Miljövårds Rapport 1993:6

Transkript

1 Miljövårds Rapport 1993:6 Grottor i Göteborgs och Bohus län Lars Bengtsson

2 Förord Föreliggande inventering har utförts av miljövårdsenheten vid Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Arbetet har bedrivits under 5 månaders tid varav hälften användes för fältarbete och resterande tid åtgick till förberedelser samt sammanställning av rapporten. Som utgångsmaterial användes en databaslista sammanställd av Sveriges Speleolog-Förbund, över en del kända men mest potentiella grottobjekt. I många fall var koordinatangivelserna mycket vaga och ibland även felaktiga varför det ofta åtgick mycket tid för att spåra upp den eventuella grottan. Jag fick dessutom in del tips från hembygdsföreningar som jag kontaktat innan inventeringsarbetet startade. Det har varit mycket spännande och berikande att genomföra inventeringen av grottor i länet. Min förhoppning är att rapporten inte enbart skall fungera som underlag för Länsstyrelsens naturvårdsarbete utan även kunna användas som en utflyktsguide för an naturintresserad allmänhet. Jag vill tacka den mycket hjälpsamma ortsbefolkningen som jag kommit i kontakt med runt om i länet utan vars hjälp flera grottor skulle uteblivit i föreliggande rapport. Jag vill även rikta ett tack till Sven Swedberg på miljövårdsenheten. Göteborg i november 1992 Lars Bengtsson

3 Miljövårdsrapport 1993:6 ISSN 1102:5611 Produktion: Länsstyrelsen, miljöenheten Text och foto: Lars Bengtsson Tryck: Länstryckeriet i Göteborg Grottor i Göteborgs och Bohus län

4 Innehållsförteckning FÖRORD INLEDNING 5 BESKRIVNING AV INVENTERINGS- OMRÅDETS GEOLOGISKA UTVECKLING 7 GROTTBILDANDE FAKTORER 8 Berggrund Tektonik Topografi Moränens art Varierande strandlinjer Klimat GROTTYPER 9 Blockgrottor Sprickgrottor Frostvittringsgrottor Denudationsgrottor VÄRDERINGSBEGREPP 9 Vetenskapligt värde Rekreativt värde Skyddsbehov ÖVERSIKTSKARTA 11 GROTTBESKRIVNINGAR Börsås hål 42. Rannebergs kyrka 6. Valås stöva 44. Skomakarhålet 11. Kröckle kyrka 45. Rövarkulan 12. Skalkeli körka 49. Tjuvhålet 16. Rövargrottan 50. Holmevattnets kyrka 17. Stenstugan 51. Katedralen 18. Bäckgrottan 52. Bjälldalsgrotta 19. Jättens håla 53. Hedås grotta 20. Jättens kammare 54. Grötevattnets ugn 25. Brattås kyrka 56. Fyrspångshålet 26. Kansås stuga 59. Purkåmmen 30. Gybergs stuga 62. Kyrkan 31. Getruds gömma 65. Trollebergs kyrka 32. Barneberga kyrka 66. Friskas Urd 35. Knipe stöva 67. Kallens kyrka 36. Knipe sprickgrotta 68. Boxviksgrottan

5 74. Trollhålorna 142. Jörgens grotta 78. Flåbergs kyrka 145. Dyvelsgrottan 80. Danske stallarna 147. Grottberget i Åsen 81. Flaggbergets grotta 148. Husmans kyrka 83. Muntras grotta 149. Bergjätteugnen 86. Tolles stuga 150. Tjuvkyrkan 87. Kungsviksgrottan 155. Grottan vid Korsö kyrka 90. Rannebergsgrottan 156. Grotta i Torp 91. Lundeberga kyrka 159. Lyngöklättens grotta 93. Skålebergets grotta 160. Nischen i Vetteberget 94. Martins tjuvgrop 161. Grottan i Vetteberget 102. Trollhålet 162. Dusgårds kyrka 107. Klingkyrkan 163. Sysslehålet 108. Kajebergshålen 164. Philips grotta, Byxehillern 109. Smalsundsgrottan 165. Käcke-Påls ugn 112. Lejdebergsgrottan 166. Rannikenhålan 113. Lunnemyragrottan 169. Björnhålsgrottan 116. Gustavsbergsgrottan 173. Munkkyrkan 118. Lyse grotta 177. Frilleshillern 120. Grottan vid Kamperöds horn 186. Österrödsgrottan 126. Gråbens kyrka 189. Tjuv-Halvors håla 128. Ulorna 191. Tjuv-Halvors grotta 130. Tryggö grotta 195. Tångdalsgrottan 132. Brofjällsgrottan 198. Fästingsklåvan 134. Grotta vid Hällers kyrka 199. Tjuvhillern 138. Rambergets kyrka EJ INVENTERADE ELLER AVFÖRDA GROTTOR 102 RESULTAT OCH SLUTSATSER 109 BILAGA. I efterhand tillkomna grottips 111 REFERENSER 112

6 Inledning Målet för inventeringsarbetet har varit att lokalisera länets grottor samt dokumentera dem i skisser och fotografier. Därtill är en beskrivning av grottorna och deras bildningssätt utförd. En bedömning av deras vetenskapliga och rekreativa värden har slutligen legat till grund för bestämning av skyddsbehov. Till Sveriges Speolog-Förbund datalista innehållande 195 stycken kända potentiella och ickegrottor bidrog hembygdsföreningar i länet med ytterligare 10 stycken grottips utöver de som fanns registrerade i databaslistan. En ny grotta fann jag själv och sammantaget tillkom 7 stycken nya grottor. Sedan rapporten färdigställts tillkom ytterligare en lista på ett 40-tal grottips från en representant för Sveriges speleologförbund. Dessa redovisas i bilaga 1. Av hela 205 stycken möjliga grottor avfördes 10 stycken direkt då de var klassade som ickegrottor. Till dessa tillkommer 22 lokaler som inte har hunnits besökas inom tidsramen för inventeringen. De flesta av dessa utgör s.k. tips som ligger otillgängligt till, exempelvis på mindre skärgårdsöar. Platser där den eventuella grottan visat sig inte svar upp mot dess definitionsram, eller där ingen tillfrågad känt till någon grotta, uppgår till 88 stycken. Det resterande materialet resulterade i 85 stycken grottobjekt vilka beskrivits i föreliggande rapport. En grotta i vissa fall ha fler än ett namn. Då har det vanligast förekommande namnet valts. Det bör påpekas att föreliggande inventering ej omfattar länets samtliga grottor. De största och viktigaste grottorna finns dock beskrivna i rapporten.

7 Beskrivning av inventeringsområdets geologiska utveckling Göteborgs och Bohus län uppvisar som kustlän en bruten linje mot havet med skärgård och fjordar liknande den i Sydnorge. I väster dominerar kala hällar och hedvegetation och mot inlandet övergår landskapsformerna successivt till skogsbevuxna höglandsområden. I huvudsak två berggrundsområden dominerar länet, gnejsar och graniter. En klar skiljelinje mellan dessa två bergarter uppträder vid Gullmarsfjorden som delar av den norra granitregionen mot gnejsar i öster o söder. Det spricklandskap som uppträder i Bohuslän har delvis uppkommit i samband med veckning då berggrunden fortfarande var plastisk. Vid senare skeden, efter att berget konsoliderats, har det utsatts för deformationsrörelser i olika riktningar vilket medfört spänningar i jordskorpan med sprickbildning som följd. De sprickmönster som uppstått gäller även småskaliga sprickor. Huvuddragen i gnejsberggrundens nuvarande utseende formades redan för mer än miljoner år sedan då delar av berget som vi trampar på idag utgjorde rötterna på en bergskedja kallad Svekofenniderna. Graniten är däremot betydligt yngre, ca 900 miljoner år, och av magmatiskt ursprung. Den smälta bergartsmassan har trängt upp i sprickor hos den äldre gnejsen. Den har senare blottlagts då den ovanliggande gnejsen eroderat ned. Urberget har sedan metamorfosen avslutades varit utsatt för både deposition och erosion i olika omgångar. Dock, totalt sett, har en betydande erosion skett från det att bergarterna stelnat. Som tidigare nämnts har den yta vi idag kan gå omkring på legat långt ned i jordskorpan. Detta sagt som bakgrund till förståelsen av de diabasgångar som förekommer inom länet. De fungerar som magmatiska förbindelsegångar mellan magmakammaren och själva kraterna hos de vulkaner som fanns vid en landyta högt ovan vår nuvarande. Under kvartär tid har flera stora landisar bidragit till utformandet av urberget. Den senaste nedisningsperioden, Weichsel, hade sin största utbredning under sin sista fas. Deglaciationen påbörjades för mer än år sedan från nordtyska områden. För drygt år sedan hade isranden nått länets kusttrakter och det skulle ta ytterligare nästan år innan isen lämnat Bohuslän helt. Under deglaciationen avsattes block och bergartsmaterial som isen plockat upp och krossat till morän. I samband med isens tillbakaryckning kom isranden att utefter stora delar av länet ha kontakt med havet som kunde transgredera in över land. Denna höjning av havsytan blev möjlig dels genom de stora vattenmassor som frigjordes då inlandsisen smälte av, dels då isens enorma tyngd isostatiskt pressat ned landytan. Största värde på HK (högsta kustlinjen) ligger i länet på 170 m.

8 Vid de trycklättnader som uppstod i berggrunden då ismassorna smält av kom bankningsplan att utbildas vilka utgör sprickor parallella med horisontalplanet. Dessa sprickor är av stor betydelse för bildande av vissa grottor i länet. En höjning av landytan har fortgått sedan isens tillbakadragande med i samband med en holocen klimatförbättring som inträffade under atlantisk tid transgrederade havet åter in över landområden. Denna postglaciala transgression nådde sitt maximum för år sedan. Då havsytans höjning var större än landhöjningen kunde en borttransport av kvartära avlagringar ske och då i huvudsak finmaterial. Material av grövre kornstorlek såsom block och sten förekommer idag som residualprodukter längs med tidigare kustlinjer. Grottbildande faktorer En grotta definieras som en naturlig hålighet i berggrunden med golv, väggar och tak i vilken en människa kan intränga. Berggrund Berggrundens art och sammansättning är av stor betydelse för grottbildning. De bäst utvecklade formationerna erhålls i kalkstensberggrund där kolsyrehaltig nederbörd löser upp bergmaterial med karstbildning som följd. I Göteborgs och Bohus län är berggrunden dock en annan. Den domineras av gnejs- och graniturberg. Endast smärre förekomster av grönsten och pegmatit kan påträffas. Till skillnad från kalksten sker grottbildning i gnejsar och graniter inte genom kemisk vittring utan av andra orsaker som t.ex. frostsprängning, abrasion eller tektoniska rörelser som bildar sprickor och frigör block som kan skapa olika former av grottor. Tektonik I urberg är tektonik en viktig grottbildande faktor. Rörelser i jordskorpan med jordskalv och förstkastningar som följd skapar goda betingelser för grottbildning. Både block- och sprickgrottor kan skapas som ett direkt resultat av tektonik. Topografi Drastiska höjdskillnader i terrängen gynnar grottbildning där vittring av bergsidor eller av inlandsisen på verkade bergpartier åstadkommit blockras och anhopningar av block där grottrum kan bildas. Moränens art Inom områden där storblockig morän förekommer finns förutsättningar för att blockgrottor utbildats. Varierande strandlinjer Under postglacial tid har nivån hos strandlinjen varierat med de transgressioner respektive regressioner som förekommit. Dessa nivåförändringar har möjliggjort abrasion av klapper i sprickor hos berggrunden som skapat grottrum som idag är belägna ovan strandlinjen.

9 Förändringarna har även medfört att bortspolning av finare kornfraktioner kunnat ske med blottläggning av grottor som följd. Klimat I ett längre perspektiv åstadkommer klimatförändringar en växling mellan glacialtider och varmare perioder, interglacialer. Inlandsis har en genomgripande inverkan på grottbildning. Även nuvarande klimats årstidsvariationer och dygnsförändringar i temperaturer och nederbörd skapar förutsättningar för mekanisk vittring med möjlig grottbildning som resultat. Grottyper Den inledningsgrund som använts i föreliggande arbete innefattar fyra stycken olika typer av grotta: Blockgrotta. Sprickgrotta. Frostvittringsgrotta. Denudationsgrotta. De tre förstnämnda finns representerade dels i renodlad form dels förekommer de som kombinerade grottyper. Den fjärde typen av grotta förekommer endast som kombinerad art. Ett annat inledningssätt tillämpas numera av Sveriges Speleolog-Förbund där de fyra typerna är följande: Blockgrotta. Sprickgrotta. Karstgrotta. Övriga grottyper. Blockgrottor Med en blockgrotta avses en grotta som bildats i en anhopning av block där de inbördes blocken fogats samman så att hålrum bildats under och mellan dessa. De vanliga i storblockig talus i anslutning till bergsstup med kan även vara ett resultat av storblockig morän eller marin abrasion. Sprickgrottor De är betingade av de spänningar i berggrunden som kan ha tektonisk orsaksgrund eller vara skapade av inlandsisens tryckpåverkan. Dessa belastningar i berget resulterar i uppsprickning eller förkastningar. Frostvittringsgrottor De bildas genom den process som åstadkoms då vatten, som tränger in i sprickor och porer i berget, fryser till is och därmed ökar sin volym. Denna expansion leder till lossprängning av bergmaterial. Grottor av denna typ är vanliga i branta terränglägen med uppsprucken berggrund. Tryckverkan är avsevärd då ett tryck av 2 ton / cm 2 kan uppnås. Denudationsgrottor Dessa formas av vattens erosion och är vanliga vid forsar och fall. Blankslipade bergspartier förekommer där vattnet i kombination med fina kornfraktioner har eroderat ytan. Denna grottyp förekommer inte som någon renodlad art i länet. I rapporten nämns även begreppet nischgrotta, vilket är en grottyp där bredden överstiger djupet. Denna nisch kan vara en skålformad inbuktning i berget eller ett utrymme som uppstått vid en överskjutningsförkastning. Sådana nischer har ej inventerats som grottor.

10 Väderingsbegrepp Vid bedömningen av en grottas vetenskapliga rekreativa värde blir klassifikationen oundvikligen subjektivt färgad. Bedömningen av ett eventuellt skyddsbehov har varit avhängig de övriga värdeklasserna och kan inte heller anses objektiv. Därför har vissa indelningsgrunder använts som ger objektivare klassificering. Vetenskapligt värde Det här värdet avser att sålla ut grottor som kan vara intressanta ur forskningssynpunkt. V1 Ett högt vetenskapligt värde har grottor som oftast är relativt stora. De har vanligen en intressant och/eller ovanlig genes. Vidare kan högsta värde tilldelas om grottan har något tillhörande intressant geologiskt fenomen t.ex. veckomböjningar eller accessoriska mineral i bergarten. V2 Grottor av vanligen något mindre dimensioner men som ändå har visst vetenskapligt intresse. V3 Dessa grottor är oftast små och har ett ringa eller inget vetenskapligt värde. Rekreativt värde Den sociala betydelsen av grottor har här sökts ta tillvara. En grottas rekreativa värde ökar vanligen med dess storlek då den utgör ett mer spännande objekt än en mindre motsvarighet. Vid bedömningen har förutom grottans rekreativa värde även tagits hänsyn till den närmaste omgivningens karaktär och möjlighet att ge rekreation. En annan aspekt som påverkat bedömningen har varit terrängens beskaffenhet och grottans tillgänglighet från närliggande vägar. Generellt har en lättåtkomlig grotta givits högre värdeklass. R1 Ett högt rekreativt värde avser grottor som är attraktiva med avseende på storlek, variation samt i flera fall dess grad av tillgänglighet. R2 Vanlig värdeklass för något mindre grottor med lägre tillgänglighetsgrad och mindre påtaglig attraktivitet. R3 Dessa grottor är oftast små och saknar eller har ett ringa rekreativt värde. Skyddsbehov Ett stort skyddsbehov har undantagslöst tillmätts de grottor som i båda värdeklasserna varit av grad 1, utom i de fall där grottan är belägen inom redan naturskyddat område. Om endast en utav värdeklasserna varit av grad 1 har lämpligt naturskydd förespråkats.

11 S1 Ett stort skyddsbehov har angetts för de grottor som har haft högt vetenskapligt och/eller rekreativt värde. S2 Ett visst skyddsbehov har hävdats då grottan haft antingen ett högt vetenskapligt eller rekreativt värde. S3 Inget eller ringa skyddsbehov har förelegat för de grottor som haft ringa eller inget vetenskapligt respektive rekreativt värde. 2. Börsås hål Grottyp: Blockgrotta Värdeklassificering: V2, R1 S2. Tag av från E6 i Kållered, kör mot Hällesåker via Greggered, strax efter avtag mot Mölnlycke tar man av till vänster på grusväg före ån. Efter 200 m har man grottan i berget rakt norrut över en äng och vidare upp i en rasbrant, på bergets västsida. (Respektera markägarens körförbudskyltar). Grottan är belägen ca 10 m från toppen (höjdled) Ek.karta: Koordinater: / Omgivning: Grottan är inte belägen långt ifrån bebyggelse. I dess omedelbara närhet finns en rasbrant berget som hyser detta grottrum och nedanför vidtar ängsmark. Berggrunden är grå gnejs. Grottan ger en klassisk grottkänsla då man från marknivå kryper ner knappt 2 m till grottgolvet som är nästan plant, något skålformat. Takhöjden är generöst tilltagen nästan hela grottan och uppgår ställvis till 5 m. I norra delen av grottsalen finns en blockanhopning. Längden är 15 m. I det uppspruckna berget och blockanhopningen är ett 10-tal större block grottbildande. Bankningsplan har här också bidragit till blockbildningen. V2. Grottan har en mellanställning. R1. Den utgör ett fint utflyktsmål. Dock bör påpekas att markägaren är noga med att körförbudskyltar respekteras och gärna ser att man når grottan via omvägar förbi deras hus. Skyddsbehov: Visst skyddsbehov föreligger. S2.

12 6. Valås stöva Grottyp: Sprickgrotta Värdeklassificering: V1, R2, S2 Från väg söder om Änggårdsbergen, mellan Högsbo industriområde och Mölndal, avtag öster om Eklanda. Kör ca 600 m på grusväg fram till P-plats. Följ stig från ö delen av P-plats. Efter m delar den sig, ta då av åt höger och följ skylt mot bronsåldersröse. Grottan ligger nere i sluttningen, 75 m SO om det tredje och sydligaste bronsåldersröset. Ek. karta: Koordinater: / Omgivning: Grottan är högt belägen invid ett stort bronsåldersröse. Berggrunden består av en speciell röd granit som karaktäriseras av hög radioaktivitet och en tendens att grusvittra. Blandskog omger grottan. Storslagen utsikt mot Mölndal och Sisjön. Grottan är 7 m lång och 1,5 in till tak. Berget uppvisar ovanligt många sprickplan vilket medför goda förutsättningar för frostsprängning. Grottgolvet har hängmattsform, takhöjden minskar således in mot slutet av rummet. Utrymmet utgör från början en spricka i berget. De många sprickplanen gynnar frostsprängningsprocesser, men i huvudsak har grottan bildats då berget grusvittrat. V1. Ovanlig vittringsform renderar högt värde. R2. Grottan är vackert belägen, men har små dimensioner. Skyddsbehov: S2. Grottan innehar visst skyddsbehov. 11. Kröckle kyrka Grottyp: Blockgrotta Värdeklassificering: V3, R2, S3. På Hönös nordsida kör man på västra sidan av Röds sund så långt bilvägen sträcker sig. Därefter gångavstånd ca 300 meter NV. Ek karta: Koordinater: /125114

13 Omgivning: Miljön är kustområde med kalspolade hällar och block av olika dimensioner. Berggrunden är grå gnejs med inblandning av kalifältspatrikare gnejs. Vegetationen är sparsam men ljung, enstaka rönnträd och nyponbuskar förekommer i terrängen. Grottan är inrymd bland en ansenlig mängd block som även hyser andra mindre grotthål. Själva grottrummet är endast 4 m långt och knappt hälften så brett vilket tillsammans med låg takhöjd gör grottan trång. Vid ingången tar man sig ned grottan från en avsats i form av ett block. Golvet är täckt av block och stenar samt saknar jordtäcke. Vid den vågpåverkan som rått vid grottans läge i kustbandet har finare material spolats bort och därmed frilagt de block som bildar grottutrymmet. Grottan har genom sin oansenlighet och brist på särdrag ett lågt värde, V3. Omgivningarna är vackra men grottan i sig utgör inget speciellt attraktivt. R2. Skyddsbehov: Grottan saknar skyddsbehov, S Skalkeli körka Grottyp: Blockgrotta Värdeklassificering: V2, R2, S2. Körväg mot Öckerös nordvästra del. Parkeringsplats vid Hjälviks badplats. Därefter gångväg och stig knappt l km N. Ek karta: Koordinater: / Omgivningen runt grottan består av öppna hällar och gles ljungvegetation. Nedanför grottan är ett klapperstensfält beläget strax ovanför vattenytan. Berggrunden utgörs av en grå, mycket inhomogen, fältspatfattig och slirig två-glimmergnejs. Den är m.a.o. rik på både muskovit och biotit. Ingången är en smal men nästan 2 m hög öppning mellan två stora block. Berggrunden är kraftigt vittrad vilket syns tydligt på innerväggarnas räfflighet. Efter ca 2,5 m rakt in svänger grottgången av mot söder och fortsätter ytterligare 2 m in. Takhöjden avtar successivt in mot grottans slut. Grottan ryms in mellan huvudsak tre stycken större block. Längs de befintliga sprickorna i berggrunden har delar av berget kommit att förskjutas. Dels genom inlandsisens påverkan men även senare tids vågerosion har spelat in vid utformandet

14 av grottan. Grottan har ett visst vetenskapligt värde genom sitt representativa exempel på blockgrotta. Omgivningen med klapper har också vägts in vid bedömningen V2. R2 motiveras av naturskön omgivning men ganska medioker grotta. Skyddsbehov: Med anledning av ovan angivna värden tilldelas grottan ett visst skyddsvärde, S Rövargrottan Grottyp: Blockgrotta Värdeklassificering: V3, R2, S3. Ta av från E20 mot Östra Sjukhuset, efter infarten till Ö.S. ta första till vänster och direkt första till höger (Grustagsvägen). Denna övergår till gångstig, tag av i riktning upp mot berget så långt det går fram till tipplats för asfalt. Följ svagt utbildad ravin uppför berget 100 m nästan upp till toppen. Ek. karta: Koordinater: / Omgivning: Lövskog. Nedanför grottan en blocksamling i en svagt utbildad ravin. Rasmaterial vid berget. Bergsområdet är avgränsat och omgivet av bebyggelse runtom. I omgivande berg syns bankningsplan. Grottan utgör en ca 12 m lång gång med fri ståhöjd i hela sin sträckning. Bredden uppgår till knappt 2 m. Nedkasade block som utgör norra väggen bildar tillsammans med fast berg grottgången. Här som på så många andra ställen har inlandsisen bidragit till utformningen av grottan. V3. En tämligen okomplicerad bildning. V3. Grottan är relativt stor och är därmed intressant för besökare. Skyddsbehov: S3. Inget skyddsbehov föreligger.

15 17. Stenstugan Grottyp: Blockgrotta Värdeklassificering: V2, R1, S2. Från SÖ änden av Ödegärdets industriområde i Bergsjön går man ca 400 m åt SO, uppför en bergbrant. Grottan ligger i södra delen av en mosse. Ek. karta: Koordinater: / Omgivningen består av blandskog myrmarksterräng. Grottan är högt belägen ovan bergsbranten. Berggrunden utgörs i området av ögongnejs. Grottan erbjuder ett rymligt avsnitt i dess yttre del i riktning mot öster. Takhöjden uppgår till 7 m vid ingången och minskar inåt till 5 m. Bredden är knappt 2 m och grottgolvet är nästan helt plant. Därefter vidtar en grottgång ut mot N ca 2 m ovan det främre rummet. Denna gång är svår-forcerbar då den är mycket smalare och utgörs av glest blockgolv. Den totala mängden är ca 18 m. Grottan består av fem stycken stora block, bergplintar, vilka under inlandsisens framfart släppt längs sprickor berget och format denna bildning. V2. Grottan utgör ett ganska intressant exempel på blockgrotta. R1. Den är ett spännande utflyktsmål. Skyddsbehov: S2. Visst skyddsbehov föreligger 18. Bäckgrottan (Kortedalagrottan) Grottyp: Sprickgrotta/blockgrotta Värdeklassificering: V3, R2, S3. Från P-plats bredvid Kortedala brandstation utgår en naturstig som man följer tills man passerat en mosse på vänster sida. Följ sedan bäckens utflöde från mossens N-sida ned mot ett fall. Bäcken rinner genom grottan. Ek. karta: Koordinater: /127506

16 Omgivning: Blandskog. Runt bäckravinen stupar berget brant och utsikten är slående. Bergarten i området är grå gnejs. Grottan tillhör de i länet som har störst rasrisk. Kontaktytorna mellan blocken i grottaket är ibland obefintliga. Berget i grottan är ställvis mycket rödfärgat; rikt på kalifältspat. Grottan är 18 m lång och bildar en serie avsatser ned mot dess ände. Berget i området är mycket uppsprucket. Blockravinen utgörs av rasmaterial från högre belägna delar av berget. Även det rinnande vattnet har med eroderingen i ravinen bidragit till utformandet av grottan. V3. Inget större vetenskapligt intresse föreligger. R2. Rekreativt sett är omgivningen mycket vacker, men grottan är direkt farlig att klättra omkring i. Skyddsbehov: S3. Inget skyddsbehov föreligger. 19. Jättens håla Grottyp: Blockgrotta /Sprickgrotta Värdeklassificering: V1 R2, S2. Från färjeläget på Hyppeln löper bilväg längs öns östsida. En promenad, ca 500 m NV, leder fram till grottan från bilvägens slut. Ek karta: Koordinater: / Omgivning: Denna kombinerade sprick- och blockgrotta är belägen i ett brant bergsstup på öns nordvästra spets. Berggrunden är grå slirig gnejs, fattig på fältspater med desto innehållsrikare på glimmermaterial. Grottan existerar i form av en spricka i den till block uppspruckna berggrunden. För att ta sig in till grottingången måste man först ta sig ned i branten på avsatser i berget och därefter klättra upp mot grottans mynning. Den är ca 5 m lång och vid den ganska rymliga ingången sitter ett block fastkilat. Två stycken större block bildar tak. I grottans innerväggar syns vackra sprickläkningar av kvarts.

17 Sprickorna i berggrunden härrör dels från tektonisk påverkan men här syns även tydligt exempel på de bankningssprickor som uppkommit genom landhöjningsprocesser. Resultatet har blivit en berggrund bestående av blockplintar varför grottan är en kombinerad grottyp. Grottan har trots sin ringa storlek givits ett högt värde, V1, eftersom den är ett intressant exempel på hur flera processer bidragit till bildandet av densamma. Eftersom grottan är ganska svårtillgänglig och inte av några större mått tilldelas den värde. R2. Skyddsbehov: Grottan har till följd av ovanstående bedömningar ett visst skyddsbehov S Jättens kammare Grottyp: Blockgrotta/Sprickgrotta Värdeklassificering: V1, R2, S2. Ca 30 m N från föregående grotta nr 19. Denna grotta är dock belägen vid havsnivån. Ek karta: Koordinater: / Omgivning: Se grotta nr 19. För att ta sig in i grottan måste man simma fram till ingången och sedan vada in i den vattenfyllda grottan. Sammanlagd grottgångslängd uppgår till 7 m. Berggrunden inne i grottan är mycket slirig och järnutfällningar har färgat den i övrigt grå gnejsen röd. Även granater kan iakttagas inne i grottväggarna. Takhöjden är genomgående mycket låg. Blockbildning har uppstått längs de tektoniskt betingade sprickorna i berggrunden. Här har naturligtvis intensiv påverkan från havet hjälpt till att vidga grottutrymmet genom borttransport av finare kornfraktioner än block och sten. V1, då grottan är unik genom sitt läge och utgör liksom grotta nr 19 ett intressant exempel på hur flera bildningsorsaker samverkat. Grottan är mycket svårtillgänglig, vilket ju kan vara spännande, men den utgör inget direkt attraktivt utflyktsmål eftersom den inte är speciellt stor. Dess unika utformning motiverar dock värdet R2.

18 Skyddsbehov: Mot bakgrund av ovanstående tillmäts grottan ett visst skyddsbehov, S Brattås kyrka Grottyp: Blockgrotta/Sprickgrotta Värdeklassificering: V3, R3, S3. Från Bergum N mot gården Björsbo. Fortsätt grusväg längs Brattåsbergets västsida ca 250 m. Följ därefter stenlagd ägogräns NO vilken efter drygt 300 m tar slut. Grottan återfinns 30 m därifrån åt SO. Ek karta: Koordinater: / Omgivning: Grottan är belägen i en brant bergvägg invid en mindre dalgång. Bergarten är en glimmerrik gnejs som uppvisar stora fältspatsögon. En uttorkad bäckfåra löper längs dalgången (besök i juli). Gran och tall är dominerande trädslag i terrängen. Ingången är hög men smal, endast 40 cm, och en smal grottgång vidtar vilken efter 3,5 m åtföljs av ett ålutrymme ytterligare 2 m in. Dessa båda gångar åtskiljs av en avsats på knappt 2 m i höjd. Inlandsisen har här skjuvat delar av berget isär längs de sprickor som tidigare utbildats i berggrunden. V3. Inget av direkt vetenskapligt intresse hos denna oansenliga grotta. R3. Varken grottan eller omgivningen ger någon bestående upplevelse. Skyddsbehov: Grottan saknar skyddsbehov; S Kansås stuga Grottyp: Sprickgrotta/Frostvittrings grotta Värdeklassificering: V1, R1. Från Torsby V mot Hållsunga. En stig från mindre körväg leder mot Hållsungamyrens naturreservat och efter ca 700 m SO finner man grottan. Ek karta: Koordinater: /125954

19 Omgivningen utgörs av ett brutet landskap med en djup sjöravin i grottans närhet. Berggrunden är en grå, åderrik sedimentgnejs. Denna bergart är även rik på glimmermineral. Man har en vacker utsikt över Hållungamyren från grottan. Grottan är belägen ca 30 m upp i en brant bergssida och den utgör en mycket öppen grottyp. I grottväggarna syns tydligt berggrundens lagring och veckning. Utrymmet mäter 7 x 5 m men eftersom grottaket är dåligt utvecklat är den egentligen något mindre. Vid den inre grottväggen syns tydligt att berggrunden varit utsatt för förkastning längs dess skjuvplan varvid en öppning i berggrunden bildats. En annan starkt bidragande orsak till grottbildningen har varit de frostvittringsprocesser som verkat berget. Väggarnas flikiga och kantiga yta vittnar härom. Även om grottan är bristfälligt utvecklad då egentligt grottak saknas har dess ovanliga form och speciella bildningshistorik föranlett värde V1. Då grottan mycket väl lämpar sig som utflyktsmål renderar grottan högsta värde R1. Skyddsbehov: Eftersom grottan befinner sig inom redan naturskyddat område saknas ytterligare behov av skydd. 30. Gybergs stuga Grottyp: Sprickgrottor/ Blockgrotta / Denudationsgrotta Värdeklassificering: V2, R2, S2. Från Ytterby V mot Staby där avtag mot N leder fram till en såg. Fortsätt grusväg drygt 1 km där ett avtag, timmerväg, leder mot NV. Från denna skogsvägs början leder promenad ca 450 ni NV fram till grottan. Ek karta: Koordinater: / Omgivning: Terrängen runt grottan är svår-forcerad och snårig. Grottan är gömd nere i en ravinbildning. Berggrunden består av grå, ådrad gnejs. Lokalen kan vara svår att finna då det saknas hållpunkter av något slag omgivningarna. En smal ingång som mäter ca 0,5 m leder efter 3 m till ett relativt rymligt grottrum. Till detta rum har ytterligare en ingång bildats från 5 in bland block. Genom en trång passage, endast 40 cm hög, under ett fastkilat block, fortsätter grottgången ytterligare 7 m in. Här är gången bredare, 1, 5 m. Totala grottlängden är 13 m.

20 Den mäktiga inlandsisen har spräckt upp berggrunden till block längs djupgående sprickor orsakade av tektonik. Även denudationsprocesser har inverkat då väggarna grottan är slipade. Grottan kan ha utgjort dräneringsränna för smältvattenflöde vid deglaciationen. Då ett flertal processer samverkat vid grottbildningen tillmäts värde V2. Grottan erbjuder fin grottkrypning med ligger ändå olägligt till. R2. Skyddsbehov: Ett visst skyddsvärde. S Gertruds gömma Grottyp: Blockgrotta Värdeklassificering: V3, R3, S3. Invid nybyggd fastighet Helgonagatan 228 i Munkegärde, Kungälv. Ek karta: Koordinater: / Omgivningen består av tät lövskog i ett berggrundsområde av grå, homogena gnejser anslutning till en förskiffringszon. Grottan bildar en mycket svårforcerad grottgång som totalt mäter 6 m och endast är knappt 0,5 m bred. Blockras från bergsbrant orsakat av inlandsisens nedkrossning av berggrunden. 32. Barneberga kyrka Grottyp: Blockgrotta Värdeklassificering: V2, R2, S2. Från Mellangården i Rollsbo, Kungälv leder skogsstig 600 ni till grottan. Ek. karta: Koordinater: /127008

21 Omgivning: Berggrunden i området är grå, bandade gnejser. Vegetationen består av öppen lövskog. Grottan utgör en ljus och öppen blockgrotta. Den är 12 ni lång och mäter som mest 3, 5 ni i bredd. Tre ingångar leder in till grottrummet. Takblocket innehåller mycket biotitmaterial och fri ståhöjd råder inne i grottan längs dess yttervägg. Berggrunden är uppsprucken i omgivningen och grottans block har släppt från fast klyft längs bankningsplan i berget. Blocken har sedan satt sig enligt berggrundens sprickmönster. Då grottan utgör ett exempel på blockgrotta som inte orsakats av rasblock i bergsbrant vilken är den vanligaste arten, utan här snarare är ett direkt resultat av de trycklättningssprickor som uppstod vid landhöjningen efter isens tillbakadragande anser jag V2 vara berättigat. R2, ett intressant utflyktsmål. Skyddsbehov: Ett visst skyddsbehov föreligger, S Knipe stöva Grottyp: Sprickgrotta Värdeklassificering: V2, R1, S2. Från gården 3:6 i Tjuvkil gångavstånd drygt 400 m SV till grottan. Ek. karta: Koordinater: / Omgivning: Berggrunden i omgivningen består av grå åderrik gnejs. Dominerande inslag i terrängen är den branta nordvästsidan av Knekteberget. Nedanför grottan finns en väl bevarad strandlinje i form av ett klapperstenfält. Sprickgången mäter 18 m totalt och grottan medför en del klättring då den sluttar brant uppåt hela vägen in. Grottan har en nivå vid ingången vilken några meter in följs av en ny nivå 2 m upp. Gången fortsätter här 8,5 m till en ny avsats 3 m upp. Grottan har två ingångar. En som leder in i själva grottgången och en övre som leder in till den högre avsatsen. Grottan är orsakad av de inre spänningar berggrunden som resulterat i sprickbildning. Inlandsisen har därefter orsakat den isärglidning som skett i delar av berggrunden.

22 Då denna renodlade grottyp är något ovanlig och grottans dimensioner är relativt stora motiveras V2. R1, Ett lämpligt och spännande utflyktsmål. Skyddsbehov: S2, Ett visst skyddsbehov föreligger. 36. Knipe sprickgrotta Grottyp: Sprickgrotta/Blockgrotta Värdeklassifering: V3, R3, S m NO Grotta nr 35. Ek. karta: Koordinater: / Omgivning: Se grotta nr 35. Grottan utgör en kombinerad sprick- och blockgrottgång i en blockanhopning Längs bergssidan. Grottgången mäter endast 5 m och inuti är utrymmet trångt. 42. Rannebergs kyrka Grottyp: Blockgrotta Värdeklassificering: V2, R1, S2. Från Kungälv N mot Dyröd. Ca 400 m NNO om Dyröd i Rannebergets sydsida. Ek. karta: Koordinater: / Omgivningen består av ljus och lummig lövskog i blockrik terräng. Bergarten hos grottan och dess närhet utgörs av grå, homogen gnejs. Grottan upplevs som rymlig då takhöjden ställvis uppgår till 7 m. Rummet är drygt 3 in brett och grottan mäter 9 m i längd. Golvet är jordtäckt utom längst in där frostvittringsmaterial anhopats. Att döma av blocket som bildar yttervägg är det inget blockras från berget som åstadkommit grottan. På det yttre blockets insida syns nämligen tydliga abrasionsytor. Detta tyder på att det transporterats av inlandsisen och senare kommit att hamna i sin nuvarande position. Blockets

23 mineralsammansättning avviker dessutom något från den fasta berggrundens och är inte fullt så grovkornig. Grottan utgör en ovanlig typ av blockgrotta genom sin bildningshistorik. V2 R1. Ett intressant utflyktsmål. Skyddsbehov: S Skomakarhålet Grottyp: Frostvittringsgrotta Värdeklassificering: V2, R3, S2. Från Kode O mot Släbo gård. Efter ca 800 m promenad NO mot Bondeberget nås grottan. Ek. karta: Koordinater: / Omgivning: Berggrunden i området består av grå, åderrika sedimentgnejser. Runtom grottan växer en naturskön bokskog. Berget är kraftigt vittrat och på grottans väggar syns röda spår av järnutfällningar. Grottan är endast 3 m djup och 2 in bred. Grottans innandöme visar de typiska tecken på frostvittring som flikig struktur och kantiga konturer utgör. Inga andra dominerande grottbildningsprocesser har medverkat. Dess ringa storlek kombination med exempel på frostvittringsverkan ger V2. R3. Grottan är för liten. Skyddsbehov: Ett visst skyddsbehov föreligger, S Rövarkulan Grottyp: Blockgrotta Värdeklassificering: V1, R2, S2.

24 Från Solberg NO Kungälv leder stig från väg N Stadskullen 200 m VSV längs Brattebergets bergskant. Följ svagt utbildad stig NO uppåt ca 150 m mot grottingången. Ek. karta: Koordinater: / Omgivning: Berggrunden utgörs av grå, homogen gnejs och är belägen i en förskiffringszon. Vegetationen är sparsam i området då omgivningen helt utgörs av en ansenlig blockanhopning. Grottan kan vara svår att finna terrängen men östra ingången finner man under ett block som endast går att åla sig in under för att ta sig in i grottan. Efter knappt 2 m leder en serie avsatser ned mot rymligare partier med en bredd av knappa 2 m och en takhöjd av 5 m. Större och mindre block täcker hela grottingången i dess totala längd av 29 m. Då man nått det lägsta partiet av utrymmet befinner man sig även i det rymligaste. Därefter vidtar klättring upp mot den södra ingången. Då grottan utgör ett klassiskt exempel på blockgrotta och dess dimensioner är ansenliga tilldöms värde V1. Omgivningen är kanske inte så tilltalande men grottan erbjuder en spännande upplevelse, R2. Skyddsbehov: S Tjuvhålet Grottyp: Blockgrotta Värdeklassificering: V2, R1. Från Jörlanda O mot Raröd. Grottan ligger vid foten av bergspartiet ca 300 m O gården Linden. Ek. karta: Koordinater: / Omgivningen utgörs av tät lövskog som växer i ett berggrundsområde av grå bandade gnejser. Terrängen är storblockig. Grottan består av ett system av gångar men man kan huvudsak utskilja två gångar, en övre och en nedre. Golvet är sten- och blockfyllt i praktiskt taget hela grottan. Utrymmet är ljust då en mängd mindre dagljushål förekommer mellan blocken. Inne i grottan finns även grönstens-

25 partier bland övrig gnejs, troligen amfibolit. Grottan mäter 24 m och har fyra stycken ingångar. Grottan utgör ett typexempel på hur inlandsisens inverkan har åstadkommit nedkrossning av berggrunden och slitit loss block som avlastats nedanför bergsbranten. V2. Med anledning av dess representativitet som blockgrotta. R1. Lokalen erbjuder spännande grottkrypning. Skyddsbehov: Grottan ligger redan i direkt anslutning till skyddat område. 50. Holmevattnets kyrka Grottyp: Blockgrotta Värdeklassificering: V2, R2, S2. Från Jörlanda ca 1 mil O och avtag mot Buskär. Innan Buskär avtag på nybyggd väg V mot Svärtevatten där vägen slutar. Följ stig N 400 m till grottan. Ek. karta: Koordinater: / Omgivning: Grottan är belägen invid vandringsled i naturskön och sjönk terräng. Berggrunden är en grå, homogen gnejs bildad ur magmatiska djupbergarter. Grottbildning: Grottan är 9 m lång, 5 m bred och frihöjden uppgår till 3 m som mest. Två stycken större block bildar grottak. Urberget i området är mycket kraftigt uppsprucket och hårt vittrat och det förekommer fler, mindre grotthål runt grottan. Grottan har bildats dels av den på platsen uppspruckna berggrunden. Blocktaket uppvisar dock abrasionsytor som avviker från väggarnas grövre struktur, vilket tyder på att blocket transporterats och avhyvlats av inlandsisen. V2. Abrasionsytorna är av visst intresse, dock bidrar inte grottan i övrigt till högre värde. R2. Omgivningarna är tilltalande men i övrigt är grottan relativt liten. Skyddsbehov: Ett visst sådant föreligger. S2.

26 51. Katedralen Grottyp: Blockgrotta Värdeklassificering: V2, R2, S2. Från Kungälv N mot Lilla Edet avtag V mot Svartedalen. Efter ca 1 km ned mot Storsjön och grottan. Ek. karta: Koordinater: / Omgivningen består av blandskog med alträd i grottans omedelbara närhet. Berggrunden utgörs av grå, åderrika sedimentgnejser. I området löper en serie förkastningar i SO riktning vilket framträder av sjöstråk och ravinbildningars sträckningar. Grottan består av ett yttre och ett inre grottrum varav det yttre är rymligt med Över 3 m i takhöjd. Golvet är platt med sten och mindre block langs väggarna. I en av väggarna i yttre grottrummet syns s.k. kolkar, urgröpningar, som uppkommit då mindre vittringsresistenta bergarter eroderats ur berggrunden. Grottan mäter 7 m längd. Ett visst intresse röner kolkarna i grottväggen, V2. R2, Grottan innehar inga imponerande dimensioner men är vackert belägen invid sjön. Skyddsbehov: S Bjälldalsgrottan Grottyp: Blockgrotta /Frostvittringsgrotta Värdeklassificering: V2, R2, S2. Från Sibräcka på Tjörn S ca 1 km till västra Onne där grottan är belägen ca 200 m S Regårdsmyren. Ek. karta: Koordinater: / Omgivning: Grottan är inrymd i ett berggrundsområde med röda medelkorniga graniter. Från bergskrönet vid grottan har man fin utsikt över myrområdena nedanför.

27 Uppe på berget finns ett antal smågrottor bland blocken, de flesta av mycket ringa djup. Denna grotta mäter 5 m och är en relativt öppen grotta. I den grovkristallina berggrunden har frostvittringen varit intensiv och framgångsrik i att vidga grottutrymmet. I övrigt är graniten nedkrossad till block av inlandsisen. Bra exempel på frostsprängning, V2. Fin omgivning men ingen uppseendeväckande grotta, R2. Skyddsbehov: Ett visst behov föreligger. S Hedås grotta Grottyp: Sprickgrotta Värdeklassificering: V1, R1, S1. Från Sibräcka på Tjörn knappt 1 km S till avtag mot O mot sopstation. Drygt 300 m in på vägen i Hedåsens sydsida finns grottan. Ek. karta: Koordinater: / Omgivning: Blockrik terräng i rasbranten vars bergart består av grå, medelkornig gnejs. Vegetationen utgörs av lummig lövskog. Från en avsats av block leder en nedåt lutande, 8 m lång grottgång ned mot, vad man föranleds att tro, grottans slut. Men efter en trång passage som man ålar sig igenom fortsätter grottan ytterligare 12 m inåt. Som mest är takhöjden 8 m inne i den inre delen av grottan, dock är bredden av gången smal. Det yttre grottrummet mäter endast 1,5 m i höjd. Grottan utgörs av en sprickgång in i berget. Denna är delvis föranledd av en förkastning som syns spår av vid grottans ingång. Delvis är sprickan tektoniskt betingad. V1. Grottan är vetenskapligt intressant. Grottan är lättillgänglig och erbjuder spännande grottkrypning. R1.

28 Skyddsbehov föreligger: S Grötevattnets ugn Grottyp: Sprickgrotta/Frostvittringsgrotta Värdeklassificering: V3, R2, S3. Från Kungälv N mot Lilla Edet, avtag mot Svartedalen. Vid ändan av Stora Grötevatten är grottan belägen ute på en udde. Ek. karta: Koordinater: / Omgivning: En vacker terräng ned mot sjön där berggrunden består av grå sedimentgnejs. Vegetationen utgörs av öppen blandskog. Utrymmet är endast 4 m djupt och drygt 2 m brett. Grottgolvet är kraftigt mossbevuxet. Höjden är 1,5 m vid ingången för att sedan sjunka till 0,5 m längst in. Grottan är delvis orsakad av skjuvrörelser i berggrunden och dels har frostvittringsprocesser varit verksamma. V3, grottan är oansenlig. R2. Motiveras mer av omgivningarna än grottan i sig. Skyddsbehov saknas; S Fyrsprångshålet Grottyp: Sprickgrotta/Frostvittringsgrotta Värdeklassificering: V3, R3, S3. Från Kungälv N mot Lilla Edet, avtag N om Skår mot SV. Efter ca 500 m är grottan belägen 100 m N om skogsvägen. Ek. karta: Koordinater: /128224

29 Omgivning: Mycket sprickrik berggrund bestående av röd, medelkornig granit. En förkastningszon löper även genom området. Grottan innehar obefintliga mått men utgör dock ett grottrum. mitt i en brant bergvägg. Grottan är 3 m djup och drygt 2 m bred vid mynningen. Grottan har uppstått genom de förkastningar som skett längs skjuvplanen berget. 59. Purkåmmen Grottyp: Sprickgrotta/Frostvittringsgrotta Värdeklassificering: V2, R3, S3. Från Ucklum O mot Komperöd, avtag mot Bjurhålt. Följ stig ned mot Stora Bjuvevattnets norra ände där grottan är belägen. Ek. karta: Koordinater: / Omgivningen består av blandskog och myrmarker i sjöns och grottans närhet. Berggrunden utgörs av kalifältspatrik, bandad gnejs. Tydliga bankningsplan syns utbildade berget. Sedimentytorna syns tydligt i berget i vilket grottan är utbildad. Ingången är trång, endast 40 cm hög och inne i grottan överstiger inte takhöjden 1,5 m. Utrymmet är 6 m långt och bredden uppgår till 2 m. Grottan har bildats vid förskjutningar i berggrunden längs S-ytorna som utgjort glidplan. V2. Grottan röner ett visst intresse genom sin bildningshistoria. R3 Skyddsbehov: S Kyrkan Grottyp: Blockgrotta Värdeklassificering: V2, R3, S3.

30 Från Röra på Tjörn kör mot Köleröd. Från den västra delen av villaområde vid ägogräns 1:65 promenad över berget ca 400 m fram till grottan. Ek. karta: Koordinater: / Omgivning: Från grottan har man en magnifik utsikt över nejden nedanför. Berggrunden i området är ovanlig för länet i övrigt och utgörs av ögongranit. Grottan består av ett flertal större block varav ett reser sig upp som ett kyrktorn, därav grottans namn. En tydlig stänglighet syns i graniten hos blocken. Utrymmet är drygt 10 m långt och ståhöjd av som mest 2 m råder längs innerväggen. Grottan har två ingångar, en nordlig och en sydlig samt två större dagljushål. Grottan har bildats då den mäktiga inlandsisen har krossat ned berggrunden området och förskjutit blocken till dess nuvarande positioner. V2. Ett visst värde kan tillmätas de goda exemplen på ögonbildning hos grottblocken. R3. Grottan är svårtillgänglig och ger ingen grottkänsla genom sin öppenhet. Skyddsbehov: Föreligger ej, S Trollebergs kyrka Grottyp: Blockgrotta Värdeklassificering: V3, R3, S3. Från Ucklum NO mot Sköllunga. Efter ca 150 m N om av tag mot Tönneröd leder skogsstig NO upp på Trolleberget. Grottan är belägen ca 100 m N om dess myr. Ek. karta: Koordinater: / Omgivning: Terrängen är svårforcerad, snårig vegetation med mycket sly. Berggrunden området består av medelkornig, grå granit. Grottan inryms under en blocksamling invid en bergsbrant. Dess södra ingång utgörs av en trång passage som leder ned och in i den 12 m långa grottgången. Takhöjden i grottan är mellan 3 och 5 m. Bredden varierar kring 1 m.

31 Grottan har bildats genom de blockras som inträffat längs bergssidan. Inlandsisens påverkan spelar här en stor roll men även senare tids erosion i form av frostsprängning har bidragit till u tformandet av grottan. V3. Grottan är av ringa intresse. Grottan är svårtillgänglig och inte utmärkande. R3. Skyddsbehov: Föreligger ej. S Friskas urd Grottyp: Blockgrotta Värdeklassificering: V2, R1. Från Stenungsund NO mot Stora Hällungen och Östra Skår. Från skarp sväng av vägen vid Brevik vidtar ca 400 m promenad upp till Slottsbergets ostsida där grottan är belägen. Ek. karta: Koordinater: / Omgivning: Terrängen är blockrik i grottans närhet där bergarten utgörs av grå, homogen gnejs. Ek är det träd slag som dominerar blandskogen i området. Grottan tillhör de största i länet och består av ett flertal rum och gångsystem på olika nivåer. Från det yttre rummet leder två öppningar mot N till ytterligare två stycken större rum av 6 respektive 7 m längd. Från det inre av dessa vidtar från en avsats en krypgång av 6 m åt 5 som avslutar grottan där med en ingång från V. Från det yttre rummets S sida leder dels en grottgång nedåt vilken kan följas 8 m, dels en smalare krypgång av 6 m. Grottan är fylld av block av olika dimensioner. Den sammanlagda grottgångslängden uppgår till 41 m och grottan har 5 stycken ingångshål. Grottan har bildats genom den genomgripande nedkrossning av berggrunden som glaciationen orsakade. Senare tids vittring av berget har också lett till uppsprickning av berggrunden. V2. Grottan röner visst vetenskapligt intresse som gott exempel på blockgrotta. Högt värde, R1, motiveras dels av de natursköna omgivningarna, dels naturligtvis av grottan själv som genom sin storlek och utformning har mycket att erbjuda den grottintresserade. Skyddsbehov: Grottan befinner sig inom redan skyddat område där resterna av en fornborg, troligen från 600-talet, finns bevarade.

32 67. Kallens kyrka Grottyp: Sprickgrotta Värdeklassificering: V2, R1, S2. Ek. karta: Koordinater: / Från Tegneby, Orust, SV mot Nösund. Avtag mot NV till villabebyggelse som leder fram till grottan som är belägen 300 m O om Arekullens topp. Omgivningen består av öppen ekskog och bergarten vid och omkring grottan utgörs av grå åderrik sedimentgnejs. Den har lågt kalifältspatinnehåll och uppvisar kvartsögon. Sprickgrottan sträcker sig genom berget 24 m in i en genomgående gång med öppning i båda ändar. Det yttre grottrummet är rymligt, 7 m långt och en ståhöjd av drygt 2 m Därefter vidtar en passage av 2 m som leder fram till en mindre blocksamling där man via en utplacerad stege kan ta sig upp till nästa nivå. Ytterligare två avsatser passeras innan man genom en sista krypgång av 4 m tar sig ut från grottan i dess östra del. Grottan är främst skapad genom de endogena spänningar, orsakade av tektoniska rörelser, som förekommit i berggrunden. I ett senare skede har inlandsisen kommit att förskjuta delar av berget till att bilda grottutrymmet. V2. Ett visst intresse har grottan genom sin storlek samt den inte så vanliga typen av grotta; sprickgrotta. Grottan erbjuder spännande grottupplevelse. R1. Skyddsbehov: Grottan har ett visst skyddsvärde S Boxviksgrottan Grottyp: Blockgrotta /Sprickgrotta Värdeklassificering: V3, R3, S3. Väg från Nösund, SV Orust, avtag precis innan bron över Boxviks kile. Efter ca 150 m promenad upp åt NO bergssluttningen återfinns grottan. Ek. karta: Koordinater: /124534

33 Omgivning: Ställvis mycket tät och snårig vegetation i grottans närhet vars ursprungsbergart är grå, sedimentgnejs som kristalliserats vid ytan i jordskorpan. Från grottans omgivning har man fin utsikt över havet och Boxviken. För att ta sig ned och in i denna grotta tar man sig upp genom en blocksamling till ingången som är mycket trång, och mycket blockrik inuti. I berget ovan ingången löper en kraftig kvartsgång från vilken block vid mynningen eroderats loss. Block har genom inlandsisens inverkan plockats loss ur berget och rasat ned i en befintlig spricka berggrunden. V3. Grottan saknar i stort sett vetenskapligt intresse. R3. Genom dess öppenhet ger den ingen grottkänsla. Skyddsbehov föreligger ej. S Trollhålorna Grottyp: Blockgrotta Värdeklassificering: V2, R3, S3. Från Varekil, Orust, N ca 3 km till Borrefjäll där grottan är belägen på sydsluttningen. Ek. karta: Koordinater: / Omgivning: Längs Borrefjälls sydostsluttning finns tusentals block av varierande storlek in bland vilka grottorna bildats. Berggrunden består av grå sedimentgnejs och genom området löper en förskiffringszon i N-S riktning. Lövskog dominerar i grottans omgivning och på motsatta sidan av ravinen växer tät granskog. Bland alla de mindre grottutrymmena representerar denna grotta det största med sin längd av 9 m. För att ta sig in i grottan nödgas man åla in mellan block vid ingången. Grottutrymmet vidgas därefter till ett rum med måtten 5 x 4 m och två krypgångar på vardera 2 m avslutar grottutrymmet. Den uppspruckna berggrunden i området har delvis sin orsak i den förskiffring som berget har utsatts för. Men även här har inlandsisens nedkrossning av berg till block medverkat.