Bitidningen. Mer bin! bin till Kronprinsessparet Bihälsa Drottningtillsättning Glas- eller plastburk. Nr 7/8 Juli/Augusti 2010

Transkript

1 Nr 7/8 Juli/Augusti 2010 Bitidningen Mer bin! bin till Kronprinsessparet Bihälsa Drottningtillsättning Glas- eller plastburk Bitidningen 7/

2 GULD PÅ FLASKA Nu finns äntligen årets vinnyhet på Systembolaget! Best. nr. SB: Pris: 119,- Alkohol kan skada din hälsa. 2 Bitidningen 7/8 2010

3 Ledaren En söt tanke! Matias Köping Styrelseledamot Vi det här laget har en del av er biodlare fått glädja sig över den råvara vi strävar efter nämligen nyskördad honung! Låt mig utveckla ämnet enligt följande. Råvaran honung är just det som driver vår verksamhet. Det är glädjen i biodlingen vare sig du är en nöjesbiodlare (det hette tidigare hobby), småskalig honungsproducent, storbiodlare i yrkesmässig verksamhet, Sigill-biodlare eller KRAV-biodlare. Det är denna äkta rena naturresurs som vi vill göra tillgänglig för alla honungsälskare i landet. När man vandrar i affären under senvår och försommar ser det glest ut med svensk honung i hyllorna. Pratar man med biodlarkollegor är förrådet av honung slutsålt sedan länge. Vad betyder detta? Det betyder att vi har ett större behov att fylla. Behovet är mycket större än tillgången. Vi behöver producera mer, mycket mer inhemsk honung. Tillsammans sitter vi i den sitsen att våra honungsälskare hittar importhonungen och vänjer sig vid den. Det vill vi ju inte! För att vi ska kunna producera mer behöver landet mer bisamhällen och fler biodlare för att fylla detta behov. Det har vi ju sagt många gånger, men det tål att upprepas. Vi i SBR vill verkligen arbeta för att vi får fler bisamhällen och en ökad honungsproduktion i landet. Därför startar nu ett antal aktiviteter som kommer att stödja detta framåtskridande. Förväntningen är att enskilda, föreningar och företagare får en vitamininjektion av detta, så att det händer något som verkligen märks. Hur länge måste vi importera honung i den utsträckningen som görs idag? Många upplyser om det värde som den inhemska honungen representerar, nämligen den pollinering och mångfald i naturen som bisamhället medverkar till under sitt honungssamlande. Tack för dessa era insatser! Var uthållig i allt arbete kring detta! Det främjar biodlingen och Sveriges lantbruk och natur. Det uppvaknade intresset för närproducerat och äkta livsmedel främjar ökad konsumtion av honung. Återkomsten av konsumenter till honung från artificiella sötningsmedel gör att behovet av honung och användningen av honung växer stort. Här har du stora möjligheter att bidra med din del och se möjligheten att HF är det instrumentet som förser dagligvaruhandeln med svensk honung från oss biodlare. Det förenklar för dig. Nu när prisbilden dessutom är gynnsam för dig så är förväntningarna stora på biodlarkåren att öka inleveranserna till HF. Tack till alla som levererar och framför allt till er som fortsatte att leverera trots att prisbilden var lägre en tid. Nya koncept från HF förenklar för dig som biodlare med det utbud som presenterats. De frigör tid för fler bisamhällen. En god skörd och stimulerande honungssommar önskas till alla och kom ihåg att när du läser detta behöver säsongen 2011 vara i startgroparna, trots att det är mitt i pågående säsong. Årgång 109 Redaktion: Bäckaskog 663, Hallsberg Redaktör: Erik Österlund Telefon: , E-post: erik.osterlund.sbr@biodlarna.org Bitidningen utges i 12 nummer årligen varav tre nr är dubbelnummer. Tidningen utkommer strax före aktuell månad. Material- och annonsinformation: Sid 39. Manusstopp den första i månaden, knappt en månad före utgiv nings dagen. Tryck: VTT Grafiska, Vimmerby Trycks på miljövänligt papper. ISSN Bitidningen 7/ Ansvarig utgivare: Förbundsordförande Jonny Ulvtorp, Stenabyvägen 11, Listerby. Telefon: , Epost: jonny.ulvtorp.sbr@biodlarna.org Sveriges Biodlares Riksförbund är en politiskt, religiöst och etniskt obunden ideell organisation, som bygger på principen om frivilligt, individuellt medlemskap. SBR ska arbeta för att utveckla svensk biodling som näring och meningsfull fritidssysselsättning, numerärt, fackligt, socialt och innehållsmässigt. Förbundsexpedition: Trumpetarevägen 5, Mantorp. Telefon: se telefonlista på sidan 39. Fax: Plusgiro: Bankgiro: E-post: sbr@biodlarna.org Adressändringar meddelas till förbundsexpeditionen. Öppet: Mån-tors Fre Webbplats: Ett år gamla bitidningar läggs ut på hemsidan 3

4 I detta nummer JULI/AUGUSTI 2010 Mer bin! 5 I bigården bin till kronprinsessparet 10 Stadsbin i Stockholm 11 Drottningtillsättning 12 Bihälsa 14 Hur är det med proteintillgången? 16 Bikärra 17 Varroabekämping med tymol 18 Honungsburkar glas eller plast? 19 Hälsa på Elsie 20 Kombinationsbotten 21 Biodlarkartan.se, Drottningtills. 22 Besök i grekiska bigårdar 23 Några tips, 3000-årig bigård 24 Biet modell för klimatsmart robot 25 Marknaden 27 SBR:s försäkring, Kvinnor i styrelse 28 Almanackan, Vi minns 30 Nästa nummer (9-10 sep-nr) utkommer i slutet av augusti. Manusstopp: 1 augusti. Numret därpå (10-10) i slutet av sep. Manusstopp: 1 september Omslagsbilden: Praktisk kärra för alla bigårdsförhållanden. Foto: Bosse Malmgren 19 i:et på omslaget påminner om att drottningen märkes blå i år. 4 Bitidningen 7/8 2010

5 Mer bin! Janne Mårtensson Dags för krafttag! SBR tar nu initiativ till en rejäl tillväxt av antalet bisamhällen i landet! Med utgångspunkt i Matias Köpings inlägg under RFM i Höör och hans artikel i BT juni 2010 startas nu aktiviteter inom ett antal områden under samlingsnamnet: Mer Bin. Fyra huvudmål har satts upp: Fler bisamhällen i landet Lättare för nya biodlare att skaffa bin Färre biodlare som slutar i förtid Minska de stora vinterförlusterna Fem insatsområden har definierats som viktiga att fokusera på. Med hjälp av insatser inom dessa områden skall förutsättningarna för en tillväxt av antalet samhällen underlättas. Här kommer en kort beskrivning av de olika områdena. Område 1: Mobilisering av organisationen Med hjälp av tillgängliga resurser skall budskapet - Mer Bin - föras ut till alla medlemmar, föreningar och distrikt. Det är här vi har den stora tillväxtpotentialen. Det är också här de nya bisamhällena konkret skall produceras. Område 2: Produktion av bisamhällen Först och främst: Alla biodlare bör göra avläggare varje år i förhållande till bigårdens storlek för att täcka ev. vinterförluster. Föreningar och distrikt måste tänka på inte minst de nya biodlarnas behov av bisamhällen. Hur kan vi organisera detta på ett bra sätt hos oss? Vi behöver också få biodlingsföretag som specialiserar sig på produktion av bisamhällen. Ett lämpligt mål är nya bisamhällen/år. Område 3: Minska förlusterna av bisamhällen En satsning på utökad information och utbildning om invintring är troligen den viktigaste framgångsfaktorn i det korta perspektivet. Vi måste alla i det sammanhanget inse vikten av en effektiv varroabekämpning. Att Bitidningen 7/ Gör som Hästrikets Bf, gå in för att göra avläggare, bland annat till att förse nybörjare med. verka för en förbättrad tillämpning av de metoder, som visat sig fungera bra i våra olika områden är ett led i den strävan. Tipsa och hjälp varandra till bättre resultat. Genom att bevaka ny kunskap och erfarenhet från andra länder, kan vi kanske också finna nya metoder, som ytterligare förbättrar överlevnaden. Kan vi gemensamt sänka vinterförlusterna med 10 %? Område 4: Avelsarbetet Härdigare bin med större genetisk bredd måste bli prio 1 i avelsarbetet. Genom ett 10 goda råd till biodlarna 1. Ha så många samhällen, som du hinner sköta med omsorg. 2. Gör minst en avläggare under Odla drottningar och byt till unga drottningar. 4. Bekämpa varroan noggrant i god tid. 5. Kontrollera resultatet av bekämpningen. 6. Ta bort sjuka och svaga samhällen. 7. Se och lär av de bästa invintrarna i föreningen. 8. Hjälp varandra (= de lyckosamma bistår med råd och dåd). 9. Invintra starka samhällen. 10. Utfodra med minst 15 kg foder. nytt synsätt på parningen kan vi nå detta utan att tappa det viktiga kravet på hanterbarhet. Möjligheterna till varroatoleransarbete måste uppmärksammas och startas på flera håll. Vågar vi inte misslyckas kommer vi heller aldrig att lyckas finna tolerantare bin. Målet är att minska behovet av bekämpningsinsatser. Område 5: Projekt Det kan finnas möjlighet att få projektstöd till åtminstone nya biodlares startkostnader för inköp av bisamhälle. En sådan projektbeskrivning skall tas fram till årets EU-ansökan. Ett projektupplägg för Leader-projekt skall arbetas fram och erbjudas organisationens distrikt och/eller föreningar. Vi behöver få ännu större tillgång till externa medel för att lyckas med våra mål. I BT skall vi kontinuerligt referera till redan genomförda och lyckade projekt ute i landet. Aktivitetsplan En aktivitetsplan för de olika områdena är nu under utarbetande. Vi måste tillsammans visa våra samarbetspartners att biodlingen är värd att satsa vidare på. Biodlingen skall framstå som en bransch med kraft att komma till rätta med nuvarande svårigheter och gå vidare starkare och friskare än förut. 5

6 Per Ideström I bigården Så här års i juli och augusti befinner vi oss på höjdpunkten i olika avseenden. Naturen står grön och flera av våra intressanta dragväxter har hunnit göra sig gällande. Våra bisamhällen ska nu vara som starkast och drar förhoppningsvis in nektar i större mängd om bara vädret är gynnsamt och det finns nektargivande blommor. Den värsta svärmfaran är över, men slappna ändå inte av helt. Nu står vi inför andra utmaningar. Honungen är vad många av oss har väntat på. Hur kommer den till, och vad kan vi göra med den? Vi måste också göra vad vi kan för att förbereda våra bisamhällen för vintern och nästa säsong. Vad kan och måste vi göra? Viktigt, kanske avgörande, är även hur vi väljer att tolka vår omvärld. Den omgivning som finns omkring oss kan många gånger te sig obegriplig. Hur vi tolkar den får stor betydelse för vilka beslut vi fattar, och vilka lösningar vi väljer för att komma tillrätta med de problem som oundvikligen dyker upp under resans gång. Personligen har jag valt att se nästan allting runt omkring mig i termer av processer, kretslopp och cykler. Det handlar om någon sorts dynamiska förlopp. Allting rör på sig, allting är på väg någonstans, ingenting står still. Födelse, liv, förökning, död, förmultning kan ses som både process och kretslopp. Processer finns av många slag; fysikaliska, kemiska, biologiska, men också ekonomiska, tekniska och sociala, och de bildar grunden för allt som vi har omkring oss. Att utvecklas som biodlare är även det en process. Per Ideström, Ulricehamn. Jag är 52 år och har i huvudsak försörjt mig som skattehandläggare. Biodlare har jag varit i 26 år. Mina specialintressen har blivit binas hälsa och genetik. Jag har varit aktiv på alla nivåer i BiodlarSverige. Just nu är jag ordförande i föreningen NordBi, men jag är också medlem i LigusticaBiodlarna. Jag har några Framgångsfaktorer. Dessa är Enkelt, Naturligt och Kontinuerligt. Man kan se dygnet som en cykel. Året är en cykel, årstiderna kommer och går. Även bisamhällets utveckling är en sorts cykel, såväl som en process. Vädret och klimatet kan vara cykliska företeelser, som i sin tur påverkas av cykler i ett ännu större sammanhang. Stillbildsteorin, en statisk tolkning Jag menar att vi alltför ofta har vant oss vid att betrakta allt som oföränderligt och givet en gång för alla. Då finns det ingen rörelse utan omvärlden illustreras bäst av en serie stillbilder där djup och dynamik saknas. Tillvaron framstår som endimensionell, och det korstryck av faktorer som utgör den korrekta verkligheten framkommer inte. Lösningen på många av biodlingens problem löses avgjort bäst med ett processtänkande. Det är de genetiska processerna som ska lösa våra problem med bl a Varroa destructor. Någon annan väg finns egentligen inte. Foto: Marcus Ideström Ljunghonung (geléartad flytande ) t v, blandhonung med inslag av bladhonung och hallonhonung. Foto: Erik Österlund Honung Hur honung blir till är en lång process. Det mesta av det som kallas honung har sitt ursprung i växters nektar, den söta vätska som produceras i många blommor för att 6 Bitidningen 7/8 2010

7 locka främst insekter till att pollinera växten. Det finns en mängd olika nektarproducerande växter, olika för var trakt, och dessa sätter sin prägel på den färdiga produkten. Hallon, raps, klöver, lind, mjölkört och ljung är några viktiga dragväxter. En del honungstyper har sitt ursprung i växtsafter, från frukter, eller direkt från sav som passerat igenom bladlössen. För att locka bina bör sockerhalten vara så hög som möjligt. I det sociala system som bisamhället utgör kan bina dela med sig av sin kunskap om var de viktiga nektarkällorna finns. På så vis kan mängden av dragbin snabbt öka kupans förråd. Efter en bra dragdag kan man på kvällen lyssna på hur bina brusande fläktar ut den fuktiga luften, och på så sätt sänka vattenhalten i den indragna nektarn. Andelen vatten brukar i allmänhet stanna på mellan %. Först då kan man egentligen börja tala om honung istället för om nektar. Vattenhalten är betydelsefull. Är halten för hög kan honungen nämligen börja jäsa, och under vintern kan detta ställa till problem. I binas hantering tillsätts också enzymer. Detta förändrar proportionerna sockerarterna emellan, rörsocker omvandlas till fruktsocker och druvsocker. Innehåller honungen mycket druvsocker kan den kristallisera tämligen snabbt. I Sverige gäller detta framförallt rapshonung. Är halten fruktsocker mer påtaglig dröjer kristalliseringen längre, eller, ifråga om t ex ren ljunghonung, dröjer det mycket länge. Ett bisamhälle klarar oftast vintern och kommande vår bra på kilo honung, (eller socker och honung). Skörd och försäljning Nåväl, vi biodlare vill ha honung. I de flesta fall är detta skälet till att vi håller bin. Om vi tar binas honung måste deras förråd ersättas med något annat. Det handlar om olika typer av sockerlösningar. Vanligast är fortfarande vanligt strösocker (rörsocker) löst i vatten. Skatta honung kan man göra då och då under säsongen, eller också väljer man att ta allt på en gång i samband med den så kallade slutskattningen. Först efter slutskattningen ges de stora sockergivor som utgör vinterfodret. Ibland kan invintringen med fördel påbörjas tidigt. Ju varmare väder, desto lättare tar bina sockerlösningen. Det är viktigt att bina inte sliter ut sig i onödan sent på hösten i kall och Bitidningen 7/ Honungsram mogen att skörda. Foto: Erik österlund fuktig väderlek. Biodlaren måste skörda honungen först när den är mogen, när vattenhalten är tillräckligt låg. För att i fält avgöra detta brukar man bara skörda de ramar som bina nästan, eller helt, har täckt med vax. Denna honung är som regel färdigprocessad. När det gäller rapshonung, framför allt från höstraps, kan man behöva vara lite snabbare. Numera är det inte så ovanligt att biodlaren fortsätter avdunstningsprocessen hemma i slungrummet. Med hjälp av avfuktare och fläktar kan vattenhalten sänkas ytterligare. Med en så kallad refraktometer kan sedan den exakta vattenhalten avgöras. Med en tillräckligt låg vattenhalt kan honungen inte jäsa alls. I slungrummet bör öppet vatten undvikas. Vanligtvis slungar vi vår honung, silar den, samlar den i stora kärl, rör den för att motverka bildandet av stora kristaller, och häller upp den på lämpliga burkar när konsistensen är den rätta (smörig/ krämig). För att påskynda en gynnsam kristallisering kan man ympa honungen med, förslagsvis, en burk från förra året, eventuellt förvarad i frysen. Våra produkter Vad efterfrågar våra kunder? Kunskapen om vilka möjligheter som finns kan vara ganska dålig i konsumentledet. Det skadar inte att vi informerar vår kundkrets om vad vi kan erbjuda. Man kan sälja sin honung som den är utan krusiduller. Det fungerar utmärkt. Men det finns en massa kul grejer att göra. Sorthonung kallas det när honungen i burken kommer från i första hand en enda växt. Sådant är mindre vanligt i Sverige än i en del andra länder. Till och med om burken verkligen innehåller t.ex. endast hallonhonung, så saluförs den ofta inte som sådan. Kunderna känner ju inte till begreppet. I Sverige är det vanligaste enhetshonung, det vill säga att honung från en massa olika växter hamnar i samma burk. Av olika skäl kan det vara en praktisk lösning. På senare år har ytterligare diversifieringar på den svenska honungsmarknaden sett dagens ljus. Flytande honung tycker kunderna om. Tyvärr kristalliserar som regel den svenska honungen ganska raskt efter att den hamnat på burk, om man burkat den klar och flytande. I ett fall löste man detta genom att tillsätta fruktsocker (med ursprung från sockerbetor). Kunderna tyckte mycket om produkten, men den fick då inte längre kallas honung. EU har kategoriska regler om detta, som i stort sett har implementerats av Livsmedelsverket. Ingenting får nämligen tas bort eller sättas till om produkten skall saluföras som honung. I samband med detta kan man också nämna möjligheten att smaksätta honungen. Det är mycket uppskattat av en del kunder. Oljor, godkända för livsmedelshantering, kan tillsättas honungen och ge den en smak av citron, mandarin, kardemumma, eucalyptus eller något annat. EU:s regelverk innehåller dock inget om en sådan möjlighet till dispens (om produkten ska kunna kallas honung). Förberedelser för nästa år I juninumret 2010 av American Bee Journal publiceras en artikel av Jerry Freeman (My Recipe for Successful Beekeeping). Efter att ha odlat bin i över tjugo år, gjorde han ett uppehåll på tjugofem år, för att 7

8 Varroan och dess följdverkningar är biodligens största problem idag. Då man ser vinglösa bin i samhället, framför allt fler än något enstaka, är kvalster-/virusmängden för stor. Även om det är mitt i dragsäsongen bör man överväga åtgärd. En bra idé är att ta nedfallsprov under några dagar för att få en uppfattning av mängden kvalster. Foto: Erik Österlund. sedan åter börja odla bin. Situationen var nu helt annorlunda. Nu handlar väldigt mycket om binas hälsa, vilket gjorde att han fick nära nog lära om allt på nytt. Förutom saker som drottningbyte, svärmning och vinterfoder handlar det i övrigt nästan bara om varroakvalstrets mycket negativa påverkan på binas liv och hälsa. Den erfarenhet som Freeman gjorde hemma i USA skulle han mycket väl kunnat ha gjort här i Sverige. Om det fanns något som i ett slag helt skulle förvandla situationen för biodlarna, så skulle det vara en permanent lösning på varroafrågan. Det är något vi alla borde arbeta för att uppnå. Om vi avser att fortsätta med biodling även nästa säsong så måste vi åtgärda den stigande populationen av varroakvalster i våra bisamhällen. Ett mindre antal kvalster tål bina, olika mycket för olika bisamhällen. En del framavlade stammar av bin tål kvalstret riktigt bra. Behandlingen måste ske så tidigt att bisamhället inte tar skada av ett alltför högt kvalstertryck, framför allt inte de senare generationerna inför invintringen. Skaffa dig därför en god uppfattning om kvalsterangreppet och behandla i tid. Bitidningens tidigare nummer är fulla med instruktioner avseende detta. Läs dem. Invintringen bör göras så tidigt som möjligt efter att den sista honungen skördats. Skulle slutskattningen inträffa redan i juli kan du ägna dig åt att servera sockerlösningen i småportioner. Detta kommer bina att uppfatta som ett drag, och yngelsättningen ökar. Det är bra. I en del trakter bör man möjligen fundera över om man ska ge pollenersättning då näringssituationen inför vintern kan vara kritisk om inget naturligt drag finns. Ta också hand om de drottningar du odlat. Om du odlat ett överskott kan du spara dem som verkar bäst. Jag föreslår att du väljer de mest hygieniska drottningarna (helst frystestat yngel). Du bör i augusti kunna se vilka de är, då de nya drottningarna nu bör vara omgivna av sina egna bin. Friska, starka bisamhällen, med unga starka drottningar, i slutet av sommaren bildar en bra grund för kommande säsong. Varroatolerans i världen och i Sverige Vi talade ovan om en permanent lösning på varroafrågan. Hur går det egentligen med det arbetet? Ja, här i Sverige har det från officiellt håll inte gjorts mycket för att åstadkomma tolerans. En del privata initiativ har tagits, men det är allt. För några år sedan presenterade dock Professor Ingemar Fries, Sveriges Lantbruksuniversitet i Ultuna, resultatet av sin studie på Gotland, det så kallade Gotlandsförsöket placerades 150 bisamhällen i åtta bigårdar i området på Gotlands sydspets. Efter tre år (2002) återstod endast 15%, och efter ytterligare ett år (2003) återstod blott 6% av de ursprungliga bisamhällena, inklusive en svärm från samma år. En stabilisering sker under 2003 och Sedan sker en ökning av antalet överlevare under 2005 då försöket avbryts, men bina finns kvar. Vid denna tidpunkt, då antalet samhällen är i stigande, återstår 3,3 % av de ursprungliga bisamhällena (som alltså har hållit sig vid liv hela tiden) och åtta samhällen som uppkommit genom svärmning (från de 3,3 %-en) under åren I absoluta tal så finns nu 13 levande bisamhällen av ursprungligen 150 kvar i försöksområdet. 8,6 % efter sex år. Det kan vara svårt att säkert utesluta slumpens inverkan på försök som detta, men Fries och hans kollegor (Rosenkrantz och Imdorf) menar ändå att utgången bara kan förklaras av en anpassningsprocess hos bina, kvalstren eller både bina och kvalstren. Man menar också att biodlingsnäringen, genom att utföra bekämpningsåtgärder mot kvalstret, undanröjt det evolutionära selektionstrycket. På detta sätt har man omöjliggjort den anpassningsprocess som annars skulle ha ägt rum. Man avslutar rapporten med att påpeka att ytterligare experiment måste utföras för att deras slutsatser ska kunna bekräftas. Enligt min uppfattning är detta klartext för att det handlar om en genetisk process. Frågan vi bör ställa oss är hur vi bäst utnyttjar den kunskapen. Under en ganska lång rad av år har olika, framförallt amerikanska, bitidningar publicerat artiklar och undersökningar där forskare och biodlare menat sig ha uppnått betydande avelsframsteg vad gäller tolerans mot varroakvalstret. I några av fallen påstår man rakt ut att de bin man avlat fram inte längre besväras av kvalstret. De mest kända fallen är John Kefuss i Toulouse i Frankrike, och Daniel Weaver i Texas, USA. De av er som vill läsa om flera exempel kan gå in på och läsa Finns det några verkliga överlevare?. I april i år anordnade Svensk Biavel en konferens i Uppsala med det uttalade syftet att driva utvecklingen av varroatolerans i Sverige framåt. Huvudtalaren på den konferensen måste Marla Spivak från Minnesota, USA, sägas vara. Marla Spivak har under många år arbetat, bl.a. med hjälp av insemination, med att öka graden av hygieniskt beteende i den stam av bin som numera kallas Minnesota Hygienic. Hennes föredrag 8 Bitidningen 7/8 2010

9 Aktuellt i juli/augusti I andra kulturer är flytande honung det som gäller. Populariteten ökar i Sverige. Byt gamla och dåliga drottningar. Ett sätt är att ha tillsättningsburen stängd i två dygn och sedan öppna för utätning. Fodra gärna med honungs- eller sockerlösning. Kolla kvalsternedfallet tidigt för ev tidiga åtgärder. Foton: EÖ. Påbörja invintringen så tidigt du kan. Om bina drar in litet hösthonung är bara bra (om det inte är cementhonung). Det blir en bra blandning med sockret, Skatta honung. Om du väljer att skatta flera gånger kan det vara dags att ta hem honung från tidiga drag nu. Vårraps och hallon kan vara aktuella. Höstraps skall redan vara tagen. Liksom från t ex maskros om du producerar sorthoung. Ta inte all honung, utan lämna minst ett par fulla ramar, eller mer beroende på vad du förväntar dig av den närmaste tiden. Sälj honung. Dina kunder gillar flytande honung. Låt dem få det, och ta betalt för den servicen! Glöm inte att tala om att honungen kommer att kristallisera vad det lider. Den honung du inte säljer direkt måste du behandla efter alla konstens regler. Honung som inte säljs färsk bör säljas med en mjuk och smörig konsistens. Kornig honung ger dig dåligt rykte. Undvik det. Mata avläggare eller produktionssamhällen om det behövs. Den svenska sommaren är nyckfull. Kalla, regniga somrar måste arbetet inriktas på att hålla samhällena vid liv. Låt det kosta både tid och pengar. Om bisamhällena inte är starka tillräckligt när hösten kommer kan din tid som biodlare vara över nästa vår. Det vore synd. Byt drottningar. En del av dina drottningar har blivit äldre än två år. Andra har inte riktigt motsvarat dina förväntningar. De bör bytas ut nu eller senast i samband med invintringen. Använd gärna de drottningar du odlat själv, de mest hygieniska. Du kan naturligtvis köpa dina ersättningsdrottningar istället. Mitt tips är då att du frågar drottningodlaren om han har testat för hygieniskt beteende. Det har han nog inte, men det ger honom i alla fall något att fundera över. Kontrollera kvalstertrycket. Ett alltför högt kvalstertryck under sommaren och hösten innebär nästan säkert att du är utan bin nästa vår. Om du inte har skaffat dig tillgång till mer motståndskraftiga bin måste du vara noggrannare att behandla och behandla så tidigt som möjligt. Efter förstaskörden kan vara en lämplig tidpunkt. Se efter i äldre nummer av Bitidningen hur du gör. Står dina kupor mer isolerat klarar du dig som regel bättre än om de står i en omgivning med mycket bin. Var uppmärksam på dina bin, men gör för säkerhets skull ett nedfallstest. Slutskatta och börja invintra. Om du är tidigt ute bör du dra ut på fodringen så att bina stimuleras till yngelsättning. På så sätt kan du få fina bisamhällen som klarar vintern med glans. Kom ihåg att du gör bina en stor tjänst om de slipper arbeta med att dra ner sockerlösning i kall och fuktig väderlek sent på hösten. Det är ett av skälen till att det är en bra idé att lämna åtminstone en del honung som foder. Observera att det finns bin som inte klarar sig särskilt bra på bara honung under vintern, speciellt honung som ger mycket slagg i tarmen. Bin som stammar från sydliga breddgrader med stor vinterförbrukning kan höra dit. Överväg pollenersättning. Bristande näringsförhållanden på sensommaren ger dåliga övervintringar. Naturen är förhållandevis ensartad på många håll i Sverige, och dåliga eller obefintliga sensommardrag är inte ovanligt. var mycket uppmuntrande. Inför konferensen hade jag mailkontakt med Spivak. Jag frågade henne då vad hon ansåg om de många rapporter som förekommit, och som hävdade att toleranta bin frodades på flera håll runt om i Bitidningen 7/ världen. Hon sade då att hon visserligen hade läst samma rapporter som jag, men att hon hade hört talas om att toleransen inte hade hållit i sig när bina hade förts till andra platser. Hennes uttalande måste betraktas som högintressant, och kan snart komma i en särskild belysning hos oss här i Sverige. Drottningar från Kefuss biodling i Frankrike har införts till Sverige. Kommer de att klara sig här hos oss? per.idestrom@naturligbiodling.se 9

10 Foto: Anders Wiklund/Scanpix bin till Kronprinsessparet Michael Cornell Sveriges Biodlares Riksförbund överlämnade ett gåvobevis på två kompletta bikupor till Kronprinsessparet i samband med deras lysning den 1 juni. Dessa bikupor är avsedda att finnas på Haga i framtiden. Lysningsgåvan överlämnades av förbundssekreterare Michael Cornell, ordförande Jonny Ulvtorp och Stockholmsdistriktets ordförande Lotta Fabricius Kristiansen under lys- ningen den 1 juni på kungliga slottet. Det praktiska arrangemangen kommer att ske utifrån de önskemål Kronprinsessparet har själva och praktiskt genomföras tillsammans med SBR:s Stockholmsbiodlardistrikt. Kronprinsessan är sedan tidigare hedersmedlem i Sveriges Biodlares Riksförbund. 10 Bitidningen 7/8 2010

11 Stadsbina dina nya grannar! En funktion som många kanske vet om men inte inser den fulla vidden av är den enorma mängd pollinering som honungsbin står för globalt beräknas dess värde till hisnande 1500 miljarder kr. Sverige och i Stockholm har vi på senare år sett en nedgång i bipopulationer, I vilket ofelbart leder till sämre skördar och artspridning. Vi i Parkpollination, som startades 2009, vill aktivt bidra till pollineringen då det är viktigt för de fungerande ekosystem som vi är beroende av. Vårt arbete sker tillsammans med Djurgårdens stadsdelsförvaltning genom ett s.k. brukaravtal, vilket innebär att en enskild person eller grupp kan sluta avtal med Stockholms kommun att bli brukare av en viss bit mark en fantastisk möjlighet att engagera sig för sin närmiljö. Parkpollination vill därigenom praktiskt påvisa att naturen är levande även i staden. Det är viktigt att förstå samspelet mellan människan och naturens funktioner som vi i slutändan är beroende av för vårt eget välmående. Samtidigt som vi arbetar för detta får vi möjlighet att tillverka ekologisk, närproducerad honung. Våra två första bikupor finns i Stora Skuggan i Stockholms innerstad, men vi har höga förhoppningar om att utöka antalet kupor i Stockholm och därigenom öka intresset för urban biodling. Parkpollination Josefina Oddsberg, Sieglind Wallner, Ezmeray Elcim, Pim Bendt, Nils Göransson, Toomas Saarne, Karolina Lisslö, Elin Israelsson En av kuporna. Inivigning av bikuporna i samband med en internationell workshop. Deltagarna placerade solrosor på Plattan på Sergels torg. Uppe på taket under ett grönt träd står en bikupa. Parkpollination en del av hela gruppen. Alla kunde inte vara med på bilden. Bitidningen 7/

12 SBR:s Avelskommitté Krister Linnell Per Thunman Klas-Olof Ohlsson Drottningodling/Avel Drottningen märks blå 2010 Mitt sätt att tillsätta drottningar Om vi skall vara ärliga så finns det bara ett begränsat antal sätt att på ett säkert sätt tillsätta drottningar till ett normalt bisamhälle. Oftast väljer man nog det man först hörde talas om genom att ha lyssnat på andra rutinerade drottningodlare och sedermera prövat sig fram. Blev bara antagningen god, så tror jag man kände sig trygg i detta och gärna fortsatte på den inslagna vägen. För min del började tillsättningen av drottningar precis så som jag beskrivit. Men vid ett besök på Halland Väderö träffade jag träffa den numera bortgångne legendaren inom drottningodling, Hans Sahlin, som fick mig på andra tankar. Hans sålde en egen tillverkad nätram i två delar som omslöt hela den utbyggda vaxkakeramen. Man släppte in drottningen däri och utestängde samhällets övriga bin. Det var viktigt att kakan skulle innehålla utkrypande bin och honung. Idén vara att ungbina alltefter som de kläcktes tog hand om drottningen medan hon började lägga ägg i avsedda celler. Efter något dygn kunde övriga bin i samhället passera in till drottningen genom att tugga sönder ett tidningspapper. Drottningen togs emot vänligt och antagningen var näst intill 100 %. Det verkade som att bina accepterade den nya drottningen pga att hon hade hunnit börja lägga ägg och samtidigt blivit omhändertagen av ungbina. Jag köpte en sådan nätram av Hans, men insåg snart att en sådan inte räckte långt eftersom man oftast behövde sätta till flera drottningar samtidigt. Jag lyckades inte köpa fler av Hans utan hittade liknande i redskapshandeln tillverkade av plast. De var betydligt mindre, smidigare och billigare. Dessa drottningtillsättningsburar är numera ett måste för mig och ger samma goda antagning som Hans nätram. Jag använder en påsticksbur som trycks fast. Den fungerar bra för mig. Så här gör jag numera Vid tillsättning av en nyparad drottning i bisamhället, letar jag först upp den gamla drottningen och dödar henne. Därefter går jag genom samhället i sin helhet och ser till att inga viceceller är uppdragna. Jag tar sedan reda på en utbyggd ram med täckt yngel där ungbina håller på att krypa ut. Viktigt är också att det finns mat och plats för den nya drottningen att lägga ägg. Jag trycker nogsamt fast plasttillsättningsburen (kan vara av olika material ex. ståltråd/nät) så att inga bin kan komma in mellan vaxet och burkanten. Viktigt är också att buren sitter fast när man sedan sätter tillbaka ramen i samhället. Genom luckan på burens framkant släpper jag in den parade drottningen. Viktigt är att inte glömma att stänga luckan efter att drottningen släppts in. Inga bin får komma in i buren den vägen. Inne i buren finns nu bara den nya drottningen och de utkrupna ungbina. Drottningen tas omhand av dessa bin. Sätt sedan tillbaka ramen med den påsittande buren i mitten av yngelrummet. Efter något dygn har övriga bin ätit sig in under burkanten och antagit drottningen. Detta sätt att tillsätta drottningar passar i stort sett, när som helst på säsongen. Metoden har gett mig ett bra resultat, varför jag kan rekommendera den, om ni nu vågar lämna ert tidigare sätt. Lycka till! /KL Leta upp en plats med utkrypande yngel, tomma celler och lite foder. Foto: Per Thunman. 12 Bitidningen 7/8 2010

13 Drottningtillsättning Jag har hållit på med biodling i 30 år och provat olika metoder. Ingen metod är väl säker till 100 % men de nedanstående sätten är de jag numera använder. Den metod jag funnit bäst är att använda påsticksbur. Är det en avelsdrottning som skall tillsättas gör jag en avläggare före tillsättningen. Är det en bruksdrottning gör jag det direkt i det samhälle som skall ha en ny drottning. Jag letar efter en ram med utkrypande yngel och celler med honung. Från den borstar jag bort alla bin och trycker fast påsticksburen så att den täcker ett område med öppna celler, utkrypande bin och honung. Om det inte finns honung stryker jag på en tesked honung i några tomma celler. Jag trycker ner buren så att den verkligen tätar mot kakan. Jag tar sedan drottningen och stoppar in henne i buren genom den lilla luckan som jag sedan stänger. Ramen sätter jag sedan mitt i yngelklotet. Efter någon dag tittar jag i samhället om de eventuellt har dragit upp några egna drottningceller. Dessa tar jag då bort. Den nya drottningen brukar fortfarande gå i buren med de nyutkrupna bina. Hon kan dessutom redan ha lagt ägg i de tomma cellerna. Efter ytterligare några dagar gör jag samma kontroll. Drottningen har då oftast kommit ut ur buren genom de gångar samhällets bin har gnagt upp och är accepterad av samhället. Om hon ännu inte gått ut tar jag ändå bort buren. Jag har även använt mig av en utätningsbur ibland. Det har ofta fungerat speciellt när jag tillsatt en drottning av samma ras som samhällets tidigare. /PT Hur jag tillsätter drottningar Avläggare I avläggare använder jag utätningsbur (drottningförsändningsbur). Jag tar bort följebina och hänger in buren mellan ramarna i avläggaren. Som utätningsfoder använder jag Apifonda, det färdigblandade foder som finns att köpa hos biredskapsförsäljarna. I bisamhällen med drottning Först måste den gamla drottningen avlägsnas. Sedan använder jag oftast drottning- Bitidningen 7/ tillsättningsbur, en rund gallerbur som trycks fast i vaxet på en ram. Jag väljer ut en ram med utkrypande bin, lite tomma celler och lite foder. Där trycker jag fast buren. Sedan släpper jag in drottningen i buren. Bina gnager på vaxkakan så att drottningen kommer ut och hon har då hunnit få samhällets doft. Ett alternativ till denna metod är att använda två ramar (10x10mm) klädda med myggnät. På en yngelram, som avståndsstiften har tagits bort på, fästs dessa nätramar på var sin sida av yngelramen med hjälp av t ex klen järntråd och spik. Se gärna till att det är något hål i vaxkakan så drottningen har tillträde till båda sidor. Den yngelram som väljs skall ha utkrypande yngel och foder. Drottningen får gå instängd på denna ram något dygn för att sedan släppas lös i samhället. /KOO 13

14 Preben Kristiansen Bihälsokonsulent Bihälsa Övervintringen Under perioden 29 april till 30 maj genomfördes en webbaserad enkätundersökning angående övervintringen Det kom in svar från 751 biodlare som den 1 oktober 2009 tillsammans hade samhällen. Den 1 maj fanns det samhällen kvar, vilket innebär förluster på 24,7 % (korrigering har gjorts beträffande de samhällen som köpts eller sålts under perioden 1 oktober 2009 till 1 maj 2010). En biodlare som invintrade drygt 600 samhällen har av ännu outredda orsaker haft mycket stora förluster, och om data från den biodlaren tas ut ur statistiken uppgår förlusterna till 21,5 %. Hur stora förlusterna var i grupen av samhällen med respektive utan varroa framgår av figur 1. I frågeformuläret fanns det möjlighet att ange faktorer som biodlaren anser vara huvudorsak till förlusterna. Vilka svarsalternativ som fanns i formuläret och hur stor andel av de 751 biodlare som angett de olika faktorerna visas i figur 2. Svaga samhällen hösten 2009, som har angetts av mer än 20 % av biodlarna, är den faktor som förutom annan orsak angetts i de flesta fall. Många har också angett utsot och jag har fått in många rapporter om att detta även förekommit i ett stort antal av de överlevande samhällena. De faktorer som angetts i flest fall under annan orsak är: angrepp av möss och kvävning till följd av många döda bin i kupan eller igenisade flusteröppningar. Undersökningen visar på stora vinterförluster, större än på väldigt många år. Men det som undersökningen också visar är att antalet bisamhällen i början av säsongen 2009 och i början av säsongen 2010 i stort sett är oförändrat. De 681 biodlare i undersökningen som besvarat frågan angående samhällen i fjol hade totalt samhällen den 1 maj 2009 (de som inte hade samhällen då har inte tagits med). Den 1 maj i år hade de enligt de inkomna svaren samhällen. Från 1 maj till 1 oktober 2009 ökade antalet samhällen hos de 681 biodlarna till , dvs. en ökning med mer än 30 %. Redovisning av fler resultat från undersökningen finns på och kommer även publiceras i ett senare nummer av Bitidningen. Kolla angreppsgraden Även om nedfallsundersökning inte ger en exakt uppfattning om hur mycket kvalster som finns i ett samhälle är det ändå ett snabbt och enkelt sätt att få hum om angreppsgraden. Att känna till denna är Figur 1. Förluster i samhällen med respektive utan varroa samt i samhällen där biodlaren angett Vet ej på frågan om varroa. N anger antal bisamhällen. viktigt för att kunna vidta åtgärder i rätt tid. Ju högre angreppsgraden är desto tidigare måste åtgärd vidtas för att få friska vinterbin. Jag rekommenderar därför att inte senare än början av juli genomföra en nedfallsundersökning med hjälp av ett varroainlägg eller en botten med uppsamlingsskiva (se figur 3). I broschyren Varroabekämpning med ekologiska metoder som kan laddas ned från (sökväg: Bin och Biodling > Bihälsa > Bisjukdomar och parasiter > Varroa) finns information om när och hur varroa bör bekämpas i förhållande till angreppsgraden. Figur 2. De olika svarsalternativ angående huvudorsak till förlusterna och andel biodlare som angett de olika faktorerna. Eftersom det fanns möjlighet att ange fler faktorer är summan mer än 100. Antal biodlare = 751. Spärrboxmetoden Visserligen är det inte många som använder spärrboxmetoden för bekämpning av varroa. I undersökningen angående övervintring angav 5 biodlare med totalt 168 bisamhällen att de tillämpade metoden På möten och kurser kommer frågan om metoden ändå ofta upp så jag tänkte här tipsa om att den finns beskriven i Jordbruksverkets broschyr Bekämpning av varroakvalster med spärrboxmetoden som kan laddas ner från samma sida som nämnts ovan. 14 Bitidningen 7/8 2010

15 Behandling med myrsyra Visst är behandling med myrsyra inte oproblematisk. Bland annat kan behandlingen ge skador på såväl bin som yngel och den kan även leda till drottningförluster. Det senare förekommer dock som oftast enbart vid överdosering eller annan felanvändning. Effekten kan också variera rätt mycket mellan såväl samhällen som mellan olika år. Ändå kan myrsyra vara ett värdefullt moment i ett bekämpningskoncept eftersom det är det enda medlet som har effekt på kvalstren i det täckta ynglet. Genom en korttidsbehandling med myrsyra kan man snabbt och relativt enkelt reducera kvalstermängden strax efter slutskattningen och således säkra friskare vinterbin. Hur man kan gå tillväga finns beskriven i ovan nämnda broschyren samt i figur 4. Sköt om avläggarna Såväl data från undersökningen angående övervintringen som de rapporter jag fått in från en del biodlare tyder på att det framförallt är avläggare och svaga samhällen som strukit med under den långa vintern. Det är viktigt att avläggare hela tiden sköts så att de blir tillräckligt starka för att övervintra. Yngelproduktionen får inte avstanna under sommaren, det skall således hela tiden finns tillräckligt med foder i samhället samt plats för drottningens äggläggning. Avläggarna bör därför drivfodras, i synner- Figur 3. Genom att kolla nedfallet kan man få ett hum om varroaangreppsgraden i samhället. Var dock uppmärksam på att myror och tvestjärtar kan plocka bort kvalster och att antalet som återfinns på skivan således kan vara lägre än det antal som trillat ned. Foto: Ingemar Fries Figur 4. Myrsyran sprids med en doseringsspruta på en wettexduk placerad direkt på ramlisterna. Om doseringssprutan, som kan köpas på apoteket, förses med en plastslang blir det enkelt att fylla den direkt från flaskan med myrsyra. Koncentration på myrsyran är 60 % och dosen är 2 ml per ram. (Total mängd per samhälle bör inte överstiga 40 ml oavsett antal ramar). Om bina rusar ut ur kupan direkt efter att myrsyran tillförts, avbryts behandlingen och dosen reduceras eller behandlingen skjuts upp till en svalare tidpunkt på dygnet. Behandling med myrsyra skall inte ske vid temperaturer över 25 C. Har duken placerats direkt på ramlisterna, så är det bäst att ta bort den inom ett par dagar, annars biter bina sönder den eller kittar fast den. Foto: Preben Kristiansen. het om det saknas drag. Dessutom skall ramar med mellanväggar eller nyutbyggda kakor tillsättas vid behov. I mindre enheter där man inte kan tillsätta nya ramar är det viktigt att avpassa fodringen så att inte kakorna fylls helt med foder och därmed förhindrar drottningens äggläggning. SBR Quinnor besökte biredskapsförsäljare SBR Quinnor i Skåne hälsade på i Joel Svenssons Vaxfabrik i Munka-Ljungby. Bengt Svensson hälsade oss välkomna, visade oss runt i affären. Visade olika kupor med tillbehör. Förklarade vad man ska tänka på angående vikt av ram full med honung. Storlek på ramen har stor betydelse. Visade även skyddskläder för biodling, och vad man mer behöver i biodlingen. Vi fick gå runt och titta och jämföra olika produkter. Vi blev bjudna på kaffe med fralla. En mycket lyckad dag! Nästa träff blir i augusti då vi ska bli informerade hur man ska bekämpa varroa. Ulla Nilsson Vi hade nöjet att ta emot SBR Quinnor under en lördagförmiddag i slutet av maj. Jag måste säga att det är härligt att se så många biodlartjejer på en gång som är så engagerade och formligen strålar glädje och in- Bitidningen 7/ tresse för sina bin! Vi gick igenom en hel del av sortimentet, där en stor del av tiden gick åt att diskutera vilket ramformat som var det optimala för kvinnor. Vidare till skyddskläder, diverse handverktyg, material för honungshantering. Det blev mycket vända och vrida på produkterna och vi på Joels Svennssons Vaxfabrik stod till hjälp med att vidarförmedla det man hört i butiken av biodlartjejer vad som har varit bra och mindre bra. Vidare fanns det ju inte en tyst minut vid fikabordet, utan stämningen var på topp och det diskuterades som sagt flitigt om hur man ska bedriva sin biodling om man är kvinna! Bengt Svensson SBR QUINNOR i SKÅNE Nu är det dags med nästa träff. Lördagen den 14 augusti kl ca Vi träffas i Skånes Djurpark. Preben Kristiansen informerar om bekämpning av varroa. Senast den 10 augusti vill vi ha svar om du kommer. Ingrid Hallberg tel eller iok.hallberg@hotmail.com Ulla Nilsson tel eller Ulla_nilsson_45@hotmail. com Välkommen till en trevlig träff! Ulla o Ingrid 15

16 Hur är det med proteintillgången? Helge Tjønnås Det är mycket viktigt att hålla starka bisamhällen, både för att få honung, som är vår intäktskälla, men också för att hjälpa dem att vara friska. Enkelt uttryckt, är ett bisamhälle starkt, klarar det som regel att hålla sjukdomar borta, och vi får honung! Skall bisamhällena bli tillräckligt starka för att kunna ge skörd från ett tidigt drag måste de få proteiner, både för att producera yngel och för sin egen skull. Det får de vanligtvis från bibröd(pollen) lagrat i kakorna över vintern eller från tidigt pollendrag. Men kommer det några kalla nätter på vårkanten kan äggläggningen stanna upp och bina kan missa en hel del nya bin som annars skulle byggt upp samhället. I Norge har finns ett proteintillskott som heter Kvikkpollen. Det innehåller bland annat sojamjöl, olika slags socker samt divese enzymer. Apifonda är ett energifoder som innehåller inverterade sockerarter. Fodrar man med Kvikkpollen och Apifonda samtidigt får bina både energi och proteiner på en gång. Bina tar gärna dessa tillskott. Läggs kakor av detta direkt ovanpå ramarna blir det stark värmeutveckling i samhället och stimulerar drottningens äggläggning. Man måste se till att bina har tillgång till vatten innan fodringen med protein börjar, då yngelsättningen kräver mycket vatten. I pollenfattiga områden är det speciellt viktigt med pollenersättningsmedel för att hålla igång drottningen. Får man inte tillräckligt med bin i kupan får man heller ingen honung när draget kommer. Får man mycket bin i kupan kan samhället svärma. För att motverka den risken kan man flytta upp yngel över spärrgallret, använda en sk snelgrovebräda och styra flygbina till en toppavläggare eller man kan göra avläggare/dela på samhället. I höstas hade vi ett mycket dåligt ljungdrag i Norge och i våras fick många rapporter om svaga bisamhällen i dessa områden. Dåligt ljungdrag hos oss och inget annat sensommardrag resulterar vanligen i svaga bisamhällen nästkommande vår. Invintrar man bina med gamla bin på hösten istället för med unga förlorar man ofta många samhällen på vintern och de kvarvarande är ofta svaga. Vinterbin Man brukar ofta säga att vinterbina föds i slutet av juli. Och att de äter upp sig på proteiner de första levnadsdygnen och lagrar protein i kroppen till att använda till fodersaftproduktion till ynglet kommande vår. De blir alltså ambin nästa vår, och för att spara sig skall de göra så litet som möjligt fram till dess. Då är det mycket viktigt att vinterbina får tillräckligt med proteiner (pollen) strax efter födseln. Men ibland kan det vara dåligt drag i juli och framåt och därmed lite pollen i naturen. Man har tagit ifrån bina sommarhonungen (kanske också från yngelrummet och då tagit med ramar med mycket pollen/bibröd i). Foderförrådet är inte så stort och utifrån kommer inte så mycket. Drottningen drar ner på äggläggningen. Blir samhället stimulerat nu genom att man tillför pollenersättning uppfattar bina det som ett drag och drottningen fortsätter att kägga ägg. Hittar de pollen i naturen har de protein till vinterbina. Gör de inte det kan pollenersättning bli räddningen. Slutsatsen blir att det är särskilt under två perioder som det är viktigt att drottningen inte drar ner på äggläggningen, i juli och framöver då vinterbina bildas, och tidigt på våren speciellt med kalla nätter. Då kan det vara till stor hjälp att ge bina pollenersättning. En bit plast läggs över Kvikkpolldegen och Apifondan (man kan använda den som Apifondan är förpackad i) för att inte detta skall torka ut och bli hårt. Artikeln är översatt från norska Birøkteren nr , s 118 och anpassad något för svenska förhållanden av Erik Österlund. Översättarens kommentar: I Sverige kan man köpa proteintillskott som heter Neopoll och Nektapoll. Båda innehåller inte bara pollenersättning utan också riktigt pollen. Vid proteinfodring är det en fördel om också riktigt pollen tillförs. Man kan också själv samla pollen under rikligt pollendrag och fodra under pollenfattiga tider om behov finns. 16 Bitidningen 7/8 2010

17 Bikärra Bosse Malmgren Äntligen har jag hittat en motsvarighet till min barndoms mjölkkärra. Visserligen var den av trä med järnskott hjul i motsats till den kärra jag upptäckte i en annons. Vitsen med denna typ av kärra är den låga lastytan. Jag skruvade samman kärran och testade med några bikupor och en back för bigrejor. Och se själv! Den fungerade i vår branta sand- och stenbacke. Den kostade mig 1500:- + transportkostnader och efterkrav, totalt Bitidningen 7/ :-. Naturligtvis kom den från Norrland! Denna typ av låga kärror var kanske vanligare där. Ring Öbako i Härnösand, tel Kärran kan spara många ryggar! Kånka på en full skattlåda, 20 kg, i mer eller mindre oländig terräng, sliter på ryggen. Det jag saknar är ett par klossar eller byglar på undersidan baktill för att hindra att färgen skavs bort på sten eller cement med därmed följande rost. Jag fick kärran bara för några dagar sen och har inte hunnit fixa det och inte heller att måla bräderna som skydd om (snarare när) den blir kvar ute. Jag avser även linda handtagen med en skinnremsa eller nåt lämpligt som inte är lika halt som det lackade röret. Och istället för en korg av plast för bigrejor, en cykelkorg eller annan korg i metalltråd, så att den tål att hänga en varm rökpust på. Min duktiga medbiodlare Gitte ser du på bilden. bosse@bogi.se 17

18 Lars-Martin Liljenvall SBR:s Vetenskapliga Råd Varroabekämpning med tymol Vid sidan av andra bekämpningsmedel som används i ekologisk biodling finns produkter på tymolbasis till förfogande i Europa. Här återges erfarenheter av Anton Imdorf av tymolpreparat. Anton Imdorf arbetade fram till 2008 som forskare vid det schweiziska Centret för Biforskning i Liebefeld. Där ägnade han sig främst åt alternativa metoder för bekämpning av varroa. Imdorf har över tjugo års erfarenhet av arbete med behandling med tymolpreparat för bekämpning av varroakvalstret. Tymol är ursprungligen en eterisk olja som finns som beståndsdel i timjan och oregano. Detta ämne, som kommer till användning vid varroabekämpning, är inte huvudsakligen ett växtextrakt. Produkten framställs syntetiskt under högt tryck med meta-kresol och propen. Dess egentliga inverkan på varroakvalstret är inte helt känd. Man förmodar att kvalstren förgiftas genom att inandas tymol vilket sedan leder till döden. Tidigare försök har visat att tymol inte har någon negativ påverkan på ynglet om medlet bara används under en kortare tid. För att få en garanterad god inverkan måste koncentrationen under behandlingstiden ligga mellan 5-15 μg per liter luft. Den koncentrationen har ringa påverkan på bisamhället. De i Tyskland tillgängliga produkterna, Apiguard (gel, 12,5 g tymol)) och Thymovar (impregnerad duk, 15 g tymol)), är framställda i syfte att i normalfallet ge denna koncentration. Doseringen anpassas efter bistyrkan (se bruksanvisning till produkten). Första behandling början i slutet av juli eller börjana av augusti. Lätt utfodring innan behandling rekommenderas. Andra behandlingen ges efter en riklig utfodring. Behandlingstiden är två till fyra veckor per tillfälle. Vid temperatur under 15 plusgrader avtar medlens verkningsgrad. Under behandlingstiden bör flustret minskas och ingen fodring ske för att minska luftgenomströmningen som försvagar effekten. Ett varroagaller bör vara på plats innan behandlingen börjar så man kan följa effekten av behandlingen. Placering Under behandlingen brukar bekämpningsmedlet placeras ovanpå de översta ramarna. Thymovarremsorna kan placeras antingen inne i ena hörnet av kupan eller mitt för den främre kupväggen. För tillfredsställande avdunstning är det även viktigt med ett luftmellanrum till täckningen på minst en cm. Generellt kan sägas att varroabehandling med tymol ger bättre resultat i paviljonger med isolerade väggar än i fristående kupor. Väderleken spelar också en betydande roll. En temperatur mellan 20 och 30 grader ger ett avsevärt bättre behandlingsresultat. Tjugo års erfarenhet av tymol visar på framgångsrika resultat med i snitt procents effekt på varroakvalstret. Detta resultat ligger helt inom ramen för konceptet för alternativ varroabekämpning. Motståndskraft och biverkningar Varje tymolanvändning efterlämnar en liten återstod som kan ge smak i honungen. En kontroll bland biodlare som i tio års tid använt tymol visar emellertid att koncentrationen låg under det schweiziska toleransvärdet på 0,8 mg tymol per kilogram honung. En överdosering av medlet kan dock göra att toleransnivån överstigs. De eventuellt kvarvarande resterna är inte ens smakmässigt förnimbara. Då rester av tymol ökar i vaxet under behandligen måste preparatet avlägsnas direkt efter avslutad behandling. Påföljande säsong har allt avklingat och oönskade rester försvunnit. Om bekämpningsmedlet placeras för nära ynglet kan detta skadas. För att motverka röveririsken som kan förekomma vid tymolbehandling kan alla samhällen i bigården behandlas samtidigt. Några kommentarer Inom ramen för en alternativ och meningsfull bekämpning av varroa är tymol ett bra val. Arbete med tymolprodukter kräver dock fingertoppskänsla och erfarenhet för att fungera bra. Personer allergiska mot tymol bör avstå från att använda detta medel. I områden med kyligare klimat och senare dragperioder lämpar det sig bättre med användning av myrsyra då tymol ger bäst effekt vid högre temperatur. Källa: Anton Imdorf, Varroabekämpfung mit Thymol, Deutsches Bienen Journal 17 (2009): Bitidningen 7/8 2010

19 Honungsburkar glas eller plast? Per Thunman Jag har sett att den honung jag förvarat något år i plastburkar mörknar något och blir lösare än den som förvarats lika länge i glasburkar. Förklaringen kan vara att plasten släpper igenom vattenånga så att vattenhalten ökar. För att undersöka om så var fallet mätte jag vattenhalten med en refraktometer och den var 20 %. Honungen som var i glasburkar var ljusare och hårdare och hade bara 18 % vatten. För att testa detta lade jag silicagelpåsar i olika burkar. Silicagel är ett ämne som absorberar fukt och dessa påsar används i förpackningar med fuktkänsliga instrument mm. Jag hade sju påsar som jag efter att ha torkat dem i en varmluftsugn i några timmar placerade i tre plastburkar och tre glasburkar efter det jag vägt dem med en mycket noggrann våg. Den sista påsen fick ligga lös tillsammans med burkarna. Burkarna var av den typ som används som förpackning för 500 g honung. Burkarna placerade i en korg tillsammans med den lösa silicagelpåsen i ett fuktigt utrymme. Med ca en månads intervall vägdes sedan påsarna och viktökningen Vikter på respektive burk i gram Glasburk 215,6 Metallock 14,3 Plastburk 14,1 Plastlock 4,7 noterades. Viktökningen per månad var ca 0,032 g för dem som förvarades i plastburkarna och 0,005 för dem i glasburkarna. Detta motsvarar ca 1% för plastburkarna och 0,2% för glasburkarna. Är inträngningshastigheten beroende av mängden absorberande ämne? För att undersöka detta lades 3 påsar vardera i en plastburk och en glasburk. Påsarna vägdes på samma sätt som tidigare. Den procentuella viktökningen var obetydligt mindre än tidigare men skillnaden var fortfarande ca fem gånger till glasburkens favör. Den begränsande faktorn var tydligen inte vattendiffusionen genom plasten i detta försök. Att honungen i plastburken skulle absorbera 1% vatten per månad är mycket osannolikt så någonstans finns en gräns för hur mycket vattenånga kan tränga igenom per månad. Tiden har inte räckt till för att finna denna gräns. Hur påverkas honungen? Sannolikt kommer vattenhalten i plastburken bara öka med några tiondels procent per månad. Under ett års förvaring kanske man har ökat halten till över de 20% där honungen påverkas. Vad skall man välja? Plastburkarna har fördelen av att vara lätta. Man kan utan svårighet bära hem 100 burkar i ett litet paket. 100 glasburkar kräver ett annat transportsätt. Båda materialen kan återvinnas. Glasburken kan återanvändas. Tittar man på den miljöbelastning burkarna har ser man att plastburken är lite bättre om man bara använder burken en gång. Metoden som använts är eco indicator99. Belastningen ges i mpt (en enhet för att kunna jämföra äpplen och päron ) Resultat om vardera burken används 1 gång. Om man återanvänder glasburken minskar givetvis dennas belastning. När det gäller Disposal kan man se att det blir lite pluspoäng för plastpurken då den ger energi vid förbränning (-värde) men det är väldigt lite. Hänsyn har inte tagits till den miljöbelastning som uppkommer vid transport av burkarna. Bitidningen 7/ Sammanfattning Om man avser att förvara honungen mer är ett halvår eller i mycket fuktig luft är glas det bästa alternativet. Nackdelen är att de är tyngre att hantera. 19

20 Hälsa på Elsie Kristina Bäckström Vill du veta hur en nybörjarkurs i biodling ska se ut? Fråga Elsie Johansson från Hjo, hon vet. Hon har haft nybörjarkurser varje vår i över 10 år. När BT träffar Elsie är hon på ett av alla vårens studiebesök. Hon och hennes nybörjargrupp hälsar på hemma hos Arne Johansson utanför Skövde. Här går de runt och tittar på slungrummet och på hans fiffiga bipaviljonger med öppningsbara sidor. De pratar drottningodling och provsmakar smaksatt honung. Vi brukar besöka så många biodlare vi kan under en kurs. Det blir kanske en sex, sju stycken. Dessutom har vi en föreningsbigård vi kan gå till en gång i veckan, berättar Elsie. Det är ett vetgirigt gäng som drar runt i bigården under Elsies beskydd och det märks att eleverna som kommer med henne från Tidaholm gillar sin lärare. Om man frågar Elsie vad som är viktigast att lära nybörjarna svarar hon kort och gott renlighet och uppsikt. Naturligtvis ska man inte vara nere i kupan hela tiden men man ska inte heller vara rädd för att undersöka hur det står till. Varroan har lärt oss att man måste sköta sina bin mera aktivt än man gjorde förr. Vikten av renligheten har hon och andra i Tidaholmstrakten fått lära sig den hårda vägen. De senaste åren har trakten drabbats av amerikansk yngelröta och som bitillsynsman har hon fått vara med och se hur sorgligt det är när sjukdomen blossar upp. Nu ser det ut som om smittan hejdats, tack och lov. Man tror inte att det ska vara så besvärligt att bli av med förrän man drabbas. Vi har fått dra väldiga lärdomar av det här, suckar Elsie. Hon har rutin, minst sagt. Elsie har hunnit fylla 87 år, hon har varit bitillsynsman sedan 1992 och hemma i systerns trädgård står bina, sex samhällen som fortfarande gör Elsie så innerligt glad. Särskilt på våren. Jag tror att vi biodlare blir gladare än alla andra när våren kommer. Binas favorit. Elsie Johansson mitt bland bolltistlarna. Vart tog drottningen vägen? Mitt i lektionen om drottningodling rasade hela härligheten i backen. Regenten återfanns oskadd. Tidaholmsgruppen samlas kring Arne Johansson vid hans bipaviljong med uppvikbara sidor. 20 Bitidningen 7/8 2010

21 Kombinationsbotten ny modell Pasaga Ramic Kombinationsbottnen har omskrivits i Bitidningen två gånger redan. Dels i nr 10 från 1998 och dels nummer 6 från 2000 i artikeln Samla pollen, nyttigt och lönsamt för både bin och människor. I samma nummer publicerades en bild på kombinationsbottnen i genomskärning, så att biodlarna själva kunde tillverka sina egna. Här ser du hur den modifierats så att du får idéer hur du kan förbättra de kombinationsbottnar du tillverkar själv. Under arbetet med kombinationsbottnen upptäcktes en del brister med pollensamlarna, så det blev nödvändigt att göra förbättringar. 1. Pollenet innehöll mycket skräp. 2. Plattan där pollenet föll var svårarbetad, eftersom bina klistrade fast den med propolis. 3. När pollensamlaren inte användes, behövde den tas ut och tog därmed upp förvaringsplats. Förutom bristerna med pollensamlaren dök det upp ett behov av utökade funktioner som: 1. Att hindra drottningen från att flyga ut. 2. Utsläpp av drönare. 3. Bättre ventilation. 4. Varroabekämpning. 5. Motverka röveri. Numera är pollansamlaren fastsatt i en stång som kan roteras så att den är i eller ur funktion. Samlaren och lådan för pollen är i bottnen hela tiden, och behöver inte tas ur under vinterhalvåret och ta upp onödig plats. Man behöver inte längre lyfta på lådorna när man samlar pollen, och mängden skräp som förut fanns i pollenet är nu försvinnande liten. För att förhindra svärmning räcker det med att sätta på pollensamlaren med samlaren i funktion, och drottning- en kommer inte att kunna lämna kupan. Dessutom samlar man pollen under tiden. För att släppa ut drönare räcker det med att stänga av pollensamlaren, och då kan drönare lämna kupan. Den gamla kombinationsbottnen var 10 centimeters djup, den nya är 12 centimeter, och därmed bättre ventilerad. Det större djupet möjliggör också lättare varroabekämpning, och avlägsning av drönaryngel utan att man behöver lyfta på lådorna. När man börjar tillsätta skattlådor, då sätts bottenskivan i vinterläge, så att bina bygger drönarceller under ramarna. Dessa tas bort genom att man öppnar luckan på baksidan och skär ut vaxet med drönaryngel. För att förhindra röveri stänger man till utgången med hjälp av den träkloss som finns där. Man vrider den ett kvarts varv så att ingången blir mindre. Pollenkammen kan fällas i samlarläge eller i öppet läge med spaken till vänster, utan att lyfta på lådorna. Bitidningen 7/

22 Biodlarkartan.se Christian Liljeberg Biodlarkartan ( är ett försök att samla Sveriges biodlare och deras bigårdar på en karta, för att intresserade lätt ska kunna överblicka var bigårdarna finns och vilka bisorter/biraser som används. Bakgrunden är att jag som blivande biodlare (förhoppningsvis nu i sommar, jag är medlem i Falkenbergs lokalavdelning) flera gånger har funderat på var ett bi hör hemma när jag får se det i naturen eller i trädgården. Finns det en biodlare i närheten som jag inte känner till? Jag tänker att det finns säkert andra som också haft den tanken. Idén föddes att markera ut på en karta var Sveriges biodlare, stora som små, har sina bigårdar. Jag formulerar det så med tanke på att inte alla biodlare har sina kupor precis runt knuten där de bor. Jag tänkte också att det kunde vara intressant att ange vilken typ av bin som används i respektive bigård, samt bigårdens ungefärliga storlek i antal samhällen. När man sedan klickar på en bigård för att visa information om den får man dessutom se en cirkel som symboliserar ungefärligt dragområde. Biodlarkartan.se drivs av mig som privatperson och det finns inget ekonomiskt vinstsyfte bakom idén. Det handlar alltså om ren nyfikenhet. Kenth-Inges bergsäkra drottningtillsättning Tillägg förra numret av Bitidningen hade Kenth-Inge Wallgren några I skötseltips. Ett gällde drottningtillsättning. Ett tillägg kom inte med som i dragfattiga tider är värdefullt. Det var så självklart för honom då han först skrev att han inte tänkte på att påpeka det då. Och redaktionen tycker det är ett viktigt tillägg. Om man sätter en skattlåda med kladdiga/nyslungade ramar (som suttit några timmar på ett starkt samhälle och därmed fyllts med mest ungbin) på en ny botten vid sidan eller en bit från modersamhället kan den locka till sig tjuvbin från när och fjärran, speciellt då det är dåligt med nektar i naturen, dvs då det är dåligt drag för bina. Man måste naturligtvis ombesörja en minimal ingång/ fluster, 10x10 mm räcker. Tjuvar ger sig annars på den drottning man satt till avläggaren. Man kan naturligtvis flytta kladdavläggaren med nytillsatt drottning till ett mer bifritt område under de få dagar drottningen behöver på sig för att få igång äggläggningen. Kom också ihåg att ta bort säkringen för foderkammaren på försändningsburen så att drottningen kan komma ut i samhället. Red. Om man formar en bit nät runt en penna och placerar över ingångshålet till avläggaren så att det sticker ut en decimeter åt varje håll försvårar det kraftigt för tjuvbin eftersom de flyger direkt på doften, dvs på nätet direkt framför ingångshålet, medan avläggarens bin hittar, eftersom de först har gått ut rätt väg åt sidorna. Vid transport kan man stoppa igen hålen med skumgummitussar. Foto: Erik Österlund 22 Bitidningen 7/8 2010

23 Besök i grekiska bigårdar Sven Olof Haraldsson, Åtvids Bf Under mina vandringar på den grekiska halvön Kassandra i början av oktober -09 passerade jag otaliga bigårdar. Kuporna stod i långa rader, oftast direkt på marken lutande åt olika håll. Utmed en byväg räknade jag till 100 kupor. De flesta med en låda med öppningar även på baksidan. Värmen till trots, uppemot 30 grader, syntes ingen tillgång till vattenanordningar. I tömda saltvattenspooler kunde man se tusentals bin ligga döda på bottnen. Även på sandstränderna och i havet var det rik förekomst av bin som förgäves sökte släcka sin törst. Vid passage av en bigård, kom vår vandringsgrupp väl nära kuporna. Flygbina verkade väldigt irriterade och flera av oss, även jag, råkade ut för stick. Som biodlare fick jag ett bra tillfälle att berätta om hur man snabbt avlägsnar gadd och giftblåsa. Alla ville höra mer om biodling och det blev en uppskattad paus i vandringen. Eftersom vi alla var deltagare i en hälsoresa, blev det allmänna samtalsämnet dagarna efteråt om honungens betydelse i kosten. På marknader såldes honung i olika burkstorlekar till ett pris av 7,50 Euro per kg, vilket motsvarar ca 80 kr. Vid téstunder på hotellet fanns alltid flytande honung för hugade gäster. Bitidningen 7/

24 Några tips Lars-Göran Arvidsson Fågelmatare Jag anser att alla som har varroa, oavsett behandlingsmetod, bör skära drönarlarver. Detta för att när larverna till vinterbina utvecklas, ha så låg infektionsgrad som möjligt. Vad gör man då med de utskurna kakorna? Jag har tidigare här i BT skrivit att man kan frysa in dem och ge till småfåglarna under vintern. Gissa om det är populärt! För att lättare kunna mata fåglarna har jag tagit en drönarram, kapat överlisten längs båda sidolisterna och på ena sidan häftat på ett 1x1 cm metallnät. Sedan har jag gjort en ram av hörnlist som passar utanpå ramen och likaledes häfta ett nät på ramens insida. Jag placerar drönarkakor i ramen och lägger på hörnlistramen. Allt ihop hålls samman med ett kraftigt gummiband. I ramen har jag fäst ett snöre för att hänga upp det hela vid min fågelmatningsplats. Primitivt, enkelt och billigt, men det fungerar. Går säkert att göra både snyggar och mera sofistikerat. Etikettborttagning Jag får tillbaks ganska mycket honungsglas, både från egen produktion och från andras. Det kan vara knepigt att få bort gamla etiketter och det är klistret som ställer till besvär. Efter en del experimenterande har jag hittat en teknik som funkar ganska bra. Blötlägg burken i kallt vatten, gärna över natten. Skrapa av så mycket papper du kan med Kenth-Inge-Kupan. För aktiv biodling. Miljövänlig, ergonomisk, med mycket nytänkande i. Över 30 års erfarenhet av storbiodling För mer info ring: Kenth-Inge Wallgren Tel Tillverkas på beställning av I LOVE HJO HONEY FOR YOU Grevbäck, Bikupan Hjo Pris: 5.120:- + moms Min fågelmatare med drönaryngel. lämpligt verktyg t ex en gammal kniv. Sedan sprayas etikettresterna och klistret med Superavfettning (biltillbehör finns bl a på OKQ8). Låt verka en stund. Sedan kan man gnida bort klistret med lite hushållspapper eller en kökssvamp (typ Scotch Brite). Ev får man använda lite mera avfettning eller annat lösningsmedel (tändvätska går bra). Ställ gärna burken upp och ner på en gammal tidning när du sprayar och var helst utomhus. När etiketten är borta måste burken diskas noggrant. Jag kör mina i diskmaskin på högsta temperatur och med diskmedel i både för- och huvuddisk. Koll på gamla ramar Jag flyttar oftast inte upp hela lådor utan plockar mycket med ramar. För att då hålla reda på vilka ramar som suttit i yngelrummet under vintern tar jag vid vårens första undersökning häftpistolen och sätter en klammer i varje ram. Dessa ramar försöker jag sedan i möjligaste mån få bort från yngelrummet under säsongen, för att sedan efter slungning sortera bort till nedsmältning. Någon enstaka klamrad ram kan ibland bli kvar även nästa vinter. Våren efter får den två klamrar och får absolut inte vara kvar ännu en vinter. Detta är för mig ett bra hjälpmedel att ha fräscht vax i yngelrummet. Storbiodling i Jordandalen med anatoliska bin för 3000 år sedan nr 7/ av BT kunde vi läsa om den I 3000-åriga bigården i Tel Rehov i Jordandalen, från strax efter kung Salomos tid. Utgrävningarna har fortsatt. Bigården mitt inne i staden kan ha omfattat så många som 200 bisamhällen i cylindriska lerkupor ca 80 cm långa och 40 cm i diameter. Man har hittat rester av arbetsbin, drönare och yngel i några av kuporna. Utifrån dessa har man lyckats göra morfometriska undersökningar och konstaterat att bina skiljer sig från det inhemska bi som finns där idag, det syriska biet. Det enda nu levande bi som de 3000-åriga bina liknar är det bi som finns i vissa områden av Turkiet idag, det anatoliska biet. Forskarna tänker sig två olika förklaringar. Antingen att detta bi var inhemskt för 3000 år sedan eller att biodlarna importerat bin från Anatolien till sin biodling, inte så olikt vad biodlare gör idag. Om de anatoliska bina var inhemska på platsen då, kan detta bero på att klimatet var mer gynnsamt än idag. De relativt rymliga bikuporna talar för detta. Man vet också att landskapet var mycket mer skogbeväxt runt Medelhavet än idag. Stora skogar påverkar klimatet positivt. Red Källor: Bakluckan på en av de kupor som grävts fram. Foto: Hebrew University. 24 Bitidningen 7/8 2010

25 Honungsbin modell för klimatsmarta robotar Gunnel Molén Honungsbin använder inte bara ögonen utan även antennerna när de går in för landning. Det har ett forskarteam vid Lunds universitet, under ledning av Marie Dacke, visat i sin forskning. 1 Genom att amputera antennerna på vissa bin såg forskarna att bina inte klarade av att landa på en plan, horisontell yta. Upptäckten kom som en överraskning, då man tidigare trott att de endast vägletts genom synen. Honungsbin lyckas ofta utföra komplicerade flygmanövrar i naturen, utan att krocka med träd och annat som kan vara i vägen, trots en minimal hjärna med endast ett hundratal nervceller. Nu planerar Dacke att överföra kunskapen om binas fenomenala flygmanövrering för tillverkninga av små självflygande helikoptrar. Hon hoppas att sådana robotar ska kunna förbättra storstädernas miljö- och trakfiksituation, genom att skicka mindre paket och leveranser med robotorna istället för med budbil. Sådan slags biomimetik, det vill säga att man avsiktligt studerar naturen och sedan överför lärdomarna till mänsklig ingenjörskonst, är nu ingenting nytt. Det är många, både finurliga och nyttiga produkter, som skapats den vägen. Ett enkelt exempel från vår vardag är de så praktiska kardborrebanden, som tillverkarna hämtat inspiration till från växtriket. En ganska ny produkt är ett superlim som framställts genom att kombinera studierna av geckoödlans förmåga att häfta fast på olika ytor och musslornas klister, som fäster på hala stenar. 2 Listan kan göras lång, den här typen av forskning har pågått länge. Tillbaka till honungsbina. Deras unika design och goda minneskapacitet är omvittnad sedan länge och har påvisats i flera forskningsstudier. Mest känd är kanske deras karakteristiska bidans, en avancerad kommunikationsform för att informera varandra var närmaste föda kan hämtas. 3 Bin kan även minnas ett mänskligt ansikte, åtminstone under några dagar. Det visade några forskare i Cambridge för en tid sedan, genom att från början koppla ett ansikte tillsammans med belöning, för att sedan plocka bort belöningen. 4 Alltsammans inte illa utifrån en hjärna av ett knappnålshuvuds storlek. KRAINERDROTTNINGAR från Hälsingland Parade på egna parningsstationer 300 kr Parade i hemmabigården 200 kr Lev. i turordning under juli-aug. från Olle Nilsson eller Urban Elfberg urban.elfberg@helsingenet.com Källor: 1. x?programid=406&artikel= articles/2007/07/20/12809.html 3. Bee_learning_and_communication 4. New Scientist 2005 vol 188 dec 10 sid 22. Biets hjärna är inte större än ett knapphålshuvud med endast ett hundratal hjärnceller. Antennerna har fler funktioner än man tidigare trott. Foto: Bo Lundberg. Bitidningen 7/

26 Vi har laddat upp inför säsongen med både stort o smått. Du är välkommen med Din förfrågan. Honungsslungare Skälderhuskupan, en rejäl kupa som tål tuffa tag. Har Du vår katalog 2010? Om inte, Ring Refraktometer Digitala & Analoga Glasburkar i plastpaket, pallpriser, 350, 500 samt 700gr. Samt sexkantsburkar i olika storlekar. Flexikupan - LN & HLS Datumstämpel Rökpust Utflykt med nybörjarkursen eller föreningen? Ring oss så bokar vi en tid. Barnhandskar Skinnhandskar Avtäckningsrulle Ovan finns ett urval av bra skyddskläder, för små som stora biodlare, mer finns i vår katalog Joel Svenssons Vaxfabrik, Skälderhus, Munka-Ljungby Tel: , Fax: , Det går bra att beställa via hemsidan, tel, brev, Bitidningen mail 7/8 eller 2010 fax. Hemsida: E-post: info@joelvax.se. Lördagar stängt i Juli. Semester v.30-31

27 Marknaden Buckfastdrottningar odlade efter stationsparade mödrar utvalda i testserier, kan även fås med monticola och egyptiskt arv, vilket resulterat i virushärdig och robust avkomma. Zon 1. Leif Hjalmarsson , epost leif.hjalmarsson@tele2.se RAMLIST LN, Norsk, o Svea OB 3:50, Borrad 4:00. Hoffman, LN 4:50, Langstroth 4:75 Tillverkning av alla förekommande biramar. Frakt tillkommer. Tel 0223/13180 Honung köpes! Vi hämtar grovsilad honung hos Dig, lånar ut tunnor och palltankar. Snabb betalning - bästa marknadspris. Krav, ljung och skogs betalas extra. Mats Karlsson , Göran Sundström Säljes material mm Bi&Biodlingstillbehör Smedgatan 1, Svedala. Östra Industriområdet (vid Moltex) Öppet: April-September Måndag Lördag Övriga tider efter överenskommelse Tel , , , Återförsäljare för Joel Svensson. Samma priser som i katalogen. Biredskap Freddy Duwe, Vårsta. Malmtorpsv. 19, Grödinge. Öppet måndagar. Sommaröppet även fredagar. Tel , Öppet hus Trogsta Honung Lör. 10 juli kl 13. Anmälan obligatorisk. Karta, tel, e-post: Tankar, rörverk, tidur, sump, pumpar,sjölis. Stig Jonsson Skövde ramars motorslunga Vändbar pris: 2800:- Björn Berglund Elgon Bidrottningar Bidrott, gula ita. Bisamhällen, kupor, honungspump Arne Håkansson Hanöparade Buckfastdrottningar Även oparade och friparade Jan Eklund Buckfastdrottningar från Sörmlandskusten säljes. Se sep. annons sid. 1. Thomas Rafstedt Buckfastdrottningar m. KDKhärstamning. Nils Thuresson nils.thuresson@kund.biknet.se Carnica/Krainer F1 snälla, produktiva, friska. 225:- + moms och frakt Kent-Inge. Elgon avlade för hälsa, gott temperament, god skörd och svärmtröghet. L Karlsson Buckfastdrottningar, från Zon 2. Friparade 300:-, Öparade 500:- Dispens från SVJ finns för att skicka via Ultuna till hela landet. Säljes efter tillgång fr, v. 26 Bengt Nyrén tel Köpes Buckfastbin, 2 samhällen, Svea köpes. Kolonist Stockholm, snaraast.tel 08/ Svärm eller avläggare till nybörjarkurs köpes. Tierps Bf Tel till Monica. Bisamhällen köpes Bisamhälle köpes snarast. Tel Buckfastdrottningar från Sörmlandskusten. Vänliga, svärmtröga o produktiva mödrar. Testade mödrar. Parade på rasparningsplats. Oparade fr. juni 125 kr. Parade fr. slutet juli 325 kr. Moms o exp.avgift tillkommer. Beställ i god tid! Thomas Rafstedt (KRAV) infra.kart@swipnet.se Honung Köpes Svensk Landskapshonung Grovsilad, med vattenhalt under 20%. Ingen leverans för stor, ingen för liten. Rune Axelsson, Småland, Lars Hedlund, Gotland, Gunnar Henningsson, Värmland, Lars Höglund, Norrland, Östen Härdell, Östergötland, Ove Kaye, Dalsland, Håkan Lantz, Östergötland, Dan Levin, Sörmland, Bo-Göran Nilsson, Skåne, Lars Pettersson, Värmland, Anders Wizping, Småland, Bitidningen 7/