Patientfall 3. Hur resonerar du kring detta fall?

Transkript

1 Patientfall 1 Du år nyutexaminerad tandläkare och har fredagsjour.i väntrummet sitter en mamma med två barn en pojke på ca 3 år och en flicka på ca 12 år. Den lilla pojken har tandvärk. Han skriker högt och du ser inte direkt fram emot konsultationen. Du avslutar sin föregående patient när tandsköterskan ber att få några ord med dig. Hon berättar att familjen är välkänd på kliniken och hon förbereder dig på att den här konsultationen kan bli besvärlig. Familjen kommer in och tandläkaren ser att den lille pojken skriker och är inte behandlings bar och med den undersökning som du kan göra är det bara att konstatera att pojken har ett totalförstört bett med två varhärdar. Det enda alternativet är troligen extraktion under narkos och i väntan på att detta ordnas via pedodontist (specialist i barntandvård), ordineras smärtstillande och antibiotika. Du kan heller inte låta bli att se att även den äldre systern och har ett uselt tandstatus- och framförallt hennes ena framtand. Du skulle vilja ta flickan och direkt sätta henne i tandläkarstolen för att rädda det som räddas kan. Du gör dock inte detta utan avslutar dagen och åker hem. På måndagen ber du tandsköterskan att ta fram flickans journal. I den kan du konstatera att flickan varit på sporadiska besök och sedan finns en serie uteblivanden noterade. Till sist är hon avskriven. Tandläkaren har svårt att glömma den unga flickan och hennes stora ögon. Vad döljer sig bakom fasaden? Kan hon göra något. Koppla in skolsköterska, socialsekreterare? Hur långt sträcker sig hennes befogenheter? Mamman sökte ju hjälp för pojken, inte flickan.

2 Patientfall 2 En ung flicka söker för tandvård och behandling av tandvårdsrädsla. Hon har flera stora kariesangrepp som motiverar en sanering och en behandlingsplan läggs upp, där en del stora kaviteter planeras att åtgärdas under sedering och resten med hjälp av invänjning. Ett kostnadsförslag skrivs som patienten ska lämna för att få ekonomiskt stöd. Hon får inget sådant stöd och avböjer behandling, trots att kliniken erbjuder en förmånlig avbetalningsplan. Hon informeras också om att behandlingsbehovet är överhängande. Inte långt därefter kommer patienten till en av klinikens tandhygienister och önskar blekning av sina tänder. Tandhygienisten känner till bakgrunden och tycker att patienten ska satsa sina pengar på att laga de trasiga tänderna istället. Det vill inte patienten som då går till en annan av klinikens tandhygienister och får sin blekning gjord och betalar. Vem gjorde rätt? Kan tandhygienisten ha åsikter om vilken behandling patienten spenderar sina pengar på? Och hade hon verkligen ont om pengar? Vad händer den dag hon får tandvärk?

3 Patientfall 3 En ung man har råkat ut för en bilolycka. Han missbrukar alkohol och i viss mån droger, är allmänt stökig och har efter olyckan både fysiska och intellektuella funktionshinder. Hans mor är bekymrad över situationen och framförallt är hon bekymrad över hans dåliga sällskap. Patienten får en personlig assistent och vi påbörjar saneringen av hans dåliga tänder. Det går bra och till sist sätts en guldbro fast. Alla är nöjda med slutresultatet. Efter en nyårsfest 6 månader senare återkommer patienten, Gamla vänner har i fyllan och villan försökt dra bort hans guldtänder med tång! Bron är förstörd och några tänder avbrutna. Fallet anmäls och vi försöker efter bästa förmåga reparera. Tandstatus försämras dock raskt, både med karies och parodontit och till slut måste en helprotes göras som fungerar acceptabelt men som för en ung person naturligtvis upplevs som ett socialt handikapp. Några månader senare står käkkirurg, protetiker och patientens tandläkare med en läkarremiss i handen, där implantat under narkos önskas. Narkosläkaren avråder dock å det bestämdaste med hänvisning till patientens dåliga psykiska och fysiska tillstånd. Är det rätt att resonera så här? Patienten har ju råkat ut för två olyckor bilolyckan och överfallet vid nyårsfesten som båda förvärrat hans situation.eller skulle han även utan olyckorna varit märkt av sitt (självförvållade?) missbruk och utan tänder? Och kommer inte implantatet att ge mer bekymmer än glädje? Patienten har ju inte brutit med sitt gamla liv. Hur resonerar du kring detta fall?

4 Patientfall 4 Du arbetar som specialist i ortodonti tandreglering. Det kommer en 12-årig flicka med sin mamma till din mottagning. Mamman vill ha en tandreglering på flickan som har en lätt trångställning i överkäkens frontparti. Flickan själv är inte intresserad utan protesterar muntligt redan när hon kommit in i behandlingsrummet. Efter en undersökning inser du att detta är ett mindre estetiskt bettfel som dock kräver en stor insats för att korrigeras bl a utdragning av två tänder i sidopartierna för att skapa plats. Mamman talar om att hon har varit hos en kollega till dig som inte ansåg att behandlingen var motiverad. Hon informerar om att kostnaderna saknar betydelse bara behandlingen blir utförd. Hon hänvisar till att flickan idag inte förstår sitt eget bästa men kommer att tacka mamman när hon blir vuxen. Du känner dig tveksam och löser problemet för stunden med att be mamman/flickan komma tillbaka när du har funderat över problemet. Sköterskan ger en ny tid. I kafferummet sitter din kollega. Hon säger Åh, är hon här kommer du ihåg henne? Fröken Sverige ngn gång för hundra år sedan.söt dotter, hon har säkert tänkt sig ngn liknande karriär för henne som hon själv haft. Blev ju en flitigt anlitat och välbetald fotomodell. Är det dottern som behöver behandling? Du passar på att anförtro kollegan dina betänkligheter hon brukar vara klok. Behandlingen är inte indicerad betald av allmänna medel men mamman betalar ju gärna själv. Problemet är flickans inställning. Hon verkar ju inte vilja ha behandling. Möjligheten till tandreglering senare i livet finns ju ändå kvar. Flickan kanske har helt andra planer för sitt liv än vad mamman tänkt sig. Och kanske aldrig bryr sig om sin lilla trångställning utan ser den som pittoresk. Eller vill flickan redan nu egentligen ha behandling men är rädd och visar rädslan genom att sätta ut taggarna? Och vad händer om behandlingen görs men inte blir bra, kanske tom riktigt misslyckad... Ni sitter kvar med era funderingar tills sköterskan påminner att det är dags för nästa patient. Hur hanterar du den uppkomna situationen med hänsyn till både mamman och flickan när ni ses nästa gång?

5 Patientfall 5 Du har en mottagning som går med ekonomisk förlust. Flera av dina äldre patienter har avlidit och du har haft svårt att fylla på patientstocken, troligen beroende på att det område du arbetar i är överetablerat. Du vet också att din tandhygienist brottas med liknande ekonomiska svårigheter. Du har dock nyligen fått kontakt med ett servicehus där det finns många relativt friska äldre patienter med omfattande behandlingsbehov. Flera av de äldre lider dock av reumatiska besvär och har svårt att upprätthålla en god munhygien. När du undersöker de äldre och planerar dina behandlingar, inser du att här finns möjligheter att utföra flera implantatbehandlingar ( skruvtänder )som skulle ge både dig och din tandhygienist ett gott ekonomiskt tillskott. Många skulle ha behov av hjälp med sin munhygien efter att implantaten satts in. Med rätt marknadsföring är säkert många av de äldre intresserade av behandlingen. En del kanske skulle få sina behandlingar betalda av landstinget och för de andra finns ju tandvårdsförsäkringens högkostnadsskydd. Du vet att rent professionellt så skulle endast ett fåtal av dessa äldre vara lämpliga implantatpatienter, övriga skulle på sikt vara mer hjälpta av andra typer av tandersättningar och återigen andra skulle man egentligen inte alls göra några tandersättningar på utan satsa på att bevara de befintliga tänderna. Du träffar tandhygienisten en kväll och när skymningen faller, diskuterar ni denna situation. Vad beslutar ni?

6 Patientfall 6 Du ska snart ta examen och söker arbete. Flera kliniker är aktuella. En av dem verkar mer intressant än de övriga och du ber att få vara med på några patientbehandlingar. Du går in till en av tandhygienisterna som undersöker en patient och snabbt tar bort lite tandsten. Vid förra undersökningen blev denne patient rekommenderad att teckna ett tandvårdsabonnemang (en fast månadsavgift som varierar med det uppskattade tandvårdsbehovet, en sorts försäkring ). Du ser att det finns tandsten kvar och utgår från att patienten ska komma tillbaka för hjälp med resten av tandstensborttagningen. Men så är inte fallet och du går tillbaka till tandhygienisten och undrar varför patienten inte får någon återbesökstid. Ville han inte komma? Då måste man ju försöka motivera honom. Tandhygienisten suckar och ser uppgiven ut: han är en abonnemangspatient och vi har inte råd att ge så mycket tandvård inom hans abonnemangsnivå även om jag skulle vilja. Då klagar klinikchefen på mig. Patienten får komma tillbaka om han får besvär. Kanske inte helt okey.men vad ska man göra? Hon rycker på axlarna. Du blir fundersam och går in till en tandläkare som du känner lite sedan tidigare. Han har kafferast och ni sätter er i ett avskilt hörn. Abonnemangspatienterna med den lägsta premien tycks man på kliniken ge så lite tandvård som möjligt. Många patienter är inte heller intresserade av att teckna ett abonnemang om premien blir för hög. Kliniken är ny och budgeten är stram. Men visst skapar detta ibland etiska konflikter och en del tråkiga diskussioner med vissa patienter. Din kollega har ibland frågat sig om det är ekonomiskt i längden och verkligen befrämjar den orala hälsan eller får kliniken dåligt rykte? Hur skulle du agera?