Avfall Norge. Mottaksavgifter for avfall til forbrenning i europeiske land. Rapport 5/2006

Transkript

1 Avfall Norge Mottaksavgifter for avfall til forbrenning i europeiske land Rapport 5/2006 November 2006

2 PROSJEKTRAPPORT Rapport nr: 5/2006 Distribusjon: Fri Dato: Revidert: ISSN: Tittel: Mottaksavgifter for avfall til forbrenning i europeiske land Oppdragsgiver: Avfall Norge Forfatter(e): Johan Sundberg Kontaktperson: Håkon Jentoft Medforfatter(e): Rev. dato: ISBN: Oppdragstaker: Profu Emneord: Mottaksavgift, forbrenning Prosjektleder: Håkon Jentoft Subject word: Gate fee, waste inceneration Sammendrag: I dag domineres de nordiske avfallsstrømmene av eksporten fra Norge til Sverige, men på litt lengre sikt kan man tenke seg større import til Norden fra andra europeiske land. Norge kan de enten bli en netto eksportør eller en netto importør av avfall till forbrenning avhengig av blant annet av de mottagningsavgifter som råder i Norge forhold til andra europeiske land. Mottagningsavgiftene i Sverige er blitt studert mer detaljert pga den rådende eksporten og den skatt på forbrenning som ble innført i Sverige den 1 juli Mottagningsavgiftene har historisk vært lavere i Sverige enn i Norge, men forskjellen utgjemmes nå til en hvis del pga av den nylige innførte forbrenningsskatten i Sverige som bare gjelder husholdningsavfall. Avfallet beskattes etter sitt fossile innhold samtidig som skatten er utformet for at fremme kraftvarmeproduksjon ved avfallsforbrenning. Dette innebærer at hetvannspanner, som ikke har noen el-produksjon, rammes hardt av skatten (ca 440 SEK/ton husholdningsavfall) mens kraftvarmeverk med høy andel el-produksjon får en betydelig lavere skattenivå (ca 70 SEK/ton husholdningsavfall). Tabellen viser mottakningsavgiften for svenske anlegg har gått opp 150 til 450 SEK pr tonn etter at skatten ble innført. Intervall mottagningsavgift 2005 (SEK/ton) Intervall mottagningsavgift 2006 (SEK/ton) Hetvattenpannor KVV med elverkningsgrad > 0, Godkjent av: Håkon M. Dahl Dato: Sign: Avfall Norge rapport nr 5/2006 side 2/30

3 Rapporten sammenstiller mottakningsavgifter ved forbrenning av restavfall. Hovedfokus er satt på Sverige, men også andre europeiske land er tatt med. Rapporten er avsluttet i september 2006 og gir et bilde av situasjonen på dette tidspunkt. Markedet for forbrenning av restavfall er i stadig utvikling, og rapporten forsøker ikke å følge denne utviklingen. Forbrenningsavgiften i Sverige vil påvirke eksporten av avfall fra Norge til Sverige. Norsk husholdningsavfall får svensk avgift, mens næringsavfall ikke har fått avgift. Det har også blitt en økt tendens til avfallstransport i Sverige der næringsavfall sendes til anlegg som ikke har kraftvarmeproduksjon (høyt avgiftsnivå for husholdningsavfall) mens husholdningsavfall sendes til anlegg med høy energiutnyttelse og lavt avgiftsnivå. Men rapporten understreker det som Avfall Norge i mange år har påpekt: Hvis avfall skal kunne transporteres som en vare mellom ulike land, bør de statlige rammebetingelsene i landene være tilnærmet like. Hvis ikke får en politisk ledet eksport/import av avfall. Oslo 30. november 2006 Håkon M. Dahl Direktør Avfall Norge rapport nr 5/2006 side 3/30

4 INNHOLD 1. SAMMANFATTNING INLEDNING MOTTAGNINGSAVGIFTER I SVERIGE ÖVERSIKT AV MOTTAGNINGSAVGIFTER I ANDRA EUROPEISKA LÄNDER REFERENSER Avfall Norge rapport nr 5/2006 side 4/30

5 1. Sammanfattning En betydande del av det norska brännbara avfallet exporteras idag för förbränning i andra länder. I dagsläget domineras de nordiska avfallsströmmarna av exporten från Norge till Sverige, men på lite längre sikt kan man tänka sig större inflöden till Norden från andra europeiska länder. Norge kan då antingen bli en nettoexportör eller en nettoimportör av avfall till förbränning beroende bland annat på de mottagningsavgifter som råder i Norge relativt andra europeiska länder. Syftet med denna rapport att därför att förbättra kunskapsunderlaget för norska avfallsförbrännare om mottagningsavgifter till avfallsförbränning i andra europeiska länder. Mottagningsavgifterna i Sverige har studerats mer detaljerat pga den rådande exporten och den skatt på förbränning som infördes i Sverige den 1 juli De mottagningsavgifter som studerats avser i huvudsak hushållsavfall. Utredningen visar att mottagningsavgifterna i Norge ur ett europeiskt perspektiv ligger på en relativ medelnivå. Vi hittar betydligt högre nivåer i t ex Österrike, Tyskland, Schweiz och Holland, medan nivåerna är klart lägre i t ex Ungern och Portugal. Mottagningsavgifterna har historiskt varit lägre i Sverige än i Norge, men skillnaden utjämnas nu till viss del pga av den nyligen införda förbränningsskatten i Sverige som endast gäller hushållsavfall. Avfallet beskattas efter sitt fossila innehåll samtidigt som skatten är utformad för att gynna kraftvärmeproduktion vid avfallsförbränning. Detta innebär att hetvattenpannor, som inte har någon elproduktion, drabbas hårt av skatten (ca 440 SEK/ton hushållsavfall) medan kraftvärmeverk med hög andel elproduktion får en betydligt lindrigare skattenivå (ca 70 SEK/ton hushållsavfall). På sikt är det därför sannolikt att äldre hetvattenpannor i Sverige fasas ut eller byggs om till kraftvärmeverk i syfte att reducera skattenivån. Därmed minskar också skattens utjämnande effekt på skillnaden mellan mottagningsavgifter i Norge och Sverige. I rapporten presenteras också ett ytterligare antal faktorer som påverkar den framtida utvecklingen av mottagningsavgifterna i Sverige: - Brist eller överskott på behandlingskapacitet för organiskt avfall - Elcertifikatsystemet - Avfallsförbränningens klassning som återvinnings- eller bortskaffningsmetod - Tillämpning av LOU (Lagen om Offentlig Upphandling) för regionala avfallsbolag - Klassning och användning av biocellsreaktorer som ett alternativ till förbränning Avfall Norge rapport nr 5/2006 side 5/30

6 2. Inledning En betydande del av det norska brännbara avfallet exporteras idag för förbränning i andra länder. Under perioden ökade exporten av norskt avfall till energiutvinning i andra europeiska länder från knappt ton till ton (SFT 2006). Merparten av detta avfall hamnade i Sverige. Norska anläggningsägare påverkas därigenom tydligt av utvecklingen i Sverige vad gäller t ex förbud, skatter, kapacitet och nivåer på mottagningsavgifter. I dagsläget domineras de nordiska avfallsströmmarna av exporten från Norge till Sverige, men på lite längre sikt kan man tänka sig större inflöden till Norden från andra europeiska länder. Norge kan då antingen bli en nettoexportör eller en nettoimportör av avfall till förbränning beroende bland annat på de mottagningsavgifter som råder i Norge relativt andra europeiska länder. På kort sikt är dock utflödet till Sverige ett problem som direkt påverkar förutsättningarna för förbränningsanläggningarna i Norge. Mot denna bakgrund är syftet med denna rapport att förbättra kunskapsunderlaget för norska avfallsförbrännare om mottagningsavgifter till avfallsförbränning i andra europeiska länder. Mottagningsavgifterna i Sverige studeras mer detaljerat vilket inkluderar en belysning av prisutvecklingen på den svenska avfallsförbränningsmarknaden, speciellt med hänsyn till den skatt på förbränning som infördes från den 1 juli Avfall Norge rapport nr 5/2006 side 6/30

7 3. Mottagningsavgifter i Sverige Profu har under de senaste 10 åren studerat och analyserat utvecklingen av mottagningsavgiften vid Sveriges avfallsförbränningsanläggningar som eldar hushållsavfall. Grunden för dessa studier är en årlig telefonundersökning som utförs med anläggningsägarna. Vid telefonundersökningen efterfrågas nivån på mottagningsavgiften för hushållsavfall vid innevarande år och för ett antal år framåt i tiden. De nivåer som vi efterfrågar vid varje undersökning är för nya eller senast tecknade kontrakt. Hushållsavfallet som behandlas vid de olika anläggningarna har i stort sett samma egenskaper vilket gör att mottagningsavgifterna direkt kan jämföras mot varandra. Utöver frågorna som rör hushållsavfall ställs även på frågor om mottagningsavgiften på annat avfall än hushållsavfall. Dessa mottagningsavgifter är något svårare att jämföra eftersom avfallets sammansättning och egenskaper varierar betydligt mer än vad gäller för hushållsavfall. Dessutom ställs kompletterande frågor om effekter av aktuella styrmedel. Vid den senaste undersökningen i maj-juni 2006 inkluderades t ex frågor kring konsekvenserna av den nya förbränningsskatten som infördes 1 juli 2006 (mer om detta i avsnitt 2.2). I överenskommelse med anläggningsägarna presenteras resultaten anonymt, dvs så att man inte kan identifiera enskilda anläggningsägare. Avfall Norge rapport nr 5/2006 side 7/30

8 3.1 Utvecklingen de senaste åren Både på grund av nationella beslut och EU-beslut är drivkrafterna idag mycket starka i Sverige för att minska deponeringen (jämför figur 1). Speciellt de båda deponiförbuden (som man inledningsvis kunnat få dispens ifrån) och den ökande deponiskatten har inneburit att många kommuner och avfallsföretag tvingats etablera alternativ till deponering. Det viktigaste alternativet har tveklöst varit förbränning som expanderat kraftigt under de inledande åren under 2000-talet (jämför figur 2). Vi är nu inne i ett skede där denna expansion mattas av, men fortfarande finns expansionsplaner som innebär att den totala behandlingskapaciteten (för hushållsavfall och annat avfall) fördubblas till år 2009 jämfört med år EG-direktivet för deponering antas 2000 Deponiskatt (~250 SEK/ton) 2001 Förordning om deponering av avfall 2002 Deponiförbud för utsorterat brännbart Deponiskatt (~ 370 SEK/ton) Deponiförbud för organiskt avfall 2006 Deponiskatt (~ 440 SEK/ton) 2008 Samtliga deponier ska ha uppfylla deponeringsdirektivets krav Figur 1 Styrmedel för att minska deponeringen i Sverige Avfall Norge rapport nr 5/2006 side 8/30

9 [Mton] 5,5 5,0 4,5 4,0 Planer utan miljötillstånd Planer med miljötillstånd Påbörjade byggarbeten Befintlig kapacitet 3,5 3,0 2,5 2,0 1,5 1,0 0,5 0, Figur 2 Avfallsförbränningskapacitet i Sverige Befintlig och planerad (RVF 2006) Under den senaste 10-årsperioden har marknadstänkandet blivit alltid tydligare inom avfallsförbränningsbranschen. Större energibolag har gjort uppköp av avfallspannor och har även gjort investeringar i nya avfallspannor. Man tittar på allt större möjliga upptagningsområden vilket ökar konkurrensen mellan anläggningarna. I en region som inkluderar sydöstra delen av Svealand och nordöstra delen av Götaland (där de större städerna Stockholm, Uppsala, Jönköping, Linköping och Norrköping ligger) är detta extra tydligt då förbränningskapaciteten idag klart överstiger de mängder brännbart avfall som uppkommer inom den regionen. Här tar man in avfall från andra regioner i Sverige men även från Norge. I figur 3 och 4 illustreras mottagningsavgifterna för hushållsavfall år 1996 och Här illustreras tydligt hur man övergått från en självkostnadsprincip till att istället försöka maximera vinsten genom att ta ut det pris marknaden är beredd att betala utifrån alternativkostnaden. Vidare illustrerar bilderna även den starka ökningen av antalet förbränningsanläggningar. Avfall Norge rapport nr 5/2006 side 9/30

10 [kr/ton] Medel 189 kr/ton Figur 3 Mottagningsavgifter för hushållsavfall år 1996 (SEK/ton). Värdena är insamlade från anläggningsägarna i Sverige under oktober I figuren syns en röd linje som visar det anläggningsbaserade medelvärdet för år 1996 samt en mörkare stapel som visar medianvärdet 700 [kr/ton] Medel 434 kr/ton Figur 4 Mottagningsavgifter för hushållsavfall år 2004 (SEK/ton). I figuren syns en röd linje som visar det anläggningsbaserade medelvärdet för år 2004 samt en mörkare stapel som visar medianvärdet I figur 5 nedan presenteras anläggningsägarnas svar på frågan om mottagningsavgiften för hushållsavfall under perioden Avgiftsnivån för åren 1995 och 1996 har erhållits vid de två första undersökningarna (2000 och 2001). Figuren visar att mottagningsavgifterna har legat inom ett spann på cirka 200 SEK/ton med endast en eller ett fåtal anläggningar som legat utanför detta område. Mellan åren 2002 till 2004 ökade mottagningsavgifterna men denna ökning mattades av under år Avfall Norge rapport nr 5/2006 side 10/30

11 700 [kr/ton] Figur 5 Utvecklingen av mottagningsavgiften för hushållsavfall under perioden (SEK/ton) Beträffande mottagningsavgifter för annat avfall än hushållsavfall kan man konstatera att dessa har varierat betydligt mer mellan anläggningarna då man behandlar olika typer av avfall. T.ex. gällde den lägsta avgiftsnivån år 2005 (250 SEK/ton) utsorterat brännbart avfall vilket troligen är ett renare och mer homogent bränsle jämfört med t.ex. verksamhetsavfall (där den högsta nivån år 2005 uppgick till 780 SEK/ton). Det anläggningsbaserade medelvärdet på mottagningsavgiften (drygt 480 SEK/ton år 2005) har dock ändå legat förvånansvärt nära motsvarande värde för hushållsavfall (knappt 440 SEK/ton år 2005). Nivån har generellt varit något högre vilket troligen kan förklaras av en något mer kostsam hantering innan förbränningen för vissa av avfallsslagen. Avfall Norge rapport nr 5/2006 side 11/30

12 3.2 Skatt från och med 1 juli Skattens utformning Den 1 juli 2006 utökades lagen om skatt på energi (LSE 1994:1776) till att även omfatta avfallsförbränning. I den gamla regeringens proposition (2005/06:125) står att: fossilt kol i hushållsavfall som omfattas av den kommunala renhållningsskyldigheten görs skattepliktigt, om det förbrukas för uppvärmning. I och med att avfall införs som ett bränsle i LSE innebär detta att avfallsförbränningsanläggningarna i Sverige tvingas betala energi- och koldioxidskatt för det hushållsavfall som används som bränsle. Skattskyldigheten gäller även avfall jämförligt med det avfall som beskrivs ovan som importeras till Sverige och utnyttjas vid värmeproduktion. En schablon för innehållet av fossilt kol i hushållsavfall har införts (12,6 vikt%) vilket ger följande skattesatser: Energiskatt = 19 SEK/ton tillfört hushållsavfall Koldioxidskatt = 425 SEK/ton tillfört hushållsavfall Total skatt = 444 SEK/ton tillfört hushållsavfall I LSE finns sedan tidigare skattelättnader vid samtidig produktion av värme och el (kraftvärmeproduktion) samt vid produktion av processvärme inom industrin. Dessa regler justerades något den 1 juli 2006 och numera är nivån på skattelättnaden i kraftvärmeverk beroende av dess elverkningsgrad. Nedan presenteras några viktiga steg i skattlättnaden som funktion av elverkningsgraden (notera att skattesatserna avser SEK/ton hushållsavfall som åtgår för produktion av värme): Elverkningsgrad < 0,05 => Full energi- och koldioxidskatt = 444 SEK/ton ton hushållsavfall som åtgår för produktion av värme Elverkningsgrad = 0,05 => Ingen energiskatt, 81 % koldioxidskatt = 344 SEK/ton hushållsavfall som åtgår för produktion av värme 0,05 < Elverkningsgrad < 0,15 => Ingen energiskatt, linjärt minskande koldioxidskatt Elverkningsgrad 0,15 => Ingen energiskatt, 21 % koldioxidskatt = 89 SEK/ton hushållsavfall som åtgår för produktion av värme I figur 6 nedan plottas energi- och koldioxidskatten som funktion om elverkningsgraden. Till skillnad från beskrivningen ovan visas i figuren skattekostnaden i SEK/ton hushållsavfall som tillförs anläggningen. Detta komplicerar bilden något då en ökande elverkningsgrad ger att en större andel av det tillförda avfallet åtgår för skattebefriad elproduktion. Mängden värme som Avfall Norge rapport nr 5/2006 side 12/30

13 genereras vid en given elverkningsgrad är specifik för varje anläggning och kan beräknas med hjälp av totalverkningsgraden. Här har antagits en totalverkningsgrad lika med 0,9 (exklusive eventuell värmeproduktion från rökgaskondensering vilken är skattebefriad). Beräkningsmässigt har följande två ekvationer utnyttjats för att räkna om skattekostnaden från SEK/ton hushållsavfall som åtgår för värmeproduktion till SEK/ton hushållsavfall som tillförs anläggningen: Y = X (1-α) och α (alfavärde) = η el / (η tot -η el ) Där: Y = SEK/ton hushållsavfall som tillförs anläggningen X = SEK/ton hushållsavfall som åtgår för värmeproduktion η el = elverkningsgrad η tot = totalverkningsgrad [kr/ton tillfört avfall] Total skatt Koldioxidskatt Energiskatt [Elverkningsgrad] Figur 6 Skattekostnaden (SEK/ton) som funktion av elverkningsgraden för en anläggning med totalverkningsgraden = 0,9 Av figuren framgår att en anläggning med elverkningsgrad lika med 0,15 och en totalverkningsgrad lika med 0,9 erhåller en skattekostnad motsvarande 71 SEK/ton hushållsavfall som tillförs anläggningen. Den största förändringen av skattekostnaden sker dock när en anläggning uppnår en elverkningsgrad lika med 0,05. Strax under denna nivå är kostnaden ca 418 SEK/ton och vid nivån 0,05 sjunker kostnaden till ca 324 SEK/ton, en minskning på 94 SEK/ton. Avfall Norge rapport nr 5/2006 side 13/30

14 Underlag för beräkning av skatten skall deklareras och sändas till Skatteverket månadsvis. I lagtexten står att elverkningsgraden skall mätas momentant, enligt Skatteverket betyder detta att den skattskyldige själv får välja intervall upp till maximalt en redovisningsperiod, alltså en månad. Därmed har anläggningsägarna vissa möjligheter att lägga upp produktionen under en månad så att värmebehovet tillgodoses samtidigt som en så låg skattekostnad som möjligt kan erhållas. Det mildrar också eventuella stopp i elproduktionen då detta bortfall kan fördelas ut över en längre tid. Skatteverket har även klargjort att vid beräkning av en anläggnings elverkningsgrad är det fritt att använda sig av brutto- såväl som nettoelproduktionen, vilken sedan divideras med energimängden i det tillsatta bränslet. Enligt citatet i inledningen av detta kapitel från den gamla regeringens proposition gäller att hushållsavfall som omfattas av den kommunala renhållningsskyldigheten görs skattepliktigt. Definitionen av den kommunala renhållningsskyldigheten återfinns i 15 kap. 8 Miljöbalken där det står att kommunen ansvarar för hushållsavfall vilket är avfall som kommer från hushåll samt därmed jämförligt avfall från annan verksamhet. Vad som skall klassas som därmed jämförligt avfall är naturligtvis svårt att avgöra, men trots ett flertal rättsliga processer har man ännu idag ingen tydligare definition att följa. Klart är dock att renhållningsskyldigheten har inskränkts genom ett antal föreskrifter om producentansvar. Detta innebär att utsorterat producentansvarsmaterial som går till förbränning inte är skattepliktigt (alltså utsorterade plastförpackningar från hushållen innehållande närmare 100 % fossilt kol som går till förbränning är undantagen energi- och koldioxidskatt). Hushållsavfall som sorteras ut på återvinningscentraler men som inte lyder under något producentansvar är dock inte befriat från skatt (här gäller alltså att förbränning av utsorterat bioavfall från hushållen så som RT-flis, trädgårdsavfall etc är skattepliktigt). Att energi- och koldioxidskatt även måste betalas vid förbränning av 100 % biologiskt avfall är en olycklig konsekvens av att halten fossilt kol i allt hushållsavfall har uppskattats till en och samma schablon. Detta har redan kritiserats av bl.a. RVF och Svensk Fjärrvärme och man kräver en ändring av lagen 1. Till försvar kan sägas att utformningen av lagen är enkel och inga resurser behöver avsättas för att uppskatta innehållet av fossilt material i det avfall man behandlar i sin förbränningsanläggning. Den gamla regeringen underströk i sin proposition om skatt på avfall som förbränns att man avsåg att så snart som möjligt utvidga skattens omfattning till att även omfatta andra avfallsslag utöver det avfall som ryms inom den kommunala renhållningsskyldigheten. Det finns dock ett flertal problem med att införliva industrins avfall i skattskyldigheten. Bl.a. krävs då likformiga regler som inte strider mot EUs regler om statsstöd till viss industri och dessutom förbränns idag stora mängder icke fossilt avfall internt på industrierna (t.ex. lut, pappersrejekt och sågspån) vilket man troligen inte har för avsikt att beskatta. 1 I oktober 2006 lade den nytillträdda regeringen (maktskifte skedde i september 2006) fram en lagrådsremiss där det fortfarande görs tydligt att utsorterat träavfall från hushållsavfall ska omfattas av skatt på förbränning av avfall. Man har dock fortfarande möjlighet att ändra detta i en kommande proposition (RVF 2006b). Avfall Norge rapport nr 5/2006 side 14/30

15 För den framtida utvecklingen av skatten på avfall som förbränns nämnde man att avfallsskattemodellen (rak skatt, SEK/ton tillfört avfall) borde utredas vidare. Man nämnde också att man framöver kan komma att kräva att olika typer av mätutrustning utnyttjas för att exakt mäta upp den mängd fossil koldioxid som släpps ut från respektive förbränningsanläggning. Det är i dagsläget oklart hur den nytillträdda regeringen ställer sig till denna problematik. Den gamla regeringens egen bedömning av konsekvenserna av skatten var att den kommer att ha positiva effekter när det gäller uppnåendet av de avfalls-, klimatoch energipolitiska målen (Prop. 2005/06:125). Vidare bedömde man att de skattskyldiga kommer att vältra över skatten på hushållen via renhållningsavgiften, vilken man bedömde kommer att stiga med SEK/hushåll, år. Från remissinstanserna har kommit kritik bl.a. om att transporterna av avfall riskerar att öka till följd av att hushållsavfall kommer att behandlas i de kraftvärmeverk som finns, att skatten har en begränsande påverkan på materialåtervinningen och Sveriges totala utsläpp av koldioxid samt att kommuninvånarna själva har svårt att påverka de ökade kostnader som skatten innebär Effekter på mottagningsavgiften till förbränning Vid den senaste telefonundersökningen, som utförts under maj och juni 2006 efterfrågades nivån på mottagningsavgiften för hushållsavfall vid slutet av 2005 samt vid slutet av För att förtydliga förbränningsskattens påverkan på mottagningsavgiften efterfrågades speciellt vilket påslag man kommer att göra till följd av införandet av skatten (vilken infördes from 1 juli 2006). Vi frågade även vad man tror om utvecklingen för avgiften fram till slutet av år Detta är givetvis en svår fråga men de flesta kunde ändå ge en uppskattning på avgiftsnivån. I figur 7 nedan presenteras anläggningsägarnas svar på frågan om mottagningsavgiften för hushållsavfall. I figuren presenteras även resultaten från alla tidigare undersökningar av mottagningsavgiften. Den information som har tillkommit jämfört med figur 5 är avgiftsnivåerna för åren 2006 och Frågan om mottagningsavgiften för år 2007 är för många anläggningsägare svår att svara på. Av de 28 svarande har 8 inte vågat säga något om utvecklingen under nästa år. För dessa har Profu antagit en förändring som motsvarar medelvärdet av de övriga 20 anläggningarnas justering av mottagningsavgiften mellan 2006 och 2007 (lika med 7 SEK/ton). Figuren visar att införandet av förbränningsskatten naturligt leder till en kraftig ökning av mottagningsavgiften. Skatten leder också till att skillnaden i avgift mellan de olika anläggningarna ökar kraftigt. Spannet mellan den lägsta och högsta avgiften beräknas i slutet av 2006 vara drygt 500 SEK/ton. Det är viktigt att komma ihåg att höjningen av mottagningsavgiften vid alla anläggningar baseras på den förändring av taxan man avser göra på idag befintliga avtal. I dessa avtal finns vanligen en klausul som möjliggör en höjning av avgiften som motsvarar hela eller delar av kostnaden för förbränningsskatten. Vid tecknandet av nya avtal blir situationen en annan då skattekostnaden ingår som en av flera delar i den totala mottagningsavgiften. Anläggningar med en hög skattekostnad kan komma att tvingas att pressa ner avgiften för att få till sig Avfall Norge rapport nr 5/2006 side 15/30

16 tillräckligt med avfall pga av att förbränningskapaciteten ökar. Mottagningsavgiften inklusive skatt kan då komma att skilja sig något från det som redovisas här [kr/ton] Figur 7 Anläggningsägarnas svar på frågan om nivån på mottagningsavgiften (SEK/ton) för hushållsavfall Figuren ovan visar även tydligt hur spannet mellan högsta och lägsta avgift ökar vid införandet av förbränningsskatten. Att detta sker är något man kan förvänta sig när en så pass stor störning som förbränningsskatten införs. Förutsatt att inga nya större förändringar sker på marknaden kan man förvänta sig att konkurrensen om nya kontrakt leder till att spannet minskar under de kommande åren. Med tanke på konstruktionen av förbränningsskatten som ger en lägre skattekostnad för anläggningar som producerar el är det intressant att studera mottagningsavgiften för hetvattenpannor respektive kraftvärmeverk som betalar den lägsta skattesatsen. I tabell 1 presenteras detta för åren 2005 och Tabell 1 Mottagningsavgifter för hushållsavfall 2005 och 2006, jämförelse mellan hetvattenpannor och kraftvärmeverk med hög elverkningsgrad Intervall mottagningsavgift 2005 (SEK/ton) Intervall mottagningsavgift 2006 (SEK/ton) Hetvattenpannor KVV med elverkningsgrad > 0, Jämförelsen mellan hetvattenpannor och kraftvärmeverk visar tydligt på den konkurrensfördel som de elproducerande anläggningarna kommer att åtnjuta till följd av införandet av förbränningsskatten. För många avfallslämnare ger detta ett Avfall Norge rapport nr 5/2006 side 16/30

17 tydligt incitament för att transportera avfallet längre sträckor för att på så vis kunna lämna avfallet till ett kraftvärmeverk med låga avgifter. I ett något längre perspektiv kommer troligen inget hushållsavfall att förbrännas i hetvattenpannor. Dessa kommer antingen byggas om för kraftvärmeproduktion eller så satsar man på förbränning av verksamhetsavfall, vilket än så länge inte är skattebelagt. Den senare lösningen är dock osäker då förbränningsskatten i framtiden även kan komma att innefatta annat avfall än hushållsavfall. Ett flertal hetvattenpannor kommer också helt fasas ut och ersättas av kraftvärmeverk. Många av dessa är gamla och i behov av att ersättas oavsett skatten. Flera ägare till hetvattenpannor har redan idag långtgående planer för att bygga nya kraftvärmeverk. När det gäller mottagningsavgiften till övriga avfallsslag kan man konstatera att den tidigare trenden att det anläggningsbaserade medelvärdet låg något över motsvarande värde för hushållsavfall bryts efter att skatten har införts. Medelvärdet för alla anläggningar beräknas för år 2006 till ca 480 SEK/ton. Jämfört med hushållsavfallet (ca 730 SEK/ton) är detta en avsevärt mycket lägre avgift. Orsaken till årets stora skillnad är skatten som enbart kommer att drabba hushållsavfallet. Avfall Norge rapport nr 5/2006 side 17/30

18 3.3 Andra viktiga faktorer som påverkar den framtida utvecklingen av mottagningsavgifterna I detta avsnitt går vi igenom ett antal faktorer (förutom förbränningsskatten vilken behandlades i avsnitt 2.2) som vi bedömer kommer ha betydelse för utvecklingen av mottagningsavgiften till förbränning i Sverige Brist eller överskott på behandlingskapacitet för organiskt avfall Till följd av de kraftiga styrmedlen mot deponering (förbud och skatt) ställs behandlingen av organiskt avfall om till andra behandlingsmetoder såsom materialåtervinning, förbränning och biologisk behandling. Profu har precis slutfört kapacitetsutredning nr 8 åt RVF där kapaciteten för behandling av organiskt avfall (exkl materialåtervinning) i Sverige ställs mot den uppkomna mängden organiskt avfall (exkl avfall till materialåtervinning) (RVF 2006). Vi presenterar här huvudresultaten från denna utredning. Som framgår av figur 2 (se avsnitt 2.1) uppgick kapaciteten i Sverige år 2005 till ca 4,1 Mton och i slutet av detta år beräknas motsvarande siffra vara 4,3 Mton. I dessa siffror ingår de anläggningar som idag helt eller delvis eldar hushållens säck- och kärlavfall samt de anläggningar som eldar Papper-Trä-Plast (PTP)-bränslen. Av figur 2 framgår även att kapaciteten år 2009 kan komma att uppgå till knappt 5,4 Mton (förutsatt att alla planerade anläggningar verkligen byggs). Kapaciteten för biologisk behandling av vissa avfallsfraktioner (i form av rötning och kompostering) har också ökat till följd av deponiförbuden och fortsätter att göra så. Utbyggnadstakten kan dock inte jämföras med den vi har sett för avfallsförbränningen och därför uppgår kapaciteten idag till omkring 550 kton och kring år 2010 kan denna kapacitet komma att öka till ca 850 kton (förutsatt att alla dagens planer blir verklighet). Omkring 2/3 av kapaciteten utgörs av rötningsanläggningar och 1/3 av kompostering. I siffrorna ingår inte kapaciteten att behandla park- och trädgårdsavfall då denna är många gånger större än den uppkomna mängden av detta avfall. Den sammanlagda kapaciteten för behandling av organiskt avfall i Sverige återfinns i figur 3. Från dagens nivå på ca 4,8 Mton förväntas kapaciteten stiga till någonstans mellan 5,3 Mton (inräknat alla beslutade planer) och drygt 6,2 Mton (inräknat alla planerade anläggningar). Avfall Norge rapport nr 5/2006 side 18/30

19 7,0 [Mton/år] 6,0 5,0 4,0 3,0 2,0 1,0 0,0 Behandlingskapacitet alla planer Behandlingskapacitet beslutade planer Figur 8 Behandlingskapacitet för organiskt avfall (RVF 2006) Statistik över uppkomna mängder avfall i Sverige visar att mängden organiskt avfall som krävde behandling genom förbränning eller biologisk behandling år 2004 uppgick till ca 4,3 Mton (här exkluderas vissa mindre avfallsströmmar som parkoch trädgårdsavfall och slam). Utförda prognoser av Profu pekar på att denna mängd avfall kommer att öka med omkring 2,5 % per år framöver (ökningen är något olika för olika avfallsslag). Denna ökning är dock normalårskorrigerad, vilket innebär att ökningen under vissa perioder (företrädesvis högkonjunkturer) är kraftigare och under andra perioder (som lågkonjunkturer) klart svagare. I figur 9 presenteras tre grafer som alla beskriver den uppkomna avfallsmängden i Sverige, i mitten återfinns den normalårskorrigerade mängden. Den verkliga uppkomna mängden under ett visst år kommer enligt prognosen att ligga någonstans i intervallet mellan den nedre (grå) kurvan och den övre (svarta) kurvan. För att vi hela tiden skall klara av att behandla allt uppkommet organiskt avfall utan deponering eller lagring krävs en kapacitet motsvarande den uppkomna mängden vid högkonjunktur (därav benämningen i figuren om den dimensionerande kapaciteten). Avfall Norge rapport nr 5/2006 side 19/30

20 7,0 6,0 5,0 [Mton/år] Kapacitetsbehov högkonjunktur (Dimensionerande) Uppkommen avfallsmängd medelårskorrigerat 4,0 Kapacitetsbehov lågkonjunktur 3,0 2,0 1,0 0,0 Behandlingskapacitet alla planer Behandlingskapacitet beslutade planer Kapacitetsbehov (högkonjunktur) Figur 9 Uppkommen mängd och behandlingskapacitet för organiskt avfall (RVF 2006) I figuren återfinns även två grafer som visar utbyggnaden av behandlingskapacitet för organiskt avfall. En jämförelse av den uppkomna mängden och behandlingskapaciteten för organiskt avfall visar att kapacitetsbehovet vid högkonjunktur följer ungefär utbyggnadstakten av de behandlingsanläggningar som idag är beslutade att byggas. Om ytterligare anläggningar utöver de idag beslutade verkligen byggs kommer vi alltså erhålla en viss extra kapacitet vilket i vissa fall är helt befogat. Flera anläggningsägare bygger idag medveten extra förbränningskapacitet. Orsaker till detta är bl.a: Reservkapacitet för större oplanerade driftstörningar/driftsstopp. Investering i extra kapacitet för planerat framtida behov Investering i extra kapacitet för planerad ökad import Utöver dessa orsaker finns även alltid en risk (för anläggningsägarna) att det uppstår en överkapacitet när flera olika aktörer samtidigt väljer att expandera sin verksamhet. På en öppen marknad är detta inget ovanligt och den normala reaktionen blir helt enkelt att den aktören med sämst konkurrenskraft slås ut. I själva verket är detta (för kunderna) den bästa situationen då en sund konkurrens mellan aktörerna ständigt leder till bättre och billigare produkter. I realiteten är dock dagens svenska avfallsmarknad inte en helt öppen marknad, bl.a. beroende på brister i upphandlingsförfarandet av avfallstjänster, och därför är det inte säkert att företaget med sämst konkurrenskraft kommer att slås ut först. Helt säkert är dock att utvecklingen av mottagningsavgifterna generellt kommer att påverkas av hur stor denna eventuella extra kapacitet blir. Avfall Norge rapport nr 5/2006 side 20/30

21 3.3.2 Elcertifikatsystemet förlängs till 2030 Riksdagen beslutade i juni 2006 att systemet med elcertifikat till förnybar elproduktion skall förlängas till Samtidigt beslutade man om ett mål att fram till 2017 öka den förnybara elproduktionen till 17 TWh jämfört med år Den nytillträdda regeringen har i sin energiuppgörelse uttalat att systemet kommer att finnas kvar. Därmed kan sägas att elcertifikatsystemet idag vilar på en relativt stadig grund, även om justeringar har gjorts och ständigt kommer att göras. Dessutom kan priset komma att fluktuera relativt kraftigt beroende på tillgång och efterfrågan av certifikat. Idag verkar systemet trots dessa osäkerheter som ett kraftigt styrmedel för en ökad användning av certifikatberättigade biobränslen. Den gamla regeringens avsikt var att enbart utsorterade förnybara fraktioner av avfall (t.ex. returträflis) skall berättiga till elcertifikat. Ett flertal anläggningsägare har dock under de senaste åren erhållit tilldelning för de cellulosabaserade avfallsfraktionerna i blandat hushållsavfall. Den gamla regeringen påtalade vid ett flertal tillfällen att definitionen av certifikatberättigande bränslen skulle justeras för att stoppa denna tilldelning. Det är ännu oklart hur den nytillträdda regeringen ställer sig till denna problematik. Den nyligen införda skatten på avfall som förbränns, som kraftigt styr mot ökad elproduktion, gör dock att det i dagsläget inte är troligt att blandat avfall kommer att erhålla elcertifikat i den närmaste framtiden. Istället leder förlängningen av elcertifikatsystemet troligen till en ökad konkurrensfördel för biobränslen som träflis och träpellets gentemot avfall, vilket i sin tur kan leda till att färre avfallspannor kommer att byggas. Därmed begränsas konkurrensen om avfallsbränslet och vilket kan stimulera mottagningsavgifterna i en uppåtgående riktning Avfallsförbränning i Sverige klassas eventuellt av EU som återvinning och inte som bortskaffning Enligt domar i EG-domstolen är avfallsförbränning för närvarande en bortskaffningsmetod och inte en återvinningsmetod, oavsett om energin nyttiggörs eller ej. Detta är mycket viktigt när det gäller möjligheterna att transportera avfall mellan länder. Dagens definition gör att både avsändar- och mottagarländer kan ställa hårdare krav på transport och behandling. Dock är avfallsförbränningens roll i dagsläget oklar. För närvarande pågår en revidering av Bilaga II i ramdirektivet för avfall (Waste Framework Directive 75/442/EU). I denna bilaga definieras vad som är återvinningsmetoder och vad som bortskaffandemetoder. EU-kommissionen har tagit fram ett förslag på hur denna definition kan komma att se ut. Detta förslag tillsammans med andra förändringar skall nu diskuteras och beslutas om i EU-parlamentet och EU-rådet. Enligt förslaget kommer förbränningsanläggningar med tillräckligt hög verkningsgrad att klassas som återvinning. För svenska anläggningar är detta krav inget problem men ute i Europa där framförallt utnyttjandet av värmen som produceras är begränsad kan vissa förbränningsanläggningar få svårt att klassas som återvinning. Tills definitionen av bortskaffning respektive återvinning är bestämd gäller att det är upp till varje medlemsland att bestämma sina egna kriterier för vad som räknas som återvinning. Naturvårdsverkets ståndpunkt för närvarande är att dagens import av avfall kan fortskrida inom ramen för EG-förordningen 259/93. Andra länder, däribland Tyskland, har en mer strikt tolkning vilket lett till att importen av avfall till Avfall Norge rapport nr 5/2006 side 21/30

22 Sverige från dessa länder försvåras. Om kommissionens förslag går igenom och avfallsförbränningen i Sverige klassas som återvinning är det dock möjligt att vi, på lite sikt, kommer att se en ökad handel med avfallsbränsle mellan Europas länder. Detta skulle i så fall verka utjämnande på prisnivån inom EU vilket betyder att mottagningsavgiften i Sverige kan komma att stiga Delägarkommuner till regionala avfallsbolag måste upphandla avfallstjänster enligt LOU? Specifikt gäller detta kommunerna Tomelilla och Simrishamn vilka sedan 2004 överlåter avfallsbehandlingen till regionala avfallsbolaget SYSAV. Då bägge kommunerna var delägare i bolaget ansåg man det inte nödvändigt att först utföra en upphandling enligt LOU (Lagen om Offentlig Upphandling). Kommunerna anmäldes under 2005 för detta av fem andra bolag. Både länsrätt och kammarrätt gav de klagande bolagen rätt, bl.a. med motiveringen att kommunerna äger en så pass liten del i det gemensamma bolaget att man därmed inte kan anses ha tillräckligt inflytande i dess verksamhet. Ärendet ligger nu i regeringsrätten varifrån man förhoppningsvis kan vänta sig ett prejudicerande beslut under 2006 eller Möjligheten finns dock att målet överklagas till EG-domstolen. Domslutet kan få en stor påverkan på Sveriges avfallsmarknad då ett stort antal av landets kommuner samverkar i regionala bolag för att lösa sina avfallsfrågor. En uppluckring av möjligheterna till regionsamverkan kan leda till relativt stor turbulens för avfallsaktörerna. Det skulle troligen också leda till en öppnare marknad med mer konkurrens mellan företagen och därmed också sänkta mottagningsavgifter till förbränning Behandling av organiskt avfall i biocellreaktorer klassas som återvinning (ur skatterättslig synvinkel) Skatteverket har sedan 2002 drivit ett mål mot Nordvästra Skånes renhållnings AB (NSR) angående deras metod att behandla avfall. NSR har ansett att användandet av biocellreaktorer är att betrakta som en behandlingsmetod medan Skatteverket har ansett att det handlar om deponering. I juni 2006 kom regeringsrättens dom där man valde att gå på företagets linje. Anläggningar av detta slag skall hädanefter, ur skatterättslig synvinkel, betraktas som en behandlingsform och NSR slipper därmed att betala skatt på motsvarande 20 miljoner SEK. Företaget har lämnat in en ny miljöansökan för sin verksamhet där behandling av vissa avfallsslag i biocellreaktor ingår. Därmed kommer man att pröva om metoden är att betrakta som behandling även ur miljörättslig synvinkel. Regeringsrättens beslut kan leda till att användningen av biocellreaktorer ökar. Detta skulle i så fall minska mängden avfallsbränsle vilket i sin tur tvingar ner mottagningsavgiften till förbränning. Avfall Norge rapport nr 5/2006 side 22/30

23 4. Översikt av mottagningsavgifter i andra europeiska länder I detta kapitel beskrivs översiktligt situationen i andra länder i Europa gällande energiutvinning från avfall genom förbränning samt mottagningsavgifter och skatter vid förbränning. Det bör poängteras att i Europa som helhet utgör deponering fortfarande det dominerande alternativet till förbränning. Men även i övriga Europa pågår en successiv övergång från deponering till andra behandlingsmetoder på grund av deponeringsdirektivet. I vissa länder, som t ex Tyskland och Nederländerna, drivs denna övergång på av nationella deponiförbud. I ett europeiskt perspektiv kan man konstatera att avfallsförbränning spelar en stor roll framförallt i Danmark, Schweiz, Nederländerna och Sverige (jämför figur 10). Norge har en förhållandevis stor mängd förbränning (räknat per capita) om man jämför med t ex Italien, Spanien och Finland [kg/year, [kg/år, capita] year year Denmark Switzerland Holland Sweden Norway Germany Austria Portugal Italy Czech Rep. Spain Hungary Finland Figur 10 Avfallsförbränning (kg/capita) i Europa år 2002 (CEWEP 2004, SFT 2004, ECN 2004) När det gäller den nyttiggjorda energin (räknad som el + värme) ligger Sverige, Danmark och Norge i topp (jämför figur 11 på nästa sida). En viktig anledning till detta är den väl utbyggda fjärrvärmen som medger hög energiutvinning 2. I många länder på kontinenten är elproduktion det enda alternativet vilket ger betydligt lägre verkningsgrader (se t ex Portugal och Spanien i figur 11). 2 I Norge är fjärrvärmen väl utbyggd på de flesta platser där avfallsförbränning finns etablerad. I Norge som helhet är dock, till skillnad från Danmark och Sverige, elvärme ett betydligt vanligare uppvärmningsalternativ än fjärrvärme. Avfall Norge rapport nr 5/2006 side 23/30

24 4 3 [MWh/ton] tonne] year 2002 Year 2002 Electricity Heat Sweden Denmark Denmark Norway Norway Switzerland Germany Austria Italy Holland Spain Hungary Portugal Figur 11 Mängd nyttiggjord energi (el + värme) år 2002 (CEWEP 2004, SFT 2004) Den mängd energi som nyttiggörs har stor betydelse för mottagningsavgiften då energiintäkterna minskar kostnaderna för behandlingen. Ytterligare en faktor som har betydelse för mottagningsavgifterna är värdet av den utvunna energin. I Sverige har t ex de höga skatterna på fossila bränslen drivit upp värdet på energin som utvinns från avfall. I andra länder som t ex Tyskland saknas motsvarande höga skatter på fossila bränslen. Vidare får ju både förbrännings- och deponiskatter (för rester från förbränningen) direkt inverkan på mottagningsavgifternas nivå. Till detta bör man även lägga hur utvecklade avfallsbränslemarknaderna är, dvs om det finns ett marknadstänkande som utgår ifrån alternativkostnaden för den som lämnar avfallet eller om mottagningsavgiften sätts utifrån självkostnadsprincipen. I figur 12 (på nästa sida) ges en översikt på mottagningsavgifterna till förbränning för MSW (Municipal Solid Waste). Notera att staplarna anger medelvärden för länderna och det finns stora nationella skillnader. Utifrån figuren kan vi konstatera att mottagningsavgifterna i Norge ur ett europeiskt perspektiv ligger på en medelnivå. Vi hittar betydligt högre nivåer i t ex Österrike, Tyskland, Schweiz och Holland, medan nivåerna är klart lägre i Ungern och Portugal. Avfall Norge rapport nr 5/2006 side 24/30

25 [Euro/ton, år 2006] Mottagningsavgift för MSW Skatt vid förbränning av MSW Österrike Tyskland Schweiz (-04) Holland (-04) Italien Norge (-05) Danmark Spanien Sverige Tjeckien Ungern Portugal Belgien Källa: CEWEP 2006 Figur 12 Översikt av mottagningsavgifter till förbränning år 2006 (för vissa anländer avses andra år). Notera att staplarna anger medelvärden för länderna och det finns stora nationella skillnader. I Nederländerna är en förbränningsskatt införd men den är fortfarande 0 euro/ton Tyskland Nedan kommenteras utvecklingen för förbränning i fyra länder (förutom Sverige) som ligger förhållandevis nära Norge. Förändringar i dessa länder kan komma att påverka situationen på förbränningsmarknaden i Norge. I Tyskland sköts uppföljningen av avfallshanteringens regelverk av Umweltbundesamt (SFTs tyska motsvarighet). Man är negativ till export av avfall för bortskaffande då man har en stark tradition av att bygga upp egen kapacitet för bortskaffande. Städer och kommuner måste enligt lag samla in och behandla hushållsavfall, men de är också skyldiga att sörja för bortskaffande av restavfall från industrier. Deponerings- och förbränningsanläggningar är därför i hög grad offentligt ägda. Dessa är enligt lagen skyldiga att ta hand om restavfall i sin region, oavsett om de kan erhålla mer förmånliga ersättningar om de tar hand om annat avfall (AOO 2003). De kan sålunda inte agera marknadsmässigt på samma sätt som i t ex Sverige. Den stora förändringen av tysk avfallshantering inträffade 1 juni 2005 när deponiförbudet för organiskt avfall trädde kraft. Trots att förbudet varit känt sedan 1993 har man för närvarande inte tillräcklig alternativ behandlingskapacitet. Det Avfall Norge rapport nr 5/2006 side 25/30

26 finns utbyggnadsplaner men det kommer troligen att ta några år innan man får balans mellan uppkomna mängder och behandlingskapacitet. Alternativen är främst avfallsförbränning och mekanisk-biologisk behandling 3. Antalet avfallsförbränningsanläggningar beräknas öka från 48 (1990) till 72 (2007) och gamla moderniseras (Karsch 2006). Bristen på inhemsk behandlingskapacitet innebär ökade incitament för att transportera avfallet längre sträckor inom Tyskland (vissa delar av landet har fortfarande överkapacitet på behandling). Noterbart i detta sammanhang är att BDE (Bundesverband der Deutschen Entsorgungswirtschaft, en stor tysk sammanslutning av avfalls- och återvinningsentreprenörer) i sin utvärdering av de 100 första dagarna med deponiförbudet accepterar export av blandat avfall under en övergångsperiod för att lösa problemet med bristen på behandlingskapacitet. Man betonar att det endast bör ske till länder där standarden på avfallsbehandlingen är lika hög som i Tyskland (BDE 2005). Mottagningsavgifterna i tabell 2 visar en stor spännvidd. Bakgrunden är deponiförbudet för organiskt avfall som innebar att vissa deponiägare som visste att man inte kunde fortsätta driften efter 2005 dumpade priserna för att fylla upp sina deponier. Detta innebar att vissa förbränningsanläggningar fick mindre tillgång på avfall, varför de också sänkte sina mottagningsavgifter för att åtminstone få ett visst täckningsbidrag till sina kapitalkostnader. Den låga nivån för förbränning är sålunda inte långsiktigt hållbar. De höga nivåerna speglar troligen inte heller de verkliga kostnaderna utan kan snarare vara en effekt av att kommunerna är låsta till att lämna sitt avfall till sina egna behandlingsanläggningar. När avfallsmängderna från företag och industrier har minskat pga de dumpade priserna vid deponering, har man istället kompenserat bortfallna intäkter genom att höja mottagningsavgiften för det avfall man får in. Jämför man t ex svensk och tysk avfallsförbränning finns dock en del skillnader som talar för en högre kostnadsnivå i Tyskland. Genomsnittligt ligger energiutvinningen på cirka 40 % i Tyskland. Vissa anläggningar utvinner endast el med ännu lägre verkningsgrad, medan andra kan producera både fjärrvärme och ånga med högre verkningsgrad. Vidare har man i Tyskland haft betydligt hårdare krav på avfallsförbränningen än i övriga Europa, vilket för vissa anläggningar lett till betydande merinvesteringar i reningsutrustning. Värdet på den utvunna energin är också mindre. Detta beror på Tysklands betydligt lägre koldioxid- och energiskatter på fossila bränslen, vilket gör det billigare att utnyttja dem för både fjärrvärme- och elproduktion. 3 Metoden går ut på att mekaniskt plocka ut återvinningsmaterial, framställa ett avfallsbränsle för samförbränning i kraftverk/cementugnar samt biologiskt behandla det återstående materialet innan det deponeras. Avfall Norge rapport nr 5/2006 side 26/30

27 Kostnaderna för mekanisk-biologisk behandling beror till stor del på intäkterna för det material som kan återvinnas och även huruvida man får en intäkt eller måste betala för att avyttra det avfallsbränsle som framställs. Tabell 2 Variation i mottagningsavgifter (exklusive moms) i Tyskland Förbränning (SEK/ton) Mekanisk-biologisk behandling (SEK/ton) Nederländerna Finland 1996 införde man ett förbud mot deponering av brännbart avfall och vissa delar av det organiska avfallet 4. Deponeringsförbudet infördes i syfte att minska deponeringen och metangasemissionerna. Ett samtidigt moratorium för ny avfallsförbränningskapacitet (vilket hävdes först 2003) har lett till brist på behandlingskapacitet och man har därför tillåtit deponering på dispens. För att klara förbudet ser man helst att avfallet materialåtervinns, behandlas biologiskt eller samförbränns (som utsorterade avfallsbränslen) i kraftverk eller cementugnar. Man har dock insett att expansion av avfallsförbränningen är nödvändig för att åtgärda dispensdeponeringen. En deponiskatt infördes samtidigt med förbudet för att ytterligare stimulera till alternativ behandling. Man har höjt denna successivt och för 2005 uppgick skatten till 84,78 euro/ton, dvs cirka 790 SEK/ton, för brännbart avfall. På grund av framförallt deponiförbudet, den höga deponiskatten och bristen på avfallsbehandlingskapacitet har exporten av avfall ökat kraftigt, från drygt 500 kton 1998 till 4,4 miljoner ton 2004 (SenterNovem 2005). En del av detta har gått till deponier i Tyskland som dumpade mottagningsavgifterna på grund av de inte lever upp till det deponiförbud som började gälla i Tyskland från mitten av 2005 (se även ovan). Eftersom denna exportmöjlighet nu försvunnit har det inneburit ett ökat tryck på att bygga ut den inhemska avfallsbehandlingskapaciteten (inklusive förbränning). Mottagningsavgifterna till förbränning varierar ganska kraftigt. De lägsta mottagningsavgifterna ligger runt 600 SEK/ton medan de högsta ligger kring 1300 SEK/ton (SenterNovem 2005b). I hela Finland finns det bara en avfallsförbränningsanläggning för blandat avfall vilken ligger i Åbo. Denna har en blygsam kapacitet på cirka ton avfall. För att använda energin i avfallet har man hittills haft strategin att framställa bränslen som delvis kan ersätta andra fastbränslen som kol och torv. Sedan år 2000 har man haft en officiell standard (SFS 5875, Solid recovered fuel Quality control system) som definierar procedurer och krav för hur kvaliteten på returbränslen skall säkerställas. 4 Jordbruksavfall, park- och trädgårdsavfall och källsorterat organiskt hushållsavfall Avfall Norge rapport nr 5/2006 side 27/30