3.1.8 ISLÄNDSKA KOMMUNPOLITIKERS OCH PARLA-

Transkript

1 3.1.8 ISLÄNDSKA KOMMUNPOLITIKERS OCH PARLA- MENTSLEDAMÖTERS INSTÄLLNING TILL FÖRSTÄRKNING AV DEN KOMMUNALA NIVÅN GRÉTAR THÓR EYTHÓRSSON Våren 2006 genomfördes det på isländska socialdepartementets initiativ, en enkätundersökning bland samtliga förtroendevalda i Islands kommuner samt samtliga ledamöter i landets parlament, Althingi. Forskningscentret vid Bifröst universitet genomförde undersökningen. Bakgrunden var att röster om behovet av förstärkning av den kommunala nivån genom sammanslagningar, överföring av uppgifter från stat till kommun och eventuell införing av en mellannivå mellan stat och kommun hade blivit allt högre. Man ville således kartlägga politikers syn på en framtida utveckling i en fråga där bland annat kommunsammanslagningar inte kunde genomföras utan folkomröstning i varje kommun där en enkel majoritet av invånarna röstade för. Syftet var att undersöka dessa gruppers inställning till kommunnivån, behov för förstärkning bland annat genom kommunsammanslagningar för att åstadkomma större kommuner men också attityderna till överföring av uppgifter från stat till kommun. Vidare undersöktes attityderna till idéer om ändringar av Kommunallagen som skulle innebära att minimistorleken på en kommun skulle höjas avsevärt. Resultaten redovisades i en särkild rapport (Eythórsson m.fl. 2006). En webbenkät skickades ut i februari 2006 till 626 kommunpolitiker och 63 Althingsledamöter, totalt 724. Svarsfrekvensen blev 58,6 procent 60,4 procent bland kommunpolitikerna och 41,2 procent bland rikspolitikerna. FÖRSTÄRKNING AV KOMMUNNIVÅN OCH NYA UPPGIFTER I allmänhet tyckte en stor majoritet (84%) av samtliga kommun och rikspolitiker att den kommunala nivån måste förstärkas; kommunerna var långt ifrån tillräckligt slagkraftiga vilket gjorde att den kommunala nivån som sådan var för svag. Denna uppfattning var dock betydligt mer frekvent hos lagstiftarna än hos kommunpolitikerna, speciellt de i de minsta kommunerna. Men även två tredjedelar av kommunpolitikerna i de minsta kommunerna tyckte att den kommunala nivån var för svag! 151

2 När det gällde bedömning av huruvida kommunerna var tillräckligt starka för att ta hand om sina lagstiftade uppgifter rådde det stor tveksamhet bland samtliga. Hela 80 procent av rikspolitikerna tyckte att så var inte fallet och detta gällde även över 60 procent av kommunpolitikerna. På en fråga om en eventuell överföring av uppgifter från stat till kommun svarade båda grupperna i en överlägsen majoritet positivt, det vill säga att man skulle sträva efter att kommunerna tog över fler uppgifter. På en följdfråga om vilka uppgiftersom var mest aktuella fören överföring var resultaten klara. Handikappfrågor (73%) och äldreomsorg (52%) var de mest nämnda alternativen. Den enda gruppen som verkade tveksam till detta var kommunpolitikerna i de minsta kommunerna med färre än 500 invånare. Överföring av ansvaret för handikappfrågorna till kommunerna har redan avslutats sedan 1 januari Det har dock visat sig att småkommunpolitikernas tveksamheter från 2006 har haft vissa grunder. De flesta kommuner, speciellt de mindre på landsbygden har valt samverkansformen för handikappfrågorna. Således är det totalt endast 15 kommuner eller kommunala samverkansorgan som sköter denna service i ett kommunsystem med 76 kommuner. Detta är ett tecken på att denna verksamhet har ansetts vara för tung att driva för enstaka kommuner förutom de absolut största. Denna överföring av en så tung verksamhet utan någon ändring i kommunstrukturen hade kritiserats i förväg bland annat av mig (Eythórsson 2008). FRIVILLIGA KOMMUNSAMMANSLAGNINGAR ELLER LAGSTIFTNING? Kommunsammanslagningar har alltid varit frivilliga på det sättet att en kommunsammanslagning måste avgöras med majoritet i en kommunal folkomröstning. Motståndet i kommunerna mot sammanslagningar har genom decennierna varit starkt, både bland medborgare och folkvalda och främst i mindre kommuner och de kommuner som inte förväntas få centralortsstatus efter sammanslagning (Eythórsson, 1998, se också Eythórsson, 2009). Detta har bland annat gjort att reduceringen av antalet kommuner i landet har gått långsammare än vad som annars kunde ha varit fallet. Ändå har kommunantalet gått ner från 196 år 1993 til 76 i dag. Intresset för kommunsammanslagningar bland ledamöter i Alltinget har genom åren inte varit stort principen om att sammanslagningar skall vara voluntära har varit stark och den består. Socialdemokrater i landet har dock genom tiderna varit måna om att reformera kommunstrukturen i landet och från deras håll har man ofta föreslagit avskaffning av frivillighetsprincipen och att sammanslangingar skall tvingas fram med lagstiftning. I undersökningen ställde man frågor kring just detta, det vill säga om det fanns ett ökande stöd för tvång, samt vad man ansåg vara en rimlig minimigräns för kommunstorlek. 152

3 Resultaten blev, minst sagt, intressanta. Hela 73 procent av respondenterna menade att en höjning av minimigränsen var önskvärd av rikspolitikerna hade 84 procent denna inställning. Intresset på lagstiftarnivå var alltså högt, även om man tar hänsyn till relativt låg svarsfrekvens. Bland kommunpolitiker var uppfattningarna mer blandade. Anmärkningsvärt var dock att så så stort antal som omkring hälften (49%) av politikerna i de allra minsta kommunerna ville höja gränsen. Något man inte kunde förvänta sig med tanke på det motstånd mot sammanslagningar som under lång tid har funnits inte minst i de minsta kommunerna. Ännu mer intressant är att se på svaren när man frågade de som ville höja (cirka tre fjärdedelar) gränsen. Figur 1 illustrerar medeltalet av angiven ny minimigräns av politiker i olika grupper. FIGUR 1. KOMMUN- OCH RIKSPOLITIKERS ANGIVNA MINIMIGRÄNS FÖR KOMMUNSTORLEK I ISLAND. MEDELTAL BLAND OLIKA GRUPPER. Det är häpnadsväckande hur höga siffror man anger här. Medeltalet bland politker i de allra minsta kommunerna är över 1000 invånare, vilket är en klar signal från deras sida om att deras kommuner är alldeles för små! I övrigt ligger medeltalen omkring eller en bra bit ovanför gränsen med 1000 invånare 153

4 som så ofta har nämnts av förespråkare för en höjning av gränsen. Generellt så ligger rikspolitikerna högre än kommunpolitikerna. Svaren på frågor kring mål och konsekvenser av sammanslagningar tyder klart på att kommun- och rikspolitiker på Island är mer upptagna av att sammanslagningar möjliggör effektivare ekonomisk drift och ger ökad administrativ kapacitet än av att man tänker på de demokratiska konsekvenserna. En överlägsen majoritet av kommunpolitikerna och rikspolitikerna menar att större kommuner ger ökade stordriftsfördelar i både drift, service och administration. Samtidigt är det relativt få som fruktar ett demokratiskt underskott i form av mindre väljarinflytande. Parlamentspolitkerna är mest bestämda i detta avseende medan politiker i småkommunerna är lite mer tveksamma. Sammanfattningsvis kan det sägas att isländska kommun- och rikspolitiker tyckte år 2006 att det fanns ett behov av förstärkning av den kommunala nivån. De tyckte också att det skulle sättas en betydligt högre minimigräns för kommunstorlek än det fanns i det läget (50 invånare). Samtidigt ville de föra över uppgifter från stat till kommun. Politikerna i Alltinget var avsevärt mer bestämda på att främja denna utveckling än vad kommunpolitikerna var, speciellt politikerna i de minsta kommunerna. FRAMTIDA FORSKNING Sedan år 2006 har handikappfrågor tagits över av kommunerna, och när det gäller övertagande av äldreomsorgen är processen igång. Detta har dock skett utan att kommunerna i allmänhet har blivit större. Nu, hösten 2011, har inrikesministeriet avtalat med mig att göra ett omtag av 2006 års undersökning och gå ut till landets samtliga politiker med denna enkät. Det finns åtminstone två signifikanta händelser som ligger mellan 2006 och Dels är det överföringen av handikappfrågorna där erfarenheten kan prägla politikernas attityder. Dels är det den ekonomiska kollapsen på Island hösten 2008 som har försämrat många kommuners förutsättningar att få ekonomin att gå ihop med bibehållen servicenivå. Det blir mycket intressant att se huruvida detta har ökat intresset för en mer genomgripande sammanslagningsreform än man tänkte på för 5 år sedan. 154

5 PUBLIKATIONER I URVAL Eythórsson, Grétar Thór, 1998, Kommunindelningspolitik i Island. Staten, kommunerna och folket om kommunsammanslagningar. Göteborg: CEFOS. Eythórsson, Grétar Thór, 2008, Efling sveitarstjórnarstigsins og verkaskipting ríkis og sveitarfélaga. [Förstärkning av den kommunala nivån och kompetensfördelningen mellan stat och kommun]. I Jóhannesson, Gunnar Thór och Helga Björnsdóttir (red) Rannsóknir í Félagsvísindum IX. Reykjavík: Félagsvísindastofnun Háskóla Íslands. Eythórsson, Grétar Thór, 2009, Municipal Amalgamations in Iceland: Past, present and Future. I Baldacchino, Godfrey, Rob Greenwood och Lawrence Felt (red) Remote Control. Governence Lessons for and from Small, Insular, and Remote Regions. St. Johns. Iser books. Eythórsson, Grétar Thór, Hólmfrídur Sveinsdóttir och Kolfinna Jóhannesdóttir, 2006, Íslenska sveitarstjórnarstigið - viðhorf sveitarstjórnar- og alþingismanna. [Isländska kommunsystemet kommunpolitikers och rikspolitikers attityder]. Reykjavík: Félagsmálaráðuneytið og Rannsóknamiðstöð Háskólans á Bifröst. 155