Inverkan av etablering och höstutveckling på hybridhöstrapsskörden

Transkript

1 Inverkan av etablering och höstutveckling på hybridhöstrapsskörden Christer Nilsson, Område Jordbruk, SLU, Alnarp Rapport för anslag från bl a Södra Sveriges frö och Oljeväxtodlare, Svensk Raps och Partnerskap Alnarp. Inledning Medelskörden i Sverige ligger under den som man kan ta på andra platser i Europa. Det tycks vara lättare att nå höga skördenivåer av höstraps i Tyskland än i Sverige. Rapsen växer och sätter nya skott så länge inte tillräckligt många skidor bildas i förhållande till de miljöresurser (ljus, kväve, vatten osv) som är tillgängliga. Skördebildningen är därför ganska komplicerad. Skörden formas av: fröets tusenkornvikt, antal frön per skida, antal skidor per skott antal skott per planta och antalet plantor / m. Planttätheten kan vi ju till stor del reglera och den bestämmer en del av de övriga faktorerna. Antalet skidor per planta bestäms av förhållandena tidigt på våren, t ex tillgången på kväve och vatten, liksom väderleken. Under och efter blomningen aborterar många frön i skidorna, mycket som ett svar på hur stor bladyta som kan understödja de unga skidornas behov av assimilat, vilket också indirekt är beroende av hur mycket ljus som kan tränga ner i beståndet, speciellt under blomningen. Antalet skott per planta bestäms till stor del av tillväxtförhållandena på hösten. Det är svårt att optimera dessa samband, ibland därför att olika strategier passar olika bra i olika miljöer. Försök i både Sverige och andra delar av Europa antyder att en planttäthet om ca 4 plantor/m ger den högsta skörden, mycket därför att den tillåter en stark höstutveckling, med minst 8 blad per planta och en stamdiameter på minst 8 mm, vilket ger många skidor och kraftiga plantor som inte lätt lägger sig och vars rotsystem är stort och kan motstå vårfroster och ge en snabb och stark tillväxt på våren. Efter tyska undersökningar kräver detta minst 7 daggrader (1 blad vid 8 D ; bas ) från uppkomst. Daggradsbehovet för perioden sådd till uppkomst är mer varierande, men behöver kring 8 daggrader och bestäms också starkt av tillgången på markfukt, dvs på väder och såbäddsberedning. En bra höstutveckling beror alltså på utsädesmängd, såtidpunkt, sort och delvis på kvävetillgången i marken. Vid de tidiga såtidpunkter som blir aktuella här är kvävetillgången som regel inget problem eftersom mineraliseringen i augusti och början av september är stor. I Frankrike är det t ex inte tillåtet att ge kväve till höstraps på hösten, men där är hösten ännu längre och mineraliseringen ännu större. Kanske behövs en kvävegiva i Sverige för att få en bra höstutveckling. Storleken vet vi inte idag inte heller när den skall tillföras. Vid ca 5 daggrader efter uppkomst börjar höstrapsplantorna att sträcka, vilket knappast är önskvärt eftersom det kan äventyra övervintringen. Sträckningen är också beroende av sort (alla sorter är inte lika benägna att sträcka), kvävetillgång och planttäthet. Under ca 35 plantor/m är sträckningen mycket svag. Finns det risk för sträckningstillväxt på hösten så borde det finnas möjlighet till tillväxtreglering, som då optimalt skall sättas in mellan 4-6 blad (annars måste dosen höjas ganska mycket). De aktuella preparaten bland triazolerna (Juventus, Folicur och Caramba) liksom Modus är inte registrerade i Sverige för detta ändamål ännu. Vi har under en serie år med start hösten 1 i fältförsök försökt belysa etableringens förutsättningar, med tonvikt på vad som skapar vissa plantegenskaper under hösten och hur detta relaterar till skördeutbytet nästa år. Förhållandena på våren har i huvudsak inte reglerats utan lämnats till försökspatrullernas avgörande.

2 Material och metoder Totalt har 18 fältförsök genomförts. Två försök kasserades på hösten och tre skördades inte p g a stora utvintringsskador. Försöken har varit antingen randomiserade fältförsök med 3 eller 4 upprepningar eller split-plot försök. Vi har varierat såtidpunkt, tyvärr inte så mycket som vi velat, planttäthet och användningen av tillväxtregulatorer. Leden har under några år legat i rutor med såväl traditionell som reducerad jordbearbetning. Runt den förste november har vi gjort en karaktärisering av plantornas utveckling bestående av: planttäthet, antal blad per planta, torrvikt av ovanjordiska delar (under senare år rot och blad), tillväxtpunktens höjd samt rothalsdiameter. Det sista försöksåret har dessa mätningar också gjorts under september och oktober. Avläsningatekniken beskrivs i bilaga 1. Skördar har mätts på traditionellt sätt. Materialet har bl a bearbetats med regressionsanalys för att beskriva samband mellan invintringskaraktärer och skörd. Såtidpunktens betydelse för plantornas utveckling före invintring har beskrivits med daggradssummor mellan sådd och provtagningen på hösten. Tabell 1. Daggrader (bas 4,5 oc) under höstmånader. Senare delen av augusti har ca halva daggradssumman av augusti. Medeltal under 1-5 år för Borgeby. Månad augusti september oktober november december Daggrader Temperaturdata har tagits från Lantmet stationer inom försöksområdet, i första hand Borgeby, men i ett par fall när data saknades här, också från Svalöv. Daggradssummorna har beräknats med 4,5 o C som bas. Tabell. Försöksplatser. Fröskörden (9%) avser högsta uppnådda i försöket. Plats År Förfrukt Planttäthet våren Över vintr. % Sådd 1 Sådd Fröskörd dt/ha Lönnstorp, Alnarp Vårkorn aug 31 aug 33,5 Nytofta, Skivarp Vårkorn aug 3 sept 36,9 Borgeby Kons ärt aug 31 aug 43,8 Svalöv Kasserat Lönnstorp, Alnarp 3 Vårkorn aug 3 aug 46,1 Gödstorp, Mörarp 3 Vårkorn aug 9 aug 3,6 Borgeby 3 Vårkorn aug 3 aug 46,9 Örsjöhill, Skurup 3 Vårkorn aug 3 sept Ej skörd Lönnstorp, Alnarp 4 Vårkorn aug 9 aug 48, Tosterup, Tomelilla 4 Vårkorn aug 3 sept 39, Gödstorp, Mörarp 4 Vårkorn - 13 aug 9 aug Ej skörd Ellinge, Eslöv 4 Höstråg - 1 aug 5 sept Ej skörd Torsjö, Skurup 4 Vårkorn aug 8 aug 33,5 Lönnstorp, Alnarp 5 Vårkorn aug - 51,4 Gärdsnäs, 5 Kasserat Lönnstorp, Alnarp 6 Vårkorn aug 45,1 Black, Alnarp 6 Vårkorn aug 4, Tingberga, 6 Vårkorn sept 48,1

3 Försöken har genererat mycket data som organiserats i en databas, som innehåller 11 ledmedeltal. Här redovisas främst effekter av etableringsförhållanden på skörden. Radavståndet har i samtliga försök varit kort och sorten har varit Banjo utom i Örsjöhill och Nytofta (Stratus) och Lönnstorp (Artus). Vårkorn har nästan alltid varit förfrukt och försöken har legat på moränlättlera, i några fall på leriga mojordar och sandjord med lerhalter mellan 1 och 5%. Övervintringen har varit mer beroende av plats och år än av planttätheten och varierat mellan 67 och 94 %. Resultat och diskussion Skördar Skördenivån i försöken redovisas i tab. och varierar mellan 3 och 5 ton frö/ha. Tusenkornvikten är mer variabel än vad man ofta räknar med och antagligen en känslig mätare på tillväxtförhållandena efter blomning (fig. 1). Man skulle förvänta sig en mindre variation speciellt med tanke på att nästan alla försök legat i sorten Banjo Ant led 4 4,- 4,19 4,- 4,39 4,4-4,59 4,6-4,79 4,8-4,99 5,- 5,19 5,- 5,39 5,4-5,59 5,6-5,79 5,8-5,99 Tusenkornvikt Figur 1. Fördelning av tusenkornvikter i skördarna från försökens olika ledmedeltal Under sommaren 5 gjorde vi en särskild undersökning av skidantal, tusenkornvikt mm i de 4 led, som då ingick i det enda försöket det året, placerat på Lönnstorp, Alnarp (tab. 3). Tabell 3. Skördeparametrar i försöket 4/5, Lönnstorp, Alnarp, 63 plantor/ m på våren, obetydlig förekomst av rapsbagge, skidgallmygga och stamminerare. Skördeberäkning genom antal plantor/m * (skidor på toppskott + sidoskott * skidor på 3:e sidoskott) * antal frö per skida * tkv / 1 i ton per ha. Kursiv: uppmätta värden på 8 slumpmässigt uttagna plantor ca -3 veckor efter blomning utom fröskörd och tusenkornvikt Fröskörd, Skidor Skidor på Antal Antal frö Tkv Beräknad ton/ha, på topp 3e sido- sidoskott per skida skörd, (9%) skott per skottet per per planta ton/ha m m 4,9 3,6 1,8 6 3,6 5,4 1, Om man skulle förutsätta att det finns lika mänga skidor på alla sidoskott, skulle skörden bli 1 ton. Alla faktorer utom antalet skidor på sidoskotten är slumpmässigt mätta. För att komma

4 ner i verklig skörd, måste vi anta ett genomsnitt på 7, skidor per sidoskott, vilket är orimligt lågt. Om vi sänker antalet frön per skida till 15 så kan vi tillåta skidor per sidoskott. Man får därför anta att skidor eller frön aborterar i betydande omfattning mellan blomning och skörd. De faktorer som bestämmer detta har vi idag inte en fullständig bild av. När vi som i denna undersökning studerar etablering och höstförhållandens inverkan på skörden får vi därför räkna med en mycket betydande variation. Råfettskörden verkar vara maximal mellan 3 och 6 plantor per m på våren (fig. ), vilket bekräftar de tidigare observerade optimala planttätheterna på ca 4 plantor / m. 5 Råfettskörd Plantor/m, våren Figur. Råfettskörd vid olika planttätheter efter övervintring R =, Rothalsdiameter Antal blad Figur 3. Rothalsdiameter vid olika antal blad i början av november.

5 Plantornas utseende i november De uppmätta egenskaperna som uppmätts i november före invintringen är av naturliga skäl korrelerade eftersom de i princip styrs av samma förhållanden. Rothalsdiametern är en faktor som är lätt att mäta och som visar goda samband med t ex antalet blad (fig. 3) alternativt torrsubstans av ovanjordiska delar per m eller rottorrsubstansen (fig. 4). Som synes är sambanden inte linjära utan ökningen är störst efter det att plantorna fått etablera sig. Det innebär att den tid som plantorna kan utnyttja för tillväxt på hösten är viktig och starkt avgörande för plantornas storlek. Det är först när rothalsdiametern kommer upp i ca 5 mm som tillväxten hos roten ökar kraftigt och en stor och djupgående pålrot utvecklas. 3,5 3,5 Ts g/rot 1,5 1, Rothalsdiameter Figur 4. Torrsubstansvikt för roten vid olika rothalsdiametrar (endast 6) blad/planta Plantor m hösten Figur 5. Antal blad per planta som funktion av planttätheten

6 Antalet blad är även beroende av planttätheten (fig. 5) vilket man kan vänta och som gör det nödvändigt att beakta planttätheten också vid analysen av andra faktorer. Såtidpunktens betydelse för plantutvecklingen på hösten Rothalsdiameter R =, DD Figur 6. Rothalsdiametern som funktion av antalet daggrader mellan sådd och provtagning på hösten (bas 4,5) Antal blad/planta R =, DD Figur 7. Antalet blad som funktion av daggrader mellan sådd och provtagning på hösten (bas 4,5)

7 Rothalsdiametern ökar med ökande antal daggrader och når 8 mm redan vid 55 daggrader (DD) (fig. 6) eller ungefär när risken för att plantorna skall börja sträcka anses föreligga (Schulz, R Möglichkeiten zur Vermeidung einer vorzeitigen Sproβstrechung. Raps 16) På samma sätt är antalet blad på plantorna och därmed antalet möjliga sidoskott av första ordningen också beroende av daggradsantalet på hösten (fig. 7). Sträckningstillväxtens start på hösten är starkt beroende av planttätheten (fig. 8). I tätare bestånd börjar sträckningstillväxten bli kraftig vid 45 5 DD. 6 5 Tillväxtpunktens höjd, mm 4 3 <55 pl/m >55 pl/m DD Figur 8. Tillväxtpunktens höjd, mm som funktion av antalet daggrader från sådd till provtagning. Skördens beroende av etableringsförhållandena på hösten. Det finns ett samband mellan flera av plantornas egenskaper i november och råfettskörden. 5 Råfettskörd 15 1 R =, Antal blad Figur 9. Antal blad på plantorna i början av november och råfettskörden, kg/ha.

8 Både antalet blad (fig. 9; liksom torrsubstansen av de ovanjordiska delarna) och rothalsdiametern (fig. 1) uppvisar samband med råfettskörden. Råfettskörden tycks oberoende av om fältet plöjts före sådd och av planttätheten när en skattning görs genom rothalsdiametern. Råfettskörden förefaller öka upp till 8-9 mm rothalsdiameter, på samma sätt som skörden också verkar öka upp till 8-9 blad per planta vid invintring. 5 Råfettskörd, kg/ha < 55 pl/m >55 pl/m Rothalsdiameter, mm Figur 1. Råfettskörden, kg/ha, som funktion av rothalsdiametern, mm, vid invintringen Stora plantor som har hunnit lagra in mycket näring under hösten har de största förutsättningarna att producera en hög skörd.. Det vore därför önskvärt med försök som belyste olika kvävenivåer på hösten. Sannolikt finns det tillräckligt med kväve i marken under augusti, medan det möjligen i vissa fall kan behövas ett tillskot under senare delen av september. En rel. låg planttäthet och en tidig såtidpunkt, avpassad till det förväntade antalet daggrader från såtidpunkt till början av november är förutsättningar för ett högt skördeutbyte. Vid sådd måste odlaren ofta öka utsädesmängden för att kompensera för ett förväntat plantbortfall orsakat av såteknik, strukturproblem, sniglar, väderlek m m. Dessa förluster i plantantal kan vara högst betydande och varierar så kraftigt att det i praktiken är omöjligt att fastställa en utsädesmängd, åtminstone vid vissa såtekniker, t ex den s k Vemmerlövsmetoden. Detta kan medföra att planttätheten blir högre än den egentligen avsedda vilket inte är optimalt. Det medför ofta också ett behov av tillväxtreglering som inte finns vid planttätheter under ca 4 plantor/m. En såteknik som i högre grad än idag ger en planttäthet som kan förutsägas, är mycket önskvärd. Planttätheten och rothalsdiametern vid invintring är bra mätare på beståndets avkastningsförmåga och lättare att mäta än bladantal och torrsubstans. Föreliggande undersökning stärker den i Tyskland ofta använda tumregeln att plantorna skall ha minst 8 blad och minst 8 mm rothals vid invintring, samt odlas i bestånd som hellre får vara lite

9 tunnare än 4 plantor/m än tvärtom. För svenska förhållanden är det senare kanske lika viktigt som 8-8 regeln eftersom det säkrar en bra övervintring. Alnarp den 7 juni Christer Nilsson

10 Bilaga 1. Avläsning av växtegenskaper på hösten. Antalet blad räknas och antalet blad av en viss storlek bedömts efter en tregradig skala (1,, 3) enlig skalan nedan (skalan på bilderna är cm). p j Tillväxtpunktens höjd Rothalsdiameter Små blad = 1 Mellanstora blad =

11 Fullt utbildade = 3