Ännu stilla. Noveller och dikter om det oväntat uppenbara. Erik Thiel

Transkript

1 Ännu stilla Noveller och dikter om det oväntat uppenbara Erik Thiel

2 Ett skalv av sorg Ännu en dag har kommit, ännu en dag av sorg Ännu en dag då glada minnen visar mig hur hemskt det har blivit. Jag minns ännu hur de omkring mig ännu var unga. Hur de brydde sig om hur jag kände mig. Hur de gav tillbaka till mig för vad de tog. Den glädje jag kände då var en glädje jag trodde alltid skulle finnas. En glädje så stor så att jag visade dem omkring mig nya ting och med dem nya idéer. Ett misstag jag sent kommer att glömma.

3 De omkring mig såg en potential inom de nya ting och idéer jag givit dem. En potential som skulle komma att skada både dem och mig. De omkring mig började skapa vapen, mot varandra och mot mig. I hopp om att de en dag skulle ändra sig lät jag dem vara. Men när jag såg vart detta skulle leda blev jag orolig. Jag sa åt dem att sluta använda det jag givit dem på fel sätt genom att ta det ifrån dem. Jag bad dem att sluta skada varandra genom att med regn, vind och snö tvinga dem hem. Jag bönade dem att sluta skada mig genom att rubba den jord som stöttade det som skadade mig. Men de omkring mig tycktes inte förstå vad jag gjort och menat. Det jag tagit bort från dem letar de fanatiskt efter. Även om jag orsakar storm skadar de varandra ändå.

4 Även om jag rubbar jorden och förstör det som skadade mig, kommer de på nya sätt att skada mig ännu mer. Det fanns ingen som ville lyssna på mig. Det var ingen som ville se min närvaro. Ännu en dag har kommit, ännu en dag av sorg. Vad jag än gör, ser ingen mig. Hur mycket jag än försöker få dem att förstå, lyssnar ingen. Det finns de som låtsas ha hört mig, att de är mina vänner. Men jag vet sanningen, de är likadana som de andra. Varje dag skriker jag ut mina känslor, men ingen hör mina rop. Jag ger och ger till dem omkring mig för att de ska se mig, att de ska höra mig. Men ju mer jag ger desto mer tror de att det är för givet. Alla omkring mig skadar mig och tar ifrån mig

5 allt jag har. Varför kan ingen stanna upp och se på mig och säga Tack, du har förgyllt min dag med sanning i rösten? Hur mycket jag än försöker göra mig vacker varje dag, hör jag fler klagomål än komplimanger. Jag har gjort många hemska ting för att de ska se mig och skadat mig själv och många av de omkring mig, men ändå lyssnar igen på mig och ingen ser varför jag gör så, utan kommer med onödiga förklaringar till varför jag gjorde så. Många har frågat forskare och präster efter svar, men ingen har frågat mig om ett svar. Om ingen kommer att lyssna på mig eller se mig så slutar jag med mina rop och varningar, och tar min hämnd i ett svep. Ännu en dag har kommit, ännu en dag av sorg. Ännu en dag fylld av sorgerop och gråt, då jag var dag blir kvävd av rök, bestulen på allt jag har och sårad av dem omkring mig. Ännu en dag närmre min undergång. Vet du vem jag är? Har du äntligen hört mitt rop?

6 Embrace part one of the night: In the middle of night a man sat on a chair in the middle of his backyard. he looked upon the starry night sky and he dreamt himself away he dreamt of being lifted from his chair

7 he dreamt of falling into the sky further and further into the dark abyss of the night the sensation of falling made him want to scream made him want to cry, because of the sensation of fear but he could do nothing all he could do was fall further and deeper into the abyss of darkness and stars he noticed the stars the stars that moved the stars that became one that became a creature of light that became a human of light the human raised its arms raised them towards the falling man Do not be afraid

8 said the human of light Like so many times before fall into my arms and let your worries disappear the man recognised the voice he recognised the human of light he felt how he regained control he felt how his body finally did as he wished he stretched his arms towards the human of light he felt tears fall from his eyes, tears of joy and love he wished to fall into the humans embrace he wished to be relived of his sorrow but as he came closer the sensation of fear came once more and right before he was embraced by the human of light

9 he closed his teary eyes and said Not now he opened his eyes and saw that he was back on his chair Not yet he said as tears of love and sorrow was falling from his eyes he took support from the chair to lift his aching body up Not soon he said as he took his walking cane and as he slowly walked towards his house he said I m sorry my love, that I can t join you yet but there is something I wish to witness for both of us.

10 If I accept your embrace now it ll be cold and filled with regret. If I leave to join you now I ll only leave bad memories in my trail memories of sorrow memories of heartbreaking tears and memories of an old man who died with no one by his side his aching body hurt with every step he took.

11 Embrace part one of the night: Six years passed since that night six years and a half to be precise the man had now witnessed what he wished to witness he had witnessed the very moment his youngest grand child had created his family

12 the man had witnessed as his youngest grand childs first child was born when he had witnessed that moment he felt at peace three days after he was taken to hospital for a week the doctors tried to save him but none of them understood why he was dying It is time was all the man said to the doctors when they asked how he felt Please bring my family here so that I can say my thanks and my farewells His family was summoned his children s and grand children s families

13 surrounded him now. All of them cried and wept cause all of them loved him so Please do not cry for me. Don t cry cause I ll leave you now, don t cry cause I die. Cause I ll never leave you, as long as you remember me and I ll never die, as long your heart beats. So don t cry for what nature demands, we all will need to leave this world sooner or later but what awaits on the other side is an adventure unlike all others.

14 Now let me show you something that none other ever done before a magic trick that none other ever been willing to do before. Go open that window and I ll begin his oldest child, his oldest son walked to the window and let the air of the hot summer night flow into to the room Now listen to me, all of you who love me. The night has come, the time has come the time to fulfill the deal. I ve witnessed our youngest grand child create his family and the birth youngest member of our family.

15 So now I m ready my love. Now your embrace won t be filled with regret, now your embrace won t be cold as a winter night. Now your embrace will be filled with comfort and love, now your embrace will be warm as a summer night. So come, my love. Embrace me and take me to the adventure of our lives, Take me to your side, guide me to our new home. A gust of wind, warm as the summer night blew in to the patients room all were baffled all were shocked cause as the wind traveled through the room

16 it brought a scent they once knew, it brought memories of the one who once were part of their lives. The old man raised his arms, with a strength he should not have, and as he did, the wind came to him and embraced him The man closed his eyes with tears falling and his last words among the living was as he whispered faintly Now my love, now I m home And as the wind left the room and the old mans arms fell to his sides, the man fell into his final sleep.

17 I nattens famn I mitten av en natt satt en man på en stol i mitten av hans trädgård. Han tittade upp på den stjärnklara natthimlen och han drömde sig bort han drömde om att han lyftes ur sin stol Han drömde om att han föll in i himlen

18 längre och längre in i nattens mörka avgrund känslan av att falla fick honom att vilja skrika fick honom att vilja gråta, allt på grund av hans rädsla men han kunde inte göra någonting allt han kunde göra var att falla längre och djupare i avgrunden av mörker och stjärnor han märkte stjärnorna omkring honom stjärnorna som rörde sig stjärnorna som blev en som blev en varelse av ljus som blev en människa av ljus människan höjde sina armar höjde dem mot den fallande mannen Var inte rädd sade människan av ljus

19 Som så många gånger förr fall in i min famn och låt dina bekymmer försvinna mannen kände igen rösten han kände igen människan av ljus människan som en gång var hans älskade han kände att han åter fått kontrollen han kände hur hans kropp till slut gjorde som han ville Han sträckte sina armar mot människan av ljus han kände tårar falla från hans ögon, tårar av glädje och kärlek han ville falla in i människans famn Han ville lätta den sorg som fanns i hans hjärta men när han kom närmare kom känslan av fruktan och rädsla åter och innan han omfamnades av människan av ljus

20 slöt han sina tårfyllda ögon och sa Inte nu Han öppnade ögonen och såg att han var tillbaka på sin stol Inte än sade han samtidigt som tårar av kärlek och sorg föll från hans ögon han tog stöd av stolen för att lyfta sin värkande kropp Inte snart han tog sin käpp och när han sakta gick mot sitt hus sade han Jag är ledsen min älskade, att jag inte kan gå med dig ännu men det är något jag vill att bevittna

21 för oss båda. Om jag accepterar din famn nu kommer den vara kall och fylld med ånger. Om jag går till dig nu lämnar jag bara dåliga minnen i mitt spår minnen av sorg minnen om hjärtskärande gråt och minnen om en gammal man som dog utan någon vid hans sida hans värkande kropp gjorde ont för varje steg han tog

22 I nattens famn Del två Sex år har passerat sen den natten, sex och ett halvt år för att vara exakt mannen hade nu sett vad han ville bevittna. Han hade nu bevittnat ögonblicket då hans yngsta barnbarn hade bildat sin familj.

23 Mannen hade bevittnat ögonblicket som hans yngsta barnbarns första barn föddes. När han hade bevittnat detta ögonblick kände han sig till freds. Tre dagar senare fördes han till sjukhus, i en vecka försökte läkarna rädda honom men ingen av dem förstod varför han var döende. Det är dags var allt mannen sade till läkarna när de frågade hur han kände sig. Snälla, hämta min familj så att jag kan säga mina tack och mina farväl. Hans familj kallades till sjukhuset och till natten var dem alla där,

24 hans barn och barnbarn var nu vid hans sida. De alla grät och grät för de alla älskade honom så. Snälla gråt inte för mig. Gråt inte för att jag lämnar er nu, gråt inte för att jag dör. För jag kommer aldrig att lämna er, så länge ni kommer ihåg mig och jag kommer aldrig att dö, Så länge era hjärtan slår. Så gråt inte för vad naturen kräver, vi alla kommer att behöva lämna den här världen förr eller senare men vad som väntar på andra sidan

25 är ett äventyr till skillnad från alla andra. Låt mig visa er något som ingen annan någonsin gjort tidigare ett magiskt trick som ingen annan någonsin varit villig att göra innan. Gå och öppna fönstret, så ska jag börja hans äldsta barn, hans äldsta son gick fram till fönstret och lät den varma sommarnattsluften svepa in i rummet Lyssna nu på mig, alla ni som älskar mig. Natten har kommit, tiden har kommit det är hög tid att jag uppfyller det jag lovat. Jag har bevittnat vårt yngsta barnbarn skapa sin familj

26 och födelsen av den yngsta medlemmen i vår familj. Så nu är jag redo min älskade. Nu kommer din famn inte att vara fylld av ånger, nu kommer din famn inte att vara kall som en vinternatt. Nu kommer din famn att vara fylld av kärlek, nu kommer din famn att vara varm som en sommarnatt. Så kom, min älskade. Omfamna mig och ta mig till det största äventyret i våra liv. Ta mig till din sida, visa mig vägen till vårt nya hem. En vindpust, varm som sommarnatten blåste in i rummet alla var förbluffade

27 alla var chockade för då vinden for genom rummet spreds en doft som de en gång kände, det kom minnen om en person som en gång var en del av deras liv. Den gamle mannen höjde armarna, med en styrka han egentligen inte hade, och då han gjorde det, kom vinden till honom och omfamnade honom. Mannen slöt ögonen med tårar fallandes och hans sista ord bland de levande var, som han viskade svagt, Nu min älskade, nu är jag hemma Och när vinden lämnade rummet, samtidigt som den gamle mannens armar föll till hans bröst, föll mannen in i sin sista sömn.

28