Nordiska Ciklidsällskapets medlemstidning sedan 1967

Transkript

1 N r 3 / Nordiska Ciklidsällskapets medlemstidning sedan 1967

2

3 Innehåll Ciklidbladet 3/ Ciklider från Väst- och Centralafrika del 5 Hemichromina ciklider Anton Lamboj fortsätter här i femte delen sin resa genom Afrika. 26 Akvarium i klassrummet Ett förträffligt redskap för lärare Havet 4-5, Munksundsskolan, är klassen med turen att ha en akvarieintresserad lärare. Läs om hur man kan lära sig massor av klassakvariet. 12 Hälsningar från ordföranden Chefen har ordet, läs om NCS framtid. 14 Mina erfarenheter av att odla ciklider från Östafrikas sjöar Artikeln som har de rödaste bilderna i Ciklidbladets historia. Janne har urvalsodlat i 20 år och berättar här om sina erfarenheter. 29 Den vilsna ciklidisten konsten att välja ciklidbiotop Joakim vet inte vad han vill, därför redovisar han flera bra förslag till ciklidakvarium och besättningar. 32 Tropheus enkelt och roligt! Ljuger rubriken? Johan kan berätta om varför han gillar Tropheus och varför han tycker de är enkla att hålla. 36 Ett flexibelt akvarium Har du bara ett akvarium med behöver två ibland? 18 Centralare i mindre kar omöjlighet eller möjlighet Joakim guidar oss i de möjligheter som finns för dig som vill hålla centralamerikanska ciklider i ett mindre akvarium. 20 Kära vänner av Malawiciklider En rapport från Ad om projektet att förhindra tjuvfiske med nät i Malawisjön. 22 Nyheter Senaste nytt i ciklidvärlden rapporteras av Ola. 23 Fototävlingen Sveriges bästa ciklidfotografer har tävlat på ciklid.org. Här kan du se resultatet. 38 Därför är jag en earthaholic! Kristofer berättar om den svåra vägen fram till ett fungerande kar med jordätare. 42 Malawitilapia Malawisjön är inte full av enbart mbuna, Aulonocara och haplisar. Läs om de ovanligare alternativen. 44 Referat av en vetenskaplig artikel om betydelsen av färgvarianter hos citronciklider Vi fortsätter att dyka med Topi i ämnet evolution under Darwinåret. 46 Cikliden Neochromis omnicaeruleus från Viktoriasjön. Ciklidbladet 3/ Årgång 42 3

4 Nordiska Ciklidsällskapet Ciklidbladet Föreningens medlemstidning Ciklidbladet utkommer med fyra nummer per år. Ciklidbladet är i A4-format och varje nummer innehåller minst 48 sidor och cirka 100 foton. I varje nummer finns tävlingar där man kan vinna fina priser. Enbart medlemmar i NCS kan delta. Dessutom inkluderas ibland speciella bilagor. Rabatterbjudande Medlemmar i NCS har rabatt i de flesta av Nordens bästa ciklidaffärer. Rabatten gäller i nedanstående affärer (exakt rabattbelopp anges på under rubriken rabattaffärer). Sverige: Borås: Borås Zoologiska Falköping: Djurshopen Filipstad: Akvarieteknik Göteborg: Gubbero Zoo, Trop Akvariefiskimport Härnösand: Rambiten Zoo Jönköping: Aqua life, DjurMagazinet Kalmar: Guldfisken Karlskoga: Thomas Zoologiska Karlstad-Skoghall: Akvarie Interiör Kållekärr: MM Ciklidimport Landskrona: Ojzoo (enb.web) Lerum: Ciklidhuset Lidköping: Zoo-Fritid Luleå: Rolles Akvariecenter AB Mjölby: Mjölby Zoo & Ciklidshop Nol: Nols Ciklidhobby Norrköping: Akvarievalvet & Aqvarium Africa Nässjö: Poseidon akvarium Ronneby: Akvarium Ronneby Sala: Aquatropic Staffanstorp: Staffanstorps fiskimport Stoby: Stoby Akvarieaffär Stockholm: Akvarielagret, Akvarieleasing butiksförsäljning Södra Sandby: Sandby Ciklidhobby Tomelilla: Ciklidshopen, Zoologisk Hobby Torslanda: Torslanda Zoologiska Uppsala: Akvarie-Hobby Varberg: Discus Varberg Vargön (Vänersborg): Cyberzoo Vingåker: PWSS Västerås: Royal Zoo Växjö: Akvarielandet Årjäng: Nordmarkens Akvariebutik Ängelholm: Exotic Zoo Örebro: Akvariekällaren, BraZoo Norge: Stokke: KriZoo Dyresenter Finland: Helsingfors: NL-Aqua Danmark: Hadsten: Akvanet (enb. web) Köpenhamn: Cichlidecentret, Planteimporten MalawiCarsten, Gistrup Hemsidan NCS hemsida är antagligen en av de största och bästa hemsidorna om ciklider i världen. Hemsidan är öppen för alla, men vissa funktioner kräver medlemsbehörighet. Medlemskort Som medlem i NCS får du ett medlemskort, som är en värdehandling och som är en förutsättning för att du skall kunna utnyttja rabatterna i akvarieaffärerna samt för att du skall få ställa upp i våra tävlingar och omröstningar. Medlemserbjudanden I vissa nummer av Ciklidbladet presenteras ett medlemserbjudande där våra medlemmar får möjlighet att köpa intressanta produkter till ett kraftigt reducerat pris (20 till 50 procent). Det kan till exempel gälla foder, pumpar, böcker, vattenpreparat etc. Stipendier NCS kan dela ut stipendier till medlemmar som genomför projekt som främjar ciklidhobbyn, kunskapen om ciklider och deras beteende och/ eller bevarandet av ciklider i deras naturliga miljö. Mer information finns på under Föreningsinformation och Stipendier. Medlemsavgiften Sverige SEK Danmark DKK Finland - 34 Norge- 280 NOK Övriga Europa 425 SEK eller 45 Övriga länder 460 SEK Familjemedlem 100 SEK (80 DKK, 11 EUR, 90 NOK). Familjemedlemsskapet berättigar till alla medlemsförmåner utom ett eget Ciklidblad. Medlemsavgiften löper per kalenderår 1/1-31/12. och berättigar till alla årets nummer av Ciklidbladet (med reservation för att upplagan räcker till). Inbetalning sker till Nordiska Ciklidsällskapets Plusgiro För betalningar från utlandet inom EU och Norden rekommenderar vi en så kallad EU-betalning, som är förmånligare. För att göra den behöver Du ange NCS kontonummer i IBAN-formen SE , och SWIFT- eller BIC-koden NDEASESS. Glöm inte att på betalningen ange ditt namn och din adress samt vilket år betalningen avser. Om du betalar via internetbank och antalet tecken i meddelanderutan inte räcker till, ber vi dig sända ett kompletterande mail till medlem@ciklid.org med alla uppgifter om betalningen. Styrelsen Ordförande Mikael Westerlund, Ulrikasborgsgatan 3 C, FI Helsingfors tel: mikael.westerlund@ciklid.org Vice ordförande, medlemsansvarig Magnus Mattiasson, Ribbingsgatan 33, Borås tel: magnus.mattiasson@ciklid.org Kassör Thomas Regnell, Blåklintsvägen 4, Storvreta tel: thomas.regnell@ciklid.org Sekreterare, webbinfoansvarig Annika Ylitalo, Hedensbergsvägen 23a, Uppsala tel: annika.ylitalo@ciklid.org Ledamot, webmaster Albin Ekenberg, P G Vejdes Väg 2, Växjö tel: albin.ekenberg@ciklid.org Ledamot, redaktör Ola Svensson, Alkegatan 11D, Mölndal tel: ola.svensson@ciklid.org, redaktor@ciklid.org Ledamot, marknadsansvarig Alexander Ylipää, Metargränd 15, Luleå tel: alexander.ylipaa@ciklid.org 4 Ciklidbladet 3/ Årgång 42

5 Ciklidfronten Ciklidbladet utges som medlemstidning av Nordiska Ciklidsällskapet sedan 1967 Artiklar Artiklar för publicering i CB skickas till redaktören (se kontaktinformation på sidan 4). Endast artikelförfattaren ansvarar för artikelinnehållet. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera insänt material. Upphovsrätt Inte någon del av denna publikation får kopieras, reproduceras, lagras i datasystem (t ex. hemsidor på Internet) utan tillstånd av redaktören, fotografen och författaren. Kopia av trycksak skall alltid skickas till NCS s redaktör. Utgivningsplan 2009 Ciklidbladet utkommer med fyra nummer per år. Preliminär utgivningsplan 2009 är 20/2, 20/5, 20/9 och 20/11. Medlemsärenden Alla medlemsärenden som t.ex. anmälan av utebliven tidning och adressändring görs företrädelsevis till medlem@ciklid. org, eller direkt till medlemsansvarig (se kontaktinformation på sidan 4). Paketpriser för annonsering i Ciklidbladet: Platina: Helsida, sista sidan + banner + rätt att annonsera på hemsida* SEK Guld: Helsida, insida omslag + banner + rätt att annonsera på hemsida* SEK Silver: Helsida + rätt att annonsera på hemsida* SEK Brons: Halvsida (landscape) + rätt att annonsera på hemsida* SEK Sponsor: kvartssida (portrait) SEK * Köp & Sälj Företag Dessa priser gäller för ett helt år. Fullständiga uppgifter om annonspriserna samt om bannerannonsering på Nordiska Ciklidsällskapets hemsida, se under Föreningsinformation, Annonsera, eller kontakta marknadsansvarig (kontaktuppgifter på sidan 4). Vetenskapliga namn i Ciklidbladet Av praktiska skäl använder Ciklidbladet samma vetenskapliga namn som artregistret på www. ciklid.org. Detta följer i stort sett Catalog of Fishes eller The Cichlidroom Companion. Ägare: Nordiska Ciklidsällskapet Ansvarig utgivare och redaktör: Ola Svensson Medarbetare: Joakim Draktoft, Albin Ekenberg, Kjell Fohrman, Matti Grüner, Robin Hedström, Stefan Larsén, Wilhelm Lubkowitz, Magnus Mattiasson, Michael Persson, Patrik Rosén, Victor Sundberg, Mikael Westerlund, Josefin Borglin och Alexander Ylipää Hemsida: ISSN: Tryck: Graspo CZ, a.s., Tjeckien Sommaren börjar dra sig mot sitt slut vilket brukar betyda att mer fokus hamnar på akvarierna. Själv hämtar jag mycket inspiration i den svenska naturen. Jag älskar att gå och titta i bäckar och strandkanter för att se hur stenar och rötter placerar sig i vatten. Det är ju samma krafter som verkar i Sverige som i Sydamerika och Afrika och växter växer på samma sätt. Jag har varit i de flesta tropiska miljöer och skillnaden är faktiskt inte så stor som man kan tro. En annan bra sak med sensommaren är förstås kräftfisket! Numret som ni nu håller i är som vanligt mycket brett. Det enda som möjligen saknas är en artikel som inte handlar om ciklider. Tidigare har vi haft artiklar om bland annat räkor, odling av bladfisk, växter och filter, men självklart ligger tyngden i Ciklidbladet på ciklider. Göran Åstebros och Ola Sjödins artiklar hamnar vid närmare eftertanke i denna kategori förstås. detta nummer fortsätter Anton Lamboj med oförminskat entusiasm sin långa I artikelserie om västafrikanska ciklider. Efter att vi i flera nummer fått följa de tilapiina cikliderna har vi kommit till de grupper som är något vanligare i akvarier. Att cikliden på omslaget hör till de vackrare cikliderna håller nog de flesta med om. Det finns mycket annat också i detta nummer. Darwinåret fortsätter och i detta nummer skriver Topi Lehtonen om citroncikliderna från en av Nicaraguas kratersjöar och vi får läsa om jordätare, odling av östafrikanska ciklider, Tropheus, fototävling, Stuart Grants minnesfond, tilapiiner från Malawisjön och Joakim Karlsson hjälper oss att välja vad vi ska ha i våra akvarier. Jag kan redan nu avslöja att nästa nummer kommer att bli mycket bra med artiklar om alla färgvarianter av Tropheus inklusive en plansch, hur man bygger en energisnål odling, pelmatochromina ciklider, Acarichthys heckelii, artiklar under temat Darwinåret, almanacka och mycket mycket mer! Ola Svensson Redaktör Ciklidbladet görs av medlemmar för medlemmar. För att få ett bra Ciklidblad måste vi få in artiklar. Alla artiklar publiceras i nuläget och jag är glad för allt som kommer in. Jag vill ändå särskilt be om dessa: Malawiciklider Antalet artiklar jag får in speglar inte intresset för dessa färgklickar! Akvariet Skriv om din fisksammansättning och hur den fungerar. Substratruvande tanganyikaciklider Långa, korta, fula gula Korta artiklar Det behöver bara vara ett par bilder och tusen tecken. Hemma hos-reportage Åk hem till en kompis och fota och skriv en kort text. Föreningsmöten Ta med kameran till nästa föreningsmöte. Lekbeskrivningar inklusive fotoserier Förra året hade vi en, men bladfisk är ingen ciklid! Utblick Skrev en artikel om ickeciklider! Vanliga arter Skriv om blåcikliden, zebracikliden, apelsincikliden, rödcikliden och malawizebran! Så sätt er och skriv en artikel i höstmörkret! Omslagsbild Hemichromis stellifer Foto: Kjell Fohrman Ciklidbladet 3/ Årgång 42 5

6 Västafrikanska ciklider Ciklider från Väst- och Centralafrika del 5 Hemichromina ciklider Text och foto: Anton Lamboj, översättning: Mikael Westerlund De n n a g r u p p består av två släkten, som är välkända inom akvaristiken: Anomalochromis Greenwood 1985 och Hemichromis Peters I bägge fallen handlar det om typiska substratlekande ciklider som bildar en föräldrafamilj. Släktet Anomalochromis Till Anomalochromis hänförs för närvarande bara en art, nämligen A. thomasi (Boulenger, 1915), som dock förekommer i tre olika varianter. A. thomasi är med sin maximallängd på cirka sju centimeter alltså en äkta dvärgciklid. Den har en äggformad kropp och en liten mun. Arten förekommer i naturen i Guinea, Sierra Leone och Liberia. Könen är väldigt lika. Hannarna blir dock cirka en fjärdedel större än honorna och har kraftigare opariga fenor och bukfenor. I färgsättningen finns det inga väsentliga skillnader mellan könen hos någon av varianterna. Grundfärgen är hos den vanligaste varianten diskret gråbrun till gulbrun. Rygg-, stjärt- Rubrikfoto: H. guttatus, Benin. Hona med ägg. och analfenorna är ljust genomskinliga till aningen blåaktiga och på dem finns delvis små punkter. Mitt på kroppen ligger en stor svart fläck, som beroende på fiskens humör även kan försvinna helt. Fjällen är mestadels glänsande blå i mitten, på den främre delen av kroppen kan det finnas små röda punkter. Vid lek eller strid är färgerna i allmänhet mer lysande. Efter lek förändras färgerna drastiskt. På kroppen framträder fem till sex svarta ränder, som blir allt intensivare ju längre yngelvården framskrider. Den första randen går genom ögat. Samtidigt avtar den övriga färgsättningen och fiskarna verkar dystra och oansenliga. Den andra färgvarianten kommer från Guinea. Den skiljer sig från den allmännare varianten genom att fläcken på kroppen mestadels är liggande och oval. I ryggregionen har så gott som alla fjäll en liten svart punkt. Den mest påfallande skillnaden är ändå att de svarta ränderna nästan alltid är tydligt synliga hos denna variant. Under yngelvården är ränderna även väsentligt bredare och intensivare än hos den vanliga varianten. Ofta förefaller fiskarna vara nästan helt svarta med bara smala ljusa ränder. Av den tredje varianten har hittills endast ett exemplar importerats. Den härstammar sannolikt också från Guinea och har en ljusbrun kroppsfärg. Gällocken och sidorna skimrar mycket vackert i gyllengult. De bägge förstnämnda varianterna har redan odlats och de skiljer sig inte från varandra när det gäller hållande och odling. Kullarna är på omkring 400 romkorn, som är genomskinliga och saknar pigment. Medelhårt till mjukt vatten krävs för att romkornen ska utvecklas bra. Båda föräldradjuren vårdar rommen och ynglen. Åtminstone i ägg- och larvfaserna är honans andel av ruvandet aningen större. Rommen läggs helst på ett hårt underlag och föräldrarna förbereder några små gropar för larverna. Efter två till tre dagar kläcks romkornen och efter ytterligare fyra till fem dagar är ynglen frisimmande. De är mycket små de första dagarna och behöver mycket fint foder. Under de första veckorna är ynglen spräckliga i ljusa och mörka färgtoner och skiljer sig häri tydligt från yngel av Hemichromis. Föräldrarna är i regel mycket goda yngelvårdare och ofta kan yngelvården pågå i mer än två månader. Under denna tid försvarar de annars mycket lugna och fredliga fiskarna 6 Ciklidbladet 3/ Årgång 42

7 H. frempongi hör till de långsträckta femfläckscikliderna. Anomalochromis thomasi, Guinea Hemichromis cerasogaster, hane A. thomasi, Sierra Leone Hemichromis elongatus, Gabun H. cristatus är en relativt fredlig rödciklid. H. fasciatus, Ghana H. guttatus, Guinea Ciklidbladet 3/ Årgång 42 7

8 sin avkomma mycket intensivt och uppoffrande. Släktet Hemichromis Till släktet Hemichromis hänförs både små och stora arter med en vidsträckt utbredning i Afrika från Egypten och Algeriet i norr ända till Angola, Zambesiflodens källor och de nordliga delarna av Sydafrika. De saknas däremot i regel i östra Afrika söder om Sahara. Det finns till exempel inga Hemichromis i de stora sjöarna. Könsskillnaderna är små hos alla arterna. Honorna blir i regel ungefär en fjärdedel mindre än hanarna och deras fenskrud är också något anspråkslösare än hannarnas. Hos många arter är hanarna högre i kroppen. I färgerna förekommer inga könsskillnader. Alla arterna har en mörk fläck på gällocket. Alla Hemichromis är typiska substratruvare med en bra parbildning och bara liten skillnad i arbetsuppgifterna mellan könen. Beroende på art och storlek varierar kullarna mellan cirka 150 och över små romkorn med bara lite pigment. Rommen kläcks efter cirka tre dagar och larverna sköts tills de blir frisimmande antingen i små gropar, som föräldrarna har grävt, eller bland finbladiga växter eller växtrötter. Ofta flyttar föräldrarna ynglen mellan olika gropar eller platser. Hos alla arterna är ynglen under sina första levnadsdagar ljusbruna med ett svart längsgående band mitt på kroppen och ett till alldeles under ryggfenan. Först vid en storlek på en och en halv till två centimeter börjar färgteckningen påminna om föräldrarnas. Långsträckta Hemichromis femfläcksciklider Generellt kan släktet Hemichromis indelas i två stora grupper: Å ena sidan de så kallade femfläckscikliderna, som blir cirka 25 centimeter stora. Till denna grupp hänförs arterna H. elongatus, H. fasciatus och H. frempongi. Dessa arter har en kraftig relativt stor mun, som kan sträckas framåt, och i vuxet tillstånd har de alltid en gulbrun kroppsfärg utöver de arttypiska färgerna. Hos alla arterna, som annars är svåra att se skillnad på, kan man utöver den mörka fläcken på gällocket på kroppen se fyra till fem stora svarta fläckar vilket gett gruppen dess namn. Hemichromis elongatus (Guichenot, 1861) och Hemichromis fasciatus Peters, 1858 har båda vidsträckta utbredningsområden och de förekommer ställvis i samma vattendrag. Arterna förekommer från Nilbäckenet och Tchad till den västafrikanska H. stellifer, Demokratiska republiken Kongo, hane kusten och Senegal, vidare över Sierra Leone och Nigeria ända till Demokratiska republiken Kongo. Däremot förekommer Hemichromis frempongi Loiselle, 1979 bara i Lake Bosumtwe i Ghana. Dessa arter har som ungfiskar en utdragen kroppsform, men blir som vuxna småningom rätt höga i kroppsformen. Kroppsfärgen är guldgul till gyllenbrun. Typiskt för H. elongatus är flera tunna röda linjer på kroppssidorna. De kan sträcka sig från den bakre kanten av gällocket till stjärtroten. Kännetecknande för vuxna exemplar av H. fasciatus är ytterligare ett stort antal svarta punkter mellan de svarta fläckarna på kroppssidan, framför allt på den främre delen av kroppen. Ofta kan punkterna växa ihop till större svarta ytor. Alla tre arterna livnär sig i naturen huvudsakligen som rovfiskar. De äter fisk och kräftdjur, varvid ofta även yngel av andra ciklidarter får tjäna som föda. Enligt mina egna iakttagelser försvarar vuxna lekande par av H. elongatus ibland mycket stora revir med en längd på upp till tjugo meter i vattendrag som är upp till fem meter breda. De rör sig omkring inom reviret men de har också ståndplatser där, som de föredrar. Kullarna kan vara stora, upp till romkorn är fullt möjligt. 8 Ciklidbladet 3/ Årgång 42

9 H. letourneuxi H. cf. stellifer, Gabun H. stellifer, Kongo Yngelvården är mycket intensiv och delas ganska lika av bägge föräldrarna. De vårdar ofta ynglen mycket länge, många gånger ända till en storlek på över tre centimeter. Men ofta låter de även ynglen bli självständiga tidigare. Man kan i naturen finna yngel som upp till en storlek på sju till åtta centimeter rör sig i små grupper på tre till fem individer. Därefter och fram till parbildningen håller de revir ensamma och är då mycket ofördragsamma mot artfränder. Vid en storlek på cirka tio centimeter blir de könsmogna. Röda Hemichromis rödciklider De återstående arterna, som alla blir mindre, hör till gruppen röda ciklider även om detta färgkännetecken inte passar in på alla dessa arter, eller gör det i varierande grad. På gällocket förekommer alltid en svart fläck. Oftast kan man se en svart fläck också på stjärtroten och många arter har även mitt på kroppen en svart fläck, som också kan försvinna beroende på sinnesstämning. Andra arter har en svart fläck vid ryggfenans bas. Ofta framträder även iriserande blå punkter eller små streck på huvudet, kroppen och fenorna. Antalet sådana färgpunkter, även kallade iridioforer, utgör dock vanligen inte ett artkännetecken. Hos nästan alla arterna förekommer de i olika antal, täthet och utbredning. Hos vissa arter finns det olika trender med fler eller färre iridioforer. Iridioforerna är, då de förekommer, alltid synliga oberoende av graden av upphetsning. Till denna grupp hör följande arter: Den visserligen till namnet vanliga men sällan odlade Hemichromis bimaculatus Gill, 1862 från Guinea, Sierra Leone och Liberia. Hemichromis cerasogaster (Boulenger, 1898) från Lac Mai Ndombe i Demokratiska Republiken Kongo. Denna art har förmodligen aldrig förekommit inom hobbyn. Den är med sin maximallängd på cirka åtta centimeter väl den minsta arten i släktet. Hemichromis cristatus Loiselle, 1979 med en utbredning från Guinea till Nigeria. Arterna Hemichromis guttatus Günther, 1862 från Elfenbenskusten till Kamerun och Hemichromis letourneauxi Sauvage, 1858 med ett i sanning stort utbredningsområde som sträcker sig över Egypten, Sudan, Tchad, Gambia och Senegal, därtill förekommer den också i Algeriet; Guinea, Elfenbenskusten, Ghana och Centralafrikanska Republiken och möjligen i områdena mellan dessa stater. Dessa två arter hålls ofta i akvarium. H. sp. ankasa, Hane Dessutom hör fortfarande Hemichromis lifalili Loiselle, 1979 från Centralafrikanska Republiken, Republiken Kongo och Demokratiska Republiken Kongo, Hemichromis paynei Loiselle, 1979 från Guinea, Sierra Leone och Liberia samt Hemichromis stellifer Loiselle, 1979 från Gabon, Republiken Kongo och Demokratiska Republiken Kongo till denna grupp. Det förstnämnda artnamnet nämns visserligen ofta i akvaristisk litteratur, men arten hålls de facto bara sällan i akvarium. H. stellifer däremot nämns igen relativt sällan under detta namn, men förekommer i verkligheten ofta i akvarium. På senaste tid har även några tydligen nya och än så länge obeskrivna arter funnit sin väg till akvariehobbyn. Alla är inte röda på kroppen, såsom man kunde förmoda på basen av det man hittills har sett. Två Hemichromis-arter från Guinea går i olika bruna toner. Andra, såsom till exempel Hemichromis sp. akansa, som H. van Heusden upptäckte i Ghana, blir dock intensivt röda och utgör ett mycket vackert tillskott till hobbyn. Hemichromis i akvariet Släktet Hemichromis popularitet varierar Ciklidbladet 3/ Årgång 42 9

10 inom akvaristiken. De så kallade femfläckscikliderna anses helt enkelt vara alltför aggressiva och elaka, vilket jag finner vara väldigt överdrivet. Säkert är dessa arter ovanligt framfusiga, inte bara på grund av sin storlek utan även genom sin höga intelligens och snabbhet. Men sist och slutligen motsvarar de generellt sett andra stora ciklider. Enligt mina erfarenheter är dessa arter mycket intressanta och ytterst attraktiva, bara man ger dem tillräckligt stora akvarier. De är helt jämförbara med andra större ciklider och går också att hålla tillsammans med sådana. På grund av aggressiviteten inom arten är det dock ofta svårt att lyckas få fungerande lekpar. Men har två fiskar väl funnit varandra är sammanhållningen i normala fall till och med ovanligt bra. Också till de mindre arterna förhåller sig akvaristerna ofta ambivalent. Otvivelaktigt är deras härliga färger tilldragande, men även här avskräcks akvaristerna av deras förmodade aggressivitet och av att de ofta är mycket produktiva. Även här handlar det sist och slutligen om att fiskarna ska hållas på rätt sätt. Å andra sidan finns det skillnader mellan arterna och även individuella skillnader. Själv har jag haft flera par av olika arter, som snarast har betett sig skyggt och tillbakadraget. I synnerhet gäller detta de mindre arterna, såsom till exempel H. cristatus eller några av de varianter som i handeln går under namnet H. guttatus. Många par skrider bara till lek när de har tillräckligt mycket lugn och ro, om möjligt utan andra innevånare i akvariet. Skötsel Alla arterna är mycket toleranta när det gäller vattenvärdena och de kan hållas och förökas i såväl mjukt som hårt vatten. Hemichromis-arterna är enkla och problemfria att utfordra. Jag ser det som en fördel att de inte skadar växterna, frånsett då att de gräver små gropar för ynglen i samband med fortplantningen. När man odlar de mindre arterna (till exempel H. cristatus) måste man ta hänsyn till att ynglen är så små då de börjar simma fritt, att de inte ännu kan äta nyckläckta artemianauplier, utan måste ges fint yngelfoder under den första tiden. Som vuxna är fiskarna oftast problemfria att utfordra. Rättelse Ciklidbladet 3/2009 Bilden visar en Tilapia ruweti Tilapia ruweti Foto: Anton Lamboj. Fototävling 2009 Varje månad väljer moderator ut tjugo av de foton som kommit in, som sedan deltar i månadstävlingen. Det bidrag som vinner Månadens bild går vidare till tävlingen för Årets bild. Under året genomförs fyra tematävlingar; februari, maj, september och oktober. En fristående fotografisk jury kommer dessutom att utse tio bilder till årsfinal. Om din bild inte kommit med i uttagningen kan du försöka igen nästa månadstävling. Den senaste tidpunkten för inlämning av foto är kl dagen före månadskiftet. Röstning i en tävling pågår till och med den aktuella månadens slut. Tävlingsregler Endast NCS-medlemmar får skicka in foto till tävlingen. Medlemsnummret skall medfölja insänt foto eller finnas i forumprofil. Ett fotobidrag per medlem och månad. Alla fält måste fyllas i och filnamnet får ej innehålla svenska bokstäver som å, ä och ö. Ert riktiga namn som fotograf skall medfölja insänt foto eller vara tillgängligt i forumprofil. Bildens bredd eller höjd skall ligga på minst 1000 pixlar. Ange enbart det vetenskapliga namnet, använd namnen på För Malawi, Tanganyika etc. ange fångstplats. Du måste själv ha tagit fotot och ha copyright på det! Foto får inte innehålla signatur. Foto skall vara på ciklid/er eller ha stark koppling till ciklider. Fotot får inte vara publicerat tidigare i Ciklidbladet eller på Ciklid.org. Du godkänner, med ditt deltagande i tävlingen, att fotot får användas för publicering i Ciklidbladet och på Ciklid.org. Felaktig storlek, bristande information eller andra missade kriterier angående foto, fotografnamn och medlemsnummer resulterar i diskvalificering. Lycka till med ditt tävlingsbidrag! 10 Ciklidbladet 3/ Årgång 42

11 Ciklidbladet 3/ Årgång 42 11

12 Föreningsinformation Hälsning från ordföranden På initiativ av Ciklidbladets redaktör Ola Svensson utger vi detta nummer av tidskriften även On-line, dvs. det blir tillgängligt på internet. (Självfallet får våra medlemmar också hem detta nummer i pappersversion som vanligt.) Det här är ett alldeles ypperligt sätt att för en bredare allmänhet visa upp vad vi har att erbjuda dem som är intresserade av ciklider eller akvariehobbyn. Av denna anledning är det kanske på sin plats att jag börjar min spalt i detta nummer med lite info om Nordiska Ciklidsällskapet. Först lite allmänt: Nordiska Ciklidsällskapet (eller NCS) är en ideell förening med verksamhet i Norden. NCS verksamhet började år 1967 och vi är idag en stor förening med kring medlemmar. Det stora geografiska verksamhetsområdet gör att NCS koncentrerar sig på verksamhetsformer som så långt det är möjligt är tillgängliga för medlemmarna oberoende av var de bor. Mer lokala aktiviteter sköts sedan av ciklidföreningar eller grupper inom eller vid sidan av NCS. Vi satsar också på sådana tjänster som inte bara är förbehållna våra medlemmar utan även betjänar andra ciklidintresserade. Dels ingår detta i vår ideella mission, dels ser vi naturligtvis varje ciklidintresserad nordbo som en potentiell medlem. Har Du som inte (ännu) är medlem i NCS nu hittat denna spalt på internet behöver jag inte gå in på detaljerna i allt det vi gör, utan Du finner det själv på vår hemsida www. ciklid.org. Blev Du intresserad? Ja, då är det en god idé att bli medlem! Hur man gör framgår också på hemsidan. Välkommen! Vad betyder det i praktiken att vi är en nordisk förening? Ja, för det första innebär det att vi finns i Norden (och på internet förstås). Av våra huvudaktiviteter når både Ciklidbladet och hemsidan medlemmarna oavsett i vilket land de bor. Vår tredje storaktivitet, den årliga Ciklidstämman, arrangeras i praktiken oftast i Sverige, vilket återspeglar det att största delen av medlemmarna (för närvarande) bor i Sverige, men inget hindrar att Ciklidstämman hålls i något annat nordiskt land. (De facto har detta också varit uppe till diskussion flera gånger under de senaste åren.) Också språket föreningen verkar på återspeglar vår medlemskår. Vi jobbar inom styrelsen på att göra NCS lättillgängligare också för ciklidisterna i de andra nordiska länderna. Dilemmat är ju dels den lilla klyftan mellan de tre språken danska, norska, svenska och dels den lite större klyftan mellan finskan och de tre förstnämnda språken. För till exempel en dansk, som inte kan norska, är norsk text i alla fall begriplig till 96 procent, men inte för en finne. Och här har utvecklingen tyvärr t.o.m. gått bakåt, kan jag, med ett perspektiv på mer än 40 år av nordisk akvariehobby, konstatera, förr var tröskeln lägre och man gav hellre än idag den lilla extra insatsen som krävs för att tillägna sig en text eller ett föredrag på ett annat språk än sitt eget. Jag tror att rätt väg att gå här är att använda våra nordiska språk mer. Redan nu är det fritt fram att skriva på sitt eget nordiska språk i Ciklidbladet och på vårt Forum på org och det görs redan, men får gärna öka. Och vi funderar inom styrelsen fortgående på hur detta kunde göras i Ciklidbladet. Ett sätt kunde vara att ge ut CB i parallellupplagor på de fyra språken, så som Ad Konings ger ut sina ciklidböcker. Ett annat sätt kunde vara att ha resuméer på de andra språken. Det finns säkert fler sätt och vi tar gärna emot goda idéer. Så över till något helt annat: Att förverkliga allt det som är NCS verksamheter kräver ganska många händer. Det handlar om uppgifter på olika styrelseposter, inom redaktionsrådet för Ciklidbladet, som moderator på vårt Forum, vidareutveckling av vårt artregister och mycket annat. Känner Du för att vara med, tveka inte att kontakta mig eller någon annan i styrelsen eller NCS valberedning. Slutligen: Nu börjar hösten och vi har igen mer tid för våra akvarier och ciklider, som kanske fick stå lite tillbaka för andra aktiviteter under vår vackra nordiska sommar. Glöm då inte att våra ciklider är hotade i många biotoper, bl.a. i Malawisjön. Insamlingen till Stuart Grants Minnesfond för bevarandet av Malawiciklider fortgår (se Ad Konings mellanrapport i detta nummer). Dra även Du Ditt strå till stacken! TASSAR & MORRHÅR... O c h e n m a s s a f e n o r a k v a r i u m f y l l d a m e d e t t s t o r t u r v a l a v a k v a r i e f i s k a r N i h i t t a r o s s p å Ve r k s t a d s g a t a n 1 8 i V ä x j ö w w w. t a s s a r o m o r r h a r. s e Mikael Westerlund Ordförande 12 Ciklidbladet 3/ Årgång 42

13 Ciklidbladet 3/ Årgång 42 13

14 Afrikanska ciklider Mina erfarenheter av att odla ciklider från Östafrikas sjöar Text och foto: Janne Carlsson Jag har aldrig direkt varit någon entusiast av att köpa dyra vildfångade ciklider som är mycket känsligare, lätttare får sjukdomar och är allmänt bökiga. Nej, min grej har alltid varit att köpa yngel, gärna minst tjugo varje gång, så att man kan sortera bort sämre hannar och se till att bygga upp en grupp med många honor. Det är klart att det ju tar lite längre tid att få lön för mödan, men jag har aldrig haft direkt bråttom, jag har alltid sett det på längre sikt. Jag vill framhålla våra resor med Göteborgs Ciklidgrupp, Kjell Fohrman, Kent Gemanius och Göran Forsberg i spetsen, där har man mycket att lära. Det har gett Malawijanne mig otroligt mycket. Jag har även besökt Leif och Ola i Landskrona, Hasse och Lasse i Simrishamn, Lars Liljedal, Walter Zander, Bengt Holm i Malmö, bara för att nämna några plus dom otaliga resor som vi har gjort till Danmark, till exempel till Max P. Björneskov. Kjell har också tagit med oss till Tyskland, och med alla kontakter som Kjell har, vilka har varit ovärdeliga för mig, har det varit fina resor, och vid varje resa har jag alltid köpt på mig ett gäng yngel som jag senare har fortsatt att förädla. Min fiskbesättning har till 90 procent kommit från odlare som jag har köpt av på våra resor. Så det är klart att med så små kostnader när det gäller fiskinköp är det nästan omöjligt att misslyckas plus att jag alltid har försökt att göra det bästa av stammen. Jag har alltid behållit dom bästa ynglen och fortsatt att förädla dem. Janne Carlsson är en ciklidodlande brandman som har haft ciklider från Östafrika som intresse i cirka 30 år. Han är 52 år och har odlat ciklider i större skala i cirka 20 år. Du kommer att kunna läsa hans berättelse om sig själv och sin odling i tre fristående artiklar i Ciklidbladet. Urvalsodlade, inavlade och tvångstömda Sedan 20 år tillbaka har jag matat med min egengjorda räkmix det gör ju sitt till att det blir billigare. Och också det får jag tacka Kjell för, därför att det var han som började med räkmix. Jag läste en massa böcker när jag började som akvarist, jag var som en torr svamp, jag bara sög till mig. Alla jag pratade med sa att jag var tvungen att prägla ynglen, det vill säga; genom att låta hona gå i ett separat kar och låta henne spontanspotta, för annars skulle hon inte kunna prägla ynglen, och gör hon inte det kommer nästa generation inte att hålla ynglen lika bra. Nu är jag inte en person som rättar mig efter alla andra, är väldigt envis och jag vill gärna testa om vissa saker stämmer eller inte. Självklart bestämmer jag mig för att bevisa motsatsen. Efter 20 års odlande i stor skala plus att jag inte har låtit en enda hona gå i ett spottkar, kan jag konstatera att mina urvalsodlade, inavlade och tvångstömda fiskar håller sina yngel lika bra som vildfångade. Debattens vågor om inavlade fiskar har gått höga, många anser att fiskarna kommer att bli missbildade, du måste sätta till nytt blod annars kommer de att se ut som hundar med dåliga höfter eller dåligt psyke. Självklart gör jag tvärtom, det vill säga att jag inavlar dem hela tiden. Nu har jag gjort det i 20 år, och 14 Ciklidbladet 3/ Årgång 42

15 En urvalsodlad Aulonocara eureka -hanne. En urvalsodlad firefish-hanne. En urvalsodlad Aulonocara röd rubin, bakom är det en tuggande urvalsodlad Labidochromis sp. hongi - hona. En urvalsodlad firefish-hanne. En urvalsodlad firefish-hanne. En urvalsodlad Labidochromis sp. hongi - hanne. En urvalsodlad Labidochromis sp. hongi. En tuggande firefish-hona. Labidochromis sp. hongi, hanne och hona. Den orange fisken är en firefish-hona. Den blå är en Otopharynx lithobates från Zimbawe rock. En tuggande firefish-hona. En odlingsgrupp Pseudotropheus demasoni, mest honor. Ciklidbladet 3/ Årgång 42 15

16 jag ser fortfarande inga inavelsproblem med missbildade fiskar. Jag tror att anledningen att jag har lyckats med att inavla är att Malawisjöns fiskar finns i så små populationer typ bara vid en udde, såsom till exempel Pseudotropheus demasoni och P. saulosi, att de är mer tåliga till skillnad från ciklider från större populationer. Plus att jag som sagt alltid har försökt att göra det bästa av stammen och alltid behållit dom bästa ynglen. Vattentillsatser När jag började min akvaristiska bana för 20 år sen gick jag på det mesta. Jag använde bikarbonat, som jag köpte i 25-kilos säckar. Jag köpte även 25-kilos säckar med salt. Som mest köpte jag 16 stycken 25-kilos säckar med bikarbonat. Men det visade sig att det funkade lika bra utan bikarbonat och salt. Även vattenberedningsmedel eller startkulturer tycker jag det är helt onödigt att använda. Det har jag aldrig köpt eller använt, det finns så många andra bra sätt att dra igång baljorna på. Om man går in på ämnet medicin, så använde jag det i början, men jag tyckte att det var sällan det hjälpte och jag tyckte att medicinerna fördärvade mer än de gjorde nytta. Så bara man ser det i tid när första fisken blir sjuk är det bara och håva upp den och lägga den i en annan balja, kanske stoppa i lite salt och sedan hoppas på det bästa, ja så gör jag i alla fall. Så medicin har jag slutat att använda. Och nitrit, ph och hårdhetstester har jag bara köpt en gång, det var när jag var nybörjare, dem klarar man sig utan, det enda mätinstrument jag har haft är en digital ph-mätare. Den var bra att ha när man hade köpt fiskar som legat länge i plastpåsarna, då kunde man jämföra ph-värdet på vattnet. Då hade man lite koll på hur länge man skulle koppa in den nya fisken. Nu blir jag lite nostalgisk. När jag sålde mitt hus med min lilla odling av fiskar kom Kent, som har Nols Ciklidhobby, på besök. Kent blev helt stum när han gick runt i lokalen och tittade på mina fiskar, och hans kommentar var bara, jag kommer aldrig att kunna se så många snygga fiskar på en gång som jag ser idag, och det ska du lägga ner. Det var ett betyg som heter duga, ja nu pratar vi fiskar som är inavlade i många år, väldigt få vildfångade. Vad vill marknaden ha? Mina erfarenheter säger mig att marknaden vill ha fisk med färg och till rimliga priser. Därför har jag satsat på att odla på dessa arter; Mbuna som har färg som yngel, Metriaclima estherae (rödzebra), riktigt röda och utan sot på pannan, Labidochromis caeruleus (golden), som är riktigt gula, alltså inga genomskinliga utan med färg, Melanochromis auratus, Pseudotropheus saulosi, P. socolofi (f.d. pindani). Melanochromis cyaneorhabdos (f.d. maingano), P. demasoni, röda Labidochromis sp. hongi, Tropheops sp. chilumba, Metriaclima callainos (bright blue), Metriaclima lombardoi, det finns säkert fler. Några mbuna som jag tycker är lite mer svårsålda är Labidochromis sp. perlmutt, Melanochromis johannii, Metriaclima sp. msobo -varianter, har haft fyra stycken, och jag förstår inte varför. Marmelade cats som har fläckiga yngel går inte att sälja som små, du måste dra upp dem tills de börjar färga, vilket tar tid och plats. Det finns väl två som är lite lättare att sälja som yngel. Det är korallzebran och Labeotropheus trewavasae red top. Zooaffärerna brukar vilja ha mbunas i storlek fem till sex centimeter, förutom ett undantag, Metriaclima lombardoi, dem vill zooaffärerna ha i mindre storlekar, då de inte ännu har hunnit färga ut till gult. En annan fisk som de också vill ha i mindre storlek, är Tropheus duboisi, Maswa. De ska vara svarta med en massa vita prickar. Ja, säg den förälder som kan motstå att köpa dem när barnen står drömmande vid baljorna där de små dubbarna går. Några mbuna som är totalt osäljbara är de mbunas som är bruna som yngel, P. sp. perspicax orange cap ( red top, Ndumbi) och en massa olika zebror och några till. Aulonocara går att sälja när de är sex till sju centimeter när hannarna börjar färga, men dra inte upp för många, för marknaden mättas snabbt. Haplisar kan man sälja en del till zooaffärer, men inte så många i taget, däremot brukar grossister vara pigga på att köpa in en del, om de får dem till rätt pris. Och eftersom haplisar får rätt så många yngel och de är lätta att dra upp, kan det vara en bra grej. Tropheus var bra att sälja på 90-talet, men nu tycker jag att man får alldeles för lite för ynglen, det är inte värt jobbet och den tid det tar att dra upp troffeyngel. Sandciklider, ja emellanåt kan man sälja till specialaffärer och även en del grossister också, men det är väldigt svårt att få lönsamhet i det, de är ofta dyra i inköp och de är känsliga som yngel. Det är väl bara Callochromis som jag kan tänka mig lönar sig, den får mycket yngel och de verkar vara lite tuffare än de andra. I och för sig hade jag Enantiopus sp. kilesa för en femton år sedan, då den var rätt ny. Där fick jag en del yngel och dom var samtidigt lättsålda. Det ringde folk från hela Sverige och ville ha kilesa, och det utan annonsering. Viktoriaciklider har jag väl odlat en del sorter, men där gäller det att inte dra fram så mycket på en gång, sorterna jag hade fick riktigt stora kullar, så där blev marknaden snabbt mättad. Jullar tycker jag är rätt så lätta att odla, de sköter sig själv och där brukar det inte vara några problem att sälja dem, det samma gäller snäcklekare. Ancistrus (sugmal, Loricariidae) har jag också odlat en del och de sköter ju sig själva och de är heller inga problem att sälja. Neolamprologus leleupi har jag också dragit fram en massa och har de bra färg så funkar det. Altolamprologus compressiceps har jag odlat några stycken, men det tar ju ett helt liv innan de är säljfärdiga, så den arten lade jag ner ganska snabbt. 16 Ciklidbladet 3/ Årgång 42

17 Aquarium Stockholm KVALITET OCH KUNSKAP! I våra 200 akvarier har vi över 150 arter vildfångade och odlade Malawi/ Tanganyikaciklider. Stort sortiment av saltvattensfi sk/koraller och tillbehör. Vi har även sällskapsfi sk, malar, discus och många andra sorters ciklider. Akvarier, foder, växter och tillbehör till verkligt bra priser! Hos oss går det även bra att beställa akvarium efter egen design. STOCKHOLMS MESTA AKVARIEBUTIK NÄR DET GÄLLER! Vi har egenodlad, importerad och vildfångad fi sk. Hos oss hittar du ett bra sortiment med saltvattenfi sk, koraller och tillbehör. Vi har tillbehören för att starta både enklare samt mer avancerade system för söt och saltvattensakvarium. I sortimentet ingår bl.a, NLS, Aquaterra,Tropic Marin, Aquatic nature, Eheim, JBL, Hydor, Tropical, Ocean Nutritions och Korallen-zucht. Aquarium Stockholm Tel Öppettider Akvarie-Leasing AB Ciklidbladet Fax. 3/ Årgång Mån-fre Starrbäcksgatan 3 butiken@akvarieleasing.se Sommartid maj-aug Stockholm Lör 10-14

18 Centralamerikanska ciklider Centralare i mindre kar omöjlighet eller möjlighet? Text och foto där ej annat anges: Joakim Karlsson Thorichthys aureus. Foto: Rolf Lind. När min akvarielokal var färdig och jag började fylla karen med vatten där hemma var min budget vad det gäller akvaristiska utgifter minst sagt slut. Det gjorde att jag inte hade möjlighet att stressa mig genom olika fiskinköp, utan kunde använda flera månader till att planera vilka ciklider som skulle gå i de olika karen. Eftersom jag är en vilsen ciklidist som omöjligt kan bestämma mig för vilken världsdel mina fiskar ska komma från var (och är) målet att satsa på så många olika biotoper som möjligt. Efter att ha följt de olika CA-bildtrådarna på forumet intensivt under en längre tid började jag fundera lite på dessa fiskar. Problemet som jag såg det från början var att ciklider från Centralamerika är stora, kräver mycket plats och ibland kan upplevas som ganska buffliga. De erfarenheter jag har av dessa fiskar innan är mitt blandade ciklidkar från barndomen där både sebraciklider (Amatitlania nigrofasciata) och eldbukar (Thorichthys meekii) var ett givet inslag. Dessa två arter visste jag att kunde hållas i lite mindre kar och det akvarium som fanns vigt åt dessa fiskar var endast på 222 liter. På grund av karets storlek bestämde jag mig ganska snabbt för att bara satsa på en art. Enligt mina tidigare erfarenheter fungerar det oftast bäst att köpa en grupp ungfiskar och låta dessa para ut. Dessutom är det enligt min mening intressant att se hur fiskarna växer och hur deras färger blommar ut med tiden. Min första tanke var att skaffa en grupp Thorichthys meekii. De kan bland inbitna ciklidister upplevas som lite tråkiga eftersom de är vanliga hos zoohandlare och har funnits inom hobbyn nästan lika länge som hobbyn i sig har funnits (känns det som i alla fall). Jag tycker dock att de är otroligt vackra, framför allt när de spänner upp sig för varandra. Efter att ha tittat på ett antal exemplar i affärer och hos privatodlare föll valet till slut på en annan art, nämligen eldbukens nära släkting Thorichthys ellioti (kallas ibland för maculipinnis, månadens ciklid Ciklidbladet 1/2009). För att säkert få minst ett Thorichthys ellioti, lekpar T. ellioti, dominant hane T. ellioti, rom från första leken 18 Ciklidbladet 3/ Årgång 42

19 Foto: Rolf Lind par köpte jag sex ungfiskar mellan fyra och sju centimeter. De fick flytta in i ett kar med fin rådasand, en hel del sten och ett antal rötter. Jag höjde även ph-värdet något med lite bikarbonat. Första veckan såg jag knappt fiskarna en enda gång. Varje gång jag kom ner i lokalen gömde de sig så snabbt de kunde i någon grotta eller under en rot. För att råda bot på detta åkte jag till min lokala zoohandlare för att köpa någon orädd fisk som eventuellt kunde locka fram mina nyinskaffade ciklider. Eftersom jag inte tycker om att blanda fiskar från olika biotoper i samma kar föll valet på fyra röda svärdbärare. Min första tanke var att hitta någon naturform av dessa fiskar men eftersom det inte fanns någon sådan inne fick det duga med en framavlad variant. Efter den efterföljande inkoppningen tog det inte många minuter innan cikliderna började våga sig fram. Efter endast fem veckor såg jag hur den största cikliden (hannen) och en av de mindre (honan) började färga ut rejält. Deras aggressivitet ökade också, utan att de för den skull skadade de andra fiskarna som höll sig på behörigt avstånd. Efter att ha läst om andra ciklidisters erfarenheter på ciklid.org (forumet) var jag lite rädd för att det nybildade paret skulle jaga ihjäl sina artfränder. Så blev dock inte fallet hemma hos mig. Sju dagar efter att jag hade sett rommen simmade en liten kull på 50 till 60 yngel runt de stolta och ständigt vakande föräldrarna. Efter denna lek har många lekar ägt rum i mitt lilla centralamerikakar. Jag har nu haft dessa fiskar i snart sju månader. Min ringa erfarenhet av små centralare i mindre kar visar att det i alla fall i det här fallet fungerade alldeles utmärkt med sex fiskar i ett akvarium på 222 liter. Än så länge lever samtliga och ingen av dem är Faktaruta Thorichthys Arter i släktet: T. affinis, T. aureus, T. callolepis, T. ellioti, T. helleri, T. meeki, T. pasionis och T. socolofi. Utbredning: Centralamerika: Guatemala, Belize, Honduras, Mexiko Föda: Allätare. Små kräftdjur utgör en stor del av födan. Lekbeteende: Biparentala substratruvare. Habitat: Lever i vitt skilda miljöer i rinnande med måttlig ström till stillastående vatten och över stenbotten till gyttjebotten. De återfinns i klart vatten till mycket grumligt vatten. Eldbuken, T. meeki, lever i de flesta biotoperna och återfinns även i bräckt vatten, diken samt cenoter (djupa brunnar i kalklandskapet på Yucatán). Flera av habitaten innehåller mycket trädgrenar till exempel mangrove. I habitat med växter återfinns bland annat Chara, Myriophyllum, Potamogeton, Juncus, Typha och mangroveträd. Källa: Miller RM (2005) The Freshwater Fishes of México. The University of Chicago Press, Chicago. Red. Thorichthys meeki på något sätt hackkyckling. Det är dock bara ett par som leker även om den större hannen en gång har stuckit emellan och lekt med en av de andra honorna. Jag gissar att könsfördelningen i gruppen är två hannar och fyra honor. Thorichthys ellioti har visat sig vara en trevlig bekantskap. Det är en aktiv, lekvillig och vacker ciklid som jag verkligen är glad att jag skaffade. FAKTA Ciklidbladet 3/ Årgång 42 19

20 Miljöfrågor Kära vänner av Malawiciklider Text och foto: Ad Konings. Översättning: Joakim Draktoft Labeotropheus trewavasae, Chinyamwezi I slutet av förra året lämnade jag en webbaserad uppdatering om arbetet med antinätenheterna (Anti Netting Device, AND) som jag såg i bruk vid Nakantenga Island. I bakvattnet av den ekonomiska krisen har antalet inkommande bidrag till vår fond saktat ned i tempo, men jag kan trots detta med glädje informera er om att fonden vid senaste ACA konventet i Cincinnati, USA fick in $ insamlade av Babes In The Cichlid Hobby (BITCH) och 495 $ från aktiviteter anordnade av Steve Edie för Missouri Aquarium Society s räkning. Förra året överförde Pennstate de första $ till Waterlands så att rör och stålvajer kunde införskaffas. Nigel Cheal som skär till och svetsar samman dessa antinätenheter, hade ett bakslag i början av året eftersom strömmen försvann under mer än en månad. Han har nu ett stort parti färdiga AND s som behöver sättas ut inom kort. Eftersom Alan har en fulltecknad kalender kan han endast arbeta med AND s på lördagar, och vi funderade då på ett sätt att bistå honom att sätta ut enheterna. Därför sökte vi någon som skulle kunna ägna tre månader av sin tid åt att assistera Alan i att placera ut de nya enheterna. Den utsedde kommer att få en fri vistelse i Malawi, större delen av tiden belägen vid Nankoma Island Lodge. Det enda krav som Alan ställde var att personen skulle inneha dykcertifikat. Det finns dyktankar och en kompressor tillgängliga och den utsedde kan dyka/snorkla så mycket denne vill (så länge som AND s placeras ut). För hösten 2009 kommer Larry Johnson från Kanada att placera ut AND s och kartlägga fiskarna kring de tre Maleriöarna. Han bistår Alan i september och oktober. Tack för att du ställer upp, Larry! När jag var i Malawi förra året såg jag AND s i aktion! När du dyker och försöker finna dem utan att ha GPS-koordinater, kommer du att ha svårt att hitta en enda under vattnet! Som tur var var Alan där för att åtminstone visa mig en av enheterna och efter att ha simmat en bra bit hittade jag ännu en (bilden visar en AND med rester från ett nät fortfarande kvar). Oavsett så finns det sex av dem placerade i den smala bukten vid Nakantenga Island där sju andra dykare simmade omkring. Efteråt besökte vi Alan i hans nyligen färdigställda hydda och diskuterade framtiden för bevarandet av Malawiciklider. Alan berättade att AND s utför vad de är avsedda för och de flesta lokala fiskarna vill inte lägga sina nät inom 100 meter från stranden. Nät är kostsamma och AND s mycket effektiva. Av de hittills 150 placerade har endast två funnits borttagna genom att man har kapat (skrapat dem mot stenarna) stålvajern som håller enheten flytande. Vissa fiskare återgår till att fiska med långrev men detta oroar inte oss så mycket, eftersom mbunas håller sig så nära klipporna att det är osannolikt att Lägg märke till nätet som fastnat på denna AND. 20 Ciklidbladet 3/ Årgång 42