UTBILDNINGSPLAN FÖR SPECIALISERINGSTJÄNSTGÖRING ODONTOLOGISKA FAKULTETEN, MALMÖ HÖGSKOLA

Transkript

1 UTBILDNINGSPLAN FÖR SPECIALISERINGSTJÄNSTGÖRING ODONTOLOGISKA FAKULTETEN, MALMÖ HÖGSKOLA

2 Godkänd den 27 december 1998 av Vidareutbildningsnämnden och den 2 februari 1999 av Odontologiska fakultetsstyrelsen. Reviderad april 2000, maj 2006 samt december 2012.

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING BESKRIVNING AV ALLMÄN DEL GEMENSAM FÖR SAMTLIGA SPECIALITETER... 2 PROFILEN FÖR SPECIALISERINGSTJÄNSTGÖRING... 2 SYFTEN OCH MÅL... 2 Syften och mål på nationell nivå... 3 Syften och mål på regional nivå... 4 ALLMÄNT UPPLÄGG... 5 Godkännande av klinik för specialiseringstjänstgöring av socialstyrelsen... 5 Innehåll... 6 Omfattning... 6 Tillträde till specialiseringstjänstgöringen... 7 Utvärdering och kvalitetssäkring... 7 SPECIALISERINGSTJÄNSTGÖRINGENS UPPLÄGG GEMENSAM FÖR SAMTLIGA SPECIALITETER... 7 Klinisk tjänstgöring... 7 Teoretisk utbildning... 7 Pedagogisk träning... 8 Vetenskaplig utbildning... 8 Internationalisering... 8 Värdering, kvalitetssäkring och examination... 8 Slutprov/examen... 9 BESKRIVNING AV SPECIALITETERNA... 9 BETTFYSIOLOGI... 9 Beskrivning enligt SOSFS 1993: Regional utbildningsplan ENDODONTI Beskrivning enligt SOSFS 1993: Regional utbildningsplan ODONTOLOGISK RADIOLOGI Beskrivning enligt SOSFS 1993: Regional utbildningsplan ORAL KIRURGI Beskrivning enligt SOSFS 1993: Regional utbildningsplan ORAL PROTETIK Beskrivning enligt SOSFS 1993: Regional utbildningsplan ORTODONTI Beskrivning enligt SOSFS 1993: Regional utbildningsplan PARODONTOLOGI Beskrivning enligt SOSFS 1993: Regional utbildningsplan PEDODONTI Beskrivning enligt SOSFS 1993: Regional utbildningsplan

4 BESKRIVNING AV ALLMÄN DEL GEMENSAM FÖR SAMTLIGA SPECIALITETER PROFILEN FÖR SPECIALISERINGSTJÄNSTGÖRING Det viktigaste målet för tandvården är att främja god hälsa genom att på olika sätt verka för god oral hälsa. Förändringstakten är hög när det gäller kunskapsmassan som belyser människors hälsa och sjukdom. Därför kommer det att finnas ökande behov av kompetens att värdera nytta och kostnad för nya metoder inom prevention, diagnostik och behandling inom framtidens hälso- och sjukvård. Komplexiteten i det odontologiskttekniska omhändertagandet kommer att öka och patienter kommer att ha ökade krav på individuellt omhändertagande. Samhällsstrukturen, miljön, vårdsystemen och levnadsvanor har inflytande över hälsa och sjukdom. Befolkningens förändrade demografiska betingelser kommer att påverka hälso- och sjukvårdens utformning. Dessa förändringar i samhället och därigenom inom vården är inte bara kvantitativa, utan framför allt kvalitativa. Det kommer därför att vara en självklar uppgift för specialisttandläkaren att tillämpa ny kunskap på olika sätt inte minst genom att stödja och stimulera utvecklingen inom hälso- och sjukvården på både individuell och organisatorisk nivå. För detta krävs ledarskap och förmåga att initiera utvecklingsprocesser. Odontologiska fakulteten i Malmö har sedan 1990 gjort en kraftfull satsning på att utveckla utbildningen för kraven i ett lärande samhälle. Fakulteten har en internationellt sett framstående forskning som spänner över ett brett fält. Det finns således rika möjligheter att delta i olika forskningsprojekt. Mot denna bakgrund kommer profilen för specialiseringstjänstgöringen på Tandvårdshögskolan i samarbete med de samverkande landstingen i Blekinge, Halland, Kalmar, Kronoberg och Region Skåne att bygga på en utbildningsmodell som syftar till professionell kompetens där förutom klinisk kompetens också vetenskaplig skolning, lärande och internationalisering lyfts fram som betydelsefulla komponenter. Vikt läggs också vid folkhälsovetenskap som berör befolkningens hälsa, människors livsvillkor, livsstil och de samhällsförhållanden de lever under. I detta ingår användningen av bibliografiska databaser och datorer som beslutsstöd. Den vetenskapliga kompetensen utvecklas genom självständigt arbete i forskningsprojekt, där möjligheten att fortsätta till fortsatt forskarutbildning ska framstå som angelägen. Den samhälls- och beteendevetenskapliga delen av utbildningen är en hörnsten, som ska underlätta den framtida specialisttandläkarens möjligheter till nytänkande och handlingsberedskap i ett föränderligt samhälle och vikten av ett gott ledarskap betonas. 2

5 SYFTEN OCH MÅL Specialiseringstjänstgöringen tar sin utgångspunkt i den målbeskrivning som presenteras i Socialstyrelsens författningssamling (SOSFS 1993:4). I denna som ligger till grund för den regionala planen för specialiseringstjänstgöringen, anges syften, övergripande mål, huvudsakligt innehåll och uppläggning för den specialiseringstjänstgöring som bedrivs i Sverige. Delar av den centrala utbildningsplanens intentioner kan dock bättre tillgodoses om också syften, mål, innehåll och uppläggning anges i form av en regional utbildningsplan. Regionala syften och mål kommer också att vara styrande för specialiseringstjänstgöringens och utbildningens innehåll och utformning. Syften och mål på nationell nivå Kunskaper och färdigheter gemensamma för de olika specialiteterna beskrivs i SOSFS 1993:4 som följer Tandläkare under specialiseringstjänstgöring ska ha tränat sin pedagogiska förmåga, eftersom en specialist ofta förväntas delta i undervisning och handledning inom sin specialitet vad gäller tandvårdspersonal, samt för att kunna bedriva hälsoupplysning. Pedagogisk utbildning och träning ska ingå i samtliga specialiseringstjänstgöringar. Specialiseringstjänstgöringen ska också leda fram till goda kunskaper i tandvårdsplanering, profylaktik, hälsoekonomi och epidemiologi. Tjänstgöringen ska även medföra träning i samverkan mellan specialist och allmäntandläkare. Förmågan att kritiskt granska metoder och tekniker inom specialiteten ska utvecklas under specialiseringstjänstgöringen. Detta innebär att grundläggande kunskaper i vetenskaplig metodik ska inhämtas, framför allt genom en kritisk granskning av litteratur som hänför sig till respektive ämnesområde. Det är därför värdefullt om tandläkaren under specialiseringstjänstgöringen själv utför eller deltar i ett vetenskapligt arbete som kan bidra till hans eller hennes vetenskapliga skolning. Vidare finns i SOSFS 1993:4 under avsnitt Målbeskrivningarnas syfte och uppbyggnad en beskrivning av kompetenskraven inom diagnostik och behandling i tandsjukvårdande verksamhet i tre nivåer Den första nivån (A) innebär krav att tandläkaren självständigt och rutinerat ska kunna handlägga eller utföra viss diagnostik och behandling. Den används för sådant som är vanligt förekommande inom specialiteten. Den andra nivån (B) avser mindre vanliga tillstånd och åtgärder där konsultation till mer erfaren specialist eller remittering till annan vårdenhet är ett normalt alternativ. Den tredje nivån (C) avser ovanliga tillstånd eller sådana som för utredning, diagnos och behandling kräver särskilt stora tekniska och personella resurser och där ställningstagandet ofta avser när och vart patienten ska remitteras. 3

6 Syften och mål på regional nivå Övergripande regionala syften med utbildningen och specialiseringstjänstgöringen är att ST-tandläkaren ska uppnå ett förhållningssätt till de krav som ställs från samhällets sida på hälso- och tandvården och med ledning av detta ha kompetens att formulera, genomföra och utvärdera såväl strategiska som kortsiktiga mål för utvecklingen av den verksamhet hon/han leder och medverkar i utveckla ST-tandläkarens medvetenhet om betydelsen av vetenskaplig stringens och träna förmågan att tänka kritiskt så att hon/han kan värdera nya diagnos- och behandlingsmetoder och bedöma den enskilda patientens och befolkningens behov av dessa utveckla en pedagogisk professionalitet, och därmed kunna känna säkerhet och fungera i rollen som kunskapsförmedlare inom vårdverksamhet främja ST-tandläkarens personliga utveckling och förbereda till utvecklingsarbete och forskning. Av dessa syften följer vissa mål för ST-tandläkarens kompetens. Begreppet kompetens omfattar i det följande kunskap, färdigheter, förståelse och förhållningssätt. För att vara behörig specialisttandläkare bör hon/han sålunda behärska principer och metoder för att identifiera och definiera oral hälsa för den enskilda individen och för samhället samt kunna leda och förmedla vård, som är inriktad på bibehållandet av hälsa och funktion inom det orofaciala området behärska diagnostiska och terapeutiska principer och metoder inom sin specialitet söka, bearbeta och tolka basvetenskaplig, epidemiologisk och klinisk information samt tillämpa denna i sin verksamhet värdera olika ekonomiska system för tandvård liksom principer för organisation och ledning inom vårdverksamhet initiera, genomföra och utvärdera kvalitetssäkring och kvalitetsutveckling inom tandvården, särskilt inom sin specialitet ta ställning i förekommande etiska frågor, exempelvis avseende nya metoder och material, omhändertagande av patienter i olika åldrar, med olika hälsotillstånd, med olika etnisk tillhörighet fungera som fullvärdig medlem i olika personalgrupper, som är engagerade i vårdutbildning och forskning leda olika personalgrupper engagerade i vård och utbildning, särskilt inom tandvården identifiera behov av kompetensutveckling och ha kompetens att utveckla och ansvara för olika personalgruppers utbildning och utveckling inom vården, särskilt utifrån sin specialitet ha kompetens att på ett pedagogiskt medvetet sätt, med fokus på personalgruppers behov och lärande, ansvara för utformning, genomförande och utveckling av en kurs samverka med omgivande samhälle och informera om sin verksamhet 4

7 belysa sin verksamhet i ett internationellt perspektiv tillämpa kunskap om förhållanden i andra länder och kulturer som är av betydelse för handläggningen av tandvård i Sverige och inom Europa tillämpa kunskap i jämställdhetsfrågor som är av betydelse för omhändertagande av patienter och för sin verksamhets utveckling ha kunskaper och insikt om migration och etnicitet, genus samt miljö, ett kritiskt förhållningssätt och förmåga att hantera värderingar inom dessa områden. ALLMÄNT UPPLÄGG Godkännande av klinik för specialiseringstjänstgöring av socialstyrelsen Specialiseringstjänstgöringen sker i samarbete mellan Odontologiska fakulteten vid Malmö högskola och de samverkande landstingen Blekinge, Halland, Kalmar, Kronoberg och Region Skåne. ST-tandläkarens kompetensutveckling sker genom en samordning av praktisk klinisk tillämpning och inhämtande av kunnande inom grundvetenskap och klinisk vetenskap i ett sammanhang. Detta sker på aktuell avdelning inom Odontologiska fakulteten i samarbete med specialistklinik(er) inom folktandvården och privattandvården i Södra landstingsregionen som är godkända av Socialstyrelsen som klinik för tandläkares specialiseringstjänstgöring. Godkända utbildningsplatser finns för samtliga åtta odontologiska specialiteter. Huvudhandledare utses av Tandvårdshögskolan. ST-tandläkaren ska erhålla den handledartid som anses nödvändig för att genomföra utbildningen. Inlärningens inriktning styrs av syften och mål beskrivna i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd och i den regionala utbildningsplanen. I den regionala utbildningsplanen presenteras en profilering för utbildningen, syften och mål, uppläggning och innehåll. För varje specialitet finns förutom den allmänna beskrivningen av utbildningsplanen fastställd av Socialstyrelsen, en regional utbildningsplan som beskriver syften och kompetensmål omfattande kunskap, förståelse, färdigheter och förhållningssätt för den aktuella specialiteten. Därutöver upprättas en individuell tjänstgörings - och utbildningsplan för varje STtandläkare, där hänsyn tas till ST-tandläkarens aktuella kompetens då specialiseringstjänstgöringen påbörjas. Den individuella tjänstgörings- och utbildningsplanen granskas och tillstyrks av Odontologiska fakultetens vidareutbildningsnämnd. Tjänstgöringen syftar till att ge ST-tandläkaren kompetens att lösa odontologiska problem, det vill säga att göra bedömningar, fatta beslut och genomföra beslut. För att uppnå kompetenskraven beskrivna i syften och mål kommer olika färdighetsmoment att tränas på olika ansvarsnivåer. Tjänstgöringen utformas så att det ges möjlighet till att kontinuerligt värdera information och egna resultat samt att se alternativa handlingsmönster. Forskningsmässiga inslag med träning i vetenskapliga metoder och arbetssätt är genomgående så att ST-tandläkaren kan tillägna sig ett kritiskt förhållningssätt i sin framtida verksamhet. Eftersom tjänstgöringen ska förbereda för föränderliga förhållanden inom vården och i samhället är det viktigt att ST-tandläkaren uppnår en kompetens som omfattar handlings- 5

8 beredskap. En viktig princip härvidlag är att utveckla förmågan till livslångt och självstyrt lärande. En sådan kompetens innebär att ST-tandläkaren ska kunna identifiera sitt inlärningsbehov, kritiskt välja, värdera och använda olika informationskällor. För att förbereda för rollen som specialist, arbetsledare och organisatör ingår träning i att informera, undervisa och handleda patienter, medarbetare och kollegor utifrån vars och ens behov som en viktig del i tjänstgöringen. Ett aktivt arbete bedrivs för att internationalisera ST-tjänstgöringen och dessa strävanden tar sig olika uttryck, delvis beroende på den aktuella specialitetens profil. Samarbete med särskilt utvalda utländska institutioner sker i form av unilaterala eller bilaterala utbyten. ST-tandläkaren har vid institutioner utomlands möjlighet att studera tillstånd som är ovanliga inom svensk sjuk- och tandvård och ta del av den utveckling som sker inom vårdområdet i fram för allt Europa. Innehåll Den allmänna delen av specialiseringstjänstgöringen innehåller tema som ska leda till en generell kompetens. Dessa teman förmedlas i form av sammanhängande kurser med kunskapsprov, och/eller som strimmor genom hela utbildningen. Dessa är biomedicin vetenskapligt förhållningssätt och vetenskaplig metodik samhällsvetenskap/samhällsodontolog innefattande hälsoekonomi och epidemiologisk metodik beteendevetenskap Utöver detta genomförs sidoutbildningskurser, gemensamma för ST-tandläkare i samtliga specialiteter. Dessa är odontologisk radiologi bettfysiologi kurs i handledarskap. Att utvecklas som handledare 5p. Omfattning Enligt SOSFS 1993:4 ska vidareutbildningen till specialist omfatta minst 3 år, kirurgi dock 4 år, och fullgöras på en heltidstjänst med en genomsnittlig arbetstid av 40 timmar per vecka. Deltidstjänstgöring kompenseras med förlängd tjänstgöring motsvarande beviljad deltid så att den sammanlagda tiden kommer att motsvara minst tre år. Antalet patientfall som ska dokumenteras styrs av respektive handledare och specialitet. 6

9 Tillträde till specialiseringstjänstgöringen Anges i SOSFS 1993:4 och enligt den meritvärdering som har tagits fram av Sveriges kommuner och landsting via NSATS-gruppen, för tillsättning av nationella ST-tjänster, och kräver minst två års allmäntjänstgöring. Utvärdering och kvalitetssäkring Enligt SOSFS 1993:4 ansvarar handledaren för att de beskrivna utbildningsmålen uppnås. Det åligger handledarna att i samarbete med ST tandläkaren, genomföra detta genom fortlöpande utvärderingar och utvecklingssamtal under specialiseringstjänstgöringen. Som stöd för dessa moment finns dokumenten Checklista specialiseringstjänstgöring samt den individuella utbildningsplanen. Dokumentation av erfarenhet genom tjänstgöringsintyg, kursintyg, i förekommande fall kopior av behandlingsberättelser etc. eftersträvas. Vidare enligt SOSFS 1993:4 ska ansvarig handledare organisera ett slutprov och utfärda intyg om att kraven i fastställd målbeskrivning uppnåtts. Vid slutprovet, som kan vara muntligt eller skriftligt, ska en handledare från annan, för specialiseringstjänstgöring godkänd klinik inom specialiteten medverka. Intyget som därefter utfärdas ska innehålla uppgifter om vem som genomgått utbildning, vid vilka kliniker utbildningen skett och hur måluppfyllelsen utvärderats. Intyget ska undertecknas av huvudhandledare, ansvarig klinisk handledare samt handledare från annan klinik, som biträtt vid slutprovet. Kliniktillhörighet för samtliga handledare beskrivs i intyget. SPECIALISERINGSTJÄNSTGÖRINGENS UPPLÄGG GEMENSAM FÖR SAMTLIGA SPECIALITETER Klinisk tjänstgöring ST-tandläkaren arbetar under handledning med egna patienter timmar i veckan. Patienterna ska vara representativa för specialistvård och vara utvalda så att de ger STtandläkaren möjlighet att successivt utveckla den kliniska kompetensen. En begränsad del av denna tid kan för att tillgodose kravet på pedagogisk utbildning bestå i handledning av tandläkarstuderande. Övrig tid ska ägnas åt kompletterande utbildning. Både Odontologiska fakulteten och Folktandvårdens specialistklinik i Malmö ligger nära Skånes Universitetssjukhus, Malmö (SUS). Detta ger goda förutsättningar för ett nära samarbete med allmän medicin och samtliga odontologiska och medicinska specialiteter. STtandläkaren ska kontinuerligt träna att samarbeta med olika vårdgivare. Teoretisk utbildning Handledd teoretisk utbildning schemaläggs under tiden februari-maj, september-december. Regelbundna ämnesrelaterade seminarier ges tillsammans med handledarna. ST- 7

10 studerande deltar obligatoriskt i de ämnesintegrerade seminarierna som ges för samtliga ST-tandläkare. Under det första året ingår framför allt litteraturstudier som också knyts till den teoretiska utbildningen i angränsande ämnesområden. Från och med andra året planeras mer självständigt arbete då ST-tandläkaren ska redovisa sina inhämtade kunskaper muntligt och skriftligen. Utbildningen bedrivs enligt principen för problembaserat lärande där diskussioner förs med handledare hur kompetenserna ska uppnås men ansvaret för själva lärande processen åligger ST-tandläkaren. I detta ligger att ST-tandläkaren som bas genom utbildning inom pedagogik uppnår kunskap och förståelse för lärandeprocessen och olika syn på kunskap. Pedagogisk träning Som ett led i den pedagogiska träningen ska ST-tandläkaren i begränsad omfattning delta i handledningen av tandläkarstuderande samt förbereda och genomföra demonstrationer och föreläsningar med hjälp av olika pedagogiska hjälpmedel. Vidare ska ST-tandläkaren genomgå pedagogiska kurser, som kontinuerligt ges för Odontologiska fakultetens personal. Vetenskaplig utbildning Den vetenskapliga utbildningen syftar till att förbereda ST-tandläkare för att bedriva forsknings- och utvecklingsarbete inom sitt ämnesområde och i samverkan. Bland kurserna, som samtliga ST-tandläkare deltar i, finns utbildning i såväl Vetenskapligt förhållningssätt som Epidemiologi. Vid de regelbundet återkommande litteraturseminarierna tränas förmågan till kritiskt och analytiskt tänkande. I diskussion mellan ST-tandläkare och handledare ska tidigt i utbildningen ett vetenskapligt projekt planeras med målet att detta ska presenteras vid en vetenskaplig kongress och optimalt även som en publikation i en refereegranskad internationell tidskrift. Internationalisering Internationaliseringen av ST-tjänstgöringen kommer att kunna genomföras på olika sätt t ex deltagande i internationella kongresser, besök av tandläkare från andra länder, och vistelse en tid vid klinik/fakultet i annat land. Målet med en tjänstgöring vid specialistklinik i annat land kan vara att tillägna sig någon diagnostisk eller terapeutisk metod som inte tillämpas vid den egna kliniken och/eller att få insikt i specialistvård och dess förutsättningar i landet ifråga. Projektarbete gemensamt för ST-tandläkaren och en tandläkare under motsvarande utbildning på utländsk klink kan också utgöra ett värdefullt bidrag till internationaliseringen. Värdering, kvalitetssäkring och examination Vid specialisttjänstgöringens början upprättas en arbetsplan. Här fastställs tidpunkt för utvecklingssamtal mellan handledare och ST-tandläkare för att 1/ggr år kunna utvärdera och diskutera måluppfyllelse. En viktig del utgörs av ST-tandläkarens självutvärdering. Målrelaterade prov kan bli aktuella. Måluppfyllelsen bedöms för tre huvudområden: Kunskaper, färdigheter och förhållningssätt. ST-tandläkaren ska dokumentera innehållet i 8

11 sin kliniska tjänstgöring på sedvanligt sätt. Antalet patientfall som ska dokumenteras bestäms av handledaren. Slutprov/examen Specialisttjänstgöringen kommer i enlighet med SOSFS 1993:4 avslutas med slutprov i allmänhet utformat som en examinationsdag omfattande självvärdering, diskussion baserad på några av de ca 30 egna behandlade fallen och en muntlig presentation i seminarie- eller föreläsningsform. Vid slutexamination ska en handledare från annan, för specialiseringstjänstgöring godkänd klinik medverka. BESKRIVNING AV SPECIALITETERNA BETTFYSIOLOGI Beskrivning enligt SOSFS 1993:4 I. Avgränsning och allmän målsättning Specialiteten bettfysiologi omfattar diagnostik och behandling av funktionsstörningar inom käksystemet med symtom som rörelseinskränkning och smärttillstånd från käkområdet och angränsande organsystem. Särskild uppmärksamhet riktas mot sambandet mellan allmänsjukdomar och funktionsstörningar inom käksystemet. Specialistutbildning i bettfysiologi ska leda fram till särskilt stora kunskaper i diagnostik av käkfunktionella avvikelser och av smärta i tuggsystemet, och till särskilda färdigheter för behandling av dessa tillstånd. Utöver detta ska specialistutbildningen leda fram till nödvändiga kunskaper i odontologisk radiologi, oral kirurgi, oral protetik, ortodonti, neurologi, psykologi, psykiatri, reumatologi och öron-, näs- och halssjukdomar. II. Diagnostik och behandling i tandsjukvårdande verksamhet A. Självständigt och rutinerat kunna utföra diagnostik av funktionsstörningar och smärttillstånd i käksystemet, inklusive klinisk funktionell undersökning av käksystemet och angränsande strukturer vid odontologisk utredning av huvudvärkspatienter och patienter med ansiktssmärta odontologisk utredning av patienter med allmänsjukdomar som kan engagera käksystemet speciellt reumatologiska sjukdomar och vissa neurologiska störningar som kan manifestera sig i käksystemet funktionskorrigerande, bettstabiliserande och smärtlindrande behandling B. Ha god kännedom om och viss erfarenhet av 9

12 diagnostik av patologiska tillstånd i munhålan inkluderande munslemhinna, käkben och spottkörtlar diagnostik av patologiska tillstånd i närliggande organsystem inkluderande hörselorgan, bihålor och svalg diagnostik och behandling av vissa patologiska tillstånd i nack- och skuldermuskulatur inklusive sjukgymnastiska behandlingsmetoder käkleds- och käkanomalikirugiska ingrepp olika anestesi- och smärtlindringsformer psykiska störningars projektioner i käksystemet kranialnervsfunktioner med direkt effekt på käke och ansikte C. Ha teoretisk kännedom om eller ha närvarit vid handläggning/utförande av principerna för de vanligaste förekommande psykologiska och psykiatriska utrednings- och behandlingsmetoderna neurologisk utredning och behandling av olika smärttillstånd i huvud- och halsområdet smärtutredningar utanför huvud- och halsområdet otologisk utredning och behandling reumatologisk utredning och behandling III. Förebyggande verksamhet Specialisten ska tidigt kunna identifiera riskpatienter och med riktade åtgärder försöka förebygga käkfunktionella handikapp. Speciella målgrupper är patienter med allmänna led- eller muskelsjukdomar samt unga individer med funktionsrelaterade symtom i käksystemet. IV. Samverkan inom och utom tandvårdssystemet inklusive övrig hälso- och sjukvård m.m. Specialiteten har samverkan, förutom med specialister i oral kirurgi, oral protetik, odontologisk radiologi och ortodonti, också med läkare inom främst öron-, näs- och halssjukdomar, reumatologi, psykiatri och neurologi samt med sjukgymnaster och psykologer. Regional utbildningsplan Utöver syften och mål beskrivna i SOSFS 1993:4 samt syften och mål på regional nivå, citerade ovan, tillkommer att ST-tandläkaren efter genomgången tjänstgöring/utbildning ska ha kompetens att prognostisera behandlingar av orofaciala funktionsstörningar och smärta bedöma behovet av olika typer av bilddiagnostik i samband med diagnostik av orofaciala funktionsstörningar och smärta bearbeta och värdera anamnestisk och klinisk information av betydelse för ett effektivt och adekvat patientomhändertagande 10

13 förstå neuropatisk smärta värdera tekniska möjligheter och andra till buds stående hjälpmedel för att underlätta och förfina det kliniska omhändertagandet visa gott handlag och god teknisk skicklighet i det kliniska handhavandet av vårdsökande förstå kranialnervfunktioner med direkt effekt på käke och ansikte Vidare ska ST-tandläkaren ha god kännedom om och viss erfarenhet ska ha uppnåtts beträffande värdering av information i bild som erhållits vid bilddiagnostik i samband med diagnostik av smärttillstånd och funktionsstörningar inom käksystemet. Innehåll I den kliniska tjänstgöringen ingår förutom tjänstgöringen inom karaktärsämnet även tjänstgöring/auskultation i andra följande ämnesområden odontologisk radiologi oral protetik oral kirurgi/oral medicin smärtklinik/neurologi Denna tjänstgöring utformas individuellt utifrån ST-tandläkarens förkunskaper och beskrivs i den individuella studieplanen. Därutöver ska ST-tandläkaren ha genomgått vidareutbildning i odontologiska och medicinska ämnen av betydelse för bedrivandet av specialistverksamhet. Denna del planeras också individuellt för respektive ST-tandläkare och innefattar ämnesområde såsom psykologi/psykiatri endodonti reumatologi öron-näsa-hals ENDODONTI Beskrivning enligt SOSFS 1993:4 I. Avgränsning och allmän målsättning Specialiteten endodonti omfattar diagnostik, behandling och förebyggande av sjukdomsprocesser i tandpulpan och därav betingade förändringar i de periradikulära vävnaderna, utgående från tandens rotkanalsystem. Specialistutbildning i endodonti ska leda fram till särskilt stora kunskaper och färdigheter i diagnostik av endodontiska och periapikala patologiska processer och i behandling av inflammatoriska och infektiösa tillstånd i tandpulpa och periradikulära vävnader. Utöver detta ska specialistutbildningen leda fram till nödvändiga kunskaper i bettfysiologi, odontologisk radiologi, oral kirurgi, oral mikrobiologi, oral protetik, parodontologi, neurologi, psykiatri och toxikologi. 11

14 II. Diagnostik och behandling i tandsjukvårdande verksamhet A. Självständigt och rutinerat kunna utföra diagnostik, orto- och retrograd endodontisk behandling och prognosbedömning av särskilt komplicerade fall av inflammatoriska/infektiösa tillstånd i tandpulpan och periradikulär vävnad endodontisk behandling och prognosbedömning av tänder där behandlingen medför särskilda tekniska svårigheter infektionsutredning och endodontisk behandling av patienter med nedsatt infektionsförsvar utredning av patienter med oklara dentala infektionstillstånd och av tillstånd med svårdiagnostiserade, tandrelaterade smärtor B. Ha god kännedom om och viss erfarenhet av: endodontisk behandling av primära tänder akut omhändertagande av traumaskadade tänder protetisk rekonstruktion av rotfyllda tänder bettfysiologisk diagnostik och behandling parodontal diagnostik och behandling neurologisk bedömning av ansiktssmärta psykologisk bedömning av ansiktssmärta diagnostik och behandling av endodontiskt betingad sinuit C. Ha teoretisk kännedom om eller ha närvarat vid handläggning/utförande av: dentala implantat alternativa möjligheter till smärtlindring internmedicinska tillstånd av betydelse för oral sjukdom toxikologi III. Förebyggande verksamhet Specialisten ska dra upp riktlinjer för såväl förebyggande som behandling av endodontiska sjukdomar. Specialisten ska också medverka i utvärderingen av vårdinsatserna. IV. Samverkan inom och utom tandvårdsystemet inklusive övrig hälso- och sjukvård m.m. Kontaktytorna mot andra specialiteter, odontologiska såväl som medicinska, ska vara breda. Vad beträffar de senare specialiteterna är internmedicin, neurologi och öron-näsahals av särskilt intresse för den endodontiska verksamheten. Regional utbildningsplan Mål Utöver syften och mål beskrivna i SOSFS 1993:4 samt syften och mål på regional nivå, citerade ovan, tillkommer att ST-tandläkaren efter genomgången tjänstgöring/utbildning ska ha kompetens att 12

15 värdera diagnostiska metoder, avsedda för diagnostik av pulpal och periapikal sjukdom värdera endodontisk vårdkvalitet på den egna kliniken och i allmäntandvården ge stöd och utbildning i endodontiska frågor i allmäntandvården verka för en hög endodontisk vårdkvalitet inom tandvården Innehåll I den kliniska tjänstgöringen ingår förutom tjänstgöring inom karaktärsämnet även tjänstgöring/auskultation i andra ämnen såsom parodontologi bettfysiologi oral kirurgi odontologisk radiologi oral mikrobiologi Denna tjänstgöring utformas individuellt utifrån ST-tandläkarens förkunskaper och beskrivs i den individuella studieplanen. Därutöver ska ST-tandläkaren ha genomgått vidareutbildning i odontologiska och medicinska ämnen av betydelse för bedrivandet av specialistverksamhet. Denna del planeras också individuellt för respektive ST-tandläkare och innefattar ämnesområde såsom oral patologi, klinisk farmakologi och öron- näs- och halssjukdomar eller neurologi. ODONTOLOGISK RADIOLOGI Beskrivning enligt SOSFS 1993:4 I. Avgränsning och allmän målsättning Specialiteten odontologisk radiologi omfattar kunskaper och färdigheter beträffande diagnostiskt utnyttjande av olika genomträngande strålning. Tyngdpunkten i specialiteten ligger på tolkning av erhållen radiologisk information avseende tänder, käkar, ansiktsskelett, munhåla, näsans bihålor, käkleder, spottkörtlar och svalg samt till dessa organ anslutande vävnader och funktioner. Diagnostiken omfattar patologiska processer, traumatiska och postoperativa tillstånd, samt övriga kraniofaciala avvikelser hos individer i alla åldrar. Specialistutbildningen i odontologisk radiologi ska leda fram till särskilda kunskaper och färdigheter i de undersökningsmetoder inom diagnostisk radiologi vilka har odontologiska tillämpningar, samt till kännedom om andra metoder. Dessutom behövs kunskap om biologiska, fysikaliska och tekniska grunder för olika metoder, om utrustning och olika bildgivningsprocesser. Utöver detta ska specialistutbildningen leda fram till nödvändig kunskap i bettfysiologi, oral kirurgi, oral patologi, medicinsk radiologi och öron-, näs- och halssjukdomar. 13

16 II. Diagnostik och behandling i tandsjukvårdande verksamhet A. Självständigt och rutinerat kunna utföra undersökning och diagnostik av sjukdomstillstånd och anatomiska avvikelser i tänder, käkar och ansiktsskelettet med hjälp av alla tillämpliga radiologiska tekniker undersökning och diagnostik av sjukdomstillstånd i spottkörtlar och annan mjukvävnad samt käkleder och bihålor kefalometriska undersökningar och analyser B. Ha god kännedom om och viss erfarenhet av förefintliga radiologiska metoder för undersökning och diagnostik av munnens, käkarnas, spottkörtlarnas och svalgets funktioner C. Ha teoretisk kännedom om eller ha närvarit vid handläggning/utförande av ultraljudsundersökning samt radiologisk undersökning av nevrokraniet och halsen III. Förebyggande verksamhet Specialisten ska med sina särskilda kunskaper kunna ge information och råd inom områdena strålskydd dosmätning värdering av strålrisker och diagnostiska metoder IV. Samverkan inom och utom tandvårdssystemet inklusive övrig hälso- och sjukvård m.m. Specialisten i odontologisk radiologi har stora kontaktytor mot allmäntandvården och andra specialiteter inom odontologin, mot medicinsk radiologi samt mot andra medicinska specialiteter, särskilt öron-, näs- och halsspecialiteten men även onkologi och reumatologi. Specialisten ska kunna samverka med företrädare för dessa discipliner. Regional utbildningsplan Mål Utöver syften och mål beskrivna i SOSFS 1993:4 samt syften och mål på regional nivå, citerade ovan, tillkommer att ST-tandläkaren efter genomgången tjänstgöring/utbildning ska ha kompetens att självständigt och rutinerat genomföra undersökning med hjälp av datortomografi och magnetresonanstomografi för besvarande av odontologiska frågeställningar värdera olika befolkningsgruppers behov av olika typer av undersökningar tillämpa kostnad-nytta analys beträffande diagnostiska metoders användning för undersökning av tänder, käkar och ansiktsskelett 14

17 förmedla betydelsen av optimalt val av diagnostisk metod i förhållande till behandling och prognos till vårdpersonal presentera principer för värdering av diagnostiska metoders effektivitet ge råd om och utvärdera att diagnostiska metoder som genomförs med genomträngande strålning för odontologiska tillämpning utnyttjas effektivt initiera, genomföra och utvärdera kvalitetssäkring och kvalitetsutveckling beträffande diagnostisk apparatur och diagnostiska metoder i samarbete med andra specialisttandläkare, allmäntandläkare samt radiofysiker utföra planering av praktiskt strålskydd Dessutom ska ST-tandläkaren under sin utbildning utveckla sin kunskap om/erfarenhet av diagnostiskt radiologiska undersökningar av olika organ och vävnader, särskilt skelettet, i övriga kroppen beräkningar av stråldoser etiologi, förekomst, patogenes, diagnostik och behandling för olika tillstånd och sjukdomar i huvud- och halsområdet omhändertagandet av patienter med olika tillstånd och sjukdomar i huvud- och halsområdet Innehåll I den kliniska tjänstgöringen ingår förutom tjänstgöring inom karaktärsämnet även tjänstgöring/auskultation/kurs i andra ämnen såsom bettfysiologi oral kirurgi oral patologi öron-, näs- och halssjukdomar Denna tjänstgöring utformas individuellt utifrån ST-tandläkarens förkunskaper och beskrivs i den individuella studieplanen. Därutöver ska ST-tandläkaren ha genomgått vidareutbildning i odontologiska och medicinska ämnen av betydelse för bedrivandet av specialistverksamhet. Denna del planeras också individuellt för respektive ST-tandläkare och innefattar ämnesområde såsom bild- och funktionsdiagnostik (medicinsk radiologi). Denna tjänstgöring ges i slutet av utbildningen. ORAL KIRURGI Beskrivning enligt SOSFS 1993:4 I. Avgränsning och allmän målsättning Specialiteten oral kirurgi omfattar kunskaper och färdigheter beträffande diagnostik och behandling av sjukdomar, skador och defekter i käkar och munhåla samt omgivande vävnader. Behandlingsmetoderna är företrädesvis kirurgiska, men även medikamentell 15

18 eller annan behandling kan ingå. Specialistutbildning i oral kirurgi ska leda fram till allmänt vida kunskaper i diagnostik av olika sjukdomstillstånd eller anomalier i käkar, munhåla och angränsande ansiktsregioner, samt till särskilda kunskaper och färdigheter i kirurgiska behandlingsmetoder för sådana tillstånd. Specialist i oral kirurgi ska ha tillägnat sig särskilda kunskaper i grundläggande kirurgisk teknik förebyggande och behandling av allmänna komplikationer vid kirurgiska ingrepp olika former för anestesi och smärtlindring chock och vätskebehandling Utöver detta ska specialistutbildningen leda fram till nödvändiga kunskaper i bettfysiologi, odontologisk radiologi, oral mikrobiologi, oral patologi, oral protetik, ortodonti, internmedicin och akutmedicin, öron-, näs- och halssjukdomar och plastikkirurgi. II. Diagnostik och behandling i tandsjukvårdande verksamhet A. Självständigt och rutinerat utföra diagnostik respektive behandling av: akuta och kroniska infektioner i käk- och ansiktsregionen retinerade tänder cystor och cystaliknande tillstånd i käk- och ansiktsregionen traumaskador i käk- och ansiktsregionen dentofaciala deformiteter benigna tumörer eller tumörliknande tillstånd i käk- och ansiktsregionen smärttillstånd i käk- och ansiktsregionen patologiska tillstånd i käkleden förändringar i munhålan, käkar och omgivande vävnader som är tecken på allmänsjukdom slemhinnesjukdomar i munhålan kirurgiska behandlingsmoment vid ersättning av tandförluster med implantat kirurgiska behandlingsmoment vid rekonstruktion i käk- och ansiktsskelett B. Ha god kännedom om och viss erfarenhet av: diagnos, bedömning och behandling av spottkörtelsjukdomar sjukdomar i näsans bihålor diagnos, bedömning och behandling av läpp-, käk- och gomdefekter maligna tumörsjukdomar och andra maligna sjukdomar med manifestationer i munhålan och käkar IV. Samverkan inom och utom tandvårdsystemet inklusive övrig hälso- och sjukvård m.m. Specialisten i oral kirurgi ska ha kunskaper om och erfarenhet av samverkan med övrig verksamhet inom tand- och sjukvård. Detta gäller allmäntandvård, specialisttandvård 16

19 samt olika medicinska specialiteter särskilt öron-, näs- och halssjukdomar, plastikkirurgi och anestesiologi. Regional utbildningsplan Mål Utöver syften och mål beskrivna i SOSFS 1993:4 samt syften och mål på regional nivå citerade ovan, tillkommer att ST- tandläkaren efter genomgången tjänstgöring/utbildningen ska ha kompetens att ge information och utbildning av tand- och sjukvårdspersonal samverka med tandvårdsorganisationens administratörer, övriga specialister inom medicin och odontologi samt allmäntandläkare genomföra ett vetenskapligt arbete, som redovisas på kongress eller publiceras kunna handlägga patienter med medfödda respektive förvärvade koagulationsdefekter Innehåll I den kliniska tjänstgöringen ingår förutom tjänstgöring inom karaktärsämnet även tjänstgöring/auskultation i andra ämnen såsom anestesiologi med akutsjukvård och intensivvård medicin plastikkirurgi öron-, näs- och halssjukdomar ortodonti odontologisk radiologi klinisk bettfysiologi Denna tjänstgöring utformas individuellt utifrån ST-tandläkarens förkunskaper och beskrivs i den individuella studieplanen. Därutöver ska ST-tandläkaren ha genomgått vidareutbildning i odontologiska och medicinska ämnen av betydelse för bedrivandet av specialistverksamhet. Denna del planeras också individuellt för respektive ST-tandläkare och innefattar ämnesområden såsom farmakologi immunologi och mikrobiologi oral medicin oral patologi trauma skills course rekonstruktion i samband med implantologi traumatologi. käkledskirurgi 17

20 LKG (läpp-, käk-, gom-)-kirurgi ortognatkirurgi onkologi, rekonstruktioner ORAL PROTETIK Beskrivning enligt SOSFS 1993:4 I. Avgränsning och allmän målsättning Specialiteten oral protetik omfattar diagnostik och behandling av patienter med missbildningar eller vävnadsförluster i käkar och ansikte, där behandlingen innebär ersättning av saknad vävnad med proteser av olika slag, samt diagnostik och behandling av fall där rehabiliteringen av psykologiska och sociala skäl är särskilt komplicerad. Däri innefattas kliniska aspekter på de protetiska materialen och materialens inverkan på individen, käkarnas och munhålans förändringar till följd av tandförluster samt tuggfunktion, fonetik och estetik vid oralprotetiska rekonstruktioner. Specialistutbildning i oral protetik ska leda fram till särskilt stora kunskaper och färdigheter i samtliga förekommande protetiska behandlingsmetoder, samt till goda kunskaper i psykologiska reaktionsmönster i samband med oralprotetisk behandling. Utöver detta ska specialistutbildningen leda fram till nödvändiga kunskaper i bettfysiologi, endodonti, gerodontologi, odontologisk radiologi, odontologisk teknologi, oral kirurgi, ortodonti, parodontologi, geriatrik, psykologi, psykiatri och toxikologi. II. Diagnostik och behandling i tandsjukvårdande verksamhet A. Självständigt och rutinerat utföra fördjupad diagnostik av omfattande och mindre frekventa defekttillstånd och planering för protetisk behandling av sådana tillstånd samordning och ledning av sådan behandling när den utförs tillsammans med andra specialister eller allmäntandläkare handläggning av fonetiska, estetiska och psykologiska problem i samband med rehabilitering prognosering av protetisk behandling av olika defekttillstånd vid användande av olika material och metoder behandling med alla förekommande protetiska material och metoder, inklusive olika implantatsystem B. Ha god kännedom om och viss erfarenhet av motivation och instruktion i diet- och kostförhållanden av särskild betydelse för oralprotetisk behandling biverkningar av dentala material behandling med extraorala proteser 18

21 C. Ha teoretisk kännedom om eller ha närvarit vid handläggning/utförande av: tillgängliga metoder för transplantation och vävnadsregeneration av betydelse för oralprotetisk rehabilitering kirurgiska behandlingsmoment vid behandling med implantat III. Förebyggande verksamhet Specialisten ska självständigt utforma behandlingsprogram för särskilda patientkategorier, tillexempel muntorra patienter, där prognosen generellt är påverkad. Specialisten ska också medverka i utvärdering av vårdinsatser. IV. Samverkan inom och utom tandvårdsystemet inklusive övrig hälso-och sjukvård m.m. Specialisten ska fungera som konsult, samordnare och utvärderare av oralprotetisk rehabilitering som utförs av olika odontologiska terapeuter samt medverka vid planering och utvärdering. Interdisciplinärt samarbete med medicinska specialiteter, framförallt allmänläkare, öron-, näs- och halsläkare, foniatriker, logopeder, plastikkirurger, hudläkare, onkologer och geriatriker förekommer i varierande utsträckning. Regional utbildningsplan Mål Utöver syften och mål beskrivna i SOSFS 1993:4 samt syften och mål på regional nivå, citerade ovan, tillkommer att ST-tandläkaren efter genomgången tjänstgöring/utbildning ska ha kompetens att självständigt och rutinerat kunna rehabilitera patienter i behov av rehabilitering efter förlust av orala funktioner såsom exempelvis social, estetisk, mastikatorisk eller fonetisk funktion. Detta omhändertagande av patienter med funktionsförluster ska innefatta rahabiliteringar med samtliga gängse protetiska rehabiliteringsmetoder - såväl total och partiell plattprotetik som tand- och implantatretinerad fast protetik. Innehåll I den kliniska tjänstgöringen ingår förutom tjänstgöring inom karaktärsämnet även tjänstgöring/auskultation alternativt s.k. diplomutbildning i andra ämnen såsom (OBS! nedan angivna ämnesområden angivna enbart som exempel) bettfysiologi odontologisk radiologi odontologisk teknologi parodontologi endodonti oral kirurgi (exempelvis implantationskirurgi) Denna utbildning/tjänstgöring utformas individuellt utifrån ST-tandläkarens förkunskaper och beskrivs i detalj den individuella studieplanen. Därutöver ska ST-tandläkaren ha 19

22 genomgått vidareutbildning i odontologiska och medicinska ämnen av betydelse för bedrivande av specialistverksamhet inom oral protetik, också bedömt utifrån redovisade förkunskaper Denna del planeras liksom övrig utbildning/tjänstgöring individuellt för respektive ST-tandläkare och kan innefattar ämnesområden såsom exempelvis kariologi immunologi klinisk farmakologi intern medicin näringslära öron-, näs- och halssjukdomar (yrkes)dermatologi toxikologi samhällsodontologi ORTODONTI Beskrivning enligt SOSFS 1993:4 I. Avgränsning och allmän målsättning Specialiteten ortodonti är den del av odontologin som omfattar ansiktets, käkarnas och bettets normala och anormala utveckling och växt. Ämnet omfattar diagnostik, behandling och förebyggande av medfödda eller förvärvade bett- och tandställningsfel baserat på kunskaper om orsaker till avvikelserna och deras konsekvenser för individens orala och allmänna välbefinnande. Specialistutbildningen i ortodonti ska leda till de särskilda kunskaper och färdigheter som behövs för att självständigt kunna ansvara för och utföra all ortodontisk diagnostik och behandling på barn och vuxna. I ämnesområdet ingår diagnostik av medfödda eller förvärvade avvikelser av ansiktets och käkarnas normala växt liksom störningar i bettets utveckling samt att självständigt fatta beslut om behandlingsmål, behandlingsplanering och att göra prognosbedömningar. Utöver detta ska specialistutbildningen leda fram till nödvändiga kunskaper i bettfysiologi, odontologisk radiologi, oral kirurgi, oral protetik, parodontologi, pedodonti, foniatrik, genetik, pediatrik, plastikkirurgi, psykologi och öron-, näs och halssjukdomar. II. Diagnostik och behandling i tandsjukvårdande verksamhet A. Självständigt och rutinerat utföra diagnostik, behandlingsbehovsvärdering, prognosbedömning och behandling av förekommande typer av malocklusioner på barn och vuxna, diagnostik och ortodontisk behandling av barn med medfödda missbildningar i ansikte och käkar 20

23 erforderlig ortodonti vid bettrehabilitering av vuxna patienter planering av ortognat kirurgi pre- och postoperativ ortodontisk behandling i samband med ortognat kirurgi B. Ha god kännedom om och viss erfarenhet av behandling av kraniomandibulär dysfunktion bettrehabilitering oralmedicinsk diagnostik C. Ha teoretisk kännedom om eller ha närvarit vid handläggning/utförande av plastikkirurgisk behandling av barn med medfödda läpp-, käk- och gomdefekter maxillofacial kirurgi öron-näs-och halssjukdomar III. Förebyggande verksamhet Specialisten ska vara väl förtrogen med interceptiva åtgärder för att förebygga uppkomsten och hindra utvecklingen av olika bettavvikelser. IV. Samverkan inom och utom tandvårdssystemet inklusive övrig hälso- och sjukvård m.m. Specialisten ska dels ha kännedom om organisation och administration av specialistklinik i ortodonti, dels ha kunskaper om och erfarenhet av konsultationsverksamhet och samverkan med övrig verksamhet inom tandvården och med olika medicinska specialiteter. Regional utbildningsplan Mål Beträffande mål hänvisas till målen beskrivna i SOSFS 1993:4 som allmänna mål samt syften och mål på regional nivå, citerade ovan. Innehåll Specialistutbildningen i ortodonti ska leda till de särskilda kunskaper och färdigheter som behövs för att självständigt kunna ansvara för att utföra all ortodontisk diagnostik och behandling på barn och vuxna. Utöver detta ska specialistutbildning leda fram till nödvändiga kunskaper i bettfysiologi odontologisk radiologi oral kirurgi oral protetik parodontologi 21

24 pedodonti foniatrik genetik pediatrik plastikkirurgi psykologi öron-, näs- och halssjukdomar PARODONTOLOGI Beskrivning enligt SOSFS 1993:4 I. Avgränsning och allmän målsättning Specialiteten parodontologi omfattar fördjupade kunskaper avseende sjukdomar och defekter i de vävnader som utgör tandens fäste i käkarna. Ämnet omfattar också diagnostik, behandling och förebyggande av medfödda eller förvärvade defekter eller sjukdomar som kan påverka dessa vävnader. Specialistutbildningen i parodontologi ska leda fram till särskilda kunskaper och färdigheter i diagnostik och behandling av sjukdomar och defekter, med betoning på infektiösa och inflammatoriska processer i tandens stödjevävnader. Destruktiva processer i dessa vävnader kan ofta ha samband med andra sjukdomar vilket gör att specialiteten parodontologi har kunskapssamband med ett antal andra specialiteter, såväl odontologiska som medicinska. Utöver detta ska specialistutbildningen leda fram till nödvändiga kunskaper i bettfysiologi, endodonti, odontologisk radiologi, oral kirurgi, oral mikrobiologi, ortodonti, immunologi och internmedicin. II. Diagnostik och behandling i tandsjukvårdande verksamhet A. Självständigt och rutinerat kunna utföra undersökning, diagnostik, terapiplanering, behandling och prognosbedömning av alla såväl akuta som kroniska sjukdomar, sjukdomstillstånd och övriga förändringar i de parodontala vävnaderna. speciella parodontalkirurgiska ingrepp såsom mukogingival kirurgi, ingrepp för regeneration av parodontal vävnad respektive rekonstruktion av alveolarutskott m.m. kirurgiska behandlingsmoment vid ersättning av tandförluster med implantat B. Ha god kännedom och viss erfarenhet av röntgendiagnostik mikrobiologisk diagnostik kariologisk/endodontisk diagnostik och behandling bettfysiologisk diagnostik och behandling 22

25 oralmedicinsk diagnostik och behandling protetisk behandling med implantat diagnostik och behandling av slemhinnesjukdomar i munhålan C. Ha teoretisk kännedom om eller ha närvarit vid handläggning/utförande av öron-, näs- och halssjukdomar allmänmedicinska sjukdomar med oral påverkan ortodontisk behandling III. Förebyggande verksamhet Specialist i parodontologi ska kunna planera och utvärdera parodontitförebyggande vårdprogram för olika patienter. Särskilt viktigt är utvärderingen av olika vårdmodellers hälsoeffekter i relation till resursåtgång. IV. Samverkan inom och utom tandvårdssystemet inklusive övrig hälso- och sjukvård m.m. Samarbete och samordning krävs med tandvården i stort på flera plan. Speciellt avses den viktiga konsultfunktionen åt allmäntandläkare och åt övriga odontologiska specialiteter. Regional utbildningsplan Mål Beträffande mål hänvisas till målen beskrivna i SOSFS 1993:4 som allmänna mål samt syften och mål på regional nivå, citerade ovan. Innehåll I den kliniska tjänstgöringen ingår förutom tjänstgöring inom karaktärsämnet även tjänstgöring/ auskultation i andra ämnen såsom odontologisk radiologi oral protetik oral kirurgi och oral medicin Denna tjänstgöring utformas individuellt utifrån ST-tandläkarens förkunskaper och beskrivs i den individuella studieplanen. Därutöver ska ST-tandläkaren ha genomgått vidareutbildning i odontologiska och medicinska ämnen av betydelse för bedrivandet av specialistverksamhet. Denna del planeras också individuellt för respektive ST-tandläkare och innefattar ämnesområden såsom bettfysiologi endodonti internmedicin oral mikrobiologi ortodonti 23

26 öron-, näs- och halssjukdomar PEDODONTI Beskrivning enligt SOSFS 1993:4 I. Avgränsning och allmän målsättning Specialiteten pedodonti är tvärvetenskaplig. Specialiteten omfattar odontologiskt omhändertagande av barn och ungdomar med komplicerade tandolycksfallskador, grava tandutvecklingstörningar, och av barn och ungdomar med allvarliga somatiska sjukdomar, funktionshinder, uttalad tandvårdsrädsla och psykiska störningar. I specialiteten integreras fördjupade odontologiska kunskaper och färdigheter med medicinska, psykologiska, pedagogiska och sociala kunskaper om barn och ungdomar. Vidare är det karaktäristiskt för specialiteten att utnyttja och ta hänsyn till den växande individens psykiska och fysiska utveckling som en förutsättning för att patienter med komplicerade behandlingsbehov ska kunna få ett adekvat odontologiskt omhändertagande. Specialistutbildning i pedodonti ska leda till fördjupade kunskaper om barns utveckling, beteende och behov för att kunna förstå och ta hänsyn till hur barnets kroppsliga, känslomässiga, intellektuella och sociala utveckling påverkas av konstitution, sjukdomstillstånd och sociala faktorer. Utöver detta ska specialistutbildningen leda fram till nödvändiga kunskaper i bettfysiologi, odontologisk radiologi, oral kirurgi, ortodonti, parodontologi, barn- och ungdomshabilitering, barn- och ungdomspsykiatri, pediatrik och psykologi. II. Kompetenskrav inom diagnostik och behandling i tandsjukvårdande verksamhet A. Självständigt och rutinerat utföra: diagnostik, behandling, prognosbedömning samt behandling av komplikationer hos barn och ungdomar med komplicerade dentoalveolära traumata diagnostik, utredning och behandling av barn och ungdomar med grava störningar i tändernas eruption, mineralisation och antal bedömningar av beteendestörningar i tandvårdssituationen hos barn och ungdomar och deras psykologiska omhändertagande samt val av sederingsmetoder bedömning av anestesirisk samt genomförande av behandling med adekvat smärtkontrollmed användande av sedering och generell anestesi diagnostik, utredning och behandling av barn och ungdomar med hög kariesrisk och/eller hög kariesaktivitet bedömning av ortodontiskt behandlingsbehov och indikationer för barn och ungdomar odontologiskt omhändertagande av barn och ungdomar med somatiska och psykiska sjukdomar och funktionsnedsättningar 24