TISDAGEN DEN 22 APRIL 2008

Transkript

1 1 TISDAGEN DEN 22 APRIL 2008 ORDFÖRANDESKAP: PÖTTERING Talman 1. Öppnande av sammanträdet (Sammanträdet öppnades kl ) 2. Debatter om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt av demokratiska och rättsstatliga principer (tillkännagivande av ingivna resolutionsförslag): se protokollet 3. EIB:s årsredovisning 2006 (debatt) Talmannen. Nästa punkt är ett betänkande av Jean-Pierre Audy, för budgetkontrollutskottet, om Europeiska investeringsbankens årsrapport för 2006 (2007/2251(INI)) (A6-0079/2008). Jean-Pierre Audy, föredragande. (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, herr ordförande för Europeiska investeringsbanken, mina damer och herrar! Jag vill först och främst tacka er, herr Maystadt, för de utmärkta förbindelser som ni har byggt upp med parlamentsledamöterna i budgetkontrollutskottet, som har bidragit på ett betydelsefullt sätt till att möjliggöra utarbetandet av det betänkande som vi ska debattera nu. Jag vill tacka er personal, och framför allt vice ordförande Philippe de Fontaine Vive, som jag kunnat föra ett fullständigt öppet samarbete med på bankens huvudkontor i Luxemburg. Herr Maystadt, ni utför er uppgift med stor kompetens, entusiasm, beslutsamhet och mod, men också med klokhet och, vill jag tillägga, med stilfullhet. År 2008 firar EIB, som inrättades genom Romfördraget, femtioårsjubileum. Dess medlemmar är Europeiska unionens medlemsstater, och styrelsen utgörs av staternas finansministrar. Dess uppgift är att bidra till utvecklingen av den inre marknaden genom att använda kapitalmarknaderna och de egna tillgångarna. Den är ett gemenskapsinstrument, men de befogenheter som utövas är mellanstatliga. Det är bra att medborgarnas företrädare diskuterar dessa frågor vid en tidpunkt då medborgarna själva kräver resultat av Europeiska unionen. De gynnas ofta av EIB:s tjänster utan att vara medvetna om det. Jag vill först och främst gratulera banken till de åtgärder man vidtagit och till den ambitiösa verksamhets- och projektplanen. Jag välkomnar särskilt den förträffliga nya strategin för , som omfattar öppenhet, ökat mervärde och gradvis ökat risktagande, åtgärder till stöd för små och medelstora företag och lokala myndigheter, användning av nya finansiella instrument och fördjupat samarbete med Europeiska kommissionen. Bankens betydelsefulla roll i grannskapspolitiken bör också betonas, och i betänkandet krävs specifikt ytterligare utveckling av faciliteten för investering och partnerskap för Europa Medelhavsområdet, eller Femip, inom ramen för den europeiska medelhavspolitiken. Jag tror dock att det är dags för Europeiska unionen att gå ännu längre och bli snabbare och bättre i fråga om både kontroll och stöd i finansieringen av sina investeringar. Vad gäller kontrollmekanismer anser jag att det är dags att införa en verklig banktillsyn, och jag föreslår att EIB själv ska vända sig till Kommittén för europeiska banktillsynsmyndigheter i London för att be kommittén bedöma förutsättningarna för detta tillsynsuppdrag, och i synnerhet besluta vilket organ som skulle kunna ansvara för tillsynen, med tanke på att det tyvärr inte finns någon egentlig europeisk banktillsynsmyndighet. Vad gäller finansieringsstöd för Europeiska unionen i fråga om investeringar, där behovet har uppskattats till 600 miljarder euro bara för transeuropeiska transportnät, föreslår jag att Europeiska unionens roll övervägs i fråga om utvecklingen av vårt territorium. Den finansiering som anslås av medlemsstaterna och EU kan långt ifrån uppfylla dessa behov. Är det inte förståeligt, herr kommissionsledamot, att Europeiska unionen kan ha svårt att finna 3,4 miljarder euro för att finansiera ett så strategiskt projekt utifrån en industrimässig, vetenskaplig och militär synvinkel som Galileo under dessa omständigheter? Jag föreslår att kommissionen, med tanke på EIB:s kompetenta personal, dess objektivitet och bankens erfarenhet av finansiering av viktig infrastruktur, uppdrar åt EIB att utarbeta strategier för finansieringen av

2 investeringar, och då genom att beakta alla tänkbara alternativ: subventioner, inbetalning av medlemsstaternas tecknade andelar i EIB:s kapital, lån (däribland medlemsstaternas särskilda lån i enlighet med artikel 6 i EIB:s stadga), innovativa instrument som riskdelning, instrument för lånegarantier, finansieringslösningar anpassade till långsiktiga projekt som inte är lönsamma direkt enligt marknadsbaserade finansiella kriterier, införande av ett investeringsavsnitt i EU:s budget, finansiella konsortier mellan europeiska, nationella och lokala myndigheter, offentlig-privata partnerskap osv. Dessa är de idéer som presenteras i detta betänkande. Jag ser fram emot att lyssna till den debatt som följer. Tack för er uppmärksamhet. Joaquín Almunia, ledamot av kommissionen. (ES) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka Jean-Pierre Audy som har utarbetat och precis presenterat ett utmärkt betänkande för oss om Europeiska investeringsbankens årsrapport för Jag anser, vilket speglas i betänkandet, att den produktiva dialog som upprättats under de senaste åren mellan Europeiska investeringsbanken och parlamentet är mycket viktig, eftersom den gynnar en demokratisk öppenhet som är mycket betydelsefull för både parlamentet och finansinstitutet. EIB bidrar på ett betydelsefullt sätt till att inleda och utveckla många delar av den europeiska politiken, och vi bör därför välkomna kvaliteten på denna dialog, som tveklöst förbättras med Philippe Maystadt vid rodret. Europeiska investeringsbankens verksamhet stärks också genom den nya finansieringsramen, med den nya budgetramen för Europeiska unionen för perioden Vi debatterar naturligtvis rapporten för Utvecklingen av denna budgetram under de inledande 15 eller 16 månaderna omfattas inte av denna rapport, men i och med de nya finansieringsinstrument som lanserats tack vare denna nya ram kommer detta samarbete att fortsätta och att bli mer ambitiöst och effektivt på många områden: inom politiken för forskning och utveckling, regional utveckling, transeuropeiska nät, stöd för små och medelstora företag osv. I fråga om Europeiska investeringsbankens externa åtgärder med utgångspunkt från denna budgetram har EIB:s nya externa uppgifter också redan antagits. Europeiska investeringsfonden innebär inte bara ett ökat samarbete inom själva banken, utan inom hela Europeiska investeringsbanksgruppen. Ett bevis på detta är t.ex. Jeremieprogrammet. Vi är också nöjda med trepartsöverenskommelsen mellan Europeiska investeringsbanken, EBRD, dvs. Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling, och kommissionen om åtgärder av dem alla i länder som gränsar till Europeiska unionen i öst, och också med utvecklingen av nya Femip, som Jean-Pierre Audy hänvisade till, som gör ett betydelsefullt arbete, och allt detta är exempel på ett allt närmare samband mellan bankens verksamhet och Europeiska unionens externa verksamhet. Audys betänkande belyser, enligt min uppfattning med rätta, Europeiska investeringsbankens potential när det gäller att utveckla innovativa finansieringsinstrument som kan få enorm verkan i fråga om att öka de resurser som finns i EU:s budget för genomförande av en rad politiska initiativ. Kommissionen är medveten om denna potential. Vi har inte bara redan ingått vissa avtal med Europeiska investeringsbanken, som har godkänts av rådet och parlamentet, för att uträtta mer med dessa budgetresurser på områden som t.ex. transeuropeiska nät och forsknings- och utvecklingspolitik, utan vi undersöker också möjligheten att i samband med den översyn av gemenskapsbudgeten som vi kommer att lägga fram för debatt i slutet av 2008 eller i början av 2009 utvidga dessa nya finansieringsmekansimer och den ökade kapacitet till åtgärder som följer av detta genom de budgetresurser som är tillgängliga till andra prioriterade områden, som t.ex. energi och klimatförändringar. Vad gäller mekanismerna för samarbete med banken vill jag också tala om att vi redan håller på att slutföra förhandlingarna med banken om ett nytt samförståndsavtal som ska täcka alla våra förbindelser för samarbete, och vi hoppas att dessa förbindelser på så sätt kommer att kunna bli ännu effektivare. Jag kan inte ge något svar på förslaget från föredraganden, Jean-Pierre Audy, vars oro jag delar, i fråga om den rätta lösningen för tillsyn av Europeiska investeringsbanken som finansinstitut. Jag har inte någon sådan lösning, men jag anser att detta är en mycket väsentlig fråga som vi alla bör samarbeta om för att finna ett lämpligt svar på. Avslutningsvis vill jag återigen betona kommissionens tillfredsställelse med denna höga samarbetsnivå mellan parlamentet och Europeiska investeringsbanken, och jag hoppas att den kommer att göra det möjligt för oss alla alla EU:s institutioner att bidra till att i högre grad kunna nå unionens mål i framtiden.

3 3 Marusya Ivanova Lyubcheva, för PSE-gruppen. (BG) Betänkandet är ett exempel på bra samarbete mellan Europaparlamentet och detta finansinstitut, som har uppgiften att bidra till en balanserad och sund utveckling av gemenskapen med användning av kapitalmarknadsinstrument och egna resurser. Jag vill gratulera föredraganden till denna grundliga presentation av Europeiska investeringsbanken och hans rimliga förslag som syftar till att förbättra samarbetet, effektiviteten och öppenheten inom verksamheten. I bankens rapport ges utförliga exempel på prestationer i fråga om unionens främsta mål och prioriteringar, som t.ex. den geografiska fördelningen av investeringar, strategiska mål och projektansökningar. I framtiden bör ansträngningarna fokuseras på ett flertal områden för att uppmuntra privata företag att genomföra investeringspolitik, inklusive projekt för socialt ansvar i linje med EU:s politik för social sammanhållning och territoriell balans, fastställa mekanismer för internrevision och intern kontroll, inrätta kontor i de nya medlemsstaterna och upprätta nya finansieringsmekanismer. Jag stöder de ändringsförslag som lagts fram i kammaren som handlar om en strängare kontroll av kapital. Bart Staes, för Verts/ALE-gruppen. (NL) Herr talman, herr kommissionsledamot, herr Maystadt, mina damer och herrar! Europaparlamentet har utarbetat ett antal rekommendationer, och jag ställer mig bakom tre av dem. Jag vill också be Philippe Maystadt att besvara detta i sitt svar. Det gläder oss att Europeiska investeringsbanken för en nolltoleranspolitik mot bedrägerier och korruption. Europaparlamentet skulle faktiskt vilja förstärka denna politik ytterligare. Vi rekommenderar t.ex. åtgärder för genomförande av ett förfarande för uteslutning när det gäller företag som misstänks för eller förklarats skyldiga till korruption. Vi stöder en förstärkning av en politik för att skydda personer som avslöjar missförhållanden, och vi är för en översyn av de befintliga anbudsförfarandena. Vad anser Philippe Maystadt om dem? En andra faktor: det har investerats många miljarder euro i transeuropeiska nät. Från Europaparlamentets sida bör vi försöka att framför allt stödja de projekt som ger mindre eller inga koldioxidavtryck. Slutligen vill vi, i fråga om externa lånetransaktioner, att tillsyn ska utövas för att det ska garanteras att sådana aktiviteter, i synnerhet på den afrikanska kontinenten, sker i enlighet med överenskommelsen inom EU när det gäller utveckling och med millenniemålen. Hur besvarar Philippe Maystadt parlamentets rekommendationer, i egenskap av ordförande för Europeiska investeringsbanken? Koenraad Dillen (NI). (NL) Herr talman! Vi applåderar det faktum att EIB:s nolltoleranspolitik mot bedrägerier och korruption betonas i detta betänkande, liksom det allt större antalet undersökningar som utförts av OLAF. Erfarenheten på området för upptagande av lån har dock visat att EIB inte är helt utan försyndelse. Nyligen kritiserades exempelvis ett lån på 100 miljoner euro till ett storskaligt gruvprojekt i Kongo starkt på grund av alla möjliga sorters omfattande oegentligheter, som t.ex. en brist på öppenhet i förhandlingsprocessen och i den slutgiltiga tilldelningen av kontraktet. Det var fråga om en allvarlig intressekonflikt. Sedan 2000 har Europeiska investeringsbanken redan investerat över 700 miljoner euro i alla möjliga sorters gruvprojekt i Afrika. Det jag vill betona i detta sammanhang är att detta stora antal miljoner kommer från europeiska skattebetalare och att vår institutions lån- och kontraktspolitik därför också måste underkastas en så noggrann övervakning som möjligt, i synnerhet vid finansiering av projekt utanför Europa. Paul Rübig (PPE-DE). (DE) Herr talman, ordförande Maystadt! Jag vill gratulera Jean-Pierre Audy, för han tar på ett mycket bra sätt upp det faktum att transeuropeiska nät är av särskild vikt för oss. Jag kan föreställa mig att EIB också tillhandahåller ett stimulerande instrument i detta avseende för åtskilt ägande. Nu ligger kommissionens förslag framför oss, dvs. förslagen om att öka fokus på åtskilt ägande inom energioch telesektorn. Mitt förslag är att vi ska koncentrera oss på att skapa incitament här snarare än att fokusera på att skapa rättsliga skyldigheter. Min andra åsikt är att exportindustrin för närvarande har svårigheter att upprätthålla resultaten, i synnerhet nu när euron är stark. Skulle det inte vara möjligt att fokusera på särskilda program för att tillhandahålla garanterat stöd för de europeiska företagens exportresultat? Philippe Maystadt, ordförande för Europeiska investeringsbanken. (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill först och främst tacka er för att ni återigen gett mig en chans att fortsätta dialogen med Europaparlamentet. Jag anser att det är viktigt att en institution som EIB regelbundet måste förklara sig för EU-medborgarnas företrädare.

4 Jag vill i synnerhet tacka Jean-Pierre Audy för hans betänkande. Jag kan intyga att han personligen har ansträngt sig mycket i utarbetandet av detta betänkande. Han deltog i många arbetsmöten i både Bryssel och Luxemburg, och fortsatte på så sätt den konstruktiva dialog som vi inlett med hans föregångare. Vid presentationen nu under morgonen belyste han två punkter. Den första frågan är en fråga som vi redan har tagit upp i samband med tidigare betänkanden jag tänker på Schmidts och Lipietz betänkanden och det är frågan om huruvida Europeiska investeringsbanken ska vara föremål för banktillsyn, eftersom det är en bank. Detta tillgodoses inte enligt nuvarande bestämmelser. Det förekommer naturligtvis granskningar av Europeiska investeringsbanken: granskningen av revisionsrätten, i den mån som EIB använder EU-finansiering, och också granskningen av revisionskommittén, som består av experter som utsetts av styrelseledamöterna och som rapporterar direkt till våra styrelseledamöter. Det stämmer dock att det, om vi vill tillämpa de bästa bankmetoderna på EIB, utan tvekan skulle vara önskvärt att ett specialistorgan kontrollerar att dessa metoder tillämpas korrekt på EIB. Vi kan teoretiskt tänka oss tre möjliga alternativ. Det första omfattas av Maastrichtfördraget, av artikel Detta gäller möjligheten att Europeiska centralbanken skulle utöva denna tillsynsroll. I fördraget anges att rådet, enhälligt, kan tilldela Europeiska centralbanken en omdömesmässig tillsynsroll. Detta är ett alternativ som existerar teoretiskt, men realistiskt sett är det tveksamt om medlemsstaterna, åtminstone i nuläget, skulle vara enhälliga i fråga om att tilldela Europeiska centralbanken denna nya roll. En annan möjlighet är den som vi informellt har valt, nämligen att kräva en nationell tillsynsmyndighet. I nuläget är det den luxemburgska tillsynsmyndigheten, finansinspektionen i Luxemburg, som också spelar denna roll i förhållande till Europeiska investeringsbanken, i synnerhet när det gäller att kontrollera att Basel II tillämpas korrekt. Ett tredje alternativ att undersöka är att stärka den revisionskommitté som föreskrivs i vår stadga och att omforma den till ett slags banktillsynsmyndighet. I ändringsfördraget föreskrivs en utvidgning av revisionskommittén. Ett första steg skulle kunna vara att utse ett antal banktillsynsmyndigheter som skulle tillföra revisionskommittén den erfarenhet som krävs för att kontrollera att EIB verkligen tillämpar bästa metod i denna fråga. Den andra punkt som belystes av Jean-Pierre Audy var den särskilda roll som han skulle vilja se Europeiska investeringsbanken spela inom infrastrukturen, framför allt inom de transeuropeiska näten. EIB spelar redan en relativt viktig roll i detta sammanhang, som ni vet. Förra året finansierade vi de transeuropeiska näten med ett belopp på nästan 9 miljarder euro. Vi tillämpar olika instrument, inklusive vår strukturfinansieringsfond, vilket gör det möjligt för oss att ta fler risker än vad som i allmänhet är fallet. Detta gjorde vi t.ex. nyligen i fråga om en motorväg i Grekland. Detta är ett gott konkret exempel på användningen av just denna fond för att uppmuntra den privata sektorn att ta fler risker med driften av en motorväg. Vi utvecklade alldeles nyligen en ny garantimekanism tillsammans med Europeiska kommissionen som ska täcka en särskild typ av risk, risken för otillräcklig trafik under de första driftåren för en infrastruktur. Erfarenheten visar att de första fyra eller fem åren ofta är de mest kritiska. Under dessa år finns det risk för att intäkterna inte ligger på den nivå som man önskar. Detta orsakar problem för privata operatörer, så för att uppmuntra den privata sektorn att finansiera sådan infrastruktur trots detta problem har vi utarbetat en ny garantimekanism i samarbete med kommissionen. Jag vill tillfoga att Europeiska investeringsbanken har tagit initiativet till att inrätta ett europeiskt kunskapscenter för offentlig-privata partnerskap för att dela med oss av vår erfarenhet på detta område med nationella företrädare. Herr Audy! Detta är utan tvekan ett område där EIB är angeläget att fortsätta sin verksamhet. Bart Staes ställde en fråga om bedrägeribekämpningspolitiken. Vi har precis offentliggjort vår bedrägeribekämpningspolitik efter ett samrådsförfarande som krävde flera förhandlingsrundor. När det gäller just den fråga som han tog upp, om ett uteslutningssystem som skulle förhindra att företag som gjort sig skyldiga till bedrägeri eller korruption får fortsätta att delta i projekt som vi finansierat, tillkännager vi i denna politik att vi hoppas kunna tillämpa samma system som kommissionen försöker upprätta. Om det inte skulle gå och det bör vi veta vid årsslutet om vi av juridiska skäl inte skulle kunna tillämpa samma system så skulle vi upprätta vårt eget uteslutningssystem. Vad gäller finansieringen inom energisektorn har vi granskat vår politik för finansiering av energiprojekt mot bakgrund av europeiska riktlinjer för bekämpning av klimatförändringarna. Som en följd av detta har vi beslutat att prioritera sådana investeringar som kommer att minska koldioxidutsläppen, och detta syns

5 5 redan i siffrorna för 2007, eftersom finansiering av elproduktionsprodukter för vilka fossila bränslen används bara uppgår till 25 procent av vår finansiering inom energisektorn. För 2007 överstiger exempelvis det belopp som anslagits till förnybara energikällor rejält det belopp som anslagits till mer traditionella former av elproduktion. Slutligen försöker vi naturligtvis, vad gäller millennieutvecklingsmålen, att i möjligaste mån se till att projekten bidrar till att uppnå dessa. Jag vill dock uppmärksamma er på att vi, när vi ingriper utanför Europeiska unionen, agerar utifrån särskilda mandat som vi tilldelats av Europeiska rådet. Millennieutvecklingsmålen ingår inte som sådana i de mandat som vi har tilldelats av Europeiska rådet. Det är anledningen till att det inte går att skapa en så direkt länk som ni skulle vilja se. Slutligen kan jag tala om för Koenraad Dillen som, om jag förstod honom rätt, nämnde ett projekt i Demokratiska republiken Kongo som vi ska ha finansierat, att vi inte har tilldelat Demokratiska republiken Kongo någon finansiering på ett flertal år nu. Vår styrelse har i princip beviljat stöd till ett gruvprojekt i Katanga, men ännu har ingen utbetalning skett för detta projekt. Låneavtalet har ännu inte undertecknats. Vad beror detta på? Det beror på att den nya kongolesiska regeringen med rätta ville omförhandla licensvillkoren för att se till att en större del av intäkterna går tillbaka till den kongolesiska staten, och vi sköt upp undertecknandet av kontraktet i väntan på en tillfredsställande överenskommelse mellan förslagsställaren och den kongolesiska regeringen. Herr talman! Detta är några svar som jag kan ge dem som talat, och jag vill återigen tacka parlamentet, och i synnerhet budgetkontrollutskottet, för ett utmärkt samarbete. (Applåder) Talmannen. Tack så mycket, ordförande Maystadt. Vi är mycket tacksamma för att ni har närvarat här under morgonen, för er rapport och framför allt för det arbete som ni uträttar för Europeiska unionen som ordförande för Europeiska investeringsbanken. Tack än en gång, och lycka till! Jean-Pierre Audy, föredragande. (FR) Herr talman! Jag vill i min tur tacka kommissionsledamoten, Joaquín Almunia, och ordföranden för Europeiska investeringsbanken, Philippe Maystadt, för dessa specifika svar. Jag vill också tacka föredragandena från de politiska grupperna, som stödde utarbetandet av detta betänkande. Jag vill bara delge er några tankar om den debatt som vi nyss fört, först och främst om uppgiften att genomföra tillsyn. Enligt min uppfattning ligger det i allas intresse att den här sortens banktillsyn inrättas. Jag har naturligtvis inte lösningen. Tanken att Europeiska centralbanken ska göra det verkar vara bra. Att den luxemburgska tillsynsmyndigheten ska spela en starkare självständig roll, en verklig tillsynsroll, skulle också kunna vara en kortsiktig lösning. Men jag tror trots det att parlamentet mycket gärna skulle vilja höra Europeiska banktillsynskommitténs åsikt, om banken ansöker hos den, vilket föreslås i betänkandet. Slutligen vill jag angående finansieringen av infrastruktur säga att Europeiska unionen uppenbarligen befinner sig vid ett vägskäl och att bara finansiering inte är tillräckligt nu, men att skulder naturligtvis inte ska användas för att finansiera verksamhet, vilket tyvärr är fallet i vissa medlemsstater. Ett skickligt användande av skulder till finansiering är dock en central del av de ekonomiska och sociala prestationerna i Europa, som tävlar med alla andra ekonomiska regioner i världen. Jag anser att det är dags för en betydelsefull utvecklingspolitik när det gäller mark, som delvis stöds med hjälp av investering. Det krävs offentliga investeringar, för om det inte görs några sådana så kan vi inte förvänta oss några privata investeringar. Problemet är det kollektiva förtroendet för Europeiska unionens framtid, och det gläder mig mycket att Europeiska investeringsbanken kan erbjuda sin sakkunskap tack vare sin erfarenhet och sin kompetenta personal. Talmannen. Debatten är härmed avslutad. Omröstningen kommer att äga rum i dag. Skriftliga förklaringar (artikel 142) Jorgo Chatzimarkakis (ALDE), skriftlig. (DE) Herr talman, ordförande Maystadt, herr Audy, mina damer och herrar! Jag vill först och främst tacka föredraganden å det varmaste och gratulera honom till hans fina, balanserade arbete. Jag gratulerar EIB till dess framgångsrika verksamhet och ambitiösa affärsplan. När det gäller energi och innovation hjälper EIB EU att genomföra sin politik. Utan EIB skulle ramprogrammet för forskning och konkurrenskraft inte ha fått en så bra start.

6 EIB:s strategi för omfattar ökat mervärde, gradvis ökat risktagande, användning av nya finansiella instrument och fördjupat samarbete med kommissionen. Jag stöder helhjärtat denna strategi. Den utvärdering av verksamheten som EIB:s föredragande svarar för och de kommande steg som föreslagits är korrekta. Men vi får inte glömma att parlamentets roll är begränsad. Fastän EIB är en av gemenskapens institutioner utövas dess befogenheter internt i enlighet med mellanstatliga bestämmelser, vilket innebär att medlemsstaterna är de mest inflytelserika aktieägarna. Europaparlamentet har regelbundet kommenterat EIB:s verksamhetsrapport sedan 1999, och det har utvecklats till ett nära, tillitsfullt och framgångsrikt samarbetsförhållande. Jag vill särskilt lovorda samarbetet med ordförande Philippe Maystadt, som är ett skolexempel på förbindelser med andra institutioner. 4. Ansvarsfrihet 2006 (debatt) Talmannen. Nästa punkt är en gemensam debatt om betänkandet av Dan Jørgensen, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2006, avsnitt III Kommissionen (SEK(2007)1056 C6 0390/ /2037(DEC) (SEK(2007)1055 C6 0362/ /2037(DEC) (A6-0109/2008), betänkandet av José Javier Pomés Ruiz, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2006, avsnitt I Europaparlamentet (C6-0363/ /2038(DEC) (A6-0091/2008), betänkandet av Nils Lundgren, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2006, avsnitt II Rådet (C6-0364/ /2039(DEC)) (A6-0096/2008), betänkandet av Nils Lundgren, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2006, avsnitt IV EG-domstolen (C6-0365/ /2040(DEC)) (A6-0097/2008), betänkandet av Nils Lundgren, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2006, avsnitt V Revisionsrätten (C6-0366/ /2041(DEC)) (A6-0093/2008), betänkandet av Nils Lundgren, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2006, avsnitt VI Ekonomiska och sociala kommittén (C6-0367/ /2042(DEC)) (A6-0098/2008), betänkandet av Nils Lundgren, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2006, avsnitt VII Regionkommittén (C6-0368/ /2043(DEC)) (A6-0095/2008), betänkandet av Nils Lundgren, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2006, avsnitt VIII Europeiska ombudsmannen (C6-0369/ /2036(DEC)) (A6-0092/2008), betänkandet av Nils Lundgren, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2006, avsnitt IX Europeiska datatillsynsmannen (C6-0370/ /2044(DEC)) (A6-0094/2008), betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor för budgetåret 2006 (C6-0372/ /2047(DEC)) (A6-0111/2008), betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen för budgetåret 2006 (C6-0381/ /2056(DEC)) (A6-0114/2008), betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning för budgetåret 2006 (C6-0371/ /2046(DEC)) (A6-0110/2008),

7 7 betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Översättningscentrum för Europeiska unionens organ för budgetåret 2006 (C6-0378/ /2053(DEC)) (A6-0124/2008), betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar för budgetåret 2006 (C6-0386/ /2060(DEC)) (A6-0117/2008), betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk för budgetåret 2006 (C6-0375/ /2050(DEC)) (A6-0116/2008), betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (f.d. Europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet) för budgetåret 2006 (C6-0374/ /2049(DEC)) (A6-0113/2008), betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska byrån för återuppbyggnad för budgetåret 2006 (C6-0373/ /2048(DEC)) (A6-0112/2008), betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska miljöbyrån för budgetåret 2006 (C6-0376/ /2051(DEC)) (A6-0122/2008), betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska arbetsmiljöbyrån för budgetåret 2006 (C6-0377/ /2052(DEC)) (A6-0128/2008), betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska läkemedelsmyndigheten för budgetåret 2006 (C6-0379/ /2054(DEC)) (A6-0125/2008), betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet för budgetåret 2006 (C6-0384/ /2059(DEC)) (A6-0120/2008), betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska sjösäkerhetsbyrån för budgetåret 2006 (C6-0382/ /2057(DEC)) (A6-0115/2008), betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet för budgetåret 2006 (C6-0383/ /2058(DEC)) (A6-0118/2008), betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska järnvägsbyrån för budgetåret 2006 (C6-0387/ /2062(DEC)) (A6-0123/2008), betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet för budgetåret 2006 (C6-0385/ /2061(DEC)) (A6-0119/2008), betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens yttre gränser för budgetåret 2006 (C6-0389/ /2214(DEC)) (A6-0126/2008), betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Eurojust för budgetåret 2006 (C6-0380/ /2055(DEC)) (A6-0129/2008), betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska polisakademin för budgetåret 2006 (C6-0388/ /2063(DEC)) (A6-0121/2008),

8 betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för sjätte, sjunde, åttonde och nionde Europeiska utvecklingsfonden för budgetåret 2006 (KOM(2007)0458 C6-0118/ /2064(DEC)) (A6-0106/2008), och (f.d. föredragande: Alexander Stubb) betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Tillsynsmyndigheten för det europeiska GNSS-systemet för budgetåret 2006 (C6-0049/ /2000 (DEC)) (A6-0127/2008), Dan Jørgensen, föredragande. (DA) Herr talman! Jag vill börja med att påminna alla om att vi närmar oss slutet av en otroligt betydelsefull uppgift. Om parlamentets roll analyseras överlag i förhållande till de andra institutionernas roll kanske man kan säga att vi har tre centrala uppgifter. Vi är delaktiga i att skapa en lagstiftning för de europeiska länderna och deras invånare. Vi är delaktiga i att fastställa budgeten, dvs. att bestämma vad EU:s medel ska användas till. Och slutligen, den sista rollen innebär att agera som tillsynsorgan. Det är parlamentet som är medborgarnas övervakningsinstans, om man kan säga så. Den uppgift som vi kommer att slutföra här i dag är kanske den mest betydelsefulla delen av denna roll som tillsynsorgan: det är den del där vi granskar kommissionen och de andra institutionerna minutiöst när det gäller hur de förvaltar medlen och naturligtvis inte minst bedömer hur saker och ting fungerar i medlemsstaterna, där vi vet att omkring 80 procent av EU:s medel förvaltas. Det är naturligtvis också min uppgift att lovorda mina kolleger från de andra grupperna. Det är parlamentet som helhet som kommer att rösta om betänkandet i dag. Samarbetet inom budgetkontrollutskottet har enligt min uppfattning varit utmärkt. Jag vill framför allt nämna skuggföredragandena, som jag anser har bidragit på ett mycket konstruktivt sätt i frågan. Detta är naturligtvis anledningen till att vi har kunnat utöva ett sådant enormt tryck på kommissionen och föra en så konstruktiv dialog med den. Jag vill börja med ett par positiva punkter. Jag kommer absolut att gå vidare till de negativa aspekterna sedan, men jag vill börja med att nämna ett par positiva punkter i förhållande till tidigare år. Det råder inga tvivel om att vi har gjort stora framsteg inom jordbrukssektorn i samband med kontroll av EU-medlen. Det integrerade systemet för finansiell kontroll och nej, detta är förmodligen inte en åsikt som delas av alla europeiska medborgare som lyssnar till detta anförande innebär naturligtvis att ett helt nytt och mycket effektivare sätt att kontrollera EU:s jordbruksstöd har införts. Systemet är oerhört effektivt. Europeiska revisionsrätten själv har betonat detta vid ett flertal tillfällen. Vi vet redan att så gott som alla medel inom jordbrukspolitiken inom några år kommer att omfattas av detta mycket effektiva system, som verkligen förtjänar lovord. Under de senaste åren har det dock framkommit stark kritik mot en rad punkter i samband med forskningspolitiken. Dessutom måste det i nuläget noteras att kommissionen har tagit vår kritik på mycket stort allvar och genomfört en handlingsplan som har inneburit att många av dessa problem är på väg att lösas. Kommissionen förtjänar många lovord för detta. Avslutningsvis gläder vi oss naturligtvis mycket åt de initiativ som har offentliggjorts. Nu råder öppenhet i fråga om mottagarna av EU-stöd vad gäller både socialfonder och jordbruksutgifter. Nu kommer vi också att få reda på namnen på deltagarna i de olika arbetsgrupperna inom rådet och kommissionen, något som parlamentet har kämpat för i många år. Kommissionen har nu gett sitt samtycke till att avslöja denna information. Man måste säga att detta är en mycket positiv utveckling. Det står dock naturligtvis klart att denna process rör områden där det har framkommit en viss kritik. Alla som har följt processen vet att detta uttryckligen rör två områden: strukturfonder och utrikespolitik, dvs. utrikesfrågor. Vad gäller strukturfonderna konstaterade revisionsrätten utan tvekan att 12 procent av det stöd som har utbetalats inte borde ha betalats ut: 12 procent, eller nästan 4 miljarder euro. Det är uppenbart att detta är en fullständigt oacceptabel situation. Det är utgångspunkten för den uppgift som vi ska slutföra i dag. Vi har haft flera samråd, och jag har, tillsammans med utskottet, personligen haft en nära dialog med kommissionen. Det faktum att jag i egenskap av föredragande nu kan avsluta med att bevilja ansvarsfrihet beror uteslutande på att vi har uppnått en rad resultat. Kommissionen har i själva verket genomfört ett betydande antal reformer det har framgått att 37 mycket specifika punkter kommer att genomföras. Detta har godkänts av kommissionen. På vissa områden är det fråga om att införa både fler och striktare kontroller, medan det på andra områden är fråga om att förenkla kontrollerna för att göra dem effektivare. Det har fastställts mycket tydliga tidsfrister på alla områden. Vi har delgivits några mycket tydliga kriterier i fråga om hur gensvar bör ges, så att både vi och allmänheten får möjlighet att kontrollera att detta faktiskt också får positiva följder. Vi måste komma ihåg två saker: för det första, naturligtvis, att de pengar som felaktigt betalades ut 2006 som är ämnet för detta förfarande ska tas tillbaka. Enligt vår uppfattning har detta nu garanterats. Det måste dock också kunna garanteras att

9 9 det inte kommer att ske igen. Detta är förmodligen precis lika viktigt. I och med de nya förfaranden som kommissionen har presenterat anser vi att detta mål har uppnåtts. Det är uppenbart att vackra ord inte räcker. Även om vi har sagt att vi godkänner de reformer som har presenterats kommer vi att följa upp denna fråga och övervaka processen mycket noggrant. Därför vill jag i dag också lägga fram ett ändringsförslag som jag förstår att kommissionen är beredd att stödja. Siim Kallas har antytt att det skulle kunna vara en godtagbar lösning att kommissionen kunde träffa budgetkontrollutskottet en gång i månaden och ge oss möjlighet att diskutera framstegen på detta område. Det skulle vara oerhört gynnsamt för båda parter. Jag vill säga några ord om det andra område där vi har upplevt stora problem. Detta rör utrikespolitiska frågor. Det rör sig, närmare bestämt, om Irakfrågan. Vi vet att EU ger visst stöd till återuppbyggnaden av Irak det finns verkligen många goda politiska skäl till att göra det. Vi har tagit Irak som ett exempel. Vi skulle vilja se en lista på de specifika projekt i Irak som finansieras endera delvis eller också helt av EU via FN eller Världsbanken. Att få tillgång till en sådan lista har visat sig vara oerhört svårt. Det har tagit flera månader. Den information som vi redan visste skulle ha funnits med på listan fanns emellertid inte på listan, och det blev en lång diskussion fram och tillbaka tills vi, helt nyligen, slutligen fick den information som vi skulle ha fått från början. Detta är naturligtvis anledningen till att vi nu till slut befinner oss i en situation där vi faktiskt kan bevilja ansvarsfrihet på detta område. Den viktigaste frågan i samband med detta är naturligtvis: vad gäller då för framtiden? Irak är bara ett exempel. Hur är det då med de andra länderna, som uppgår till över 100, där EU ger stöd till olika sorters verksamhet? Kommissionen har nu engagerat sig i att ge allmänheten tillgång till den slutliga förmånsmottagaren, dvs. den slutliga mottagaren av stödet, från och med 2007, vilket är något som jag berömmer och anser är helt nödvändigt. Av alla dessa anledningar rekommenderar jag beviljande av ansvarsfrihet. Det finns en del kritik som kan belysas i fråga om kommissionen och i fråga om de sätt som saker och ting görs på i medlemsstaterna. Jag vill också säga att vi har nått resultat genom en bra dialog med kommissionen. Detta innebär att vi nu kan rekommendera att godkännande beviljas för räkenskaperna för Det finns fortfarande områden där vi skulle vilja se ytterligare utveckling. Vi skulle väldigt gärna vilja att de nationella revisionsförklaringarna, som de kallas här i parlamentet, dvs. de årliga nationella revisionsförklaringarna, undertecknades av finansministern i det aktuella landet. Vi anser fortfarande att detta skulle utgöra ett mycket gynnsamt verktyg i kampen mot bedrägeri, korruption och sekretess i fråga om EU-medel i de enskilda länderna. Med detta avslutande önskemål vill jag tacka er för att jag fått möjlighet att tala vid den första behandlingen. José Javier Pomés Ruiz, föredragande. (ES) Herr talman! Välkomna till denna debatt, vid vilken generalsekreteraren är närvarande och till vilken jag naturligtvis vill välkomna Siim Kallas. Jag kan inte välkomna någon från rådet, eftersom det inte verkar som att man har något att göra med räkenskaper eller med att ta ansvar för den politiska debatten om ansvarsfrihet. Jag hoppas att även rådets närvaro kommer att kunna garanteras vid denna debatt när det får en ordförande, efter Lissabonfördraget. Jag vill först och främst gratulera min kollega Dan Jørgensen till ett utmärkt betänkande och utifrån det han sa betona hur väl saker och ting görs i Europeiska unionen, och att de görs allt bättre för varje år. Han hänvisade vid ett flertal tillfällen till ett initiativ av kommissionsledamot Kallas och kommissionen på området för öppenhet. För två månader sedan var jag föredragande för ett initiativbetänkande som gav uttryck för stöd åt insynspolitiken. Ja, kommissionen gör verkligen framsteg i fråga om insynspolitik, vilket parlamentet också har gjort. Jag vill påpeka att parlamentets roll i fråga om att bevilja ansvarsfrihet är en politisk roll, och att vi inte är, och inte heller bör vara, revisorer. Det är en politisk roll, och den fråga som vi måste besvara på medborgarnas vägnar är: har vi lyckats uppfylla budgetutmaningarna för budgetåret 2006 med de pengar som parlamentet haft tillgång till? Utmaningar som t.ex. att förbereda för utvidgning och för mottagande av nya medlemsstater, utvidga informationspolitiken, utföra vårt arbete på ett bättre sätt, förbereda oss för utmaningarna i fråga om Lissabonagendan i den meningen att vi måste lagstifta mer och på bästa möjliga sätt. Vilket är det politiska omdömet om vad vi har uträttat med dessa finansiella åtaganden? Det är ett positivt omdöme. Vi har gjort bra ifrån oss. Jag vill belysa några punkter från detta budgetår. Först och främst har vi, på initiativ av talman Hans-Gert Pöttering, inlett en politisk dialog mellan ordförandeskapet och ansvarsfrihetsförfarandet, som hittills inte verkat vara möjlig. Nu är den möjlig, och er vice ordförande var närvarande vid debatten och tog emot de frågor som ställdes till honom direkt av utskottet. Presidiet kommer också, på talmannens initiativ, att regelbundet arbeta tillsammans med budgetutskottet och budgetkontrollutskottet, så det vill jag tacka er för.

10 Många insynsaspekter har förbättrats i parlamentet, som ni ser i betänkandet. Vi har förbättrat presentationen av våra assistenters roller. Det som inte har kunnat göras i år är att äntligen upprätta en stadga för assistenter, och en sådan vill vi se upprättas. Sanningen är att det dröjde att få en stadga upprättad för oss parlamentsledamöter. Vi måste kort sagt be er ha tålamod, men vi betonar att vi ännu inte har uppnått detta mål. Men under 2006, referensåret, överlämnades 99 procent av alla dokument korrekt, så jag tror att vi är på rätt väg också på detta område. Det finns olösta problem, och vi försöker mer eller mindre göra vad vi kan i fråga om dessa. Medborgarna förstår inte varför parlamentet ska verka från tre platser. De förstår inte detta, och de kommer inte att förstå det för det är inte lätt att förstå. Detta är en annan utmaning som väntar när rådet får en ordförande: att finna en lösning. Parlamentet har dock gjort vad man ska och minskat kostnaderna för de tre platserna från 203 miljoner euro 2002 till 155 miljoner euro. Vi har minskat räkningen med 24 procent, vilket är bra. Vilka utmaningar ska vi ta itu med, som jag nämner i detta betänkande? Vi ska, liksom jag nyss sa, ge våra assistenter en sådan definitiv stadga som vi själva har. Vi måste också arbeta för en bättre lagstiftning. Parlamentet ska spela en mycket större kvalitativ roll och få en mycket större arbetsbörda på området för Lissabonfördraget när det inleds. Vi får hoppas att den belgiska regeringen, nu när vi har en belgisk regering, behandlar oss lite bättre i fråga om byggnadspolitik än man har gjort hittills, med tanke på att behandlingen har varit medelmåttig. Jag vill avsluta med att säga att vi har agerat klokt under året i fråga om budgetansvar, och det är anledningen till att jag ber er rösta för dessa räkenskaper för Nils Lundgren, föredragande. Herr talman! Jag har alltså varit föredragande för dessa så kallade andra institutioner, sju stycken, som innefattar rådet, domstolen, revisionsrätten, Ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén, datatillsynsmannen och ombudsmannen. Jag har inte haft några grava invändningar mot någonting av det jag har tittat på. Det har varit normala påpekanden av vad som kan och bör förbättras. Det har inte kommit några avslöjanden som på något sätt skulle kunna leda till att ifrågasätta beviljandet av ansvarsfrihet för någon av dessa sju institutioner. Jag vill ändå använda detta tillfälle att påminna om att detta att bevilja ansvarsfrihet, att utkräva ansvar, är fundamentet för demokrati. Jag har inte förtroende för den här kammarens sätt att hantera detta uppdrag eftersom jag hade exakt samma uppdrag att titta på dessa sju institutioner för två år sedan och då, ärade ledamöter, hittade de mest förfärande interiörer i Regionkommittén. Jag konstaterade att där hade försiggått bedrägerier av det grövsta slag. Jag fick fram material som ni alla kunde läsa i det hemliga läsrummet. Det pågick tre stycken olika utredningar av detta: en utredning i Olaf, vår bedrägeribekämpningsmyndighet, och en utredning i revisionsrätten och dessutom hade Regionkommittén själv en intern utredning på gång. Man hade avskedat sina internrevisorer. Det var ingen ände på listan av invändningar. Jag föreslog därför självklart att vi inte i det läget skulle bevilja ansvarsfrihet. Jag sa det i utskottet. Utskottet röstade ändå för ansvarsfrihet. Jag sa samma sak här i parlamentet för två år sedan och ni röstade med stor majoritet för ansvarsfrihet. Detta visar att när ni i dag på min rekommendation bör göra detta så gör ni det inte för att jag säger det, utan av gammal vana. Den här församlingen tar inte sitt ansvar. Den tänker mer på EU:s rykte. Ni tänker mer på att lura medborgarna, väljarna. De ska inte få veta vad som försiggår. Därför så är det med betydande sorgsenhet som jag säger Ja, den här gången kan dessa andra institutioner beviljas ansvarsfrihet. Jag kan göra detta med gott samvete. De flesta av er kan det inte. Hans-Peter Martin, föredragande. (DE) Herr talman! Ni är en despot! Jag riktar mitt anförande i dag till alla dem som (Talmannen avbröt talaren.) Talmannen. Det är andra gången ni talar på detta sätt. Jag förbehåller mig rätten att vidta åtgärder mot er. Hans-Peter Martin (NI), föredragande. (DE) Det jag vill framföra här är en praktisk illustration för alla dem som är intresserade av hur politiska beslut egentligen fattas, ett didaktiskt skådespel om hur kontrollen här i parlamentet inte fungerar. När statsvetenskapsstudenter och medborgare som är intresserade av politik får tag på det i framtiden kommer det att bli en klassiker. Som en del av betänkandet om ansvarsfrihet tog vi ordagrant över avsnitt som tillhandahållits av ledamöter från de största grupperna som uttrycker kritiska

11 11 åsikter om byråerna. För att nämna ett exempel, det är tydligt att decentralisering och delegering var ett av de huvudsakliga resultaten av processen för den reform av kommissionen som inleddes 1999, men att kommissionen ännu inte har utarbetat någon undersökning eller rapport eller någon provisorisk årsredovisning som avser den här sortens administrativa förvaltning. Detta fick sedan en central plats i mina överväganden. Författaren av denna text, Ingeborg Gräßle, tillhör en stor grupp. Hennes ändringsförslag till betänkandet gick ut på att ta bort just dessa uttalanden. Det finns många andra exempel, däribland Jutta D. Haugs bidrag, som också rörde kritiska anmärkningar om byråerna, som exempelvis belyser att det bara är två av byråerna som är helt oberoende av EU-stöd, medan de flesta av dem enbart finansieras med EU-medel detta anges i ett av Haugs dokument. Men här har det tagits bort! Ordföranden för budgetkontrollutskottet, Herbert Bösch, framför ofta mycket kritiska anmärkningar om byråerna men inte i utskottet. Sedan när det verkligen har betydelse, när det är rätt läge, när det finns en riktig möjlighet att fastställa att det har förekommit ansvarslöst mångfaldigande bland byråerna, att det är så mycket som befinner sig i uselt skick, då tas det bara bort, på begäran av de stora grupperna. Och som om detta inte var nog har inte jag, i egenskap av föredragande, rätt att göra sådant som andra får göra. På så sätt censureras hela motiveringen, och därför tar jag mig friheten att läsa upp det som allmänheten annars inte längre skulle ha tillgång till från plenarsammanträdet. Det avsnitt som togs bort låter som följer: Decentralisering och utläggning av uppgifter var centrala mål för reformeringen av kommissionen som inleddes Hittills har det inte presenterats någon bedömning av denna process. Kommissionen har inte heller på ett övertygande sätt kunnat förklara vilket mervärde som skapas med de decentraliserade organen och varför inte uppgifterna lika gärna skulle kunna utföras inom kommissionen eller, vilket ofta är fallet, varför det överhuvudtaget krävs åtgärder från Europeiska unionen på det aktuella området. I stället har resultatet blivit ansvarslöst mångfaldigande. Nya organ har inrättats till följd av underliga politiska beslut. Dessa nya organ kontrolleras inte, de är ofta okontrollerbara, för det mesta ineffektiva och de utgör, framför allt, en stor börda för europeiska skattebetalare. Samtidigt har det fastställts en rad personalförmåner som saknar motstycke. Kommissionens reformarbete, vars syfte var förbundet med försäkringar om ansvar, tillförlitlighet, effektivitet, en ny europeisk tjänstekultur och öppenhet, har med andra ord visat sig vara ett anmärkningsvärt misslyckande. Den oacceptabla förvirringen på området för delegerings- och decentraliseringspolitik är nu uppenbar för alla. Detta är inte ett ansvarsfullt agerande. Inte ens en föredragande får ta med detta i en motivering. Det är naturligtvis förenligt med detta politiska scenario, som innebär att så snart som någon annan talar, när debatten om de tjugo betänkanden som jag lade fram för utskottet börjar, så hade ändringsförslagen utarbetats och också censurerats bakom ryggen på dem. Christofer Fjellner, föredragande. Herr talman! Jag ska börja med att tala om ansvarsfriheten för Europeiska utvecklingsfonden. Många här inne hade nog förväntat sig att en annan ung lång nordbo skulle göra det här arbetet, nämligen vår kollega Alexander Stubb, men som flera av er vet så har Alexander inte möjlighet att vara här i dag eftersom han blivit utsedd till ny utrikesminister i Finland. Han bad mig därför att ta över och presentera hans arbete och hans betänkande här i dag. Jag tror att jag talar för de flesta här inne när jag säger att vi tycker att det är tråkigt att Alexander lämnar oss, men att det är kul för Alexander och att det är kul för Finland inte minst. Jag skulle dock vilja börja med att gratulera honom till det arbete som han har gjort här med Europeiska utvecklingsfonden. Det har gått väldigt bra i utskottet och det är ett enigt utskott som i dag diskuterar ansvarsfriheten för utvecklingsfonderna. De europeiska utvecklingsfonderna är ju ett av medlen för att främja demokrati och ekonomisk utveckling i AVS-länderna. Det är därför jag tycker att det är glädjande att kunna se att pengarna används på ett korrekt och ansvarsfullt sätt. För 2006 hade de betydande medel, miljoner euro, i åtaganden och man lyckades att betala ut knappt 90 procent av dem. Men att vi här i dag är glada över att kunna bevilja, och föreslå ett beviljande av, ansvarsfrihet för kommissionen som har skött dessa utvecklingsfonder för det är vi verkligen glada över betyder inte att det inte finns utmaningar eller att det inte finns fortsatta områden vi måste arbeta på. Jag skulle bara vilja ta upp några av dem. Till exempel kan vi till skillnad från förra året konstatera att revisionsrätten inte presenterade en helt ren revisionsförklaring, utan pekade på ett antal problem, till exempel vad gäller underlagen för transaktioner