Svenskt Vattenarkiv. Nr102,2006. Hydrologi. v r~' <:..; Vi,., Svenskt Vattendragsregister

Transkript

1 Svenskt Vattenarkiv Nr12,26 Hydroloi ~ v ' r~' V:. <:..; Vi,., Svenskt Vattendrasreister

2 Omslasbild: Bråån vid SMHls vattenförinsstation Elline Foto: Peter Rae SMHI 26 Tryckeri: Dl REKT Offset AB Citera oss ärna och använd materialet, men löm inte att ane källan ISSN

3 Svenskt Vattend rasreister Hydroloi Nr12,26

4

5 Förord I denna publikation presenteras den nya versionen av Svenskt Vattendrasreister. Detta ersätter det reister som bydes upp 195 och som publicerades i en rapport samma år. Till rund för den nya databasen lier vattenskikten i GSD- Översiktskartan i skala 1 :25 från Lantmäteriet. Vattendrasreistret är en del av Svenskt VattenARkiv (SVAR) som innehåller databaser med uppifter om sjöar, vattendra, avrinninsområden och havsområden. Arbetet har utförts på enheten för information och statistik inom avdelninen Basverksamhet och är finansierad med anslasmedel. Under arbetets ån har måna deltait i olika delar av arbetet. Kurt Ehlert har varit samordnare av arbetet. De som har slutfört arbetet med rättnin, kontroller, GIS-bearbetnin, databasuppbynad och framställnin av rapporten är Anders Gyllander, Peter Svensson, Daniel Björkert, Marcus Flarup, Elin Carlsson, Jenny Ranun, Else-Marie Winqvist och Eva Edqvist. Norrköpin i november 26 Kurt Ehlert

6 Innehållsförtecknin Inlednin 1 Sveries ytvattensystem 2 Sveries indelnin i huvudavrinninsområden 2 Vattendrassystem och vattendra 5 Hierarkisk kodnin av vattendra 5 Uppbynad av vattendraens hierarki i SMHis vattendrasreister Sida Definition av vattendra Vad är ett vattendra? Förreninar och bifurkationer Vattendrasnamn Samiska namn Benämninar på vattendra De vanliaste vattendrasnamnen Särena namn Sveries största vattendra Vattendraens länd Vattendraens avrinninsområde Vattenförinen i vattendraen Metodik Grunddata och hydroloisk bearbetnin Svenskt Vattendrasreister Databasens innehåll Åtkomst 69 Vindåns avrinninsområde och ytvattensystem Översiktskarta Databasinnehåll Översiktskarta Detaljkartor Referenser

7 Inlednin I samarbete med Naturvårdsverket byde SMHI 195 upp en databas över svenska vattendra, vilken fick namnet Svenskt Vattendrasreister. Behovet av en sådan databas var stort inom miljöområdet, och det centrala var att e vattendraen unika identiteter. Som identitet valdes x- och y-koordinaten för en punkt vid vattendraets mynnin i analoi med Svenskt Sjöreister, i vilket identiteten för sjöarna skapades från x- och y koordinaten för en punkt vid deras utlopp. Urvalet av vattendra jordes från "De svenska vattendraens arealförhållanden" som innehåller information om avrinninsområden, och som publicerades av SMHI/SMHA under åren Kompletterinar jordes framförallt i norra Sverie för att få med alla vattendra med ett avrinninsområde om minst 5 km 2 I den första versionen inick cirka 2 vattendra. Dessa diitaliserades av Lantmäteriet från den dåvarande översiktskartan i skala 1:25 och larades i SMHis första GIS-system HYPOS, HYdroloiskt POSitionssystem. Detta var ett söksystem enom vilket man kunde söka ut var i ett ytvattensystem en punkt lier. En kompletterin jordes därefter till cirka 53 vattendra, och reistret har sedan successivt uppdaterats. Den senaste versionen av reistret innehåller 73 vattendra. De flesta kompletterinar som har jorts avser mindre vattendra, som inte finns diitalt beskrivna i HYPOS. Önskemål om en bättre diital beskrivnin av Sveries ytvattensystem och moderna GIS-system med verkty för analyser av diitala eorafiska data innebar att SMHI i slutet av 199-talet beslöt att bya upp ett nytt vattendrasreister. Som underla till reistret har kartskikt från Lantmäteriets Georafiska Sveriedata (GSD), i första hand GSD-översiktskartan i skala 1 :25, använts. Det nya reistret innehåller information om cirka 26 3 vattendra. 1

8 Sveries ytvattensystem Sveries indelnin i huvudavrinninsområden När Hydrorafiska Byrån bildades 19 var en av dess första uppifter att kartera Sveries ytvattensystem. Det beslöts då också att införa en numrerin av dessa. "För numrerinen af flodområdena har den principen följts, att alla flodområden, hvilkas areal är större än 2 km 2 ordnats i nummerföljd börjande med Torneälfs område och fortsättande rundt Sveries kust i ordnin efter flodmynninarne" (Hydrorafiska Byrån, årsberättelse för år 19). Utående från de karterinar som jordes från eneralstabskartan blev det 112 områden på fastlandet, vilka kallas huvudavrinninsområden. De är 1 Torneälven till 112 Ennindalsälven, som mynnar i Idefjorden på ränsen mellan Sverie och Nore. Därefter kompletterades med fyra områden, som avrinner till Nore och vars sammanlada areal på svensk sida är minst 2 km 2 På Gotland finns två områden, 117 Gothemån och 11 Snoderån. 11 huvudavrinninsområden finns således i Sverie. Ursprunlien betraktades Öland som ett huvudavrinninsområde med nummer 119. En ö är dock strikt hydroloiskt inte ett avrinninsområde. SMHI slutade därför efter en tid att använda 119 och inordnade Öland i kustavrinninsområdet 73/74. Av praktiska skäl återinförde SMHI på 19-talet nummer 119 för Öland. Bland annat Söderbydens vattendomstol, nu miljödomstolen vid Växjö tinsrätt, använder detta nummer. De landområden som läns kusten lier mellan mynninarna av huvudvattendraen kallas kustavrinninsområden. Deras betecknin es av de huvudområden de lier mellan. Området 1/2 lier mellan 1 Torneälven och 2 Keräsjoki, och området 111/112 lier mellan 111 Strömsån och 112 Enninsdalälven. Mindre områden läns ränsen mellan Sverie och Nore och som avrinner till Nore är betecknade på motsvarande sätt, 112/113 till och med 115/116. På Gotland finns två kustavrinninsområden. 117/11 är området mellan 117 Gothemån och 11 Snoderån på den östra och södra sidan av ön, och 11/117 från Snoderån till Gothemån på den västra och norra sidan av ön. Ett kustavrinninsområde är hela den landyta som beränsas av vattendelare för de två omkrinliande huvudavrinninsområdena och en sträcka av kustlinjen. Inom detta område kan det finnas flera vattendra med mynnin i havet. Alla dessa vattendra och deras avrinninsområde har den områdesbetecknin som det kustavrinninsområde de tillhör. För Mälarens och Vänerns tillflöden större än 2 km 2 har tidiare också använts numrerinen respektive Eftersom dessa vattendra inår i avrinninsområdena för 61 Norrström och 1 Göta älv, har de taits ur bruk. 2

9 Tabell 1. Sveries huvudavrinninsområden. Nr Namn Areal (km 2 ) Nr Namn Areal (km 2 ) Nr Namn Areal (km 2 ) 1 Tomeälven Selånersån 46 1 Nättrabyån Keräsjoki Ljunan Ronnebyån Sanisälven Gnarpsån Vierydsån Kalixälven Harmånersån Bräkneån Töreälven Delånersån 2 5 Mieån 24 6 Vi tån Nianån Mörrumsån Råneälven Norralaån Skräbeån 16 Altersundet 43 4 Ljusnan 192 Hele å Luleälven Skärjån 33 9 Nybroån Alån Hamråneån 51 9 See å Ro sån Testeboån Höje å Alterälven Gavleån Kävlineån Piteälven Dalälven Saxån Lillpiteälven Tämnarån Råån Rokån F orsmarksån Veeå 4 16 Jävreån Olandsån 1 96 Rönne å Åbyälven Skeboån Stensån 25 1 Byskeälven Broströmmen Laan Kåeälven Norrtäljeån Genevadsån Skellefteälven Åkersström Fylleån Bureälven Norrström Nissan Månbyån Tyresån Suseån Kålabodaån Trosaån Ätran Rickleån Svärtaån Himleån Dalkarlsån Nyköpinsån Viskan Sävarån Kilaån Rolfsån Tavelån Motala ström Kunsbackaån 32 2 Umeälven Söderköpinsån 2 1 Göta älv Hömån Vin dån Bäveån 31 3 Öreälven Storån Örekilsälven Leduån Botorpsströmmen Strömsån Lödeälven Marströmmen Ennindalsälven Husån Virån Glamma Gideälven Emån Nean (Nea) ldbyån Alsterån Vapstälven (Vefsna) Moälven Snärjebäcken Rana Nätraån Ljunbyån Gothemån Ånermanälven Habyån Snoderån Gådeån Bruatorpsån Öland lndalsälven Lyckebyån 1 Till Kalixälven avrinner från Tomeälven enom Tärendöälven i medeltal 57 % av vattnet. Sjön Råstojaure i övre delen av Tomeälvens biflöde Lainioälven har även ett utlopp mot Nore enom vilket i medeltal 55 % av vattnet avrinner. Om hänsyn tas till dessa bifurkationer blir det effektiva avrinninsområdet för Tomeälven 3425 km 2 och för Kalixälven 2346 km 2 3

10 '- I> I Torneälven 61 Norrström 2 Keräsjoki 62 Tyresån 3 Sanisälven 63 Trosaån 4 Kalixälve 64 Svärtaån 5 Töreälven 65 Nyköpinsån 6 Vitån 66 Kilaån 7 Råneälven 67 Motala ström Altersundet 6 Söderköpinsån 9 Luleälven 69 Vindån IOAlån 7 Storån Il Rosån 71 Botorpsströmmen 12 Alterälven 72 Marströmmen 13 Piteälven 73 Virån 14 Lillpiteälven 74 Emån 15 Rokån 75 Alsterån 16 Jävreån 76 Snärjebäcken 17 Åbyälven 77 Ljunbyån 1 Byskeälven 7 Habyån 19 Kåeälven 79 Buatorpsån 2 Skellefteälven Lyckebyån 21 Bureälven 1 Nättrabyån 22 Månbyån 2 Ronnebyån 23 Kålabodaån 3 Vierydsån 24 Rickleån 4 Bräkneån 25 Dalkarlsån 5 Mieån 26 Sävarån 6 Mörrumsån 27 Tavleån 7 Skräbeån 2 Umeälven Hele å 29Hömån 9 Nybroån 3 Öreälven 9 See å 31 Leduån 91 Höje å 32 Lödeälven 92 Kävlineån 33 Husån 93 Saxån 34 Gideälven 94 Råån 35 ldbyån 95 Veeå 36 Moälven 96 Rönne å 37 Nätraån 97 Stenån 3 Ånermanälven 9 Laan 39 Gådeån 99 Genevadsån 4 lndalsälven 1 Fylleån 41 Selånersån 11 Nissan 42 Ljunan 12 Suseån 43 Gnarpsån 13 Ätran 44 Harmånersån 14 Himleån 45 Delånersån 15 Viskan 46 Nianån 16 Rolfsån 47 Norralaån I 7 Kunsbackaån 4 Ljusnan 1 Göta älv 49 Skärjån 19 Bäveån 5 Hamråneån 11 Örekilsälven 51 Testeboån 111 Strömsån 52 Gavleån 112 Ennindalsälven 53 Dalälven 113 Glomma 54 Tärnnarån 114 Nean (Nea) 55 Forsmarksån 115 Vapsälven (Vefsna) 56 Olandsån 116 Rana 57 Skeboån 117 Gothemån 5 Broströmmen 11 Snoderån 59 Norrtäljeån 119 Öland 6 Åkersström 9 Fiur 1. Sveries huvudavrinninsområden. 4

11 Vattendrassystem och vattendra De vattendra som inår i ett ytvattensystem brukar i allmänhet struktureras i en hierarkisk ordnin som kan liknas vid ett träd. Från mynninen väljs en huvudren upp till ett av källflödena. Alla vattendra som mynnar i denna eller i sjöar enom vilken huvudrenen år är biflöden av l:a ordninen. Dessa betraktas på motsvarande sätt. En huvudren väljs i vattensystemet för dem, och alla biflöden till dessa blir av 2:a ordninen. I vattensystemet för varje sådant väljs en huvudren, och biflöden till denna är biflöden av 3:e ordninen o.s.v. Det vattendra i vilket ett biflöde mynnar kallas överordnat vattendra. För att bestämma huvudrenen i ett vattensystem används avrinninsområdets areal. När två vattendra år samman väljs som huvudren den ren som har störst avrinninsområde, och den andra blir ett biflöde. När huvudren ska väljas uppströms en sjö, väljs det tillflöde till sjön som har störst avrinninsområde. Övria tillflöden blir biflöden med mynnin i sjön. Den vattenvä i ett vattensystem som har definierats som dess huvudren är det som i vattendrasreistret betraktas som ett unikt vattendra från en källa till en mynnin. Enskilda delsträckor (rinnsträckor) av detta har ofta olika namn. Huvudrenen följer i en del fall inte heller namnet. Se avsnittet Vad är ett vattendra? Hierarkisk kodnin av vattendra Det finns olika sätt att med hjälp av en hydroloisk kod beskriva ett vattendras plats i den hierarkiska indelninen av ett ytvattensystem. En av dessa brukar kallas biflödesordnin. Den utår från en löpnumrerin av biflöden. Läns ett vattendra numreras alla biflöden med löpnummer från mynninen och uppströms. Samma procedur upprepas läns biflödena kan då uttydas på följande sätt: 53 Dalälvcn, biflöde 37 av l:a ordninen, biflöde 11 av 2:a ordninen till detta, biflöde 7 av 3:e ordninen till detta och biflöde 6 av 4:e ordninen till detta. Biflödesordninsnummer kan användas som kod för vattendra. Nackdelen är att den är beroende av det urval av vattendra som kan öras utående från olika kartskalor H H Mynnin Fiur 2. Bifiödesordnin. Här vattensystemets huvudren. Biflöden numreras i tur och ordnin från mynninen och uppströms i systemet. 5

12 En annan kod som förekommer för beskrivnin av nätverk och som används på ytvattensystem är Strahlerkod. Källflöden länst upp i systemet tilldelas ordnin 1. När två vattendra av ordnin 1 år samman tilldelas vattendraet nedströms sammanflödet ordnin 2, nedströms sammanflödet av två vattendra av ordnin 2 får vattendraet ordnin 3, d.v.s när två vattendra av samma ordnin år samman tilldelas vattendraet nedströms närmast höre ordnin. Strahlers kod er en uppfattnin om var i ett ytvattensystem vattendraen befinner si. Även denna kod är beroende av urvalet av vattendra från olika kartskalor Fiur 3. Kod enlit Strahlerför vattendrassystem. Käl/flöden av ordnin I. När två renar av samma ordnin flyter samman.får samman.flödet närmast höre ordnin. En hydroloisk kod som diskuteras inom arbeten med EUs ramdirektiv för vatten, (Water Frame Directive, WFD) är Pfaffstetterkod. Den äller i första hand för kodnin av avrinninsområden men kan appliceras på de vattendra som områdena tillhör. Kortfattat år kodninen till så att läns kusten väljs de fyra största avrinninsområdena och tilldelas kod 2, 4, 6 och. Övria landområden får udda nummer. Inom dessa väljs på nästa nivå de fyra största avrinninsområdena som får jämna nummer. Inom ett ivet avrinninsområde tillämpas motsvarande princip. Avrinninsområdena för de fyra största biflöden tilldelas jämna nummer och mellanliande områden får udda nummer. Detta system innebär att nedbrytnin successivt kan öras ned i allt mindre områden. Eftersom vattendrassystemen finns diitalt beskrivna kan de hydroloiska koderna enereras om behov förelier. SMHI har därför valt att inte införa sådana i vattendrasreistret. 6

13 6 2 Fiur 4. Pfaffstetterkod. Läns en kuststräcka väljs de 4 största avrinninsområdena som får jämna nummer 2 -. Områdena däremellan får udda nummer 1-9(övre bilden). Inom dessa väljs de 4 största avrinninsområdena som får jämna nummer i nästa ste. Mellanliande områden får udda nummer. Inom ett ivet avrinninsområde väljs de 4 största tillflödena som får jämna nummer. Mellanliande områden får udda nummer. Kodninen.finns även beskriven i Verdin & Verdin (1999). 7

14 Uppbynad av vattendraens hierarki i SMHis vattendrasreister I vattendrasreistret är vattendraens hierarki inom ett vattendrassystem uppbyd enom en kombination av vattendraens mynninsplats och deras läe läns det överordnade vattendraet. För varje vattendra finns information om överordnat vattendra och på vilket avstånd från dess mynnin som sammanflödet sker. Genom att inom ett avrinninsområde sortera biflödena till huvudrenen efter avståndet och sedan öra samma procedur läns huvudrenen för biflöde bys ett nätverk upp som visar strukturen på vattensystemet. Källa y avst22 Mynnin vdnrh Fiur 5. Hierarkisk kopplin av vattendra enlit SMHI. Huvudrenen i vattensystemet har vattendrasnummer vdnrh. Läns huvudrenen ansluter 4 biflöden med vattendras nummer vdnr"..., vdnr 4 på avstånden avst 11, avst 1 +avst 2 +avst 3 +avst 4 räknat från huvudrenens mynnin. På motsvarande sätt hanteras biflöden till biflöden. Läns det andra biflödet till huvudrenen ansluter 2 biflöden med vattendrasnummer vdnr 2 1 och vdnr 22 på avstånden avst 21 och avst 21 +avst 22 räknat från biflödets mynnin. Läns vattendraet med vattendrasnummer vdnr 22 ansluter i sin tur två biflöden med vattendrasnummer vdnr 221 och vdnr 222 på avstånden avst 211 och avst 221 +avst 221 räknat från det överordnade vattendraets mynnin.

15 Definition av vattendra Vad är ett vattendra? Det allmänna ordet för vatten som rinner fram i naturen I Nationalencyklopedin finns en länre artikel om vattendra där följande står: Sammanfattande benämnin på strömmar med ytvatten. Med avseende på storleken kan vattendra indelas i bäckar, åar, älvar och floder. I Tekniska Nomenklaturcentralens Vattenordlista 2, eoloiska, hydroloiska, meteoroloiska termer, (TNC 45, 197) finns beskrivninen: vatten som rinner fram i naturlia fördjupninar; till vattendra räknas inte sjöar eller andra stillastående vatten. I Nordic Glossary ofhydroloy (NGH) finns två beskrivninar: 1. Stream, sw flod, ström, vattendra, 1) Water flowin in an open or closed conduit, 2) Ajet oj water issuinfrom an orifice, or a body of flowin roundwater 2. Watercourse, sw vattendra, A natura! or artificial waterway which intermittently or continuously contains movin water. Dessa beskrivninar stämmer bra överens med det allmänna språkbruket. Går man ut i naturen och kommer till en plats där det rinner fram vatten, så står man vid ett vattendra, oavsett om det är en liten bäck eller en stor älv. Noterbart är att Vattenordlistan endast talar om naturlia fördjupninar, medan enlit NGH även slutna och artificiella vattenväar kan betraktas som vattendra. En bestämd vattenvä med ett bestämt namn En iven länre sträcka har ett namn, som används då man vill ane ett bestämt vattendra. Det finns oftast anivet på en karta. Namnet kan älla för en hel sträcka från en källplats till en mynnin eller för en särskild sträcka. Torneälven är ett vattendra från utloppet av Torne träsk till mynninen vid Haparanda. Laan är ett annat vattendra. Kvarnbäcken är också ett vattendra, även om man i det fallet, enlit vattendrasreistret, har 14 stycken att välja mellan. Hydroloiskt kan vattendrassträckor med olika namn betraktas som ett sammanhänande vattendra, medan det i andra sammanhan betraktas som skilda vattendra. Dalälven, Österdalälven och Sörälven betraktar säkerlien måna, i synnerhet befolkninen krin dem, som olika vattendra. Se nedan om huvudren. Även om en sjö naturlitvis inte är ett vattendra, så anses ofta väen enom sjöar som enomflyts av ett vattendra som en del av detta. Motala ström startar vid utloppet av Vättern, rinner enom sjöarna Boren, Roxen och Glan och mynnar i Bråviken. Huvudrenen i ett ytvattensystem I SMHI vattendrasreister definieras ett vattendra som huvudrenen i ett vattendrassystem. Huvudrenen bestäms enom att från mynninen av ett vattendra följa detta uppåt i systemet. Vid sammanflödet av två vattendra väljs en som huvudren och den andra betraktas som ett biflöde. Olika kriterier kan användas vid val av huvudren. De vanliaste är största länd, största medelvattenförin eller största avrinninsområde. 9

16 SMHI använder största avrinninsområde. Vid tillflöden till sjöar väljs det tillflöde som har det största avrinninsområdet. Övria tillflöden blir biflöden med mynnin i sjön. I huvudrenen inår sträckan enom enomflutna sjöar. Denna princip innebär att ett vattendra kan bestå av delar med olika namn, och som av emene man kan betraktas som olika vattendra. För Dalälven till exempel består huvudrenen av 4 delar med olika namn: Dalälven från mynninen i havet upp till sarnrnanflödet med Västerdalälven Österdalälven från sarnrnanflödet med Västerdalälven enom Siljan och upp till sarnrnanflödet med biflödet Guttan Sörälven från sarnrnanflödet med Guttan upp till utloppet av sjön Vurrusjöen i Nore. det norska vattendraet Kvisla som är tillflöde till Vurrusjöen. En nackdel med principen för att bestämma vad som är huvudrenen i ett ytvattensystern är att namnet på vattendraet inte alltid följs. I till exempel Kalixälvens vattensystern väljs vid sarnrnanflödet av Kalixälven och Kaiturnälven den senare som en del av huvudrenen. Det innebär att det i den första versionen av vattendrasreistret, från 195, inte finns nåot vattendra med namnet Kaiturnälven, men däremot ett biflöde till Kalixälven också det med namnet Kalixälven. För de stora sjöarna Vänern, Vättern och Mälaren är förhållandena nåot speciella. I publikationerna "De svenska vattendraens arealförhållanden" utivna av SMHA/SMHI, definierades för vattensystemen för 1 Göta älv, 67 Motala ström och 61 Norrströrn inte nåon huvudren. Alla tillflöden till sjöarna betraktades då som ena unika vattendra. När SMHI 195 upprättade den första versionen av vattendrasreistret och jorde en nykarterin av avrinninsområden definierades Klarälven/Trysilelva som en del av huvudrenen i Göta älvs avrinninsområde, Huskvarnaån i Motala ströms avrinninsområde och Eskilstunaån i Norrströrns avrinninsområde. Systernmässit blev dessa vattendra då inte ena unika vattendra. Den nya strukturen på vattendrasreistret där enskilda vattendrassträckor (rinnsträckor) är larade som unika objekt med ena namn innebär, att man kan söka ut vattendrasträckor efter namn och om så önskas definiera dessa som ett vattendrasobjekt med ett namn. Förreninar och bifurkationer Ett vattendra år normalt mellan en källplats och en mynnin. Tillfällit kan vattendraet mellan två platser delas i två eller flera renar, en förrenin. Den ren i vilken den största vattenmänden bedöms å, och som är en del av vattensystemets huvudren, definieras som huvudfåra. Övria renar kallas birenar. Alla renarna är en del av samma vattendra och har samma vattendrasnurnrner. Alla renar och information om dessa laras i databasen som ena objekt och åtskiljs av en kod som visar vilken ren som är en del av vattensystemets huvudren och vilka som är birenar. 1

17 B ---. Fiur 6. Förrenin av ett vattendra. Från platsen A till B delar si vattendraet tillfällit i flera renar. En ren är huvudren, de övria birenar av samma vattendra. En förrenin som innebär att vatten leds till olika vattendra brukar kallas bifurkation. Enlit NGH definieras bifurkation som Division oja stream into two branches. Enlit denna definition är en bifurkation rent allmänt vilken förrenin som helst av ett vattendra. Definitionen kan också tolkas som att det är själva delninen som är en bifurkation. Enlit TNC 45 Vattenordlista 2, finns två definitioner: J. ett vattendras delnin i två renar, flodbifurkation, eller fördelninen av avbördninen från en sjö på två utlopp, sjöbifurkation. 2. förbindelse mellan två vattendra enom en flodarm. Den första definitionen överensstämmer med den enlit NGH. I Sverie brukar bifurkation förbehållas den andra definitionen. En bifurkation betraktas som ett eet vattendra. Den rinner inte upp vid en källplats utan startar vid ett vattendra eller vid en sjö. Den har sin mynnin i ett vattendra eller en sjö som tillhör ett annat vattensystem än vattendraet eller sjön som den börjar vid. 11

18 D :,/ A c B E I l Fiur 7. En bifurkation uppstår när vatten år från ett vattendra till ett annat. Vattendra A delar si i renarna B och C. Vattendra AB och DE är båda huvudrenar med var sitt vattendrasnummer. Vattendra C kallas för bifurkation och är ett eet vattendra. D A l B E Fiur. Bifurkation då en sjö har två utlopp. Sjön har utlopp mot B och C. Den största och mest kända bifurkationen i Sverie är Tärendöälven. Vid Junosuando delar si Tomeälven. En ren fortsätter söderut med namnet Tomeälven. Den andra renen med namnet Tärendöälven år mot sydväst och mynnar i Kalixälven vid Tärendö. I medeltal år 57 % av vattenförinen ovanför förreninen till Tärendöälven. Den mest kända bifurkationen från en sjö med två utlopp är Vänelälven. Sporrsjön har sitt största utlopp enom Faxälven. Från Sporrsjön år också Vänelälven som leder över vatten till Fjällsjöälven. Före kraftrelerinen av vattendraen ick i medeltal 1 % av vattnet från Sporrsjön till Vänelälven. Efter relerinen är mänden till Vänelälven knappt 3 %. 12

19 Vattendrasnamn Ansvari myndihet för ortnamn, till vilka naturnamn och därmed namn på vattendra räknas, är Lantmäteriet. Ortnamnsfunktionen är den enhet som har det direkta ansvaret. När ortnamn ska fastställas sker samråd främst med Språk- och folkminnesinstitutet, (SOFI) i Uppsala, Riksantikvarieämbetet och Ortnamnsrådet. SMHis riktlinje är att i vattendrasreistret använda de officiella namnen som finns på allmänna kartor och som är larade i Lantmäteriets ortnamnsdatabas. För Sveries huvudvattendra är principen att de har ivits det namn som finns närmast mynninen i havet. Från denna princip har nåra avste jorts på rund av att namn som en ån avs av SMHI i "De svenska vattendraens arealförhållanden" har blivit hävdvunna. Dessa är följande: 6 Vitån, namnet närmast mynninen är Jämtöälven 23 Kålabodaån, namnet närmast mynninen är Hertsånersälven 47 Norralaån, namnet närmast mynninen är Lötån 49 Skärjån, namnet närmast mynninen är Fissjan 6 Åkersström, namnet saknas på allmän karta, namnet närmast mynninen är Åkers kanal 62 Tyresån, namnet saknas på allmän karta, namnet närmast mynninen är Kålbrinksströmmen 6 Söderköpinsån, namnet saknas på allmän karta, namnet närmast mynninen är Storån 7 Storån, namnet närmast mynninen är Edsån 71 Botorpsströmmen, namnet saknas på allmän karta, första anivna namn är Rössle ström 7 km från mynninen 72 Marströmmen, namnet saknas på allmän karta, första anivna namn är Mörtfors ström 6 km från mynninen. Namnet Solstadström/Solstadströmmen används också. 76 Snärjebäcken, namnet närmast mynninen är Ryssbyån 92 Kävlineån, namnet närmast mynninen är Lödde å 11 Snoderån, namnet på allmänna kartor är Snoder-a, anpassat till det otländska uttalet Riktlinjerna att endast de namn som finns på allmänna kartor ska användas innebär att vattendra som saknar namn på en allmän karta också saknar namn i reistret. Av de vattendra, från översiktskartan, som finns larade i 26 års version av vattendrasreistret saknar namn. På kartor i finare skala kan måna av dessa dock ha namn. SMHis ambition är att i samarbete med Ortnamnsfunktionen på Lantmäteriet komplettera reistret med fler namn. Samiska namn Enlit FN:s resolution om minoritetsspråk ska minoriteternas språk användas i de områden där dessa bor. Lantmäteriet har på allmänna kartor infört samiska namn stavade enlit samernas een praxis. De finns fyra olika dialekter nordsamiska, lulesamiska, 13

20 umesamiska och sydsamiska. Det innebär att stavninen är olika i olika trakter. Här följer nåra exempel på stavninen på äldre kartor och på de nya. Sjnjuftjutisjåkkå - Sjnjuvtjudisjåhkå Kukkesvaejåkkå - Guhkesvakkjåhkå Sitoätno - Sijddoädno Rapajåkkå - Rähpajåhkå Skaitejåkåtj - Skaidejååsj Gauste - Gaavesjohke Östra Daimanjukke - Luvlie Daajmanjohke Tjålmejukke - Tjormejohke I vattendrasreistret är det i de flesta fall den äldre namnformen som är larad. Ambitionen är att SMHI i samarbete med Ortnamnsfunktionen på Lantmäteriet ska föra in de nya namnformerna. Benämninar på vattendra En viss indelnin av vattendra kan öras med avseende på storlek och strömhastihet. flod - brukar beteckna de största vattendraen. älv - i Sverie, Nore och Finland en flod som oftast är större än en bäck eller å. I Sverie och Nore har älvarna omväxlande lunare partier och forssträckor, medan fallhöjden i de finska älvarna är läre. å - storleksmässit oftast mellan bäck och älv. Bredden kan variera från nåra få meter till tiotalet meter. Även länden kan variera. bäck - oftast de minsta vattendraen. Nåra allmänt vedertana storleksränser finns dock inte. En bäck i Norrland kan vara större än en å i södra Sverie. I norra Sverie finns vattendra med samiska och finska namn. På äldre kartor står de samiska namnen med "försvenskad" stavnin, medan på de nyare kartorna har en samisk stavnin. Denna varierar från område till område beroende på vilken samisk dialekt som används. Stora vattendra som Torneälven har dock kvar det svenska namnet. johka, jåhkå (samiska), jåkka, jåkko, jokk, jukke (äldre stavnin) - bäck, å eller liten älv. jååsj, joa (samiska), jåkåtj (äldre stavnin) - liten bäck. eatnu (nordsamiska), ädno (lulesamiska), jienuo (sydsamiska), ienuo (ume samiska), ätno (äldre stavnin) - stor älv savoj, savu (samiska), savon (äldre stavnin) - sel, lunvatten. joki (finska) - flod. oja (finska) - dike(= rävd ränna i marken). eno (finska) - en finsk form av det samiska eatnu 14

21 - å - -å - -ån - -jåkka, jahka - -jåkåtj - -ätna - -jåkkå - -oja - -kursu - -jukke - -jaki - -ena ':"".:.. ;. S )'- /~' - -naret - -vasslan - -brynnet - -hacklan - -an - -raven - -brunnan - ström - -vallen - -källan - -strömmen Fiur 9. Benämninar på vattendra. 15

22 I övria Sverie dominerar -bäcken och -ån, med en del lokala avvikelser. Den bestämda formen är vanliare än den obestämda. I Östra Svealand dominerar -ån och på Gotland -å eller -ån. Den obestämda formen å, t.ex. Rönne å, påträffas framför allt i Skåne och Bohuslän. I södra Götaland och delar av Dalarna är inslaet av -bäck större än i övria Sverie, medan det knappt förekommer i Norrland. För de stora vattendraen i Norrland är ändelsen -älven den vanliaste. I Värmland dominerar -älven, även på vattendra som storleksmässit liknar en sydsvensk å, och det är vanlit även i norra delen av Bohuslän. På västkusten, i nordvästra Svealand och i delar av Norrland slutar måna vattendra på -an t.ex. Nissan. I Dalarna förekommer namn som -vasslan, -källan och -brunnan. Ström förekommer i bl.a. Indalsälvens fjälltrakter, i Uppland och i Österötland. Vattendra som rinner i både Sverie och Nore har på den norska sidan namn som -vassdraet, -åa och -bekken. I fiur 9 på sidan 15 visas förekomsten av olika benämninar på vattendra. De vanliaste vattendrasnamnen I vattendrasreistret finns det 7922 olika vattendrasnamn. Av dessa är det 6665 som är unika för ett vattendra. De allra vanliaste namnen är K varubäcken, 14 st. och Lillån, 13 st. I tabell 2 återfinns de namn som finns på minst 1 st. vattendra. Tabell 2. De vanliaste vattendrasnamnen och deras antal i vattendrasreistret. Kvarnbäcken 14 Bodbäcken 21 Björnbäcken 11 Lillån 13 Ris bäcken 17 Harrbäcken 11 Storbäcken 72 Storån 15 Låntj ämbäcken 11 Såbäcken 57 Krokbäcken 14 Stortjämbäcken 11 Kvamån 49 Råbäcken 14 Granån 1 Svartbäcken 33 Holmsjöbäcken 13 Kroks j ö bäcken 1 Tvärån 3 K vamabäcken 13 Laxbäcken 1 Djupbäcken 25 Lillbäcken 13 Noret 1 Stormyrbäcken 22 Bjurbäcken 12 Stenbäcken 1 Svartån 22 Öre bäcken 12 Änesbäcken 1 Särena namn Det finns måna särena namn på vattendra, både udda och rolia. Ortnamn, till vilka naturnamn räknas, är ofta mycket amla och har ursprunlien haft en klar betydelse. Genom årens ån kan namn successivt förändras, så att det i modem svenska till synes får en annan betydelse än den ursprunlia. Namn som ursprunlien har varit samiska och finska kan också ha försvenskats och därienom ha fått ett namn som på svenska får en lusti innebörd. Ett urval särena namn finns i tabell 3 på sidan

23 Tabell 3. Särena namn. Allmosälven Glöbäcken Masuns bäcken Stotranan Allmänninsån Gulluneån Menlösabäcken Strulån Alltidhultsån Gurkbäcken Midsommarbäcken Stråfulan Allvarsån Gålarmoraån M j ö lkkannbäcken Studsarbäcken Amerikabäcken Hafs bäcken Muån Surrebäcken Aplunsälven Hals bäcken Mullrabäcken Sursundet Autjoklimpbäcken Halvväs bäcken Namnlössjöbäcken Syn dan Bakom bersbäcken Harpun bäcken Norr i bäcken Tarmbäcken Blädöpen Harsprånsbäcken Nördbäcken Taske å Blötbäcken Hasabäcken Onytti bäcken Taxbäcken Bomraven Hattabäcken Pian Te le bäcken Borta bäcken Helvetesbäcken Process bäcken Tillfällbäcken Bortre Fankijoki Höstackmyrbäcken Pyltbäcken Tjytjysbäcken Bras ån Iel rop Pös an Tjädervinbäcken Brudbäcken Juksj aurb lerikenbäcken Ruttensjöbäcken Tokbäcken Brännvinsvallbäcken Kabusaån Rådlösmyrbäcken Torrbäcken Busbäcken Kamp lammsbäcken Röda ådran Trettondetjämsbäcken Byninan Kattulebäcken Satmyrån Tum bäcken Byxmorbäcken Klumpån Semlan Turträskbäcken Dansarbacksbäcken Knorrdiket Sexan Tvärrymman Dillbäcken Knäppabäcken Sjnjuftjutisjåkkå Tävlan Dräparbäcken Knölbäck Sjuskinnån Törstabäcken Dummebäck Kon j akbäcken Skrålabäcken Uckan Dödmanbäcken Krutån Skvallran Vackermyrbäcken Dörrabodsbäck Kryp an Slafsan Varmvattsbäcken Dövabäck Kråka kanal Slö an Vinnarbäcken Eldförbäcken Kräckelbäcken Smakarbäcken Volvobäcken Elakbäcken Kurrebäcken Smal väen Vårforsen Enväsån Kusabäcken Smilabäcken Våtsjöån Evihetsbäcken Kuttbäck Smyare bäcken Väktarån Fansån Kvällån Smörån Vällinbäcken Fettarmbäcken Kärindansen Snurrijåkka Yxdrölen Flaxnan Lammtjuvbäcken Snällbäcken Åldran Flins Bäck Lervällan Snöån Åskvitan Flytbäcken Lortån Solälven Äcklinsån Fläskabäcken Luciabäcken Sorkan Äträskbäcken Frukostbäcken Lurvibäcken Spadå Äppelrosbäcken Frys bäcken Lurån Spelare bäcken Äran Getraven Lusabäcken Spikälven Ävjan Getklövmyrbäcken Luta byttan Spjutån Ökenån Glötardiket Länste bäck Spånhyvelbäcken Ökvasseln Gnäll bäcken Lördas bäcken Stillån Ölån Gladbäcken Maerbäcken Stintbäcken Öster-Kjolån 17

24 Sveries största vattendra För att sortera vattendra efter storlek brukar tre kriterier användas, länd, avrinninsområdets storlek och medelvattenförin. Vattendraens länd Vad som kan betraktas som ett vattendra har beskrivits i ett tidiare avsnitt. När länden på ett vattendra ska bestämmas, kan det utifrån detta uppstå definitionsproblem. Man kan välja en sträcka med ett bestämt namn. Man kan välja det som hydroloiskt betraktas som ett vattendra från en källa till en mynnin, och som definieras som huvudrenen i ett ytvattensystem. Ska länden bara avse de vattenobjekt som har definierats som vattendra eller ska också sträckan enom sjöar som enomflyts av ett vattendra inå? SMHI använder si normalt av länden av huvudrenen inklusive väen enom enomflutna sjöar. Ett avste har i tabellen jorts från detta. Vattendraet med namnet Göta älv år mellan Vänern och havet, och dess länd är 91 km. Det som anes i tabellen är länden på huvudrenen och inkluderar Klarälven/Trysielva upp till källflödet i Roenområdet. Eftersom Klarälven är det största tillflödet till Vänern har dock även denna taits med som ett eet vattendra. Den länd som anes har beräknats från SMHis version av Lantmäteriets GSD-Översiktskartan i skala 1 :25. Tabell 4. Vattendra med största länd. Vattendra Länd Vattendra Länd Göta älv 731 km Faxälven 359 km Dalälven 541 km Västerdaläl ven 315km Torneälven 513 km Norrström 32 km Klarälven 47 km Motala ström 293 km Kalixälven 46 km Fjällsjöälven 259 km Luleälven 457 km Lainioälven 256 km Vindelälven 45 km Ätran 253 km Umeälven 449 km Öreälven 235 km Ånermanälven 446 km Emån 234 km Ljusnan 436 km Laan 234 km Indalsälven 426 km Gideälven 233 km Skellefteälven 413 km Lilla Luleälven 22 km Muonioälven 32 km Råneälven 219km Piteälven 376 km Vojmån 214 km Ljunan 367 km Byskeälven 213 km 1

25 Vattendraens avrinninsområde När avrinninsområdet vid mynninen av ett vattendra ska bestämmas kan det uppstå definitionsproblem på rund av förreninar. När ett vattendra delar si i flera renar nära mynninsområdet, avränsas i allmänhet avrinninsområdet enom alla renarna. Vid större förreninar, där renarna också mynnar i olika vattenområden har renarna ibland behandlats som separata vattendra. Ett sådant exempel är Göta älv, som delar si i två renar vid Kunälv. Nordre älv rinner nordväst om Hisinen och mynnar i Nordre älvs fjord, och Göta älv rinner öster om Hisinen och mynnar i Älvsborsfjorden vid Götebor. Den i tabellen anivna arealen avser den totala arealen för avrinninsområdet för båda renarna. Ett annat definitionsproblem är så kallade bifurkationer. Sådana uppstår dels då ett vattendra delar si dels då en sjö har flera utlopp, och då de olika renarna inte förenas till samma vattendra utan leder vatten mellan olika ytvattensystem. Arealen för avrinninsområdet uppströms bifurkationen bör då fördelas utifrån fördelninen av mänden vatten i de olika renarna och en "effektiv" areal för avrinninsområdet beräknas. Den i Sverie största och mest välkända bifurkationen är Tärendöälven, som vid Junosuando leder vatten från Torneälven till Kalixälven. I medeltal år 57 % av vattnet uppströms förreninen enom Tärendöälven till Kalixälven. Sjön Råstojaure i övre delen av Torneälvens biflöde Lainioälven har också ett utlopp mot Nore enom vilket 55% av vattnet rinner. Om man med hänsyn till vattenfördelninen vid dessa bifurkationer beräknar en effektiv areal för avrinninsområdet vid älvarnas mynnin i havet, blir den för Torneälven 3425 km 2 och för Kalixälven 2346 km 2 Kalixälven blir då det åttonde i ordninen i stället för det tionde. Tabell 5. Vattendra med störst avrinninsområde. Vattendra Avrinninsområde Vattendra Avrinninsområde Göta älv 523 km 2 Skellefteälven km 2 Torneälven 4157 km 2 Piteälven 1125 km 2 Ånermanälven 3164 km 2 Lilla Luleälven 9663 km 2 Dalälven 2954 km 2 Faxälven 937 km 2 Umeälven 2615 km 2 Västerdalälven 64 km 2 Indalsälven km 2 Fjällsjöälven 432 km 2 Luleälven 2524 km 2 Änesån 671 km 2 Norrström 2265 km 2 Laan 6452 km 2 Ljusnan 192 km 2 Lainioälven 62 km 2 Kalixälven 113 km 2 Gullspåns älven 544 km 2 Motala ström 154 km 2 Byälven 475 km 2 Muonioälven 145 km 2 Hele å 4749 km 2 Ljunan 1251 km 2 Emån 4472 km 2 Vindelälven km 2 Gimån 4317 km 2 Klarälven 114 km 2 Råneälven 427 km 2 19

26 Vattenförinen i vattendraen Vattenförinen i ett vattendra beror förutom på avrinninsområdets storlek även på det eorafiska läet i landet. I områden med hö nederbörd, de västra delarna och norra delarna av Sverie, framförallt i fjällområdena, blir avrinninen hö, och de sydliaste och östra delarna, där nederbörden är lå, blir avrinninen lå. Mänsklia inrepp, i synnerhet vattendraens relerin för vattenkraftproduktion, påverkar också mänden vatten i vattendraen. Framförallt i de stora älvarna med en omfattande utbynad har stora förändrinar skett i förhållande till de naturlia förhållandena. Förutom att variationerna under året har ändrats, har i flera vattendra den totala mänden vatten i vattendraen också ändrats. Vatten leds nu på måna håll mellan olika ytvattensystem för att så effektivt som möjlit utnyttjas i vattenmaasin och kraftverk. Vänelälven var tidiare en av Sveries stora bifurkationer enom vilken vatten rann från Faxälven nedströms utloppet av Ströms Vattudal till Fjällsjöälven. Denna överlednin har nu i stort sett upphört, vilket har medfört att vattenförinen i Faxälven har ökat och därmed minskat i Fjällsjöälven i motsvarande rad. De uppifter som lämnas i tabellen avser nuvarande förhållanden i vattendraen. Tabell 6. Vattendra med störst medelvattenförin. Vattendra Vattenförin Vattendra Vattenförin Göta älv 566 m 3 /s Muonioälven 16 m 3 /s Luleälven 56 m 3 /s Skellefteälven 16 m 3 /s Ånermanälven 5 m 3 /s Ljunan 13 m 3 /s Indalsälven 455 m 3 /s Fjällsjöälven 132 m 3 /s Umeälven 443 m 3 /s Västerdalälven 124 m 3 /s Torneälven 391 m 3 /s Näsån/Röströmsälven 111 m 3 /s Dalälven 34 m 3 /s Motala ström 92 m 3 /s Kalixälven 295 m 3 /s Tärendöälven 3 m 3 /s Ljusnan 23 m 3 /s Hårkan 2 m 3 /s Vindelälven 19 m 3 /s Laan 77 m 3 /s Lilla Luleälven 175 m 3 /s Änesån 75 m 3 /s Norrström 164 m 3 /s Indalsälven/ Åreälven 69 m 3 /s Klarälven 17 m 3 /s Lainioälven 6 m 3 /s Piteälven 16 m 3 /s Gullspånsälven 62 m 3 /s Faxälven 167 m 3 /s Laisälven 62 m 3 /s Metodik Grunddata och hydroloisk bearbetnin Underlaet för vattendrasreistret är vattenskikten i vektorform från Lantmäteriets GSD-Översiktskartan i skala 1:25. Detta kartmaterial är i första hand avsett för produktion av kartor. Det består av ett linjeskikt och ett polyonskikt med vattenytor. Polyonskiktet innehåller både sjöar och vattendrassträckor med sådan bredd att de är representerade med höer och vänster strand. En enskild polyon kan bestå av flera sammanhänande sjöar och vattendrassträckor. 2

27 I Jokkmokk I Fiur JO. En vattenyta i Lantmäteriets databas kan representera flera hydroloiska företeelser. KKOD D a, CJ Vattenyta, sjö - Vattenyta, vattendra - Sjöar utan synlit utlopp I Jokkmokk I Fiur 11. Vattenyta delad i sjöar och vattendrassträckor enlit SMHJs bearbetnin. 21

28 För att anpassa kartunderlaet till hydroloiskt bruk har det bearbetats av SMHI. Ett första ste har varit att dela polyonerna i enskilda sjöar och mellanliande vattendrassträckor utifrån information om sjöarnas utloppsplats enlit SMHis sjöreister. En sjö kan också i rundversionen vara delad i två polyoner av en väbank och har då sammanfoats till ett objekt. Alla sjöar har också "stänts" vid utlopp och platser för tillflöden, så att varje enskild sjö har larats som en sluten polyon. Då SMHis sjöreister upprättades larades ofta två närliande vattenytor som enskilda sjöar, om de hade olika namn och var åtskilda av ett smalt sund. Detta innebär att sådana sund har klassats som vattendrassträckor, även om de i hydroloiska sammanhan mer kan betraktas som en del av ett sjösystem. Nu för tiden tillåter vi att sjöar kan ränsa till varandra. Nästa ste i den hydroloiska anpassninen var att läa in stomlinjer (centrumlinjer) i sjöar och i vattendrassträckor representerade som ytor. Dessa linjer kan betraktas som eneraliserade beskrivninar av vattenflödet enom sjöarna i ett vattensystem. Stomlinjer är också inlada i sjöar och vattendrasytor mellan huvudstomlinjen enom dessa och mynninen av biflöden. Mynninsplatsen för biflöden är definierad vid strandlinjen av en sjö eller vattendrassträcka representerad som en polyon. KKOD LJ Oer D v.ttenyla. sj6 - Vattenyta. vattendra - Sf6ar utan ~ utlopp Fiur 12. Sjöar och vattendra sammanfoade med stomlinjer: vattenytor och.flödesriktninar anivna. 22

29 Tillsammans med de vattendrassträckor som är representerade som linjer används stomlinjerna för att beskriva vattensystemen inom ett avrinninsområde som ett sammanhänande nätverk. Nätverkets uppift är att beskriva transporten av vatten mellan sjöar och vattendra, och varje sträcka har information som aner i vilken riktnin vattnet rinner. De ursprunlia kartskikten från Lantmäteriet har ibland justerats nåot efter jämförelse med terränkartan i skala 1:5. De vanliaste ändrinarna har varit följande: Små vattendra lånt upp i vattensystemen kan ha haft fel riktnin och blivit kopplade till fel överordnade vattendra. Utloppet av en sjö har justerats om översiktskartan har varit så eneraliserad att dess läe väsentlit har avvikit från utloppet enlit sjöreistret. Två vattenytor med mellanliande vattendraslinje har sammanfoats till en vattenyta, om bedömninen är jord att det ska vara en sjö. En av de viktiaste avsikterna med den första versionen av vattendrasreistret, som publicerades 195, var att e varje vattendra en unik identitet, ett vattendrasnummer. Som sådant valdes i samråd med Naturvårdverket koordinaterna för en punkt vid mynninen av vattendraet. Denna anavs med siffror, d.v.s. med 1 meters norannhet, vilket då bedömdes som tillräcklit. Identiteten bestämdes enom diitaliserin av punkterna från toporafiska kartan blev således identiteten och vattendrasnumret för Dalälven. Vattenskiktet i GSD-Översiktskartan innehåller betydlit fler vattendra än vad som finns i det amla vattendrasreistret, och ett rundläande arbete var att e alla nytillkommande vattendra motsvarande identitet. Koordinaterna för att skapa denna bestämdes från vattenskiktet i terränkartan, fortfarande med siffror. Förutom att ett vattendrasnummer är en identitet, aner det också läet för vattendraets mynnin. En identitet ska dock inte vara informationsbärande. En stor nackdel har varit att om fel har upptäckts och mynninskoordinaterna har ändrats, har också identiteten för vattendraet ändrats. I det nya vattendrasreistret har vattendraen därför fått en unik identitet, som inte ska ändras, medan mynninskoordinaterna är ett attribut som kan ändras, om fel upptäcks eller förändrinar sker av naturen, se avsnitt Databasens innehåll, om innehållet i databaserna. 23

30 Svenskt vattendrasreister Databasens innehåll Larin Vattendrasreistret är larat som GIS-skikt i en relationsdatabas (SQL Server med tilllä för eorafiska data; ESRis ArcSDE). I varje GIS-skikt finns ett flertal attribut som beskriver objekten. Relationstabeller finns också för att kunna koppla ihop information mellan GIS-skikten. Delsträckor Ett vattendrassystem kan delas in i två olika huvudtyper av företeelser, sjöar och vattendrassträckor. I GIS-skiktet är dessa representerade av en eller flera delsträckor. Delsträckorna kan vara rinnsträckor eller stomlinjer (se avsnittet nedan). Avränsninen av delsträckorna sker vid en eorafisk förändrin har vattendraet. Exempel på förändrinar är: Vattendra delar si (förrenin) Vattendra år ihop (sammanflöde) Biflöde ansluter Vattendra ansluter till en sjö (inlopp samt utlopp) Mynnin av vattendra vid strand- eller kustlinje Det är också tänkbart att dela upp vattendraet i ytterliare delsträckor vid andra typer av förändrinar, till exempel vid en dammbynad, vid ett vattenfall etc. Detta har diskuterats men inte införts i denna version av vattendrasreistret. Enlit EUs ramdirektiv för vatten (WFD) ska ytvattensystem delas in i vattenförekomster. Till EU har rapporterats en rövre indelnin som kallas rapporterinsförekomster. Dessa består av sjöar med arealen minst 1 km 2, enskilda delsträckor eller sammanslanin av små sjöar och enskilda delsträckor till större enheter. Dessa finns larade i databasen med information om vilka enskilda delsträckor som inår i en rapporterinsförekomst. Förenande vattenplatser Mellan varje delsträcka har en punkt, en så kallad förenande vattenplats, skapats. Denna punkt representerar start- och mynninskoordinat för anslutande delsträckor. En relationstabell mellan delsträckorna och vattenplatserna används för att koppla ihop delsträckorna med varandra. För att underlätta underhåll och utsöknin av delar av vattendra har vattenplatserna indelats i objekttyper, se tabell 16. Mynnin av vattendra Mynninen av vattendraet representeras på två sätt. Den ena är slutpunkten på sista delsträckan närmast mynninen av vattendraet. Denna punkt kommer från GSD Översiktskartan, skala 1 :25. Den andra representationen är en punkt bestämd från kartor i skala 1 :5. Koordinaterna för dessa punkter är antinen vattendrasnumret för vattendraen i den amla versionen av vattendrasreistret eller nybestämda från GSD-Terränkartan. Dessa punkter är larade i ett separat punktskikt. Till denna punkt kopplas attributen som äller för hela vattendra. 24

31 Stomlinjer För att i linjeskiktet beskriva vattendrassystemen som sammanhänande nätverk har delsträckor diitaliserats enom sjöar och vattendrasträckor representerade som vattenytor. Dessa linjer benämns stomlinjer och är en del av huvudrenen i ett vattendrassystem. För biflöden som mynnar i en sjö eller en vattendrassträcka representerad som en yta har också en linje diitaliserats från mynninen vid strandlinjen ut till det överordnade vattendraets stomlinje. Olika typer av stomlinjer är larade som delsträckor med särskilda koder för att skilja dem från övria delsträckor av ett vattendra. Avstånd Varje delsträcka har ett attribut som aner avståndet från sträckans mynnin till vattendraets mynnin. Den sträcka som slutar vid mynninen av vattendraet har avståndet noll. Om vattendraet mynnar vid en strand- eller kustlinje, har stomlinjen därifrån ut till det överordnade vattendraets stomlinje fått ett neativt avstånd. Vattenytor Ett ytskikt (polyoner) inår i vattendrasreistret. Det innehåller sjöytor och ytor för de vattendrassträckor som har strandlinje i Översiktskartan. Varje sjöyta har fått en identitet och i förekommande fall ett namn, medan vattendrasytorna saknar namn och identitet. Tunnlar Ett linjeskikt finns som innehåller sträckor i vattendrassystem som är tunnlar och som inte återfinns i Översiktskartan. Dessa finns i vattenkraftrelerade vattendra och är nödvändia för att i till exempel flödesmodeller beskriva vilken vä vattnet transporteras. Tunnlarnas sträcknin är inte exakt utan beskrivs som en linje från tunnelinlopp till utlopp. Eftersom denna information inte är allmän kartinformation kommer vissa restriktioner att finnas i tillänliheten. Kateorikod, KKOD Lantmäteriet har kodat vattendraen i Översiktskartan efter storleksklass och länd. För att skilja Lantmäteriets och SMHis koder har ett särskilt attribut skapats: linjekod/ytkod. Linj ekod/y tkod SMHI har skapat koder för att beskriva bland annat de linjer som inte räknas som vattendra, t.ex. stomlinjer. Ytorna är kodade i bland annat sjöar, öar och vattendra med höer och vänster strandlinje. Svensk standard för ytvattensystem Inom projektområdet Stanli (standardiserin av landskapsinformation) vid SIS (Swedish Standards Institute) har en svensk standard utarbetats för diital beskrivnin av ytvattensystem (SS 637:26). Bereppen förenande vattenplats och rinnsträcka kommer därifrån. Enlit standarden ska ytvattensystem kunna beskrivas i olika detaljerinsnivåer. Enskilda objekt ska kunna sammanföras till nya objekt i en rövre upplösnin. Enskilda sjöar ska kunna delas i bassäner, rinnsträckor ska kunna delas i mindre enheter till exempel vid dammbynader. Tillämpninen av standarden kommer att innebära att struktur på och innehåll i databasen med vattendra successivt kommer att revideras. 25

32 GIS-skikt Följande GIS-skikt och relationstabeller finns ida: Tabell 7. Skikt Skiktnamn Georafiskt objekt Beskrivnin Delsträckor vd 1 Linjer Vattendra hämtade - från Översiktskartan 1 :25 samt stomlinjer i sjöar och i Östersjön ut till en slutpunkt i Nordsjön. Här återfinns attribut som äller respektive delsträcka. Vattenplatser vpl_p Punkter Knutpunkter mellan två eller flera delsträckor som används för att tabellmässit kunna relatera mellan sträckorna. Vattendraens myn- vd_p Punkter Mynnin av vattenninspunkter dra hämtade från Terränkartan 1 :5. Här återfinns också alla attribut som äller hela vatten draet. Vattenytor vy_y Ytor Sjöar och delsträckor med strandlinje. Tunnlar tunnlar 1 Linjer Tunnelsträckor som inte finns med i Översiktskartan, men som behövs för att beskriva nätverket. Relation mellan rst_ vpl_rel - Relationstabell med delsträckor och vat- identiteterna för tenplatser delsträcka och vattenplats. Relation mellan del- wfd vd rel - Relationstabell - - sträckor och rappor- med identiteterna terinsförekomster för delsträcka och rapporterins förekomst. 26

33 Delsträckor Förenande vd_i vattenplatser PK RSI1l2 rst_vpl_rel vpl_p Vattendraens PK Ql:!.!ECill2 PK,FK1 RSI1l2 PK VPLID mynninspunkter 1 2 PK,FK lleu.12 Shape PK QaJECill2 Shape Shape_len VPLTYP vd_p FK1 VDRID HOJD PK WRll * LANDS KOD TOTA VM RNAMN PK oa.ii;cr112 VNAMN KKOD 1..* Shape LINJEKOD VNAMN RAVM 11 HOJDDIFF LANGD DATUM wfd_vd_rel '- FK1 VDRIDO PK Tunnlar AVMO PK Wfl2.J'2 oa.ii;cr112 KOORDX tunnlar_! KOORDY FK1 RSTID KOORDK 1 O..* PK oa.1i;cr112 DISTRIKT STAOBJ NAME Shape MYNOBJ Shape_len DATUM FK1 VDRID 1 KKOD PK Vattenytor vy_y Ql3JECill2 Shape Shape_area Shape_len FK1 VDRID..* KKOD SJOID NAMN SJOHJD YTKOD O Fiur 13. Datamodellskiss. Attribut Delsträcka Stomlinje Stomlinje för biflöde i sjö 12 Vattenyta '/Förenande vattenplats 2 Mynninspunkt for vattendraet--... ~. 9 1 Fiur 14. Nätverksbildat vattendra. 27