Åtgärdsutredning och riskvärdering av deponi i Altona. Laholms kommun, Laholm. DGE Mark och Miljö RAPPORT

Transkript

1 DGE Mark och Miljö RAPPORT Åtgärdsutredning och riskvärdering av deponi i Altona, Laholm Rapport upprättad av Uppdragsledare Rebecka Olsén Linda Karlsson Tel: E-post: rebecka.olsen@dge.se linda.karlsson@dge.se DGE Mark och Miljö Tel: +46 (0) E-post: info@dge.se Hemsida: Kalmar Norra Långgatan 1 Box 258, Kalmar Tel: +46 (0) Göteborg Fürstenbergsgatan Göteborg Tel: +46 (0) Malmö Citadellsvägen Malmö Tel: +46 (0) DGE Mark och Miljö is a member of DGE Group and Inogen Environmental Alliance

2 Sammanfattning DGE Mark och Miljö (DGE) har på uppdrag av utfört en fördjupad riskbedömning, åtgärdsutredning och riskvärdering av deponin i Altona,. Åtgärdsmål som föreslås för exploateringen av deponiområdet Altona är: Området skall ur miljö- och hälsosynpunkt kunna användas som bostads- eller grönområde. Hälsoriskerna för vuxna och barn ur föroreningssynpunkt ska vara försumbara vid vistelse inom området. Spridning av föroreningar från deponin till grundvattnet skall minimeras, grundvatten direkt nedströms det förorenade området skall dock inte utnyttjas som dricksvatten. Bevara naturmiljön i området Altona och kring Hans-Ols sjö. Hänsyn skall tas till utsläpp av växthusgaser orsakade av deponigas. Fyra åtgärdsalternativ har tagits fram. Utöver ett nollalternativ och ett maxalternativ, som innebär total bortschaktning av samtliga deponimassor, föreslås en täckning av deponin alternativt täckning och installation av ett passivt markfilter. Täckningen innefattar metanoxiderande fönster. För samtliga åtgärdalternativ 1-3 bedöms miljö- och hälsorisker vara försumbara. Dock kan konstateras att vid åtgärsdalternativ tre reduceras miljö- och hälsorisker under lång sikt. Dock är informationen gällande föroreningar i lakvatten och förekomsten av deponigas knapphändig. Huruvida ett markfilter är motiverat att installera eller ej bör därför utredas vidare. Även investeringsmöjligheter och risker med deponigas bedöms vara en stor osäkerhetskälla och bör utredas vidare. Inkomna kostnadsuppskattningar från entreprenörer har visat stora skillnader beroende på teknikval gällande bortschaktning av hela deponin. Om så kallad landfill mining (återvinning) är möjlig att genomföra till ett relativt lågt pris, bedöms detta vara det mest fördelaktiga alternativet. Avgörande för valet av åtgärd blir därmed kostnaderna. DGE Mark och Miljö rekommenderar därför: 1. Upprättande av kontrollprogram för lakvatten från deponin 2. Utredning av investeringsmöjligheter, miljö- och hälsorisker gällande deponigas 3. Upphandling av entreprenad för utförande av alternativ 1, 2 och 3 DGE Mark och Miljö Göteborg Upprättad av Uppdragsledare Rebecka Olsén Linda Karlsson 1 (23)

3 Innehållsförteckning 1 Inledning Uppdrag och syfte Tidigare utredningar Översiktliga åtgärdsmål Områdesbeskrivning Översiktlig beskrivning Geologi och hydrogeologi Skyddsobjekt Utförda markundersökningar Geoteknik Jord- och grundvattenprovtagning Deponigas Miljö- och hälsoriskbedömning Bedömning av volym förorenade massor Deponigas och lakvatten Deponigas Utvinningsmöjligheter Åtgärder Kostnader för installation och drift av aktivt deponigasuttagssystem Lakvatten Åtgärder Åtgärdsalternativ Alternativ (23)

4 5.2 Alternativ Alternativ Alternativ Riskvärdering Diskussion deponigas och lakvatten Möjlighet till deponigasuttag Behov av lakvatten rening Förslag till åtgärd Osäkerheter Föroreningssituation Hälso- och miljörisker Spridningsrisker Kostnadsuppskattning Referenser Bilagor 1. Riskbedömning med hjälp av platsspecifika riktvärden 2. Uttagsrapporter Naturvårdsverkets riktvärdesmodell 3. Sammanställning av priser erhållna från entreprenörer Versionsförteckning Nr Datum Kommentar (23)

5 1 Inledning 1.1 Uppdrag och syfte DGE Mark och Miljö (DGE) har på uppdrag av utfört en fördjupad riskbedömning, åtgärdsutredning och riskvärdering av deponin i Altona,. Se figur 1-1 för lokalisering. önskar exploatera området och uppdraget syftar till att utreda på vilket sätt detta är möjligt utan att deponin utgör en risk för människors hälsa eller miljön. Detta görs genom att: föreslå möjliga åtgärder samt översiktligt uppskatta kostnader för dessa ta fram referenshalter för riskbedömning av de olika åtgärdsalternativen samt väga risker mot miljönytta, teknik och ekonomi Lantmäteriet Medgivande R _ Figur 1-1 Karta över Laholms stad, det aktuella området Altona är inringat med blått. 4 (23)

6 1.2 Tidigare utredningar Följande utredningar har tidigare utförts inom området och använts som underlag för åtgärdsutredningen: WSP : Geoteknisk undersökning för mindre exploatering av Altona 4:37 m fl.. Uppdragsnummer DGE : Översiktlig miljöteknisk markundersökning Altona. Laholms kommun, Laholm. Uppdragsnummer Naturcentrum : Naturvärdesinventering av Glenningeområdet Laholm. Projektnummer Översiktliga åtgärdsmål Åtgärdsmål som föreslås för exploateringen av deponiområdet Altona är: Området skall ur miljö- och hälsosynpunkt kunna användas som bostads- eller grönområde. Hälsoriskerna för vuxna och barn ur föroreningssynpunkt ska vara försumbara vid vistelse inom området. Spridning av föroreningar från deponin till grundvattnet skall minimeras, grundvatten direkt nedströms det förorenade området skall dock inte utnyttjas som dricksvatten. Bevara naturmiljön i området Altona och kring Hans-Ols sjö. Hänsyn skall tas till utsläpp av växthusgaser orsakade av deponigas. 2 Områdesbeskrivning 2.1 Översiktlig beskrivning Deponins utbredning inom exploateringsområdet uppskattas till ca m 2. Deponin är beväxt med gräsmatta, ängsmark och häck. Ovan deponin i nordöst finns en fotbollsplan. Deponiområdet är upphöjt och angränsas av cykelbanor i nord, öst och syd. I nordväst går Glenningeleden och skär av del av den ursprungliga utbredningen av deponin. Information saknas om deponimassor finns kvar väst om Glänningeleden. En del av deponin har troligtvis grävts ut vid byggnation av bostadsområdet väst om leden. Figur 2-1 visar deponins ungefärliga utbredning i området. 5 (23)

7 Lantmäteriet Medgivande R _ Figur 2-1 Deponiområde Altona,. Uppskattad utbredning av deponi är markerad med röd sträckad area. Avfall beläget väster om vägen är troligtvis till delar bortgrävt vid exploatering av området. 2.2 Geologi och hydrogeologi Jordlagren i området består generellt av ett 5 till 50 centimeter mäktigt skikt med matjord följt av mellan- till finkornig sand med inslag av lera och grus vid övergången (DGE, 2014). Deponin täcks av ett 10 till 50 centimeter tjock lager matjord med efterföljande stenig grusig sand (DGE, 2014). Det deponerade materialet återfinns på en meters djup och består av hushållssopor så som organiskt trädgårdsavfall, tidningar, plast, trä, plåt och glas (DGE, 2014). Deponin smalnar av i öst och täcks där av en halv meters jordlager (DGE, 2014). Deponins genomsnittliga mäktighet är ca två meter (DGE, 2014). I SGUs (2014) brunnsarkiv finns tre stycken brunnar registrerade 300 till 500 meter från deponin. I borrloggarna är berggrunden registrerad vid 41, 56 och 58 meter under markytan (SGU, 2014). I grundvattenrör placerade på upphöjningen kring deponin har grundvattenytan uppmätts till 3,2 meter under markytan och strömningsriktningen har bedömts vara mot Hans-Ols sjö i nordöst (DGE, 2014). Vid provgropsgrävning inom deponin noterades att ca en halv meter avfall låg under grundvattennivån i vissa punkter. 2.3 Skyddsobjekt Enligt SGUs brunnsarkiv finns det i närområdet tre stycken energibrunnar, två lokaliserade på 300 meters avstånd i nordöst och nordväst samt en på 500 meters avstånd i sydväst (SGU, 2014). Närmaste kända vattenbrunn ligger 600 meter i nordvästlig riktning och används till bevattning av en handelsträdgård (SGU, 2014d). 100 meter nordöst om undersökningsområdet ligger Hans-Ols sjö och 350 meter söder om området ligger 6 (23)

8 Glänningesjön. Undersökningsområdet tillhör SMHIs delavrinningsområde för Smedjeån i Lagans vattendragsyta (VISS, 2014). Närmaste skyddsområde är ett naturreservat 1,3 km sydost om undersökningsområdet (Länsstyrelsen, 2014). En naturvärdesinventering har utförts av Naturcentrum AB, Identifierade naturvärdesobjekt i anslutning till deponin och i spridningsriktning med grundvattnet visas i figur 2-2. Figur 2-2. Identifierade naturvärdesobjekt i Glenningeområdet, Laholm (Naturcentrum AB, 2014). Gulmarkerade områden (1, 2, 5, 7 och 8) är klassade till Klass 4 visst naturvärde och orangemarkerade områden (3, 4 och 6) till Klass 3 påtagligt naturvärde (Naturcentrum AB, 2014). Siffrorna på kartan indikerar områdesuppdelning och är inte klassindelningen. Bilden är tagen direkt ifrån rapport. Figur 2-2 visar att en del av naturen ovan deponin har ett påtagligt naturvärde (området 6), en del visst naturvärde (område 5) och en del har inte identifierats som ett naturvärdesobjekt (fotbollplanen inringad av område 5). Område 6 beskrivs som sandiga ruderatmarker, ängsmark med rik och varierad flora och insektsliv. Ängsmarken har betydligt högre biodiversitet än omgivande marker. Genom deponiområdet går också en lövblandskogsdunge (område 5). Hans-Ols sjö är belägen ca 50 meter nedströms deponiområdet i nordöstlig riktning. Den är ca 1200 m 2 till ytan. Dess djup är okänt. Det är troligtvis en dödisgrop, liksom grannsjön Glänningesjön 300 meter söder om deponin (, 2014a). En gång kring sjön och en öppning mot vattnet har anlagts av Naturskyddsföreningen för att öppna upp och synliggöra vattnet. En grässlänt leder ned till sjön som slåttras ett par gånger per år. Gräset plockas inte bort utan bidrar till ackumulering av näring i strandbädd och sjö (, 2014a). Sjön och den kringliggande träddungen huserar många insekter och fågelarter som bland annat trollsländor och lövsångare (, 2014a). 7 (23)

9 Hans Ols sjö med omgivande skog är inkluderad i naturvårdsinventeringen (område 3 och 4 i figur 2-2). Inventeringen klassade dess naturvärde till påtagligt naturvärde (Naturcentrum, 2014). Sjön beskrivs som en liten eutrof damm innehållande naturvårdsarten Trollsländor (Odonata). Utredningen har inte inkluderat inventering av vattenlevande organismer, detta skulle kunna komma att klassa sjön till ett högre naturvärde. Skogen kring Hans Ols sjö beskrivs som medelålders-ung blandlövskog innehållande naturvårdsarterna kartfjäril, ask, skogsalm och sydlig gransångare (Naturcentrum, 2014). 3 Utförda markundersökningar 3.1 Geoteknik WSP utförde 2003 en geoteknisk undersökning av den västra sidan av Glänningeleden. Resultatet av den geotekniska undersökningen inom deponin visade att marken ej var lämplig att bebygga. Utbyte av samtliga fyllnadsmassor inför exploatering rekommenderades. 3.2 Jord- och grundvattenprovtagning DGE utförde i februari mars 2014 en översiktlig miljöteknisk markundersökning med syfte att kartlägga deponin på den östra sidan av Glennigeleden. Marken undersöktes i och kring deponin och resultaten jämfördes med Naturvårdsverkets generella riktvärden för Känslig Markanvändning (KM) och med SPIs förslag till riktvärden för grundvatten. Jord analyserades med avseende på metaller (inklusive Hg) och oljekolväten (alifater, aromater, BTEX och PAH). Metaller överstigande Naturvårdsverkets generella riktvärden för KM detekterades i sju av åtta analyserade jordprover. I två av åtta jordprover detekterades organiska ämnen överstigande Naturvårdsverkets riktvärden för KM (DGE; 2014). Grundvatten analyserades med screeninganalysen Terratest innehållande 220 parametrar (bland annat metaller, oljekolväten, klorerade lösningsmedel, pesticider). Halter av TPH C21- C30 överstigande SPI:s förslag till riktvärden för skydd av ytvatten detekterades i grundvattnet i spridningsriktningen (DGE, 2014; SPI, 2011). Alifater, aromater och metaller detekterades i halter under SPI:s förslag till riktvärden för grundvattnet och Holländska Intervention values (DGE, 2014; SPI, 2011; Vrom, 2000). 3.3 Deponigas Förekomst av deponigas mättes i tre stycken punkter i deponin av DGE (2014). Mätningarna visade på potentiellt explosiva halter av gaser i två av tre punkter. 3.4 Miljö- och hälsoriskbedömning DGE utförde i mars 2014 en miljö och hälsoriskbedömning. Resultaten visade att flertal ämnen i jord detekterats i halter överstigande Naturvårdsverkets generella riktvärden för KM. 8 (23)

10 Dessa är bly, kvicksilver och PAH som har en mycket hög farlighet, aromatiska kolväten, krom och koppar med en hög farlighet och alifatiska kolväten som klassas till en måttlig farlighet (DGE, 2014). Halten av alifater > C16-C35 bedömdes som den mest allvarliga med klassning av tillståndet till mycket allvarligt enligt Naturvårdsverkets (1999) metodik. Samtliga provpunkter med halter över KM ligger inom deponin. Baserat på spridningsförutsättningarna i området bedömde DGE (2014) risken som stor att föroreningarna sprids till närliggande ytvatten, Hans-Ols sjö. En exploatering av marken för byggande av bostäder klassar områdets känslighet till mycket stor och dess skyddsvärde som måttligt (Naturvårdsverket, 2002). Då halten av flera detekterade föroreningar i deponin översteg riktvärden för KM visade den översiktliga riskbedömningen att marken inte är lämpad för bostäder. Utförd riskbedömning tyder på att de påträffade föroreningarna utgör en stor risk för människa och miljö om inga åtgärder vidtas. Dock bör noteras att risken för att människor i dagsläget exponeras för föroreningarna bedöms som liten då inga indikationer på föroreningar i det täckande matjordslagret noterats. Dock finns det risk för spridning av föroreningar till Hans-Ols sjö. Sjön har inte provtagits. Den används inte som badsjö. Höga halter av potentiellt explosiv deponigas påvisades i två av tre mätpunkter inom deponin. Bildning av deponigas utgör en miljö- och hälsorisk då denna är lättantändlig, till exempel om den ansamlas i täta utrymmen i mark och byggnader. Om bildning av diklormetan eller tetraklormetan sker i deponin är detta också en potentiell hälsorisk. 3.5 Bedömning av volym förorenade massor Volymen förorenade massor har i tidigare undersökning beräknats till ~ m 3 (DGE, 2014). Vid en densitet om 1,5 ton/m 3 motsvarar detta ca ton. Ungefär hälften av deponimassorna bedöms utgöras av hushållsavfall. 4 Deponigas och lakvatten En litteraturstudie har utförts för att kunna bedöma lämpliga åtgärder för omhändertagande av deponigas och lakvatten. 4.1 Deponigas Deponigas kallas den blandning av växthusgaser som produceras av mikroorganismer i anaeroba deponier. Den består framförallt av metan och koldioxid men även andra gaser så som kväve, svavelväte, diklormetan, tetraklormetan och freon 12 kan bildas i små mängder. Metan utgör ca % av växthusgaserna i en deponi (Avfall Sverige, 2013). Över en 100 års period bedöms metan påverka växthuseffekten 25 gånger starkare än koldioxid (IPCC, 2007). Hur mycket gas som produceras i en deponi beror på flera olika parametrar. Bland annat spelar deponins innehåll och utformning roll, framförallt med avseende på hur mycket 9 (23)

11 organiskt material som finns tillgängligt i en syrefattig miljö. Faktorer som påverkar syretillförseln är hur tätt packat materialet är, om det kan hålla mycket vatten, om grundvattenytan överstiger materialet eller om deponin är täckt. För att en stabil anaerob nedbrytning av organiskt material skall ske krävs minst ett avfallslager på 6-8 m (SGC, 2013). Nödvändiga näringsämnen måste finnas tillgängliga för mikroorganismerna och gynnsamma ph förhållanden måste råda. Även temperaturen i deponin spelar en stor roll i hur effektiv nedbrytningsprocessen är. Det går att beräkna gasproduktion i en deponi om information om dessa parametrar finns tillgängliga, eller genom att göra fältförsök med provpumpning. Metoderna kan även kombineras för att få ett säkrare resultat. Det är dock svårt att hitta uppgifter om sammansättning av en deponi om avfallet inte från start har registrerats. För att få en fingervisning om hur mycket gas en svensk hushållsdeponi producerar kan man enligt SGC (2013) uppskatta gasproduktionen till 5 m 3 gas per ton avfall och år. Deponigas innehåller ca 4,5 5,5 kwh/nm 3 (Avfall Sverige, 2013). Gasbildningen avtar dock successivt efter att deponin avslutats och de lättnedbrytbara kolkedjorna är förbrukade. Från 2005 är det förbjudet att deponera organiskt material och avslutade deponier med en nedåtgående gasproduktion är sällan lönsamma för utvinning (Avfall Sverige, 2012) Utvinningsmöjligheter Det finns olika sätt att bedöma om en deponi är lämplig för utvinning av gas. Naturvårdsverket (2004) har gett exempel på hur bedömning kan göras om deponins gasproduktion bör utredas eller ej, riktlinjer från rapporten visas i tabell 4-1. Tabell 4-1. Exempel på bedömning för utredning av deponigasinsamling (Naturvårdsverket, 2004). Enligt Avfall Sverige, 2014 bör en deponi producera 40 m 3 per timme och andelen metangas bör vara 40 % för att det skall vara lönsamt att utvinna gasen. Enligt SGC (2013) tumregel där ett ton 10 (23)

12 hushållsavfall producerar 5 m 3 gas per år innebär det att mängden hushållsavfall bör vara minst ton för att utvinning av gas skall vara lönsam Åtgärder För att omhänderta deponigas kan aktiva eller passiva system användas. Aktiva system är bland annat omhändertagande av gas till energiproduktion eller till fackling. För energiproduktion eller fackling samlas gasen in med hjälp av ledningar och leds till gasnät eller förbränns på plats. I ett aktivt deponigassystem kan ledningar installeras horisontellt under tätskiktet eller borras ned vertikalt genom deponimassorna. För redan avslutade deponier är det senare alternativet vanligast. Brunnar installeras med meters mellanrum (SGC, 2013). Brunnarna ansluts sedan till dräneringsledningar som leder gasen till en reglerstation. Då gasproduktionen kan variera används reglerstationen för att få ett jämt flöde av gas. Genom intrimning av systemet med avseende på metanhalt, gasflöde och undertryck kan gasutvinningen optimeras. Denna kan vara manuell eller automatiskt reglerad. Vidare leds gasen till en kompressorstation vari det undertryck som suger ut gasen ur deponin skapas. Ett aktivt gassystem kan ha en infångningsgrad på ca 60-80% (SGC, 2013). Passiva system kan vara att lufta deponin eller att leda gasen genom ett metanoxiderande skikt för att minska negativ miljöpåverkan. Hela deponin kan täckas med ett metanoxiderande skikt eller så leds gasen genom ledningar/dräneringsskikt till ett eller flera fönster med samma funktion. Det metanoxiderande skiktet kan utgöras av t.ex. matjord, slam eller kompost material. Filtret syresätts naturligt från atmosfären och metangasen oxideras till koldioxid och vatten. Den främsta direkta hälsorisken med deponigas är dess explosiva egenskaper. Det är därför viktigt att skapa ett system där gas inte ansamlas eller leds bort från det aktiva eller passiva gassystemet i marken. Gas, liksom vatten, tar alltid den väg med minst motstånd och kan under rätt förutsättningar migrera horisontellt. Horisontell transport kan till exempel ske i jordlager, längs med ledningsgravar och dräneringsdiken eller under tjäle. Om byggnation nära en gasproducerande deponi skall göras kan avgasningsdiken anläggas för att förhindra att transport av gas genom mark till byggnader sker. Ett avgasningsdike är konstruerat likt ett vanligt dräneringsdike men med ett tätskikt i den kant närmast byggnaderna som skall skyddas Kostnader för installation och drift av aktivt deponigasuttagssystem För att installera och driva ett aktivt gasuttagssystem krävs resurser för etablering och drift. En etableringskostnad för en deponi i storlek med den i Altona har uppskattats av en entreprenör till ca kr. Kostnaden inkluderar projektering, gasspridningssystem, uppsamlingsbrunnar, mätanordningar, lakvattenuppsamling, kompressorstation och anläggningsbyggnad. Den inkluderar inte etableringskostnader, då installationen bedöms göras i samband med övriga åtgärder av deponin. Kostnaden är baserad på tidigare erfarenhet av etablering av gasledningssystem och är inte specifikt beräknad för de förhållanden som råder på Altona då många uppgifter saknas. Drift av en kompressoranläggning kostar ca kr per år i energiförbrukning och underhåll. 11 (23)

13 4.2 Lakvatten Lakvatten kallas det förorenade vatten som uppstår när regn eller grundvatten strömmar genom en deponi. Markföroreningar i deponin lakas ur till vattnet och transporteras med grundvatten till kringliggande områden. Lakvattnets föroreningsgrad beror på innehållet i deponin och vilka kemiska förhållanden som råder. I en deponis livscykel kan olika metaller och ämnen lakas ut vid olika tidpunkt på grund av förändringar i bland annat redox förhållanden. Detta innebär att när grundvattenprov tas nedströms en deponi är det endast ett titthål i historien av en mycket fluktuerande föroreningsbild. För att kontrollera föroreningsgraden av lakvattnet kan ett kontrollprogram upprättas. En kostnad för kontrollprogram med 4 provtagningar per år uppskattas till mellan och kr beroende på kontrollprogrammets utformning Åtgärder Det finns olika tekniker för att hantera förorenat lakvatten från deponier. Likt hantering av deponigas finns även här aktiva och passiva system. Ett aktivt system kräver underhåll och energi. Lakvatten pumpas från deponin och kan omhändertas av reningsverk eller släppas ut över infiltreringsytor med markfilter, våtmarker eller andra biologiska reningssystem. Lakvatten skiljer sig från avloppsvatten och reningsverk har ibland svårt att uppfylla de krav som finns på omhändertagande av vattnet (Hoyer, 2006). Det kan då krävas extra reningssteg i processen (Hoyer, 2006). Ett passivt system är att låta lakvattnet filtreras med grundvattenströmningen. Ett filter bestående av sand och eventuellt ett reaktivt material grävs ner nedströms föroreningen. För att filtrera organiska kolväten kan t.ex. torv eller organiskt granulat blandas med sanden. För lakvatten innehållande höga halter av metaller kan järnoxid eller kalcium användas beroende på vilken metall som lakvattnet behöver renas ifrån (Naturvårdsverket, 2006). 5 Åtgärdsalternativ Fyra stycken åtgärdsalternativ har tagits fram för deponin i Altona,. Dessa alternativ inkluderar ett noll- och ett maxalternativ 5.1 Alternativ 0 Nollalternativ, området lämnas som det ser ut idag. En fördjupad bedömning av riskerna har gjorts genom att ta fram platsspecifika riktvärden med hjälp av Naturvårdsverkets riktvärdesmodell där enbart relevanta exponeringsvägar för Altona har tagits i beaktande. Resultat av riskbedömningen och uttagsrapporter från Naturvårdsverkets riktvärdesmodell presenteras i bilaga 1 och (23)

14 Riskbedömningen visar att det framför allt föreligger en risk för markmiljö och för att föroreningar sprids med grundvattnet. Tio av de tolv ämnen som detekterats över Naturvårdsverkets generella riktvärden för KM överstiger även platsspecifika riktvärden som begränsas av parametrarna skydd av markmiljö och skydd av grundvatten. Detekterade halter av föroreningar överskrider ej platsspecifika hälsoriskbaserade riktvärden. Alternativet innebär ingen reducering av miljö- och hälsorisker och den totala föroreningsmängden är oförändrad. Risk för spridning till närliggande recipienter föreligger och inga mjuka parametrar (allmänhetens acceptans av åtgärdsval) tas i beaktande. Inget genomförande innebär att inga utsläpp av växthusgaser i samband med åtgärd görs, dock tas inget hänseende till den deponigas som har detekterats i tidigare markundersökningar. Miljö- och hälsorisker relaterad till deponigas föreligger. Då ingen åtgärd utförs blir kostnaden för utförande noll, dock kvarlämnas en miljöskuld till framtida generationer. Ingen förbättring eller försämring av rådande naturvärden sker. Ett kontrollprogram bör upprättas för att observera eventuella föroreningsmängder i grundvattnet. Ett kontrollprogram innebär en kostnad på lång sikt. 5.2 Alternativ 1 För att minimera hälso- och miljörisker och förhindra urlakning av föroreningar till grundvatten täcks deponin med ett tätskikt. För uppsamling av deponigas läggs ett dränerande skikt under tätskiktet. Fönster skapas på ca 10 % av deponiytan där gas kan filtreras genom ett metanoxidationsskikt. Ovan tätskiktet läggs ett dräneringsskikt för regnvatten. Sammanlagt har täckningen en mäktighet på > 1,5 meter. En del av de jordmassor som idag täcker deponin kan återanvändas till utjämningsskikt eller skyddsskikt. Då deponin kommer att utgöra en förhöjning i området bör en marginal bör lämnas från deponin till tomtgränser på ca 10 meter. Åtgärden förändrar inte den hälsoriskbedömning relaterad till detekterade föroreningar i mark och grundvatten som gjorts i åtgärdsalternativ 0. Miljö- och hälsoriskerna som kan råda med hänseende till deponigasproduktion minskar. Vidare minskar urlakning av föroreningar till grundvattnet på grund av tätskiktet och spridning till närliggande vattendrag minskar. Då existerande ytskikt tas bort för att lägga ett tätskikt reduceras de naturvärden som identifierats ovan deponin kraftigt. Naturvärden nedströms deponin skyddas genom minskade föroreningsspridning med grundvattnet. Då en åtgärds görs och deponigas omhändertas bedöms mjuka parametrar tas i beaktande. Den totala föroreningsmängden på plats reduceras dock inte i detta alternativ. Åtgärden innebär en del transporter för att tillföra massor som krävs för att konstruera ett tätskikt. Kostnadsuppskattningar vid alla typer av efterbehandlingsprojekt är mycket svåra. Den sanna kostnaden kan tyvärr först erhållas när anbud inkommit från entreprenörer eller till och med 13 (23)

15 först efter genomfört projekt. Entreprenörernas möjlighet att beräkna kostnader är också i hög grad beroende av vilka möjligheter de har till egna försök på aktuellt objekt. En uppskattad kostnad för alternativ 1 har gjorts utifrån budgetpriser på täckning av deponin erhållna av tre entreprenörer. Medelkostnaden för täckning av m 2 har beräknats till 12 miljoner kronor. Individuella prissättningar och beräkning av medel redovisas i bilaga 3. Ett kontrollprogram bör upprättas för att observera eventuella föroreningsmängder i grundvattnet. Ett kontrollprogram innebär en kostnad på långsikt. 5.3 Alternativ 2 Täckning och omhändertagande av gas utförs i enlighet med alternativ 1. För att vidare minska miljöriskerna genom spridning av föroreningar med grundvatten installeras ett passivt markfilter med inblandning av torv för reducering av spridning av olja. Filtrets hållbarhet beror på vattenkvalitet och utformning. Hälsoriskbedömningen som gjorts i åtgärdsalternativ 0 relaterad till detekterade föroreningar i jord förändras inte i detta alternativ. Däremot minskar spridning av föroreningar med grundvattnet både genom att urlakning av föroreningar med regnvatten minskar på grund av tätskiktet och genom filtrering av föroreningar genom det passiva markfiltret. De negativa miljöeffekterna av deponigas minskar med hjälp av ett metanoxideringsskikt. Även detta alternativ låter samtliga deponimassor att ligga kvar, åtgärden innebär således ingen minskning av föroreningsmängd. Genomförandet av åtgärden innebär mer utsläpp och transporter än föregående alternativ. Förändring av naturvärden på plats reduceras likt alternativ 1 men större hänsyn tas till nedströms ekosystem på grund av det passiva markfiltret. Mer hänsyn tas till mjuka parametrar än i föregående alternativ då grund och ytvatten nedströms deponin skyddas ytterligare med hjälp av den passiva barriären. Kostnadsuppskattningar vid alla typer av efterbehandlingsprojekt är mycket svåra. Den sanna kostnaden kan tyvärr först erhållas när anbud inkommit från entreprenörer eller till och med först efter genomfört projekt. Entreprenörernas möjlighet att beräkna kostnader är också i hög grad beroende av vilka möjligheter de har till egna försök på aktuellt objekt. En uppskattad kostnad för alternativ 2 har gjorts utifrån budgetpriser på täckning av deponin och installation av ett torvfilter nedströsms deponin erhållna av tre entreprenörer. Medelkostnaden för täckning av m 2 har beräknats till 15 miljoner kronor. Individuella prissättningar och beräkning av medel redovisas i bilaga 3. Ett kontrollprogram bör upprättas för att observera eventuella föroreningsmängder i grundvattnet. Ett kontrollprogram innebär en kostnad på lång sikt. 14 (23)

16 5.4 Alternativ 3 Bortschaktning av samtliga avfallsmassor görs. Transport till godkänd mottagare och återfyllnad med rena massor. Hälso- och miljörisker kommer då minimeras både relaterat till markföroreningar och deponigas. Restförorening i grundvatten kan kvarstå under en period. Total minskad föroreningsvolym har uppskattas till m 3. Mjuka parametrar tas starkt i beaktande, både gällande att bosätta sig i området och för framtida generationer. Dock innebär genomförandet en längre period av arbete i området medtransporter och utsläpp. Som tidigare beskrivits så är kostnadsuppskattningar vid alla typer av efterbehandlingsprojekt mycket svåra. Den sanna kostnaden kan tyvärr först erhållas när anbud inkommit från entreprenörer eller till och med först efter genomfört projekt. Entreprenörernas möjlighet att beräkna kostnader är också i hög grad beroende av vilka möjligheter de har till egna försök på aktuellt objekt. En uppskattad kostnad för alternativ 3 har gjorts utifrån budgetpriser på bortschaktning och fyllning erhållna av tre entreprenörer. Skillnaden i kostnad är väldigt stor, från 18 miljoner kronor till 106 miljoner kronor. Medelkostnaden är 56 miljoner kronor. Individuella priser och beräkningar av medelkostnad redovisas i bilaga 3. Den stora skillnaden beror bland annat på att en av entreprenörerna räknat på sortering och återvinning av material, så kallad landfill mining. Det är väldigt positivt om detta är möjligt då det är bra både ur miljö- och ekonomiskt perspektiv. Dock är kostnadsberäkningar baserade på landfill mining ännu mer osäkra än mer traditionell hantering. För att kontrollera föroreningar i vattnet bör ett kontrollprogram upprättas, detta behöver dock endast löpa under en begränsad tid till skillnad från i de övriga alternativen. 6 Riskvärdering Riskvärdering av de olika åtgärdsalternativen görs genom att bedöma miljönyttan av dem och jämföra den med för och nackdelar (inkl. kostnad) för de olika alternativen. En sammanfattande tabell över för- och nackdelar av åtgärdsalternativen presenteras i tabell (23)

17 Tabell 6-1. Sammanfattande tabell över för- och nackdelar för de olika föreslagna åtgärdsalternativen av deponiområdet i Altona,. Alternativ Fördelar Nackdelar Ingen kostnad för utförande +Reducering av spridning av föroreningar till gv +Mjuka parametrar beaktade +Minskade hälso- och miljörisker relaterade till deponigas +Reducering av spridning av föroreningar till gv +Mjuka parametrar beaktade +Minskade hälso- och miljörisker relaterade till deponigas +Minskning av spridning föroreningar från deponi +Föroreningskälla borttagen +Stor minskning av föroreningsspridning i grund- och ytvatten +Ingen produktion av deponigas +Stor hänsyn tagen till mjuka parametrar + Ingen stor kostnad på längre sikt +Ingen begränsning i markanvändning -Hälsorisker relaterade till deponigas kan förekomma -Miljörisker genom lakvattenläckage -Kostnad på längre sikt för grundvattenprogram -Läckage av lakvatten till Hans-Ols sjö -Eventuell spridning av deponigas -Miljörisker genom utsläpp av deponigas -Begränsad markanvändning -Kostnad för utförande -Kostnad på längre sikt för kontrollprogram -Utsläpp från transporter vid genomförande -Begränsad markanvändning -Ingen minskning av föroreningsmängd -Kostnad för utförande -Kostnad på längre sikt för kontrollprogam -Utsläpp från transporter vid genomförande -Begränsad markanvändning -Kostnad för utförande -Utsläpp från transporter vid genomförande -Begränsat kontrollprogram En bedömning av miljönyttan har utförts med avseende på följande kriterier: Minskad total föroreningsmängd Minskade hälsorisker på platsen Hänsyn tas till mjuka parametrar Skydd av grund- och ytvatten Mindre utsläpp av växthusgaser vid åtgärd Mindre utsläpp av växthusgaser p.g.a. deponigas Bevarande av naturvärden Varje åtgärdsalternativ har bedömts kvalitativt per kriterium i enlighet med den diskussion som förs i kapitel 5, använda bedömningsgrader presenteras i tabell 6-2. Kriterierna och dess viktning (skala 1 3) har tagits fram i samråd med och presenteras i tabell 6-3. Miljönyttan presenteras tillsammans med kostnader. Bedömning av nyttan varje åtgärdsalternativ avser måste ses som subjektiv och resultatet skall därför behandlas med försiktighet. Tabell 6-2. Gradering för bedömning av miljönytta i utvärderingstabell 6-3. Stor försämring Försämring Liten försämring Ingen förändring Liten förbättring Förbättring Stor förbättring (23)

18 6.1 Minskad total föroreningsmängd Föroreningsmängden förblir oförändrad i alternativ 0 till 2, kriteriet värderas därmed till 0 (ingen förändring). I alternativ 3 minskas föroreningsmängd maximalt där samtliga avfallsmassor schaktas bort. Kriteriet minskad total föroreningsmängd värderas därmed till (stor förbättring). 6.2 Minskade hälsorisker på platsen Ingen minskning av hälsorisker görs i alternativ 0 och kriteriet värderas därför till 0 (ingen förändring). Detekterade halter på deponin överskrider ej hälsoriskbaserade riktvärden. Dock föreligger risk för att föroreningen sprids med grundvattnet. I ett långt perspektiv innebär även en täckning en möjlig hälsorisk om inte erforderligt underhåll görs av täckningen. Täckningen bedöms minska hälsorisker på platsen lite då sannolikheten att komma i kontakt med föroreningarna även på lång sikt minskar och då föroreningsspridning med grundvattnet minskar, kriteriet värderas därmed till + (liten förbättring) för alternativ 1 och 2. Alternativ 3, att schakta bort samtliga förorenade massor, bedöms ha maximal hälsoriskminskning, då detta minskar deponins påverkan på människors hälsa i ett långt perspektiv. Kriteriet värderas därmed till (stor förbättring) för alternativ Hänsyn tas till mjuka parametrar Alternativ 0 innebär ingen hänsyn till mjuka parametrar, kriteriet värderas därmed till 0 (ingen förändring). Vid en täckning och reducering av exponeringsvägar bedöms mjuka parametrar tas i beaktande. Installation av ett markfilter bedöms öka hänsynen till mjuka parametrar då detta minskar spridningsrisker av förorening med grundvatten. Kriteriet värderas till + (liten förbättring) för alternativ 1 och + + (förbättring) för alternativ 2. Att schakta bort hela deponin och därmed reducera samtlig exponering för förorening idag och i framtiden bedöms ta mjuka parametrar mest i beaktande. Kriteriet värderas till (stor förbättring). 6.4 Skydd av grund- och ytvatten Skydd av grundvatten ökar med åtgärdsalternativen. Utan åtgärd görs ingen reducering av deponins påverkan på grundvattnet. Kriteriet för alternativ noll värderas därför till 0 (ingen förbättring). Med en täckning minskar genomströmning och urlakning med regnvatten och installation av ett markfilter innebär ytterligare en säkerhetsåtgärd för spridning av föroreningar med grundvattnet. Kriteriet värderas till + (liten förbättring) för alternativ 1 och + + (förbättring) för alternativ 2. Vid bortschaktning av samtliga deponimassor bedöms källan för grundvatten föroreningar vara helt borttagen och endast en avklingande halt av grundvattenförorening bedöms kunna förekomma. Kriteriet värderas till (stor förbättring) för alternativ (23)

19 6.5 Mindre utsläpp av växthusgaser vid åtgärd Utsläpp av växthusgaser vid åtgärd av det förorenade området bedöms öka successivt med omfattningen av åtgärd. Där kriteriet för alternativ 0 värderas till 0 (ingen förändring). Kriteriet för alternativ 1 värderas till (liten försämring), för alternativ 2 till - - (försämring) och för alternativ 3 till (stor försämring). 6.6 Mindre utsläpp av växthusgaser genom deponigas En förbättring av miljöpåverkan genom utsläpp av deponigaser tas vid installation av metanoxiderande fönster i tätskiktet vid åtgärdsalternativ 1 och 2, kriteriet värderas därför till + + (förbättring). Vid bortschaktning av samtliga deponigasgenererande avfallsmassor, alternativ 3, värderas kriteriet till (stor förbättring). 6.7 Bevarande av naturvärden Ingen förändring av bevarande av naturvärden görs vid alternativ 0, kriteriet värderas därmed till 0 (ingen förändring). Vid en täckning av deponin kommer existerande naturvärden att försvinna. Dock kan en täckning även innebära en förbättring av etablering av nya naturvärden. Förändringen av naturvärden vid en täckning är därmed svår att bedöma. Enligt den naturvärdesinventering som gjorts är marken ovan deponin delvis inte klassat att ha något naturvärde (fotbollsplanen), delvis klassat till visst naturvärde (skogsdungen) och delvis klassats till påtagligt naturvärde (ängsmarken). Nedströms deponin är området kring Hans-Ols sjö klassat till påtagligt naturvärde. Naturvärden nedströms deponin bedöms skyddade genom täckning eller bortschaktning av deponimassorna. Samtliga åtgärdsalternativ bedöms utgöra en förbättring av naturvärden generellt i området och klassas till + + (förbättring) av kriteriet. 6.8 Sammanfattning genererad miljönytta I tabell 6-3 presenteras en sammanfattning av erhållen miljönytta samt kostnader för de olika åtgärdsalternativen. 18 (23)

20 Tabell 6-3. Sammanställning, viktning och riskvärdering av bedömningskriterier för Altona,. Miljönytta Bedömning Vikt Alt 0 Alt 1 Alt 2 Alt 3 Minskad total föroreningsmängd Minskade hälsorisker på platsen Hänsyn tas till mjuka parametrar Skydd av grund- och ytvatten Mindre utsläpp och transporter vid genomförande Mindre utsläpp av växthusgaser p.g.a deponigas Bevarande av naturvärden Summering miljönytta Kostnad Minskad total föroreningsmängd refererar till hur stor volym som deponin minskat med. Kriteriet bedöms som ganska viktigt Kriteriet bedöms som mycket viktigt för att området skall kunna exploateras till bostäder. I beaktande bör tas att hälsorisker genom exponering av förorening genom inandning, damning, intag av jord ej bedöms föreligga på platsen på grund av den existerande täckningen. Minskade hälsorisker bedöms i ett långt perspektiv, > 500 år. Mjuka parametrar syftar till allmänhetens acceptans av åtgärdsalternativ. För att skapa ett attraktivt bostadsområde krävs att allmänheten känner sig trygg med den åtgärd som genomförts, kriteriet har därför bedömts som mycket viktigt. Grund- och ytvatten skyddas genom åtgärder som minimerar spridning av föroreningar i deponin till grundvatten. Kriteriet bedömd som mycket viktigt. Utsläpp och transporter i samband med åtgärd varierar beroende på åtgärdalternativ. Miljönyttan av en åtgärd måste överskrida den kostnad för miljön som åtgärd innebär med avseende på utsläpp relaterade till åtgärden. Kriteriet har bedömts som ganska viktigt. Mindre utsläpp av växthusgaser på grund av deponigas innebär att gasen på något sätt omhändertas, t.ex. genom metanoxidationsskikt. Kriteriet bedöms som viktigt. Området kring Altona har utvärderats till visst och påtagligt naturvärde. Att bevara dessa naturvärden har bedömts som mycket viktigt. Bevarande bedöms vara att låta befintlig mark kvarvara och/eller att skydda Hans-Ols sjö från läckage av föroreningar från deponin. Plus och minus för miljönytta multiplicerade med viktning Medel på uppskattad kostnad från tre entreprenörer (Mkr) Längd av kontrollprogram 3 lång lång lång kort 19 (23)

21 6.9 Utvärdering av kostnader och miljönytta De långsiktiga kostnaderna för de olika åtgärdsalternativen bedöms som störst för alternativ 0, 1 och 2 där ett kontrollprogram bör upprättas för att bevaka föroreningsgraden i grundvattnet under lång tid. För alternativ 3 är ett kontrollprogram endast relevant under en kortare period då föroreningen detekterad i grundvattnet förväntas klinga av efter borttagande av källan. Tabell 6-3 visar att den sammanlagda miljönyttan för åtgärdsalternativen ökar med insatsen, särskilt stor förbättring sker vid val av åtgärdsalternativ 3. För alternativ 0 är miljönyttan obefintlig. Medelkostnaderna för genomförande i jämförelse med den miljönytta som genereras är i alternativ 1 och 2 är relativt likvärdiga medan alternativ 3 bedöms vara betydligt dyrare. Dock är osäkerheten i kostnadsuppgifterna stor. 7 Diskussion - deponigas och lakvatten 7.1 Möjlighet till deponigasuttag Enligt Naturvårdsverkets förslag till bedömningsgrunder för uttag av deponigas har den årliga deponeringen i Altona beräknats. Deponering antas ha skett i Altona under 20 års tid och total mängd hushållsavfall är ton har ca ton potentiellt metangenererande avfall deponerats per år. Enligt Naturvårdsverket (2004) ligger deponin i Altona närmast Ej behov av gasinsamling dock på gränsen till Utred (se figur 4.1). Mängden hushållsavfall i deponin i Altona har uppskattats till är ton. Jämfört med Avfalls Sveriges uppskattning om lönsamhet i gasuttag krävs mer än dubbelt så mycket avfall för att det skall vara lönsamt att utvinna gasen ( ton). För att titta närmare på möjligheterna av att installera ett aktivt gasuttag har den potentiella gasproduktionen och energiuttaget i deponin beräknats och jämförts med medelenergiförbrukning i en villa. Enligt Energimyndigheten (2002) är energibehovet för att värma upp en villa kwh/år. Dock måste understryckas att beräkningarna är högst teoretiska och innefattar många antaganden. Gjorda antaganden och uppskattningar är volymen av deponin (V dep = m 3 ) andel hushållsavfall i deponin (c hushåll = 50%), densitet av hushållssopor (d sopor =1,5 ton/m 3 ), gasproduktion per ton avfall (prod gas = 5 m 3 /ton avfall/år), energininnehåll i deponigas (energi gas = 5 kwh/m 3 ) och infågningsgrad av aktivt deponigasuttagssystem (inf = 60%) (SGC, 2013; Avfall Sverige, 2014). Energiuttag = V dep * c hushåll * d sopor * prod gas * inf * energi gas * In gas = * 0,5 * 1,5 * 5 * 0,6 * 5 = kwh/år Antal villor som deponin i Altona kan värma upp är då 30 stycken. 20 (23)

22 7.2 Behov av lakvattenrening I delar av deponin i Altona överstiger grundvattennivån deponimassorna med ca en halv meter. Halter av TPH C16-C35 (summa alifater och aromater med kolkedjelängd C16-C35) har detekterats överstigande SPIs förslag till riktvärde för grundvatten med avseende på skydd av ytvatten (DGE, 2014). Inga övriga ämnen har detekterats nedströms deponin i halter överstigande SPIs förslag till riktvärden för grundvattnet eller holländska intervention values (SPI, 2011; Vrom, 2000). Dock kan urlakning av t.ex. metaller förändras under en deponis livscykel bland annat på grund av förändringar i ph. Att en mer allvarlig föroreningssituation än den som detekterats i tidigare markundersökning i Altona skulle kunna uppstå kan alltså inte uteslutas. Riskbedömningen tyder på att detekterade halter av bland annat metaller utgör en risk för grundvattenkvaliteten då halterna överstiger riktvärden begränsade av skydd av grundvatten. 8 Förslag till åtgärd Enligt den riskbedömning som gjorts med hänseende till maxhalter detekterade i tidigare miljöteknisk markundersökning utförd av DGE (2014) utgör de detekterade föroreningarna inte någon direkt hälsorisk. Detta på grund av att de förorenade massorna ligger på en meters djup och inget dricksvattenuttag görs i närområdet. Dock indikerar halterna på att grundvattnet ej skyddas och att markmiljöns funktion är störd. Markmiljöns funktion bedöms ha en underordnad betydelse vid val av åtgärd på grund av föroreningens karaktär. För beaktande av markmiljön är endast alternativ 3 aktuellt. Samtliga av åtgärdsalternativen 1-3 bedöms ha en erforderlig miljö- och hälsoriskreducering i avseende till föroreningar detekterade i mark och grundvatten. Genom att minska genomströmningen av regnvatten minskar urlakningen av föroreningar från deponin vilket reducerar påverkan av grundvattnet (alternativ 1). Dock rekommenderas upprättande av ett kontrollprogram för att observera eventuella förändringar i föroreningsgrad och för att närmare utreda behovet av en investering i ytterligare lakvattenrening (alternativ 2). Riskvärderingen visar att miljönyttan som genereras i alternativ 1 och alternativ 2 är likvärdig relativ till den erhållna medelkostnaden från entreprenörer. Störst miljönytta nås i alternativ 3, dock är kostnaden i detta alternativ högre relativt till erhållen miljönytta. Vid förfrågan av prisuppskattning till alternativ 3 har skillnaden mellan priser visat sig vara mycket stor. Tre entreprenörer har uppgett pris mellan 18 och 106 Mkr. Skillnaden beror på vilken teknik man avser använda ( landfill mining eller deponering). Osäkerheterna i landfill mining är stora och alternativet kräver vidare utredning genom pilotförsök för att kunna prissättas korrekt. För ett pris på 18 Mkr bedöms åtgärdalternativ 3 vara det mest fördelaktiga. Gällande omhändertagande av deponigas kvarstår flera frågetecken som bör utredas innan beslut fattas. De teoretiska beräkningar som gjorts med hjälp av schablonsiffror tyder på att 21 (23)

23 ett uttagsystem för deponigas skulle kunna generera värme till ett flertal villor i området. Dessa beräkningar innehåller dock många osäkerhetsfaktorer. Enligt enklare bedömningsgrunder från Naturvårdsverket och Avfall Sverige bedöms deponin inte vara tillräckligt stor för att en lönsam investering kan göras. Om deponigasen idag utgör en risk för människa och miljö är oklart. En utredning gällande deponigasens uttagsmöjligheter, hälsooch miljörisker bör därför utföras. På grund av mycket olika prisuppskattningar från entreprenör förslår vi därför en upphandling där alla tre alternativen (täckning, täckning och grundvattenfilter och hel schaktning) ska prissättas. Entreprenörer bör alltså få möjlighet att lämna pris på något av nedan: Alternativ 1 Alternativ 2 och 3 Alternativ 1, 2 och 3 För att få så bra underlag till prissättningen från entreprenörerna bör det även finnas möjlighet för provtagning i deponierna och testning av sorteringsmöjligheterna. Sammanfattningsvis rekommenderar DGE fortsättning av projektet Altona deponi genom 1. Upprättande av kontrollprogram av lakvatten från deponin i Altona 2. Utredning av investeringsmöjligheter, hälso- och miljörisker med deponigas 3. Upphandling av entreprenad för samtliga åtgärdsalternativ En ytterligare rekommendation är att avvakta slutgiltigt beslut rörande åtgärd av Altona då ett flertal frågetecken kvarstår rörande spridningsrisker med grundvatten och hälsorisker relaterade till deponigasproduktion. Då även utreder deponiområde Nyby med en mindre komplex föroreningssituation rekommenderas att åtgärd först utförs där. Detta ger både kommun och entreprenör möjlighet att lära av processen. Dock bör noteras att möjligheterna att utföra landfill mining kan skiljas stort mellan deponier och ett gott resultat från deponin i Nyby inte är direkt överförbart på deponin i Altona. Möjlighet till upphandling av båda projektet samtidigt bör dock övervägas då detta kan resultera i ett effektivare utförande relaterat till samarbete, kunskaper och resulterande kostnader. Exploatering av området får inte innebära att möjligheterna att vid ett senare tillfälle åtgärda deponin förhindras. 9 Osäkerheter 9.1 Föroreningssituation Vid en markundersökning av en deponi är en stor osäkerhet deponins heterogenitet. De provgropar och borrhål som undersökts är endast små titthål i den verkliga föroreningssituationen och en bedömning av riskerna innebär en stor osäkerhet. 22 (23)

24 För att beräkna deponins volym har ett medel på uppmätta djup använts. Dock kan mäktigheten variera i olika delar av deponin. Även osäkerheten i deponins innehåll är stor. Då detta är direkt avgörande för hur ekonomisk landfill mining är så föreslås entreprenörer få möjlighet att ta ut större prover ur deponin för tester se ovan under kapitel Hälso- och miljörisker Vid riskbedömning av föroreningarna i deponin har detekterad maxhalt jämförts med framtagna riktvärden. Att det förekommer högre halter i deponin är troligt. Deponigas bedöms utgöra en hälso- och miljörisk vid deponin. Utredningen som tidigare utförts på Altona är endast en fingervisning av att deponigas produceras i deponimassorna. Hälsorisker med deponigasproduktionen kan vara både större eller mindre. Spridning via grundvatten bedöms vara en stor osäkerhetsfaktor. Provtagning av grundvatten har endast genomförts en gång och de hydrogeologiska förutsättningarna är endast grovt karterade. Oberoende av riskerna med spridning till grundvatten så bedöms dock alla alternativen 1 till 3 minska eventuell spridning i mycket hög grad och därmed minskar också riskerna för både människors hälsa och miljön. 9.3 Spridningsrisker Provtagning av grundvatten har endast genomförts en gång och de hydrogeologiska förutsättningarna är endast grovt karterade. Grundvattennivåer har endast uppmätts vid ett tillfälle och riktning på grundvattenströmningen är baserad på denna mätning. Detta kan fluktuera över tid. Urlakning av regnvatten, transport av förorening genom advektion, har antagits vara den största faktorn till spridning av föroreningar från deponin till underliggande grundvatten. Andra transportprocesser så som diffusion och dispersion bedöms ha en lägre inverkan på föroreningstransporten i den omättade zonen. 9.4 Kostnadsuppskattning Kostnadsuppskattningen har utförts med hjälp av schablonkostnader för bortschaktning av massor, omhändertagande och återfyllnad samt kostnad för täckning, erhållna av entreprenör. Etableringskostnader, kostnader för stillastående av maskiner etc. är inte inkluderade i kostnaden. Detta är kostnader som tillkommer i åtgärdalternativ 1 till 3. Det pris som anges är alltså inte ett verkligt pris på saneringsarbetet utan skall ses som en relativ jämförelse av kostnader för de olika åtgärdsalternativen. 23 (23)