatser som föreslås är att utveckla preventionsmetoder för barn, ungdom och unga vuxna samt andra riskgrupper, till exempel barn till missbrukande föräldrar. Det föreslås också förstärkta insatser för att begränsa tillgängligheten av alkohol och effektivisera insatserna för tillsyn och ansvarsfull alkoholservering. Vidare att det sker en kunskapsutveckling, kompetens- och metodutveckling i ett förebyggande arbete. Därutöver krävs även informations- och opinionskapande arbete (Prop. 2005/06:30). Inom det narkotikapolitiska området ska insatserna riktas mot tillgång och efterfrågan på narkotika i syfte - att minska nyrekryteringen till missbruk, - att förmå personer med missbruksproblem att upphöra med sitt missbruk, - att minska tillgången på narkotika. För att uppnå dessa mål behövs bland annat insatser som förbättrar samarbetet mellan olika myndigheter och mellan myndigheter och organisationer. Även inom narkotikaområdet krävs insatser för metod- och kompetensutveckling (Prop. 2005/06:30). De verksamhetsmål som ligger till grund för Småkommunsatsningen baseras på målen i handlingsplanerna. Dessa mål finns presenterade i utvecklingsplanen för satsningen och är följande; 16

18 - att utveckla och förstärka ett samordnat och långsiktigt alkohol- och drogförebyggande arbete, - att ge det alkohol- och narkotikaförebyggande arbetet (både tillgång och efterfrågan) en högre politisk prioritet samt en bred förankring i kommunen, - att ge politiker och personal en ökad kunskap i hur man kartlägger, vilka arenor och faktorer som har betydelse samt vilka metoder som har en påvisad effekt i det förebyggande arbetet, - att bidra till att utvecklingskommunerna i större utsträckning utvecklar och använder effektiva arbetsmetoder för att förebygga missbruk och skador, - att bidra till att kommunerna följer upp och utvärderar sitt arbete och utvecklar metoder för att återföra det till beslutsfattare, allmänhet och verksamheter. Småkommunsatsningen syftar till att stödja och stimulera de involverade kommunerna att utveckla en struktur för ett långsiktigt hållbart alkohol- och narkotikaförebyggande arbete. De insatser som förespråkas är utvecklade metoder för att begränsa tillgång och efterfrågan av alkohol och narkotika samt att använda väl beprövade metoder i att stödja föräldrar i sitt föräldraskap. Det handlar sålunda om metoder som har visat sig ha effekt på ett alkohol- och narkotikaförebyggande arbete (Utvecklingsplan för Småkommunsatsningen). 17

19 3 Utvärderingens metod och genomförande Följande avsnitt handlar om utvärderingens metod och genomförande. Jag börjar med ett kortare resonemang kring utvärdering och dess idé. Därefter redogör jag för mitt urval av informanter och de tekniker jag har använt för datainsamlingen samt hur jag har bearbetat datamaterialet. Varför utvärdera? Idag förekommer utvärderingar av olika slag. Det kan röra sig om verksamheter, projekt, olika insatser, interventioner eller andra fenomen. Frågan man kan ställa sig är; varför ska man utvärdera? Ett vanligt svar är; genom att utvärdera är det möjligt att dra slutsatser som är användbara för framtida planering och beslut. En utvärdering kan gå till på olika sätt och är avhängigt vad man vill veta. Vill man få till exempel få kunskaper för att kunna värdera en insats händelseförloppet, talar man om processutvärdering. Om man vill veta huruvida uppsatta mål har nåtts eller inte, handlar det om en måluppfyllelse analys. I andra fall kanske man vill veta utfallet av en insats, ja då talar man om en resultat- eller effektutvärdering (Eriksson & Karlsson, 1998) Utvärderingen av Småkommunsatsningen omfattar både en process- och måluppfyllelseanalys. Det innebär att jag, så att säga, har skuggat satsningen för att kunna beskriva skeendet i processen. Med hjälp av teorier har jag analyserat den insamlade empirin för att kunna förstå olika sammanhang eller att komma bakom det som tillsynes sker. Genom studier av processen kan jag besvara frågan huruvida målen för Småkommunsatsningen har uppnåtts eller ej. Utvärderingen av Småkommunsatsningen har också fått ett formativt inslag. Enligt Eriksson och Karlsson kan en formativ utvärdering vara av två slag. I det ena fallet handlar det om att anpassa datainsamlingen och värderingen till ändrade förutsättningar. I det andra fallet handlar det om att ge underlag för en förändring under pågående process (Eriksson & Karlsson, 1998). I utvärderingen av Småkommunsatsningen har den formativa delen omfattat båda sätten. Ett nytt urval har påverkats av den kunskap jag har fått under värderingens gång. Jag har även vid några tillfällen gett berörda aktörer delrapporter om utvecklingen i Småkommunsatsningen, som de i sin tur har kunnat dra nytta av i det fortsatta arbetet. Utvärderingens metod Utvärderingen av Småkommunsatsningen har inneburit en mångfacetterad analys varför utvecklingen har följts på flera sätt och till viss del har bestämts fortlöpande. Det 18

20 är både en process- och måluppfyllelseanalys där jag använt både en kvalitativ och kvantitativ datainsamlingsmetod. Genom en kvalitativ metod har jag kunnat följa händelseutvecklingen och de olika steg som tagits under tiden som satsningen pågått. Metoden har inneburit en interaktiv process i den meningen att utvecklingen i projektet har påverkat mitt val av nya urval. samlar in data från ett urval, gör en induktiv analys för att därefter göra ett nytt deduktivt urval baserat på analysen. Processen upprepas tills man når en mättnad i datamaterialet. Tillvägagångssättet syftar till ett systematiskt sökande efter en sanning om verkligheten (Glaser, 1978). I utvärderingen av Småkommunsatsningen har nya urval växt fram genom en systematisk analys av datamaterialet. Jag började med intervjuer av samordnare och sex styrgrupper, tre i vartdera länet samt deltagande observationer på vissa konferenser i syfte att följa implementeringsprocessen. För att få en fördjupad kunskap av skeendet har det nya urvalet bestått av politiker, chefer och andra anställda i fyra kommuner, två i vartdera länet samt poliser och alkoholhandläggare. Den kvalitativa datainsamlingen har således omfattat dokumentstudier, deltagande observationer och intervjuer både enskilda och i olika gruppkonstellationer. Totalt har jag genomfört 75 intervjuer, enskilt eller i grupp och 21 deltagande observationer. Den kvantitativa delen var ett önskemål från mina uppdragsgivare och har bestått av en enkätundersökning riktad till samtliga involverade kommuners styrgrupper. Jag har inte formulerat frågorna själv utan det handlade om en befintlig enkät som formulerats av forskare i USA och översatts till svenska av en forskare på Statens folkhälsoinstitut. Motivet till att använda enkäten var att kunna jämföra styrgruppers sätt att fungera i olika projekt. Den användes sålunda även i andra projekt och satsningar som Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika var involverade i. Intervjuer med uppdragsgivarna för Småkommunsatsningen Jag har tidigare utvärderat ett projekt i alkohol- och narkotikaförebyggande arbete i Värmlands län, vilket betyder att jag har haft en viss förförståelse om deras arbete på området (Grundh, 2008). När Småkommunsatsningen startade omfattades också Örebro län, varför det blev angeläget om att orientera mig om hur långt de hade kommit i det förebyggande arbetet. Jag genomförde därför inledningsvis intervjuer med länssamordnaren och de lokala samordnare som då fanns anställda. Under tiden för Småkommunsatsningen har det varit olika uppdragsgivare. De som startade satsningen var Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika. När 19

21 kommittéerna upphörde årsskiftet 2007/2008 skapades ett ANTD 3 -sekretariat på Socialdepartementet som i sin tur överlämnade ansvaret att driva satsningen till Statens folkhälsoinstitut. År 2009 övergick ansvaret till länsstyrelserna i de båda länen Jag har genomfört intervjuer med samtliga uppdragsgivare. Min första datainsamling skedde genom intervjuer med samordnarna i de båda kommittéerna (bil.1), eftersom de var signifikanta aktörer i starten av satsningen och såg sig själva som uppdragsgivare. Det var viktigt att undersöka hur de tänkte kring satsningen och vilka roller de ansåg att de inblandade parterna skulle spela. Jag genomförde även en avslutande intervju när kommittéerna lades ned (bil.2) och en intervju med ansvarig representant för Statens folkhälsoinstitut (bil.3) som tog över satsningen. I det senare fallet var det intressant att undersöka hur institutet såg på satsningen och deras roll när det gällde föräldrastöd och tillgänglighetsbegränsning av alkohol och narkotika. Det innebär att jag genomfört totalt tre intervjuer med representanter från den nationella nivån. Från och med 2009 skedde återigen en förändring då länsstyrelsen i respektive län övertog ansvaret där länssamordnarna har haft en framträdande roll. Oavsett vem som varit uppdragsgivare för satsningen har de båda länssamordnarna haft en viktig roll i det förebyggande arbetet, varför jag har kontinuerligt genomfört intervjuer med dem tillsammans. Två intervjuer med dem har skiljt sig åt. Det gäller dels den första som var mer orienterande kring deras roll i Småkommunsatsningen (bil.4), dels den sista intervjun som var tillbakablickande (bil.5), eftersom den genomfördes i satsningens slutskede. I övigt har i princip samtliga dessa intervjuer varit semistrukturerade och har haft formen av ett samtal. Länssamordnarna har fått redogöra för vad som har hänt mellan intervjutillfällena, vad de planerar att göra, hinder och möjligheter samt viktiga händelser som påverkat processen i negativ eller positiv rikting. Valet av en semistrukturerad intervju förklaras av att det ger ett större utrymme för en friare diskussion som inte störs av min förförståelse av ett förebyggande arbete. Istället har det varit viktigt att lyssna, vara lyhörd för det som kommer upp i intervjun, ställa följdfrågor och försäkra mig om att jag har förstått. Totalt har jag intervjuat länssamordnarna vid 14 tillfällen. Både intervjuerna med de nationella aktörerna och länssamordnarna har spelats in som sedan skrivits ut, analyserats och kodats. Fokusgrupper Ytterligare en datainsamlingsteknik som jag har använt är fokusgruppsintervjuer. Att jag valt fokusgrupper beror på att det var många aktörer involverade i Småkommunsatsningen och genom fokusgrupper kunde intervjuerna omfatta betydligt fler personer 3 Alkohol, Narkotika, Doping, Tobak 20

22 än om jag gjort enskilda intervjuer. Fokusgrupper är ett sätt att rationalisera datainsamlingen som innebär att informanterna samlas i en grupp för att diskutera en viss företeelse eller ett visst fenomen. Gruppens sammansättning kan variera beroende på syftet. Om det handlar om att skapa spänning och dynamik med hjälp av olikheter då bildar man en heterogen grupp. Däremot om avsikten är att jämföra olika gruppers förhållningssätt till en företeelse är en homogen grupp att föredra. För att få en så heltäckande information som möjligt bör en fokusgruppsintervju genomföras av två personer, en som intervjuar och en som observerar (Wibeck 2000). Sammansättningen av fokusgrupperna i utvärderingen av Småkommunsatsningen har utgjorts av både homogena och heterogena grupper. Av resursskäl har det inte varit möjligt att vara två personer utan jag har verkat ensam och genomfört både intervjuerna och observerat vad som hänt i gruppen. Val av fokusgrupper Valet av olika kategorier för intervjuer i fokusgrupp bestämdes dels i inledningsskedet av utvärderingen, dels under processens gång. De första fokusgrupperna omfattades av de lokala samordnarna i de båda länen, eftersom de har varit nyckelpersoner i implementeringen av ett alkohol- och narkotikaförebyggande arbete. Genom de lokala samordnarna har jag kunnat följa implementeringsprocessen i kommunerna. De lokala samordnarna har varit indelade i fyra fokusgrupper, två grupper i varje län. Ytterligare en konstellation, som beslutades i inledningsskedet, var intervjuer av styrgruppen i två kommuner. Styrgruppen var viktig som informatör då de hade huvudansvaret för implementeringsarbetet i kommunen. Det har inte varit möjligt att intervjua samtliga styrgrupper varför jag använt ett strategiskt urval baserat på en storleksmässig representativitet för kommunerna i Värmland och Örebro län. Emellertid blev två kommuner tre eftersom det visade sig i ett fall att styrgruppen ansvarade för arbetet i två kommuner. Det innebar att jag även utökade antalet kommuner i Värmland. Under tiden för satsningen har styrgrupperna i två av dessa kommuner förändrat konstellationen av ledamöter. När satsningen pågått i två år fördjupades studien och fokusgrupperna utökades till att även omfatta politiker, chefer och anställda på lägre nivåer. Jag valde att fördjupa mig i två kommuner i vartdera länet där jag redan intervjuat styrgrupperna. Tanken var att politiker och förvaltningschefer skulle utgöra en fokusgrupp och avdelningschefer, lärare och socialsekreterare ytterligare en fokusgrupp samt styrgruppen för sig. Det betyder tre fokusgrupper i vardera kommunen. Så blev inte riktigt fallet utan jag var tvungen att anpassa grupperna efter kommunens egen organisering. De fokusgrupper jag intervjuat är följande; I Värmland har jag i den ena kommunen intervjuat ledningsgruppen som omfattade både politiker och chefstjänstemän, därutöver en leda- 21

23 mot ur styrgruppen samt fyra socialsekreterare. I den här kommunen var styrgruppen således inte fulltalig då avdelningschefer och skolans personal uteblev. I den andra kommunen har jag intervjuat styrgruppen, som hade en ny sammansättning och bestod av politiker och cheftjänstemän. Det var inte möjligt att få till stånd en fokusgrupp av avdelningschefer, lärare och socialsekreterare varför jag intervjuade dem vid skilda tillfällen. I Örebro län har jag i den ena kommunen genomfört intervjuer med styrgruppen som enbart omfattade politiker samt ledningsgruppen som bestod av högre cheftjänstemän. Jag intervjuade även en fokusgrupp bestående av en avdelningschef och socialsekreterare. Även här uteblev personal från skolan. I den andra kommunen har jag dels intervjuat styrgruppen som endast bestod av politiker, dels två cheftjänstemän, en från skolan och en från socialtjänsten. Där har jag inte haft möjlighet att intervjua socialtjänstemän och lärare på grund av tidsmässiga skäl. Fördjupningen av utvärderingen kom även att omfatta polisen och kommunernas alkoholhandläggare, varför jag genomfört en fokusgruppsintervju med polischefer i vartdera länet samt en fokusgruppsintervju med alkoholhandläggarna i varje län. I organiseringen av dessa intervjuer har jag tagit hjälp av de lokala samordnarna, som tagit kontakt med berörda kategorier och kommit överens om lämplig tidpunkt för intervju som de sedan meddelat mig. Så långt det varit möjligt har jag anpassat mig till föreslagna tidpunkter. Genomförandet av fokusgruppsintervjuerna Inför samtliga fokusgruppsintervjuer har ambitionen varit att försöka skapa en atmosfär som bidrar till ett fruktbart samtal kring det alkohol- och narkotikaförebyggande arbetet. Det har varit viktigt att diskussionen mellan deltagarna kunnat flöda fritt och otvunget där jag har lyssnat och ställt följdfrågor. Strukturen på intervjuguiden har varierat beroende på målgrupp, exempelvis om det varit styrgrupp, samordnare eller ledningsgrupp, och vad jag har velat få kunskap om. Genom de lokala samordnarna har jag kunnat följa processen. Därför har intervjuerna med dem varit semistrukturerade där de har fått berätta och diskutera vad de gör på de områden som satsningen omfattar, vilka hinder och möjligheter de stött på i implementeringen samt identifiera viktiga händelser som påverkat processen i ena eller andra riktningen. Det är sålunda samma frågor som jag ställt till länssamordnarna. Dessa frågor har återkommit i princip vid samtliga intervjutillfälle och bidragit till mycket reflektion och diskussioner mellan de lokala samordnarna, som kunskapsmässigt gett mycket material till utvärderingen. Intervjuer med varje grupp har mellan åren 2007 och 2009 genomförts fyra gånger per år och under 2010 två gånger med varje grupp. Grupperna har inte varit fulltaliga vid varje tillfälle och en grupp har 22