EARTH SCIENCES CENTRE GÖTEBORG UNIVERSITY B HAVETS INFLYTANDE PÅ TEMPERATUREN I KUSTZONEN UNDER VINTERHALVÅRET

Transkript

1 EARTH SCIENCES CENTRE GÖTEBORG UNIVERSITY B HAVETS INFLYTANDE PÅ TEMPERATUREN I KUSTZONEN UNDER VINTERHALVÅRET Petter Stridbeck Department of Physical Geography GÖTEBORG 2005

2

3 GÖTEBORGS UNIVERSITET Institutionen för geovetenskaper Naturgeografi Geovetarcentrum HAVETS INFLYTANDE PÅ TEMPERATUREN I KUSTZONEN UNDER VINTERHALVÅRET Petter Stridbeck ISSN B474 Projektarbete Göteborg 2005 Postadress Besöksadress Telefo Telfax Earth Sciences Centre Geovetarcentrum Geovetarcentrum Göteborg University S Göteborg Guldhedsgatan 5A S Göteborg SWEDEN

4

5 Abstract The oceans impact on air temperature at the coastal zone during the winter months. The aim of this essay is to examine the sea impact on the air temperature in the area located up to 2 km from the sea. Measurements have been conducted at several places along the coast south of Göteborg, a town which is located at the Swedish west coast. Since all measurements where carried out during the winter months this essay mostly deals with situations where the sea is warmer then the air. Most of the data was collected with three or five loggers. The loggers were placed at different distances from the sea and programmed to store the temperature every half hour (every ten minutes at the last study area). During this kind of measurements the weather was mostly cloudy with very limited diurnal temperature amplitude. Most of the time the sea temperature was close to the air temperature and as a result, the temperature difference between the stations was very small. However, in the latter half of the collecting phase the measurements were representing more extreme events (clear and very cold nights) and then 2-3 C difference in the study area. In two areas, and altogether at eight occasions, mobile measurements have also been carried out. The temperature was in those cases measured every 50 meter while walking approximately perpendicular from the sea line and into the inland. During those occasions there was also relatively low air temperature (much colder then the sea temperature). The results show that the topography is of very high significance concerning the extent of the sea affecting air temperature in the coastal zone. If the wind blows offshore, areas which are located in lee-sides show significant less influence from the ocean. It s further evident that the influence of the wind direction is very important. When the wind is blowing seawards the immediate influence of the sea is normally very limited. In contrast, if the wind blows offshore, there is a clear influence on the whole area this essay is dealing with. The exception might be valleys where it s hard for the air masses from the sea to affect. However, the influence of the wind has been somehow hard to understand. During very cold nights with offshore wind direction, an increase of the wind speed has resulted in an abrupt increase in the temperature at inland stations. Furthermore, if significant temperature difference occurs between the sea and the air it is very evident that the area located very close to the sea is always affected by the sea regardless of the wind direction. The reason of this is not fully understood but widely discussed in this paper. i

6 Sammanfattning Syftet med detta arbete var att undersöka på vilket sätt havet påverkar lufttemperaturen i den zon som befinner sig upp till ca 2 km från havet. Mätningar genomfördes på flera olika ställen längs kusten utanför Göteborg och ungefär 4 mil söderut. Då all mätdata insamlats under vinterhalvåret så är det i första hand situationer då temperaturen har en uppvärmande effekt som beaktats. Den största delen av de genomförda mätningarna är genomförda med hjälp av tre eller fem loggrar. Dessa placerades vid olika avstånd från havet och programmerades för att spara temperaturuppgifter var 30: ionde minut (var 10: e i det sista undersökningsområdet) Vid dessa mätningar var den dominerande vädersituationen mulet väder med små skillnader mellan havet och luftens temperatur. I det sista undersökningsområdet genomfördes mätningarna dock under mer extrema situationer (klara och mycket kalla nätter). Vid dessa tillfällen uppträdde som mest temperaturskillnader på 2-3 C. På två olika platser, vid sammanlagt åtta olika tillfällen, har temperaturvandringar gjorts. Temperaturen uppmätes då vid ungefär var femtionde meter längs vägar vilka sträcker sig ungefär vinkelrätt mot kustlinjen. Denna typ av mätningar genomfördes också vid relativt låga lufttemperaturer. Resultatet visar tydligt att topografin är av ytterst stor betydelse för i vilken utsträckning havet påverkar lufttemperaturen i kustzonen. Vid pålandsvind så har områden vilka befinner sig i lä en påtagligt mindre havspåverkan. Det är vidare uppenbart att vindriktningen är mycket viktig. Vid frånlandsvind är havsinflytandet normalt ytterst begränsat. Vid pålandsvind däremot förekommer en tydlig havspåverkan i hela det berörda området. Det enda undantaget är sänkor i vilka det är svårt för luftmassor från havet att tränga ner. Vinden inverkan kan dock ibland vara svårförutsägbar. Under kalla nätter med frånlandsvind har till exempel en ökad vindhastighet lett till en abrupt temperaturstegring hos inlandsstationer. Vidare, om tillräckliga temperaturskillnader mellan havs- och lufttemperaturen förekommer så uppvisar alltid området allra närmast havet in viss havspåverkan, oavsett vindriktning. Möjliga orsaker till detta diskuteras utförligt i detta arbete. ii

7 Förord Denna 10 poängs C-uppsats är en del i utbildningen Geografi fördjupningskurs 1 vid Göteborgs Universitet. De mätdata som presenteras samlades in under hösten och vintern 2000/2001, under arbetets gång införskaffades en hel del värdefull erfarenhet och de mätningar som gjordes under slutet av perioden var genomförda på ett sätt som gav betydligt mer intressanta resultat. Då detta var det första arbete av denna storlek som jag gjort på egen hand skulle det komma att bli tämligen lärorikt också då på helt andra plan en den lokalklimatologi som arbetet handlar om. Det finns några en del personer som jag borde tacka. Min handledare docent Björn Holmer som haft en del intressanta idéer på materialet jag har samlat in. En del idéer har fötts i samråd med honom hade nog inte uppstått annars. Jag är till och med frestad att använda det slitna uttrycket konstruktiv kritik. Jag vill också tacka docent Torbjörn Gustavsson som under en period då Björn var borta fanns tillgänglig för frågor. Vidare har Anders Bursvik, kurskamrat som vid denna tid var anställd av kustbevakningen, hjälpt mig att ta fram data om vattentemperaturen. Andreas Johnsson & Lena Pecat, studenter på GVC, ska också ha ett tack för språklig hjälp. Slutligen vill jag också passa på att tacka de familjer vars namn jag för länge sedan glömt vilka upplät sina tomter åt mätutrustning. iii

8 Innehållsförteckning 1. Inledning 1 Syfte & Frågeställningar 2 2. Faktorer som påverkar lufttemperaturen nära marken Markytans egenskaper Topografin Vegetationen Bebyggelse Väderinflyttande 6 3. Kustklimatet Havets termiska egenskaper Sjö- och landbris Vinterlandbris Områdesbeskrivning Områdets klimat Metodik Mätutrustning Fasta mätstationer Kontroll av loggrar Temperaturvandringar Statistisk analys av resultatet Vinduppgifter Resultat Temperaturmätningar med fasta mätstationer Mätområde I Mätområde II Mätområde III Mätområde IV Summering Nattliga mätningar med fasta stationer Temperaturvandringar Billdal Näset Diskussion Extremtillfällen Temperaturskillnaden mellan hav och land Temperaturens förändring med avståndet från havet Topografins betydelse för havsinflytandet Omgivningens betydelse Vädersituationens betydelse Vindens betydelse Resultatens användningsområde 39 iv

9 7.9 Hypoteser till varför havet tycks påverka landtemperaturen även vid frånlandsvind Slutsatser 42 Referenser 43 v

10 1. Inledning Havet har en väsentlig inverkan på Jordens klimat. Inte minst genom att transportera värme mot högre latituder. Omkring 30 % av energitransporten från ekvatorområdet mot polerna sker via havet (Jones 1997, s 21). För Västeuropa är detta särskilt tydligt i samband med den varma Golfströmmen. Genom sin värmelagrade egenskap ger havet också upphov till mindre temperatursvängningar såväl över dygnet som över året. Båda dessa faktorer gör klimatet på Jorden mycket mindre extremt och gör därigenom att en betydligt större del av Jorden är bebolig. Den klimatologiska situationen nära havet är av särskilt stort intresse eftersom en stor del av världens befolkning är bosatt just i kustzonen. Kustnära bosättningar har under historien och även i nutid många uppenbara praktiska fördelar. Inte minst i Sverige är en stor del av befolkningen bosatt i havets närhet. På senare tid har också allt fler skaffat sig fastigheter vid kusten av andra skäl en de rent praktiska såsom sjöutsikt, badmöjligheter mm. I dessa fall är det främst området som ligger allra närmast havet som är intressant. Det är just detta område som behandlas i denna uppsats. Havet påverkar klimatet långt in över kontinenterna genom att bland annat göra att temperatursvängningarna över året blir mindre. I en betydligt mindre skala har havet en påtagligt dämpande effekt på hur mycket temperaturen varierar över dygnet. I en smal zon vilken normalt endast sträcker sig någon kilometer från havet kan det förekomma en betydande temperaturgradient, särskilt under på dygnet då temperaturen förändras som hastigast. Hur bred denna zon är beror dock i stor utsträckning på topografin (Bogren et al. 1999, s. 210). I delvis samma område som studerats i detta arbete genomförde Johansson & Sundvall (1962) ett stort antal temperaturkörningar under en maj-månad. Deras undersökningsområde sträckte sig från Önnereds brygga (strax söder om Billdal) in till centrala Mölndal (ca en mil in i landet). De kom fram till att havets inflytande endast sträckte sig ca 800 meter in över land. En uppsats som var upplagd på samma sätt skrevs av Bergquist (1995). Datauppsamlingen skedde på Hisingen från oktober 1995 till mars Bergquist kom fram till att havets påverkan sträckte sig 3 km in över land dagtid och 2 km nattetid. Lindgren (1997) genomförde en studie under september och oktober 1996 där undersökningsområdet sträckte sig från Marstrand och ca 17 km österut in mot Ytterby. Lindgren genomförde temperaturmätningar med bil men hade även några fasta mätstationer utplacerade längs mätsträckan. Resultatet visar att havets påverkan sträckte sig 2-3 km in över land. Under klara nätter uppvisade mätstationen närmast havet vid flera tillfällen 5-10 C högre temperatur än stationerna längre in över land. Av central betydelse i samtliga dessa uppsatser är att undersöka hur långt havets påverkan sträcker sig. Det är dock viktigt att påpeka att detta förhållningssätt är ur ett lokalklimatologiskt perspektiv. Allra närmast havet förekommer ofta en kraftig temperaturgradient på kanske flera grader per hundra meter. Denna gradient minskar snabbt i storlek och är, åtminstone i ovan nämnda storleksordning, i det närmsta försumbar. Dock är klimatet i hela det område som behandlas i alla dessa uppsatser i allra högsta grad påverkat av havet. Det som framförallt skiljer dessa tidigare arbeten från denna uppsats är att här beaktas en betydligt smalare zon. Vidare är de manuellt uppmätta temperaturserierna här genomförda till fots istället för med bil. 1

11 1.1 Syfte Syftet med denna uppsats är att undersöka i vilken omfattning havet påverkar lufttemperaturen i området som ligger upptill ca 2 km från havet. Då mätdata är insamlad från oktober till mars berörs främst situationer då havet har en uppvärmande effekt. 1.2 Frågeställningar Hur stora temperaturskillnader kan förekomma inom den berörda zonen? På vilket sätt avtar eller stiger temperaturen (linjärt, exponentiellt osv.) då avståndet från havet ökar? Hur beror temperaturgradienten i kustzonen på temperaturskillnaden mellan hav och land? Vilken betydelse har omgivningen i sammanhanget (vegetation mm)? På vilket sätt inverkar topografin på havsinflytandet? Vilken betydelse har vinden för temperaturförhållandena i kustzonen? Ytterligare ett par frågeställningar har uppkommit till följd av något svårbegripliga resultat: Hur kan havet påverka lufttemperaturen över land vid frånlandsvind? Under kalla nätter (med relativt hög havstemperatur) och frånlandsvind förekommer ibland temperaturstegringar då vindhastigheten ökar. Vad är orsaken till detta? 2

12 2. Faktorer som påverkar lufttemperaturen nära marken En stor mängd faktorer påverkar det lokala klimatet som råder vid markytan. Även om avsikten endast är att studera en av dessa faktorer (syftet med detta arbete är ju t ex att få information om havets inflytande) är det av stor betydelse att ha kännedom om andra faktorer som påverkar temperaturen. Detta då det ofta kan vara svårt att undvika skillnader i vegetationens omfattning, topografi o.s.v. mellan olika mätpunkter. 2.1 Markytans egenskaper Temperaturen i de nedersta luftskikten påverkas mycket påtagligt av jordytans temperatur. Den inkommande solstrålningen värmer endast i mindre utsträckning direkt upp luften. Däremot absorberar markytan en stor del av solstrålningen och då denna värms upp kommer genom ledning och konvektion även ovanliggande luftskikt göra detta. På motsvarande vis kyls de lägre luftskikten ner vid en utstrålningssituation. Markytans termiska egenskaper är därför av stor betydelse i sammanhanget. Albedot, d.v.s. andelen av den inkommande kortvågiga strålningen som reflekteras, varierar kraftigt för olika typer av landytor (tabell 1). Ytor med lågt albedo absorberar en stor andel av solstrålningen och således stiger temperaturen snabbare hos dessa under dagen. Vattenytor särskiljer sig genom att ha mycket lågt albedo då solen står högt på himlen medan dess albedo är relativt högt vid låg solhöjd (tabell 1). Tabell 1. Albedo för några vanliga förekommande markslag (Bogren et al 1999, s 204) Table 1. A few common types of land and its Albedo. Markyta Albedo Snö 0,40-0,95 Jord 0,10-0,35 Sand 0,15-0,40 Ängsmark 0,16-0,26 Skog 0,05-0,20 Veteåker 0,10-0,25 Vatten (hög 0,3-0,10 solhöjd) Vatten (låg 0,10-0,50 solhöjd) Markens värmeledningsförmåga är också av stor betydelse, vid dålig värmeledningsförmåga blir markytan relativt varm under dagen eftersom energiflödet mot djupare skikt då är relativt litet, medan motsvarande yta kyls av snabbt på natten då den värmen som finns på djupare skikt mer ineffektivt transporteras upp till ytan. Klippmark och torr sand är exempel på markslag där värmeledningsförmågan är dålig. Snö särskiljer sig genom att ha mycket dålig värmeledningsförmåga (Liljequist 1970, s.21). Även markens vatteninnehåll spelar en stor roll då värmeledningsförmågan ofta avsevärt ökar med en högre markfuktighet (Mattsson 1979, s.33). Är markfuktigheten hög sker också en betydande avdunstning under varma och torra dagar. Då förångning av vatten är en förhållandevis energikrävande process reducerar detta i stor utsträckning markens uppvärmning. Även albedot påverkas av marken fuktighet, de lägsta värdena för jord och sand i tabell 1 avser fuktig mark. Den strålning som alstras av markytan och i atmosfären (benämns ofta som långvågig strålning) har väsentligt längre våglängd än solstrålningen. Denna strålning beter sig också lite annorlunda. Då t ex långvågig strålning infaller mot en yta så reflekteras i allmänhet en 3

13 förhållandevis liten del av denna, emissionskoefficienten (tabell 2) är ett mått på hur stor andel som reflekteras (1- ε) är ungefär den mängden som reflekteras. Emissionskoefficienten är också ett mått på hur stor utstrålningen är från en yta, t ex utstrålar en vattenkropp mer än en bergshäll med samma temperatur (Mattson 1979, s 23 f). Tabell 2. Emissionskoefficient för några vanligt förekommande markslag (Mattson 1979, s. 23). Table 2. Emission coefficient for some common land surfaces. Markyta Emissionskoefficient, ε Granit 0,81-0,90 Sandsten 0,91-0,94 Kvartssand 0,91-0,94 Is 0,98 Vatten 0,99 Vegetation (ny, >0,96 grön) Vegetation (torra 0,88-0,94 blad, torrt gräs) 2.2 Topografin Generellt avtar temperaturen med höjden i atmosfärens upp till kilometer (tropopausen). Det förekommer dock undantag inte minst då nära markytan där temperaturen inte sällan stiger med höjden (inversion). I troposfären som helhet avtar temperaturen i genomsnitt med 0,63 C per 100 m (Bogren et al. 1999, s 209), ett kuperat landskap kan dock till följd av topografin uppvisa betydligt snabbare temperaturförändringar än så. Vid en utstrålningssituation, dvs. främst under klara nätter, sker det normalt en kraftig avkylning av markytan. Då markytan i stor utsträckning påverkar det understa luftskiktet bildas ett tunt skikt med relativt kall luft. Mest kalluft bildas där markens värmeledningsförmåga är dålig. Sker avkylningen över en sluttande yta strävar kalluften efter att röra sig ned utefter denna eftersom luftens densitet ökar något vid avkylning (ca 0,3 % per grad). Kalluft bildad i högre partier rör sig långsamt ner i dalar och sänkor varefter skiktets mäktighet efterhand ökar. I lågt liggande, avloppslösa områden bildas s.k. kalluftssjöar, temperaturen i en sådan kan vara åtskilliga grader lägre än omgivningen (Mattsson 1979, s 80 ff.). Om ett område befinner sig i sol- eller skuggläge är av stor betydelse för hur stor instrålningen blir. Definitionen på solläge är en sluttning som är riktad mot sektorn SE-S-SW med en lutning som överstiger 1:10 (Bogren et al. 1999, s 207). Ett solläge får inte bara fler soltimmar per dygn utan solvinkeln blir även större under hela dagen vilket kan leda till betydande skillnader i strålningsintensitet per ytenhet, särskilt på vintern då solen aldrig står särskilt högt. 2.3 Vegetationen Vegetationen verkar normalt som en moderator på lufttemperaturen. Under dagen blir i allmänhet temperaturen i en skog lägre än i öppen terräng då träden och dess lövverk hindrar en stor del strålningen från att tränga ned till markytan. Under natten däremot blir det varmare i skogen då vegetationen reducerar utstrålning. Temperaturskillnaden mellan dag och natt kan 4

14 vara åtskilliga grader lägre i en skog än i öppen terräng. I en lövskog är vegetationens påverkan avsevärt mindre vintertid som följd av att träden då saknar löv (Mattsson 1979, s 62). Vid avsaknad av vegetation påträffas normalt temperaturextremerna vid markytan, därefter sjunker eller stiger temperaturen med höjden i åtminstone ett tiotal meter. På dagen är det normalt varmast vid markytan och på natten kallast, särskilt då vid klart väder. Vid tät vegetation däremot uppstår istället temperaturextremerna vid kronskiktet eller dess närhet (Mattsson 1979, s 61). Vegetationen har också en kraftigt vindreducerande effekt. Vid en obevuxen markyta ökar vindhastighastigheten med höjden mycket hastigt nära markytan. Vindhastighetens beroende av höjden beskrivs då med ett logaritmiskt samband (temperaturskiktningen påverkar dock vindprofilen). Då markytan är täkt med vegetation kommer vindhastigheten öka mycket långsammare med höjden upp till vegetationens toppskikt. Över vegetationen uppträder dock en logaritmisk vindprofil snarlik den som återfinns ovan en öppen markyta (Mattsson 1979, s 66). Vegetationen har också betydelse för hur stor evapotranspirationen är och påverkar därigenom indirekt lufttemperaturen. Genom att fånga upp en del av nederbörden innan denna når marken kan avdunstning ske inte bara från markytan utan även direkt från vegetationen. Ofta utgör en avsevärd del av den totala evapotranspirationen av det vatten som växtligheten suger upp från marken och transpirerar genom bladens klyvöppningar. Vidare avdunstar vatten som ligger på vegetationen i större utsträckning då detta har en stor yta i förhållande till sin volym och även utsätts för större vindhastigheter en det som ligger på markytan (Jones 1997, s 69). 2.4 Bebyggelse Klimatet i ett tätbebyggt område skiljer sig från landsbygden av flera olika anledningar. I den mån husen är uppvärmda kommer vissa värmeförluster förekomma. Vidare har byggnads- och vägmaterial en förmåga att lagra stora värmemängder. Bebyggelsen gör att reliefen blir kraftigare och det finns således större kontaktytor med luften där värmeutbyte kan ske. Även dräneringssystemet påverkar klimatet i staden genom att effektivt leda bort regnvatten då markytan är torr påverkar detta i sin tur dess egenskaper, vilket redan beskrivits i avsnitt 2.1 (Mattson 1979, s 113 f). Dessa skillnader leder till att en stad i allmänhet är varmare än omgivande landsbygd framförallt då på natten (Mattson 1979, s 117) och därigenom utbildas en så kallad värmeö. Dennas storlek (avvikelse från omgivningens temperatur) är i en typisk västerländsk stad ofta ungefär proportionerlig till logaritmen av stadens befolkning (Mattson 1979, s 119). Värmeöns intensitet minskar då vinden ökar. Det räcker med svaga vindar för att denna ska bli kraftigt utdragen och göra områden i staden läsida avsevärt varmare än de skulle vara vid ett vindstilla tillfälle (Mattson 1979, s 119). På en mikroklimatologisk skala kan det utbildas ett ganska extremt klimat i närheten av en byggnad, med stora temperaturgradienter. Till exempel kan temperaturen vara avsevärt högre vid en solbelyst läsida av ett hus jämfört med omgivningen. Vidare räcker det med ett mindre samhälle eller till och med bara en husansamling för att en vis temperaturavvikelse ska råda (Mattson 1979, s 124). 5

15 2.5 Väderinflyttande Vid molnigt väder är temperaturskillnaden mellan dag och natt avsevärt mindre än vid klart väder. Molnen begränsar i stor utsträckning solstrålningen att komma ner till marken. Vid heltäckande molnighet är det i stort sett bara diffus kortvågig strålning som når markytan. Mattson (1979, s 22) har visat att tät molnighet kan reducera den inkommande solstrålningen med åtminstone %. Vid mer spridda moln av cumulustyp fluktuerar instrålningen mycket och kan faktiskt sporadiskt vara större än vid klart väder, orsaken till detta är att då molnluckor uppträder kan det mot ett område både infalla direkt solstrålning och sådan som reflekterats mot närliggande moln. Den genomsnittliga solinstrålningen är dock även vid denna molntyp alltid lägre än vid klart väder (Mattson 1979, s 22). Därigenom är också dagstemperaturen generellt lägre vid molnigt- jämfört med klart väder. Nattetid reducerar däremot molnen utstrålningen av långvågig strålning från jordytan och därigenom kyls inte markytan av i samma omfattning. 6

16 3. Kustklimatet Där hav möter land uppträder en skarp diskontinuitet. Detta påverkar i stor utsträckning klimatet i kustzonen. Temperaturskillnaderna mellan hav och land gör att de termiska vindsystemen sjö- och/eller landbris ofta förekommer i kustområden. Det istäckta havet utgör ett undantag då denna inte har samma dämpande effekt på temperatursvängningarna. Är havet täckt med is påminner dess termiska egenskaper snarare om en snötäckt landyta om en landyta (Bogren et al. 1999, s 210). Trots havets dämpande effekt på klimatet är ändå ofta området alldeles intill havet ofta det som har högst sommartemperatur. Detta beror på att molnigheten ökar in över land. Detta gäller dock inte skärgården där havsinflytandet är så stort att det motverkar denna effekt (Holmer 1995, s 12). 3.1 Havets termiska egenskaper Havsytan har ofta en ganska avvikande temperatur i jämförelse med närliggande landytor. Detta beror i grund och botten på fysikaliska skillnader dessa emellan. Allra mest fundamentalt är att det i havet alltid kan ske en omblandning så att ytvattnet ersätts med vatten från djupare skikt vilket leder till att uppvärmning och avkylning av sker betydligt långsammare. Denna vertikala omblandning begränsas dock av att vattnets densitet varierar med temperaturen. Sötvatten har sitt täthetsmaximum vid ca 4 C, utifrån detta värde minskar densitet både om temperaturen är lägre eller högre. I havet påverkas dock densiteten även av salthalten. Då ytvattnet värms bildas ett temperatursprångskikt (termoklin) vilket skiljer det relativt varma och lätta ytvattnet från att blandas med vatten det kallare vattnet under termoklinen (Andersson 1992, s 58). Även salthalten påverkar densiteten, ju högre salthalt ju högre densitet. I vissa sammanhang kan det därför utbildas ett väl utvecklat saltsprångskikt, en haloklin. Den omblandning som sker i havet som följd av termiska orsaker sker endast ner till haloklinen (Andersson 1992, s 58). Vid kuster kan temperaturen snabbt förändras i samband med uppvällning, detta sker då ytvattnet blåser bort från kusten och detta ersätts av kallare vatten från djupare skikt (Andersson 1992, s 58). Vinden ger upphov till en friktionskraft på vattenytan vilken är parallell med vinden. Till följd av corioliskraften kommer det dock att ske en avlänkning av ytvattnets rörelse så att denna blir riktad 45 höger om vinden (på norra halvklotet). Denna vattenrörelse i ytskiktet kommer i sin tur verka med en friktionskraft på underliggande vattenskikt varför strömriktningen kommer att vrida sig åt höger med djupet. I hela det skikt vilken påverkas av vinden, Ekmanskiktet, kommer nettotransporten att vara riktad i 90 åt höger om vinden, detta kallas för Ekmantransport (figur 1). Detta leder till att uppvällningssituationer (på norra halvklotet) främst förekommer då vinden blåser med kusten vänster om sig (Rodhe 1992, s 49). I Sverige är sådana vindsituationer vanligare längs ostkusten en vid västkusten sydliga vindar är vanligare än nordliga (Ångström 1974, s 130). Uppvällning är också relativt vanligt längs ostkusten vid vindriktningar mellan syd och sydväst med följden att ytvattnets temperatur kan falla 4-5 C på endast några timmar (Andersson 1992, s 58). 7

17 Figur 1. Figuren visar hur vinden genererar ytnära strömmar i vattnet och därigenom ger upphov till en så kallad Ekmanspiral (University of Florida, ). Figure 1. Surface currents caused by the wind. The overall movement of the water is 90 degrees to the right of the wind (Ekmantransport). Även längs västkusten förekommer upwelling. Enligt modellering, där vinddata från perioden använts, förekommer i genomsnitt 7 relativt kraftiga upwellingtillfällen per år. Med kraftig avses här att det sker vertikala uppåtgående rörelserna vilka är 10 meter eller större. Frekvensen är någorlunda jämt fördelad över året med undantag för sommaren då detta är betydligt mer sällsynt (Björk 2003). Ytterligare en egenskap vilken bidrar till havets termiska tröghet är att solstrålningen kan tränga ner varvid en hel volym värms upp direkt av den kortvågiga strålningen och inte bara ytan. Även havsströmmar är av stor betydelse i sammanhanget, då dessa kan härstamma från betydligt varmare eller kallare trakter och därmed bidra till att havet har en avvikande temperatur. 3.2 Sjö- och landbris Temperaturskillnaderna som så ofta uppstår mellan hav och land ger också upphov till lufttryckskillnader. Det är dessa lufttrycksskillnader som är drivkraften bakom sjö- och frånlandsbrisen. Under till exempel en solig sommardag kommer luftmassorna över land värmas upp avsevärt vilket ger goda förutsättningar för att sjöbris ska utvecklas. Luften nära markytan expanderar då vilket leder till att isobarytorna över land hävs. Denna hävning ökar med höjden medan isobarerna nära marken förblir i stort sett parallella. Dessa snedställda isobarytor leder till att luften i bit upp i atmosfären strömmar ut mot havet. Denna luftrörelse förekommer alltså som mest en bit upp i atmosfären leder i sin tur till att lufttrycket över land (vid markytan sjunker) medan lufttrycket över havsytan stiger. Därigenom kommer motsatta tryckförhållanden att råda vid mark-/havsytan jämfört med en bit upp i atmosfären vilket således också leder till en motsatt vindriktning. Då istället luftmassorna över havet är betydligt varmare än land, som t ex under en klar sommarnatt ger detta i analogi med ovanstående resonemang goda förutsättningar för att frånlandsbris ska utvecklas (figur 3). Under gynnsamma omständigheter kan på detta vis vindens riktning växla ungefär 180 mellan natt och dag. Detta sker främst vid högtryckssituationer med svag synoptisk vind 8

18 (Bogren et al. s 218). Även den synoptiska vinden är så kraftig att denna förhindrar detta vindsystem att utvecklas tillfullo kan ändå temperaturskillnaderna utöva ett inflytande på vindens riktning och styrka (Ångström 1974, s 148). Figur 3. Sjö- och landbris. (University of New Hampshire, ). Figure 3. Sea-breeze/land-breeze circuit Det krävs att ett visst tröskelvärde i temperaturskillnader överstigs för att sjö- och frånlandsbris ska kunna utvecklas. Enligt Borne et al. (1998) krävs det en temperaturskillnad på 3 C mellan hav och land för att sjöbris ska kunna uppstå medan Watts (1955) har observerat detta vindsystem vid endast 2 C temperaturskillnad. I det initiala skedet blåser sjö- och landbrisen ungefär vinkelrätt mot kusten men efterhand sker en avlänkning till följd av corioliskraften, på norra halvklotet sker denna avlänkning medsols (Mattsson 1979, s 101). Vindsystemet är normalt bäst utvecklat under sommar och vår vid klart väder eftersom temperaturskillnaderna mellan hav och land då är som störst (Mattsson 1979, s 100). På mellanbreddgraderna sträcker sig sjöbrisen typiskt mellan km in över land och har ofta bara en mäktighet på några hundra meter. I tropikerna berörs ett större landområde och framför kan brisen vara betydligt mäktigare där till följd av större temperaturskillnader mellan hav och land (Mattsson 1979, s 101). Allra störst är temperaturskillnaderna dagtid varför sjöbrisen normalt är betydligt starkare än landbrisen. Ytterligare en orsak som bidrar till att landbrisen är svagare är att luftskiktningen tenderar att vara mer stabil nattetid. Typiska vindhastigheter för sjöbrisens är omkring 6 m/s medan desamma för landsbrisen endast är 2-3 m/s eller mindre (Holmer, 2005 muntligt). Då sjöbrisen för med sig relativt kall luft ifrån havet tenderar denna dämpa temperaturstegringen under dagen (figur 4). Särskilt tydligt visar sig detta vid middagstid då sjöbrisens vindstyrka snabbt ökar. Konsekvensen av sjöbrisen blir att temperaturen nära havet är relativt konstant under en stor del av dagen. Det kan till och med förekomma att temperaturen tillfälligt faller något mitt på dagen (Borne 1998, paper IV, s 6; Bogren et al. 1999, s 219). 9

19 Figur 4. Vindhastighet, vindriktning och temperatur för en kuststation vid pendlingar mellan sjö- och landsbris. Figure 4. Wind speed, wind direction and temperature at a coast station during nocturnal shift between seaand land breeze. Kustens utseende, förekomst och omfattning av skärgård eller avsaknad av densamma är faktorer som på ett komplicerat sätt påverkar i vilken utsträckning havet påverkar lufttemperaturen. Är öarna tillräckligt stora kan under gynnsamma omständigheter lokala sjöbrissystem uppstå kring dessa särskilt tidigt på morgonen innan sjöbrisen sträcker sig in över land och blir tillräckligt stark (Borne 1998, paper III, s.7) Vinterlandbris På förhållandevis höga latituder förkommer endast sjöbris under sommarhalvåret, landbrisen däremot förekommer året runt. Vintertid uppträder alltså inte växlingarna mellan sjö- och landbris. Dagtid tenderar förvisso isobarytorna att bli mer horisontella (jämför figur 2) varvid landbrisen upphör eller åtminstone minskar i styrka, däremot förmås de aldrig att hävas över land i den utsträckningen att sjöbris kan uppstå (Holmer 2005, muntligt). Enligt Holmer & Haeger-Eugensson (1999) förekommer vinterlandbris längs den svenska västkusten ofta under nätterna i november och december månad. Denna kan sträcka sig upp till 25 km in över land. För att detta vindsystem ska komma igång förutsätts temperatur skillnader på åtminstone 5 C. Då vindsystemet väl kommit igång är dock inte dess styrka proportionerlig mot temperaturskillnadens storlek. 10

20 4. Områdesbeskrivning Undersökningsområdet sträcker sig från Göta älvs utlopp och ca 30 km söderut, ner till Onsala i norra Halland (Figur 5). Topografin i området närmast kusten varierar mellan 0-50 m, men ju längre söderut ju flackare blir landskapet. Vegetationen i området består omväxlande av löv- och barrträd. Allra närmast havet förekommer sparsamt med vegetation särskilt då i de södra mer flacka delarna av området. Längre in mot land samt i sänkor växer sig vegetationen allt tätare och högre. I de norra delarna av området förekommer en hel del bebyggelse i form av småhus. Söderut avtar successivt bebyggelsen, och miljön blir allt mer lantlig med en del uppodlad mark. På sammanlagt sju platser längs denna kuststräcka är mätningar genomförda. De mesta materialet är insamlat i Billdal samt på Näset men mätningar har också gjorts en bit norr om Näset alldeles söder om Göteborgs hamninlopp samt nere i Onsala. En mer detaljerad beskrivning av varje enskilt område ges i samband med att resultaten presenteras Geovetarcentrum vid Göteborgs Universitet är markerad som referensstation på kartan nedan då vinduppgifter därifrån använts i uppsatsen. Figur 5. Karta över undersökningsområdet. Figure 5. Map of the study area. 11

21 1 4.1 Områdets klimat På mellanbreddgrader (Göteborg, 58 N) påverkas vädret i stor utsträckning av de så kallade vandrande lågtrycken. Dessa uppstår i frontzonen mellan varma luftmassor från tropikerna och kallare luftmassorna från polarområden (Bolin et al. 1995, s 15). Dessa cykloner och fronter ger upphov till relativt ostadigt väder. Därigenom förekommer det ofta växlingar i vädret (Bogren et al 1999, s 199). Cyklonaktiviteten är störst vintertid. Ibland kan blockerande högtryck komma in över Skandinavien, dessa har sitt ursprung i subtropiska högtrycksceller vilka har brutit sig fria och rört sig mot högre latituder. Dessa hindrar de vandrande lågtrycken att följa sin normala banar och ger upphov till en högtryckssituation med svaga vindar. De blockerande högtrycken kan ligga kvar i veckor (Bogren et al., s.133). På den svenska västkusten är havsinflytandet påtagligt vilket gör att temperaturens års- och dygnsvariation är måttlig. Den förhärskande vindriktningen är kring sydväst vilket bidrar till att göra klimatet än mer maritimt. Havet har ett dämpande inflyttande på temperaturens års- och dygnsvariation. Juli är den varmaste månaden, i Göteborg är då medeltemperaturen 17 C. Vintertid ger golfströmmen ett relativt milt klimat, januari är den kallaste månaden och då är medeltemperaturen -1 C. Detta är hela C varmare än genomsnittet för motsvarande latitud (Mattson 1970, s.30). Den genomsnittliga vattentemperaturen är flera plusgrader under vintern (figur 7) och därför förekommer sällan isbildning i större omfattning eller under någon längre tid. Mitt under vintern kan dock ibland västkusten för en kort period vara istäckt och under de allra strängaste vintrar kan faktiskt en stor del Kattegatt vara fruset (Holmer 1995, s.19). Dygnsvariation är större på sommaren än vintern (figur 6, anledningen till att en något gammal källa använts här (normalperiod ) är att senare källor inte gett någon information om högsta och lägsta dygnstemperaturen). På vintern står solen så lågt även mitt på dagen att denna inte har någon större uppvärmande effekt. Istället orsakas temperaturförändringar vintertid främst av variationer hos molntäcket och av att olika luftmassor förs in över landet (Vedin, s.47) Temperatur ( C) jan feb mars april maj juni juli aug sept okt nov dec Figur 6. Medeltemperatur i Göteborg, de streckade linjerna visar medelvärdet för högsta respektive lägsta dygnstemperaturen (Taesler 1972, s 131 ff.). Figure 6. Average temperature in Gothenburg, the broken lines show the average value for the highest respectively the lowest diurnal temperature. Vintertid är inte västvindsregimen lika dominerande då köldhögtrycket i Sibirien ger upphov till en större frekvens ostliga vindar. Klimatet blir då mer kontinentalt och vintertid är dessa luftmassor vara betydligt kallare. 12

22 Vid klart väder under sommar och vår uppträder ofta en väl utvecklad sjöbris på eftermiddagen. De relativt svala vindarna från havet har då en mildrande effekt på temperaturen över land. Under höst och vinter förekommer i allmänhet inte någon sjöbris. Däremot förekommer ofta landsbris som följd av det under denna period relativt varma havet (Holmer & Haeger-Eugensson, 1999). En vanlig vädersituation, särskilt sommartid, är att det är klart väder längs kusten och molnigt längre inåt land. Detta leder till att landområdena i kusttrakterna även sommartid hör till de varmaste i Sverige, trots närheten till havet (Holmer 1995, s.12). Vid Vinga, en liten ö i det yttersta kustbandet, är det drygt 25 fler dagar/år med klart väder än i de östra delarna av Kålltorp (i östra Göteborg), drygt en mil från kusten (Ångström 1974, s.146). Under hösten förekommer ofta långa perioder med ihållande molntäcke med varken särskilt låga eller höga temperaturer. Tidigt på hösten är det dock inte ovanligt att höstvädret avbryts av perioder då vädret är vackert och sommarvarmt. Detta är så vanligt förekommande att det finns ett eget namn: Brittsommar, efter Birgittadagen som inträffar den 7: e oktober. Temperaturskiktningen är av stor betydelse för luftens vertikala rörelser. Stabil skiktning eller inversion kan förekomma året runt och är betydligt vanligare än instabil skiktning som främst förekommer under klara sommardagar (Bogren et al. 1999, s 195). Under större delen av året är ytvattnets temperatur högre än dygnsmedeltemperaturen (figur 7) särskilt då under vintermånaderna då det kan röra sig om flera graders temperaturskillnad Lufttemperatur Vattentemperatur Differens (vatten-luft) Temperatur ( C) Månad Figur 7. Luft- och vattentemperatur för Göteborg (månadsmedelvärden) samt skillnaden mellan dessa (SMHI 2004). Figure 7. The air and water temperature in Gothenburg (monthly averages). The broken line is the water temperature minus the air temperature. 13

23 5. Metodik Två olika typer av mätningar genomfördes, dels med fasta mätstationer där automatiska temperaturmätare var utplacerade och dels manuella mätningar där mätsträckan promenerades och temperaturen registrerades med jämna mellanrum. I samtliga fall uppmättes temperaturen ca 1,5 meter över markytan. Uppgifter om vattentemperaturen under oktober månad kommer från SMHI: s väderstation på Trubaduren i Göteborgs södra skärgård, uppgifterna förmedlades av Bursvik (2000, muntligt, 2000). Därefter hämtades vattentemperaturen efterhand från Tjörnväder, denna hemsida har dagsaktuella uppgifter om vattentemperaturen från en station förlagd i Skärhamn, ca 4 mil norr om Göteborg. 5.1 Mätutrustning Vid de fasta mätstationerna användes temperaturloggrar av fabrikatet Diligence vilka anger temperaturen med en decimal. Dessa programmeras i förväg för att registrera temperaturen vid önskade tidpunkter, loggrarna töms sedan på information via dator. Temperaturmätarna placerades i ett strålningsskydd. Detta bestod av ett plaströr vilket var öppet i båda ändor för att luft skulle kunna passera. Röret var täckt med aluminiumfolie för att reflektera så mycket solstrålning som möjligt. Strålningsskyddet riktades mot söder i en sådan vinkel att solen aldrig kunde lysa in i detta, ca 30 gentemot horisontalplanet. Vid temperaturvandringarna användes ett digitalt instrument av märket Therm till vilket det var kopplat en Pt-100 givare. Mätinstrumentet angav temperaturen med en decimal. Pt-100 givaren placerades i ett strålningsskydd med principiellt samma uppbyggnad som vid de fasta mätningarna. 5.2 Fasta mätstationer Vid de fasta mätstationerna användes fem temperaturloggrar, där den första placerades så nära havet som det var praktiskt möjligt, de övriga med några hundra meters mellanrum ungefär vinkelrätt mot kusten. Mätare närmast havet placerades något tätare då störst variationer antogs förekomma där. Dessa mätningar genomfördes under höst och vinter. Sammanlagt fyra mätserier på olika platser av denna typ genomfördes, de tre första under perioder av 5-6 dagar där temperaturen registrerades var trettionde minut. Under dessa tre inledande perioder var vädret nästan uteslutande molnigt med små variationer mellan luft- och vattentemperaturen. Vid den fjärde mätomgången inväntades klart och kallt väder. Denna gång genomfördes mätningarna under 3 dagar. Utifrån topografiska kartor ritades profiler över samtliga mätområden, med områdets bebyggelse och vegetation schematiskt inritad, för att på ett enkelt sätt åskådliggöra i vilken miljö temperaturmätningarna genomfördes. Resultatet av dessa fyra mätperioder var måttligt informativa. Detta orsakades dels som följd av vädersituationen och dels då mätningarna genomfördes med alltför liten hänsyn till omgivningen. Kompletterande mätningar genomfördes därför på en väl vald plats under tre kalla nätter (då det var stora skillnader mellan havets och luftens temperatur). Denna gång fästes stor vikt vid omgivningen. Mätstationerna var förlagda på plana gräsytor långt ifrån störande vegetation och bebyggelse. Istället för att som tidigare fästa mätutrustningen på träd eller buskar, slogs pålar ner i marken för att användas i detta syfte. Mätutrustningen var placerad ett sådant sätt så att den syntes från långt håll på platser där mycket folk passerar dagligen. Därför bedömdes risken att ha utrustningen utplacerad dagtid alltför stor. Istället placerades loggrarna ut på kvällen och hämtades tidigt följande morgon. 14

24 5.3 Kontroll av loggrarna Då loggrarnas värden jämförs med varandra är det av stor vikt att ta reda på hur god noggrannheten sinsemellan är. För att kontrollera detta placerades loggrarna intill varandra under en period då temperaturen först sjönk och sedan steg (Figur 8). Loggrarna placerades på ett bord i ett oisolerat garage under en natt. En differens på 0,3 C mellan loggrarna förekommer en stor del av tiden. Ingen av loggrarna visar dock en konstant högre eller lägre värde varför en korrigering av mätdata inte bör göras. Logger 5 uppvisar några tillfälliga temperaturstegringar på upp till 0,6 C, vid upprepade försök beter sig denna logger på motsvarande vis. Möjligtvis är denna logger mer känslig för tillfälliga fluktuationer hos temperaturen. Vid mätningarna är det logger 1 som använts vid Station 1, logger 2 vis Station 2 och så vidare. 19 Temperatur ( C) Logger 1 Logger 2 Logger 3 Logger 4 Logger :00 22:00 0:00 2:00 4:00 6:00 8:00 10:00 12:00 Tid (kl.) Figur 8. Logger 1-5 placerade bredvid varandra under först fallande och sedan stigande temperatur. Figure 8. Logger 1-5 at the same position during first falling and then rising temperature. Loggrarna anger visserligen temperaturen med en decimal men kan ändå endast anta värden med 0,3 graders intervall t.ex. 11,0, 11,3, 11,6 C osv. De specifika värden som kan anges är samma för samtliga loggrar. Avvikelsen från den absolut korrekta temperaturen är av betydligt mindre betydelse en det relativa felet. Därför ansågs en jämförelse med ett kalibrerat instrument inte nödvändig. Alltför stora avvikelser, på flera grader eller mera, var dock inte godtagbara då den uppmätta lufttemperaturen sattes i relation till havets temperatur. Att några så stora avvikelser inte förekom för något av mätinstrumenten konstaterades. 5.4 Temperaturvandringar De mobila mätningarna genomfördes främst vid situationer då lufttemperaturen var åtskilliga grader lägre än vattentemperaturen. Dessa mätningar genomfördes längs vägar vilka sträckte sig från havet och sedan på ett lämpligt sätt inåt land. Temperaturen registrerades med ca 50 meters mellanrum. Vägarna omgavs i båda fallen av relativt öppen terräng med låga hus. Mätningar av denna typ genomfördes på två platser, Näset och Billdal. På vardera ställe upprepades mätningarna fyra gånger vid varierade vindriktning och vindstyrka. Samtliga mätningar påbörjades vid havet och tog minuter att genomföra. 15

25 5.5 Statistisk analys av resultatet Delar av dataunderlaget analyserades med enklare statistiska metoder. Här jämfördes endast stationer vilka var förlagda i snarlika miljöer. Temperaturskillnaden mellan dessa plottades som funktion av den parameter som undersöktes Beteckningarna T St1-St2 (betäckningen t kust-inland har istället använts i detta sammanhang då inte en särskild station har avsetts) och T hav-land används i detta sammanhang där den förstnämnda är station 1:s temperatur minus station 2:s (figur 9). Med T hav-land avses luftens temperatur (över land) minus havets. Luftens temperatur är satt som ett genomsnitt över alla stationer. Figur 9. Figuren visar vad som avses med T hav-land och T St1-St2. Figure 9. The sketch shows the meaning of T hav-land and T St1-St2. Att loggrarna endast angav temperaturen med intervall på 0,3 C är ett problem i detta sammanhang eftersom det ofta är fråga om väldigt små temperaturskillnader mellan de olika stationerna. Ett flytande medelvärde bör ge en realistiskare bild av hur temperaturen varierar. Här har används 2 timmar vilket motsvarar 5 mätvärden (ett varje halvtimme). 5.6 Vinduppgifter Uppgifter om vinden hämtades från Geovetarcentrums klimatstation. Datafiler sedan 1998 finns arkiverade på Geovetarcentrums hemsida. Data finns för var tionde minut samt timmedelvärden. I vissa fall har i uppsatsen medelvärden för längre perioder önskats och i dessa fall har medelvindriktningen för 6-12 timmar långa perioder beräknats. Medelvindriktningen beräknas genom att dela upp vinden i dess vektorer (i x- och y-led) därefter summera alla x-komponenter och alla y-komponenter med varandra. Vinkeln mellan dessa summor är medelvindriktningen. 16

26 6. Resultat Mätningarna genomfördes under perioden oktober 2000 till och med mars följande år. Tillvägagångssättet ändrades successivt något och resultaten presenteras därför också på något olika vis. I stort sett är resultaten presenterade i kronologisk ordning, med enstaka undantag av pedagogiska skäl. 6.1 Temperaturmätningar med fasta mätstationer Dessa mätningar genomfördes under höst och tidig vinter (oktober och december). I vart och ett av de fyra olika mätområdena (figur 10) var de fem loggarna utplacerade i 3-5 dygn. Mätområde IV skiljer sig dock från de övriga genom att nästan helt sakna skärgård. Vidare skiljer sig område II genom att det där sticker in en smal bukt relativt långt. Figur 10. Karta över område I-IV, med mätstationerna punktvis utmärkta. Figure 10. Map over study area I-IV, with the stations marked as points. 17

27 6.1.1 Mätområde I Från havet och ca 1000 m in över land är området främst täckt med träd, allra närmast havet förekommer dock sparsamt med vegetation (figur 11). Station 1 var placerad strax öst om ett mindre träd för att inte synas från den väg som löper längs havet. Station 2 och 3 var förlagda på platser där den annars täta skogen var något glesare. Station 4 och 5 placerades på villatomter, där den förstnämnda var omgiven av förhållandevis lite vegetation. Station 5 var fäst på ett större fruktträd vilket under mätperioden (början av oktober) hade en stor del av sina löv kvar. Figur 11. Profil över område 1 med Station 1-5 utplacerade. Figure 11. Profile of area I, showing the position of station 1-5. Den fem dygn långa mätserien presenteras i sin helhet nedan (figur 12), särskilt intressanta perioder är utmärkta och uppförstorade. Dessa är markerade som a, b och c. Mätperioden inleddes med mulet väder varvid temperaturens dygnsvariation men även skillnaderna mellan havs- och lufttemperaturen var tämligen liten (figur 12). Även temperaturskillnaderna mellan de fem mätstationerna var små, mestadels mindre än 0,6 C. Dessa temperaturskillnader är så små att de tangerar mätutrustningen noggrannhet. Under det tredje dygnet klarnade vädret upp varvid temperaturskillnaderna mellan stationerna också blev betydligt större. Under natten (uppförstoring a) uppträdde temperaturskillnader på uppåt 1,5 C, där station 1 överlag var den varmaste. Dock är en stor del av de temperaturskillnader vilka uppträder kopplade till stationernas omgivning. Se framförallt station 4 vilken har en avvikande låg temperatur denna klara natt orsakat av det öppna läge denna var placerad i. Mitt på dagen under samma dygn uppmätes mycket stora skillnader mellan de olika stationerna där station 4 uppvisade särskilt kraftig temperaturstegring (uppförstoring b). Det är dock uppenbart att dessa skillnader orsakats av bristande strålningsskydd och att det varierande havsinflytande är marginellt i jämförelse med detta. Denna period har därför exkluderat vid beräkningarna till tabell 2. Vid de två sista dygnen är det återigen mulet väder som dominerar, närvaro av kallare luftmassor får dock temperaturen att falla konstant under drygt ett dygn varvid perioden lägsta temperatur uppträder, ca 7 C (uppförstoring c). Under denna kalla natt är skillnaderna mellan stationerna dock liten, mycket mindre än den kalla natten två dygn tidigare. Nederst på graferna är pilar inlagda vilka visar vindens riktning och styrka. På den stora grafen, vilken visar mätdata från hela perioden, visar pilarna medelvindriktning samt medelvindhastighet för tolvtimmarsperioder. På de små graferna är vindriktning och vindhastigheter utsatta för varje timme. Norr är alltid uppåt och pilarna pekar i vindes riktning blåser det t ex västlig vind så pekar pilen alltså mot ost. Pilarnas längd står i proportion vindhastigheten. På varje stor graf finns ett exempel som visar hur lång pilen är vid 3 m/s. 18

28 21 19 Vindhastighet: b Vattentemperatur ca 14 C 17 motsvarar 3 m/s Station 1 15 Station 2 Station 3 Station 4 13 Station 5 11 c 9 7 a 5 00:00 12:00 00:00 12:00 00:00 12:00 00:00 12:00 00:00 12:00 00:00 T id (kl.) a 10 9 c :00 03:00 04:00 05:00 06:00 07:00 08:00 09:00 Tid (kl.) 6 02:00 03:00 04:00 05:00 06:00 07:00 08:00 09:00 Tid ( kl.) b :00 12:00 13:00 14:00 15:00 16:00 Tid (kl.) Figur 12. Temperaturmätningar i område I. Pilarna längst ned på graferna visar vindens riktning och hastighet. Figure 12. Temperature measurements in area 1. Luftens medeltemperatur var drygt 11 C (tabell 3) och vattentemperaturen ca 14 C, trots detta finns ingen tydlig avtagande trend hos medeltemperaturen då avståndet från havet ökar. Det är tydligt att variationer i omgivningen är betydligt större än variationer i havsinflytande. Även för dygnsvariationen var situationen liknande, dygnsvariationen förväntas öka med större avstånd från havet men inget tydligt sådant samband går att finna. Observera t ex station 3 har 19