Cyphotilapia frontosa kungen av Tanganyikasjön Text: Markus Arnstrand. Foto: Christian Alfredsson

Transkript

1 Tanganyikaciklider Cyphotilapia frontosa kungen av Tanganyikasjön Text: Markus Arnstrand. Foto: Christian Alfredsson Bild på akvariet när det var nytt. Nu har fiskarna växt till sig betydligt. Hejsan, tänkte skriva lite om mitt intresse för denna pampiga ciklid och de senaste årens satsning på Zairevarianten Kitumba. Varianter Det finns en hel del olika varianter av frontosa. De första som importerades var burundivarianten, som fortfarande är lättast att få tag på. Det coola med den är att hanarna med tiden utvecklar enorma pannpucklar. Gäster som kommer hem blir ofta fascinerade av dessa groteska pannor. Honorna sköter sitt tugg från första lek. Jag tycker att många av de exemplar man ser i affärer är dåliga. Jag tror det beror på mångårig inavel. Har aldrig hört talas om vildfångade från Burundi. Kolla upp om föräldradjuren är fina och mixa helst från olika inköpsställen. En annan variant som funnits länge, men som inte är lika vanlig är Kigoma. Den är mer avlång och har sju ränder istället för sex. Den utvecklar också en hyfsad panna. Den nyare blå varianten heter egentligen Cyphotilapia gibberosa. Det vanliga är dock att man felaktigt säger frontosa om alla varianter. Det gör även jag i denna artikel. Det finns en rad olika att välja mellan, till exempel Mpimbwe, Kipili, Fulwe, Zambian, Ikola med flera. Den absolut vanligaste är Mpimbwe. Hanarna kan vara mycket snygga, nästan metallicfärgade. I sina bästa stunder (typ vid lek) blir den helblå och ränderna försvinner nästan. Jag tycker dock de man såg för femton år sedan hade den rätta looken som på bilden i Ciklidbladet 6/2000, sidan 20. På senare år har jag inte sett några så snygga. Misstänker att det kan röra sig om skillnader på exakt fångstplats. Det är bara min teori. Det häftiga med Mpimbwen är att den är aggressivare, mindre skygg och mer aktiv än övriga varianter. Min vildfångade hane simmade runt och satte alla på plats hela tiden. Zaire Finns från lite olika fångstplatser. Det verkar som om det i Sverige endast finns Moba och Kitumba. Kapampa kom in först vad jag förstått men jag tror inte den finns kvar. Alla zairevarianterna är mycket lika och det pågår ständigt diskussioner på forum om det överhuvudtaget går att skilja dem åt. Moba anses mer blå och Kitumba, även kallad purple zaire, mer lila. Zairevarianterna anser jag vara frontosornas Rolls-Royce. Absolut snyggast och dyrast och att det är svårt att få fram yngel gör det till en riktig utmaning. Det roliga med zairefrontosorna är att även honorna visar samma blå färg. Hos övriga blå varianter är ofta honorna inte lika blå. Vid lek framträder den karaktäristiska zorromasken extra tydligt. Mina första frontosor Mina första frontosor köpte jag när jag var i trettonårsåldern. På den tiden i mitten på 80-talet fanns det bara Kigoma och Burundivarianten att få tag på. Jag var inne i en zooaffär i Göteborg och impulsköpte tre stycken som var runt femton centimeter stora. Intresset hade väckts lite tidigare av en frågeinsändare i tidskriften Akvariet, där Marcus Zadenius svarade på ciklidfrågor. På den tiden fanns det inte så mycket bilder och information att få tag på, Ciklidbladet hade jag inte upptäckt ännu så det var tidningarna Akvariet och Korall som gällde. Detta varvat med min storebrors Akvariets lexikon som jag fick läsa på nåder om jag var försiktig med den. Det visade sig vara en hona och två hanar så den mindre hanen gjorde jag mig av med. De släpptes i mitt 375-liters tanganyikaakvarium, tillsammans med diverse Tropheus, hästnosar, Lamprologus och snäcklekare. För litet akvarium och fisk- Överst: Cyphotilapia frontosa, Burundi. Min största hane. Underst: Cyphotilapia gibberosa från Kitumba. Även den min största hane. 6 Ciklidbladet 4/ Årgång 43

2

3 Det skulle ta många år innan jag skaffade nya frontosor men denna syn etsade sig fast i mitt sinne. Nysatsning Åren gick och efter lumpen, studier på Alnarp med mera, var jag åter på fast mark i Alingsås. Ett akvarium på 720 liter skaffades och efter lite olika fiskbesättningar var det dags för frontosor igen. Nu fanns det nya sorter att få tag på och i en affär i Skåne köpte jag ett gäng blå frontosa. Cyphotilapia gibberosa, Kitumba Hannen var otroligt snygg, i vissa stunder helt metallicblå. Efterhand kom jag underfund med att det var tråkigt att ha en variant som kallades blå frontosa. Troligtvis var det Mpimbwe, men det var inte roligt att inte veta vad man hade så jag gjorde mig av med dem och köpte in säkra Mpimbwe, både vildfångade och odlade. Honorna höll tugget halvbra. Ibland gick det bra, ibland blev det inget. Lättlekta var de i alla fall. En gång när jag skulle fånga en hona kom en delfinciklidhona emellan i kaoset och släppte sina yngel. När jag sedan tömmer frontosahonan är det två storlekar på ynglen? Det tog ett tag innan jag fattade att det var Cyrtocara moori yngel som honan snappat upp. soppa kan tyckas men faktum är att det lyckades mycket bra. Eftersom jag bara hade ett akvarium fångade jag aldrig upp tuggande honor utan lät naturen ha sin gång. Aldrig sedan dess har jag haft ett så intressant akvarium. Hålrummen mellan lavastenarna befolkades av yngel av alla de slag, dubbar, kejsare, hästnosar, och Neolamprologus savoryi. Ganska snart fick jag lek av frontosorna och honan höll vid första tugget. Yngeldjungeln kompletterades nu av små randiga minifrontosor. Av varje kull klarade sig ett tjugotal yngel och med jämna mellanrum tog jag lokaltåget från Alingsås till Göteborg för att sälja av mina yngel av alla de sorter. Nervös inför att åka fel med storstadens spårvagnar, kånkade jag Varianterna från Zaire kan vara otroligt blå. runt med ryggsäck och spannar till stadens olika akvarieaffärer för att göra business. Det blev en bra sträcka kan jag lova. Utopia zoo Nu hade jag hittat Ciklidbladet och där fanns annonser om Utopia zoo i Kalmar. Dit måste jag åka. Ingen av mina kompisar var akvarieintresserad men en tyckte det var lite fräckt med papegojor så jag övertygade honom att det fanns massor av häftiga papegojor där. Vi bokade tåg och vandrarhem och gav oss iväg. På morgonen stod vi och hänge på låset. Det första jag får se när vi kommer in är ett gäng megastora Burundihannar med gigantiska pucklar. Coolt, det här var annat än mina tjugo centimeter jag hade hemma. Tyvärr förivrade jag mig och släppte ner en ny stor hane i akvariet. Det blev slakt och min favorithane dog vilket ledde till att jag ledsnade på dem och bytte in dem mot annan fisk. Zaire Efter flytt till en ny bostad beställde jag ett nytt stort akvarium av Åleds. Jag hade precis fått tag i F 1 Zaire Kitumba på fyra centimeter (se Hemma hos reportaget i Ciklidbladet 2/2007). Dessa har nu växt till sig och de största hanarna är nu 30 centimeter. Jag hade läst om att zairevarianternas honor var svåra att få att ruva äggen tiden ut. Detta såg jag som en utmaning. Eftersom det hade sett tomt ut med tio stycken fyra centimeters fiskar i ett 1350 liters akvarium, gick de under uppväxten med en hel del andra arter. Allteftersom de blev större tog jag bort andra fiskar ur karet köpte jag fiskarna och ser jag att ena honan har äggröret utfällt, yeesss, 2,5 års väntan är över! Dagen efter ser jag när honan leker, konstigt nog inte med den största hanen utan med en mindre. Båda två visar nu upp mycket kontrastrika färger, Zorromasken över ögat är knivskarp och fiskarna skiftar i blålila. Jag sitter helt förstummad 8 Ciklidbladet 4/ Årgång 43

4 och tackar mig själv att jag stått ut med väntan. Två, tre dagar senare är dock hakpåsen borta men det gjorde liksom inget. Nu var de på gång, honan lär sig nog till nästa gång. Samma hona lekte sedan varannan månad med liknande resultat och jag började tröttna. Det är ju att få fram yngel som liksom är grädden på moset med denna hobby. Jag kompletterade med fyra stycken till av okänt kön. Ingen av de andra honorna verkade fånga hanarnas uppmärksamhet, men lekte äntligen en annan hona. Denna hona var större och jag trodde först att det kunde vara en hane. Samma visa här, efter några dagar var rommen borta. Nu började det dock lossna. Fler hannar propsade på att få leka och då fick de snällt hålla tillgodo med de mindre populära honorna som nu lektes av en efter en. Leken går till så att honan lägger äggen på botten och tar genast upp dem i munnen. Hanen kommer sedan och sprider ut sin mjölke över gruset. Honan upprepar samma procedur och då blir äggen befruktade. En teori som jag läst på varför inte honorna håller äggen är att de inte blir befruktade på grund av att mjölken sköljs bort av strömmar från filtren i akvariet. Det låter som en okej förklaring men varför sker inte detta med övriga frontosavarianter? I varje fall stänger jag av cirkulationspumpen och drar ned flödet på Eheimytterfiltren när jag ser att fiskarna börjar lägga ägg. Ofta kan en hona gå en till två dagar med äggrör innan den leker. Lämna aldrig akvariet när filtren är avstängda, det är lätt hänt att man glömmer det och upptäcker det för sent nästa morgon. Hanarna är förvånansvärt lugna mot varandra vid leken. De bufflas lite, trycker bort varandra och småtjuras, dock helt utan att skada varandra. Vid flera tillfällen har två hanar lekt av samma hona. Några gånger har jag provat att tömma honan direkt och lagt äggen i en flytande ungfödarkasse med syresten. Alla ägg har då möglat. De äggtumlare som man ser på utländska forum har jag inte fått tag på i Sverige. Genombrott Strax innan julen 2009 tändes ett litet hopp. Den populära honan hade tuggat nära två veckor, vilket var rekord mot vanligtvis tre till fem dagar. Jag gjorde en chansning och tömde henne. Resultatet blev tre krossade yngel och ett levande. Inget bra resultat men jag var överlycklig ändå, nu var bevisligen några romkorn befruktade. Det lilla ynglet, eller snarare gulesäcken med en liten sprattlande parvel på, fick i brist på yngelakvarium flyta runt i ungfödarkassen. Efter några dagar hade förmodligen någon sett det och sugit ut det ur springorna, endast lite slamsor kvarstod av min lilla förstfödda. Nu tänkte jag att jag var i hamn. Hade honan klarat två veckor, har den nog förstått grejen. Nästa lek var den dock Frontosor kan få en enorm pannpuckel. Även honorna av Zairevarianterna har fin blå färg tillbaka i gamla gängor, dagen efter var rommen borta. Våren kom och jag fick nys om sju stycken vildfångade kitumbor som var till salu. Då det är mycket svårt och dyrt att få tag i vildfångade, var det inget att tveka på. Samtidigt köpte jag några stora Burundi av en annan kille. I juli bestämde jag mig för att tömma en hona direkt och testa en egen äggkläckaruppfinning. Jag tömde ut 55 stycken romkorn och släppte tillbaka honan med en del rom kvar i munnen. Dagarna gick och jag plockade bort möglande romkorn varje dag. Till slut var det Ciklidbladet 4/ Årgång 43 9

5 sex honor kan passa i ett 720-liters. Har man till exempel en hane och tre honor fungerar säkert ett 540 liters också men givetvis ju större desto bättre. Ordentliga täckglas rekommenderas då de kan bli mycket skrämda och panikrusa mot glaset, en hona hoppade faktiskt ur mitt akvarium en gång. Av samma anledning bör man inte ha vass inredning, som till exempel lavasten, då det kan ge skador på ögonen. Blanda gärna in något blått saltvattenslysrör i rampen, det räcker med ett, annars blir det ett onaturligt sken. Leken är i full gång. Varje vecka byter jag 50 procent av vattnet. Stora fiskar äter mycket och då krävs det vattenbyten och bra filter. Trots att de i naturen lever på stora djup, ända ner till 100 meter, är det normal akvarietemperatur som gäller. I Tanganyikasjön finns det tydligen inget språngskikt. Varför vet jag inte, kanske någon av Ciklidbladets läsare kan svara på detta. cirka 25 stycken som kläcktes och jag var i hamn, trodde jag. I samma akvarium som kläckaren stod fanns det också diverse malawiciklider. En golden hade en morgon hoppat in i kläckaren och ätit afrikansk kaviar. Två yngel fanns kvar. Honan tuggade fortfarande efter cirka 1,5 vecka, så jag fångade upp henne och fick då som plåster på såren totalt elva halvt utvecklade yngel. Mina efterlängtade yngel ska jag nu skämma bort rejält. De ska få växa till sig i ett 490 liters akvarium. I framtiden tar jag kanske honorna från denna kull och sätter ihop med en av de vildfångade hanarna. Skötsel Frontoser är inga svårskötta fiskar. De äter pellets, räkmix, musslor, mysis med mera. Yngel från första kullen. Tänk på att de är utpräglade köttätare så räkmixen kan lämpligen bestå av fisk, räkor och musslor. Pelletten bör vara sjunkande, då de annars kan svälja luft och få problem med simblåsan. En bra grej med frontosor är att de trivs i grupp och inte tar revir. Har du till exempel stora centralamerikaner, slutar det oftast med att ett par tar över hela akvariet vid lek. Frontosorna visar vänligt men bestämt bort varandra vid lek men oftast utan några skador. Ska man släppa i nya medlemmar i gruppen bör man dock vara på sin vakt den första tiden. Speciellt mpimbwen kan vara tuff av sig. Akvariet Då det handlar om fiskar som blir över 30 centimeter, har sett Burundi på närmare 40 centimeter, kan akvariet inte vara för litet. En fullvuxen grupp på två hanar och Det bästa är att hålla frontosorna för sig själva då de utvecklar mycket långa och fina fenspetsar. Har man andra ciklider tillsammans stubbas de efter hand. Julidochromis fungerar mycket bra, har haft par som dragit upp många kullar, utan att de besvärat frontosorna eller tvärtom. Allt nytt som släpps i undersöks om det går att äta, men yngel som växer upp i akvariet verkar vara totalt ointressanta. Kanske jaktinstinkten vaknar om man slutar mata ett par veckor? Tropheus stubbar av fenorna direkt, dessutom är de växtätare så det är ingen bra kombination. Altolamprologus har fungerat mycket bra men jag upptäckte att en hona bekymmersfritt snappade romkorn när frontosorna lekte. Framtiden Nu när jag lyckats få fram mina första zaireyngel blir nästa utmaning att låta honorna vara kvar och släppa ynglen i det stora karet. Tänk vilken syn, blå zairefrontosor i alla storlekar, från 35 centimeter ner till 1 centimeter och där det alltid är någon hona som tuggar. Om denna artikel väckt ditt intresse för Tanganyikasjöns konung, finns det mycket på nätet. Jag rekommenderar följande internetsidor: frontosatråden Lycka till önskar Markus Barracudan Arnstrand 10 Ciklidbladet 4/ Årgång 43

6 Aquarium Stockholm KVALITET OCH KUNSKAP! I våra 200 akvarier har vi över 150 arter vildfångade och odlade Malawi/ Tanganyikaciklider. Stort sortiment av saltvattensfi sk/koraller och tillbehör. Vi har även sällskapsfi sk, malar, discus och många andra sorters ciklider. Akvarier, foder, växter och tillbehör till verkligt bra priser! Hos oss går det även bra att beställa akvarium efter egen design. STOCKHOLMS MESTA AKVARIEBUTIK NÄR DET GÄLLER! Vi har egenodlad, importerad och vildfångad fi sk. Hos oss hittar du ett bra sortiment med saltvattenfi sk, koraller och tillbehör. Vi har tillbehören för att starta både enklare samt mer avancerade system för söt och saltvattensakvarium. I sortimentet ingår bl.a, NLS, Aquaterra,Tropic Marin, Aquatic nature, Eheim, JBL, Hydor, Tropical, Ocean Nutritions och Korallen-zucht. Aquarium Stockholm Akvarie-Leasing AB Starrbäcksgatan Stockholm Tel Fax butiken@akvarieleasing.se Öppettider Mån-fre Sommartid maj-aug Lör 10-14