"Vi bygger ett försvar med kvinnor och män, som blir en spegelbild av vårt samhälle"

Transkript

1 "Vi bygger ett försvar med kvinnor och män, som blir en spegelbild av vårt samhälle" Sverker Göranson, Överbefälhavare 1

2 innehåll Med sikte på framtiden... 3 Henrik Landerholm Från Landstorm till FBU... 4 Bert-Olof Lax Svenska Försvarsutbildningsförbundet idag Vi förändras i takt med omvärlden...8 Per Klingvall Vägen framåt...12 Bengt Sandström Fotografer: Bo Ericsson, Jörgen Fagerström, Alexander Jakobsson, Anders Kämpe, Peter Nordström/AMF, Kim Svensson/FBB, Christer Ulmås, CFB Arkiv och Krigsarkivet 2

3 framtiden Det är med hög grad av tillfredsställelse som jag i egenskap av Svenska Försvarsutbildningsförbundets ordförande kan konstatera att förbundet och dess föregångare framgångsrikt under etthundra år verkat som en viktig stödorganisation för svenska försvars- och säkerhetsintressen. Rörelsens första tid innebar ett tydligt fokuserat stöd till den dåvarande Krigsmakten, och då särskilt befälsutbildning för landstormens förband. Detta kom efterhand att vidgas till att bli en resurs för att kompletterings- och vidareutbilda krigsorganisationens stora numerär av värnpliktigt befäl, vilka utgjorde cirka nittio procent av krigsorganisationens totala ledningsskikt på olika nivåer. Det var det kalla krigets stora uppgift för förbundet. I samband med den ominriktningsprocess som Försvarsmakten genomgått har förbundet alltmer kommit att inriktats mot att stödja Försvarsmakten med olika specialistkompetenser. Hemvärnet och de nationella skyddsstyrkorna understöds med befälsutbildning samtidigt som förbundet är en viktig resurs vid civilt relaterade kriser och katastrofer som kan drabba vårt samhälle. Stora och viktiga uppgifter ligger framför oss. Vår ungdomsverksamhet är och kommer än högre grad att bli en viktig väg in i Försvarsmakten. Försvarsinformation, riktad till hela samhället, är allt viktigare, inte bara ur ett försvarsmaktsperspektiv, men också något som involverar "samhällsförsvarets" alla aktörer. Fundamentet i vår rörelse är alla engagerade människor, män och kvinnor, unga såväl som äldre, som representerar en unik samhällelig kompetensbredd. Denna styrka manifesteras i det faktum att varje människa i rörelsen är en frivillig medlem, beredd att ge vårt svenska samhälle av sin kompetens. Det är det unika med Försvarsutbildarna. Det är något vi skall värna om och förstärka. Det är på det engagemanget och den förmågan vi bygger framtiden. Henrik Landerholm 3

4 Från Landstorm till FBU Landstormen Genom riksdagsbeslut 1885 och 1892 skapas förutsättningar för att organisera en landstorm utformat som ett värnpliktsuppbåd avsett för lokalförsvaret och för bevakningsuppgifter. Det kommer dock att dröja till 1904, tre år efter att indelningsverket slopats genom härordningen 1901, innan landstormen får en utformad organisation. Deltagande i övningar är frivilligt och skall bestå av skjutövningar inom det frivilliga skytteväsendet samt av kurser för landstormens befäl. Den första försökskursen för landstormsbefäl genomförs 1905 i Luleå. Efter kursen bildas den första frivilliga landstormsorganisationen, en klubb i Luleå. Redan 1909 föds tanken på att organisera de efterhand bildade landstormsföreningarna till ett riksförbund. Under de kommande åren uppstår många landstormsföreningar, ofta efter genomförda befälskurser. Befälsförhållandena inom landstormen regleras först De som tas ut till befäl är män som man anser ha yrkesvana att leda folk. Men de flesta har emellertid inte någon militär befälsutbildning. Vid en landstormskongress i Stockholm 1912, där 19 av landets 25 landstormsföreningar deltar, beslutas den 5 juli att bilda Sveriges Landstormsföreningars Centralförbund. Från detta år räknar dagens Försvarsutbildarna sin födelse. Året därpå fastställdes de första grundstadgarna. I augusti 1914, vid VK 1 utbrott, mobiliseras landstormen. Den utrustas med den trekantiga grå och blå hatten, armbindel och gevär m/96. I övrigt är utrustningen spartansk. Bristen på befälsförmåga är än mer besvärande. Efter kriget, vid 1925 års försvarsbeslut, dras de statliga medlen till landstormen in. Nedrustningen kommer att få konsekvenser som tydligt märks vid nästa mobilisering

5 Efter försvarsbeslutet 1936, förstärker Sverige försvaret mot bakgrund av utvecklingen i Centraleuropa. Intresset för landstormen och de frivilliga befälskurserna ökar. Två år senare införs obligatoriska övningar för landstormen. Riksdagsbeslutet -36 innebär också att landstormsofficeren får en fastare ställning inom försvaret då han nu konstitueras i sin grad i stället för som tidigare förordnas. Bestämmelser för befordran till landstormsofficer regleras också. Sedan VK 2 brutit ut och förstärkt försvarsberedskap anbefallts, inkallades man ur landstormen. Armén, som mobiliseras 1939, kan nu räkna med över landsstormsofficerare, som utbildats genom Centralförbundets försorg. Utbildningen av landstormsbefäl ökar efter 1936 års försvarsbeslut, men tillgången till utbildat befäl är trots detta för liten. I 1942 års försvarsbeslut fastslås begreppet värnpliktigt befäl. Detta täcker in officerare, underofficerare och underbefäl. Repövningar skall dessutom genomföras med jämna mellanrum. Man börjar också tillämpa den nya värnpliktslagen. Staten tar över ansvaret för utbildning till befäl, vilken skett på frivillig väg inom landstormen. Landstormsbefälen blir efterhand värnpliktiga befäl. Landstormsrörelsen får som uppgift att ansvara för en frivillig, fortsatt utbildning av värnpliktsbefälet, vilka åläggs att inom landstormen genomföra minst två kurser, varierande mellan 60 och 90 timmar. Det ska ske inom en fyraårsperiod; under den tid befälsförordnadet gäller. Om dessa kurser inte genomförs förlorar vederbörande befäl sin grad. Utöver dessa kurser, inrättas särskilda befordringskurser för värnpliktigt befäl. Centralförbundet för befälsutbildning Efter landstormens upplösning 1942, då landstormsförbanden blir en del av armén, finns behov av nya grundstadgar. I juni 1943 fastställer Kungl. Maj:t grundstadgar för den nya organisationen med namnet: Centralförbundet för befälsutbildning (CFB), att gälla från och med den 1 juli detta år. I grundstadgarna bestäms att förbunden skall benämnas befälsutbildningsförbund, (Bfb), och föreningarna kallas befälsutbildningsföreningar, (Bf) organiseras Hemvärnet, vars personal rekryteras bland landstormsmännen. FBU under Kalla kriget I CFBs verksamhetsberättelse för 1964/65 sägs "att den frivilliga befälsutbildningen i framtiden mer konsekvent än hittills bör inriktas på att förbereda det värnpliktiga befälet för krigsförbandsövningarna." 5

6 Det nya system av kurser som nu börjar byggas skall omfatta: Kompletteringsutbildning, Repetitionskurser med bl.a. befordringsutbildning samt Korrespondenskurser genom Försvarets brevskola. Man skapar även särskilda kurser riktade för krigsförbanden (Kfk). Den centrala kursverksamheten för enskilda medlemmar ökar också. CFB får fler och fler medlemmar under hela 70-talet, dels genom att nya organisationer tillkommer, dels genom en fortlöpande anslutning av medlemmar till FBU främst till specialförbunden men även till FBUförbunden. När 70-talet går ut har FBUrörelsen ca medlemmar anger Chefen för Armén i en särskild order, anvisningar för hur den frivilliga utbildningen skall bedrivas. För FBU anges: "Den nuvarande frivilliga befälsutbildningen och ungdomsutbildningen bör öka." Inom Armén myntas begreppet "Krigsförbandet i centrum". Inom FBU görs en omfattande satsning på krigs-förbandskurser. Brytningstid Inom FBU-förbunden ökar antalet vuxna medlemmar fram till Ökningen beror sannolikt på den spänning, som råder i världen under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. En bidragande orsak torde också vara de ubåtsincidenter som inträffar under 80-talet. Merparten av den utbildning som genomförs i FBU-förbunden och dess föreningar är hemortsutbildning. Utbildningen på centrala kursgårdar och kursplatser visar i slutet av tioårsperioden en ökning. Utbildningen, som kompletterar kunskaper från grund- och repetitionsutbildning, samlar liksom tidigare, flest deltagare. Dock sker en minskning av kompletteringsutbildningen i förbund och föreningar. Däremot finns en tendens att denna utbildning ökar på centrala kurser. Ledarskapsutbildningen utökas under 80-talet, förutom Utveckling Grupp Ledarskap (UGL) finns fem ytterligare kurser i ledarskap. 6

7 Från invasionsförsvar till insatsförsvar Den snabba utrikes- och säkerhetspolitiska utvecklingen sätter av naturliga skäl sin prägel på de försvarsbeslut som fattas 1992, 1996 och Försvarsbeslutet 1992 innebär en minskad krigsorganisation och att antalet värnpliktiga som grundutbildas minskar. Försvarsbeslutet kan sammanfattas som att försvaret nu blir "smalare men vassare". I 1996 års försvarsbeslut inriktas Försvarsmakten mot att kunna anpassas till olika, i framtiden möjliga situationer. Försvarsbeslutet innebär ytterligare stora neddragningar i krigsorganisationen och därmed även i grundorganisationen. Obalans i försvarets ekonomi leder till inställda repetitionsövningar och förkortning av grundutbildningen. Stora besparingar görs inom alla områden. Den frivilliga försvarsverksamheten är, trots försvarets försämrade ekonomi, prioriterad och kan med vissa inskränkningar upprätthållas på en normal nivå. förändringarna av krigsorganisationen gör emellertid det svårare för förbandscheferna att genomföra krigsförbandskurser. Samtidigt deltar fler och fler hemvärnsbefäl i FBU-kurserna. Under 1990-talet utvecklas även stridskurserna och anpassas efterhand till Försvarsmaktens krav. Kurserna i "Strid i bebyggelse" inriktas för personal krigsplacerade i stadsskyttebataljoner. När Försvarsmakten inriktas mot fredsbevarande uppgifter utomlands skapar CFB, i samverkan med SWED- INT, kurser om "Internationella uppdrag". Bert-Olof Lax Källor: Svensk försvarsvilja del 1-2, 90-års jubileumsskriften och CFBs årsredovisningar. En arbetsgrupp inom FBU lämnar förslag till inriktningen av frivillig befälsutbildning inför 2000-talet. Man betonar i sin slutrapport att utbildning för krigsförbanden skall prioriteras. Arbetsgruppens olika förslag införs efterhand och påverkar CFBs verksamhet under 1990-talet. CFB sluter med CA, (Åke Sagrén) en överenskommelse, vilken innebär att den frivilliga befälsutbildningen i ännu högre grad skall anpassas till krigsförbandens behov. Med denna målsättning skall territorialförsvarsförbandens behov prioriteras. De centrala kurserna får nu en ännu klarare inriktning mot krigsförbanden. De särskilda krigsförbandskurserna är en klar inriktning mot krigsförbandens behov av utbildning. Antalet deltagare är under början av talet omkring per år. De ständiga 7

8 Svenska Försvarsutbildningsförbundet idag Vi förändras i takt med omvärlden Som det beskrivs i kapitlet om FBU under Kalla kriget så skedde det stora omvärldsförändringar under 1990-talet. Fram till dess var Försvarsmakten som system relativt oförändrat. Det fanns en stor krigsorganisation som byggde på mobilisering. Efter grundutbildning genomförde man olika typer av krigsförbandsövningar och särskilda befälsövningar. Under 2000-talet skiftade fokus mot insatser utomlands, som blev dimensionerande för värnpliktsuttaget. Efter Georgienkrisen 2008 stärktes dock debatten kring kraven på att Försvarsmakten även skulle kunna försvara Sverige vid händelse av krig. Georgienkrisen bidrog även till kravet på ökad snabbhet i insatsförmågan, vilket ledde fram till ett 8

9 riksdagsbeslut där värnplikten i fredstid avskaffades Efter över 100 år som institution för svenskt försvar upphör värnplikten i fredstid. Idag utbildas inte längre på plikt utan samtliga soldater som tjänstgör i försvaret gör det på frivillig grund. En del av soldaterna är kontinuerligt tjänstgörande medan huvuddelen, åtminstone i Armén, är tillfälligt tjänstgörande under utbildning eller vid insats. Hemvärnet är numera den enda del av Försvarsmakten där det inte förekommer något anställningsförhållande. På kort tid har Försvarsmakten gått från ett förrådsställt invasionsförsvar med upp till mobiliseringsbara individer till i dagens försvar. Av dessa kommer en stor del från Hemvärnet med sina befattningar varav ca bemannas och grundutbildas av de frivilliga försvarsorganisationerna. De senare benämns specialister. Det finns alltså inte längre något invasionsförsvar där våra medlemmar har sin krigsbefattning och därmed inte längre samma behov av befälsutbildning som tidigare. Vill man förenkla det så är medlemmarnas önskemål om utbildning inte längre i balans med uppdragsgivarnas behov. Inte bara det militära försvaret förändras under den här tiden utan samhällets förmåga till krishantering utvecklas också. Under 2000-talets första hälft sker några händelser som sätter fingret på behovet av frivilliga som kan hjälpa till då samhällets resurser inte räcker till. Det är framförallt Stormen Gudrun som i början av januari 2005 fäller stora mängder skog och ser till att många samhällen och gårdar står utan elektricitet och telekommunikation. Flodvågskatastrofen i Thailand under jul- 9

10 helgen 2004 gör också att vi får en ny syn på samhällets krishantering. Det ökade antalet semesterresor gör att det inte enbart är inom våra egna gränser som svenskar påverkas av kriser. Samhällets krishantering påverkas också av att de statliga myndigheter som varit ansvarig för infrastruktur nu i mångt och mycket övergår till företag som verkar på den globala arenan. Det tillsätts flera utredningar och dåvarande Krisberedskapsmyndigheten (KBM) börjar mer aktivt se hur även frivilliga kan stödja vid svåra påfrestningar. KBM, Räddningsverket och Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF) slås 2009 ihop till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), som skall samordna svensk krisberedskap. Sammantaget så leder omvärldsförändringarna fram till en, för organisationen, nödvändig utveckling av stadgar och verksamhetsidé. Efter en proposition lagd av Överstyrelsen antas vid Riksstämman 2005 beslut om namnbyte till Svenska Försvarsutbildningsförbundet, Försvarsutbildarna i dagligt tal. Man beslutar även att rörelsen skall ägna sig åt verksamhet som rör samhällets krishantering. FBU-förbunden benämns regionala förbund och specialförbunden för rikstäckande förbund med särskild kompetensinriktning. I korthet innebär förändringen en anpassning till den förändrade omvärld som beskrivits ovan. Den här perioden från slutet av 90-talet innebär sökande av nya uppgifter och målgrupper för rekrytering. Organisationen I takt med att verksamheten förändras så förändras även CFBs/Försvarsutbildarnas organisation. Den egna organisationens indelning i geografiska områden, som grundade sig på dåtidens försvarsområdesorganisation, är inte helt relevant idag. Vi har gått från ca medlemmar under värnpliktsepoken till medlemmar I takt med att antalet funktionärer och medlemmar minskar så förändras också organisationen. Flera regionala förbund har tagit bort föreningsnivån men det förs också samtal om att slå ihop förbund. Den första större sammanslagning som skett är att Norrbottens tre förbund gick samman och bildade ett enda stort förbund i mars Däremot har antalet rikstäckande förbund ökat. Det finns behov av specialister på både den civila och militära sidan, vilket inneburit att det i närtid bildats bland annat ett musikerförbund, ett civilt krisstödsförbund, ett psyopsförbund och ett förbund som är specialister på CBRN-hot. Till stöd för Överstyrelsen och därmed organisationen finns ett kansli i Stockholm där den kanske viktigaste funktionen är tre anställda utbildningsledare som svarar för varsin region. De är värdefulla utifrån flera aspekter men kanske framförallt när det gäller att stödja all kursverksamhet och utveckling av utbildning. Det gäller såväl militär som civil utbildning. Utbildning I dagsläget så har sökandet av nya uppgifter lett till att Hemvärnet är den största kunden. Den gamla tidens kurser som omfattade strids- och vapenutbildning för medlemmar är i princip borta. De regionala förbundens kursverksamhet riktar sig i huvudsak till Hemvärnets behov. Numera utbildar vi även många medlemmar från andra frivilligorganisationer där grundutbildning av de som skall tjänstgöra som specialister i Hemvärnet utgör det största antalet. Övriga nya verksamheter rör framförallt ett utpekat rekryteringsansvar till Hemvärnet och ett ansvar för att övriga frivilliga försvarsorganisationerna har förutsättningar för att kunna genomföra försvarsinformation. Vi utvecklar även en 10

11 rekryteringsmodell där frivilliga under en helg får prova på försvaret så att man därmed får en uppfattning om det kan vara värt att satsa på Försvarsmakten, Hemvärnet eller de frivilliga försvarsorganisationerna. Den civila verksamheten sker framförallt inom två områden; grundutbildning av medlemmar till nationella kompetenspooler och kompetensutveckling av CBRN-personal. De senare verkar frivilligt i staber tillhörande bland andra Sjöfartsverket och Trafikverket. Den andra delen är stöd till kärnkraftslän där vi idag utbildar och rekryterar till resurspooler i Upplands Län (Forsmark) och Hallands Län (Ringhals). Utöver detta finns även utbildning som beställs direkt av myndigheter. Det kan vara grundutbildningsförband som vill ha hjälp av instruktörspooler eller MSB som vill ha hjälp med mediespel och tolkverksamhet under sina övningar. Våra utmaningar Försvarsutbildarna står, liksom flera gånger tidigare, inför stora utmaningar med anledning av omvärldsförändringar. Vi ska fortsätta att stödja både det militära försvaret och samhällets krishanteringsförmåga genom rekrytering och utbildning. Den kanske viktigaste uppgiften är att bidra till folkförankringen av försvar och krishantering. Rekryteringen av egna medlemmar, funktionärer och instruktörer är kanske den största utmaningen nu när den stora målgruppen, värnpliktigt befäl, inte längre finns. Att utvecklas för att vara ett ökat stöd för folkförankring är en annan. Utan en tydlig folkförankring, där det finns kunskap och förståelse för behov och förmåga att skydda bland annat våra demokratiska värderingar, riskerar det militära försvaret att degraderas till en liten klubb av människor med försvarsintresse där yrket går i arv inom familjen. Det är en utveckling som inte gagnar Sverige som ett demokratiskt land. Per Klingvall 11

12 Vägen framåt I artikeln som följer kommer jag att anta utmaningen att blicka framåt. Att sia om vad som väntar på andra sidan kullen, så som den brittiske militärhistoriken Liddell Hart gör i boken med samma namn, avstår jag dock ifrån. Jag väljer i stället att lite mer tidsoberoende och i mer viljestyrda termer beskriva framtiden för förbundet. Att hantera framåtblicken utan tidsaxlar känns dessutom i allra högsta grad relevant, lika mycket som att folkförankring i sig är tidlös. När jag för utomstående beskriver Svenska Försvarsutbildningsförbundet brukar jag alltid börja med att ta det från utgångspunkten att vi i första hand är en folkrörelse sprungen ur svenska folket. Ur den del som har ett genuint intresse för att ideellt engagera sig i totalförsvarsfrågor och därmed utgöra en kraft för folkförankring ett begrepp som till innehåll och form inrymmer många olika och positiva dimensioner. Först därefter brukar jag utveckla innehållet i Försvarsutbildarnas två verksamhetsfält det militära och det civila. Precis som vårt namn signalerar beskriver jag Försvarsutbildarnas huvudsakliga kompetensområde som just till utbildning. Frivilligutbildning av den egna rörelsen, för Försvarsmaktens behov och för civil krishantering främst på uppdrag av Myndigheten för samhällskydd och beredskap (MSB), av ungdomar och genom försvarsinformation intern och extern. Vi Försvarsutbildare verkar inte i ett vakuum. Vi påverkas i högsta grad av våra viktigare uppdragsmyndigheter och den färdriktning de pekar ut. Erfarenheten generellt är dock att det sällan är någon annan som tänker till om vårt ansvarsområde. Den här lärdomen tillsammans med det faktum att de beslut och vägval olika myndigheter tar även inom frivilligområdet alltid står att återfinna hos enskilda medarbetare. Det 12

13 ger oss som kompetensbärare ett stort ansvar. För att nå en viljestyrd utveckling är det därför viktigt, med frivillighetens bästa för ögonen, att påverka dessa beslut genom att lämna konstruktiva bidrag som leder till framsynthet och effektivitet. Ska Försvarsutbildarna uppfattas relevant och utgöra det naturliga valet ska vi således inte bara leverera efterfrågad verksamhet med högsta kvalitet. Vi ska också bidra till utvecklingen bara döda ankor följer med strömmen! Svenska Försvarsutbildningsförbundet står väl rustat inför framtiden. Genom framsynta beslut av Riksstämmor och Överstyrelse har betydande resurser avdelats. Vi står ekonomiskt starka, är fortsatt en medlemsstark organisation, har genom anställda regionala utbildningsledare möjlighet att samordna och driva en effektiv utbildningsverksamhet. Vi åtnjuter stöd av ett starkt kansli och bygger vår verksamhet över hela landet och med en stor kompetensbredd genom våra förbund och föreningar. I detta har vi en särställning bland de frivilliga försvarsorganisationerna. Ibland kan jag möta synpunkter om att införandecykeln för nya verksamheter för frivilligrörelsen är så mycket längre än för övriga delar av samhället. Att låta påskina något sådant är för mig näst intill oförskämt med vår struktur och demokratiskt uppbyggda ordning utgör Försvarsutbildarnas medlemmar kärnan i folkförankringen i (total-)försvarspolitiska frågor. Vi måste och ska ligga i täten i anpassning och förändringsarbete annars blir vi snabbt frånåkta av verkligheten. En annan uppfattning som inte sällan återfinns, inte minst inom vår egen organisation, 13

14 är att medlemsutvecklingen beskrivs som en naturlag där vi är en krympande skara som är beredda att jobba med frivilligfrågor. Jag tvivlar på denna beskrivning och jag är övertygad om att utvecklingen ligger i våra egna händer. Att samhället är i behov av frivilliga krafter såväl ur ett strikt säkerhets- och försvarspolitiskt perspektiv som statsfinansiellt är för mig uppenbart. I det utvecklade personalförsörjningssystemet för Försvarsmakten kommer ett par tusen kontinuerligt och tidvis tjänstgörande medarbetare årligen lämna myndigheten. Häri finns en stor rekryteringspotential. Vi måste hitta en systematiserad metod för att möta och välkomna dem in i vår rörelse. Wilhelm Mobergs Rasken och serievärldens 91:an Karlsson förvisso från helt olika litterära discipliner stod med det indelta och värnpliktssystemet för en bred folkförankring tvärs genom olika samhällsskikt och över hela landet. Utmaningarna med Försvarsmaktens nya personalförsörjning kommer att växa i takt med att kunskapen hos släkt och vänner om värnplikten bleknar bort. Försvarsutbildarna med bl a nuvarande huvudmannaskap i Försvarsinformation men också genom vår starka ställning och geografiska spridning, ska fortsätta att fylla delar av denna roll. Folkförankringstanken ska inte bara återspeglas i Regeringens och Riksdagens olika beslutsunderlag utan också synas i våra medlemsmatriklar och aktivitetsplaner. Denna förankring erhålls genom alla dem som engagerar sig i våra utbildningar i vår ungdomsverksamhet och hos de som har ett allmänintresse av försvarspolitiska frågor. Vår utmaning ligger i att erbjuda ett intressant debattforum lokalt, regionalt och centralt. Genom vårt engagemang byggs kunskap och förståelse för betydelsen av en stats fundamentala uppgift att värna sin befolkning vid kris så väl som vid krig. 14

15 Försvarsutbildarna kommer under överskådlig tid att vara ett förbund som till sin huvuddel är inriktad mot militär förmåga och därvid lämnar stöd till Försvarsmakten. Att i detta arbete tydligare inrikta sig på markarenan Hemvärnet och Armén är för mig en framgångsfaktor. Men fortsatt skall de rikstäckande förbunden inom olika specialområden bibehålla hela Försvarsmakten som kund. Inom MSB ansvarsområde, men även gentemot andra myndigheter med uppgifter inom krishanteringsområdet, har vi hittills bara skönjt inledningen på kommande uppdrag och uppgifter. Våra rikstäckande förbund med sina kompetenser, Krisstödsförbundets uppdrag gentemot kärnkraftslänen men även synergieffekter av den Grundläggande soldatutbildning för frivillig personal, GU-F, som Svenska Försvarsutbildningsförbundet på den militära sidan har huvudmannaskap för, har potential att anpassas till MSB ansvarsområden. Listan kan göras lång. Det svenska samhället, statsmakterna och våra uppdragsmyndigheter behöver ett vitalt och piggt Försvarsutbildarna även in i nästa århundrade. Vi vill och kan anta den utmaningen låt oss gemensamt stärka vår roll i uppgifter såväl som i antalet medlemmar! Bengt Sandström 15

16 Ni erbjuder utbildningar för vårt hemvärn med de nationella skyddsstyrkorna, parallellt med fackutbildningar för vår insatsorganisation. Både ambitionsnivån och kvaliteten var hög när jag senast besökte en av era utbildningar i Falsterbo. Genom era ungdomsutbildningar finns även meningsfull fritidssysselsättning med stabil värdegrund och nyttiga kunskaper när det gäller allt från sjukvård, överlevnad och ledarskap. Ni är en tydlig inkörsport till anställningar i den nya Försvarsmakten. Jag ser fram emot ett fortsatt samarbete och aktiv dialog mellan Försvarsmakten och Försvarsutbildarna för att vi ska kunna attrahera morgondagens medarbetare. Vi bygger ett försvar med kvinnor och män, som blir en spegelbild av vårt samhälle. Genom ert stora engagemang och kunskapsbank skapar ni ett brett intresse för nationell och internationell krishantering. Mitt varmaste tack för de första 100 åren av ert stöd till oss. Ni är och förblir viktiga för Försvarsmakten. Försvarsutbildarna100 år I 100 år har ni tillgodosett både Försvarsmaktens och samhällets behov av kompetensutveckling av frivilliga. För insatser nationellt såväl som i internationell krishantering. Er ork och energi att leverera har inte mattats av med tiden, snarare är det precis tvärtom. Ni är en 100-åring som utmärker sig. Försvarsmakten är just nu uppe i sin största förändring på drygt 100 år. Värnplikten är vilande och vi skapar i stället ett insatsförsvar baserat på frivillighet. Förändringen är i sig driven av två faktorer: Omvärldsutvecklingen och kravet på en effektiv organisation. Ett och samma försvar ska verka i insatser både hemma, i närområdet men också längre bort i svåra miljöer utanför Sveriges gränser. Anställda soldater och sjömän ska vid sidan av frivilliga i exempelvis hemvärnet lösa de uppgifter regering och riksdag ålagt oss. En av nycklarna till framgång är folkförankringen att försvaret av Sverige fortfarande är något som engagerar. Till alla er som under åren har varit och är verksamma i Försvarsutbildarna vill jag poängtera att genom ert stora personliga engagemang bidrar ni till just den så viktiga folkförankringen och till att stärka samhällets krishanteringsförmåga. Sverker Göranson, General Överbefälhavare 16