MUTOMONEWS 2/2016. Mutomonews Juli World Water Day firad i Mutomo Nedanstående info är tänkvärd

Transkript

1 2/2016 Mutomonews Juli 2016 I detta nummer: - Kontemplation - Ny motorcykel - Jazzkonsert - Aktiegåva - Familjeplanering - Dagbok från resa till Mutomo Mutomoprojektet BG BG MUTOMONEWS Ögonutrustning till Mutomo World Water Day firad i Mutomo Nedanstående info är tänkvärd

2 Kontemplation är det ord som först dyker upp i huvudet när jag saktar vaggas fram och tillbaka i hängmattan. Det som stör friden är strandskatans och hennes ungars ivriga kvittrande. Kontemplation i ordets rätta betydelse är just det som gäller för vår verksamhet i Mutomo. Visst pågår projekt och planering inför framtiden, men just i år har vi gjort en kraftansamling för att inventera utförda projekt, en s.k. konsekvensanalys. Det är vår revisor för den kenyanska verksamheten, Mwendwa Jacinta, som kom med förslaget efter att vi nu är etablerad NGO i Kenya och varit verksamma där sedan mer än 10 år. Vi utbildade 26 studenter som klarade testet att gå ut i hela Mutomodistriktet och kolla av alla projekt som gjorts sedan vi startade våra första projekt glada godkända intervjuare Alla fakta är nu insamlade och om c:a 2 månader kommer resultatet att kunna delges och redovisas. Då ska vi i detalj få ett bevis på hur utförda projekt har lyckats, vare sig det gäller utförda byggprojekt, mikrokrediter och annat. Dessutom får vi information om hur många personer som har hjälpts av våra insatser. Detta underlag skall sedan ligga till grund för en omfattande analys i samarbete med mottagare av våra projekt (kommitteér, skolor, grupper) där vi skall utvärdera om insatser behövs för att restaurera eller vidareutveckla tidigare utförda projekt. Detta är, såvitt jag vet, vi ensamma om i bland välgörenhetsorganisationer - stora som små. Jag har med egna ögon sett massor av exempel på hur ambitiösa organisationer byggt upp/startat projekt och sedan ej gjort uppföljningar och dämed har dyra satsningar förfallit. Ett av de mest flagranta exemplen i Mutomodistriktet är DANIDA (Danmarks motsvarighet till SIDA) som under de sista årtiondena på 1900-talet gjorde storslagna projekt. Sedan lämnades projekten vind för våg och allt som satsats förlorades. Vi kommer att kalla till ett stomöte med alla berörda institutioner, skolor, byalag m.m. sista veckan i september där jag själv medverkar och skall följa hur detta arbete skall göras. En unik satsning som vi är stolta över att genomföra. Sanningen är den att det hårda klimatet sliter hårt på all byggnation,skötsel och vård är ej högprioriterat och vissa grupperingar och kommitteér har en tendens att mista fokus när sådana ombildas. Sten Kvarfordh 1

3 Ny motorcykel Yamaha XTX 125 Den minnesgode minns nog att vi informerade i förra numret av Mutomo News att vi inhandlat en tegelstensmaskin för tillverkning av s.k. "interlocking bricks". Nu har vi investerat i en ny motorcyckel till Francis. Francis Mbuvi har arbetat sedan 5 år med oss och arbetar med microkrediter. Besöker varje vecka våra mikrokreditgrupper och inkasserar bl.a alla amorteringar som mikrokreditgrupperna återbetalar. C.a 2000mil/år blir hans körsträcka. Det gäller att ha en trygg och säker motorcykel då det ibland blir stora summor han har med sig på sina turer runt om i distriktet. Francis ( tillsammans med Aviah Kyalo sköter också all sportverksamhet som vi bedriver i Mutomo sedan 3 år tillbaka. Bild på Francis och Aviah i oktober På väg till mikrokreditgrupper mil/ dag på dåliga vägar. Nya biodlare Ytterligare 10 familjer har valts ut som skall få möjlighet att förbättra sin ekonomi genom att börja med biodling. 5 bikupor/familj skall levereras och undervisning sker i form av praktisk och teoretisk utbildning av Ernest Simeone, Nairobi. Han är en erfaren biodlare och ordförande i Kenyas biodlarförbund. Dessutom tillverkar och säljer han bikupor. Även familjer som tidigare införskaffat bikupor är med och delger sina råd och erfarenheter. Detta är ett mikrokreditprojekt. Familjerna betalar 500kr (rabatterad kostnad) för material + undervisning. Tanken är att all honung framöver skall transporteras och säljas via Kenya Biodlarförbund i Nairobi. Det ger familjerna den bästa avkastningen. En glad och stolt medarbetare r Utdelning av material till bikupor INTRESSERAD AV EN SPÄNNANDE GRUPPRESA TILL MUTOMO I JANUARI 2017? Kontakta Sten Kvarfordh 2

4 Årets gästartist var Sharon Dyall som sjöng med Östhammars Jazzband. Ernest Simeoni, Nairobi. Ägare av African Beekeepers Ltd och ordförande i kenyanska Biodlarförbundet. Vår samarbetspartner. World Water Day 22 mars Jazzkonsert i Börstils Kyrka I mars arrangerades även i år en konsert av Östhammars Rotaryklubb. Syftet är att samla in medel för Rotarys egen Polio Plus-kampanj, bidrag till vattenprojekt för Mutomoprojektet samt stipendier till 5 duktiga elever i östhammars kommun. Hittills har vi fått totalt kr i bidrag till våra vattenprojekt. Över hela världen firades denna dag som en manifestation för att uppmärksamma områden som har brist på vatten. Så även i Mutomo. Vi tillsammans med World Vision och kommunledningen arrangerade en tävling (6km löpning). Vårt mål är att reducera avståndet till närmaste plats för vattenhämtning från 20 till 2 km. Fullsatt kyrka - c:a 300 personer Stöd gärna vårt arbete genom medlemskap i Mutomoprojektet. 200kr enskild person 350 kr familj 1000kr företag Bankgiro

5 Aktiegåva?!?!?! Behovet av bidrag är vår livsnerv. Inflödet från nya och tidigare givare är viktigt för att kunna genomföra projekt som gagnar befolkningen enligt devisen - Hjälp Till Självhjälp. Vid senaste bokslutet kunde vi stolt visa upp siffran för administrationskostnader 1%. Lägre är svårt att komma. Tack vare de ideella insatserna vi gör lyckas vi med att leverera 99kr av skänkta 100kr till vår verksamhet i Mutomo. C:a personer i Mutomodistriktet är vår målgrupp. Där lever idag 70% under existensminimum. Vår nuvarande regeringen har sedan 2016 satt stopp för skattefria gåvor upp till 6000 kr från privatpersoner. Detta har vi redan sett negativa konsekvenser av. MEN, vi har nu sökt alternativa vägar inom befintlig lagstiftning. Skänk aktier eller fondandelar i stället för pengar. Slipp reavinstskatten. Exempel: Du funderar på att ge ett bidrag till Mutomoprojektet på 10000kr. Du äger aktier i Volvo värda 10000kr. Du köpte dessa en gång i tiden för 3000kr. Om aktierna säljs får du betala en reavinst på 2100kr (30% av vinsten). Du får således 7900 kr kvar efter skatt. Om du istället ger dessa aktierna till Mutomoprojektet händer följande: Ingen skatt när aktierna säljs då Mutomoprojektet är helt skattebefriat för denna typ av försäljningar. Det betyder att du givit bort 10000kr till hjälpverksamhet men det har bara kostat dig 7900 kr. Vi har redan startad denna variant av skattesubventionerade gåvor och har en aktiedepå i Handelsbanken (SHB): Depånummer Vårt kundnummer är Detta gäller dock ej aktier ägda via kapitalförsäkring eller investeringssparkonto. Frågor om denna gåvovariant besvaras av vår ekonomiansvarige Björn Falkeblad (bjorn.falkeblad@intelligentinvesting.se). Gåvor i övrigt I övrigt gäller som tidigare gåvor i form av pengar till öronmärkta eller generella projekt, gåvobrev, autogiro, fadderbarn. Mer info på vår hemsida Vad har du som gåvogivare för glädje av ett bidrag till Mutomoprojektet? Förutom vissheten om att 99% av ditt bidrag går direkt till vår verksamhet i Mutomodistriktet så kan vi erbjuda följande: Kvartalstidningen Mutomo News, föredrag om Mutomoprojektet, förtur på arrangemang och resor till Mutomo, företagslogga på vår hemsida, diplom, tips på utformning av CSR- info på egen hemsida. bildmaterial m.m. 4

6 Familjeplanering- en översikt Det är svårt att värdera vilken typ av åtgärder vi gör i Mutomodistriket som är viktigast. Långsiktigt tillhör dock familjeplanering en av de viktigaste inleddes planering för första projektet i samarbete med Sister Mary på Mutomosjukhuset Ndakani i Location. 6 mil från Mutomo där en tillfällig dispensär inrättades. 40 informatörer utbildades som informerade befolkningen om kommande aktivitet och under en vecka skedde mottagning av kvinnor - oftast tillsammans med sina män- för närmare medicinsk information och terapi. Det rörde sig mest om inlägg av 5- års anti-konceptiva, som förhindrade graviditet samt sterilisation. Uppföljande kontroller och fortsatt behandling av tillströmmande kvinnor följde under året. Totalt 313 kvinnor behandlades och vi lärde oss mycket av detta pilotprojekt.kostnad 2013 c:a kr. Vi fortsätter dock med återkommande besök i regionen för att informera om familjeplanering samt behandling Athi Location. Detta område ligger c:a 7 mil sydväst om Mutomo och befolkningen lever under mycket fattiga förhållanden och har aldrig tidigare informerats om familjeplanering. Befolkningen var mycket mottaglig för information på våra möten runt om i området och den kliniska verksamheten kunde snabbt komma igång. De kirurgiska ingreppen gjordes av Sister Mary och en lokal distriktssköterka i en nästan nerlagd ålderdomlig distiktssköterskemottagning. 243 patienter behandlades Mobil klinik i utkanten av Athi Location Då vägar och kommunikationer är mycket bristfälliga i detta område testades att använda en ambulans som behandlingsrum. Det visade sig vara en bra lösning då man på detta sätt nådde ut med information och behandling till människor som sällan eller aldrig besöker ett vanligt sjukhus. I samband med dessa besök gjordes andra medicinska undersökningar som HIV-test, vaccinationer på barn, underviktstester på barn m.m. Mobilt opertionsrum 3 dagars informationsutbildning 5

7 Nyfikenheten var stor bland ortsbefolkningen och intresset för information och behandling var förvånadsvärt stort. Kostnaden för projektet var c:a kr Imathoka och Muathe-regionerna. I dessa områden är utbildningsnivån mycket liten och här genomfördes informationsmöten (som test) bara för män. Om de ej var positiva så skulle de ej tillåta sina kvinnor att delta i våra aktiviteter. Detta blev mer en generell upplysningskampanj om olika sjukdomar, familjeplanering, vaccination och nutrition. Denna första etablerade kontakt resulterade i intresse från innevånarna. Få blev behandlade men många önskade regelbunda besök av oss i denna region. Vår kostnad för detta projekt var c:a kr. Vi hoppas på framtida bidrag så kommer denna region att prioriteras. Juni Juni 2017 Simisi Location. Ett nyss påbörjat ettårs-projekt där vi startat med utbildning av informatörer. Med våra erfarenheter från tidigare projekt så räknar vi med att kombinera vår mobila klinik med distriktsköterskemottagningar för att nå så många som möjligt. Dessutom har det visat sig att även allmän sjukvårdsinformation är nödvändig vid sidan av vår huvuduppgift - familjeplanering. Nu har också personal från statliga sjukvårdsinrättning inbegripits i våra aktiviteter för att snabbare nå flera människor.vi har en donation som täcker totalkostnaden för detta projekt på kr. Hjälp till Självhjälp. Ett exempel. Hjälp till självhjälp är ett ganska vanligt uttryck, men vad betyder det egentligen och vad har vi gjort för att kunna styrka detta. Idag har vi c:a 4500 personer (90% kvinnor) engagerade i mikrokreditgrupper som fungerar som kooperativ. Vi har hittills redovisat totalresultat när det gäller antalet byggda skolor men ej gått in på detalj hur många barn vi hjälpt till skolgång. Ej heller hur många människor som fått tillgång till vatten genom våra byggnationer av vattentankar dammar m.m. Den konsekvensanalys vi håller på att ta fram skall visa vad vi gjort och för hur många.(se sid.1). Istället skall här redovisas ett typiskt exempel på hur våra insatser kan förändra tillvaron för en familj. Detta är historien om Jane Kanini Mulatya. Stolt Jane bakom disken i sin speceriaffär Hon får exemplifiera de flesta kvinnor vi 6

8 samarbetar med. Hon är gift med en man som ej arbetar men är familjeöverhuvud. De har 5 barn som alla går i skola. Jane tillhör Kwata U Waku Micro Credit Group och är bosatt utanför Kitoo, c:a 10 km från Mutomo. De har ett litet jordbruk som p.g.a. torka ej ger tillräcklig skörd för att få mat till hela familjen. Hon anslöt sig till en mikrokreditgrupp, lånade Kes (=c:a 9000kr) och öpnade en speceriaffär. På 10 månader hade hon återbetalat lånet från oss. Hon visade god samarbetsvilja, hennes affär blomstrade och återbetalningsförmågan var perfekt.efter ett år ansökte hon sedan att få låna till 2 motorcyklar (en begagnad 75000Kes= 7000kr och en ny 90000Kes= 8000 kr). Hon anställde 2 personer som sedan körde motorcykeltaxi med dessa motorcyklar och även denna affärside fungerar bra. Hon har nu punktligt återbetalt sina lån. Det har visat sig att när kvinnor kommer samman i grupper så blir de oerhört kreativa och de blir fantastiska entrepenörer, utan att veta vad det betyder. Tidigare hade hon mycket svårt att försörja sin familj genom att förlita sig på osäkra skördar. Hon kämpade dock för att de 5 barnen skulle gå i skola. Efter att hon fått första lånet använde hon hälften av pengarna till att betala skolavgifter och hälften till att bygga upp sin affär. " Det var då mitt liv förändrades" säger Janet och njuter av känslan att idag kunna försörja sin familj genom inkomster från affären och motorcykeltaxi. Det behöver väl knappt sägas att hon är mycket tacksam för att vi hjälpt henne att förbättra sin familjs livskvalite och samtidigt kan låta sina barn gå både grundskola och gymnasium. Janes båda motorcyklar som hon driver taxi med. Vi uppdaterar Mutomo Mission Hospital Vi har tidigare informerat om att vi samlat in glasögon, tvättat dem, läst av och antecknat styrkan - för vidare transport till Mutomo. C:1200 par glasögon har vi till dags daum givit sjukhuset.de har sedan distribuerat ut glasögon till behövande så gott de kunnat. Nu har vi utbildat en sjuksköterska till optiker. En 6- månadersutbildning. Vi har dessutom erhållit mängder av fin utrustning från ögonläkare Carl Peter Wickström skänkt oss p.g.a. pensionering. Utrustningen har transporterats till Lintex i Tibro (sponsor till Mutomo Projektet) som har packeterat utrustningen väl för containertransport till Mombasa. Just nu återstår en del blankettformalia innan leveransen kan gå iväg. Väl i Tibro berättade vår projektledare Sten kvarfordh om Mutomo Projektet och tackade för bidrag i form av skoltavlor och bidrag till sportaktiviteter. Schenker i Tibro erbjöd oss gratis transport av våra 2 EU- pallar och i januari 2017 kommer Carl Peter Wikström till Mutomo tillsammans med 2 sköterskor. Där skall först utrustningen installeras i nyinrättad lokal i sjukhuset. Optikern skall 7

9 läras upp så han kan hantera utrustningen och sedan skall de tillsammans ha mottagning för behövande patienter i 2-3 veckor. I framtiden kan vi leverera alla glasögon vi kan samla in till Mutomo och optikern kan förutom mäta upp och dela ut glasögon aven ha möjlighet att remittera patienter till sjukhus i Nairobi för operationer. informera allmänheten om god djurhållning, avelsarbete, vaccinationer, kostnader m.m.många av våra mikrokreditgrupper visade upp sina djur och berättade om sin verksamhet. C:a 700 personer besökte utställningen. Glas för mätning av synstyrka Föredrag för de anställda på Lintex i Tibro Makongoni Primary School Leveransklar ögonutrustning Djurutställning i Mutomo I juni hade jordbruksdepartementet i samarbete med oss (SMPI) en djurutställning i Mutomo med syfte att C:a 12 km öster om Mutomo finns ett samhälle där skolbarnen delar på 2 klassrum totalt. När de kommer till 4:de klass måste de gå c:a 5-6 km för att få undervisning. Här finns många barn och behovet är stort av närliggande skola. Vi har nu byggt 3 klassrum i första etappen. Därefter sker trädplantering och lärarrum+ ett litet kök. Senare finns medel från samme sponsor att bygga ytterligare 3 klassrum. 8

10 Vad händer med gåvor via Gåvobrev? Bild som visar färdig byggnad - exteriör Många väljer att kombinera gåva på t.ex. högtidsdag till anhöriga med ett bidrag till Mutomo. En höna 50kr, en get 500kr, en åsna 1100kr. Se mer info på hemsidan ww.mutomo.se. 2 gånger om året köper vi in djur, vattenrenare m.m. som skänks via gåvobrev i Sverige och distribuerar till de som våra projektledare anser ha största nyttan av dem. Mycket uppskattat. Bild som visar färdig byggnad - interiör Bild från Makongoni kyrka som upplåtit ett rum åt förskolan. Bild på befintliga skolan i Makongoni. 9 Hjälp ett behövande barn i Mutomo till en bra start i livet BLI FADDER 200 kr/mån Se hemsida-

11 Nytt elevhem i Mutomo Primary School Mutomos äldsta grundskola har tills nu inkvarterat de elever som har långt avstånd till skolan i vanliga klassrum. De rullar ut en sliten skumgummimadrass och sover där. Nu har vi byggt ett nytt elevhem för dem där 89 flickor och 24 pojkar inkvarteras. Skolan har totalt 329 elever. Elevhemmet är också utrustat med dubbelsängar, nya madrasser, tvättrum och toaletter. Dagbok från resa till Mutomo april 2016 Michael Ståhl I egenskap av ordförande för Mutomoprojektets styrelse besökte jag Mutomo för att hålla diskussioner med personalen, de lokala myndigheterna och representanter för de grupper som deltar i projektets aktiviteter. Dessutom gav besöket mig en inblick i den situation inom vilken Sweden-Mutomo Projects International NGO (SMPI) verkar. Resan företogs i samband med en annan resa som jag tidigare hade inbokad för arbete i Nairobi. Allmänt Ukambani är det traditionella namnet på området sydost om Nairobi som är Kamba-folkets hemvist. I dag utgörs det av de administrativa distrikten Makueni, Kitui och Machakos. Det bor uppskattningsvis fyra miljoner människor i Kenya som identifierar sig som Wakamba. De flesta är småbrukare som odlar majs, sorghum, rotfrukter och grönsaker och håller kor, getter och höns. Men många har skaffat sig god utbildning och är verksamma som företagare, akademiker och politiker. Före kolonialtiden var Kamba kända som handelsmän och förmedlade varor mellan kusten och Victoria-sjön. De var löst organiserade i små samhällen ledda av de äldres råd. Befolkningen var rörlig, de praktiserade svedjebruk och flyttade runt med sina djur. Det största hotet kom från massajerna som regelbundet gjorde intrång och stal kor. Införlivandet av Ukambani i det brittiska kolonialväldet skedde utan våldsamheter och medförde en tid av fred även om kolonialmakten pålade höga skatter. En intressant notis är att namnet Kenya med stor sannolikhet är myntat av Kamba. När de första missionärerna på 1840-talet vandrade upp från kusten och såg ett snöklätt berg (nuvarande Mt. Kenya) så frågade de sina Kamba-guider vad det hette. Svaret blev kii-nya, vilket betyder strutsberget. Savannen vimlade av strutsar och deras vita stjärt och gump liknade den snöklädda bergstoppen. I slutet av kolonialperioden avdelades stora områden till naturreservat och nationalparker. Tsawo East och Tsawo West, liksom South Kitui National Reserve låg inom Kambafolkets traditionella 10

12 domäner. Nu utstängdes de från dessa. Ursprungligen var det meningen att Mutomo också skulle bli ett naturreservar, men när beslutet i stället blev att Mutomo skulle bilda ett eget distrikt så började stationen runt bergsformationen att växa upp till en stad. Samtidigt ökade befolkningen och detta ledde gradvis till brist på odlings- och betesjord. Den traditionella livsstilen var väl anpassad till det halvtorra landskapet och de notoriskt opålitliga regnperioderna. Men nu är befolkningen sammanträngd på en mindre yta och det behövs förändringar i jordbrukssystem och alternativa sysselsättningar för att området ska kunna livnära den växande befolkningen. Tisdag 19 april Kenya Airways landade mjukt i mörker och regn kl. 05:30. En timme senare var jag ute på ankomstplattan med bagaget. Där stod Justus Mulenge med min namnskylt och under ett paraply förde han mig till taxin. Justus är chaufför hos Toshcabs, ett transportföretag i Mutomo vars chef Mike Mwanzia är en gammal projektvän. Han besökte Sverige tillsammans med Evans i januari. Justus var en trygg chaufför. Vi körde ned längs Mombasavägen och svängde sen vänster till Machakos för frukost. Denna intogs på T. Top Hotel där man får te med kokt mjölk och mandasi (munkar utan socker) eller samosas till ett pris av 150 KES. Efter Machakos försvann molnen och vägen till Kitui gick genom ett grönt leende landskap. Efter Kitui blev det sandväg. Mycket damm och en del gropar men Justus kunde hålla en medelhastighet på ca 60 km/h utan att jag fick andan i halsgropen. När vi åkte över gränsen till Mutomo Sub-County blev det genast torrare (det är hela vägen svag nedförsbacke så vi sänker oss ned från höglandet Nairobi ligger på 1500 meters höjd över havet och Mutomo på ca. 800). Blad och gräs är fortfarande gröna men luften är torr och hettan tilltar. Efter sex timmars körning pilade vi in i stan med en majestätisk klippformation som kuliss. Det är kopje klippor av nästan zimbabwiskt utseende och här ska ett naturreservat inrättas. Taxiresan kostade 14,000 KES. En första introduktion på SMPI kontoret skedde sen. Jag fick hälsa på alla och vi beslöt att jag skulle checka in på hotellet, duscha, vila och sen återkomma till kontoret. Acacia Shade är ett enkelt men juste hotell. Priset är 1,500 KES per natt. Frukost kostar 700 KES, men det beror på hur mycket man äter. Det går också att beställa en kopp te och några mandasi. Efter en kort sömn promenerade jag ut på stan. Det är skräpigt. Plastpåsar överallt, järnskrot och organiskt avfall. SMPI ordnade en håll Mutomo rent en dag i fjol. Det bestående resultatet blev stora soptunnor längs huvudgatorna (bekostade av SMPI). Dessa töms av lokala sophämtare arrangerat av den lokala kommunstyrelsen. Staden är liten (fyra huvudgator ) men livlig. Butiker och affärer som säljer livsmedel, elektronik, läkemedel, vin och sprit, medicin, verktyg, trävaror samt en rad dukas (hål i väggen) som säljer det mesta. Serviceföretag inkluderar bl.a. bilskola, frisersalong, 11

13 reparationsverkstäder, resebyrå, juridiska tjänster, bensinstation m.m. En affärsverksamhet som tycks vara typiskt kvinnlig är vattenförsäljning. Kvinnor kommer in med åsnekärror eller en åsna med två plastdunkar på ryggen. En dunk på 20 liter säljer de för 30 KES, medan de köpt vattnet för motsvarande 3 KES vid en vattenkiosk utanför staden. Bra vinstmarginal men tungt jobb. Jag strosade långsamt och gick in i diverse butiker. Jag blev genomgående bemött på ett vänligt och professionellt sätt. Folk talar god engelska och är artigt nyfikna. Det var bara barn i stadens utkanter som stirrade på mig och vinkade. Utmed gatornas verandor sitter unga och medelålders män. De väntar på tillfälliga påhugg, många tuggar khat (den milda narkotiska växt som är omskriven i svensk press som ett knark som används i vissa somaliska kretsar). Fullt sysselsatta är däremot de uppemot etthundra motorcyklister som fungerar som lokala taxi. De tar en passagerare (med last, kanske en säck majs) på bönpallen och ombesörjer snabba och billiga transporter inom Mutomo stad och till omgivande samhällen. Vid utsatt tid infann jag mig på SMPI:s projektkontor. Det består av två rum och hyser alltså 8 medarbetare. Grannarna är en diversehandel och en affär som gör kopior och textiltryck. Vi finjusterade programmet och gick sedan en vända först till tegelstensmaskinen och därefter till det markområde som SMPI införskaffat. The brick machine var inlåst i en liten lagerlokal. Den såg ny och välsmord ut. Francis visade detaljer. Men den används ju inte nu, p.g.a. vår konflikt med Youth Polytechnic (mera om detta senare). Promenaden till den införskaffade tomten tog 15 minuter, vi gick över flygfältet (ett sandig strip som kan ta emot propellerdriva flygplan) och förbi idrottsstadium. Sen gick vi in i bushen och där fanns tomten, en acre (0,4 hektar) inhägnat av robust och högt galler. SMPI har olika alternativ; bygga det nya kontoret inklusive resurscentret, sälja halva tomten och bara bygga kontoret där, sälja rubbet och köpa tomt mera centralt. Det finns ju inga pengar för något alternativ just nu så tomten står där medan vi väntar på värdestegring i och med att Mutomo växer år detta håll. Restauranten i Acacia Shade hade kyckling, getkött och fisk på menyn. Därtill serveras chapati, ris, ugali och grönsaker. Innan middagen beställde jag Kenyas favoritöl Tusker. Servitrisen frågade om jag ville ha den kall eller varm. Valet är inte självklart, många kenyaner vill inte ha kylskåpskalla drycker då de tror de kan bli förkylda. På natten väcktes jag av åskknallar och häftigt regn. Det smattrade på plåttaket. På morgonen var luften rensad och temperaturen behaglig (25 C) Onsdag 20 april Vi inledde med två formella besök, hos Sub-County Adminstrator och hos Deputy County Commissioner. Jag tog på finkostymen men kunde inte förmå mig att knyta en slips runt kragen p.g.a. hettan. De kenyanska tjänstemännen var 12

14 också slipslösa. Besök hos Deputy County Comissioner Det är lite knivigt att beskriva vem som ansvarar för vad. Det tycker inte bara jag utan också SMPI. Det beror på att Kenyas nya konstitution har skapat dubbelkommando. Om det är med avsikt eller bara blivit så går jag inte in på här. Besök hos Sub-County Administrator DDC motsvarar vår landshövding, är centralregeringens representant och ansvarig för lag och ordning, säkerhet m.m. SCA har mera tonvikt på utvecklingsfrågor. Det var mycket formalia, presentationer och anföranden enligt ett strikt protokoll. Mötena inleddes och avslutades med en kort bön (detta gäller också SMPI:s interna personalmöten). Stämningen var vänlig och det var uppenbart att SMPI folket och de två myndighetspersonerna kände varandra väl. Den faktainformation jag fick var att Mutomo Sub County omfattar 6,000 km2 och har 166,050 invånare (2009). De allra flesta sysslar med husbehovsjordbruk och vallar getter och kor. Fattigdomen är utbredd (ca. 70% tros leva i extreme poverty ). Administrationens utmaningar är water, food and education. Myndigheternas roll är att koordinera och mobilisera stöd från alla organisationer som vill hjälpa till. DCC förklarade hur hela landet nu är strukturerat i länkar från presidenten nedåt till minsta by via tjänstemän med delegerade funktioner och ansvar. Det innebär att direktiv genomförs och att information från lokalsamhällena förs upp till högsta nivå. I mitt svarsanförande påpekade jag det goda samarbetet mellan Mutomoprojektet, de lokala myndigheterna och enskilda organisationer. Jag gick sedan in på konkreta frågor och vi diskuterade dem ingående. Därefter höll de kenyanska representanterna sina slutanföranden (som ni märker är mötena högt formaliserade, men ger ändå tillfälle till substantiella diskussioner och beslut). Båda möten slutade med glada skratt, handtryckningar och fotografier. Under en lunchpaus på SMPIs kontor träffade jag fem kvinnor som ska ingå i en aloe vera grupp. De har redan fått del av mikrokrediterna och jag intervjuade dem (Lauryn var översättare). Jag ställde frågan vad de ska använda pengarna till och hur 13

15 de ska betala tillbaka lånet. En kvinna har diverse skulder som hon måste betala. Hon kan återbetala genom att hugga ned buskar, göra kolmila och sälja träkol. En annan kvinna ska betala skolavgifter och kommer under skoloven att använda barnen som betald arbetskraft för att rensa ogräs m.m. på bättre beställda bönders åkrar. De tre övriga ska också betala skolavgifter och arbetar sedan med tillfälliga sysslor (tvätta kläder, rensa ogräs etc.) hos andra människor. Tillsammans med tidigare uppgifter jag fått pekar det här på att mikrokrediterna i stor utsträckning (hur stor får Impact Assessment studien visa) används för att betala skulder och nödvändiga avgifter. Krediterna ger låntagaren tillgång till en, för deras budget, stor summa kontanter som de kan använda på en gång. Sedan samlar de ihop pengar under året med diverse småjobb för att kunna återbetala. Jag har personligen inget emot detta men jag tror inte att det främjar produktivitet och affärsutveckling. Vi besökte St. Marys sjukhus. Syster Mary var inte på plats men vi blev guidade av flera kunniga administratörer/sköterskor. Sjukhuset tar emot patienter ( out patients ) per dag. Det finns 150 sängar. Sjukhuset har en kirurgiavdelning där för tillfället en svensk läkare från Skövde (Bengt Orenius) tjänstgör. Verksamheten är finansierad genom patientavgifter (120 KES för outpatients). För att bli inlagd måste man betala en handpenning på 5,000 KES. Fattiga människor kan få rabatt och bli behandlade på avbetalning. Vanliga sjukdomar är malaria, diabetes, högt blodtryck, amöba och lunginflamation. Förra året fick de behandla 150 ormbett på en enda månad. De vanligaste operationerna är kejsarsnitt, böldskärningar, benbrott etc. Den intensiva taxiverksamheten per motorcykel leder till omkullkörningar och diverse skador. Här kan jag inflika något om välståndet i landet. Kenya har mer än 45 miljoner invånare. Det finns en betydlig medelklass i Nairobi, och flera andra städer samt i de högproduktiva jordbruksområdena på centrala höglandet och i Rift Valley. Men hälften av befolkningen uppskattas leva under fattigdomssträcket (poverty line = 1,90 USD/dag) och motsvarande proportion i Mutomo tros var 70%. Sjukhuset var rent och prydligt. Mycket personal. Vi besökte förlossningsavdelningen och delade ut baby-filtar. Vi överlämnade också flera hundra par begagnade glasögon. Allt detta hade Sten packat och jag tagit med i en väska. Vi såg också ett tjog sjukhussängar som i fjol kommit per container tillsammans med mycken annan utrustning från Läkarbanken. Mitt första möte med hela SMPI personalen ägde rum på onsdagen. Alla var med. Vi ägnade en halvtimme åt att berätta för varandra vilka vi var och jag berättade också om styrelsearbetet i Sverige. Mötet tog två timmar. Vi avhandlade en rad akuta och principiella frågor som jag ingående har rapporterat om till Styrelsen i Sverige. Att ta en kvällspromenad på stan är ingen höjdare. Det är mörkt. Ingen gatubelysning, men från flera barer hörs musik och kvällöppna butiker lyser med 14

16 egna lampor. Jag möter människor som ljudlöst går sina vägar, hem eller någon annanstans. Diverse unga män raglar omkring men det finns inget hotfullt i luften. Jag vänder tillbaka till hotellet och intar en middag bestående av getkött, majsgröt och grönsaker (ugali na mbuzi). Mycket gott. Torsdag 21 april Att ta en sväng på stan i den tidiga morgontimmen är en positiv upplevelse. Solen har gått upp men lurar ännu bakom bergsknallen. Det är svalt. Folk strömmar till. Affärer öppnas, varor ställs ut och det sopas utanför portarna. Gårdagens skräp sopas ihop till nätta högar. Vid busstorget har en buss nyss ankommit medan tre stycken är på väg att avgå. De är alla fulla och takräckena bågnar av bagage, mest säckar som är fyllda med jordbruksprodukter, träkol och säkert mycket annat. Några människor säger good morning till mig. På en sidogata som jag nog inte skulle ge mig in på efter mörkrets inrott, säljs träkol i små och stora förpackningar. En man viftar och kommer fram till mig. Hans ögonvitor är gula och han är klart påtänd redan nu. Han förklarar, på bra engelska, att en ny planet har upptäckts. Den heter sky. Dessutom hävdar han att vi just nu inte befinner oss på jorden utan på planeten Pluto. Detta roar honom mycket, han trycker min hand och vi skiljas åt under hans högljudda skratt. Vid kolpaketena sitter några kvinnor som fnissar förtjust och kanske lite generat. Vidare in på sidogatan möter mig en syn jag aldrig sett förr. En åsna med gipsat ben! Jag tittar efter. Jo, vänstra frambenet har ett ordentlig lindat vitt gipsförband. Åsnan stöder inte på benet när den tar sig fram. Detta måste vara ett alldeles särskilt värdefullt husdjur, annars hade den lämnats att dö. Eller också har djurskyddet avancerat i Mutomo. Alla har mobiltelefoner och pratar eller stirrar ned i dem, också taximotorcykelförarna när de kör i hög fart. Medelklassen har smart phones medan landsbygdsborna håller till godo med stenåldersteknologi Nokia. Kl. 09 begav vi oss ut på projektbesök. Också torsdag och fredag gjorde vi projektbesök. Jag fick en grundlig redogörelse för följande projekt: - Kilisa borehole och avsaltningsanläggning - Kaseva Rock catchment - Kithini pipeline - Kyatune Primary School (också för barn med funktionsnedsättning) - Kilisa Primary School - Erik Primary School - Sallen Primary School - Mikrokreditgrupp som har investerat i växthus Jag redogör inte för enskildheter här eftersom den aktuella situationen beskrivs mycket detaljerat i veckobreven. Däremot kan jag säga att det fanns personal på plats på alla ställen jag besökte; rektorer och lärare i skolorna, arbetare och förmän på byggplasterna, och funktionärer vid vattenkioskerna. Jag träffade också representanter för de lokala kommittéer som SMPI etablerat vid varje projekt. Några av projekten återkomer jag till 15

17 längre fram. Det kan vara mera intressant med några reflexioner som bygger på samtal med Evans, Lauryn och William, vidare rektorer, personal vid vattenprojekten, tjänstemän inom Sub-County samt litteratur som jag plöjt igenom. Mutomo drabbades av en fyraårig torka som upphörde i fjol. Det var en enorm påfrestning. På den torkdrabbade landsbygden ledde det till utflyttning. Det är de unga och medelålders männen som flyttar. De drar till Mutomo stad, Kitui eller till Mombasa. Där finns det tillfälliga jobb samt billig sprit och barflickor. Det är tydligen ett vanligt fenomen (också när torkan inte är extrem) att männen gör så. De skaffar sig en ny hustru i staden och glömmer sin tidigare familj. Kvinnor och barn blir kvar för att streta mot elementen. En annan effekt av den långa torkan var att man har börjat döda babianer och äta dem. Sådant har aldrig förekomit tidigare. Men just nu är det grönt, och mycket vackert. Öster om staden är landskapet djärvt kuperat med iögonenfallande klippformationer. Vägarna är mycket dåliga. De är sneda genomkorsade av små raviner. Bilen tar sig fram långsamt. Västerut och söderut är det mera flackt och det går något snabbare att ta sig fram. På alla de här vägarna är en lätt motorcykel det smidigaste färdmedlet. Därav taxisystemet. Motorcyklar kör fram överallt med passagerare och last. Vi möter också många kvinnor som föser åsnor med vattendunkar. En åsna kan ta fyra dunkar av 20 kg vardera. Vi möter en pojke som driver en stor getflock (ca 50). De har varit nere vid en flod för att dricka. Jag frågar om pojken äger alla getter. Definitivt inte. Han är engagerad för att driva en stor flock som tillhör flera familjer. All getter är brännmärkta så ägaren kan känna igen sina djur. Mellan besöken är vi tillbaka i Mutomo. Jag slår mig ned i en ny restaurant för lunch. Det blev bönor och ris på Nameless II, priset var facilt KES. På vägen tillbaka noterade jag att alla de nätta högarna som sopats ihop på morgonen inte var bortförda. Och nu kom det vindpusar så skräpet flög ut igen och spred sig över gatorna. Torsdag eftermiddag gick färden västerut. Här är det inte längre kuperat. En enorm flack slätt breder ut sig men sikten begränsas av buskar, gräs ur vilka höga Baobab träd sticker upp. Mot sydväst kan man se Kilimanjaro när vädret är klart. Det var det inte nu, moln skockades och vi välsignades med en liten regnskur. Den var alltför kortvarig för att ha någon påverkan på växtligheten. Evans förklarade nu närmare hur Kambafolket blivit bofasta här. Ännu för mindre än ett sekel sedan var de huvudsakligen jägare och samlare. De hade inte fasta bostäder utan följde elefanternas spår och jagade dem. När det regnat ordentlig på en viss plats slog sig familjer ned där, sådde majs och annat och stannade tills de kunde skörda. Om regnen var lovande också nästa säsong kunde de stanna kvar. Men när torkan slog till flyttade de. Befolkningen var liten och området stort. 16

18 Efter självständigheten propagerade regeringen för att alla skulle ha fasta bostäder. Det ansågs primitivt att flytta omkring. Kenya skulle moderniseras. De klaner av Kambafolket som höll till kring Machakos och norra Kitui slog ned sina bopålar och blev jordbrukare på riktigt. Det fungerade eftersom dessa områden ligger relativt högt, får (ganska) regelbundna regn och jorden är bördig. Men det är inte fallet i södra Kitui där Mutomo ligger. Rent ekologiskt skulle ett halvnomadiskt liv fungera bäst här. Men moderniseringen innebar komplikationer. Regeringen avdelade mycket torra områden till nationalparker, satte upp stängsel och dit kunde lokalbefolkningen inte längre ha tillträde. I Mutomo och angränsande Sub Counties har myndigheternas politik gått ut på att tvinga fram fast bosättning på landsbygden och uppmuntra majsodling. Under självständigheten har hälsovården byggts ut och detta resulterat i mindre barnadödlighet. Alltså växer befolkningen mycket snabbt. Här skulle ett produktivt jordbruk behövas. Men de klimatiska/geografiska/agrara förutsättningarna finns inte för att bedriva ett permanent jordbruk som försörjer familjen och ger överskott. Det här blev uppenbart för mig ju längre ut i bushen vi körde. Terrängen på båda sidor om vägen fram till till Erik s School var kantad av törnsnår och buskar. Här går det inte att odla spannmål, och ska du odla grönsaker så måste du ha en vattenkälla. Någon sådan finns inte. Det är en av anledningarna till att SMPI har arbetat för att dra fram en pipeline till Erik s School (den ska förlängas ytterligare fem kilometer). Skolans rektor tog med oss till en familj som hade sju barn i skolan. En typisk familj på den fattigaste delen av inkomstskalan. Vi blev väl mottagna men förhållandena var bedrövliga. Familjen har två getter, fem höns och ett dussin småkycklingar. På en liten torr shamba hade de skördat 20 kg majs och 50 kg green gram (kikärter). Det räcker ingenstans. För övrigt plockade de bär från Baobab träd, blötlade och kokade dem. Hur klarar ni er? frågade vi. Det blev genant. Saken är hel enkelt att de inte klarar sig. Hustrun nämnde att de ibland tar jobb, alltså sliter hos någon granne för att få mat. Barnen går till skolan utan frukost. De får ingen mat i skolan heller så de somnar efter några lektioner. När de kommer hem får de en vattnig gröt. Studier under kvällstid är inte att tänka på för det finns inga lampor i hushållet. Rektorn berättade att donatorn Erik under några år finansierat skolluncher. Det var populärt och hjälpte upp inlärningssituationen (betygen förbättrades). Nu har finansiering upphört och rektorn märker att studieresultaten försämras, om det finns ett direkt samband ville hon inte säga. Men i detta mörker finns ljus. Äldsta sonen har avbrutit skolarbetet, flyttat till Mutomo stad och jobbar där som hemhjälp. Han har förtjänat ihop till en egen säng och en oljelampa. Den näst äldste sonen har fått ganska goda betyg och han har lyckats installera en musikanläggning vid sin sovplats. Rektorn säger att det finns många begåvade elever 17

19 i Erik s School. De bästa får hjälp med stipendier och flyttar till sekundärskolor i Mutomo stad eller andra städer. Jag fick tanken att den innovative sonen snart skulle försvinna. Det ligger inget osolidariskt i det. De intelligenta och energiska söker sig till ställen där det finns förutsättningar att göra karriär. Det finns det inte i de torra landsbygdsområdena runt Mutomo stad. Utarmningen permanentas. I bästa fall skickar de som lyckats kliva ur fattigdomen hem pengar till föräldrarna. Fredag 22 april Vi besökte en organisation som fått mikrokrediter. Denna CBO består av 13 mikrokreditgrupper med ett genomsnittligt medlemsantal av 15. Krediten de fick från SMPI gällde 300,000 KES för att skaffa ett växthus (de fick inte pengarna i handen utan SMI köpte och lät uppföra växthuset). Under december februari sålde de tomater och vinsten blev 29,000 KES. Denna summa användes för att ansluta växthuset till den närbelägna vattenledningen. De får tre tomatskördar per år. Avsättningen är inget problem och vinsten från den tredje skörden skall delas ut till medlemmarna samtidigt som de betalar tillbaka på lånet. Vi blev högtidligen välkomnade av ordföranden en äldre man i cowboyhatt - och sex kvinnor som representerade några av mikrokreditgrupperna. De var synnerligen glada och hälsade till hela Mutomoprojektets styrelse i Sverige. Som avslutning uppförde de en krigsdans. Mycket färgstarkt. En av kvinnorna var dessutom ordförande i en förening av far/mormödrar som ser efter föräldralösa barn. Barnen bor kvar i föräldrahuset (det är fråga om lerhyddor) men får tillsyn och hjälp med mat av mormödrarna. Man anser det bättre att de stannar i hembyn än att de skickas till barnhus. På vägen hem besåg vi rörledningar, vattentankar och försäljningskiosker. Allt verkade fungera. Vid kioskerna fanns personal (kvinnor) som ansvarade för försäljningen. Köparen är vanligtvis en kvinna som kommer med en eller två åsnor (som då lastar max. 160 liter). I afrikanska sammanhang beräknar man att minibehovet av hushållsvatten är 20 liter per dag (2liter att dricka, 5 liter för matlagning, 5 liter för tvätt, 5 för personlig hygien och resten går till spill). Om hushållet har åtta medlemar så går allt åt. Priset är 3 KES för 20 liter. Vid ett tappställe såg vi en lastbil med enorm vattentank. Jag frågade Evans vilket storhushåll det här var. Nej, det var en byggare som köpte vatten för ett husbygge i Mutomo också till priset av 3 KES/20 liter. Detta gjorde mig förbannad. Jag har varit med om ett liknande projekt i Etiopien. Det var öronmärkt för kvinnor och priset var lågt. Det som sen hände var att entreprenörer kom med lastbilar och gjorde slut på allt vatten. Ingen kom på tanken att ha differentierad prissättning. Jag predikade för Evans att SMPI måste utveckla sin policy så att inte hänsynslösa entreprenörer profiterar på våra vattenprojekt. Låt dem betala ett tio gånger högre pris! 18

20 Sallen School: Mycket välskött. Kompetent kvinnlig rektor som utstrålade energi. Samma problem som vid våra tidigare skolbesök; många elever kommer från så fattiga hushåll att de varken får frukost hemma eller lunchmat med sig till skolan. De äter på kvällen. Självklart blir inlärningssituationen hämmad av detta. Vi besökte också Flora Nzambuli, en fantastisk personlighet som fått det prestigefulla Climate Information Price från UK Climate Center för sina idéer om hur man maximera kommersiell produktion av kor, getter och höns, även under de svåra klimatförhållanden som råder i Mutomo. Mera information finns på Jag påpekade att de innovatörer i Mutomo jag kommit i kontakt med är kvinnor, likaså de starka ledarna. Detta fick mina kvinnliga guider att brista ut i både muntra och bistra omdöme om kenyanska män. De är lata och lättkränkta. De överger sina hem och familjer för minsta impuls. Också de som stannar kan vara borta flera dygn utan att lämna meddelande, komma hem asfulla, knacka på porten och säga släpp in mig, jag är husets herre, ställ fram mat på bordet. Hustrun kan kontra med var har du varit, du har varken pengar eller mat med dig när du återvänder. Vad ska barnen säga? Men mer än så blir det inte. Männen är förmodligen skamsna över sin oansvarighet, men de har ännu inte tagit itu med problematiken. Här skulle behövas mycket terapeutiskt arbete. Då utbrast Flora: Om Mutomos alla kvinnor en dag skulle packa ihop och åka iväg, så skulle hela distriktet kollapsa inom två veckor! Alla skrattade. Det här är nämligen sant. Fredag kväll bjöd jag personalen på middag på Acacia Shade. Det kom totalt femton personer av vilka fyra barn. Trevligt att Evans, Naomi och William tog med sina närmaste. Det blev en trevlig middag med mycket prat om allt mellan himmel och jord (inklusive Guds existens och Luthers betydelse för den kapitalistiska arbetsmoralen). Alla hälsade till hela den svenska styrelsen. Middagen avslutades på sedvanligt sätt med en bön där Guds välsignelse nedkallades över Mutomoprojektet och även över den kenyanske vice-presidenten (som kommer på besök till Mutomo lördag). Lördag 23 april Sen åkte jag till Nairobi via Kitui. Det är en dynamisk och expansiv stad och där stannade vi (Lauryn och jag) upp hos Mwendwa Yacintas revisionsbyrå. Vi fortsatte mot Nairobi. Gradvis blev det svalare och vattenpölar låg på vägen och i diken. Lauryn suckade. Tänk om något av detta vatten skulle falla över Mutomo i stället för att dränka Nairobi och göra bakgatorna oframkomliga. 19

21 Ansvarig utgivare och redaktör Sten Kvarfordh Projektledare Lilljeborgsvägen 8B Uppsala Tel: Mutomoprojektet PG BG