Timotejfrövall kvävegödsling och beståndsutveckling

Transkript

1 Timotejfrövall kvävegödsling och beståndsutveckling Anpassa gödslingstidpunkt och kvävemängd efter sort och vallålder. Ann-Charlotte Wallenhammar, Örebro läns hushållningssällskap Fröodling är en intressant odlingsgren som har framtiden för sig. Från att ha varit avpassad för självförsörjning, sker nu också en inriktning på export. Detta kan ge en positiv arealutveckling och leda till större intresse för forskning och utveckling. Svensk fröodling domineras av timotej godkändes 346 ha, vilket motsvarade 45% av den totala fröodlingen. Största sort är SW Alexander som odlas på ca 5% av arealen, följd av SW Jonatan och Grindstad (NIP/SW) Under 1998 skördades Comtal (Ssd), Promesse (Ssd), SW Ragnar och flera nya sorter är aktuella för kontraktering. Men hur skall nya sorter odlas? Gäller gamla koncept eller ställs helt andra krav på odlingsteknik? Ekonomin står och faller med hektarskörden, eftersom EU-stödet utbetalas per kg frö. Här gäller det att tänka till för att kunna nå målet; ett bestånd med långa fina ax och utan liggbildning före avslutad blomning. Att fröavkastningen kan skilja stort mellan olika sorter visas i en jämförelse av 12 danska sorter av engelskt rajgräs (Dansk Froavl 1/99). I Sverige har nyligen introducerade timotejsorter i många fall givit betydligt lägre fröskördar 4

2 jämfört med tidigare aktuella sorter. Kvävetillgången liksom markfukten under olika faser i timotejfrövallens utveckling kan vara direkt avgörande för slutresultatet. Här följer en presentation som omfattar första skördeåret (1997) i två fleråriga projekt som utförs vid Örebro läns hushållningssällskap. Kvävegödslingens inverkan på beståndsuppbyggnad och avkastning i första års timotejfrövall undersöktes i fyra försök i Örebro och Västmanlands län. I ett av projekten undersöktes också den fenologiska utvecklingen. Undersökningarna finansieras av Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien och av Mellansvenska Fröfonden. Försöksuppläggning I ett av de båda projekten (A) undersöks kvävegödslingens effekter i två marknadssorter, Grindstad (NIP/SW) och SW Ragnar. Förutom beståndsuppbyggnad och avkastning studeras axanlagens utveckling. Ett fältförsök anlades på Kvinnerstaskolan 1996 med korn som skyddsgröda. Efter tröskning av skyddsgrödan i september gödslades med 3 kg/ha N. På våren gavs kväve enligt försöksplanen (tabell 1). Skott räknades i samband med första gödslingstidpunkten i april och axräkning samt axmätning utfördes i juli. Försöket skördades med parcelltröska med för länet aktuell teknik, dvs utan förgående strängläggning. Sorten Ragnar tröskades två gånger. Andra urtröskningen gjordes en vecka senare. Halmen bortfördes från parcellerna. I det andra projektet (B) undersöks beståndsuppbyggnad och avkastning utifrån en utökad försöksplan (tabell 2) Förutom fördelning av kväve under våren varieras Tabell 1. Försöksplan projekt A. Kvävetillförsel kg/ha. Försöksled Tidig vår vall I Sen vår vall I Höst e. skörd Tidig vår vall II Sen vår vall II Tillväxtens början 3-4 veckor senare av vall I tillväxtens början 3-4 veckor senare (N28) (Kalksalpeter; Ks) (Ks) (KsSvavel) (KsSvavel) Tabell 2. Försöksplan projekt B. Kvävetillförsel kg/ha. Försöksled Tidig vår vall I Sen vår vall I Höst e. skörd av Tidig vår vall II Sen vår vall II Tillväxtens början 3-4 veckor senare vall I tillväxtens början 3-4 veckor senare (N28) (Kalksalpeter; Ks) (Ks) (KsSvavel) (KsSvavel) A B 9 75 C D E F G Tabell 3. Försöksplatser och allmänna odlingsförhållanden i kvävegödslingsförsöken. Projekt Försöksplats och län Jordart Datum för N-gödsling Mineral-N Kg/ha, -6 cm A Kvinnerstaskolan, Örebro (T) mmh ML 25 april maj B Sörberga, mmh ML 25 april 43 Glanshammar (T) 31 maj B Blacksta, mmh ML 2 maj 27 Närkes Kil (T) 31 maj B Vallrum, mmh ML 17 april 54 Ransta (U) 25 maj 5

3 höstgivan efter första skördeåret. Tre befintliga förstaårsvallar med något varierande förutsättningar valdes ut. Försöket vid Sörberga anlades i en Alexandervall som inte höstgödslats anläggningsåret. Försöksplatserna Blacksta och Va l l erum hade båda tillförts ca 3 kg/ha N på hösten anläggningsåret. Sorterna var Jonatan respektive Alexander. Skott- och axräkningar utfördes som i projekt A. Några data från försöksplatserna i de båda projekten presenteras i tabell 3. RESULTAT Av figur 1 framgår att sorterna Grindstad och Ragnar reagerat olika för de skilda gödslingstidpunkterna och gödslingskombinationerna. Grindstad gav ett lågt skördeutbyte, 22 kg/ha vid gödsling i slutet av maj (stadium 32), medan Ragnar som vid samma tidpunkt låg efter i utvecklingen (stadium 31) gav 29 kg/ha. Högsta skörd av Grindstad erhölls när hela kvävegivan lades vid tillväxtens början (25 april) medan Ragnar lämnat högst skörd i försöksled C (6+ 3 kg/n). Skördeskillnaderna mellan led är signifikanta (P<.5). Ett alltför kraftigt bestånd etablerades och i medeltal fanns 2216 skott/m 2 i Grindstadleden och och 194 skott/m 2 i Ragnarleden (figur 2). Beståndet har sedan reducerats till i medeltal 78 resp 646 ax/m 2. För båda sorterna var antalet ax lägst i försöksled D, 64 resp 552 ax/m 2 (figur 2). Stråstyrkan vid skörd var 1%. Grindstad var dock något övermogen och drösningen bedömdes till 1%. Resultaten från projekt B visas försöksvis (figur 3), eftersom odlingsförutsättningarna är olika. Alexanderodlingen vid Sörberga gav låg skörd. Bästa resultatet, 333 kg/ha, noterades för en stor kvävegiva i april (försöksled F och G). Stråstyrkan vid skörd var 1% i hela försöket. För Jonatanodlingen vid Blacksta gav led E och F bäst skördeutbyte, 54 resp 55 kg/ha, medan försöksled G lämnade 474 kg/ha. Stråstyrkan var här 6%, och Figur 1. Skörd i timotejfrövall beroende av kvävetillförsel. Grindstad och Ragnar. 5 Grindstad Ragnar Ks 3 N28+6Ks 6 N28+3Ks 9N28+ Figur 2. Beståndsutveckling i timotejfrövall beroende av kvävetillförsel. A/ Grindstad B/ Ragnar Skott Ax A 25 B Ks 3 N28+6Ks 6 N28+3Ks 9N28+ Kväve, kg/ha +9 Ks 3 N28+6Ks 6 N28+3Ks 9N28+ 6

4 Timotejförsöken skördades under gynnsamma förhållanden också Figur 3. Skörd av Timotejfrövall beroende av kvävetillförsel Sörberga Blacksta Vallrum A N +9 Ks +9 Ks +9 Ks 3 N N28+3 9N28+ Figur 4. Beståndsutveckling i timotejfrövall beroende av kvävetillförsel. A/ Skottäthet B/ Axtäthet B 1 8 Sörberga Blacksta Vallrum N +9 Ks +9 Ks +9 Ks 3 N N28+3 9N28+ 7

5 varierade i försöket mellan 1% (led A) och 6%. Alexanderodlingen vid Vallrum lämnade en hög skörd redan utan kvävetillförsel, 491 kg/ha, samtidigt som högsta skörden uppmättes i försöksled F och G, 69 resp 65 kg/ha. Stråstyrkan vid skörd bedömdes vara 7% i hela försöket. Signifikanta skillnader (P<.5) i skörd mellan led föreligger för Sörberga och Blacksta men inte för Vallrum. Bestånden har varierat mellan försöksplatserna (figur 4). I Sörbergaförsöket beräknas beståndstätheten i medeltal till 338 skott/ m 2 och antalet ax till 342/m 2. Beståndstätheten vid Blacksta var högre, 448 skott/m 2 resp 55 ax/m 2. Signifikanta skillnader (P<.5) föreligger här mellan led. Kraftigaste beståndet fanns vid Vallrum där i medeltal 743 skott/m 2 reducerades till i medeltal 462 ax/m 2 Axanläggning Timotej är en långdagsväxt som inte har sk primär induktion, dvs krav på kortdagsförhållanden och/ eller låg temperatur för blominduktion, innan långdagsförhållanden inträder. För att kunna bedöma kraven på kvävetillgängligheten, krävs kunskap om när axanläggningen sker. Vid undersökning i oktober insåningsåret visade tillväxtpunkten hos Grindstad tecken på att sträcka sig och gå in i sent vegetativt stadium. Vid första provtagningstillfället på våren, 15 april, befann sig tillväxtpunkterna hos de undersökta plantorna av både Grindstad och Ragnar i vegetativt stadium. Dubbelringstadiet, när tillväxtpunkten övergår från vegetativ till generativ fas, passerades i början av maj. Under maj månad förefaller axanläggningen hos Grindstad gå något snabbare och i början av juni konstateras tydlig skillnad i utvecklingsrytm mellan sorterna då Grindstad har 2-3 noder (DC 32-33) medan Ragnar har 1-2 noder (DC 31-32). Beståndsetablering Det gäller att etablera ett relativt tunt bestånd av kraftiga plantor. Tillväxten hos timotej, som är ett svagt tuvbildande gräs, liknar den hos stråsäd. Skillnaden består bl a i att perenna gräs producerar betydligt fler sidoskott än ettåriga spannmålsgrödor. Variationen i beståndstäthet har varit stor mellan de olika försöksplatserna, och reduktionen till axbärande stänglar kraftig i de tätaste bestånden. Bäst skördeutbyte har nåtts vid en axtäthet mellan 54 och 75 ax/m 2 (fig. 4A). Höstkväve ger kraftiga plantor Tillämpad odlingsteknik har till stor del baserats på erfarenheter 8

6 från äldre gödslingsförsök, vilket bl a innebär att en höstgiva tillförs för att stimulera fröskottbildningen. Engelska undersökningar visar också bl a att andelen fertila skott var högst bland de äldsta skotten samt att minst 9 % av axen produceras av skott anlagda på hösten. Vad kvävegivans storlek betyder undersöks inför vallår II i projekt B (se försöksplan, tabell 2). Första kvävegivan vid tillväxtstart De redovisade resultaten, som endast omfattar förstaårs timotejfrövall, visar att tidpunkten för kvävetillförsel haft en avgörande betydelse för skördeutbytet (figur 1 och 3). Grindstad lämnade högst skörd när hela kvävegivan tillfördes i april. Vidare har både Alexander och Jonatan lämnat högst avkastning när 6-9 kg/ha N tillförts vid tillväxtens början. Alexanderodlingen vid Sörberga visade låg skördenivå, vilket kan förklaras av utebliven höstgödsling och därmed svagt rotsystem. Området drabbades också av stora nederbördsmängder (1 mm) första veckan i maj som slog ihop jorden och därmed försvårade kväveupptagningen. Alexanderodlingen vid Vallrum, där svinflytgödsel används i växtföljden, har lämnat en hög skörd utan handelsgödsel. Sorten Ragnar lämnade endast en mindre skördeökning vid den tidiga gödslingstidpunkten. Anpassa gödslingstidpunkten Gödslingsstrategiskt är det viktigt att skilja mellan vallår I och vallår II. Kvävebehovet syns vara stort under tidig vår, vallår I, medan försiktighet måste iakttagas vallår II, både vad gäller tidpunkt och total kvävegiva. Delgivans storlek kan anpassas efter sort och vallålder. Sorter med tidig utveckling behöver tidig kvävetillgång för att de skördebildande processerna skall bli optimala. En riklig kvävetillgång kopplad till stor vattentillgång kan leda till liggbildning vilket inverkar negativt på skörden. Här spelar jordens kvävelevererande förmåga (figur 3) en avgörande roll, liksom jordtemperatur och nederbörd det enskilda året. Genom att så in frövallen i en kvävelevererande gröda, t ex ärt eller en gröda med låg kol-kvävekvot (C/N), t ex vårrybs, eller genom att använda flytgödsel vid insådden eller höstgödslingen, blir etableringen av axbärande skott betydligt säkrare. Fortsättning följer Under 1998 har undersökningarna fortsatt i frövall II på ovan beskrivna platser samt med ytterligare tre nya försök i frövall I. Vi hoppas kunna redovisa dessa resultat i kommande nummer. 9