Innehållsförteckning. Information. Info om Ordföranden. GOD JUL och ETT GOTT NYTT ÅR förbundets 40:de verksamhetsår!

Transkript

1

2 Innehållsförteckning Info om Ordföranden 2 Kyo jiujitsu 10 årsjubileumsläger 3 Lördagen den 13e november Julläger hos JK Kano, Göteborg 6 Hur jag mötte gevärsmannen med blotta händerna 10 Familjenytt 13 Min väg 14 Veteranföreningen SHIAI 15 Traditionellt klubbläger Halmstad 16 Tekniker i vårt minne 17 Instruktörsläger i Linköping 18 Mitt besök i Japan 20 Vårens läger 21 Julerbjudande 22 Information KNUTPUNKTEN (K) Svenska Jiujitsuförbundets (SJF) Informationsblad är förbundets nyhets- och informationsorgan till klubbar och medlemmar i förbundet. Innehåll, med text och bilder, sammanställs av redaktionen. Det står redaktionen fritt att ändra eller stryka i inskickat material. Bilderna får ej användas i andra sammanhang utan upphovsmannens skriftliga tillstånd. Info om Ordföranden Ulf Jacobson Fritz Schubert Vår förbundsordförande Ulf Jacobson har pga. sjukdom beordrats vila en tid framöver. Han har därför valt att entlediga sig från alla uppdrag inom SJF och koncentrerar sig nu på ett tillfrisknande och lite senare efter helgerna förhoppningsvis åter vara aktiv på mattan. Fram till årsmötet i mars 2011 tillträder därför förbundets hedersordförande Fritz Schubert att tillsammans med övriga styrelsemedlemmar leda förbundsarbetet de första månaderna av jubileumsåret. Han var SJF:s ordförande från starten 1971 fram till 1994 (undantag några år utomlands!) och han ledde även en stor del av instruktörsutbildningen. Flera av dessa instruktörer fick bra yrkesbefattningar mycket tack vare utbildningen inom SJF. KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Informationsblad distribueras på Internet via Svenska Jiujitsuförbundets hemsida: Redaktionen består av: Kurt Durewall, ansvarig utgivare, Caroline Torstensson, layout. Fritz Schubert, Marja Nilson, Johan Flakberg. Material skickas till: marja@kurtdurewall.com Foto: Där inget annat anges: DW-Foto, Göteborg Utgivningsdatum: 2010/12/13 Omslagsbild Daninstruktör Johan Flakberg, Halmstad instruerar. Klubbinstruktör Henrik Kumm Oskarshamn, pistolhotar Kurt Wicke från Uddevalla. Ulfs roll som ansvarig utgivare av Knutpunkten tar undertecknad på sig fram tills ny ordförande valts på årsmötet. Tack! Tack Ulf för alla Dina insatser som ordförande under nästan två år. Din fina uppstyrning av förbundets ekonomi efter förra styrelsens fiasko är verkligen lovvärt. Vi gläds alla åt att Du nu också har klarat Din kroppsliga kris och att Du snart sliter med oss på mattan i Dojon igen. Styrelsen och redaktionen vill här önska alla våra jiujitsuutövare en riktigt GOD JUL och ETT GOTT NYTT ÅR förbundets 40:de verksamhetsår! Kurt Durewall 2

3 Kyo jiujitsu 10 årsjubileumsläger Helgen den 22 och 23e oktober så bjöd jiujitsuklubben Kyo i Göteborg in till riksläger med anledning av sitt 10 års jubileum. Klubben Kyo som bildades för 10 år sedan fanns tidigare i form av spårvägens jiujitsuklubb (som bildades i mitten på 70-talet) men då man bestämde sig för att börja ta in tränande utanför spårvägen så bildades Kyo som då hyrde in sig i hos karateklubben Banzai på Hisingen. Efter ca sex år på Banzai så började klubben leta efter egna lokaler och hamnade på Sörredsgården i Torslanda där klubben numera finns i egna större lokaler. Monika Hallberg, klubbens verkliga stöttepelare, ledde ett uppskattat inledningspass med en hel del nya övningar. En rad förväntansfulla svartbälten väntar på TKordförandes signal att starta lägret. Klubbkompisarna Johan Flakberg och Bo Forsberg övar glatt frigöring från halsgrepp. Foto: Emil Bergvall. Kurt Durewall visar au-waza i frigöringstekniken. Bo Forsberg angriper med struptag. 3

4 Uppmärksamma deltagare suger verkligen i sig av Kurts rika teknikregister. Arne Ivar Hansen från Oslo-klubben överräcker i samband med den goda middagsmåltiden, sin klubbs fina gåva till ordförande Emil Bergvall. Mitt under lördagen så åkte alla tränande iväg till en kontorslokal där alla serverades en mycket god gulasch i kombination med ett givande föredrag av Thomas Crona. På kvällen samlades en del av dom tränande på restaurang New City på Torslanda torg och åt god mat och lite jubileumstårta. Biträdande Riksinstruktören Benny Ericsson JK Seisin överlämnar klubbens jubileumsgåva till klubbordförande Emil Bergvall. Söndagen löpte på i minst lika bra tempo och vi fick bland annat träna Au waza, mer teknikträning och äta mer tårta. Lägret kändes mycket lyckat och totalt med instruktörer och arrangörer så deltog drygt 30 personer. Vi från klubben Kyo tackar för alla fina presenter och alla som deltog och gjorde lägret så lyckat och roligt. Hälsningar, Emil Bergvall JK KYO:s klubbledning firar 10 år tillsammans med Norsk Judo og Jiujitsuklubbs betydligt äldre deltagare. Norska klubben firar 50 år till våren och inbjuder då hela Sverige till sitt jubileumsläger. 4

5 Lördagen den 13e november 2010 Då var det läger i Oskarshamn. Närmare bestämt ett klubbläger... Vi i Oskarshamn hade en SUPERDAG med två av Sveriges "toppinstruktörer". Göteborgarna Felikss Straumits och Anders Velén. Temat var: Från detalj till batalj.vi vågar väl även påstå att vi hade yngsta deltagaren i Sverige på vårt klubbläger. Vi körde igenom ett antal angrepp där skillnaden mellan 150 systemet och 200 systemet poängterades. Gammalt vs nytt. Efter detta gick vi in på detaljer (Au-waza). Något som dock inte fastnade på bild var de två avslutande passen där vi körde stressträning med en för mig ny och intressant vinkling som måste upplevas. Berättar inte mer här då det kan användas i framtiden och måste upplevas. Det sista passet var det så kallade bataljpasset som i god anda gav oss en smak av hur det kan vara. Hetsigt tempo, trångt och mycket folk. Det var avslutningen på träningen. Fofo: Henrik Kumm Efter det samlades vi hemma hos mig för en kort återhämtning innan vi gick ner på byn för att ta en kall dricka och en härlig middag på en lokal pub. Under vår återhämtning passade vår trollkarl på att roa oss med sina kunskaper. Vi fick under dagen träffa "Rocky" och sedan upplevde vi vad man kan göra med ballonger. Kort sagt en fantastisk dag från början till slut! Henrik Kumm 5

6 Julläger hos JK Kano, Göteborg Natten till lägerlördagen 4 december hade det snöat ganska ymnigt så det var både tyst och vitt i stadens centrum. Väl inne i JK Kanos välkända lokaler, där verksamheten bedrivits i inte mindre än 35 år, möttes vi av trotjänarna Anders Velén, Malin Knoop och Felikss Straumits som tillsammans med klubbens nyare förmågor städade det sista i Dojon. Dessutom förberedde de mellanmål och bryggde kaffe med pepparkakor åt de långväga gästerna. Över 50 deltagare stod uppställda exakt kl då aktiviteterna startade på mattan. Klubbinstruktören Felikss ledde en skön, varierande uppvärmning innan indelning i grupper skedde. Mycket glädjande var att över 20 deltagare var Dan-graderade och de blev en separat träningsgrupp. De flesta av dessa är ju i sina hemmaklubbar instruktörer så denna helg var de som kalvar på grönbete. De tränade, testade tekniker, trivdes tillsammans och gladdes åt att få ägna sig åt egen utveckling. Jiujitsu-ergonomi är numera ett populärt inslag i vår jiujitsuutbildning och Riksinstruktör Kurt Durewall delar frikostigt med sig av sin stora yrkeskunskap inom ergonomin, vilken ju baserar sig på just våra jiujitsuprinciper. Alla jiujitsutränande har ju några eller någon äldre anhörig som man med liten inblick i detta kan hjälpa på flera sätt. Lilla Dojon hade denna helg mörklagts dvs inga lampor eller dagsljus kom in. Här gav instruktören förutsättningen för träningen för de olika grupperna i tur och ordning och så släcktes ljuset och man bara hörde och anade att det förekom fysiska övningar. Idén är ju bra att man ska kunna lära sig ana en annan människas närhet och att då kunna agera med minsta möjliga kraft. Mörkret gör ju annars att angreppsformen kan tyckas vara värre än den är i verkligheten. Arrangörsklubbens Felikss Straumits hälsar de närvarande Dangraderade välkomna till det traditionella jullägret i Göteborg hos Jk Kano. Felikss värmer upp hela skaran inför två härliga dagars träning. Malin Knoop, JK Kano angriper Sussie Lorinder, Roslagens JK, med kedja. 6

7 Jiujitsu-ergonomi. Här övas på det praktiska Rautek-greppet, alla bör kunna för hjälp i vård och vid olycksfall. Mörkerträning helt becksvart i lokalens bortre del och det blev många överraskningsmoment. Marie Tedenrud, JK Hontai Karlstad på väg att angripa Magnus Dahl från Jk Bjerred. Trängda angrepp. Henrik Kumm angrips bakifrån av Arne Ivar Hansen, Norge och Felikss Straumits framifrån med kedja. Klubbinstruktör Bo Forsberg, Halmstad leder engagerat grönbältesgruppen. 7

8 På eftermiddagen fanns även möjlighet för några högre graderade att få göra en s.k. nivågenomgång på sin tekniska status. Riksgraderingskommittén denna dag bestod av Biträdande Riksinstruktören Benny Ericsson samt Daninstruktörerna Olof Danielsson och Johan Flakberg. När man har roligt går ju som bekant tiden fort. Det blev dags för stretching, exemplariskt genomförd av klubbinstruktören Bo Forsberg från Halmstad och sedan välbehövlig föda. Särskilt roligt denna lördagskväll var att nästan samtliga lägerdeltagare även var med på den gemensamma middagen. Det blev trångt i det bokade restaurangrummet, men stämningen var både varm och gemytlig. Vi är ju från träningen ibland vana vid s.k. trängt läge. Denna afton behövde inte vi flytta på oss, och servitörerna kunde av förklarliga skäl inte heller komma fram varför det blev övning i att med glidande händer och minsta möjliga kraft skicka mat och dryck kors och tvärs över rummet. Fr. v: Daninstruktörerna Olof Danielsson, Biträdande Riksinstruktör Benny Ericsson och Johan Flakberg. Mätta och glada vandrade vi så ut i vinternattens snöfall och tänkte kanske en och annan tanke på morgondagens hemfärd med bil, buss eller tåg. Vilket färdmedel skulle vara det bästa? Biträdande Riksinstruktören Benny Ericsson i en snygg teknikgenomgång med de Dan-graderade. Stress-träning. Rolig och svettig övning för de högre graderade. Riksinstruktör Kurt Durewall visar fällningsteknik på Johan Flakberg, Halmstad. 8

9 Struptag mog vägg. En lång rad svartbälten finslipar sin teknik. Söndagsmorgon kl 9.00 hade de flesta dykt upp. En del långväga deltagare kom dock lite senare på grund av väglaget. De åberopade principen skydd att de inte ville hasta på och det godtogs naturligtvis av ledningen. JK Kanos egna instruktörer samt Henrik Kumm, Oskarshamn och Bo Forsberg Halmstad tog en del av träningen så att RGK kunde få möjlighet att gå igenom de sista justeringarna på förbundets instruktörsbestämmelser och uppdaterade graderingsnormer. Klockan började sedan närma sig och då blev det dags för allmän information vilken bestod av att Biträdande Riksinstruktören Benny Ericsson berättade om kommande jubileumsåret med start redan i Halmstad i slutet av januari. Svart- och brunbältesläger med jubileumssupé och diverse överraskningar. Daninstruktör Olof Danielsson berättade om kommande instruktörsläger i Linköping och om slutarbetet med instruktörsfordringarna. Rune Sandnes inbjöd oss alla till den norska klubbens 50-årsjubileum i maj månad. Han lovade fint väder och gott humör i Oslo. Lägerkommittéens ansvarige Mats Lindh berättade om sommarlägret med stort S! Daninstruktör Olof Danielsson, Linköping visar ingång på judokastet tai-otoshi. Partner är Bo Forsberg, Halmstad. I år ännu bättre och mer av allt utan att avgifterna höjs. Dessutom ingår i år en 3-rätters jubileumssupé på kvällen med anledning av 40- årsfirandet. Överraskningar utlovas även här. Erik Lorinder, nyss hemkommen från en månadslång resa i Japan, berättade om detta underbara land om kulturen, om umgänget mellan människor i trängsel, men hela tiden med en aktning och mjukhet sinsemellan. Han uppmanade oss att den anda vi själva har här inne i Dojon, den ska vi också föra med oss ut i vårt västerland. Då kan även vi få en mjukare attityd medmänniskor emellan. Uppställning, avtackning av instruktörer och lägerledning och sedan ett rungande GOD JUL och GOTT NYTT JIUJITSUJUBILEUMSÅR 2011! Marja Nilson 9

10 Hur jag mötte gevärsmannen med blotta händerna Jag växte upp som en ganska timid yngling, med spinkiga muskler, en som aldrig deltog i slagsmål, utan snarare sprang därifrån om det såg ut att börja hetsa till sig. Hur kunde jag då, vid drygt 30 års ålder hamna i intimt handgemäng med en gevärsman? Det här året hade vi fått in en elev med något trassliga relationer, misslyckad skolgång kort sagt en sådan som inte sällan behöver ett år eller två på en folkhögskola för att få en ny chans till en bättre start med studier och relationer. Den här mannen var med i en skytteklubb och hade därför ett gevär på sitt rum givetvis med slutstycket väl inlåst i ett separat utrymme. På helgerna deltog han ofta i skyttetävlingar. Det verkade som om det gick bra för honom. Men en dag gick det snett. Man visste inte så mycket om drogproblem på den tiden, men det framgick att han kom tillbaka till skolan med en tablettfylla, som gjorde honom högljudd oregerlig. De andra elever kom till mig och sa att den här mannen hade sagt att nu skulle han märka rektorn. Rektorn hette Karin Hartman. Hon bodde i en dubblett invid elevhemmet. Jag ilade dit för att varna henne, och kanske med någon sorts suddig idé om att jag kanske måste beskydda eller försvara henne, fast jag inte hade någon aning om hur det skulle gå till. Jag kom fram strax före gevärsmannen, och hon verkade ta det hela med fattning. När han själv dök upp och bankade på dörren, öppnade hon oförskräckt och sa åt honom att han måste skärpa sig. Jag minns inte nu hur orden föll, men efter en stund gav han sig i väg. Då kom vi att tänka på att han hade ett gevär i sitt rum. En annan lärare och jag skyndade oss dit, hittade geväret och tog det med oss för att låsa in det någonstans. Just som vi kom ut på gården mötte vi gevärets ägare. Min kollega fann sig blixtsnabbt och sa bara: Vi ville tala om för dig att vi tar hand om det här geväret så länge och så vandrade han därifrån. Gevärsmannen stod och svajade en stund, men ropade sedan: Ha-hallå där! Och började gå efter honom. Nu hade min roll ändrats till att behöva skydda min kollega, så jag skyndade efter de två, tripp, trapp, trull. När vi hade gått några meter hann gevärsmannen upp min kollega och hoppade på honom bakifrån med en armstrypning. Jag hade ingen aning om vad jag borde göra nu, och i brist på annat följde jag exemplet och tog en armstrypning på gevärsmannen. De här greppen var säkert ganska menlösa. Ingen av oss visste hur man tog ett effektivt halslås. Men effekten blev att gevärsmannen släppte min kollega och vände sig mot mig. Han tog ett stadigt omfamning (framifrån, under armarna) och höll mig i ett järngrepp. Men nu kände jag mig för första gången hemma med situationen. På kollo många år tidigare hade jag tagit simkandidaten, och där hade vi lärt oss hur man frigör sig från en drunknande som tar en omfamning. Jag slog min ena arm rum honom och satte den andra handens lillfingersida under hans näsa och sköt ifrån. Enligt instruktionen i simskolan borde han nu släppa taget. Men trots att han hade överkroppen kraftigt bakåtböjd, så långt min arm räckte, släppte han inte, utan började i stället försöka knäa mig i skrevet. Lyckligtvis hade han inte den rätta knycken. Jag lyckades flytta mig och parera knäsparkarna och sedan hade det samlats en massa folk som drog undan honom och gjorde mig fri. Hur det sedan gick för honom kommer jag inte ihåg, men alldeles tydligt minns jag att jag i den stunden bestämde mig för att en folkhögskollärare behövde mer än simskoleundervisning för att klara sådana här situationer. Jag måste lära mig jiujitsu. 10

11 Som ung grabb hade jag hittat böcker av Viking Cronholm om den saken, men jag förstod att det inte räcker med teoretiska studier. Redan nästa höst såg jag ut att få en chans till praktik. En av våra nya elever hade brunt bälte i judo. Han ville gärna fortsätta att träna under skoltiden, och det arrangerades att han fick låna grundskolans gymnastiksal en gång i veckan. En handfull av eleverna och så jag anmälde intresse och så kom vi i gång. I gymnastiksalen fanns förstås ingen utrustning för judoträning, men entusiasmen övervann allt. Vi klarade oss med ett par vanliga gymnastikmattor. Men jag upptäckte snart att judo inte var min grej. Vår ledare uppmanade mig att gå på ett sommarläger för att få ett bättre grepp om saken. Jag hade turen att komma på det läger där vi erbjöds att studera jiujitsu i stället för judo. Självklart hoppade jag på det förslaget med största förtjusning och blev så den äldste, 38 år (och sämste) av alla deltagarna. Det såg så enkelt ut när Kurre visade teknikerna, men jag var en svårlärd typ. I mitten av kursveckan skulle vi avlägga prov för bronsmärket eller vad det kallades på den tiden. Av judokorna godkändes alla utom jag. Men jag måtte ha fått Lidnerska knäppen under resten av veckan, för jag blev (med viss bravur?) godkänd för silvermärket (brunt bälte) när veckan var slut. Och så måste jag ju anmäla mig som instruktörsaspirant för att kunna se till att ha verksamheten i gång i Dalarö för den närmaste framtiden. Det var så det började. Det vore fel att säga att det sedan gick sin gilla gång. Under något av de första åren inträffade konflikten inom klubbarna som slutade med att Kurre och gänget startade Svenska Jiujitsuförbundet och fortsatte att utveckla Durewallstilen, som jag för min del betraktade som absolut oundgänglig: med minsta möjliga kraft och utan att orsaka smärta eller skada är det inte så det fortfarande heter? Jag tappade sugen under den bråkiga tiden, men av en lycklig tillfällighet råkade jag titta in hos dojon på Teatergatan vid ett tillfälligt besök i Göteborg, och blev så av Marja inspirerad att ta upp tråden igen. Fortfarande bland de äldsta (till åldern) och den minsta föregående budokunskapen, och fortfarande lika vek och timid var jag ingen framstående stridis och gjorde väl mycket måttliga och långsamma framsteg. Men jag fick verka och fortsätta som klubbinstruktör i alla mina dagar fram till 63-årsåldern när jag vid det sedvanliga instruktörslägret kände i nacken, att nu tålde jag inte många fler generalsmällar från klubbens yngre och ystraste katapultkastare. Omständigheterna hade också gjort det svårare att rekrytera nya deltagare i Dalarö, och jag gick med frid in i oldboytillvaron. Jag hade dock till slut ansetts duglig nog för svart bälte och ett high standard-läger. Vad har jag då haft för nytta av allt lärandet? Ingen alls, skulle jag kunna säga, om det handlar om att möta nya gevärsmän. Jag har aldrig mera blivit indragen i någon antagonistisk situation. Det mesta jag kan säga är att jag inte någon mer gång känt mig rädd för folksamlingar eller personer som kan se hotfulla ut. Sven Wickberg övar försvar på brons- och silvermärkeslägret på Bosön Bilden var även omslag på Tidningen Judo-Sport samma år. Häromvintern var det, som nu när detta skrivs, halt på gångbanorna. Jag skulle passera över Farsta centrum, där det såg ut att kunna vara halt. Det var kallt så jag hade händerna i jackfickorna. Man bör ju inte ha händer och armar lösa när man halkar omkull. 11

12 Så funderade jag vidare, medan jag försiktigt klev över torget: Jag undrar om jag efter alla dessa år av icke träning fortfarande har kvar några reflexer som TJUPP! Där låg jag på marken utan att ha hunnit reflektera det allra minsta. Folk rusade till från alla håll: Hur gick det? Har du slagit dig? Känn efter ordentligt! Det kan ofta komma efter! Är några ben brutna? Nejdå, nejdå, allt är helt i sin ordning, sa jag. Det blev ju ett perfekt sidfall utan avslag, och jag hade inte gjort mig det minsta illa! När uppståndelsen hade lagt sig och allt folket gått sin väg, kom en äldre farbror fram, klappade mig på axeln och sa: Du föll då jävligt snyggt! Jag log och muttrade något i mungipan om jiujitsu. Men jag undrar om det var reflexer från dojon eller bara tur. Sven Wickberg PS I sanningens namn: denna historia skulle inte vara fullständig utan berättelsen om den överförfriskade mannen och den sjuka hustrun. För några år sedan kom Frälsningsarméns musikkår på Söder (som jag tillhör) sent en söndagskväll åter till kåren på Hornsgatan efter en kortare musikresa. Vid vägkanten strax intill stod en taxi, och på trottoarkanten låg en ganska kraftig man, på rygg. Vi frågade vad som hänt. Han är asfull, sa taxichauffören. Ingen orkar flytta på honom jag har ringt efter polisen. Det visade sig att den orörliga mannen bodde i huset intill. Vi fick hans nycklar och tänkte försöka hjälpa honom upp till hans bostad. Ett halvdussin av mina stora och starka kamrater tog tag i var sitt hörn och lyckades med möda få upp honom. Men han klarade inte att stå, och de orkade inte hålla emot, så han gled ner igen i liggande position. Då klev jag fram. Får jag försöka, sa jag. Jag har varit på kurs Så gjorde jag som vi lärt på kursen: böjde upp hans överkropp och kopplade ett Rautek-grepp runt hans underarmar. Två av kompisarna instruerades att lyfta upp var sitt ben. Vi lyfter nuuu kommenderade jag. Det fungerade. Vi kom i stående med tjockisen mellan oss. Hissen var för liten så vi måste ta trapporna. Han var enormt tung, så jag kommenderade nedläggning och en vilopaus, men till slut fick vi upp honom på andra våningen och la honom på hans säng. Jag badade i svett av ansträngningen och spänningen. Men jag höll masken. Kamraterna omringade mig vördnadsfullt och en av dem sa: Inte visste vi att du var SÅÅÅ stark. Jag tror att jag muttrade någonting i ena mungipan om juijitsu. Något liknande hände i vårt hem i vintras. Min fru hade fått en obestämbar sjukdom med mycket hög feber och allmän kraftlöshet. På natten lyckades hon kliva ur sängen för att gå på toaletten, men väl där sjönk hon ihop i ett paket och kunde inte röra sig, bara sprattla litet med fötterna. Jag hörde vaknade av oljudet från badrummet. Där låg hon på magen, visserligen inte stor och tung, men helt utan krafter. Men man har väl seglat tänkte jag, rullade runt henne på rygg, la hennes ena foten över den andra, tog det vanliga Rautek-greppet bakifrån och över underarmarna. Så lyckades jag släpa in henne i sovrummet. Med liknande teknik fick jag upp henne i sängen. Med glidmetoden fick jag henne på plats. Tack, Kurre, muttrade jag för mig själv. Nästa morgon tog vi henne till akuten och nu är hon bra igen. De flesta har väl inte tid och ork att fortsätta med jiujitsu-träning i hela sitt liv. Men mig gav det i alla fall det enorma nöjet att få träna självförsvar på riktigt under många år till nytta för både min fysik och mitt självförtroende. Sven Wickberg, Veteranföreningen SHIAI 12

13 Familjenytt GRATTIS En av förbundets hedersmedlemmar Sven-Erik Widmalm firade nyligen sin 85-årsdag i hemmet Ann Arbor utanför Chicago. Sven-Erik drog västerut med fru och en del av övriga familjen för ca 25 år sedan, lockad av en fin professur vid odontologiska fakulteten vid universitet i staden. Han är fortfarande aktiv inom sin forskning och gör 1-2 resor till Kina årligen för utbildningar. Mycket strongt, men så är han också en seg smålänning. Som en sådan bidrog Sven-Erik under 1970-talet till att Svenska Judoförbundet kunde hållas flytande trots alla på den tiden så stridiga viljor. Han blev också tidigt, före Svenska Jiujitsuförbundets bildande 1971, en ivrig förespråkare för Durewall-jiujitsu och som ledare för Smålands Judoförbund ordnade han inte mindre än tre på den tiden jättestora jiujitsuläger (över 120 deltagare) med gode vännen Kurt som ledare. Vi vill genom Knutpunkten ånyo skicka Sven-Erik våra gratulationshälsningar och ser fram emot ett eventuellt besök under vårt jubileumsår Göran Celander, en av förbundets stiftare, överlämnar beviset på utnämningen Hedersmedlem i SJF till Sven-Erik Widmalm år Tack Tack till alla för den uppmärksamhet jag fått på min 50-årsdag, mycket trevligt att fylla år, men 50 blev lite mer, extra av allt! Ses på mattan, framöver, domo arigato! Dick Eriksson, Piteå Foto: privat GRATTIS Jiujitsuentusiasterna Erik Lorinder och Sussie Petersson samt två små söner, har varit iväg på en drömresa till Japan nu i höst. Riktiga startskottet skedde på Svenska Ambassaden i Tokyo torsdagen den 28 oktober då de gifte sig för att sedan som man och hustru, mamma och pappa, resa runt i Japan. Som vi sagt så många gånger förut till våra jiujitsupar Lycka till och träna mycket på Amore-gatame! 13

14 Min väg Självbiografi av Dick Eriksson Alla vill gå sin väg, ingen väg är den andra lik och det är nog så det ska vara. Ibland så korsas våra vägar och ibland slår man följe, m.a.o. man får samma intressen för idrott kulturer, ja allt som livet har att erbjuda och Jiujitsun är en av de intressen som har genomsyrat mitt liv så var min mor less på att jag gick hemma och gjorde ingenting, iaf inget som hade med idrott att göra, så det kom olika förslag om vad jag skulle pröva, hockey, fotboll mm men inget föll mig i smaken. Min bror Peter tränade både judo och jiujitsu och frågan kom upp då och då om jag inte ville följa med och testa. Jag var föga intresserad, men som jag säger än idag det är en styrka att kunna ändra sig vilket jag gjorde och följde slutligen med. Tränare var Åke Johansson och det var Judo och Jiujitsu vi tränade men Åke brann mer för Jiujitsun så den dominerade träningen framöver. Att jag upplevde träningen som stimulerande kan man ju förstå då jag fortfarande 35 år senare tränar Jiujitsu och har samma passion för Budo än idag. Det har ju hänt en del sedan jag började med olika stilar och tävlingsformer, alla har ju sin plats och beroende vad man vill att träningen ska ge. De flesta stilar har ett berättigande, om det är självförsvar som följer svensk lag. Självförsvar som är traditionell (bygger mest på att skada angriparen). Det finns massor med olika former/stilar som har mer eller mindre inslag av kast, fällningar, slag, sparkar, strypningar, lås mm. Om man vill träna olika stilar så är det mycket viktigt att man inte blandar ihop dem under sin träning. Det ställs högre krav på en utövare under träningen för att undvika skador och missförstånd. (Man kan t.ex. inte blanda fotboll, basket och handboll så bra i en och samma träning!) Man behöver inte tycka om alla tävlingsformer och stilar men det är bra om man förstår varför de tränar som dom gör. Jag brukar säga att alla stilar har något som jag kan ta till mig och göra mig till en bättre utövare i Jiujitsu. Nåväl min påbörjade karriär inom budon innebar att åka till olika träningsläger i landet och ofta blev det Göteborg, 120 mil enkel väg till Göteborg blev en utmaning, på järnväg för att då träna 2 dagar sen hem igen fylld med inspiration och mersmak av Jiujitsun. Ofta blev det nya utnämningar för klubben både som instruktör och nya bältesfärger. SJ fungerar väl lika bra som dålig, förr som nu. Ibland var det timtals väntan i kupén på att laga elavbrottet, laga rälsen för solkurvor som blivit eller lok som ej fungerade. En gång som vi skulle till Älvsbyn för att ta tåget till Gbg och sommarläger så såg jag några fina renar vid sidan av vägen havvägs till Älvsbyn från Piteå (ca 2mil kvar) så jag bad min bror att backa tillbaka med bilen 300m så att jag kunde ta kort med min nya kamera. Vad gör man inte för sin lillebror. Så han lade in backen (automatlåda) och gasade på ganska fort och jag fick min bild, men då han skulle köra framåt så ville inte växellådan växla! Det gick bara att backa och efter många försök så Dick Eriksson graderas till 2 Dan 1985 i den stora Dojon på Teatergatan i Göteborg. Riksinstruktör Kurt Durewall överlämnar diplomet. Nu har Dick 5:e Dan. 14

15 beslöt vi oss för att backa resten av vägen men vilken sida ska vi backa på? Det var ju ändå 2 mil men om vi inte startade nu så skulle vi missa tåget. Tack och lov så lossnade backen ur sitt låsta läge precis då vi skulle börja backa och kunde med ilfart köra rättvänd sista biten till Älvsbyn! Sommarläger var ju ett måste, hela landets alla klubbar möttes och umgicks både på mattan och efter träning. Uppskattad var båtturen till Danmark med supé på båten, som norrlänning var det nästan exotiskt att fara till Danmark, det var ju utomlands! Efter några år till Danmark så blev det på Djonken som vi åt supen i stället och det var lika trevligt, SJF bokade restaurangen fram till ca, 21:00 och sen var den öppen för allmänheten med diskotek, mycket kul hade vi där! Det som gör att jag uppskattar Budo, är lika mycket träningen som den sociala samvaron om jag får uttrycka mig byråkratiskt, man ska ha trevligt, lika mycket vid sidan av mattan som på. Då jag tränade i Piteå så for vi ibland hem till någon och fikade på kvällen efter träningen. Inte alla som tränade men några som bodde åt samma håll. Det minns jag som mycket trevligt, små saker men väldigt viktiga! 50 år, vad är det? I alla fall ingen ålder på en häst, ett gammalt talesätt som min sambo Ingela tyckte att jag skulle ta bort då jag skrev detta, men jag har gjort det iallafall. Jag försöker kanske förtränga att jag fyller år snart. Det låter mycket då man minns tillbaka när min pappa fyllde 50, det var gammalt det! Men man kan ju ändra sig igen i sin uppfattning, så illa är det väl inte. Jag har en filosofi att känner du dig ung så är du det, och omvänt, varje dag är en gåva, ta hand om den! Jag lyckas inte alltid själv att göra det bästa av dagen men jag jobbar på det. Avslutningsvis så vill jag säga Domo Arigato Gozaimashita till er alla som jag lärt känna och tränat med och samtalat om olika saker under dessa år och hoppas på många fler trevliga möten både på och utanför mattan framöver! Dick Eriksson Veteranföreningen SHIAI Nu lider 2010 mot sitt slut. Man kan undra vad alla dagar tagit vägen. Börjar man fundera så hittar man dom genom att bläddra i agendan. Det känns skönt att dom har funnits och man har faktiskt hunnit med ganska många olika göromål. Att skriva mitt livs historia i ord och bild tar sin tid. Jag vill också medverka till en utveckling av Shiai. Förutom att skriva i Knutpunkten så har det också blivit aktuellt med en presentation på Facebook. Det har faktiskt gett ett lyft och följande åtta nya medlemmar hälsas välkomna. Mats Lind, Jiujitsuklubben Seisin, Halmstad. Peter Eriksson, Piteå Jiujitsuklubb. Gert Öman, Örnsköldviks JK, Patrick Raunnavaara, Shiai/Teatergatan, Kurt Wicke Uddevalla Jiujitsuklubb, Christer Johansson, Shiai/Seisin, Halmstad. Marita Eriksson Piteå Jiujitsuklubb samt Bodil Eriksson. Shiai/Teatergatan. Bodil bor numera i Maryland. USA. Vi är nu över fyrtio medlemmar totalt och jag tror att det blir fler innan året är slut. Tolv av dessa har i nuläget en egen chattgrupp på Facebook. Det finns utrymme för många fler att utnyttja detta media men som sagt har vi Knutpunkten och någon gång per år information via snigelposten. Vi skall inte heller glömma kontakt och informationsutbyte via vår vanliga e-post. Någon gång blir det rent utav ett telefonsamtal. Vad roligt det skulle vara om riktigt många veteraner kommer till SJF 40-års jubileum i Halmstad som tränande eller föredrar att enbart deltaga i lördagskvällens firande. Passar på att önska alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År! Jarl Öijerholm Veteranföreningen SHIAI Jiujitsuklubben Seisin 15

16 Traditionellt klubbläger Halmstad JK Seisins hedersmedlem, Kurt Durewall, genomförde säsongens lördagsläger i Halmstad den 13 november. Start på mattan gjordes av Kurt redan under ungdomsträningen, något som uppskattades av vår nästa jiujitsugeneration. Entusiasmen var inget att ta mista på, vare sig från instruktörsidan eller från de yngre eleverna. såväl Kurt som klubbens hemmasöner Benny Ericsson och Bo Forsberg. Tema för dagen var au-waza med inslag av bl.a. jiujitsu-ergonomi. En väl genomtränad dag avslutades kl och närvarande delar av TK inkl. Bo Forsberg hade tid för diverse genomgångar av förbundets olika spörsmål. Därpå följde de vuxnas tur. Ett 30-tal deltagare hade mött upp och fick fina genomkörare av Intresserade ungdomar i JK Seisin lyssnar på sin klubbmedlem Kurt Durewall som berättar om jiujitsuns viktiga detaljer. Biträdande Riksinstruktören Benny Ericsson är stolt över klubbens nästa generation. Bo Forsberg, en av hemmaklubbens många instruktörer, betraktar de flitigt tränande medlemmarna. Benny visar en fartfylld nedläggning. Riksinstruktören och klubbens hedersmedlem Kurt Durewall överlämnar en gåva till klubben: en Gokyo-karta med Mahito Ohgo som tori och Stellan Holst som uke. Fotona tagna av Kurt på 1960-talet. 16

17 Tänk vilken otrolig hjärna vi människor har fått. Om vi bara håller oss till hjärnans minnesdel så både höjs den upp till skyarna och sänks ner i underjorden. Jag vill här koncentrera mig till det positiva i minnet, det som gör att vi kommer ihåg vad vi lärt oss. Nu håller jag mig till teknikerna inom våra områden jiujitsu och judo. Tekniker i vårt minne Jag får ofta höra att det är inte bra att lära in en massa tekniker, de bara glöms bort. Jag förordar motsatsen, nämligen att du ska ha ett stort register av tekniker och variationer att välja bland. Är teknikerna inarbetade uppbyggda av principerna så har du fått en kompetens som kan få dig att plocka fram vilken teknik som helst när som helst. Även i en konfliktsituation. Judomästarens teknikdemonstration En av världens bästa judoka på 1960-talet var västtysken Wolfgang Hofmann. Han var även silvermedaljör vid de första olympiska spelen i Tokyo Jag fick nöjet och äran att fotografera bildserierna i hans bok Judo Grundlagen des Stand- und Bodenkampfes. Wolfgang Hofmann i en absolut underbar fighting-scen. Han fäller sin judopartner Mahito Ohgo med o-uchigari-sutemi. Bilden ur Wolfgangs judobok. Wolfgang berättade hur han vid tyska mästerskapen beslöt sig för att vinna varje match med olika tekniker. Han beslöt också att det enbart skulle vara kasttekniker. Dessutom beslöt han att inte använda sina favorittekniker, de tre han då hade, uchi-mata, tai-otoshi och ko-uchigari. Ett exempel på en teknikserie ur den 5:e jiujitsuboken. 17

18 Wolfgang berättar: Jag lyckades alltså i så pressade situationer som en tävling mot tyska eliten och flera skickliga utlänningar att snabbt välja ut passande teknik för just den situationen. Jag valde bort hundratals tekniker och variationer, som jag intensivt tränat in under många år. Under min långa träningssejour i Japan blev jag av japanerna döpt till Gudou dvs sökaren. Detta för att jag ständigt övade in nya tekniker. Det går alltså att ha ett stort teknikregister i huvudet och kunna välja ut den lämpligaste tekniken även i starkt pressade situationer. Jiujitsutekniker Tillsammans med min 6:e Jiujitsubok, som jag just nu håller på med, har jag i serier presenterat 425 försvarstekniker och en hel del variationer. Sammanlagt är det försvar mot 247 angrepp. Några angrepp återkommer flera gånger eftersom det görs i olika lägen som fritt, begränsat och instängt. Det blir åtskilligt med nya tekniker i de kommande Dan-böckerna, men det finns ändå så många fler att jag planerar lägga dem i separata dokument under benämningen Teknik-Banken. Det är alltså inte mängden av tekniker, som visar på din kompetens utan att du använder dem på rätt sätt med tillämpning av principerna. Så var inte rädd för att lära dig alla tekniker som finns i jiujitsuböckerna. Lägg dem i ditt minne och plocka fram dem, träna dem så du mer och mer upptäcker alla finesser du kan komma på för att förbättra teknikerna ytterligare. Minnescentrat i din hjärna ska ha ett stort register av tekniker. Instruktörsläger i Linköping 11-12:e september Höstlägret för instruktörer och aspiranter i Linköping bjöd på flera nyheter. Henrik Kumm visade upp sin digitala version av skaderapportering som vi hoppas kunna lägga in på SJF:s hemsida. Henrik hade även tryckt upp plastkort som underlättar en hel del för våra skadeövningar. Kurt berikade oss med, förutom au-waza, atemitekniker, exempel på jiujitsuergonomi och kvinnoförsvarstekniker, och Erik höll en fin genomgång av nödvärn. Lägertema var etik och våra EMJ-regler, och vi hade en bra diskussion med etiska förtecken under söndagen. Vi hoppas tillsammans med stiftarna under jubileumsåret kunna ta fram ännu bättre formuleringar i våra EMJ-regler. EMJ-reglerna skall vara det kitt (obs stavningen) som håller oss samman! Olof Danielsson leder diskussionen kring förbundets EMJ-regler. En viktig kunskap inom vårt förbund Kurt Durewall Innan instruktörslägret möttes delar av TK för diverse genomgångar av förbundets utbildning. 18

19 Jiujitsu-ergonomi. Benny Ericsson och Olof Danielsson övar att sätta ner en svag person i stol. Daninstruktör Olof Danielsson sätter ner klubbkamraten Johan Rasmussen under kontroll. Specialinstruktör Erik Lorinder, till vardags polis, går igenom nödvärnsrätten anpassad till vårt försvarsutövande. Här står hur ni ska träna! Praktik med teori i handen den nya blåa jiujitsuboken. Riksinstruktören gör en au-waza - genomgång på nedläggningen kote-gaeshi. Aktuellt med speciella försvar för kvinnor. Här övas försvar i trängt läge. Vi planerar hålla nästa instruktörläger litet senare än vanligt, nu inbokat till mars, eftersom många av oss har att se fram emot jubileumslägret i Halmstad sista helgen i januari, och många inte vill missa judo med Philippe Jacomin feb i Stockholm. Vi lovar en hel del spännande nyheter på vårens instruktörsläger. Olof Danielsson Daninstruktör 19

20 I slutet av oktober bar det iväg till Japan och Tokyo med omnejd. Det var ju fem år sedan jag sist besökte landet så jag såg verkligen fram emot resan. Mitt besök i Japan Denna gång åkte jag inte själv utan hade sällskap av två likasinnade, Kjell Wetterstrand från Malmö och Tom Östlund från Stockholm. Även om vårt mål var Japan så var det inte träning i de olika skolorna som drog oss utan vårt intresse av samurajerna och dess rustningar, vapen och tillbehör. De Japanska smederna och hantverkarna har under många hundra år gjort och tillverkat fantastiska föremål, både för att användas i krig och fred. För tillverkarna av dessa föremål spelade inte tiden någon roll utan det var resultatet som räknades. Dai Token Ichi den största årliga mässan för Nihonto eller med andra ord Japanska svärd var nämligen målet för vår resa denna gång. Platsen för mässan var i Hamamatsucho ett område i nordöstra Tokyo där den Japanska Ett annat mål för min resa var att närvara vid uppvisningen i Kobudo De gamla skolorna, för gudarna vid Meiji Jingu. Detta är ett tempel eller helgedom som är tillägnad kejsare Meiji, den 122 kejsaren i ordningen. (Meiji perioden ). Detta är en helgdag i Japan så det är många besökare på plats. Uppvisningen innehöll allt från Yabusame ridande samurajer till häst som visar sina färdigheter med den Japanska pilbågen Yumi. Andra skolor visade bla. tekniker eller kata från jujutsu, svärd och olika vapen i kombination. Färgstarka budo-ister mötte Anders Brymell under sin svärdsresa i Japan. Avslutar uppvisningen gör alltid samuraierna med sin hinawajujutsu. Olika sätt att använda det japanska luntlåsgeväret på. (se bild) Vårt hotell var strategiskt valt vid Shinagawa eki dvs järnvägstationen i området Shinagawa. Stationen är den tredje största i Tokyo, dvs mycket folk alltid men den ligger strategiskt med JR- line och linjen Yamanote vilket gör det möjligt på ett snabbt och relativt enkelt sätt att ta sig till de olika platser som man önskar inom Tokyo`s centrala delar. För roligt vetande så kan jag berätta att Shinjuku eki är den största med ca 4 milj resande per dag. I hela Sverige åker ca med kollektiv trafik varje dag. En trevlig jämförelse tycker jag. Japan är ett härligt land att besöka. Servicen är alltid perfekt. Det är rent och snyggt tom på de offentliga toaletterna. Maten alltid utomordentlig och man behöver inte äta fisk hela 20

21 tiden om man inte vill detta förstås. Fisk rekommenderas förstås, för färskare fisk än i Japan är nog svår att få. MacDonalds? Ja det finns X antal. Språket då? Ja det är alltid lite spännande. De flesta japaner är rätt så dåliga på engelska, de läser i skolan men får nästan aldrig tillfälle att praktisera sina kunskaper. All utländsk film är dubbad och ni kan ju tänka hur Clintan, låter dessutom så turistar de flesta Japaner inom Japan. Men det är bara att försöka, kan de inte själv engelska så hittar de någon så småningom. Ett bra uttryck att kunna är Eigo hanashimasuka Förstår ni Engelska? Ser de lite bekymrade ut och försvinner så var det lite problematiskt. Japan är mitt favorit land nr ett. Detta var mitt sjätte besök och det blir nog inte mitt sista. Har ni möjlighet är min rekommendation. ÅK!!! Med vänlig hälsning från mig och Japan till er alla! Text och foto: Anders Brymell Ängelholms Jiujitsuklubb Tusenkronorsbältet till sommarlägret 2011 Snart är det jul och då brukar man knäcka nötter och diverse olika frågor. Låt oss i år även fundera kring den ärofyllda frågan Vem blir 2011 års tusenkronorsvinnare? En lovande, ungdomlig, energisk person som entusiastiskt verkar för att sprida och bevara vår jiujitsu och stärka sin klubbs framgångar. Tänk till, diskutera med Dina klubbmedlemmar och skicka in ert förslag med motiveringar till förbundssekreteraren Erik Lorinder på e-post: erik.lorinder@jiujitsu.nu Vårens läger och sammankomster januari Halmstad Jubileumsläger SJF 40 år. I första hand Dangraderade och veteraner (brunbälten i mån av plats). ALLA är välkomna på jubileumssupén på lördagskvällen februari Stockholms Jiujitsuklubb ordnar judoläger med Philippe Jacomin och medhjälpare mars JK Zanshin och SJF arrangerar instruktörsläger i Linköping. Årsmöte för förbundet hålles i samband med lägret april Riksläger JK Kano, Göteborg. Kano s instruktörer lovar ett minst lika spännande och omväxlande läger som jullägret maj Norsk Judo og Jiujitsuklubb, Oslo, inbjuder till 50-årsjubileum Judoverksamheten startade för 50 år sedan och senare kom jiujitsun igång. 29 juni-3 juli Katrineberg, Falkenberg Jubileumsårets stora SOMMARLÄGER, fyllt av spänning och överraskningar. 21

22 22