Nr27. Mot. 1971: av herr Wirten m. fl. om åtgärder mot luftförorening genom motorfordon.

Transkript

1 Mot. 1971: Nr27 av herr Wirten m. fl. om åtgärder mot luftförorening genom motorfordon. Föroreningar genom avgaser från bensindrivna fordon är en bidragande orsak till många folksjukdomar, särskilt i deras verkan på lång sikt. Epidemiologiska studier på olika befolkningar, även i Sverige, samt laboratorieförsök på djur visar att luftföroreningarna ökar mottagligheten för luftvägsinfektioner. Undersökningar har också visat att luftföroreningar kan medverka till uppkomst av t. ex. lungcancer. För att begränsa kvantiteten bilavgaser har Sverige infört bestämmelser enlikt vilka utsläppet av koloxid ej får överstiga 45 g/km och utsläppet av kolväte 2,2 g/km, bådadera fr. o. m års bilmodeller. Dessa normer är dock så svaga att de inte minskar det totala avgasutsläppet utan endast bromsar ökningen. Regeringen har uttalat att det är önskvärt med en fortsatt successiv minskning av avgasutsläppen, och lagen ger också möjlighet att skärpa de nu fastställda normerna. En ledningsgrupp inom kommunikationsdepartementet har i en utredning (stencil K 1968: 2) föreslagit ytterligare regler för att begränsa utsläppet av koloxid och kolväten fr. o. m års bilmodeller. Detta förslag bar dock inte lett till några åtgärder. Förslaget, av utredningen benämnt»alternativ 2», skulle om det genomförts bl. a. betytt att det totala utsläppet av koloxid år 1975 skulle motsvara ungefär 1965 års nivå. För utsläppet av kolväte skulle resultatet bli ungefär detsamma. Den uppskattade merkostnaden för detta»alternativ 2» skulle bli för ny bil högst 400 kr., för utökad service högst 85 kr. om året. Planer fanns också för ett tredje steg Ledningsgruppens arbete har sedermera övertagits av naturvårdsverket. I en motion från folkpartihåll till 1970 års riksdag begärdes en skärpning av avgasreglerna i anslutning till ledningsgruppens alternativ 2. Riksdagen avslog dock detta förslag. Med tanke på den tid som krävs för konstruktion av avgasrenare etc. efter det att ett beslut fattas är det nu knappt realistiskt att genomföra en skärpning av reningsnormerna för 1973 års modeller, som vanligtvis börjar levereras redan Ansträngningarna bör i stället inriktas på att genomdriva betydligt mer långtgående normer, som kan träda i kraft under mitten av 1970-talet. Den amerikanska kongressen har nyligen stiftat en lag om skärpt kontroll av luftföroreningar (National Air Qualily Standard Act of 1970). Lagen innebåller bl. a. mycket kraftiga skärpningar av nu gällande

2 Mot. 1971: bestämmelser angående utsläpp av bilavgaser. Utsläppen av kolväten, koloxid och kvävegaser från bilar och andra lätta motorfordon tillverkade efter l januari 1975 eller 1975 års modeller skall reduceras med 90 procent i förhållande till vad som maximalt tillåts enligt de federala normer som gäller för 1970 års modeller. Denna skärpning av kontrollen beräknas komma att leda till att utsläpp av kolväten, koloxid och kvävegaser begränsas till 1,5 procent, 3 procent respektive 11 procent av de kvantiteter som emitteras från fordon vilka helt sakna.r avgasrenare. Biltillverkare, som allvarligt försökt utveckla och införa ett avgasreningssystem anpassat efter de nya bestämmelserna men som på grund av tekniska svårigheter inte lyckats därmed i tid före den l januari 1975 skall av Departement of Health, Education and Welfare (HEW) kunna beviljas uppskov fram till l januari 1976 med införande av den skärpta emissionskontrollen. Nya fordon skall förses med intyg om att bilen fyller lagens krav. Bilinspektion och kontroll av avgasreningssystem skärps. ökat finansiellt stöd ges till forskning, bl. a. rörande avgasutsläpp och kring ickekonventionella motortyper. De nya normerna är så långtgående att de kräver delvis nya motorkonstruktioner. Förslaget mötte till en början kraftigt motstånd från bilindustrin i USA, men denna har dock senare hävdat att man kommer att kunna klara de uppställda kraven. Representanter för en svensk bilindustri har också framhållit att denna industri kan framställa bilmotorer som klarar de amerikanska kraven. De europeiska bilföretag som vill vara kvar på den amerikanska marknaden kommer alltså att tvingas konstruera motorer som uppfyller de amerikanska kraven. Det ä r angeläget att man nu från svensk sida verkar för ett internationellt införande av motsvarande skärpta normer och att förberedelser görs för ett införande av dessa i Sverige under mitten av 1970-talet, detta särskilt som man nu övergår från en garnmal teknik till en ny. Resurser måste sättas in så att vi får denna nya teknile Dessa nya skärpta normer kräver omfattande förberedelser - administrativt men främst på konstruktionssidan. Därför måste beslut fattas i mycket god tid så att den nya teknik som krävs och som alltså beställs av samhället hinner utvecklas och omformas till färdig konstruktion. För att vi i Sverige skall kunna införa nya skärpta avgasregler likvärdiga med de amerikanska och vid ungefå r samma tidpunkt som i USA måste beslut härom fattas snabbt. Även om motstånd kommer att riktas mot ett sådant beslut, tyder den amerikanska utvecklingen på att när beslut efter noggranna studier fattats finner sig industrin i detta och presterar den teknik som krävs. Bilindustrins struktur gör att den nya amerikanska tekniken snabbt kan appliceras. Antagligen kommer en del bilindustrier i länder där hemmamarknaden är stor och där normer saknas eller är verkningslösa att till en början avstå från att framställa bilmodeller an-

3 Mot. 1971: passade för den exportmarknad där de hårdare normerna råder, vilket kan medföra en tillfä llig begränsning av valfriheten på bilutbudet Föroreningsläget då det gäller avgaser från motorfordon är dock i dag så allvarligt att det finns mycket starka skäl att i Sverige införa nonner som motsvarar de amerikanska under mitten av 1970-talet. I avgaserna från bensindrivna fordon finns olika ämnen, av vilka endast en mindre del identifierats. Bl. a. finns där kväveoxider av vilka man beräknar att omkring ton årligen släpps ut i Sverige via avgaserna. Dessa kväveoxider räknas numera till de viktigaste typerna av Juft. föroreningar i stadssamhällen. Det totala utsläppet i luften över hela vår jord uppskattas till omkring ton kväveoxider per dag. I högt urbaniserade och industrialiserade områden räknar man med att det släpps ut 0,15 kg kväveoxider per person och dag och att halten i sådana områden ökar varje år. De mest omfattande undersökningarna om kväveoxider är gjorda i USA, framför allt i Los Angeles-området. Deras skadliga inverkan är av flera slag, dels en direkt skadlig inverkan på hälsan på längre sikt, dels en s. k. fotokemisk oxidation av organiskt material, som betyder att textilier, gummi o. d. förstörs. Kväveoxiderna medverkar till de kroniska )ungförändringar som man funnit i tätbefolkade områden. De orsakar slut Jigen en avsevärd skadeverkan genom rostning av stål etc. Kväveoxidernas effekter är ännu inte slutgiltigt studerade, och det finns en viss oenighet bland forskarna om deras exakta skadeverkningar. Man torde dock kunna hävda att de tillhör de luftföroreningar som man kommer att följa med skärpt uppmärksamhet i framtiden. Det krävs mera forskning i Sverige på detta område. Det behövs undersökningar av hur mycket kväveoxider människor över huvud taget utsätts för inom vissa industri- eller yrkesgrupper och i trafiken. Sådana fältundersökningar är tekniskt lätta att genomföra men kostar naturligtvis en del pengar. Det är dock nödvändigt att göra dessa utlägg för att skydda oss mot skadeverkningar som i pengar räknade ä r mångdubbelt större. För att åstadkomma en jämnare förbränning i bensinmotorer tillsätts blyföreningar av olika slag till bensinen. Samtidigt är det väl känt att blyföreningar i allmänhet är skadliga. Från industrin kä nner man till fall av förgiftningar som visar sig i fonn av nervösa symptom, blodbrist, magsmärtor, förlamningar etc. Blyföreningarna kan också lagras upp i cellerna och påverka dessas ämnesomsättning. De långsiktiga verkningarna är inte så väl kända, men en rad forskningsresultat tyder på att påverkan och upplagring av bly i kroppen kan ge allvarliga skador på lång sikt. Det bly som tillförs bensinen försvinner till stor del ut med avgaserna. Man har uppskattat det tillskott av blyföreningar i naturen som bilamas

4 Mot. 1971: l l avgaser lämnar bara i Sverige till mer än ton årligen. Huvuddelen av blyet lämnar avgasrören som oorganiska föreningar, men även bly i organisk form tillförs på detta sätt naturen. En del av det oorganiska blyet kan av växter omvandlas tiij organiskt bly, vars giftverkningar är svårare. Vid prov på växter utefter trafikleder har höga blyhalter uppmätts. Åtskilligt av bensinblyet bryts inte nl!r i naturen utan förs vidare och anrikas i näringskedjorna. Sedan den l januari 1970 gäijer att halten av tetraalkylbly i bilbränsle inte får överstiga 0,7 g[l. Utvecklingen på bilmotorområdet har gått mot allt effektivare motorer, som kräver högoktanig bensin. För att höja oktantalet kan man tillsätta blyföreningar. Men det finns i de nyare raffinaderierna möjlighet att framställa högoktanig bensin med mycket låg blyhalt. Extrakostnaderna för att framställa bensin med låg blyhalt är förhållandevis obetydliga, i storleksordningen ett par ören per liter för konsumenten. Bromsen är snarare bristen på erforderlig raffinaderikapacitet och otiijräckligt tryck från myndighetemas sida. Den utveckling som nu är på väg mot nya motortyper och nya avgasreningsaggregat kan också komma att tvinga fram drift med blyfri bensin. Men de mycket allvarliga risker fortsatt utsläpp av bly i naturen medför är skäl nog att nu mycket snabbt styra utvecklingen mot blyfri bensin. En tidsplan för snabb nedtrappning av den tillåtna blyhalten i bensin, som leder till att bly i bensin inom en snar framtid förbjuds, bör upprättas. Genom sådana åtgärder får oljebolagen tid att ställa om sin produktion. Det har uppgetts att den genomsnittliga blyhalten i svensk bensin nu är omkring 0,5 g/1, varför ytterligare åtgärder snabbt tycks möjliga. Vi förutsätter att förhandlingar pågår mejjan naturvårdsverket och oljebolagen för en sådan successiv nedtrappning av blyhalten i bensin och att en tidtabell upprättas för denna. I avvaktan på de radikala resultat som bör bli följden av dessa förhandlingar föreslår vi att bestämmelser införs redan under 1971 om en begränsning av den högsta tillåtna blyhalten i bensin till 0,4 g[l. Tekniska och ekonomiska förutsättningar kan anses föreligga för en sådan åtgärd. Vidare bör bensinkonsumenterna uppmanas att använda bensin med låg blyhalt. Som regel innehåller den högoktaniga bensinen mer bly än bensin med lägre oktantal. Åtskilliga bilister använder nu högoktanig bensic utan att detta krävs av motorerna. Med hänvisning till vad i motionen anförts hemställer vi att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj: t begär l. att förberedelser vidtas för ett genomförande av kraftigt skärpta regler för begränsning av utsläpp av koloxid, kolväten och kväveoxider från bilmotorer med giltighet fr. o. m. 1975/ 76, 2. att en sänkning av högsta tijiåtna halten av blyföreningar i bilbränsle från 0,7 g/1 till 0,4 g/1 genomförs under 1971,

5 Mot. 1971: att forskning inriktad på kväveoxidernas skadeverkningar inom industri och genom biltrafik initieras. Stockholm den 12 januari 1971 ROLF WIRttN (fp) ERIK TOBI:: (fp) PER AHLMARK (fp) KERSTIN ANI::R (fp) KARL ERIK STRöMBERG (fp) SöREN NORRBY (fp) i Akersberga SVEN ANTBY (fp) N. O. Maurittons Boktryckeri AB, Stoc.kholm 1971

6