Ön Kanchedza. Cikliderna från Kanchedza Text och foto: ad Konings. Översättning: Thomas Regnell. Malawiciklider. 400 m från kusten längs den östra

Transkript

1 Malawiciklider Cikliderna från Kanchedza Text och foto: ad Konings. Översättning: Thomas Regnell Ön Kanchedza ligger ungefär 400 m från kusten längs den östra sidan av Nankumbahalvön i södra delen av Malawisjön. Området är lokalt känt som Chirombobukten efter byn Chirombo som är den enda byn i området. Kanchedza är en ganska liten ö, inte mer än 100 m lång och 60 till 70 m bred. Då bukten är ganska grund befinner sig Kanchedzas klippor på mindre än fem meters djup. En dag med bra sikt (det vill säga en vindstilla dag) kan snorklare med lätthet se bottnen från ytan. Öns klippblock är generellt sett mycket stora, och vissa är enorma. Stora solitära klippblock norr om ön bryter ytan medan andra befinner sig strax under vilket gör det ganska farligt att åka runt med båt i det området, speciellt i dåligt väder. Dessutom är det ganska gott om flodhästar i området och ibland kan det vara svårt att se skillnad på flodhäst och klippblock. Lyckligtvis är området runt de solitära klippblocken ointressanta när det gäller ciklider då det inte finns några andra mindre klippblock eller stenar runtomkring som kan fungera som skydd åt arter som trivs i klippbiotoper. Det samma gäller i stort strandlinjen runt hela ön. Några få platser runtom ön den är inte större än att det går bra att simma runt den har något mer omfattande klippbiotop, dock inte tillräckligt för att kunna hålla en större mbunapopulation. Men ciklider är inte begränsade till klippor; Kanchesza är en utmärkt plats att observera och studera ciklider som lever i sandzonen eller arter som trivs i områden med vegetation. Områden med strandnära vegetation har mer eller mindre blivit eliminerade runtom hela sjön på grund av upprepat notfiske. Växtligheten är nu begränsad till klippblocksrika områden där fiske med not är svårt. Området runt Kenchedza är just ett sådant område. Det mesta av undervattensvegetationen finns längs ön på fastlandssidan, men stora områden med Vallisneria och andra växtarter finns runt hela ön. Nedan följer en beskrivning av de mbuna-arter som hittades följt av icke-mbuna arter. Mbuna Frånsett arter som man kan stöta på vid samtliga klippbiotoper runtom hela sjön arter som Genyochromis mento, Labeotropheus fuelleborni, och åtminstånde en art av Metriaclima och Tropheops hyser Kanchedza en ansenlig mängd Metriaclima-arter. Trots att den totala mängden klippbiotop inte är mycket att skryta med har man, om än i litet antal, hittat tre olika zebratyper: M. benetos, M. xanstomachus och M. pyrsonotos. Metriaclima benetos är en medlem av den så kallade auroragruppen och är beskriven från Mazinzi Reef, lokalt känd som Mwala wa Queenee (drottningens klippa), 4 km sydost om Kanchedza. Jag har även sett den vid ett annat grunt rev i Mazinzibukten. Hanarna är ljusblå utan ränder men 6 Ciklidbladet 4/ Årgång 44

2 Vegetationen förändras drastiskt under regnsäsongen (fotot taget i mars). Jämför med fotot till vänster taget i oktober. karaktäriseras av en mörk rand mellan ögonen. Vissa hanar har även en gul strupe. Honorna är bruna med gulorange anal-, rygg-, och stjärtfena vilket svarar mot beskrivningen av auroragruppen. Metriaclima xanstomachus tillhör den stora zebragruppen som föredrar de övre regionerna av klippbiotopen. Tätaste individkoncentrationen finner man några meter ovanför den klassiska zebrans habitat. I vissa områden finner man dem sida vid sida, exempelvis vid Kanchedza. Som namnet indikerar, har hanar av M. xanstomachus (tidigare känd som Yellowthroat Zebra) gult pigment på strupe och bröst. Populationer runt Maleri Island, där arten först beskrevs, har även gult pigment på magen. Den lilla populationen vid Kanchedza har studerats av Jay Stauffer och han konstaterade att den hörde till samma art som populationen vid Maleri trots avståndet och det faktum att det inte finns några andra populationer däremellan (frånsett att man har sett arten vid Chidunda Rocks, vilket är mycket nära Maleri). De få hanar som jag såg vid Kanchedza hade inget synligt gult pigment på strupen, men ibland är det mycket svårt att se från sidan då färgen är begränsad till den lilla ytan mellan gällocken. Metriaclima pyrsonotos är en medlem av de sk Red-Top Zebrorna och var först beskriven från Nakantenga-ön. Red-top zebran som finns runt Kanchedza var först beskriven som M. sandaracinos, men jag betraktar det namnet som en synonym till M. pyrsonotos. Individerna från Kanchedza tillhör paratyperna. Holotypen fångades vid Mphandeön 14 km sydöst om Kanchedza. Den tätaste populationen av den sydliga red-top zebran hittar man vid Nkhudzi. Anmärkningsvärt nog finns den inte alls vid Mazinzi Reef, som ligger mellan Mphande och Kenchedza. Vid Mazinzi Reef hittar man, förutom M. benetos, den vanliga BB zebran, M. zebra. Red-top zebran har ett liknande färgmönster som BB zebran men har även en orange/röd ryggfena. Tidigare var det osäkert om dessa red-top var en egen art eller en geografisk variant. Om man hittar habitat där de samexisterar skulle det vara en stark indikation att det var två skilda arter. Det finns inga platser där red-top och BB zebran samexisterar naturligt. Däremot har man vid Maleri, för mer än 30 år sedan, introducerat M. pyrsonotos. Den introducerade (från Nakantenga) populationen har bibehållit sin status jämte den stora population av M. zebra utan synlig hybridisering och/eller genflöde. Labidochromis shiranus, som är Labidochromis-arten med den sydligaste utbredningen, är en herbivor. Man kan även hitta den i Shiréfloden vid Mangochi därav namnet. Dess nordligaste utbredning i sjön är Makanjila point och längs östra kusten i den sydöstra delen av sjön. Längs den västra sidan är Kanchedza gräns i nordlig riktning. Hanarna är inte territoriella och skiljs från honorna genom de orangefärgade äggfläckarna, som är mycket små eller helt frånvarande hos honorna. L. shiranus hittas ofta i grumliga och sedimentrika områden och inte bara i rena klipphabitat. Ciklidbladet 4/ Årgång 44 7

3 När det gäller Labidochromis shiranus utbredning längs med Malawisjöns västra strand är Kanchedza dess nordligaste punkt. Metriaclima pyrsonotus, Kanchedza, hane 8 Ciklidbladet 4/ Årgång 44

4 Metriaclima benetos, Kanchedza, hane Metriaclima xanstomachus, Kanchedza, hane Ciklidbladet 4/ Årgång 44 9

5 Lekplatsen som byggs av Othopharynx tetrastigma-hanen består av en skrapa med en diameter på 50 cm. 10 Ciklidbladet 4/ Årgång 44

6 Släktet Tropheops omfattar några arter som nafsar och rycker i aufwuchsen på klippor och växter vid Kanchedza. Har man tur kan man stöta på den, för platsen, mycket ovanliga och snygga T. sp. elongatus boadzulu. Den är mycket vanligare i de djupare klipphabitaten vid t.ex. Mazinzi Reef eller Thumbi East Island. Tropheops novemfasciatus ses oftast i och runt vallisneriabestånd, nära klipporna. Den är vanlig i det grunda, lugna vattnet runt Kanchedza. Den är en av väldigt få mbunaarter där hanen gräver en tefatsliknande lekgrop i den lediga bottnen mellan växterna. Territoriella hanar jagar bort alla inkräktare från området och uppvaktar sedan honorna, vilka lever i grupper på upp till femton stycken Arten lever primärt av alger som den äter på växtbladen eller klipporna. Icke-mbuna En art som regelbundet exporteras från Kanchedza är Protomelas virgatus, även känd som steveni green. Territoriella hanar bildar spelplatser, dock inte så stora då storleken på önskad lekbiotop begränsar. Varje hane försvarar sin lekplattform, som har en diameter på cirka 50 cm och oftast ligger på toppen av en medelstor till stor sten/stenblock, vilka varken är prominenta eller de högsta i omgivningen. Lekplattformarna är grunda och består av ett tunt lager sand som är utspridd över stenblocket. Honorna, som känns igen på att de har två rader med prickar på sidorna, simmar runt en och en i biotopen och ses oftast äta av biomattan på stenblocken. Ibland ses hanarna uppvakta honorna men oftast är de upptagna med att försvara/utvidga sina revirgränser mot rivaliserande hanar. Hanen av Protomelas virgatus har mycket färg. Den slanka Tropheops sp. elongatus boadzulu är ovanlig vid Kanchedza. Protomelas virgatus är inte begränsad till Kanchedza-ön (Arten beskrevs först vid Monkey bay), utan finns norrut efter hela västra fastlandskusten ända upp till Sani Hill (söder om Nkhotakota). Men vid Kanchedza är populationen tillräckligt stor för effektiv exportfångst. P. virgatus kännetecknas av att de har en säregen form på käken som är smal i sin främre del, men bredare i den bakre delen. När den äter verkar det mer som om den plockar, än suger i sig (vilket P. taeniolatus gör) algerna från substratet. Det är ganska vanligt att insektslarver slinker med på samma gång, även om huvudsyftet är att få i sig algerna. Otopharynx tetrastigma finns främst i de sydliga regionerna av sjön, men även Tropheops novemfasciatus lekplats är en rensad yta i valisneriabädden. Ciklidbladet 4/ Årgång 44 11

7 Nyassachromis boadzulu-hanen försvarar en lekkrater med en grotta byggd mot en klippa. i Shiréfloden. Den gräver och filtrerar det dyiga sedimentet i jakt på något ätbart, insektslarver eller små kräftdjur. Den äter också djurplankton som finns i närheten av underlaget. Territoriella hanar har observerats vid flera tidpunkter (både augusti och december), vilket skulle kunna innebära att leksäsongen sträcker sig över hela året. Hanarna, som har en blå-brun lekfärg, röjer upp och försvarar en lekplats, antingen ett område bland växterna eller ett område över den dyiga sandbottnen i närheten av växtligheten. Dessa lekplatser har en diameter på cirka 50 cm och har en relativt stor sandhög längs ena kanten. Själva lekgropen är precis i anslutning till sandhögen och är ungefär 10 cm i diameter. Lekmogna honor lockas från födosöksstimmen och leds till lekgropen. Max. längd för arten är ca 14 cm. En annan populär art som fångas vid Kanchedza är Nyassachromis boadzulu. Namnet boadzulu har ofta felaktigt används till Protomelas taeniolatus från Namalenjeön (red empress), som är en mycket populär art bland akvarister. Den äkta N. boadzulu är en sällsynt ciklid med små populationer som lever i sjöns sydöstra del. Utfärgade hanar har observerats försvara lekkrater med grotta (lekkratern eller bower byggs vid en sluttande klippa och en viktig del är en utgrävd grotta) i den mellanliggande biotopen vid Kanchedza-ön, vilket skiljer dem från de flesta Nyassachromis-arterna, dock inte från N. breviceps, som är typart för släktet. I akvarium bygger hanarna ungefär 25 cm höga sandbon. Sådana sandbon har jag även sett i sjön nära vid Crocodile Rock. N. boadzulu tillhör utakagruppen och lever av plankton som den hittar på öppet vatten. Dess grundläggande färgmönster uppvisar en del vertikala band, men detta kan huvudsakligen ses hos utfärgade hanar. Dess viktigaste karaktärsdrag är en horisontell, centralt placerad linje som sträcker sig från det andra vertikala bandet till stjärtspolen. Den saknar helt ett andra horisontellt streck under ryggfenan, vilket är typiskt för Protomelas taeniolatus och andra Protomelas-arter. Helt utfärgade hanar har en vitblå bläs på huvudet, denna fortsätter sedan som en vit söm på ryggfenan. Aristochromis christyi är en egendomlig och ganska vanlig rovciklid i den mellanliggande biotopen vid Kanchedza, även om de flesta individerna som man ser är ungdjur. Vuxna individer (max längd 27 cm) är, precis som i övriga sjön, ovanliga. Dess aristokratiska näsa ger den ett säreget utseende. Den är inte någon skicklig simmare och den har ett typiskt sätt att attackera sitt byte. Det karakteristiska med dess jaktbeteende är kroppens lutande ställning. Rovfisken fokuserar bytet med endast ett öga och lutar kroppen åt endera hållet. När den har siktat in sig på ett byte, sjunker den långsamt mot offret. Precis innan den attackerar skakar den kroppen som om den vore en sjuk fisk som försöker återfå normal position. När den kommit tillräckligt nära det ovetande bytet kastar den plötsligt med huvudet i sidled och bytet fångas mellan käkarna. A. christyi jagar ofta relativt stora byten, ibland upp till en tredjedel av sin egen längd. De starka käkarna gör att även stora byten inte kan slita sig. A. christyi rör sig genom biotopen med en relativt konstant hastighet och jagar i huvudsak de stora mbuna som lever i utkanten av klippbiotopen. Artikeln är tidigare publicerad i Cichlid News. Reprinted by permission from Cichlid News Magazine, 12 Ciklidbladet 4/ Årgång 44

8 Ciklidbladet 4/ Årgång 44 13